East Coast City. Den 14 december 2007

Tävlingen Greater Helsinki Vision har avgjorts. Segraren har offentliggjortd idag. Enligt det segrande förslaget skall utvidgningen av metropolen koncentreras till södra Sibbo, metron förlängs till Söderkulla, Helsingors får ett nytt flygfält i Backas i Borgå och den av av Jussi Pajunen föreslagna tunneln till Tallin skall förverkligas. (Se bilden ovan.) Inte att undra på att Pekka Korpinen och de övriga jurimedlemmarna gillade förslaget.

Greater Helsinki, som till svenska förutom till ett större Helsingfors kan översättas till Storhelsingfors och Helsingforsregionen, har i det vinnande förslagets döpts till Metropolis. Södra Sibbo, som på kartan ovan betecknats me bokstaven C, har döpts till East Coast City. Det segrande förslaget heter Emerald. Kontrasten mellan Emerald och Holistic Uniqueness, som fick delat andra pris, är i ögon fallande. Enligt Holistic Uniqueness sker utvidgningen av Helsingforsregionen huvudsakligen i västlig och nordlig riktning.

Utpressning. Den 13 december 2007

Efter att TEHY-krisen var över höll statsminister ett omdiskuterat tal där han kritiserade TEHY:s metoder och underströk det oacceptabla i att idka utpressning mot staten. Själv tyckte jag mig kunna skönja en bitter överton i talet om utpressning. Det lät som om statsministern tagit utpressningen personligen, fastän det snarare var finansministern som pressades. Kanske ville statsministern lyfta fram det oacceptabla i utpressning av staten i allmänhet. Det föreföll som om han visste vad han talade om.
I Jouko Tikkanens bok Sipoon ryöstö utsätts statsministern personligen för utpressningsförsök. Statsministern har smygfilmats naken tillsammans med sin nya flickvän, som visar vara en lockfågel. Skildringen av utpressningen hör till de fiktiva detaljerna i Tikkanens bok, men Tikkanen är inte den första som föreslår att statsministern utsatts för utpressning. Det finns flera tecken som tyder på upressning. Ett är statsministerns agerande i fallet Sibbo.

Tikkanen förefaller på riktigt ha svårt att förstå hur statsrådet i somras kunde godkänna kommunindelningsutredarens förslag, fastän Sibbo hade ändrat sin politik och visat vilja att själv utveckla sydvästra Sibbo. Statsrådets beslut är obegripligt, om man tror att Sibbos (Sfp:s) traditionella politik varit orsaken till Helsingfors annekteringsprojekt, vilket den tidigare "oppositionen" i Sibbo gärna låtit förstå. Accepterar man att Sibbos senfärdighet bara varit ett svepskäl, är det lättare att förstå statsrådets beslut. Då måste man söka andra förklaringar till att vissa Centerministrar gett Helsingfors sitt stöd. Då behövs det inte heller nödvändigtvis några teorier om utpressning.

Jag finner det möjligt att statsministern faktiskt utsatts för utpressning, men mera sannolikt är det att han bara utsatts för politisk påtryckning. Våren 2006 gällde det att rädda kommun- och servicestrukturreformen. Då var det inte minst ledaren för det största oppositionspartiets riksdagsgrupp, Helsingfors dåvarande stadsstyrelseordförande som hotade. Under regeringsförhandlingarna fortsatte samma stadsstyrelseordförande att pressa på. Resultatet var ett "historiskt" metropolprogram, där en lösning på Sibbofrågan visserligen inte nämns, men mellan raderna torde ingå. Aldrig tidigare har lojaliteten till regeringsprogrammet betonats så starkt som under den nuvarande regeringen. Det är inte svårt att räkna ut vem i regeringen som understrukit att ingådda avtal måste följas.

Att Sibbo sommaren 2006 inte helt lyckades värja sig mot Helsingfors anspråk berodde enligt min bedömning i hög grad på att kommunen var splittrad. Genom att ge Sfp skulden till krisen gav "oppositionen" i Sibbo vatten på Helsingfors kvarn. Efter en förtroendeomröstning fick kommunstyrelseordföranden och kommundirektören fortsatt förtroende, men den politiska linjen svängde i enlighet med den tidigare "oppositionens" önskemål. Så skedde åtminstone enligt Tikkanens bok. Efter att statsrådet godkänt utredningsmannens förslag, trots Sibbos egna planer på kraftig tillväxt, förefaller kommunens nya linje inte längre motiverad, åtminstone inte ur Sfp:s synvinkel. Lika väl ifrågasätts inte den nya tillväxtpolitiken. Det ser även här nästan ut som om någon utsattes för utpressning. Troligtvis handlar det dock även i detta fall bara om politisk påtryckning.

