Efter att i snart ett och ett halft år ha skrivit blogg om fallet Sibbo är jag medveten om hur värdefulla kunskaper i juridik och förvaltningsrätt skulle vara. En av dagens nyheter har varit att Svenska staten kan förlora tiotals miljarder kronor som en följd av ett domslut som den högsta förvaltningsdomstolen i Sverige, Regeringsrätten har tagit. Jag finner det intressant att Regeringsrätten tagit ett beslut som uppenbart går emot statens intressen och torde föranleda en ändring av lagen. I det aktuella domslutet från november bifaller Regeringsrätten bolaget Industrivärldens överklagande av en dom i Kammarrätten, men i likhet med Högsta förvaltningsdomstolen i Finland kan Regeringsrätten pröva förvaltningsbeslut som tas av regeringen. Denna möjlighet till rättsprövning är av överraskande nytt datum i Sverige, där Socialdemokraterna traditionellt har ansett att folkrepresentanterna inte behöver någon förmyndare i form av en "borgerlig" domstol. Som en följd av att Sverige prickats av Europadomstolen och blivit medlem i Europeiska unionen har Sverige utvecklats i rikning mot en rättsstat, men Regeringsrättens befogenheter är fortfarande mycket begränsad jämfört med de högsta domstolarnas makt i egentliga rätsstater. Min uppfattning är att HFD i Finland har större befogenheter än Regeringsrätten i Sverige. En annan fråga är hur HFD nyttjar sina befogenheter. Den förbättrade rättssäkerhet som integreringen med Europa medfört torde även här i första hand gälla individers rättigheter.
I samband med fallet Sibbo har experter påpekat att Högsta förvaltningsdomstolen hos oss brukar unvika att blanda sig i politik, vilket skulle betyda att man ger statsrådet ett stort utymme för prövning när det gäller förvaltningsbeslut. Å andra sidan torde det vara ganska vanligt att HFD ogiligförklarar förvaltningsbeslut som statsrådet gör. Statrådet brukar förlita sig på ministeriernas beredning, som ibland visar sig vara bristfällig. Om man, liksom statsminister Matti Vanhanen har framhållit, utgår ifrån att statsrådets Sibbobeslut i första hand var ett administrativt beslut, borde saken vara klar. Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis "utredning" kan absolut inte anses vara en tillräcklig grund för beslutet. Om ledande politiker inte på förhand hade uttalat sig i frågan, torde man i Sibbo vara vissa om att HFD ogiltigförklarar gränsbeslutet. Eftersom centrala ministar sommaren 2006 tog ställning till och för Helsingfors initiativ, vågar man inte vara säker på en seger i HFD. Men egentligen borde dessa ställningstaganden bara vara ytterligare ett skäl för domarna vid HFD att ogiltiförklara statsrådets beslut.
När det gäller bristerna i utredningen som statsrådets gränsbeslut baserar sig på är försummelsen av Västersundom kanske den mest påtagliga. Myllyniemi ägnar ett helt kapitel av sin rapport åt utkastet till generalplan för Sibbo, som på gott och ont väl motsvarar utredningsmannens syn på hur regionen bör utvecklas. Däremot förbigår Myllyniemi nästan helt utkastet till generalplan för Vanda. Enligt den för en vecka sedan av stadsfullmäktige i Vanda godkända generalplanen liksom enligt den under Myllyniemis utredning giltiga delgeneralplanen för sydöstra Vanda från år 2002 är praktiskt taget hela Västersundom markerat som grönområde. Se ovan. På detta område förutsätter Myllyniemi att det byggs bostäder för 20 000 nya invånare. Det enda Myllyniemi i sin rapport säger om utkastet till generalplan för Vanda är följande:
Området mellan Nya Borgåvägen och Borgåleden, fram till åkerområdena i Håkansböle, har i det nuvarande utkastet till generalplan för Vanda reserverats för ungefär dagens användning. Efter att en eventuell inkorporering verkställts och om området i fråga förblir en del av Vanda stad kan man i samarbete med Vanda stad snabbt granska möjligheterna att ändra generalplanen så att området på ett smidigt sätt kunna kopplas ihop med den befintliga och planerade nya stadsstrukturen. I ljuset av det nuvarande utkastet till generalplan för Vanda tycks inte det aktuella området höra samman med den övriga stadsstrukturen i Vanda, så planeringsbeslut rörande område kunde fattas utan att centrala strukturella idéer i det befintliga utkastet till generalplan behöver ändras.
Det ovancitarade stycket har Myllyniemi naturligtvis kopierat från Ratasvuoris utredning.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar