Översvämningskartor. Den 15 februari 2008

Olägenheterna med annekteringen av sydvästra Sibbo noteras nu dagligen av medierna. Ändringen i kommunindelningen förorsakar problem för så väl Helsingfosr som Sibbo. Många frågor är öppna. Problemet med att ändringen i kommunindelningen sker mitt i läsåret uppmarksammas i Borgåbladet i en artikel med rubriken "Läraroffensiv i Sibbo". Även Yle har i en notis med rubriken "Skolskjutsar blir kvistig fråga" uppmärksammat problem, som annekteringen medför för undervisningssektorn. I en annan artilkel i dagens Borgåblad berättas det att östersundombor även i framtiden kan tänkas få hälsovård i Söderkulla i Sibbo. Kommun- och servicestrukturreforen skapar ytterligare problem för Sibbo då det gäller planeringen av hälsovården. Sfps:s kretsstyrelse i Nyland publicerade tidigare i veckan ett meddelande med rubriken "Problematisk inkonsekvens i kommunreformen", där man kriterar finansministeriet för en tolkning av ramlagen som för vissa kommuners del riskerar att försämra primärvården. Jag citerar ur meddelandet:

Statsrådets och högsta förvaltningsdomstolen beslöt att låta Helsingfors tvångsannektera sydvästra Sibbo och 2 000 invånare. Nu anser ministeriets tjänstemän att Sibbo med sina resterande 18 000 invånare inte längre fyller lagens krav på befolkningsunderlag när det gäller primärhälsovården. Detta saknar både rim och reson. Man kan med allt fog fråga sig om Finland längre är en rättsstat. Högsta förvaltningsdomstolens beslut har medfört att Helsingfors betraktar hela Helsingforsregionen snarare som sin bakgård än som jämbördiga samarbetsparter.

I flera blogginlägg har jag noterat hur tanken på en inkorporering av sydvästra Sibbo lyftes fram i Helsingfors stadsplaneringsnämnd, då det var aktuellt att börja planera Sandhamn och och flygfältet i Malm. Nu ser annekteringen ut att stoppa även andra byggnadsplaner. Själv bor jag alldeles invid Svarta backens friluftområde, där man planerat bostäder for 2 000 invånare. Nu har planerna lagst på is. I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Lisää asuntoja! Ei vaineskaan", som uppmärksammar problemet:

Helsingin hapuilevaa asuntopolitiikkaa kuvaa hyvin se, että samalla kun valtuusto hyväksyy huikean kunnianhimoisen asunto-ohjelman, poliittiset ryhmät sopivat Mustavuoreen suunnitellun 2 000 asukkaan pientaloalueen alasajosta.

Mustavuori on ensimmäinen kouriintuntuva esimerkki siitä, mitä seurauksia Lounais-Sipoon kaappaamisella on Helsingin asuntotuotannolle. Rakentamatonta maata on yhtäkkiä niin paljon, että vanhoista kiistakohteista voidaan luopua. Samalla unohtuu se, että suurikin meri muodostuu pienistä pisaroista.

Seuraavaksi asuntopolitiikan tuuliviirit pohtinevat sitä, mitä tehdä lähinnä veneiden talvisäilytyspaikkana toimivalle Koivusaarelle. Eihän sinnekään ole suunniteltu kuin kolmisentuhatta asukasta. Miksi kaivaa verta nenästä, kun lauttasaarelaiset vastustavat niin tuimasti?

Entä Malmin lentokenttä? Ainakin kaupungin kokoomusjohto lausui aikoinaan, että jos Helsinki saa Lounais-Sipoon, paineet kentän asuinrakentamiselta katoavat.

Entäpä Vartiosaari? Santahamina? Kiistakapuloita löytyy vaikka kuinka paljon, koska kaikki haluavat rakentaa, mutta jokainen jonnekin muualle.

Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Översvämningskartor har gjorts upp". Jag har tagit en titt på kartorna som omtalas i notisen. Kartbilden ovan visar läget för Östersundoms del. Om det var någon som undrade varför de omtalade åkrarna och stränderna i Östersundom inte bebyggts och varför Helsingfors har fått marken i Husö by till ett så förmånligt pris, så torde översvämningskartorna ge svar.

Känslig byteshandel. Den 14 februari 2008

I blogginlägget "Nedre Dickursby. Den 9 februari 2008" noterade jag att Helsingfors förhandlare i juni 2006 av allt att döma lovade avstå Nedre Dickursby åt Vanda, i fall "Västerkullakilen" ansluts till Helsingfors. I gårdagens nummer av Vantaan sanomat ingår en artikel med rubriken "Ala-Tikkurilan havittelu saattaa jäädä Honkasuon jalkoihin", som bekräftar att så är fallet, åtminstone enligt Vandapolitikernas uppfattning. Jag citerar ur artikeln:

Vantaan kaupunginhallituksen 2. varapuheenjohtaja Petteri Niskanen (vihr) tahtoo, että Vantaa luopuu Ala-Tikkurilan havittelemisesta.
Hän painottaa blogissaan, ettei kannata tuhlata voimia suunnitelmaan, johon helsinkiläiset suhtautuvat todella penseästi.
Niskasen mukaan olisi paljon järkevämpää keskustella Helsingin kanssa alueista, jotka antaisivat Vantaalle mahdollisuuden uuteen asuntorakentamiseen.
– Tällaisia alueita ovat esimerkiksi Hakuninmaa ja Honkasuo.
...

