Det börjar vara dags att lämna in besvär angående statsrådets gränsbeslut. Besvärtiden tar slut i morgon fredag. Jag har under den gångna månaden lyft fram detaljer som jag tänkt att man kunde ta med i ett besvär. Det finns mycket som man kan besvära sig över angående fallet Sibbo, men det finns även mycket ojust och oacceptabelt som det inte är någon större idé att besvära sig över. Högsta förvaltningsdomstolen tar inte ställning i eteiska frågor, även om frågor som berör förvaltningssed i vissa sammanhang kan ha betydelse.
Förtal av privatperson kan vara straffbart, men det torde vara svårt att juridiskt angripa den medvetna spridning av lögner och fördomar som man från Helsingfors och enskilda ministrars sida gjort sig skyldig till i fallet Sibbo. En annan sak är om inte just Helsingfors lobbande för att sprida falska föreställningar om snedvridning av utvecklingen och Sibbos ovilja till samarbete ger skäl för HFD att förhålla sig extra kritiskt till de framlagda argumenten för att att Pekka Myllyniemis förslag fyller villkoren som definieras i kommunindelningslagen.
Hyckleri är i sig inte straffbart. Jan Vapaavuri kan juridiskt sett fritt hyckla om miljögärningar och nationella intressen i samband med Sibbofrågan. Höjden av hyckleri var det när Hannes Manninen senaste höst hävdade att Sibbofrågan inte är unik och att den på inget sätt hänger ihop med KSSR. Lika väl torde just detta hycklande göra det svårt att bevisa att Manninen varit jävig. Om Manninen hade medgett att Sibbofrågan hängde samman med kommun- och servicestrukturreformen, så hade han indirekt erkänt att han i samband med förhandlingarna om ramlagen hade bundit sig vid en viss lösning på frågan. Även om det inte skulle gå att bevisa att Manninen eller Matti Vanhanen i förhandlingar om KSSR förbundit sig att stöda eller rent av förverkliga Helsingfors inkorporeringsplaner, så tycker jag att HFD och allmänheten kunde upplysas om det inofficiella sambandet mellan KSSR och Sibbofrågan. Även detta samband ger HFD skäl att förhålla sig extra kritiskt till motiveringarna för statsrådets gränsbeslut. Jag skall här bidraga till att belysa sambandet genom att citera ur Astrid Thors anförande vid riksdagens plenum den 15 mars 2006:
Viime aikoina on herättänyt suurta hämmennystä ja ihmetystä Helsingin seudulla ja Uudellamaalla, kun on vaikuttanut siltä ja sellaisia puheita on kuullut, että Helsingin seudun uudistukset oikeastaan ovat se tärkein syy, miksi Paras-hankkeeseen on lähdetty. Minun täytyy sanoa, että ne kuvat, mitä on annettu esimerkiksi Helsingin itäisen naapurin Sipoon kaavoitustilanteesta, ovat olleet hyvin tarkoitushakuisia. Sipoossa ollaan myöskin valmiita keskustelemaan, Sipoo ei ole mikään valkoinen alue. Mikä Helsingin seudun laajentumista rajoittaa, niin huomattavassa määrin Natura-alueet, jotka ovat esimerkiksi nimenomaan Vuosaaren sataman läheisyydessä. Siitä ei puhuta paljoakaan. Tämä kummallinen käsitys on siis tullut, että nyt oikeastaan kaikki on kiinni Helsingin seudun kaavoituksesta. Kun Paras-hankkeeseen lähdettiin, olivat syynä aivan toiset seikat. Toivottavasti Sipoon todellinen tilanne tulisi myöskin hyvin esille.
För övrigt vill jag tipsa om Astrid Thors avvikande åsikt till statsrådets gränsbeslut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar