Snabb takt. Den 3 juli 2008

Matti Vanhanen skrev på sin blogg den 22 juni 2006, dagen efter Helsingfors stadsfullmäktiges beslut att göra en framställning till ändring i kommunindelningen, följande:

Helsingin hakemus saada maa-alueita Vantaalta ja Sipoolta on perusteltu. Olen puoltanut hanketta odotuksella, että kaupunki on sitten valmis kaavoittamaan ja rakentamaan kunnallistekniikkaa runsaasti. Erityisesti omakotitonttitarjontaa on lisättävä runsaasti. Pitää saada uskottava tuhansien tonttien tarjontanäkymä aikaan ja se pitää kyetä tekemään nyt taloudellisesti. Aluesiirtohanke tulee aikanaa valtioneuvostoon ja silloin selvinnevät täsmälliset liitoksen rajat ja eiköhän siihen mennessä selviä, millä aikataululla Helsinki myös toteuttaa kaavoitushankkeensa. Pelkän maareservin takia tällaista suurta ja vaikeaa päätöstä ei tehdä. Lähtökohtana pitää olla välitön toiminta.

Samma dag som HFD formellt avgjorde fallet Sibbo publicerade Helsingfors stad ett pressmeddelande med rubriken "Kaupunginjohtaja Pajunen: Uuden alueen kehittäminen alkaa pikavauhdilla" ("Stadsdirektör Pajunen: Utvecklingen av det nya området inleds i snabb takt"). Pressmeddelandet hade översatts till svenska innan HFD:s beslut hade publicerats. (Se "Specialsidor. Den 5 februari 2008".) Tala om välitön toiminta! Även i själva meddelandet ges löften om omedelbar utveckling - eller åtminstone planering:

Pajunen lovar att Helsingfors kommer att ta väl hand om servicen för de nuvarande invånarna i inkorporeringsområdet och att staden samtidigt vidtar snabba åtgärder för utveckling av området. Det byggs bostäder och arbetsplatser i området. Den framtida kollektivtrafiken bygger på en förlängning av metron österut.

"Planläggningen och planeringen av kollektivtrafiken inleds omedelbart. Bostads- och trafiklösningarna utförs i så snabb takt som möjligt dock utan att tumma på kvaliteten."

Helsingfors lovar omedelbar planering, men å andra sidan heter det att metrolinjen skall vara klar innan de nya invånarna flyttar in. Enligt Helsingfors egen utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" (som utredningsman Pekka Myllyniemi plagierat) skulle den planerade bebyggelsen i sydvästra Sibbo utan metro föraleda olösliga trafikproblem. Enligt ovannämnda utredning skall förlängningen av metrolinjen från Mellungsbacka till Östersundom vara 6,3 km lång och ha sammanlagt fyra stationer, varav två i "nuvarande" Vanda. Helsingfors har alltså låtit påskina att allt är klart för att sätta igång med "utvecklingen" av sydvästra Sibbo, men den senaste tiden har det i offentligheten framkommit att så minsann inte är fallet.

Före Helsingfors åren 2004 eller 2005 började lobba för en ändring av kommunindelningen var Sibbometron ingalunda ett brådskande projekt. Liskom jag visade i gårdagens blogginlägg "Spårvägsvisioner. Den 2 juli 2008" var det år 2002 inte alls klart att den framtida spårvägstrafiken österut skulle gå genom Östersundom. Men visst fanns förlängningen av metrolinjen till Sibbo med som en alternativ vision redan år 2002. Enligt SAD:s publikation "YTV 2050 - Raideliikenteen pitkän tähtäyksen visiot Helsingin seudulla" (rvisio2 b2002 7) var metron till Östersundom dock inte speciellt brådskande. Metroförbindelsen finns med först i visionerna för år 2040 - 10 år efter järnvägen till Klaukkala och direktförbindelsen till flygplatsen, tjugo år efter västmetron och hela 30 efter Ringbanan. (Se bilden ovan.)

Spårvägsvisioner. Den 2 juli 2008

I högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut kan man i kapitel 4, "Högsta förvaltningsdomstolens avgörande", 4.3.2.2.4. "Bedömning av de juridiska förutsättningarna" kan man läsa följande:

Utredningen i ärendet visar att den markpolitik som Sibbo kommun har bedrivit inte har möjliggjort en naturlig utveckling av Helsingforsregionen österut. Samhällsstrukturen i Helsingforsregionen har inte utvecklats på ett harmoniskt sätt.