Vantaan kaupunginjohtaja Juhani Paajanen pitää ehdotusta hyvänä avauksena.
– Honkasuo on kiintoisa vaihtoehto, Paajanen myöntää.
– Vielä on liian aikaista arvioida, miten Helsinki suhtautuisi alueen luovuttamiseen. Rajakysymys otetaan puheeksi seuraavan
kerran kesäkuussa, kun Vantaan ja Helsingin virkamiehet istuvat samaan pöytään.
Paajanen sanoo, että kysymys on arkaluontoinen erityisesti Helsingille. Hän korostaa, että asiassa pitää edetä varovaisesti.
– En halua ottaa kantaa siihen, pitäisikö Vantaan saada korvaus siitä, että Västerkullan kiila siirtyy Helsingille.

Petteri Niskanen har alltså i ett blogginlägg föreslagit att Helsingfors ersätter Vanda med Honkasuo istället för med Nedre Dickursby. Rubriken på inlägget är "Ala-Tikkurila vai Honkasuo". Jag återger det första stycket i inlägget:

Korkein hallinto-oikeus vahvisti pari viikkoa sitten Sipoon lounaisosien ja ns. Vesterkullan kiilan liittämisen Helsinkiin. Kun Helsinki oli Vantaan suuntaan keväällä 2006 ensimmäisiä kertoja yhteydessä alueliitoksen tiimoilta meille tarjottiin vaihdokiksi kiilasta Ala-Tikkurilan aluetta Kehä III:n ja Vantaanjoen välistä. Kyseessä on luontaisesti Tikkurilan palveluihin tukeutuva, mutta valmiiksi rakennettu pientalo ja pienteollisuusalue. Kesällä 2006 keskustelu Ala-Tikkurilasta tyrehtyi asukkaiden ehdottomaan vastustukseen. Kun joukkoliikennettä, lukiokorvauksia sekä vesilaitoksia koskevat yhteistyökuviot saatiin tammikuun alussa ratkaistuksi, Ala-Tikkurilan siirtäminen Vantaalle jäi yhdeksi niistä harvoista Vantaan, Espoon, Helsingin ja Kauniaisten kaupunginvaltuustojen toukokuussa 2006 Finlandiatalolla hyväksymään yhteistyösopimukseen sisältyvistä hankkeista, jonka osalta ei vielä ole siirrytty käytännön toimenpiteisiin.

Diskussionen om Nedre Dickursby är känslig då Helsingfors av allt att döma med löften om Nedre Dickursby köpte Vandas stöd för en inkorporering av sydvästra Sibbo. Frågan är även känslig med tanke på att Jan Vapaavuori den 21 juni 2006 hävdade att frågan om en anslutning av Nedre Dickursby till Vanda är slutbehandlad. Alternativet Honkasuo kunde rädda ansikten och torde vara att föredra för Helsingforspolitikerna med tanke på kommunalvalet i höst.

Helsingfors har planerat att bebygga Honkasuo relativt glest. Niskanen föreslår att Vanda kunde bygga området tätare. Med tanke på vad Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen sade i sitt tal den 16 januari - dagen efter att HFD avgjorde Sibbofrågan - kunde det vara skäl att låta Vanda ta över ansvaret för planeringen av norra Helsingfors. Kanske kunde utvecklingen av Östersundom på liknande sätt utlokaliseras till Sibbo kommun. Jag citerar ur överborgmästarens tal:

Rakennusalan ylikuumentunut tilanne lisää taakkaamme. Tämä voi olla uhka koko kansantalouden kehitykselle, ellei mahdollinen suhdannekäänne tuo lievitystä siihen. Keskeinen kysymys on myös se, mistä otamme rahat rakennushankkeisiin. Emme selviä tilanteesta pelkästään vanhoilla keinoilla, vaan uudet neuvot ovat tarpeen.

Helsingin sanomat har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Lisää asuntoja! Ei vaineskaan".

Niohundra och en hektar. Den 12 februari 2008

Harry Bogonoloffs insändare i fredagens Hbl har resulterat i en storm på insändarsidorna. Hufvudstadsbladet har dessutom publicerat ett ledarstick med rubriken "Den personifierade arrogansen: Bogo". Johanna Westman skriver här att "En politiker som går ut med sådana åsikter som 'Bogo' måste utgöra en svår belastning för sitt parti." Kanske det, men hade Bogo publicerat sin insändare i ett annat medium, kunde han ha fått medhåll. Syftate med Bogos insändare verker vara att provocera, fastän han inte är den enda som föreslagit att Sibbo bör spjälkas. I augusti föreslog Bogomoloff i en insändare i Hbl att tidningen publicerar en bild av en Sibbobo som klarar av att slicka sig under svansen.

