Fruktansvärt. Den 30 december 2007

Sås & Kopp har komnmit ut med en ny skiva. Första låt på skivan är låten Fruktansvärt, som är en uppföljare till Traktor Alban. Texten är följande:

D e fruktansvärt....

Traktor Alban de e jag
o ja e upprörder idag,
när H:fors expanderar
breder ut sej o rumsterar.

Sini först så tar dom Sibbo då...
o snart går gränsen vid Borgå å...

Hälsa far o mor,
hälsa storebror!
Morbror Sture me',
han vet hur de' e.
Vi smäller traktorn igång
o fast vägen e lång
man ur huset vi drar med en sång.
Hälsa far o mor.

Fruktansvärt...

Min plan den e enkel o effektiv
o helt emot Eu:s direktiv.
Vi ordnar tvärt en traktormarsh
o intar huvudstan bevars.

Operan sku va bra som stall
o riksdagshuse' - prima bingohall...

Hälsa...

Esplanadens vackra park
sku bli ypperlig som betesmark.
Kossorna sku fredlit vandra
vid Runeberg o Havis Amanda.

Hartwallarenan sku bli vårt slott
me Sibbovimpeln högst på topp...Hjallis har redan lova!

Förhandlingar. Den 29 december 2007

Jag har i blogginlägget "'Selvyyden vuoksi'. Den 23 september 2007" uppmärksammat Jan Vapaavuoris tolkning av kommunindelningslagen i anförandet vid stadsfulmäktigemötet de 21 juni 2006. I anförandet hävdar Vapaavuori att "liitos on mahdollinen valtioneuvoston päätöksellä myös tässä laajuudessa" men tillägger för säkerhets skull lika väl att "eduskunta voi säätää lailla mistä tahansa kuntajaon muutoksesta ilman ehtoja". Vid stadsfullmäktigemötet tog Vapavuori upp kommunindelningslagen även i ett annat anförande, som inte var lika väl förberett och genomtänkt som det första. Här kritiserar Vapaavuori främst Svenska folkpartiet, vars representant i stadsfullmäktige föreslog att det aktuella ärendet returnaras. Jag citerar:

Kiinnittäisin huomiota, että meillä on vuonna 1997 eduskunnassa säädetty kuntajakolaki, joka on käsittääkseni säädetty ilman, että yksikään RKP:läinen kansanedustaja olisi sitä vastustanut. Kiinnitän myös huomiota siihen, että sitä edeltää hallituksen esitys ja että RKP oli hallituksessa vuonna 1997, kun tämä kuntajakolaki, kuntajakoja on ollut monesti muulloinkin. Tähän nyt en tohdi kommentoida millään tavalla.

Tämä on hyvin yksiselitteistä. Tässä kuntajakolaissa sallitaan tällainen menettely. Kuntajakolakia koskevassa hallituksen esityksessä jopa todetaan, että tarkoituksena on mm. mahdollistaa nykyistä aloitteellisemman kuntajaon kehittymiset. Täällä todetaan, että kuntajaotuksen kehittymistä ohjaavat laadulliset tavoitemääräykset, joiden mukaan kuntajakoa on kehitettävä kuntien alueellista eheyttä ja yhdyskuntarakenteen toimivuutta edistävällä tavalla. Tämä on tietoisesti säädettyä lainsäädäntöä, joka on tullut hallituksesta, jossa RKP on ollut mukana ja joka hyväksytty eduskunnassa, jossa RKP:läiset - en ole tätä tarkistanut - mitä suurimmalla todennäköisyydellä ovat äänestäneet tämän puolesta.

Det är svårt att hitta någon logik i Vapaavuoris anförande. Sfp hade uttryckligen hävdat att Helsingfors förslag stred mot kommunindelningslagen, som Helsingfors tolkade på ett högst kontroversiellt sett, fastän Vapaavuori hävdade att saken är entydig. I lagen från 1997 har tidigare kryphål täppts till, vilket man från Sfp:s håll naturligtvis inte motsatt sig. I sitt tidigare anförande hade Vapaavuori tackat närvarande ministrar, riksdagsledamöter och fullmäktigen som hade "vahvasti vaikuttaneet valtiovallan tahdonmuodostukseen". Alldeles speciellt hade Vapaavuori tackat "ärade fru fullmäktigeordförande" Rakel Hiltunen. I det senare anförandet fick även statsminister Matti Vanhanen sitt tack. Jag citerar:

