PARAS tuoreeltaan tulkittuna. Den 7 augusti 2007

Att Hannes Manninen inte blev minister i Vanhanens andra regering torde ha överraskat många. Min egen bedömning är att oklarheterna i samband med Sibbofrågan gjorde honom allt för riskabel. En del av oklarheterna aktueliseras nu i besvären mot statsrådets gränsbeslut från den 28 juni.

Barnstjärnan Hannes Manninen, som blev kommundirekrör vid 23 års ålder, fyllde 60 senaste höst. För att hedra jubilaren utgavs antologin PARAS tuoreeltaan tulkittuna av Kunnallisalan kehittämissäätiö KAKS. Jubileumsskriften kan även läsas som en nidskrift om kommun- och servicestrukturreformens fader.

Fastän Manninen hävdat att Sibbofrågan i sig på inget sätt hör ihop med KSSR (PARAS), behandlar ett par av artiklarna i PARAS tuoreeltaan tulkittuna ändå fallet Sibbo. Författaren till den ena av dessa artiklar är självaste överborgmästare Jussi Pajunen.

Pajunens artikel har rubriken "Helsingin seutu suunnannäyttäjänä". Av stilen att bedöma finns det inga skäl att betvivla att det är överborgmästaren själv som har författat artikeln. Texten är som tagen ur Pekka Myllyniemis rapport. Jag citerar de inledande raderna:

Helsingin seudulla asuu 1,2 miljoonaa ihmistä. Itämeren tytär on Euroopan unionin keskiössä ja kilpailee muiden Euroopan pääkaupunkien kanssa. Helsingin seutu on esimerkki tiiviistä yhteistyöstä, jolla on saavutettu tuloksia. On nähty hallinnollisten rajojen yli.

En del av satserna i inledningen till Pajunens artikel är närmast identiska med satser i utlåtande till länsstyrelsen från den 29 november, som i sin tur återfinns i Ratasvuoris utredning från den 18 oktober, som Myllyniemi kopierat i sin rapport. Här citerar jag ett prov:

Tässä kilpailussa pärjäämiseen eivät yhden kaupungin voimat riitä. Tarvitaan tarpeeksi suuri ja yhteen hiileen puhaltava metropolialue, jonka volyymit vastaavat muita eurooppalaisia suurkaupunkeja.

Motsvarande text i Ratasvuoris utlåtande lyder enligt fäljande:

Tarvitaan riittävän suuri metropolialue, joka vastaa eurooppalaisia suurkaupunkia.

Metropolialueen kehittäminen vaatii rohkeita, tulevaisuuteen suuntautuvia ja mahdollisuuksia luovia strategisia päätöksiä sekä mittavia voimavaroja. Yhdenkään pääkaupunkiseudun kaupungin voimavarat eivät yksin riitä tarvittavaan kehittämiseen.

I Helsingfors utlåtande har texten omformats så att den lyder på följande sätt:

Tarvitaan riittävän suuri metropolialue, joka pystyy kilpailemaan eurooppalaisten suurkaupunkien kanssa.

Metropolialueen kehittäminen vaatii rohkeita, tulevaisuuteen suuntautuvia ja mahdollisuuksia luovia strategisia päätöksiä sekä mittavia voimavaroja. Yhdenkään pääkaupunkiseudun kaupungin voimavarat eivät yksin riitä tarvittavaan kehittämiseen.

Sambandet mellan Sibbofrågan och KSSR uttrycker Pajunen av förekommen anledning i vaga ordalag. Å andra sidan döljer Pajunen inte meningsskiljaktigheterna i samband med huvudstadsregionens svar på inrikesministeriets förfrågan angående KSSR. Jag citerar:

Neuvottelukunnan kannanotto hyväksyttiin yksimielisesti lukuun ottamatta kannanottoja, jotka koskivat Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan liittojen yhdistämistä sekä Sipoon läntisten alueiden liittämistä pääkaupunkiseutuun. Kauniaista edustavat pääkaupunkiseudun neuvottelukunnan jäsenet jättivät kokouksen pöytäkirjaan lausuman, jonka mukaan he eivät voi yhtyä kannanoton näihin osiin. Lausumaan yhtyi myös Espoon kaupunginvaltuuston varapuheenjohtaja.