Bogomoloff är inte den enda Helsingforspolitiker för vilken Sibbo bara är en aptitretare. Helsingin sanomat publicerade den 16 januari en artikel med rubriken "Lounais-Sipoon saanut Helsinki tähyää jo pidemmälle itään". I denna artikel säger dock stadsdirektör Jussi Pajunen (saml) som stadsstyrelseordförande Suvi Rihtniemi (saml) att stadsstrukturen skall utvecklas österut i samarbete med Sibbo och Borgå, som enligt Rihtniemi är "överraskande nära". I samma artikel säger den socialdemokratiska stadsfullmäktigegruppens ordförande professor Kai Kalima att "Sipoo on saatava samaan maakuntaliittoon Helsingin kanssa. Muuten koko Sipoo on liitettävä Helsinkiin".

Man kan fråga sig vilken belastning Kalima är för sitt parti. Fastän Kalima är professor i finansrätt, är hans huvudargument att Helsingfors kan driva igenom en lagändring, så att hela Sibbo inkorporeras, ifall Sibbo inte fogar sig till huvudstadens krav. Nästan alltid när Kalima uttalat sig i Sibbofrågan har han kommit med hot. I juli 2007 publicerade Helsingin Sanomat en insändare av Kalima, där Kalima bl.a. sade följande:

Ministerien jääväysteatteria hämmästellen on saatu seurata niitä kannanottoja, joissa Sipoon kunnan johto kertoo jatkavansa taistelua rajansiirtoa vastaan.

On poliittista lukutaidottomuutta pyrkiä jatkamaan omaksutulla linjalla, jossa Helsingin kanssa ei edelleenkään neuvotella. Tällöin ainoaksi ratkaisuksi jää uuden kuntakokonaisuuden luominen, kun Helsinki, Sipoo ja Vantaa yhdistetään.

Att Sibbo inte skulle förhandla med Helsingfors är en lögn. Med "förhandla" torde Kalima i själva verket syfta på att Sibbo villkorslöst skulle foga sig efter Helsingfors krav. Den ovanciterade insändaren innehöll även flera direkta lögner och påståenden som saknade verklighetsförankring. Kalimas beskrivning av Helsingfors markägendom i Sibbo är här totalt skev. (Se "Kalima fortsätter hota. Den 10 juli 2007".) I en intervju med rubriken "Sipooseen jäi vielä kaavoitettavaa", som Uutispäivä Demari publicerade den 16 januari, fortsätter Kalima på samma linje. Enligt professorn i finansrätt har Helsingfors (moralisk) rätt att planera och rent av inkorporera den mark som staden äger i Sibbo, oberoende av var marken ligger. Jag citerar ur artikeln:

Valtuustoryhmän puheenjohtaja Kai Kalima ei kuitenkaan niele sitä, että kokoomus ottaa kaiken kunnian Sipoon lounaisosien liittämisestä Helsinkiin.

Hän muistuttaa, että demari-apulaiskaupunginjohtaja Pekka Korpinen oli asiassa erittäin aloitteellinen jo kolme vuotta sitten.

- Meidän lähtökohtamme oli silloin, että tutkittaisiin koko Sipoon liittämistä Helsinkiin.

Helsingin kaupunki havitteli alun perin noin 50 neliökilometriä hallintaansa. Lopullisessa versiossa se kutistui 30 neliö-kilometriin, joka ei tyydytä täysin sosialidemokraatteja.

- Ulkopuolelle jäivät nyt virkistysalueet, ranta-alueet ja saaret, joiden kaavoittamisesta pitää sopia erikseen, Kalima huomauttaa.

Kaliman mukaan koko soppa syntyi siitä, että Sipoo ei antanut Helsingin käyttää omia maitaan Sipoon puolella eikä kaavoittanut alueita.

KHO:n ratkaisun jälkeen vielä 901 hehtaaria Helsingin omistamaa maata, eli yli puolet, jää edelleen Sipoon puolelle.

- Sipoo pitää saada pikaisesti mukaan Uudenmaan maakuntaliittoon, jotta Helsinki voi kaavoittaa loputkin maansa omaan käyttöönsä, Kalima vaatii.

Tanken att Helsingfors för eget bruk själv skulle planera mark som ligger i en annan kommun är mycket märklig. Men det märkligaste är att Kalima talar som om Helsingfors i sibbo skulle äga ytterligare "nästan 1000 hektar färdig tomtmark". Kalima är viceordförande i Helsingfors fastighetsnämnd, så han borde veta vilka fastigheter staden äger i Sibbo. De återstående niohundra och en hektar av Helsingfors mark som blir kvar i Sibbo ligger till största delen djupt inne i Sibbo storskog, som de gröna vill göra till nationalpark. Där till äger Helsingfors mark på öar i den inre och den yttre skärgården. Återstående mark utgörs huvudsakligen av de 57 hektar i Nickby som HFD samma dag som domstolen avgjorde Sibbofrågan gav Sibbo rätt att inlösa. Till saken hör att köpet av de 57 hektaren i Sibbo centrum var överenskommet då Helsingfors fastighetsnämnd i augusti 2004 plötsligt bordlade ärendet.

Man kan fråga sig vilken betydelse mytomanen Kalimas förtal av Sibbo har haft då hans juristkolleger töjt på kommunindelningslagen.

Nya tolkningar. Den 11 februari 2008

Yle har publicerat en notis med rubriken "Kiviniemi: Sibbofrågan slutbehandlad". Kiviniemi har uttalat sig med anledning av Harry Bogomoloffs insändare i fredagens Hbl. (Se "Den slutliga lösningen. Den 8 februari 2008".) Bogomoloffs förslag att splittra Sibbo uppmärksammades även i dagens Helsingin Sanomat i en kort notis med rubriken "Harry Bogomoloff jakaisi Sipoon viiteen osaan". Rest-Sibbo kan tacka Bogo för kommunministerns besked. Det kan visa sig betydelsefullt. För min egen del är fallet Sibbo dock inte slutbehandlat.

På denna blogg använder jag mig så gott som uteslutande av skriftliga källor. Det beror dels på att jag är mån om bloggens trovärdighet, dels på att jag saknar kontakter som läcker information. I dagens inlägg skall jag göra ett undantag när det gäller en källa.

Helsingin Sanomat publicerade den 30 juli 2007 en artikel med rubriken "Lainlaatijat tulkitsevat tapausta eri tavoin". Artikeln berättar om olika tolkningar av begreppet "område" i kommunindelningslagen. Jag återger här valda bitar ur artikeln:

Mitä tarkoittaa suomen kielen sana alue?

Sitä korkein hallinto-oikeus (KHO) joutuu pohtimaan, kun se aikanaan käsittelee Sipoon valitusta Lounais-Sipoon pakkoliitoksesta Helsinkiin.

Lain mukaan kuntajakoa voidaan muuttaa, jos muutos parantaa alueella palveluita, elinolosuhteita, elinkeinojen toimintamahdollisuuksia tai edistää kuntien toimintakykyä ja toiminnan taloudellisuutta.

"Aluetta ei haluttu määritellä tämän täsmällisemmin, jotta olisi mahdollisuus laajempaan oikeudelliseen harkintaan", Kuntaliiton lakiasiainjohtaja Kari Prättälä kertoo.

Hän oli mukana työryhmässä, joka laati vuonna 1998 voimaan tulleen kuntajakolain.
...

Kuntajakolakia kirjoittaneen työryhmän keskeiset jäsenet ovat eri mieltä siitä, kumpi on oikea tulkinta.

Työryhmää veti Pekka Myllyniemi. Hän toimi myöhemmin sisäministeriön selvitysmiehenä Sipoon ja Helsingin rajariidassa.

"Alueella ei missään tapauksessa tarkoiteta suppeasti Lounais-Sipoon aluetta", Myllyniemi sanoo.
...

Työryhmän pääsihteerinä toiminut Toivo Pihlajaniemi on täysin eri linjoilla.

Hänen mukaansa ensin on mietittävä, mitä rajansiirto merkitsee Lounais-Sipoon kannalta. Vasta sitten pohditaan Sipoon, Vantaan ja Helsingin näkökulmia.

Ur den ovanciterade artikeln framgår det även att oenigheten inte bara gällde tolkningen av begreppet "område". Enligt högsta förvaltningsdomstolens färska beslut gör Pekka Myllyniemis roll i beredningen av den tio år gamla kommunindelningslagen inte Myllyniemi jävig i Sibbofrågan. Den synpunkten kan jag lätt acceptera. Att Myllyniemi fungerade som ordförande i lagarbetsgruppen gjorde honom inte heller kompetent att på egen hand bedöma de juridiska förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen. Därför fick kommunindelningsutredaren juridisk hjälp fån Kommunförbundet. Att generalsekreteraren för den ovannämnda arbetsgruppen, Toivo Pihlajaniemi tog avstånd från Myllynimis tolkning av kommunindelningslagen tärde naturligvis på utredningens trovärdighet. Att Prättalä gav Myllyniemis tolkning sitt stöd, saknade därför knappast betydelse.
I blogginlägget "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008" har jag noterat att det i själva verket var Kari Prättälä som bistod utredningsmannen med tolkningen av de juridiska förutsättningarna. Då Prättälä försvarade Myllyniemis tolkning av kommunindelningslagen försvarade han i själva verket sin egen tolkning av lagen. Frågan är hur Prättälä hade kommit fram till en tolkning som så starkt avvek från Pihlajaniemis tolkning.