Obalans. Den 12 december 2007

Yle har publicerat en notis med rubriken "Sibbo vill förbli lantlig idyll". I lokalnytt i Vega Östnyland ingår ett inslag om Folkkulturarkivets studium "Kommun i förändring", sär speciellt Sibbobornas reaktioner på annekteringsplanerna har studerats. I en notis med rubriken "Sibbo stoppar landskapsplanen" berättas vidare att Sibbo kommun ska besvära sig till miljöministeriet över landsskapsplanen för östra Nyland. Kommunstyrelsen i Sibbo anser att man borda ha väntat på Högsta förvaltningsdomstolens domslut, emedan planläggningen i de sydvästra delarna av kommunen är beroende av domslutet.


Kimmo Oksanen föreslår i sitt senaste blogginlägg angående reaktionerna på Lauri Tarastis rapport att "Helsinki, Espoo, Vantaa ja Kauniainen, mieluiten vielä Sipoo ja Kirkkonummikin, olisi järkevintä niputtaa yhdeksi kaupungiksi." Vad området beträffar motsvarar detta Jussi-Pekka Alanens förslag från 2004, men Alanens förslag till administrativ enhet handlade inte om en baskommun.


Då Hannes Manninen beställde en utredning om det finns behov av att ändra kommunindelningen mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad, var hans utgångspunkt att det råder en obalans i regionen. Åtminstone sade Pekka Myllyniemi vid ett besök i Sibbo att detta var Manninens utgångspunkt. Det är uppenbart att Manninen inte ville motivera en ändring i kommunindelningen endast med Helsingfors påstådda behov, utan ville se "problemen med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen" som hela regionens engelägenhet. Lika uppenbart är att ändringen i verkligheten endast var i Helsingfors intresse. Jag har i tidigare blogginlägg påpekat att Myllyniemi missförstått Helsingfors argumentering för en obalans i regionen. Således stämmer inte utredningsmannens påståenden om obaland. Detta är inte en obetydlig felaktighet, då just den påstådda snedvridningen i samhälsstruturen har varit ett centralt argument för en ändring i kommunindelningen.


Helsingfors har hävdat att utvecklingen av kollektivtrafiken har försvårats av att bebyggelsen i Helsingforsregionen brett ut sig i norr och väster. Därtill har Helsingfors hävdat att utbredningen av bebyggelsen i norr och väster är en följd av att huvudstadsregionen inte kunnat växa österut. Det senare är ett synnerligen tvivelaktigt påstående. Vad man i Helsingfors egentligen har bekymrat sig över är att kranskommunerna lockar till sig goda skattebetalare, medan Helsingfors måste ta ansvar för socialt boende. Helsingfors kunde visserligen göra förtjänst på att sälja tomtmark i sydvästra Sibbo, men vad man speciellt har varit ute efter i Östersundom är småhusbebyggelse innanför Helsingfors gränser. Detta har man även öppet medgett, fastän de officiella argumenten har handlat om balans och bostadspriser.
Det är ett faktum att det råder en viss obalans i samhällsstrukturen i huvudstadsregionen. Denna obalans är ett pronlem så länge huvudstadsregionen består av fyra städer som konkurrerar om goda skattebetalare. I konflikt med vad Myllyniemi hävdar i sin rapport har huvudstadsregionen främst vuxit i nordostlig riktning. Befolkningstätheten är betydligt högre i huvudstadsregionens östra halva än i Esbo. Den största skillnaden är emellertid att de förmånliga bostäderna är koncentrerade till den östra halvan, dvs Helsingfors och Vanda. Denna segregering är inte i sig ett problem, men det är ett problem för Helsingfors med tanke på skattebasen.


I söndagens nummer av Helsingin Sanomat ingick en artikel med rubriken "Missä avaintyöntekijöillä on varaa asua?". Ur artikeln framgår det att en representant för låginkomstagarna, närvårdarna endast har råd att bo i förorter. I samband med artikeln publicerade Helsingin Sanomat en karta som visar till vilka områden närvårdarna är koncentrerade. (Se ovan.) Av kartan framgår det att närvårdarna huvudsakligen bor i huvudstadsregionens östra halva, det vill säga i Helsingfors och Vanda. För Helsingfors (och Vanda) är detta inte ett socioekonomiskt problem i sig. Problemet är att Helsingfors (och Vanda) måste ta ansvar för att den lågavlönade arbetskraft, som även Esbo behöver.