Haluamme myös, ainakin minä henkilökohtaisesti, lämpimästi kiittää pääministeri Vanhasta, joka on tänään todennut, Helsingin Sanomien verkkosivujen mukaan todetaan mm., että pääministeri Matti Vanhanen sanoo tukevansa esitystä, jonka mukaan osa Länsi-Sipoota liitettäisiin Helsinkiin. Ja seuraava lause alkaa, että hän tukee sitä voimakkaasti.

Den ursprungliga texten på Helsingin Sanomats webbplats, som Vapaavuori här refererar till, har jag inte sett. Artikeln "Helsingin rajansiirrot saivat hyväksynnän isoilta hallituspuolueilta", där det berättas att "Pääministeri Matti Vanhanen (kesk) kertoi keskiviikkona kannattavansa Helsingin esitystä voimakkaasti", publicerades först 17:04 och uppdaterades ännu följande dag. Stadsfullmäktigemötet började undantagsvis redan 16:00. Förslaget till en ändring i kommunindelningen var ett av de första ärenden som behandlades på det långa mötet, men ärendet diskuterades i hela tre timmar. Av Vapaavuoris anförande framgår dock entydligt att Vanhanen gjorde sitt ställningstagande i offentligheten innan Helsingfors stadsfullmäktige godkände förslaget. I den ovannämnda artikeln säger Vanhanen för övrigt att "Rkp:n kanssa on neuvoteltu. He ovat suhtautuneet erittäin rakentavasti" och vidare att "Toivon, että sopu syntyy." Den förhoppningen fanns det ingen anledning till. Man kan fråga sig vem som informerat statsministern om förhandlingarna med Sfp och Helsingfors stadsstyrelses förslag. Eller syftar statsministern här på förhandlingar som han själv deltagit i?

Divide et impera. Den 28 december 2007

När HFD offentliggör sitt domslut tidigast nästa månad kommer man i Sibbo att skåla och fira tillsammans. När man sedan analyserar domslutet med motiveringar kommer man kanske däremot att dra helt olika slutsaster. Det skulle inte fövåna mig om det från vissa håll skulle basuneras ut att domarna trodde på Sibbos egna utvecklingsplaner, fastän Sibbos egna planer inte alls skulle omnämnas i motiveringarna. I väntan på statsrådets gränsbeslut var det kanske nödvändigt att Sibbo utåt visade en enig front. Samtidigt innebar de samlade leden kanske att all relevant bakgrundsinformation inte kom fram. Strax efter att Helsingfors hade tagit sitt initiativ den 21 juni 2006 var angivandet däremot ömsesidigt. Detta framgår ur en artikel med rubriken "'Christel Liljeström bör avgå'", som Borgåbladet publicerade den 29 juni 2006. Jag citerar:

Konkret betyder det att fullmäktige på tisdag sannolikt beslutar tillsätta en kommitté som utreder om Luoma och Liljeström kan anses vara skyldiga till att Helsingfors slutligen beslöt sig för att föreslå inkorporering av sydvästra Sibbo.

– Liljeström och i viss mån Luoma har misslyckats. Jag har inofficiella vägar fått veta att diskussionerna inte gått så bra och därför gick det så här, säger fullmäktiges första vice ordförande Eero Seppänen (saml) som tagit initiativet till misstroendeomröstningen.

På en direkt fråga om det är överborgmästare Jussi Pajunen (saml) och stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori (saml) som uttryckt missnöje medger Seppänen att det är så.

Christel Liljeström är minst sagt förvånad.

– Jag talade senast för någon dag sedan med Vapaavuori. Vi har diskuterat i mycket saklig ton och kunnat konstatera att vi har olika åsikter.

Dessutom, påpekar hon, borde samlingspartiet inte skälla som ett oppositionsparti då de själva underkänt det inofficiella kompromissförslag hon och Vapaavuori diskuterat. Enligt det skulle Sibbo ha gått med på att justera gränsen lite österut i utbyte mot de markägor huvudstaden har i Sibbo. Exakta hektar eller folkmängder som skulle förflyttas gick man inte in på.