Våren 2006 fick en Sibbobo, som inte är politiker, höra rykten om att Helsingfors planerade inkorporera sydvästra Sibbo, vid behov emot Sibbo kommuns vilja. Sibbobon ringde till Kommunförbundet, där man förenade till direktören för juridiska ärenden Kari Prättälä. Enligt Sibbobons vittnesbörd underströk Prättäla kraftigt att det inte fanns juridiska förutsättningar för en dylik inkorporering. Några månader senare var Prättäläs uppfattning av allt att döma en helt annan.
Liksom jag tidigare noterat hade Kommunförbundet en central roll i beredningen av ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen. För att genomdriva reformen räckte det dock inte med att Kommunförbundet, som representarar städerna och kommunerna, var på samma linje som inrikesministeriet och kommunministern. Det gällde även att få riksdagens och speciellt socialdemokraternas stöd för lagförslaget. Att socialdemokraternas huvudförhandlare Rakel Hiltunen var första viceordförande för Kommunförbundets styrelse räckte inte, då hon även var stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors och SDP krävade bättre möjligheter till tvångssammanslagningar. Reformen försenades och ännu den 21 juni 2006 såg det ut som om det inte fanns förutsättningar att uppnå enighet. En vecka senare lyckades man lika väl uppnå enighet. Att det var just kommunminister Hannes Manninens och partiordförandenas stöd för en inkorporering av sydvästra Sibbo som räddade reformen och ramlagan har jag redogjort för bl.a. i inläggen "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007", "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007" och "KSSR. Den 1 augusti 2007". Jag vill ändå passa på att återge de sista raderna i Jan Vapaavuoris tacktal vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006:

Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.

Allt tyder på att inte bara kommunministern och inrikesministeriet, utan även Kommunförbundet gick in för att offra Sibbo för att driva igenom PARAS-reformen. Kommunförbundet har ju dessutom de senaste åren starkt drivit Helsingfors stads intressen. Helsingfors, som i samband med kommunreformen passade på att kräva en anslutning av sydvästra Sibbo till "huvudstadsregionen", fick inte Sibbo-frågan med i kommun- och servicestrukturreformen, men Hiltunen hade ändå skäl att vara nöjd med förhandlingsresultatet. Att Sibbofrågan sköttes som en separat fråga, som enligt Manninens egen utsaga inte hade någonting att göra med PARAS, hade mindre betydelse. Bilden ovan är från Kuntalehti 12/2006. Bildtexten lyder enligt följande:

Sopimus puitelaista syntyi 28. kesäkuuta pitkän ja vaikean väännön jälkeen. Loppumetreillä keskeiset neuvottelijat olivat kuntaministeri Hannes Manninen (kesk.) ja kansanedustaja Rakel Hiltunen (sd.).

Då man inte lyckades hota Sibbo att frivilligt avstå från ett 3 000 hektar stort område, krävdes det särskilt vägande skäl. Eftersom det inte fanns något prejudikat, behövdes det ingen lagändring. Det räckte med att de juridiska auktoriteterna ändrade sin tolkning.

Att jag lyfter fram kopplingen mellan Sibbofrågan och KSSR beror på att en av domarna som deltog i högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut, t.f. förvaltningsråd Heikki Harjula även deltog i beredningen av ramlagen. Harjula har tillsammans med Prättälä författat Kommunallagen - bakgrund och tolkningar. Då Prättalä dessutom är Harjulas förman på Kommunförbundet, bör det vara uppenbart att han var jävig att deltaga i avgörandet av Sibboärendet. Tydligen har HFD dock behöft Harjulas insikter i de nya tolkningarna av kommunindelningslagen.

Snäva kretsar. Den 10 februari 2008

Efter statsrådets Sibbobeslut kommenterade Rakel Hiltunen beslutet i flera medier. Hiltunen trodde inte att HFD skulle fälla beslutet, eftersom domstolen avvisat två tidigare besvär från Sibbo kommun. Hiltunens åsikt återgavs bl.a. i Päivälehti Demari i en artikel med rubriken "Helsingfors Rakel Hiltunen ei usko Sipoo-päätöksen kaatuvan":

Hiltunen ei usko, että päätös tulee kaatumaan korkeimmassa hallinto-oikeudessa. Hän toivoo, ettei juridinen prosessi kestä pitkään.

- Helsingin hakemus on käynyt läpi valituskierroksen, eivätkä siinä olleet argumentit johtaneet palautukseen tai kielteiseen päätökseen. On vaikea ajatella, että valtioneuvoston päätökseen löytyisi uusia muutosperusteita. En usko, että päätös tulee muuttumaan.

Hiltunens argumentering var ologisk, emedan det enligt så väl Helsingfors förvaltningsdomstol som högsta förvaltningsdomstolen uttryckligen var först statsrådets beslut som Sibbo hade rätt att besvära sig över. Till saken hör att det var speciellt Hiltunen som pressade statsminister Matti Vanhanen att inte jäva sig. Kanske hade Hiltunen ändå skäl att förutse HFD:s beslut?