En annektering av sydvästra Sibbo kunde i någon mån lindra det aktuella problemet med obalans i huvudstadsregionen. Denna obalans utgör emellertid ingen ifficiell motivering till en ändring i kommunindelningen. Det är dessutom oskäligt att Sibbo skulle offras för att Esbo inte bygger tillräckligt med förmånliga hyresbostäder. Västmetron och de av Jan Vapaavuori förespråkade kriterierna för statligt stöd till bostradsproduktionen torde där till bättre kunna lindra problemet. Däremot är det ingen lösning på det strukturella problemet i huvudstadsregionen att Sibbo själv förverkligar Helsingfors planer på småhusbebyggelse i Östersundom. Sibbos egna planer skulle bara förvärra problemet. I diskussioner om Sibbofrågan har man ofta jämfört Sibbo med Esbo. Det sista som man önskar i Helsingfors är dock att Sibbo blir ett nytt Esbo, såvida Sibbo inte blir en del av Helsingfors.

Gemensam generalplan. Den 11 december 2007

I lokalnytt i Radio Vega Östnyland ingick på morgonen ett inslag om HFD:s beslut om Sibboannekteringen. Samtidigt har Yle publicerat en notis med rubriken "Sibbofrågan i HFD först nästa år". Jag citerar ur notisen:

Högsta förvaltningsdomstolen fattar sitt beslut om sydvästra Sibbos framtid först i början av nästa år. Beslutet dröjer, eftersom det ännu finns många saker som bör utredas innan ett beslut kan fattas.
I Sibbo fortsätter kampen för den egna kommunen. Kommunstyrelseordförande Christel Liljeström vågar fortfarande tro på en seger i marktvisten.
Sibbo anser att det är frågan om ett prejudikat.

Varför skulle man i Sibbo inte tro på en seger i marktvisten? Fallet Sibbo har bjudit på en rad skandaler, men den största sensationen vore nog om Högsta förvaltningsdomstolen godkände statsrådets gränsbeslut. Liljeström har visserligen rätt då hon i inslaget säger att det inte är lätt att gå mot statsrådet, men sällan har det i ett fall funnits så många materiella och formella fel att besvära sig över som då det gäller statsrådets Sibbobeslut. Dessutom var Sibbobeslutet inte ett uttryck för ministrarnas maktfullkomlighet, utan snarare en symptom på svaga partiledare, som inte vågar gå emot lokalpolitiker från staden Helsingfors. Speciellt från Sfp:s sida skulle jag förvänta mig en större segervisshet. Nu utnyttjar den tidigare "oppositionen" i Sibbo annekteringshotet för att befästa Sibbos nya koncensuspolitik, som går ut på en kraftig tillväxt till priset av demokratisk insyn.

Taloussanomat har publicerat en artikel med rubriken "Rakennusliikkeet moittivat kaavoittajia". Jag citerar ur artikeln:

Kohtuuhintaisten asuntojen puute johtuu kaupunkien tonttipolitiikasta ja virkamiesten vitkastelusta.
Rakentajien mielestä tilanne on pahin Helsingissä. Kaupunki pyytää tonteista kiskurihintoja ja kuhnii kaavoituksessa.
Suomen suurimman rakennusliikkeen YIT Rakennus Oy:n toimitusjohtaja Ilpo Jalasjoki sanoo, että rakennusliike joutuu Helsingissä elämään kädestä suuhun tilanteessa.
– Meillä olisi maa-alueita ja tonttivarauksia vaikka kuinka paljon. Suurin osa olisi tarkoitettu asutukseen. Kaavoitus kestää kuitenkin entistä pidempään. Tilanteessa on jotain outoa.

Det ovanciterade uttalandet föranleddes av Lauri Tarastis rapport, som officiellt överlämnades igår. Tarasti föreslår en gemensam generalplan för huvudstadsregionen. Vad som menas med en "gemensam generalplan" torde vara att generalplanen för huvudstadsregionens fyra städer skulle göras upp gemensamt, vilket skulle ge Helsingfors störra makt över planeringen i hela regionen. En förenad generalplan hittar man redan på hemsidan för Greater Helsinki Vision 2050. (Se bilden ovan.) Problemet är här ur Helsingfors synvinkel inte minst Västerkulla och Västersundom, som består av naturskyddsområden och rekreationsmark. En möjlig förlängning av metrolinjen har endast markerats med en pil, medan Heli-banan ritats ut, liksomflera andra planerade järnvägs- och metrolinjer.