Pajunen skriver mera om Sibbofrågan under rubriken "Helsinkiläinen näkökulma". Jag citerar:

Pääkaupunkiseudulla on tartuttu tilaisuuteen luoda sekä länteen että itään jatkuva, kestävän kehityksen mukaiseen joukkoliikennejärjestelmään perustuva elinvoimainen kaupunkirakenne. Espoo on tehnyt oman merkittävän ratkaisunsa läntisestä metroyhteydestä. Helsinki on pitkään tähynnyt itään. Sipoo on puolestaan halunnut näihin päiviin asti säilyä harvaan asuttua kuntana. Metron jatkamisella Sipooseen voitaisiin luoda edellytykset asuntojen rakentamiselle arviolta 50 000 asukkaalle.

Helsingin kaupunginvaltuusto päätti 21.6.2006 esittää valtioneuvostolle Sipoon läntisen osan liittämistä Helsinkiin. Kysymys on noin 5 000 hehtaarin maa-alueesta ja 2 300 hehtaarin vesialueesta. Esitykseen sisältyi myös Vantaan puolella sijaitsevan 200 hehtaarin kokoisen ns. Westerkullan kiilan liittäminen Helsinkiin. Kaupunginvaltuuston päätös poiki Sipoon kunnan valituksen lisäksi kymmenkunta muuta valitusta, joiden käsittely on vireillä.

Prosessi sai uuden käänteen, kun sisäasiainministeriö katsoi syyskuun lopulla, että asian laajuuden, vaikeuden ja yleisen merkittävyyden vuoksi on tarpeen toimittaa erityinen selvitys osakuntaliitoksesta Sipoon, Vantaan ja Helsingin välillä. Ministeriö asetti kuntajakoselvittäjäksi valtiotieteen maisteri Pekka Myllyniemen. Selvityksen lopputulos on toimitettava ministeriölle 30.11.2006 mennessä.

Sipoon läntisen osan liittäminen Helsinkiin ei ole uusi idea. Se perustuu valtioneuvoston kanslian asettaman selvitysmiehen, ylipormestari Raimo Ilaskiven keväällä 1989 tekemiin ehdotuksiin.

Den första artikeln i antologin PARAS tuoreeltaan tulkittuna har rubriken "Vahvat kunnat ovat hallinnon perusta" och är författad av f.d. konsulterande tjänstemannen vid inrikesministeriet Aulis Pöyhönen och f.d. inrikesminister Heikki Koski. I ett avsnitt med rubriken "Kuntajakolaki" tar Pöyhönen och Koski upp Sibbofrågan. Jag citerar:

Suuren osa-alueen (esim. ajankohtaisen Sipoon länsiosan) liittäminen vaatii tuekseen sen, että yleisiä edellytyksiä on pidettävä erittäin painavina. Koska kysymyksessä on lakiin sisältyvä erityissäännös, on sitä tulkittava ahtaasti. Mielestämme on lähdettävä siitä, että jo yleisten edellytysten on oltava vähintäänkin painavia ja erityisten edellytysten on oltava monin verroin painavampia.

För att det inte skall vara oklart vad de ovannämnda artikelförfattarna ansåg om planerna på att ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors, vilka Manninen hade uttryckt sitt stöd för, skall jag här ytterligare passa på att citera ur Pöyhönens debattartikel "Onko Sipoo-liitokselle erityisen painavat edellytykset?", som publicerades i Helsingin Sanomat den 18 september:

Lehtitietojen mukaan pääministeri Matti Vanhanen (kesk) sekä ministerit Eero Heinäluoma (sd) ja Hannes Manninen (kesk) tukevat Helsingin suunnitelmaa. Kaiken lisäksi liitos pitäisi tehdä vielä ennen eduskuntavaaleja. Näin ei oikeusvaltiossa pitäisi menetellä.
...

Milloin kyseessä on kunnan kokoon nähden suuri alue - jollaisesta Sipoon kohdalla on siis kysymys - sen liittämiseen eivät pelkät yleiset edellytykset riitä, vaan niiden pitää olla painavat. Säännös on erityissäännös, jota on tulkittava ahtaasti. Ahdasta tulkintaa tukee myös se, että kyseessä olisi ilmiselvä pakkoliitos.

On vaikea nähdä, että Länsi-Sipoon asukkaiden palvelut paranisivat erityisen paljon, jos he saisivat ne Helsingin kaupungin järjestäminä. Entä miten erityisen paljon alueen asukkaiden elinolosuhteet paranisivat Helsingissä? Nyt jos koskaan kunnallinen kansanäänestys olisi paikallaan.

Entä miten painavasti elinkeinojen toimintamahdollisuudet paranisivat? Luvattaisiinko niille jotain erityisetuja? Miten paljon Helsingin kaupungin (sen organisaation) toimintakyky ja toiminnan taloudellisuus paranisivat? Entä miten kävisi Sipoolle? Lienee selvää, että liitos raunioittaisi Sipoon toimintakykyä ja taloutta paljon enemmän kuin se edistäisi Helsingin.

Helsingin kaupunki perustelee hakemustaan myös sillä, että liitos olisi koko seudun kannalta erityisen merkittävä. Onko näin, siitä hallituksen on kuultava myös muita seudun kuntia. Ei ole suinkaan varmaa, onko Espoo samaa mieltä.

Näyttää siltä, että Helsingin kaupunki on huonosti valmistautunut hakemuksensa tekoon - melkein kuin lähtenyt soitellen sotaan. Hallituskin tuntuu hätääntyvän, kun sen piirissä harkitaan erityisen kuntaselvittäjän asettamista!

Fördröjda motiveringar. Den 6 augusti 2007

Då Helsingfors den 21 juni ifjol lade fram sitt förslag till ändring i kommunindelningen fästes uppmärksamheten vid att ärendet hade beretts i hemlighet och behandlades i brådskande ordning. De oerhörda bristerna i förslaget fick uppmärksamhet först efter att lantmäteriverket hade kommit med sitt utlåtande. Att Helsingfors förslag saknade relevanta motiveringar fick egentligen aldrig mediernas uppmärksamhet, fastän avsaknaden av motiveringar är ett minst lika stort mysterium som det bristfälligt utritade förslaget till nya gränser.

Utredningsman Pekka Myllyniemi lyfte själv indirekt fram bristerna i Helsingfors förslag då han till Helsingin Sanomat i december sade att "Selvitystä aloittaessani kysyin Helsingin kaupunginjohtajalta Jussi Pajuselta ja hallintojohtajalta Eila Ratasvuorelta, että kai teillä on jotain perusteluja kaupunginvaltuuston päätökseen, kun niitä kesäkuussa asiasta päätettäessä ei paljonkaan ollut." Även Helsingfors omtagning av inkorporeringsbeslutet den 29 november var ett indirekt medgivande till att stadens förslag saknade behövliga motiveringar. I den mycket märkliga omtagningen av beslutet, som skedde i samband med stadsfullmäktiges godkännande av förslaget till utlåtande till länsstyrelsen, tillfogades motiveringarna från Ratasvuoris utredning från den 18 oktober, men eventuellt även formellt sett först nu bilagorna med följebrevet med vilket stadsdirektör Jussi Pajunen den 30 juni 2006 hade kompleterat Helsingfors förslag.

Att Helsingfors förslag till nya gränser var så oerhört britsfälligt har jag förklarat med att förslaget ursprungligen endast var tänkt som ett hot med vilket man skulle försöka lura Sibbo att "frivilligt" gå med på att avstå från det 3000 hektar stora området. Att förslaget saknade relevanta motiveringar har jag inte tidigare försökt förklara. Att Pajunen ett par dagar efter att Helsingfors hade sänt stadens förslag till inrikesministeriet kompleterade förslaget med "liitteenä olevilla asiakirjoilla, joihin kaupunginvaltuuston esitys perustuu ja jotka omalta osalta tukevat tehtyä esitystä" visar att Pajunen verkligen var dåligt förberedd då han tidigt på morgonen den 21 juni presenterade stadens förslag.

En möjlig förklaring kunde vara att det inte alls var tänkt att Helsingfors själv skulle ta initiativet till ändring i kommunindelningen. Jag finner det dock mera trovärdigt att Helsingfors den 21 juni faktiskt hade färdiga motiveringar, men att dessa motiveringar utgick ifrån att hela det så kallade Westerkullaområdet ingick i Helsingfors förslag och därför inte var användbara. Innan jag kom över Pajunens följebrev med förteckning över bilagor från den 30 juni hade jag vissa misstankar om att Pajunen redan i detta skede hade kompleterat förslaget med motiveringarna som Myllyniemi senare kopierade. Fragment ur texten som Myllyniemi kopierat härstammar uppenbart från juni. Å andra sidan hade en dylik kopletering av förslaget utan stadsfullmäktiges beslut varit juridiskt synnerligen tvivelaktigt. Motiveringarna lades således till Helsingfors förslag först den 29 november samtidigt som stadsfullmäktige formellt torde ha godkänt stadsdirektörens tidigare kompletering från den 30 juni.