Vad jag har noterat är det bara två experter på kommunallagen och i förvaltningsrätt som ur ett juridiskt perspektiv försvarat inkorporeringen av sydvästra Sibbo: Kari Prättälä och Olli Mäenpää. Om Prättäläs bindningar har jag redogjort för i blogginlägget "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008". När det gäller Mäenpää har jag inte hittat några klara motiv för hans uttalanden.

Den 15 och 16 januari publicerade flera medier en notis från FNB, där Mäenpää säger att "HFD:s beslut är välmotiverat". Rubriken i bl.a. Päivälehti Demari och Iltalehti var "Oikeusoppinut: Sipoo-päätös on hyvin perusteltu", i Vasabladet "Hfd-beslutet inget prejudikat" och i Kuntalehti "Kuntaliiton Prättälä: KHO:n Sipoo-päätös hyvin perusteltu". Att även Prättälä finner beslutet välgrundat framgår tydligt ur Kuntalehti, men det är uttryckligen Mäenpää som säger att "KHO:n ratkaisu oli hyvin perusteltu". För läsare av Vasabladet var det kanske intressantare att notera att direktören för juridiska ärenden på Kommunförbundet anser att beslutet inte är ett prejudikat för andra städer som vill utvidga sig, men med tanke på legitimeringen av inkorporeringen var det viktigare att en expert stiger upp och säger att beslutet är välgrundat. Jag citerar ur notisen:

Mäenpää anser att HFD:s beslut är välmotiverat.

- Det framkommer klart att statsrådet följt kommunindelningslagen i sitt beslut om att Helsingfors får de sydvästra delarna av Sibbo.

Beslutet var förutsägbart eftersom Helsingfors förde fram de motiveringar som krävs i kommunindelningslagen redan i det skedet när frågan kom till HFD.

Vad Mäenpää syftar på med motiveringar som Helsingfors förde fram "när frågan kom till HFD" förstår jag inte. Handlar det här om Helsingfors förklaring, tidigare uttlåtanden eller rentav om utredningsmannens motiveringar, som ord för ord är kopierade från Helsingfors förvaltningscentrals egen "utredning"? I första hand borde väl HFD ha undersökt om det fanns tillräckligt med motiveringar för en inkorporering då statsrådet tog sitt beslut. Och det var väl inte Helsingfors uppgift att motivera beslutet? Kanske har FNB tolkat Mäenpää fel, men varken Jussi Pajunen eller kommunavdelningen vid finansministeriet kunde ha beställt ett bättre uttalande än att beslutet var förutsägbart och välmotiverat. Mari Kiviniemi har där till all anledning att vara tacksam över att expertisen intygar att Sibbo var ett "specialfall". Då två av de absolut stösta auktoriteterna på området gör dylika uttalanden kan även domarna vid högsta förvaltningsdomstolen känna sig trygga.

HFD:s Sibbobeslut torde vara välmotiverat så till vida att det är långt och innehåller referenser. Mäenpääs uttalande ger ändå en skäv bild av beslutet, som enligt min bedömning inte tål en kritisk granskning. Om Mäenpää inte satt sig in i frågan, borde han inte ha kommit med sitt uttalande, men då han uppenbarligen är insatt, borde han veta bättre. Mäenpää har även tidigare med anledning av Sibbofrågan uttalat sig i medierna. I juni gällde det ministrarnas jäv. Yle publicerade den 13 juni 2007 en notis med rubriken "Professori: Mielipide ei tee jääviksi" där Mäenpää. citeras. Jag citerar vidare:

Mäenpää korostaa YLEn Aikaisen haastattelussa, että ministerien on jopa suotavaa ilmaista mielipiteensä eri asioista.

- Minusta se, että on asian valmistelussa ollut esittämässä jotain mielipidettä tai että valmistelee jotain tähän liittyvää, kuten metropoliasiaa, ei tee esteelliseksi, Mäenpää toteaa.

Mäenpää muistuttaa, että Suomessa on tekeillä isoja yhteiskunnallisia päätöksiä, jotka tehdään lain määrittelemissä rajoissa. Mäenpää nostaa esimerkiksi lähitulevaisuudessa tehtävän ydinvoimalapäätöksen.

- Minusta olisi aika onnetonta, jos nyt siinäkin ne jotka kannattaa tai vastustaa sitä olisivat jäävejä. Ei sinne jäis päätöksentekijöitä hallitukseen ollenkaan, professori huomauttaa.

I princip är det lätt att hålla med Mäenpää om att ministrar bör få yttra sina åsikter under beredningen av ett ärende. Då Mäenpää kritiserat Vanhanen för att ha satt munkavel på ministrarna, stöder jag helt hans kritik. Men Sibbofrågan handlade om ett administrativt beslut, som inte kan tas tillbaka av en ny regering och som därmed inte är underställt parlamentarisk kontroll. Och liksom statsministern själv upprepade gånger framhållit var statsrådets beslut i Sibbofrågan i första hand ett juridiskt beslut. Hade regeringen valt att bereda en speciallag för Sibboannekteringen, hade ministrarna haft en helt annan frihet att uttala sig och förhandla.