Alanen är tillbaka. Den 10 december 2007

Inatt läste jag färdigt Jouko Tikkanens bok Sipoon ryöstö. Boken handlar inte bara om fallet Sibbo, utan även om rättsstaten. Eller egentligen är det kansken just rättsstaten som fallet Sibbo framför allt handlar om. Frågan är om politiska beslut i Finland behöver följa lagen och om Högsta förvaltningsdomstolen är tillräckligt oberoende för att upphäva alla lagstridiga gränsbeslut. Att inte förvaltningsomstolarna och inte Högsta förvaltningsdomstolen är oberoende av den politiska makten visar det att Lauri Tarasti kunde utnämnas till utredningsman vid miljöministeriet medan han ännu var domave vid HFD. När bostadsminister Jan Vapaavuori i september utnämnde Tarasti till utredningsman hade Tarasti redan pensionerats från HFD, men jag finner det inte heller oproblematiskt att Tarasti denna gång som pensionerad domare fortsätter sin karriär som utredningsman.

Tarastis utredning överlämnades officiellt idag, men jag har inte i rapporten funnit några detaljer som skulle vara speciellt relevanta angående fallet Sibbo. Medierna har dock tolkat resultaten från Tarastis utredning så att bristen på tomter och bostäder till överkomligt pris inte beror på att det inte finns oanvänd mark, utan på att planläggningen upplevs som långsam. Tarastis förslag är relativt försiktiga, fastän han föreslår en gemensam generalplan för huvudstadsregionen (Helsingfors, Esbo Vanda, och Grankulla). Bostadsministern sade i samband med överlämnandet av rapporten att han hade hoppats att "kunta – valtio –suhteen uudelleenarvioinnissa pääkaupunkiseudulla olisi voitu edetä pidemmällekin". Nu när Vapaavuori själv är minister tycks han välkomna det av honom tidigare så starkt kritiserade förslaget på ökad statlig inblandning i huvudstadsregionen. Plötsligt ser det ut som om man skulle ta Alanens förslag från 2004 till heders. I FNB:s notis "Tarastin ehdotus kelpaa kaupunginjohtajille" heter det att "Helsingin kaupunginjohtaja Jussi Pajunen pitää ideaa pääsääntöisesti hyvänä, mutta pohtii, että mukaan olisi hyvä saada myös Kirkkonummi ja Sipoo, jotka ovat hänen mukaansa laajentuvalle pääkaupunkiseudulle tärkeitä rakennuskohteita".

Där Tarastis rapport kanske inte är så relevant för fallet Sibbo är Alanens rapport Rajat kuntoon, veturi vauhtiin från den 17 september och tillägget "Kuntajakolain vaikutukset Järvenpään, Keravan ja Tuusulan osaliitokseen" från den 26 oktober desto intressantare. Alanens rapport är speciellt intressant emedan Alanen, liksom jag noterade i gårdagens blogginlägg, i sin utredning gjort en fatal juridisk felbedömning. I rapporten från september säger Alanen följande:

Osaliitoshanke ei ylitä kuntajakolain 5 §:n maapinta-alaa koskevaa kymmenen prosentin rajaa eikä asukasmäärälle asetettua viiden prosentin rajaa. Osaliitoksen toteuttamiseen ei siis tarvita erityisiä edellytyksiä.

I tillägget från oktober rättar han sig:

Liitettäväksi esitettyjen alueiden asukkaiden kokonaismäärä on vajaat kaksi prosenttia Tuusulan asukasluvusta ja prosentin molemmin puolin Järvenpäässä ja Keravalla. Asukasmäärän osalta siis jäädään selvästi viiden prosentin raja-arvon alle. Järvenpään ja Keravan maapinta-alojen pienuudesta sen sijaan aiheutuu se, että kummassakin kaupungissa ylittyy kuntajakolain 5 §:n mukainen pinta-alaa koskeva kymmenen prosentin raja-arvo.