Skillnaden mellan Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen och Ratasvuoris utredning från den 18 oktober är inte stor. Närmast handlar det om små detaljer. T.ex. har den megalomaniskt klingande satsen "Tarvitaan riittävän suuri metropolialue, joka vastaa eurooppalaisia suurkaupunkia" omskrivits så att motsvarande sats i Helsingfors utlåtande lyder "Tarvitaan riittävän suuri metropolialue, joka pystyy kilpailemaan eurooppalaisten suurkaupunkien kanssa". Lite större ändringar har gjorts angående planerna för metron. Formuleringen "Mellunmäen metroa jatketaan nykyisen Vantaan Länsisalmen alueelle", som helt har lämnats bort i utlåtandet till länsstyrelsen, antyder att Ratasvuoris utredning innehåller fragment från tiden före Helsingfors annekteringsbeslut.

Sibbo kommuns pressmeddelande "Sibbo lämnade besvär över statsrådets beslut att justera kommungränsen" (Sipoo jätti valituksen valtioneuvoston rajapäätöksestä) från den 3 augusti finns nu på Sibbo kommuns webbplats.

Samtidshistoria. Den 5 augusti 2007

På denna blogg har jag i över ett års tid varje dag dokumenterat fallet Sibbo. Dels har jag förmedlat vidare nyheter som (andra) medier publicerat, dels har jag gått till källorna och producerat egna berättelser. Eftersom mina källor är skriftliga dokument, utgör min dokumentering snarare prov på samtidshistoria än på journalistik. Vem som helst kan i princip kontrollera att jag återger källorna på ett riktigt sett. Eftersom min argumentering är analytisk, bör även mina slutsatser gå att pröva.

Skillnaden mellan historia och journalistik handlar inte bara om källor och metoder, utan skillnaden handlar även om avståndet i tid. Historikern studerar det förflutna där journalisten bevakar och undersöker fennomen i samtiden. Historikerns uppgift närmar sig journalistens då objektet för den historiska forskningen närmar sig nuet. Samtidens historia kan inte betraktas utifrån på samma sätt som historia över svunna tider. Samtidens händelser är så nära att deras historiska betydelse ännu inte kan bedömas. Samtidshistorien är därför en tillfällig och öppen historia, som kan revideras. Enligt den italienska filosofen, historikern och politikern Benedetto Croce (1866-1952) gäller samtidshistoriens villkor emellertid inte bara samtidens eller den närmaste tidens historia, utan all historia. All sann historia är enligt Croce "samtidshistoria". Historien måste "vibrera i historikerns själ". All sann eller "levande" historia berättas utgående från samtidens (nutidens) källmaterial, intressen och förhållanden.

Croce har på flera sätt varit ett föredöme för mig. Croce etablerade sig som historiker, fastän han inte avlade någon examen i historia. Enligt Croce är historia en uppgift för filosofer. Croce var i egenskap av liberal politiker efter kriget både minister och medlem i den italienska senaten. Croce är en av de få betydande italienare som under den Mussolinis tid vid makten lyckades bevara sitt intellektuella oberoende. Å andra sidan var Croce medveten om att det strängt taget inte fanns någon av tidsperspektivet oberoende historieskrivning.

Mitt eget försök till studier i samtidens historia är samtidshistoria även så till vida att det bygger på samtidens nya förutsättningar. Internet skapar nya möjligheter för medborgarjourmnalistik, men även för forskning i historia. Kanske kan fallet Sibbo här bli en viktig lärdom för politiker, som inte har insett politikens villkor i datoriserade samhälen.

Fallet Sibbo bör belysas ur ett samtidshistoriskt perspektiv. Hannes Manninens och Matti Vanhanens stöd av ett anslutande av sydöstra Sibbo till Helsingfors har ett sammanhang som bör belysas. Till sammanhanget hör Vanhanens uttalanden om Malms flygfält och regeringen Vanhanens bostadspolitiska program. Det viktigaste sammanhanget är dock kommun- och servicestrukturreformen (KSSR). Sibbofrågan och KSSR sammanfaller i tiden. Både när det gäller Sibbofrågan och KSSR ägde viktiga vändningar och beslut rum i slutet av juni ifjol. Fram till veckan före midsommaren ifjol var den så kallade Sibbofrågan uttryckligt en fråga innanför KSSR, fastän frågan enligt Stefan Wallins blogginlägg "Vit rök - en ramlag!" aldrig diskuterades i Manninens strukturgrupp.