Jag frågar mig vilken "utredning" man här syftar på. Vad är en "naturlig utveckling av Helsingforsregionen österut"? Vad är en "harmonisk" utveckling? Har Helsingforsregionen utvecklats "naturligt" och "harmoniskt" i andra väderstreck? Det är just vad utredningarna visar att inte är fallet. Jag har i flera blogginlägg (t.ex. "Balans. Den 27 november 2006" och "Perspektiv. Den 2 december 2006") visat att den påtalade obalansen är en synvilla, som beror på att kartan är vänd med norr uppåt medan kustlijen går i riktning nordost-sydväst. Man kan fråga sig varför det inte är ett "problem i samhällstrukturen" att "samhällsstrukturen i Helsingforsregionen" inte utvecklats på Porkala udde eller i norra Esbo. En motivering till att Helsingfors borde expandera just till Östersundom är att Österleden går genom Borgå. Det är dock ingen självklarhet att trafiken österut går genom Östersundom. Järvägstrafiken till Sankt Petersburg och Ryssland går via Lahtis. Gamla Borgåvägen går genom Nickby, liksom den nedlagda järnvägsförbindelsen till Borgå.

Helsingfors regionen har hittills vuxit främst längs stambanan, och det är som sig bör. I intervjun med Ari Mattila i senaste nummer av Sipoon Sanomat (se "Staten bär ansvaret. Den 30 juni 2008") noteras även detta:

Helsinki on aikaisemmin levinnyt radanvarsia myöten Espooseen ja Vantaalla.

Koska Sipoon rautatieyhteys ei ole ollut käytössä, Sipoota on ollut vaikea velvottaa samanlaiseen kasvuun, Mattila miettii.

I sitt beslut hänvisar HFD till de riksomfattande målen för områdesanvändningen, "Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista" från 2000, men här säges ingenting om att samhällsstrukturen eller metroförbindelserna bör utvidgas till Sibbo. Ännu år 2000 såg SAD:s visioner helt annorlunda ut, åtminstone enligt "YTV 2050 - Raideliikenteen pitkän tähtäyksen visiot Helsingin seudulla" (rvisio4 b2002 7). (Se bilden ovan.) Metrolinjen från Mellungsbacka har här förlängts norrut, medan spårvägsförbindelsen österut till Borgå går via Kervo och Nickby. Detta alternativ till järvägsförbindelse österut har den senaste tiden fått ny aktualitet.

Östersundoms fågelvatten. Den 1 juli 2008

I sitt Sibbobeslut hänvisar HFD till statsrådets "beslut" om de riksomfattande målen för områdesanvändningen, som enligt domstolens kontroversiella tolkning ger Helsingforsregionen en "särställning". I det 56 sidor långa "beslutet" "Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista" från 2000 har Helsingforsregionen fått ett eget litet knappt en sida långt avsnitt med rubriken "Helsingin seudun erityiskysymykset". HFD drar härav slutstatsen att statrådet gett Helsingforsregionen en "specialstatus" även när det gäller tolkningen av kommunindelningslagen. HFD låter i sitt Sibbobeslut även förstå att avsnittet "Helsingin seudun erityiskysymykset" ger skäl att att tala om så väl "allmänna mål för Helsingforsregionen" som "särskilda mål", som specifikt gäller Helsingforsregionen.

I kapitel 6, "Tavoitteiden oikeusvaikutukset" i "Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista" från 2000 heter det att "Erityistavoitteisiin on tarkoitettu sovellettavaksi maankäyttö- ja rakennuslain 24 §:n 2 momentissa määriteltyjä, alueidenkäytön suunnittelua koskevia oikeusvaikutuksia kaikkien kaavojen osalta, mikäli tavoitetta ei ole kohdennettu koskemaan vain tiettyä kaavatasoa." Moment 2 i markanvändnings- och bygglagens 24 § lyder i sin helhet "Vid planering på landskapsnivå och annan områdesplanering skall de riksomfattande målen för områdesanvändningen beaktas så att möjligheterna att uppnå dem främjas." Även om de riksomfattande målen i första hand förpliktar planeringen på landskapsnivå, så har de alltså eventuellt en viss rättsverkan även på planeringen på kommunal nivå. Det betyder dock naturligvis inte att kommuner på basen av byggnadslagen kan vedergällas med gränsjusteringar ifall de riksomfattande målen inte främjas i planeringen. Dessutom kan man fråga sig vilka förpliktelser de riksomfattande målen gett Sibbo för Östersundoms del och hur dessa mål borde prioriteras.