– Men det förslaget tackade Seppänen nej till.

Seppänen har förklaringen klar.

– Sfp var redo att offra Landbo och Björnsö. Det kunde vi inte gå med på.

Slutsatserna som Eero Seppänen enligt Borgåbladet drog var helt felaktiga, men han torde medvetet ha vilseletts av Jan Vapaavuori eller Jussi Pajunen. Enligt vad som senare framkommit erbjöd Pajunen och Vapaavuori inget annat alternativ än att Sibbo frivilligt avstod från ett område på 3 000 hektar, vilket motsvarar förslaget som utredningsmannen senare gjorde. Det är klart att det inte fanns förutsättningar att acceptera ett dylikt förslag innan Helsingfors tog sitt initiativ som gällde ett 5 000 hektar stort område och innan ledande ministrar i offenligheten hade uttryckt sitt stöd för det förslaget. Speciellt Samlingspartiet i Sibbo hade aldrig accepterat det förslaget. Det är tänkbart att Sfp under hot om en upplösning av Östra Nylands förbund och en speciallag för den planerade inkoporeringen hade varit redo att offra Landbo och Björnsö, men det var just alternativet som inkluderade Landbo och Björnsö som Liljeström och Luoma tackade nej till. En förlust av Landbo och Björnsö hade varit speciellt tung för Samlingspartiet i Sibbo, som med dessa bostadsområden hade förlorat en betydande del av sina väljare. Vapaavuori eller Pajunen lyckades dock lura Seppänen att rikta kritiken mot Sfp:s representant. Om Liljeström fått kommunfullmäktiges misstroende, hade Seppänen själv varit hennes sannolika eftersträdare som kommunstyrelseordförande. Vid misstroendeomröstningen fick Liljeström fortsatt förtroende, men även om Seppänen inte blev ny styrelseordförande Lyckades samlingspartiet tillsammans med SDP och Centern driva igenom sin politiska linje, som indirekt bygger på uppfattningen att Sfp genom sin traditionella politik föranledde Helsingfors initiativ till en gränsjustering.

Att Pajunen och Vapaavuori i förhandlingarna med Luoma och Liljeström egentligen inte ville komma överens framgår ur en artikel med rubriken "Sibbobor säger nej till Helsingfors krav", som Borgåbladet publicerade den 22 juni 2006. Jag citerar:

Christel Liljeström (sfp), kommunstyrelsens ordförande, är missnöjd över att stadstyrelseordförande Jan Vapaavuori (saml) inte gick med på att diskutera alternativa lösningar med Sibbo.

– Jag fick svaret att när Helsingfors lämnat in pappret med sina krav till ministeriet, så då kan vi sätta oss ner för att diskutera. Huvudlöst.

Jag undrar om inte Liljeström redan vid denna tidpunkt hade räknat ut Vapaavuoris taktik, som kanske inte var helt huvudlös: Helsingfors initiatv på ett 5 000 hektar stort område var egentligen en bluff som skulle hjälpa Sibbo att frivilligt avstå ett mindre område och samtidigt få Sibbos förlust att se ut som en försvarsseger. Månne inte även Seppänen egentligen snarare ville komma åt Svenska folkpartiet än förhandlarna från Sfp. Kritiken gällde egentligen snarare Sfp:s traditionella linje än förhandlingarna med Helsingfors ledning. Detta framgår ur en atikel med rubriken "Ett Östnyland på väg ut i det blå", som Borgåbladet publicerade den 27 juni 2006. Jag citerar:

Helsingfors stad vill i ett ovanligt aggressivt och mygelbäddat förslag införliva 14 procent av Sibbo med huvudstaden. Det kan man se som en kommentar till att Sibbo inte anses ha skapat en tillräckligt ekonomiskt livskraftig och för hela riket nyttig zon österom Helsingfors.

Samlingspartiet i Sibbo skriver i en insändare att kommunen närmast har att skämmas för att inte ha planerat för att öka boendet i kommunen från nuvarande 19 000 till närmare 60 000 invånare.