Osaliitokset voidaan siis tehdä vain erityisen painavilla 3 §:n kuntajaon muuttamisen yleisillä edellytyksillä. Selvitysraportissa ei Järvenpään ja Keravan pinta-aloja otettu huomioon, jolloin 5 §:n soveltamisessa oli päädytty virheelliseen tulokseen.

I rapporten från september hävdar Alanen bl.a. att "Pääkaupunkiseutu on tehostamassa omaa toimintaansa, johon liittyvät eri tavoin myös Sipoo ja Kirkkonummi." Påståendet är i sig intressant och man kan fråga sig varför man vill associera just Sibbo och Kyrskslätt med huvudstadsregionen, men i övrigt har Alanen här inte så mycket att säga angående Sibbo. Tillägget från oktober innehåller destu mera av relevans för Sibbo, eftersom Alanen nu måste argumentera för att det finns särskilt vägande skäl för sitt förslag av ändring av kommunindelning mellan Tusby, Kervo och Träskända. Några gränsjusteringar som kräver särskilt vägande i 3 § i kommunindelningslagen definierade skäl har inte under rådande lag gjorts förut. Jag citerar ur Alanens tillägg:

Ennen kannanottoa kuntajakolain 3 §:n yleisten edellytysten eri kohtiin on syytä täsmentää pykälän tulkinnan laajuutta. Ongelmana tältä osin on, ettei käytettävissä ole ennakkotapauksia erityisen painavien edellytysten soveltamisesta osaliitokseen, jossa väestöä tai pinta-alaa koskevat kuntajakolain 5 §:n mukaiset raja-arvot ylittyvät. Sipoota koskeva osaliitos on ainoa, josta on olemassa valtioneuvoston päätös. Se on edelleen KHO:n käsiteltävänä.

Järvenpään, Keravan ja Tuusulan osaliitosratkaisut ovat Sipoon kanssa oikeudellisen tulkinnan osalta samansuuntaisia, mutta sisällöllisesti erilaisia. Sipoota koskevilla ratkaisuilla voi olla ainakin välillisesti merkitystä myös Tuusulan osaliitoksiin. Viime kädessä ratkaisut jäävät valtioneuvoston suhteellisen laajan harkintavallan piiriin.

I tillägget hänvisas även till inrikesministeriets utlåtande angående besvären gällande statsrådets Sibbobeslut:

Sisäasiainministeriö onkin Sipoota koskevissa kannanotoissaan päätynyt tulkintaan, että "voimassa olevassa kuntajakolaissa ei ole tarkoitus sivuuttaa 'tärkeän yleisen edun' kriteeriä arvioitaessa 5 §:n 2 momentissa tarkoitettujen erityisen painavien edellytysten täyttymystä, vaan tärkeä yleisen edun arviointi haluttiin sitoa 3 §:ssä säädettyihin kuntajaon muuttamisen yleisiin edellytyksiin."

Alanen stöder indirekt även statsrådets Sibbobeslut i följande påstående, som baserar sig på den "allmänna nyttan", som alltså i sig inte är ett giltigt villkor enligt rådande kommunindelningslag:

Ellei tähän hankkeeseen voida soveltaa erityisen painavia edellytyksiä - tärkeää yleistä etua, esimerkkiä on muualta vaikea löytää, Sipoota ehkä lukuun ottamatta.

Att Alanen stöder en annektering av sydvästra Sibbo är inte överaskande, då hela Kervos och Träskändas initiativ bygger på (det eventuella) prejudikatet Sibbo. Däremot borde Alanen medge att hans utreding, trots den juridiska felbedömningen, är av en helt annan klass än Pekka Myllyniemis skandalösa lotsasutredning.

Regeln 10/5. Den 9 december 2007

Författaren till boken Sipoon ryöstö Jouko Tikkanen är huvudredaktör för tidningen Tukkutori. På tidningens webbplats finns en sida där man kan beställa boken. Här finns även textprov ur boken.