I 22 §, "Riksomfattande mål för områdesanvändningen" i markanvändnings- och bygglagen heter det bl.a. följande:

De riksomfattande målen för områdesanvändningen kan gälla ärenden som
...
2) har en betydande inverkan på det nationella kultur- eller naturarvet, eller
3) har en nationellt betydande inverkan på den ekologiska hållbarheten, regionstrukturens ekonomi eller möjligheterna att undvika betydande miljöolägenheter.
När de riksomfattande målen för områdesanvändningen sätts skall det allmänna syftet med denna lag och målen för områdesplaneringen enligt 5 § beaktas.

I ovannämnda 5 § heter det vidare bl.a. följande:

Målet för områdesplaneringen är att utgående från en interaktiv planering och tillräcklig bedömning av konsekvenserna främja
3) den byggda miljöns skönhet och värnandet om kulturvärden,
4) möjligheterna att bevara naturens mångfald och andra naturvärden,
5) miljövården och möjligheterna att förhindra miljöolägenheter,

Jag har tidigare noterat att HFD speciellt noterar att att man enligt de "särskilda målen" i samband med planeringen av områdesanvändningen bland annat bör "förbereda sig på en utbyggnad av metron samt Nordsjö hamn". Tydligen vill HFD påskina att Sibbo kommun här inte förberett sig enligt de av statrådet antagna specifika målen. I sitt Sibbobeslut noterar HFD faktiskt även att "I detta sammanhang skall den omgivande områdesanvändningen beaktas, i synnerhet bebyggelsen, objekt och områden som är värdefulla i natur- och kulturhänseende samt särdragen i landskapet." Däremot nämner HFD inte följande stycke som ingår i avsnittet "Helsingin seudun erityiskysymykset" under rubriken "Erityistavoitteet":

Alueidenkäytön suunnittelussa on turvattava väestön tarpeiden edellyttämät ylikunnalliseen virkistyskäyttöön soveltuvat riittävän laajat ja vetovoimaiset vapaa-ajan alueet. Vapaa-ajan alueista on muodostettava yhtenäinen kokonaisuus turvaamalla niitä yhdistävän viheralueverkoston jatkuvuus.

När Sibbo planerar ett logistikcentrum invid gränsen till Kervo har Kervo stad besvärat sig till förvaltningsdomstolen med anledning av att Sibbos planer försämrar Kervobornas rekreationsmöjligheter. Helsingfors kunde ha hävdat det samma gällande Sibbos planer för Östersundom, om det inte var för att Helsingfors egna planer här i ännu högre grad än Sibbos planer hotar så väl möjligheterna till rekreation som "bebyggelsen, objekt och områden som är värdefulla i natur- och kulturhänseende samt särdragen i landskapet".

Lustigt nog refererar HFD i sitt Sibbobeslut från den 15 januari 2008 till motiveringarna i HFD:s beslut från den 20 januari 2005 angående ändringen av detaljplanen för Östersundom centrum med att säga bl.a. följande:

Sibbo storskog, som ligger nära gränsen mot Vanda, hade till exempel betydelse som rekreationsområde för hela huvudstadsregionen. Av handlingarna i målet framgick också att det i mitten av sådana områden i kommunen som var värdefulla för landskapet och lämpade sig att användas som rekreationsområden även fanns naturskyddsområden och objekt som tagits med i nätverket Natura 2000.

Svarta backens naturskyddsområde och Östersundoms fågelvatten utgör tillsammans med Sibbo storskog en helhet så väl när det gäller rekreation som naturskydd. Stränderna i Östersundom hör till största delen till ett nätverk av Natura 2000-områden. (Se bilden ovan.) Miljöministeriet publicerade för ett år sedan en rapport med titeln "Östersundomin ruovikkoalueen yleissuunnitelma". Jag citerar ur rapporten:

Sipoon kunnan alueella Östersundomissa sijaitsevat Kapellvikenin ja Karlvikenin laajat ruovikkoalueet kuuluvat kokonaisuudessaan ”Mustavuoren lehto ja Östersundomin lintuvedet”- nimiseen Natura 2000-alueeseen (F10100065). Lisäksi ne kuuluvat kansainvälisesti arvokkaaksi määriteltynä kohteena valtakunnalliseen lintuvesiensuojeluohjelmaan. Alueen maanomistus jakautuu Suomen valtion, Helsingin kaupungin ja yksityisten maanomistajien kesken. Eteläosan yhtenäinen ruovikkoalue on Helsingin kaupungin omistuksessa oleva yksityinen luonnonsuojelualue, joka perustettiin vuonna 2003. Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan Natura 2000 - verkoston hoidon ja käytön yleissuunnitelmassa "Mustavuoren lehto ja Östersundomin lintuvedet".

När Helsingfors lyft fram sina stora markägendomar i Sibbo, har man förutom marken i Sibbo storskog räknat in fågelvattnen i Östersundom. Tillsammans utgör denna mark merparten av de "nästan tusen hektar färdiga tomtmark" som Matti Vanhanen för ett år sedan motiverade annekteringen med.

Staten bär ansvaret. Den 30 juni 2008

I gårdagens blogginlägg "Pro gradu avhandling. Den 29 juni 2008" berättade jag om Ari Mattilas pro gradu avhandling "Osana metropolia vai maaseutua?". I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingår det en intervju med Mattila med anledning av hans studium. Rubriken är "Helsingin kasvukone jyräsi Sipoon rajakonfliktissa". I sin pro gradu avhandling tar Mattila naturligtvis inte ställning i konflikten mellan Helsingfors och Sibbo, men det ensidiga källmaterialet vad tidningsartiklar beträffar gör att ett Helsingforscentrerat (eller Helsingin Sanomat-centrerat) perspektiv dominerar. I intervjun i Sipoon Sanomat intar Mattila däremot ett kritiskt hållning till Helsingfors och statens agerande i konflikten. Mattila noterar just statens centrala roll:

Mattilan mukaan rajakiista oli poikkeuksellinen tapaus, valtion ja pääkaupungin yhteisen voiman näytös:

- Vuosikymmeniin valtio ei ole puuttunut näin konkreettisesti pääkaupunkiseudun asioihin.

- Nyt Helsinki ja valtio toimivat yhdessä.

I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingår som vanligt flera artiklar som berör konflikten mellan Sibbo och Helsingfors, som i själva verket även är en konflikt mellan Sibbo och staten. Ledarartikeln har rubriken "Helsingin ei ole pakko maksaa enempää". Ledaren handlar, liskom en annan artikel med rubriken "Rajansiirto voi pistää Sipoon talouden kuralle", om förhandlingarna om ersättning till Sibbo för inkorporeringen, där Helsingfors inte gått med på annat än att betala annat än ersättning enligt bokföringsvärde. I den senarenämnda artikeln noteras det att lagen är otydlig när det gäller kraven på ersättning. Själv tycker jag att konflikten om ersättning är intressant speciellt med tanke på att det var en juridisk förutsättning för gränsjusteringens laglighet att den inte förorsakade oskälig ekonomisk skada för Sibbo. Helsingfors linje i förhandlingarna om ekonomisk ersättning behöver inte bara handla om girighet. Liksom när det gäller KSSR-kraven torde en del Helsingforspolitiker och tjänstemän önska förstöra Sibbos förutsättningar att förbli en självständig kommun. Samtidigt finns det politiker som är medvetna om att förutsättningen för inkorporeringen var att den inte riskerar Sibbos framtid. Det är dock staten och i sista hand HFD som måste garantera att Helsingfors betalar en skälig ersättning.

Pro gradu avhandling. Den 29 juni 2008

Fallet Sibbo torde i framtiden bli ämne för akademiska studier av olika slag. Fastän det heter att historien skrivs av segrarna, har Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Arto Sulonen, Heikki Harjula m.fl. skäl att hoppas att dessa akademiska studier låter vänta på sig. Det torde ta sin tid innan någon doktorand i t.ex. politisk historia tar sig an fallet Sibbo, men redan nu har den första pro gradu avhandlingen om striden om sydvästra Sibbo granskats och godkänts. Ari Mattila, som är hemma från Vanda, har vid Joensuusn Yliopisto skrivit en pro gradu avhandling i samhälspolitik om "Helsingin ja Sipoon kamppailu Lounais-Sipoon alueesta". Titeln är "Osana metropolia vai maaseutua?"