Jag har inte sett den ovannämnda insändaren, som publicerades då jag själv var i Italien. Sibbos relativt låga befolkningstäthet gav den dåvarande bostadsministern en ursäkt att offra Sibbo, men Helsingfors motiv till en annektering handlar föga om invånarantalet i Sibbo. Då Helsingfors gick till attack var lokalpolitikerna i Sibbo färdigt djupt splittrade. Splittringen berodde kanske inte så mycket på olika uppfattningar om kommunens linje som om olika uppfattningar om hur de tyngsta posterna borde vara fördelade. Helsingfors initiativ sommaren 2006 borde ha fått Sibbopolitikerna att sluta leden, men istället passade man på att visa sitt missnöje med kommunens egen ledning. Istället för att försvara Sibbos rätt understödde man Helsingfors beskyllningar om en språkmur som stod i vägen för utvecklingen av metropolen. Här lyckades Helsingfors med en gammal välprövad metod.

Pacta sunt servanda. Den 27 december 2007

I gårdagens blogginlägg noterade jag att Centerns gruppordförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2006 intygade att dåvarande kommunminister Hannes Manninen hade lovat föra Helsingfors framställning eller initiativ om en ändring i kommunindelningen till statsrådet. Att Manninen kunde lova något dylikt verkar ofattbart. De juridiska förutsättningarna för Helsingfors framställan minst sagt tvivelaktiga och genom att ta ställning för helsingfors framställan gjorde han sig jävig att fungera som föredragande minister. Ett dylikt löfte ger man inte utan motlöften eller motprestationer. Jag har i flera inlägg visat att motlöftet eller motprestationen handlade om kommun- och servicestrukturreformen (KSSR), där även den ledande tjänstemannen Arto Sulonen haft en central roll. Även om Manninen hade fungerat som föredragande minister, kunde han inte ha fört Helsingfors initiativ till statsrådet för prövning, om inte inrikesministeriet först hade gjort en beredning som gett bifall åt initiativet. Det är inte kommunministern själv som gör beredningen, utan beredningen görs av föredragande tjänsteman. För att Manninen skulle kunna ge löfte om att föra Helsingfors initiativ till statsrådet för ett avgörande, måste således även den ansvariga tjänstemannen vara införstådd.

Att det inte bara var den tänkta föredragande ministern själv som var införstådd med Helsingfors initiativ framgår ur Jan Vapaavuoris anförande vid det ovannämnda stadsfullmäktigemötet. Vapaavuori förklarade här att "Päädyimme yhdessä valtion kanssa siihen, että nyt olisi sopiva hetki saattaa asia myös muodollisesti vireille, jotta asia voitaisiin myös ratkaista tämän hallituksen kaudella." Det torde vara uppenbart att "staten" här inkluderar minst en ledande tjänsteman, speciellt som Vapaavuori tidigare i samma anförande sade följande:

Kuten tiedossa on, asia on valtioneuvoston, ei Helsingin käsissä. Tämän takia valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Vapaavuori har i olika sammanhang framhållit principen pacta sunt servanda, som säger att avtal bör följas. Pacta sunt servanda är i första hand en juridisk princip, men dess allmängiltighet basera sig på att avtal är mennigslösa ifall de inte är bindande. Principen pacta sunt servanda bygger även på att parterna som ingår avtal i princip gör det av fri vilja. Avtalsbrott får följder för den som bryter mot avtalet. Dels kan avtalsbrott upphäva själva avtalet och löftena om motprestationer, dels förlorar den som bryter ett avtal sin kredibilitet. Det sista gäller inte minst inofficiella politiska överenskommelser.

När det gäller avtalet som ingicks mellan Helsingfors ledning och "staten" i juni 2006 handlar det knappast om ett juridiskt bindande avtal, eftersom ministrarna och "statens ledande tjänstemän" inte haft rätt att på förhand ta ställning till Helsingfors initiativ. Lika väl måste avtalet ha uppfattats som förpliktande. I annat fall hade föredragande tjänsteman vid inrikesministeriet inte på lösa grunder förordat en ändring i kommunindelningen enligt kommunindelningsutredarens förslag.