Vanhanen hade inte bara diskuterat "metropolen" eller uttalat sina åsikter. Han hade i offentligheten gjort uttalanden som kunde tolkas som löften om en inkorporering och hade helt uppenbart förbundit sig till att rösta för utredningsmannens förslag. Jag finner det sannolikt att Mäenpääs uttalande hade en avgörande betydelse för Vanhanens deltagande i Sibbobeslutet. Det hade varit pinsamt för Mäenpää om statrådets beslut hade fallit på Vanhanens jäv, så professor Mäenpää hade all anledning att extra noga följa med HFD:s behandling av ärendet.

Det är möjligt att Mäenpää inte kände till den förtigna kopplingen mellan ramlagen och Sibbofrågan. Åtminstone har jag inte hittat några klara bindningar som skulle motivera Mäenpääs vilseledande uttalanden. Å andra sidan är Mäenpää ett bra exempel på hur snäva maktens kretsar är i Finland.

Olli Mäenpää har sedan 1992 varit professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet, vid samma institution för offentlig rätt där Kai Kalima är professor i finansrätt och Kalimas adept Eila Ratasvuori är doktorand. Åren 1998-2003 var Mäenpää dekan för juridiska fakulteten, vars nuvarande vicedekan heter Kai Kalima. Mäenpää har i flera lagberedningar hörts som sakkunnig tillsammans med bl.a. Kalima, Heikki Harjula och Kari Prättälä. Mäenpää var även sakkunnig då Pekka Myllyniemi år 2001 gjorde sin utredning om nödcentralsverksamheten. Åren 1994 och 2006 har Mäenpää i likhet med Harjula varit tillfälligt förvaltningsråd, det vill säga domare vid högsta förvaltningsdomstolen. År 2002 gav Mäenpää på beställning av Kommunförbundet ett bedömande enligt vilket begränsandet av kommunernas rätt att driva in samfundssaktt strider mot kommunernas självstyrelse. (Rakel Hiltunen på bilden ovan är Kommunförbundets stryrelses I:a vice ordförande, men även stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors, vars intressen det här de facto handlade om. Bilden är lånad från Kuntalehti 21/2002.)

I september 2007 tillsatte Mari Kiviniemi ett förvaltnings- och ledningsvetenskapligt råd, i vilket Mäenpää är medlem. Samma månad tillsatte justitieministeriet en kommitté för utveckling av förvaltningsprocessen. Till ordförande för kommittén, där även Prättälä från Kommunförbundet och förvaltningsråd Matti Pellonpää från HFD är medlemar, utsågs Olli Mäenpää. Till ständig sakkunnig för kommittén utsågs förvaltningsråd Anne Niemi, som deltog i HFD:s avgörande av Sibboärendet.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en notis med rubriken "Bogomoloff jakaisi Sipoon viiteen osaan".

Nedre Dickursby. Den 9 februari 2008

I gårdagens nummer av gratistidningen Helsingin uutiset ingår en artikel med rubriken "Ala-Tikkurilan luovuttamissesta neuvotellaan, ei neuvotella..." Motsvarande artikel har i Vantaan sanomat rubriken "Ala-Tikkurila hiertää Vantaan ja Helsingin välejä". I artiklarna förnekar nu även Helsingforsstadsdirektör Jussi Pajunen att Helsingfors skulle förhandla med Vanda om en anslutning av Nedre Dickursby till Vanda, men Jukka Peltomäki, som är biträdande statsdirektör i Vanda, är av annan åsikt. Jag citerar ur Helsingin uutiset:

Jukka Peltomäki on kuitenkin yhä sitä mieltä, ettei Ala-Tikkurila-asiaa ole haudattu.
– Asiaa on pidetty esillä virkamiestapaamisissa. Jatkossa asiasta keskustellaan entistä enemmän, koska se on vielä monella tavalla ratkaisematon kysymys.
- Kun Västerkullan kiilan luovuttamisesta Helsingille sovittiin, niin samalla päätettiin, että Ala-Tikkurilan kysymys ratkaistaan kaupunkien yhteisissä neuvotteluissa myöhemmin, Peltomäki jatkaa.

Peltomäkis uttalande står i konflikt med vad Jan Vapaavuori sade i sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2006. Jag citerar:

Helsingin ja Sipoon välillä on Vantaalle kuuluva ns. Vesterkullan kiila. Sipoon läntisten osien liittäminen Helsinkiin edellyttää siksi myös Vesterkullan kiilan liittämistä Helsinkiin. Helsinki ja Vantaa puolestaan ovat pääkaupunkiseudun yhteistyösopimuksessa - itse asiassa juuri Sipoon kysymyksen takia - sitoutuneet käymään neuvotteluja aluevaihdoksista Vesterkullan kiilan ja Ala-Tikkurilan osalta.