Efter den 21 juni 2006 förtegs och förnekades sambanden med KSSR. Helsingfors inkorporeringsplaner var nu en kontinuerlig fortsättning på Helsingfors tidigare expansion. Istället för att relatera Sibbofrågan till förhandlingarna om ramlagen relaterades Helsingfors förslag och Manninens avsikter till tidigare inkorporeringar. Denna historiska tolkning av Sibbofrågan hade dock föga med det akademiska ämnet historia att skaffa, speciellt inte så länge inkorporeringen av sydvästra Sibbo bara var ett förslag. Juridiskt och politiskt saknade en jämförelse mellan Helsingfors förslag och tidigare inkorporeringar relevans. Den historiska belysningen som självaste professorn i historia Laura Kolbe (c) bidrog med ökade på inget sätt förståelsen av händelserna i samtiden. Jämförelsen med tidigare inkorporeringar handlade om att ge Helsingfors förslag politisk och moralisk legitimitet, men framför allt handlade jämförelsen om mörkläggning och försök att dölja de relevanta sammanhangen i samtiden. Syftet med att relatera Sibbofrågan till tidigare inkorporeringar framgår allt för tydligt ur Hannes Manninens svar vid riksdagens plenum den 3 oktober. Jag citerar:

Mitä tulee sitten tähän Helsinki-Sipoo-kysymykseen, niin sehän ei sinänsä kuulu tähän millään tavalla enkä niitä riitoja halua tähän sotkea. Haluan vaan muistuttaa yhdestä asiasta: Eihän tämä Helsinki-Sipoo-kysymys ole mikään ainutkertainen kysymys. 1900-luvulla Helsingissä on tehty seitsemän erillistä liitosta. Vuonna 1946 tehtiin päätös, jolla kaikki esikaupungit liitettiin Helsinkiin. Useat olivat itsenäisiä kuntia. 1966 on viimeksi liitetty Vuosaari. Tämähän on vain Helsingin kaupungin kehityksen selkeä jatkumo. Ei tämä ole sen kummempi kysymys, ja tämä selvitetään asianmukaisesti, ja mikä on lopputulos, se ratkeaa tietysti selvityshenkilön työn jälkeen. Tämä ei ole mikään uusi asia.

Föreningen För Sibbo har på sina webbsidor publicerat föreningens bevär (MS Word) till Högsta förvaltningsdomstolen. Som bilagor till besväret har föreningen fogat bl.a. Kaarlo Tuoris expertutlåtande från den 16 juli och Erkki Mennolas utlåtande från den 24 juli.

Etablissemanget. Den 4 augusti 2007

En fas i fallet Sibbo är igen över då tiden för att lämna in besvär över statsrådets gränsbeslut gick ut igår. Enligt Helsingin Sanomat har Högsta förvaltningsdomstolen lovat ett beslut före slutet av året. HFD har en hel del att gå igenom med tjugo anmärkningar med bilagor. Det lär ännu gå att kompletera besvären med bilagor. Dessutom torde de som lämnat in besvär i ett senare skede erbjudas möjlighet att komma med motförklaringar, så det finns fortfarande möjligheter att påverka domslutet. Om jag hade tid skulle jag fortsätta att följa med fallet Sibbo på min blogg lika intensivt som hittills. Jag trivs med rollen som oetablerad samtidshistoriker - och etablerad bloggare. Tyvärr måste jag dock framöver sätta ner mera tid på mina lönejobb.

I torsdagens Hufvudstadsblad ingick en insändare av Harry Bogomoloff (saml) där Bogo beskyllde Sfp i Helsingfors för att med ytter-vänster ha "tryckt på samma röda knapp och bildat en patetisk anti-establishment-klick tillsammans". Mina tankar gick naturligtvis till Sfp-gruppens röstningsförfarande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni ifjol. I samma riktning tycks Gitta Dahlberg (sfp) ha tänkt, för hon skriver följande i ett svar på Bogomoloffs insändare i dagens Hbl:

Bland de bottennapp där sfp till Bogomoloffs förtrytelse röstat lika som kommunisten och bildat en patetisk anti-establishmentklick hörde Sibboärendet, som sfp i hela landet ser som en laglighetsfråga, inte som en enkel politisk fråga om huvudstadens rätt att växa på en annan kommuns bekostnad.

Sfp frågar inte kommunisten Hakanen hur han ämnar rösta men är han av samma åsikt som vi, blir vi sju mot 78. Vi skäms inte för att vara i minoritet ibland, det hör ju till den svenska vardagen. The establishment som Bogomoloff hänvisade till samlingspartiet, sossarna och de gröna gav oss i sfp-gruppen en bestraffning av mycket osympatiskt slag flera månader efter Sibbobeslutet. Det säger mycket om hur man i dessa partier ser på det demokratiska beslutsfattandet.