Liksom sig bör begränsar sig Ari Mattila i sin pro gradu avhandling till vissa aspekter av konflikten mellan Helsingfors och Sibbo. Redan de teoretiska och metodologiska utgångspunkterna innebär att vissa väsentliga sidor av konflikten förbigås. Å andra sidan använder sig Mattila av ett omfattande källmaterial, vilket gör att han i sitt arbete trots allt ger en helhetsbild av fallet Sibbo. Dess värre begränsar sig källmaterialet vad tidningsartiklar beträffar till Helsingin Sanomat! Några svenskspråkiga källor refererar Mattila överhuvudtaget inte till, fastän bloggen "Fallet Sibbo" omnämns i ett par sammanhang. Som källa uppger Mattila även intervjuer med Christel Liljeström och Jan Vapaavuori, som ägt rum i januari 2007. Jag torde i ett senare blogginlägg återkomma till dessa intervjuer och till pro gradu avhandlingen i sin helhet. Pro gradu avhandlingen, som lämnades in för granskning i början av juni, har ännu inte publicerats på Internet.

Trädgårdsstad som alternativ. Den 28 juni 2008

Bostadsminister Jan Vapaavuori publicerade i början av veckan ett blogginlägg med rubriken "Pari sanaa puutarhakaupungeista". Vapaavuori noterar här att det den senaste tiden diskuterats om så kallade trädgårdsstäder och att trädgårdsstäder setts som ett alternativ till urbant boende. Vapaavuori refererar till Sauli Rouhinens artikel "Meillä ei ole varaa rakentaa ja ylläpitää tupla-Suomea", som Helsingin Sanomat publicerade den 20 juni, men i bakgrunden hittar vi Matti Vanhanens politiska översikt från den 14 juni, där Vanhanen säger att "Olen vanhan puutarhakaupunki-ideologian kannattaja" och där efter tar avstånd från "metropolmodellen". (Se "Det nya betongpartiet. Den 16 juni 2008".) Helsingin Sanomat skrev om partiordförande Vanhanens tal i artikeln "Vapaavuori puolustaa tiivistä rakentamista" ("'Betonipuolueen' Vapaavuori puolustaa tiivistä rakentamista") den 16 juni. Här uppmärksammar Helsingin Sanomat motsättningarna mellan Samlingspartiets och Centerns syn på samhällsplaneringen. Tidningen lyfter här även fram sydvästra Sibbo. Jag citerar:

Länsi-Sipoossa Vapaavuori toteuttaisi puutarhakaupunkimallia eli matalaa saisi rakentaa mutta tiiviimmin kuin nykyisin ja selkeämmin hyvien joukkoliikenneyhteyksien varrelle.

"Suomesta tiiviin puutarhakaupungin mallia ei löydy. Kun on rakennettu kehyskuntiin, on toteutettu suunnitelmatonta hajarakentamista Lounais-Sipoossa päästäisiin melkein yhä tehokkaaseen kuin kerrostaloasumisessa", Vapaavuori arvioi.

I sitt blogginlägg lyfter Vapaavuori redan i det första stycket fram trädgårdsstaden som ett alternativ till Nurmijärvifenomenet:

Puutarhakaupungit on nähty kaupunkiasumisen vaihtoehtona. Tästä voi olla sekä samaa että eri mieltä. Samaa mieltä siksi, että vaihtoehtoja tarvitaan ja ennen kaikkea siksi, että iso osa suomalaisista haluaa asua pientaloissa. Ja siksikin, että puutarhakaupunki on monin tavoin hyvä konsepti. Eri mieltä siksi, että kaupunkiasuminen ja kaupunkimainen pientaloasuminen tulee nähdä toisiaan tukevina, ei toistensa kanssa vaihtoehtoisina malleina. Ja ennen kaikkea siksi, ettei puutarhakaupunkien - joita lämpimästi kannatan - suinkaan pitäisi korvata perinteistä kaupunkiasumista, vaan varsinkin monissa kehyskunnissa vallalla olevaa suunnittelematonta hajarakentamista. Tämä on hyvä pitää mielessä asiasta puhuttaessa.