Pressade ministrar. Den 26 december 2007

När det gäller tilliten till Högsta förvaltningsdomstolen i fallet Sibbo har statsminister Matti Vanhanens och andra ministrars uttalanden i Sibbofrågan haft betydelse. Man tänker sig att HFD skulle ha svårt att gå emot regeringen i en fråga som har getts så stor betydelse. Det är dock skäl att notera att åtminstone ordförandena för de tre största regeringspartierna torde sakna egna intressen och ambitioner i Sibbofrågan. Iställe har de agerat under påtryckningar från sina partikamrater i Helsingfors. Detta torde även gälla Matti Vanhanen, fastän påtryckningarna i hans fall även kommer från annat håll. Liksom jag framhållit i blogginlägget "Centern i Helsingfors. Den 17 februari 2007" har Vanhanens ställningstaganden som anknyter till Sibbofrågan stämt överens med uttalanden som gjorts av Centern i Helsingfors. Detta är anmärkningsvärt, då Centerns lokalförening i Helsingfors till skillnad från Samlingspartiets, SDP:s och De grönas partidistrikt i huvudstaden i övrigt har föga makt i partiet.

Då politiker utsätts för påtryckning vill de ofta utåt ge en bild av oberoende och politisk styrka. Ett sätt är att ge sken av att driva egna projekt, som bara råkar stämma överens med andras initiativ. I fallet Sibbo har Helsingfors initiativ råkat stämma övens med "regeringens linje", metropolpolitiken, klimatpolitiken, bostadspolitiken och Vanhanens privata "tomtkrig". Speciellt Hannes Manninens och Vanhanens uttalanden har gett en falsk bild av motiven bakom Helsingfors initiativ till en ändring i kommunindelningen. Det är enligt min uppfattning ytterst beklagligt att man i Sibbo fortfarande försöker rätta till de försummelser som kommunen enligt Manninen och Vanhanen gjort sig skyldiga till, fastän man åtminstone på Sfp-håll varit medvetna att huvudmotivet till en annektering är Helsingfors stads ekonomi.

I vissa fall strider Vanhanens uttalanden även med utalanden som gjorts av Centern i Helsingfors. Vid det "historiska" stadsfullmäktigemötet i Helsingfors den 21 juni 2006 godkändes även bokslutet för år 2005. Centerns gruppordförande Terhi Peltokorpi höll här ett gruppanförande, där hon enligt diskussionsprotokollet bl.a. sade följande:

Keskustan valtuustoryhmä on erittäin huolissaan jo viidettä vuotta jatkuvasta verotulokertymän heikkenemisestä. Syytä huoleen on erityisesti siksi, että budjettia tehtäessä arvio verotulokertymästä ei tuntunut meistä liian optimistiselta. Voimme kuitenkin todeta, että onneksi budjettikuri on pitänyt kohtuullisen hyvin. Jos muutokset menopuolella olisivat olleet yhtä suuria ylöspäin, me olisimme kriisissä.

Ryhmämme odottaa, että nyt kun pääkaupunkiseudun yhteistyösopimus on hyväksytty, niin pääkaupunkiseudun kaikki neljä kuntaa kykenevät yhteistyössä kehittämään tätä aluetta niin, että Helsinki pystyy jatkossakin toimimaan taas maan veturina puuskuttamatta. Pääkaupunkimme menestymisestä ja kehityksestä on kannettava vastuuta koko alueella, sen kaikissa kunnissa ja niiden valtuustoissa myös konkreettisesti päätöksenteon hetkellä. Pääkaupunkiseudun kehittymisen edellytysten ja taloudellisen kasvun varmistamiseksi tämänkin päivän valtuuston aiempi päätös maa-alueiden haluamisesta Sipoolta ja Vantaalta oli tarpeellinen ja välttämätön.

Peltokorpi säger alltså, om man tolkar henne bokstavligt, att hela huvudstadsregionen bör bära ansvar för Helsingfors framgång, så att Helsingfors i sin tur "åter" kunde fungera som lokomotiv. Annekteringsinitiativet motiveras här helt öppet med Helsingfors stads skattebas. Intressant är för övrigt att Centern i Helsingfors på sin webbsida har publicerat en lite annan version av Peltokorpis gruppanförande. Jag citerar ur denna version:

Ryhmämme odottaakin, että nyt pääkaupunkiseudun yhteistyösopimuksen hyväksymisen jälkeen pääkaupunkiseudun kaikki neljä kuntaa kykenevät yhteistyössä kehittämään tätä aluetta niin, että Helsinki pystyy jatkossa toimimaan taas maan veturina puuskuttamatta. Pääkaupungin menestymisestä ja kehityksestä on kannettava vastuuta koko alueella, sen kaikissa kunnissa ja niiden valtuustoissa myös konkreettisesti päätöksenteon hetkellä. Pääkaupunkiseudun kehittymisen edellytysten ja taloudellisen kasvun varmistamiseksi olisi välttämätöntä saada myös Sipoo mukaan yhteistyöhön.