Jag undrar om det verkligen bara var tryckandet på den röda knappen som motiverade bestraffningen. Månne inte förverkligandet av Helsingfors Sibboplaner främst stördes av att the anti-establishment hade en plats i stadsstyrelsen där förslaget till gränsjustering först måste läggas fram.

För övrigt är det anmärkningsvärt hur högt pris de gröna måste betala för att få höra till etablissemanget.

Tjugo besvär. Den 3 augusti 2007

Yle Internytt har idag publicerat ett par notiser om Helsingfors metroplaner. Rubrikerna är "HST vill bygga metro till Sibbo" respektive "Luoma gillar inte metroplanerna". Jag citerar ur den senare notisen:

Kommundirektören i Sibbo, Markku Luoma, är inte förtjust över att HST gått ut med sina metroplaner i sydvästra Sibbo. HST planerar metro till Sibbo senast år 2017 och man har inte varit sen med att berätta om sina planer, trots att högsta förvaltningsdomstolen inte ännu har fattat beslut om de markområden i sydvästra Sibbo som Helsingfors fikar efter.

Man behäver inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att räkna ut att HST berättat om planerna just för att högsta förvaltningsdomstolen inte ännu har fattat beslutet. Utredningsman Pekka Myllyniemis motivering till att ett mindre område (V1) inte räcker är att "Metroon tukeutuminen vaatisi Lounais-Sipoon alueelle kaksi metroasemaa, joista toinen ei välttämättä mahtuisi Vaihtoehto 1:n alueelle." Några andra motiveringar för det aktuella alternativet V2, som kräver att något i 3 § i kommunindelningslagen nämnda villkor uppfylls med särskild vikt, anger utredningsmannen inte. Några garantier för att metrolinjen till Mellungsbacka förlängs österut finns det dock minsann inte. Dels skall HELI-alternativet utredas. Dels förutsätter en förlängning av metrolinjen en massiv bebyggelse i Västersundom (Westerkullaområdet), men Vanda har inga planer på några nya stadsdelar i Västersundom.

Myllyniemi har angående metron kopierat endast enstaka satser ur Helsingfors dokument. När det gäller metron finns det även skillnader mellan Ratasvuoris utredning och Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen. Följande text ur Ratasvuoris utredning har tagits bort ur utlåtandet:

Laskelmien lähtökohtana on, että Mellunmäen metroa jatketaan nykyisen Vantaan Länsisalmen alueelle ja sieltä edelleen Sipoon Itäsalmeen. ... Uusia Metroasemia tulee neljä.

Tässä joukkoliikenneselvityksessä alue on jaettu kolmeen osaan: läntinen Vantaan kahden metroaseman ympäristö, keskeinen Sipoon kahden metroaseman vaikutuspiiri ja itäisin metron vaikutuspiirin ulkopuolinen alue.

Ur texten framgår att Osmo Soininvaaras visioner om en metrolinje ända fram till Sibbo å aldrig var aktuella. Att den ovanciterade texten har lämnats bort ur Helsingfors utlåtande torde dock främst bero på att det ur texten allt för klart framgår att Helsingfors metroplaner bygger på att hela Västersundom by eller Westerkullaområdet skulle inkorporeras med Helsingfors. I Ratasvuoris utredning från den 18 oktober utgår man i från att det nya banavsnittet är 6,3 km långt och med fyra stationer kostar 140 - 150 miljoner euro, men i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen från den 29 november heter det att "Metrolinjausta ei ole vielä määritelty". Myllyniemi torde ha informerats om att de ursprungliga metroplanerna var osäkra, för i sin rapport från den 30 november skriver han att "Metroa voidaan jatkaa itään joko Mellunmäestä tai Vuosaaresta."


Sibbo kommun har idag på förmiddagen på Internet publicerat kommunen besvär (pdf) till Högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets gränsbeslut från den 28 juni. Besväret har även lämnats in på förmiddagen, enligt vad Helsingin Sanomat skriver i en notis med rubriken "Sipoo jätti valituksen rajapäätöksestä".

Totalt lämnades det in 20 besvär mot statsrådets beslut. Enligt Helsingin Sanomat har bl.a. Vänsterförbundets lokalavdelning i Vanda lämnat in ett besvär.