Liksom i Helsingfors motiveringar till inkorporeringen av sydvästra Sibbo ser Vapaavuori i sitt blogginlägg den utspridda bebyggelsen i kranskommunerna som problemet. I Helsingfors utlåtande till länssstyrelsen och i Ratasvuoris utredning är den utspridda bebyggelsen i norr och väster uttryckligen problemet och en koncentrerad bebyggelse i öster ett förslaget till lösning på problemet, men utredningsman Pekka Myllyniemi har inte förstått detta då han plagierat Helsingfors text. (Se "Motsägelser och missförstånd. Den 4 oktober 2007".) För Centern har inkorporeringen av sydvästra Sibbo däremot setts som ett alternativ till bebyggelse inom Helsingfors nuvarande gränser. Av Vapaavuoris modellexempel på trädgårdsstad framgår även att den nuvarande bostadsministern har en helt annan syn på planeringen än hans föregångare Hannes Manninen och Matti Vanhanen har:

Suomessa puutarhakaupungin piirteitä on mm. Espoon Tapiolassa. Tämä on siis se malli, jota pitäisi seurata. Se on kuitenkin jotakin täysin muuta kuin se, mihin kehysalueilla useimmiten törmäämme.

Puutarhakaupungin ominaispiirteisiin kuuluu se, että se on yhdyskuntarakanteeltaan varsin tiivis, kaupunkimainen jo määritelmänomaisesti ja hyvien liikenneyhteyksien varressa.

När man från Centerhåll förespråkat en trädgårdsstad i sydvästra Sibbo har man med trädgårdsstad närmast syftat på villastad. När Vapaavuori förespråkar en trädgårdsstad i sydvästra Sibbo syftar han däremot närmast på det besläktade konceptet new town, som föreslogs redan i samband med Raimo Ilaskivis utredning 1989. En förutsättning för en trädgårdsstad i allmänhet och en new town i synnerhet är ett relativt orört område som kan planeras på en gång. Däremot behöver en trädgårdsstad inte betyda småhusbebyggelse, vilket Vapaavuoris modellexempel Hagalund illustrerar. (Se bilden ovan.)

I det sista stycket i blogginlägget lyfter Vapaavuori åter fram sydvästra Sibbo, som hans inlägg i debatten om trädgårdsstäder kanske huvudsakligen handlar om:

Olen kaikkien niiden kanssa samaa mieltä, jotka puhuvat puutarhakaupunkien puolesta myös Suomessa. Mutta olen eri mieltä kaikkien niiden kanssa, jotka kuvittelevat tai uskottelevat, että esim. Helsingin seudun kehyskunnat vastaisivat tätä ajattelua ainakaan nykyisellään.

Itse uskon, toivon ja oletan, että tulemme saamaan Sipoosta Helsinkiin liitettävälle alueelle ensimmäisen varsinaisen suomalaisen puutarhakaupungin. Parhaimmillaan siitä voi tulla maan suosituin ja vetovoimaisín asuinalue. Tämä ei kuitenkaan ole itsestäänselvää. Helsingin pitää myös tahtoa tätä. Ja Helsingin kaavoittajan tulee tämä myös toteuttaa.

Bilden ovan publiceras under GNU Free Documentation License.

Rapport från konkurrensverket. Den 27 juni 2008

Senaste vecka publicerade Konkurrensverket en rapport med titeln "Rakennusalan markkinoiden toimivuus — ongelma-alueita ja edistämisen mahdollisuuksia". Redan den 13 juni publicerade Yle med en notis med rubriken "Asuntojen kalleus johtuu rakennusalan kilpailun puutteesta", där det angående rapporten noteras att "Kilpailuviraston kritiikki kohdistuu rakennusliikkeiden ja rakennusteollisuuden lisäksi Helsingin kaupunkiin, joka haluaa määrätä rakennusliikkeiden tekemien asuntojen keskipinta-alasta ja vuokra-asuntojen suhteellisesta osuudesta." (Se "Vanhanen och byggnadsbranschen. Den 13 juni 2008".) Sibbo och sydvästra Sibbo omnämns flera gånger i den ovannämnda rapporten, men jag skall här lyfta fram endast ett par sammanhang.