Jag gissar att den senare citerade texten är den ursprungliga. Vid fullmäktigemötet den 21 juni ville man knappast att ett samarbete med Sibbo kunde ses som ett alternativ till det "behövliga och nödvändiga" inkorporeringsinitiativet. Vid det "historiska" fullmäktigemötet höll Peltokorpi även ett anförande angående själva Sibbofrågan. Även detta anförande är upllysande. Jag återger här valda bitar:

Olen sitä mieltä, että me olemme - kuten moni valtuutettu on jo aiemmin puheenvuoroissa todennut - tänään tekemässä merkittävää historiaa, historiaa, joka ei välttämättä minunkaan elinaikanani enää toistu. Siitä syystä mielestäni olisi suuri virhe nyt palauttaa tämä asia. Epäilen, että silloin meillä voisi olla jopa niin huono tilanne, että tämä mahdollisuus ei toistu.

Arvoisa puheenjohtaja.

Mielestäni me olemme merkittävän päätöksen edessä siksi, että tätä asiaa on - kuten moni valtuutettu on todennut - vuosikymmeniä puhuttu. Mielestäni tämän ei olisi pitänyt tulla kenellekään yllätyksenä. Sen sijaan yllätyksenä tämä on varmasti tullut monelle siinä mielessä, että me nyt tänään todella istumme täällä päättämässä tästä asiasta, asiasta, josta on puhuttu, mutta asiasta, jonka harva meistä uskoo koskaan toteutuvan. Siksi me olemme tekemässä merkittävää historiaa.

Arvoisa puheenjohtaja.

En voi kannattaa palautusta siksi. Me olemme tilanteessa, että keskustalainen alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen on luvannut ja hän esittelevänä ministerinä tulee tekemään tästä jatkossa esityksen, kun poliittinen prosessi on käyty ja kun on käyty se lain mukainen kuulemisprosessi, joka on tässä asiassa käytävä.
...

Haluan Keskustan ryhmän puolesta kiittää meidän kaupunkimme ylintä virkamiesjohtoa, kiittää ylintä poliittista johtoa siitä, että me olemme tänään tekemässä tätä päätöstä. Haluan kiittää myös meidän alue- ja kuntaministeriämme jo etukäteen, että tämä asia tulee loppuun saatetuksi.
...

Täällä on tänä iltana todettu - tai ei vielä ilta oikeastaan - että nyt Sipoo olisi valmis yhteistyöhön. En minä sitä ihmettele. Kyllä mekin olisimme tällaisessa tilanteessa valmiita yhteistyöhön. Mutta voidaan kysyä, tuottaisiko se yhteistyö nyt yht'äkkiä sellaista hedelmää, mitä tämä päätös tuo? Minä epäilen. Siksi en kannata palautusta.

Med tanke på skattebasen hade beslutsfattarna i Helsingfors skäl att föredra en inkorporering framom ett samarbete med helsingfors. I själva verket var det viktigt att kunna ge en bild av att Sibbo var eller varit ovilligt till samarbete. Jag finner det även anmärkningsvärt att Peltokorpi i sitt anförande intygar att (dåvarande) kommunminister Hannes Maninen på förhand hade lovat föra initiativet vidare i egenskap av föredragande minister. Bristerna i Helsingfors framställning var så stora och uppenbara att kommunministern borde ha förkastat initiativet eller åtminstone returnerat det till Helsingfors. Manninen var dock av förekommen anledning pressad att föra initiativet vidare. Därav den historiska möjligheten, som inte nödvändigtvis kommer att upprepas.