En liten detalj i kommunindelningslagen har gått mig förbi. I Sipoon ryöstö låter Tikkanen [Tuomas] Autere påpeka att kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag (VE 2) inte uppfyller 10 %-villkoret. Enligt moment 2 i 5 § i kommunindelningslagen får en ändring i kommunindelningen inte inverka "på arealen i någon kommun med mer än tio procent, räknat enligt landarealen". Enligt inrikesministeriets prememoria för statsrådets gränsbeslut är arealen för "VE 2" 26,557 km² och landarealen för området "V", som enligt Myllyniemis förslag skulle överföras från Vanda till Helsingfors 2,181 km². Eftersom Sibbos landareal enligt Myllyniemis rapport är 364,1 km² utgör landarealen för "VE 2" endast 7,3 % av Sibbos totala landareal. Tillsammans är det område som enligt Myllyniemis förslag skulle inkorporeras med Helsingfors 28,738 km² medan Helsingfors landareal enligt Myllyniemis rapport är 184,5 km². Detta innebär att den föreslagna ändringen i kommunindelningen för Helsingfors del skulle betyda en inverkan på landarealen med 15, 6 %, vilket klart är över gränsen på 10 %.

I sin helhet lyder villkoret som definieras i moment 2 i 5 § i kommunindelningslagen att en ändring i kommunidelningen kan förverkligas om "ändringen inte inverkar på invånarantalet i någon kommun med mer än fem procent eller på arealen i någon kommun med mer än tio procent, räknat enligt landarealen". Eftersom antalet invånare på området VE 2 utgör 10,50 % av Sibbos totala befolkning och där med klart över gränsen på 5 % uppfylls i inga händelser villkoren som definieras av moment 2, vilket betyder att ändringen kan förverkligas "endast under särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar". Det sistnämnda har även Myllyniemi noterat. Det intressanta är att Myllyniemi i sin rapport om sitt förslag VE 2 skriver att i "alternativ 2 stannar landarealen ... under 10 % (ca 30 km² )".

Myllyniemi hävdar även gällande alternativet "VE 4b", som klart överstiger 10 % av Helsingfors areal, att "regeln 10/5 följs". Det är dock knappast Myllyniemi själv som här har gjort en felberäkning. I rapporten berättar Myllyniemi att det i området för alternativ 4b bor 855 personer, men den beräkningen har han åtminstone inte gjort själv. Som ett argument mot alternativet 4b nämner Myllyniemi att det skulle uppstå "en oändamålsenlig avsnörning (där det t.o.m. ingår mark som ägs av Helsingfors)". Även här avslöjar Myllyniemi att Helsingfors markägendom varit ett centralt kritierium i valet av förslag, men dess värre ingår det i "avsnörningen" inte alls mark som ägs av Helsingfors.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Järvenpää ja Kerava eivät tingi liitosvaatimuksesta". Jag citerar ur artikeln:

Kuntaministeri Mari Kiviniemi (kesk) ei ole pitänyt Keravan ja Järvenpään alueliitosvaatimuksia perusteltuina. Ministeriö teettänee joka tapauksessa lääninhallituksella kenttäkierroksen Järvenpään ja Keravan valtioneuvostolle jättämästä esityksestä.

Asuntoministeri Jan Vapaavuori (kok) pitää tärkeänä, että radan varren rakentamattomat asuinalueet otetaan käyttöön. Vapaavuori tähdentää, että Ristikydön kehittämien asuntotuotantoon on tärkeämpää kuin se, minkä kunnan alueella se on. "Kuntien on pystyttävä seudulliseen yhteistyöhän", Vapaavuori sanoo.

"Ristikydön ja Purolan alueen kehittäminen on Länsi-Sipoon, Länsimetron ja Kehäradan mittainen hanke. Järvenpää ja Kerava ovat sitoutuneet tähän kehittämiseen päinvastoin kuin Tuusula", perustelee liitosvaatimuksia Järvenpään kaupunginjohtaja Erkki Kukkonen.

Man kan fråga sig varför det inte får finnas obebygda områden vid stambanan, då det finns råd med golfbanor vid kustbanan både i Tali och Alberga. Lika väl bör det vara mycket lättare att finna juridiska grunder för en annektering av Ristikytö än för en annektering av sydvästra Sibbo. Däremot torde det vara svårare att motivera anslutningen av området Purola till Träskända, men det bryr man sig knappast om i Kervo. Fastän Kervo och Träskända på ett farsartat sätt själva utnämnde Jussi-Pekka Alanen till uträdningsman är trovärdigheten i Alanens rapport av helt annan klass än trovärdigheten hos Myllyniemis rapport. Mari Kiviniemi kommer inte att ha det lätt att förklara sin inkonsekvens.