I avsnittet "Maamarkkinoiden toimivuuden edistämisen mahdollisuudet" i rapporten kan man läsa följande om statens möjligheter att "uppmuntra" kommunerna att planera och procucera tomtmark:

asian ilmeinen yhteiskunnallinen merkittävyys ja pakottavuus viittaa siihen, ettei myöskään "negatiivisen kannustamisen" välineitä viimekätisenä instrumenttina tule sulkea pois keinovalikoimasta kaikkein passiivisimpien tai muutoin ongelmallisessa asemassa olevien kuntien kohdalla. Näillä viitataan käytännössä esimerkiksi sellaisiin rajansiirtohankkeisiin, jotka ovat olleet esillä Sipoon ja Tuusulan kohdalla. Kuten Sipoon tapaus kuitenkin osoittaa, rajansiirtohankkeissa on järkevintä juridisten ja poliittisten ongelmien välttämiseksi pysytellä kuntajakolain 5 §:ssä määriteltyjen raja-arvojen sisäpuolella.

Fastän det här handlar uttryckligen om planering och produktion av tomtmark, referas stycket via en fotnot till kommunreformen. Jag citerar:

Asia sivuaa yleisemminkin ilmennyttä tarvetta uudistaa vähitellen kunta- ja palvelurakennetta Suomessa. Usein tämä tunnetaan Paras-hankkeen nimellä.

Visst finns det kopplingar mellan Paras-reformen och fallet Sibbo, vilket jag starkt framhållit på denna blogg, men om inkorporeringen av sydvästra Sibbo stämmer överens med reformens målsättning, så talar vi nog om en dold agenda och helt inofficiella mål.

Det andra sammanhanget som jag vill lyfta fram gäller inlösning av mark. Jag citerar ur avsnittet "Maamarkkinoiden anomaliat":

Kuten jo edellä on tuotu esiin, erityisesti Helsingin seudulla ovat vuonna 2007 olleet esillä valtion ja kuntien väliset varsin suuret maakaupat ja niiden hinta sekä kauppoihin liittyneet kitkat. Käytännössä asiassa on ollut tiivistetysti kyse siitä, että valtio on kieltäytynyt myymästä maitaan raakamaan hinnalla tai muulla markkinahintaa merkittävästi alemmalla hinnalla, koska se on tiennyt, että alueet joka tapauksessa tarvitaan asuinrakentamiskäyttöön, vaikka alueita koskeva asemakaava ei ainakaan kaikin osin ole ollut vielä valmiina kauppoja tehtäessä. Lähtökohtaisesti kunnilla on varsin vahvat keinot käytettävissään tällaisessa tilanteessa. Esimerkiksi Sipoo haki ja sai luvan lunastaa valtion maita asuinrakentamiskäyttöön Nikkilän alueella, joskin menetti samanaikaisesti koko lounaisen osansa Helsingille.

Här torde rapportens författare förväxla två olika fall. Högsta förvaltningsdomstolen gav den 4 december 2007 Träskända stad rätt att inlösa mark, som via Senatsfastigheter ägs av staten. Miljöministeriet hade den 1 mars 2007 beviljat Träskända rätt att inlösa marken, men staten/Senatfastigheter besvärade sig över miljöministeriets beslut. Den 8 mars 2007 gav miljöministeriet Sibbo kommun rätt att inlösa mark i Nickby (och Pigby). Marken ägdes här inte av staten utan av Helsingfors stad, som besvärade sig över miljöministeriets beslut. Den 15 januari förkastade HFD Helsingfors besvär mot miljöministeriets beslut angående inlösningen av mark i Nickby. Till skillnad från beslutet om inlösningen av mark i Träskända är beslutet från den 15 januari inte ett årsboksbeslut, men lika väl har även det senare beslutet betraktats som prejudiserande.

HFD publicerar sällan pressmeddelanden över beslut. År 2007 publicerade HFD sammanlagt tre pressmeddelanden, fastän antalet årsboksbeslut var omkring hundra. Lika väl publicerade HFD den 15 januari ett pressmeddelande där det berättades att Sibbo får lösa in Helsingfors stads marker i Nickby och Pigby. Förklaringen är att domstolen samma dag tog beslutet om inkorporeringen av sydvästra Sibbo. I sig är det uppenbat att Helsingfors fastighetsnämnd år 2004 stoppade en avtalad markaffär i Nickby med syfte att senare använda marken i utpressningssyfte, men rent jurisiskt var HFD:s beslut att förkasta Helsingfors besvär tvivelaktigt. Enligt givna motiveringar borde de två besluten från den 15 januari inte ha någonting med varandra att göra. Lika väl har man allmännt uppfattat att besluten hänger samman, vilket även framgår ur den ovanciterade rapporten.