Domstolarnas makt. Den 25 december 2007

Efter att i snart ett och ett halft år ha skrivit blogg om fallet Sibbo är jag medveten om hur värdefulla kunskaper i juridik och förvaltningsrätt skulle vara. En av dagens nyheter har varit att Svenska staten kan förlora tiotals miljarder kronor som en följd av ett domslut som den högsta förvaltningsdomstolen i Sverige, Regeringsrätten har tagit. Jag finner det intressant att Regeringsrätten tagit ett beslut som uppenbart går emot statens intressen och torde föranleda en ändring av lagen. I det aktuella domslutet från november bifaller Regeringsrätten bolaget Industrivärldens överklagande av en dom i Kammarrätten, men i likhet med Högsta förvaltningsdomstolen i Finland kan Regeringsrätten pröva förvaltningsbeslut som tas av regeringen. Denna möjlighet till rättsprövning är av överraskande nytt datum i Sverige, där Socialdemokraterna traditionellt har ansett att folkrepresentanterna inte behöver någon förmyndare i form av en "borgerlig" domstol. Som en följd av att Sverige prickats av Europadomstolen och blivit medlem i Europeiska unionen har Sverige utvecklats i rikning mot en rättsstat, men Regeringsrättens befogenheter är fortfarande mycket begränsad jämfört med de högsta domstolarnas makt i egentliga rätsstater. Min uppfattning är att HFD i Finland har större befogenheter än Regeringsrätten i Sverige. En annan fråga är hur HFD nyttjar sina befogenheter. Den förbättrade rättssäkerhet som integreringen med Europa medfört torde även här i första hand gälla individers rättigheter.

I samband med fallet Sibbo har experter påpekat att Högsta förvaltningsdomstolen hos oss brukar unvika att blanda sig i politik, vilket skulle betyda att man ger statsrådet ett stort utymme för prövning när det gäller förvaltningsbeslut. Å andra sidan torde det vara ganska vanligt att HFD ogiligförklarar förvaltningsbeslut som statsrådet gör. Statrådet brukar förlita sig på ministeriernas beredning, som ibland visar sig vara bristfällig. Om man, liksom statsminister Matti Vanhanen har framhållit, utgår ifrån att statsrådets Sibbobeslut i första hand var ett administrativt beslut, borde saken vara klar. Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis "utredning" kan absolut inte anses vara en tillräcklig grund för beslutet. Om ledande politiker inte på förhand hade uttalat sig i frågan, torde man i Sibbo vara vissa om att HFD ogiltigförklarar gränsbeslutet. Eftersom centrala ministar sommaren 2006 tog ställning till och för Helsingfors initiativ, vågar man inte vara säker på en seger i HFD. Men egentligen borde dessa ställningstaganden bara vara ytterligare ett skäl för domarna vid HFD att ogiltiförklara statsrådets beslut.

När det gäller bristerna i utredningen som statsrådets gränsbeslut baserar sig på är försummelsen av Västersundom kanske den mest påtagliga. Myllyniemi ägnar ett helt kapitel av sin rapport åt utkastet till generalplan för Sibbo, som på gott och ont väl motsvarar utredningsmannens syn på hur regionen bör utvecklas. Däremot förbigår Myllyniemi nästan helt utkastet till generalplan för Vanda. Enligt den för en vecka sedan av stadsfullmäktige i Vanda godkända generalplanen liksom enligt den under Myllyniemis utredning giltiga delgeneralplanen för sydöstra Vanda från år 2002 är praktiskt taget hela Västersundom markerat som grönområde. Se ovan. På detta område förutsätter Myllyniemi att det byggs bostäder för 20 000 nya invånare. Det enda Myllyniemi i sin rapport säger om utkastet till generalplan för Vanda är följande:

Området mellan Nya Borgåvägen och Borgåleden, fram till åkerområdena i Håkansböle, har i det nuvarande utkastet till generalplan för Vanda reserverats för ungefär dagens användning. Efter att en eventuell inkorporering verkställts och om området i fråga förblir en del av Vanda stad kan man i samarbete med Vanda stad snabbt granska möjligheterna att ändra generalplanen så att området på ett smidigt sätt kunna kopplas ihop med den befintliga och planerade nya stadsstrukturen. I ljuset av det nuvarande utkastet till generalplan för Vanda tycks inte det aktuella området höra samman med den övriga stadsstrukturen i Vanda, så planeringsbeslut rörande område kunde fattas utan att centrala strukturella idéer i det befintliga utkastet till generalplan behöver ändras.