Det kan för övrigt noteras att arealen av områdena som Alanen föreslår att skall anslutas till Kervo och Träskända överstiger 10 % av respektive stads areal. Inverkan skulle enligt mina beräkningar för Kervos del vara 16,9 % och för Träskändas del hela 25,9 %. Lika väl skriver Alanen i rapporten Rajat kuntoon, veturi vauhtiin att "Osaliitosten alueet eivät yhdessäkään ylitä kuntajakolain 5 §:n 10 %:n rajaa (osuus on 6,6%)." Alanen har emellertid den 26 oktober gjort ett tilläg till rapporten med titeln "Kuntajakolain vaikutukset järvenpään, keravan ja tuusulan osaliitokseen". Behovet av ett förtydligande framgår ur följande citat ur tillägget:

Ristikydön/Ristinummen/Tuomalan ja Purolan/Vanhakylän alueiden (jatkossa käytetään lähinnä alueen asemien nimeä Ristikytö ja Purola) yhteinen kartalta ilmenevä pinta-ala on noin 14,9 km² (8,6+6,3 km²). Tuusulan kunnan maapinta-ala taas on noin 225 km². Osaliitokset ovat yhdessä noin 6,6 % Tuusulan maapinta-alasta eivätkä näin ylitä kymmenen prosentin rajaa.

Raja ei kuitenkaan saa ylittyä minkään kunnan osalta eli tarkastelu on ulotettava myös Järvenpäähän ja Keravaan. Järvenpäälle osaliitosselvityksessä esitettyjen Purolan ja Ristikydön alueiden yhteispinta-ala on 9,7 km². Kun sitä verrataan Järvenpään
maapinta-alaan, joka on 37,6 km², osuudeksi tulee 25,7 %. Vastaavasti Keravan 5,2 km²:n osaliitos on 17 % kaupungin 30,6 km²:n maapinta-alasta. Molemmat ylittävät selvästi 10 %:n raja-arvon.

Skolan. Den 8 december 2007

Redan i inrikesministeriets pressmeddelande från den 30 november heter det om utredningsmannens förslag (alternativ 2) att "delens östra gräns går mellan Bäckängsvägen och Immersbyvägen efter fastighetsgränserna". I sin rapport skriver kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi att "Vaihtoehdossa 2 raja kulkisi kiinteistörajoja mukaillen pohjoisempaa Degermossan ja Ängskullan pohjoispuolelta ja kääntyisi Byträskin eteläpuolelta etelään kulkien Immersbyntien ja Puronniityntien välistä, ohittaen Immerbackan länsipuolelta." Vidare skriver Myllyniemi följande

Vaihtoehtoja luotaessa on pyritty hyödyntämään luonnollisia rajoja ja kiinteistörajoja. Paikallisteitä on käytetty rajana sillä tavalla, että tien molemmat puolet säilyisivät samalla kunnalla. Näin olemassa oleva maankäyttötapa säilyy yhtenäisenä. Sipoon rakentamia palveluita, esim. koulurakennuksia on pyritty säilyttämään Sipoon puolella.

Det är anmärkningsvärt att gränslinjen på kartan med Myllyniemis förslag endast ungefärligen följer fastighetsgränserna. Ännu mera anmärkningsvärt är det att havgränsen i Myllyniemis förslag inte följer fastighetsgränsen. Redan av detta är det lätt att dra slutsatsen att Myllyniemi inte själv har ritat (land)gränserna. Jag har tidigare noterat att det endast är i två av Myllynienis fem alternativ som gränserna ungefärligen följer fastighetsgränserna. Jag frågar mig vem "man" är som som har försökt följa fastighetsgränserna och bevara skolbyggnader på Sibbos sida av gränsen. Myllyniemi har åtminstone inte lyckats med det i sitt officiella förslag, alternativ 2.

Att det i Myllyniemis rapport med "service som Sibbo byggt ut, t.ex. skolbyggnader" uttryckligen syftas på Zachrisbacken framgår av att det på kartan med Myllyniemis altermnativ VE 1 och VE 2 finns en ruta där det notaras att i alternativet VE 1 "skolan" förblir i Sibbo. (Se bilden ovan.) I verkligheten hade det inte ens varit möjligt att i ett alternativ som motsvarar alternativ 1 inkludera Zachrisbacken. Myllyniemi torde ha leverarats argumenten för alternativen VE 1, VE 2 och VE 3 tillsammans med kartor med dessa förslag, men eftersom Myllyniemi valda alternativ VE 2 är argumenten för VE 1 i själva verket argument mot utredningsmannens förslag VE 2. Myllyniemis har även här oerhört klumpigt använt sig av argument som han levererats.