Näitä neuvotteluja olemme kaupunginjohtajan ja valtuuston puheenjohtajan kanssa käyneet Vantaan poliittisen ja virkamiesjohdon kanssa vielä alkuviikosta. Neuvotteluissa päädyttiin lopulta yhteisymmärrykseen siitä, että Helsinkiin tulisi liittää vain Vesterkullan kiilan eteläiset eli käytännössä pohjoisessa Itäväylään rajoittuvat alueet. Samalla todettiin, että Vantaan mainitut edustajat suhtautuvat ymmärryksellä näin suoritettavaan alueliitokseen Vantaan ja Helsingin välillä, ja että tämä yhdessä Helsingin itämetroa koskevien suunnitelmien kanssa avaa myös Vantaalle uusia merkittäviä kehittämismahdollisuuksia omien alueidensa suhteen. Ala-Tikkurilan osalta todettiin selkeänä yhteisenä näkemyksenä, ettei sen suhteen tule ryhtyä mihinkään toimenpiteisiin, että Ala-Tikkurila olisi täten jatkossakin osa Helsingin kaupunkia, ja että koko aluevaihdoskysymys tulisi tätä myöten katsoa loppuun käsitellyksi.

Det är uppenbart att inte både Peltomäki och Pajunen eller Vapaavuori talar sanning. Antingen har Vapaavuori bedragit invånarna i Nedre Dickursby eller så har han bedragit förhandlarna från Vanda. Det troliga är att man inte alls kommit överens om att Nedre Dickursby skall förbli en del av Helsingfors, utan att man bara kom överens om att frågan får vänta tills Sibbofrågan avgjorts. Lovade förhandlarna från Helsingfors rent av att utan extra kompension avstå från Nedre Dickursby? I så fall kommer de motförklaringar och utlåtanden som Vanda givit angående utredningsmannens förslag till ändring av kommunindelningen i helt ny dager. Att dessa dokument inte saknar betydelse framgår ur HFD:s beslut. Jag citerar:

Det utredningsmaterial som har legat till grund för den juridiska bedömningen av statsrådets beslut har i enlighet med bestämmelserna om rättegångsförfarandet således under handläggningen kompletterats med besvär, utlåtanden och genmälen. I sin bedömning av statsrådsbeslutets lagenlighet har högsta förvaltningsdomstolen följaktligen beaktat såväl bakgrundsmaterialet till beslutet som de handlingar som ändringssökandena har lämnat till högsta förvaltningsdomstolen.

I dagens Hbl ingår en kolumn av Bo Lönnqvist, som är professor emeritus i etnologi. Kolumnen som har rubriken "Våld på historien" handlar i sin helhet om fallet Sibbo. Jag cietarar ur kolumnen:

Då man på detta sätt våldtar historien rubbas historisk kontinuitet och människorna berövas rum för ritualer med de djupaste känslor. Ett effektivt sätt att utplåna lokal identitet. Men det bekommer inte politikerna, vilkas historia knappast är ens ett svagt snöre över det bortglömdas ocean. De har liksom ett hemligt avtal med framtiden själv och anser sig ha fullmakt att handla i dess namn. De kan om så behövs peta hål på himlen med näsan.

Den slutliga lösningen. Den 8 februari 2008

Hufvudstadsbladet har idag under rubriken "Helsingfors behöver mer" publicerat en insändare av Harry Bogomoloff (saml), som är viceordförande i Helsingfors stadsstyrelse. Bogo inleder sin insändare med att konstatera att annekteringen av sydvästra Sibbo sist och slutligen gick "ganska smärtfrit". Smärtfritt för vem undrar jag. Syftar Bogo på att HFD sopade felen och myglet under mattan, eller på att medierna skonat Helsingfors rötherrar? Inte tycks annekteringen vara allt för smärtfri för Helsingfors stad, som inte vet vad man skall göra av området som man fått mera eller mindre i misstag. Samlingspartiets machomän hade redan planerat att äta hela Sibbo, men nu förväntas de plötsligt tysta munnen med ett litet bit av kommunen. Bogo skriver själv att området är "alldeles för litet för att tillåta en sådan omfattande strukturreform som nu vore nödvändig". Enligt Bogo kan den aktuella "lösningen" således endast anses tillfällig. Bogomoloffs förslag till slutlig lösning av Sibbofrågan är följande:

En tillräcklig effektivering av markdispositionen i huvudstadsregionen förutsätter att Helsingfors annekterar områden ända fram till Sibbo å samt norrut, inkluderande Nickby. Den norra kilen kunde lämpligen tillfalla Järvenpää, Vanda och Kervo. Borgå kan lämpligen ha nytta av de allra östligaste delarna.
Samtidigt är det också dags att upplösa Östra Nylands förbund till förmån för Nylands förbund.