Det ovancitarade stycket har Myllyniemi naturligtvis kopierat från Ratasvuoris utredning.

Regionalt betydelsefulla rekreationsområden. Den 24 december 2007

Julen är en tid då människor söker sig hem eller längtar hem. Otaliga julvisor handlar just om hemlängtan. Den som längtar hem skapar lätt en idealiserad bild av hemmet, hembygden och den gamla goda tiden. I vissa julsånger eller versioner av julsånger kan detta idealiserande bli äckligt sirapssött. Detta gäller inte minst White Christmas, vars svenska översättning heter Jag drömmer om en jul hemma. Lika väl gillar jag nostalgiska julvisor. Nostalgin hör julen till.

Det blev ingen vit jul i år, men sången White Christmas handlar egentligen inte om saknad efter snö. Istället handlar den just om drömmen om en jul hemma. I den engelska eller amerikanska orginalversionen är det en person som befinner sig i Los Angeles, som längtar hem. Hemmet råkar befinna sig i norr, där vita jular är vanliga. Det viktiga är att vi har en ort eller plats att känna hemlängtan till. Och ett namn för den platsen. I Zacharias Topelius dikter är det ofta "norden" som är målet för sångaren längtan. Så även i Sylvias julvisa eller Sylvias hälsning från Sicilien, fastän det i Martti Korpilahtis översättning till finska även talas om Suomi och Suomenmaa.

Fastän det inte blev någon vit jul, har jag redan hunnit plocka fram terrängskidorna. I Håkansböle i Vanda finns det fina spår, fast banan är tung. Snökanonerna har varit igång speciellt med tanke på FM på skidor, som om två veckor arrangeras vid idrotsparken i Håkansböle. Den kuperade terrängen vid Håkansböle idrottspark är mycket lämplig för terrängskidning. I början av 1980-talet ordnades här FM i orientering. År 2012 skall Håkansböle idrotspark utgöra start-och målområde för Jukola kaveln. Banorna kommer dock huvudsakligen att läggas i Sibbo storskog, som ligger alldeles invid.

I skidspåren i Håkansböle kunde man igår se skidåkare från hela Helsingforsregionen, men i utvecklingsbilden och generalplanen för Vanda utgör skogen och åkrarna vid Håkansböle idrotspark endast en del av en grönförbindelse mellan två "regionalt betydelsefulla rekreationsområden": Sibbo storskog och Västersundom med omnejd.

Helsingfors har motiverat en ändring av kommunindelningen med den nya hamnen i Nordsjö. Hamnen i Nordsjö kommer ofrånkomligt att ha en stor betydelse för huvudstadsregionen. För Helsingfors ligger betydelsen dock främst i att de nuvarande hamnområdena i stamstaden befrias för bostadsbebyggelse. Istället är det Vanda och Kervo som kommer att dra den största ekonomiska nyttan av hamnen, eftersom logistikverksamheten i anslutning till hamnen huvudsakligen lokaliseras till områdena vid bangården i Kervo och Ring III i Vanda. Områdena närmast invid hamnen berörs däremot inte i högre grad av den nya hamnen, vilket mycket tydligt framgår ur utvecklingsbilden för Vanda. Se ovan. Här finns även de två alternativa metrolinjerna utritade, var av Sibbometron i sin helhet omges av grönområde.

Med ett par verser ur Sylvias julvisa önskar jag läsarna av denna blogg en god jul .

Ja niin joulu joutui jo taas Pohjolaan
Joulu joutui jo rintoihinkin.
Ja kuuset ne kirkkaasti luo loistoaan
Jo pirtteihin pienoisihin.
Mut ylhäällä orressa vielä on vain
Se häkki mi sulkee mun sirkuttajain,
Ja vaiennut vaikerrus on vankilan;
Oi, murheita muistaa ken vois laulajan!

Och stråla, du klaraste stärna i skyn,
blicka ned på min älskade Nord!
Och när du går bort under himmelens bryn,
välsigna min fäderejord!
I blommande vårar på gyllene strand,
var finnes ett land som mitt fädernesland?
För dig vill jag sjunga om kärlek och vår
så länge din Sylvias hjärta slår.