Förtal och hyckleri. Den 2 augusti 2007

Det börjar vara dags att lämna in besvär angående statsrådets gränsbeslut. Besvärtiden tar slut i morgon fredag. Jag har under den gångna månaden lyft fram detaljer som jag tänkt att man kunde ta med i ett besvär. Det finns mycket som man kan besvära sig över angående fallet Sibbo, men det finns även mycket ojust och oacceptabelt som det inte är någon större idé att besvära sig över. Högsta förvaltningsdomstolen tar inte ställning i eteiska frågor, även om frågor som berör förvaltningssed i vissa sammanhang kan ha betydelse.

Förtal av privatperson kan vara straffbart, men det torde vara svårt att juridiskt angripa den medvetna spridning av lögner och fördomar som man från Helsingfors och enskilda ministrars sida gjort sig skyldig till i fallet Sibbo. En annan sak är om inte just Helsingfors lobbande för att sprida falska föreställningar om snedvridning av utvecklingen och Sibbos ovilja till samarbete ger skäl för HFD att förhålla sig extra kritiskt till de framlagda argumenten för att att Pekka Myllyniemis förslag fyller villkoren som definieras i kommunindelningslagen.

Hyckleri är i sig inte straffbart. Jan Vapaavuri kan juridiskt sett fritt hyckla om miljögärningar och nationella intressen i samband med Sibbofrågan. Höjden av hyckleri var det när Hannes Manninen senaste höst hävdade att Sibbofrågan inte är unik och att den på inget sätt hänger ihop med KSSR. Lika väl torde just detta hycklande göra det svårt att bevisa att Manninen varit jävig. Om Manninen hade medgett att Sibbofrågan hängde samman med kommun- och servicestrukturreformen, så hade han indirekt erkänt att han i samband med förhandlingarna om ramlagen hade bundit sig vid en viss lösning på frågan. Även om det inte skulle gå att bevisa att Manninen eller Matti Vanhanen i förhandlingar om KSSR förbundit sig att stöda eller rent av förverkliga Helsingfors inkorporeringsplaner, så tycker jag att HFD och allmänheten kunde upplysas om det inofficiella sambandet mellan KSSR och Sibbofrågan. Även detta samband ger HFD skäl att förhålla sig extra kritiskt till motiveringarna för statsrådets gränsbeslut. Jag skall här bidraga till att belysa sambandet genom att citera ur Astrid Thors anförande vid riksdagens plenum den 15 mars 2006:

Viime aikoina on herättänyt suurta hämmennystä ja ihmetystä Helsingin seudulla ja Uudellamaalla, kun on vaikuttanut siltä ja sellaisia puheita on kuullut, että Helsingin seudun uudistukset oikeastaan ovat se tärkein syy, miksi Paras-hankkeeseen on lähdetty. Minun täytyy sanoa, että ne kuvat, mitä on annettu esimerkiksi Helsingin itäisen naapurin Sipoon kaavoitustilanteesta, ovat olleet hyvin tarkoitushakuisia. Sipoossa ollaan myöskin valmiita keskustelemaan, Sipoo ei ole mikään valkoinen alue. Mikä Helsingin seudun laajentumista rajoittaa, niin huomattavassa määrin Natura-alueet, jotka ovat esimerkiksi nimenomaan Vuosaaren sataman läheisyydessä. Siitä ei puhuta paljoakaan. Tämä kummallinen käsitys on siis tullut, että nyt oikeastaan kaikki on kiinni Helsingin seudun kaavoituksesta. Kun Paras-hankkeeseen lähdettiin, olivat syynä aivan toiset seikat. Toivottavasti Sipoon todellinen tilanne tulisi myöskin hyvin esille.

För övrigt vill jag tipsa om Astrid Thors avvikande åsikt till statsrådets gränsbeslut.

KSSR. Den 1 augusti 2007

För dem som närmare har följt med fallet Sibbo bör det vara klart att Helsingfors planer på att inkorporera sydvästra Sibbo hänger nära samman med kommun- och servicstrukturreformen (KSSR), fastän det formellt sett inte finns några samband. I ett utlåtande till inrikesministeriet angående KSSR, som samtidigt var ett förslag till "samarbetsavtal", ansåg delegationen för huvudstadsregionen i februari 2006 att "Sibbos västliga områden bör fogas till huvudstadsregionen." Samtidigt lät man förstå att Sibbo bör anslutas till Helsingforsregionen (Helsingfors ekonomiska region, Helsingin seutukunta). Det är möjligt att man i Helsingfors uppriktigt hoppades att önskemålen skulle uppfyllas innanför ramarna för KSSR. Åtministone torde det från Helsingfors sida ha varit ett inofficiellt villkor i förhandlingarna. Då det inte gick att ta med "Sibbofrågan" i ramlagen kom man överens om att lösa frågan på annat sätt. Förhandlingarna torde i första hand ha förts mellan Hannes Manninen och Rakel Hiltunen, men det är troligt att även Jan Vapaavuori och Arto Sulonen deltog i förhandlingarna.

I februari i fjol gav även Nylands förbund ett svar till inrikesministeriet om kommun- och servicestrukturreformen. I svaret säges det bl.a. att Nylands och Östra Nylands förbund bör sammanslås och att Sibbo bör anslutas till Helsingfors ekonomiska region. Emellertid förverkligades inte heller dessa önskemål inom ramen för KSSR. I landskapsstyrelsen, som fattade beslutet om det nyländska ställningstagandet, satt en viss Pekka Myllyniemi. Myllyniemi var dessutom viceordförande i koordineringskommittén som utarbetade det ovannämnda svaret. Om Myllyniemis egen åsikt i de aktuella frågorna bör det inte råda någon oklarhet. I blogginlägget "Bevismaterial. Den 5 december 2006" har jag redogjort för Myllyniemis ställningstagande från år 2003. Jag citerar på nytt ur landskapsstyrelsens utlåtande "Lausunto seutukuntajaon tarkistuksesta sisäasiaministeriölle 184/01.03.2003":

Pekka Myllyniemi ehdotti, että lausunnon viimeistä lausetta terävöitetään: Maakuntahallituksen mielestä sisäasiainministeriön on pikaisesti selvitettävä maakuntien yhdistämistä ja Sipoon siirtämistä Helsingin seutukuntaan. ...
Jussi Pajunen ... kannatti Pekka Myllyniemen ehdotusta.

Naturligtvis kände man i Sibbo till Myllyniemis fjäskande för Helsingfors då Manninen, trots protester från Sibbo, utnämnde honom till kommunindelningsutredare. Själv har jag dock inte tidigare noterat att även Myllyniemi haft ett litet finger med i KSSR.

Idag har jag fått Jussi Pajunens följebrev, som jag skrev om i inlägget "Bevis på reservation. Den 23 juli 2007". Förteckningen över bilagor med vilken Pajunen den 30 juni 2006 kompleterade Helsingfors förslag är så gott som identiskt med förteckningen över bilagor som fanns med i föredragningslistan för stadsfullmäktigemötet den 29 november. I följebrevet skriver Pajunen med "vänlig hälsning" att "Helsingin kaupunki täydentää esitystä liitteenä olevilla asiakirjoilla, joihin kaupunginvaltuuston esitys perustuu ja jotka omalta osalta tukevat tehtyä esitystä." Försöket att rädda Helsingfors bristfälliga förslag var fåfängt, men dokumenten kom senare att visa sig vara till nytta för kommunindelningutredaren. Angående dokument nummer 6 har det för föredragningslistan gjorts en liten ändring. I föredragningslistan lyder texten:

Helsingin seudun kärkihankkeet -lista, joka on hyväksytty Helsingin seudun maankäytön, asumisen ja liikenteen MAL-neuvottelukunnassa 2.5.2006 ja käsitelty 14 kunnan yhteistyökokouksessa 2.6.2006 sisältäen Sipoon kunnan varauman Kaupunkirakenteen jatkamisesta Sipooseen, Itämetron jatkeen kehittämisvyöhyke ym. -hankkeen osalta ja muutoin hyväksytty yksimielisesti.

Motsvarande text i Jussi Pajunens följebrev lyder enligt följande:

Helsingin seudun kärkihankkeet -lista, joka on hyväksytty Helsingin seudun maankäytön, asumisen ja liikenteen MAL-neuvottelukunnassa 2.5.2006 ja käsitelty 14 kunnan yhteistyökokouksessa 2.6.2006. Se sisältää Sipoon kunnan varauman Kaupunkirakenteen jatkamisesta Sipooseen, Itämetron jatkeen kehittämisvyöhyke ym. -hankkeen osalta ja muutoin hyväksytty yksimielisesti.

Utredningsmannen hade alltså haft tillgång till ett mycket tydligt tips när han i sin rapport (delvis felaktiga) skrev följande:

Jaostossa on määritelty 13 seudun kärkihanketta, joista yksi on kaupunkirakenteen jatkaminen Sipooseen, Itämetron jatkeen kehittämisvyöhyke ja Kerava-Nikkilä – radan hyödyntäminen. Tähän hankkeeseen Sipoon kunta jätti varauman.

Christel Liljeström har idag publicerat ett blogginlägg med rubriken "Besväret klart".