Rapport från konkurrensverket. Den 27 juni 2008


Senaste vecka publicerade Konkurrensverket en rapport med titeln "Rakennusalan markkinoiden toimivuus — ongelma-alueita ja edistämisen mahdollisuuksia". Redan den 13 juni publicerade Yle med en notis med rubriken "Asuntojen kalleus johtuu rakennusalan kilpailun puutteesta", där det angående rapporten noteras att "Kilpailuviraston kritiikki kohdistuu rakennusliikkeiden ja rakennusteollisuuden lisäksi Helsingin kaupunkiin, joka haluaa määrätä rakennusliikkeiden tekemien asuntojen keskipinta-alasta ja vuokra-asuntojen suhteellisesta osuudesta." (Se "Vanhanen och byggnadsbranschen. Den 13 juni 2008".) Sibbo och sydvästra Sibbo omnämns flera gånger i den ovannämnda rapporten, men jag skall här lyfta fram endast ett par sammanhang.

I avsnittet "Maamarkkinoiden toimivuuden edistämisen mahdollisuudet" i rapporten kan man läsa följande om statens möjligheter att "uppmuntra" kommunerna att planera och procucera tomtmark:

asian ilmeinen yhteiskunnallinen merkittävyys ja pakottavuus viittaa siihen, ettei myöskään "negatiivisen kannustamisen" välineitä viimekätisenä instrumenttina tule sulkea pois keinovalikoimasta kaikkein passiivisimpien tai muutoin ongelmallisessa asemassa olevien kuntien kohdalla. Näillä viitataan käytännössä esimerkiksi sellaisiin rajansiirtohankkeisiin, jotka ovat olleet esillä Sipoon ja Tuusulan kohdalla. Kuten Sipoon tapaus kuitenkin osoittaa, rajansiirtohankkeissa on järkevintä juridisten ja poliittisten ongelmien välttämiseksi pysytellä kuntajakolain 5 §:ssä määriteltyjen raja-arvojen sisäpuolella.

Fastän det här handlar uttryckligen om planering och produktion av tomtmark, referas stycket via en fotnot till kommunreformen. Jag citerar:

Asia sivuaa yleisemminkin ilmennyttä tarvetta uudistaa vähitellen kunta- ja palvelurakennetta Suomessa. Usein tämä tunnetaan Paras-hankkeen nimellä.

Visst finns det kopplingar mellan Paras-reformen och fallet Sibbo, vilket jag starkt framhållit på denna blogg, men om inkorporeringen av sydvästra Sibbo stämmer överens med reformens målsättning, så talar vi nog om en dold agenda och helt inofficiella mål.

Det andra sammanhanget som jag vill lyfta fram gäller inlösning av mark. Jag citerar ur avsnittet "Maamarkkinoiden anomaliat":

Kuten jo edellä on tuotu esiin, erityisesti Helsingin seudulla ovat vuonna 2007 olleet esillä valtion ja kuntien väliset varsin suuret maakaupat ja niiden hinta sekä kauppoihin liittyneet kitkat. Käytännössä asiassa on ollut tiivistetysti kyse siitä, että valtio on kieltäytynyt myymästä maitaan raakamaan hinnalla tai muulla markkinahintaa merkittävästi alemmalla hinnalla, koska se on tiennyt, että alueet joka tapauksessa tarvitaan asuinrakentamiskäyttöön, vaikka alueita koskeva asemakaava ei ainakaan kaikin osin ole ollut vielä valmiina kauppoja tehtäessä. Lähtökohtaisesti kunnilla on varsin vahvat keinot käytettävissään tällaisessa tilanteessa. Esimerkiksi Sipoo haki ja sai luvan lunastaa valtion maita asuinrakentamiskäyttöön Nikkilän alueella, joskin menetti samanaikaisesti koko lounaisen osansa Helsingille.

Här torde rapportens författare förväxla två olika fall. Högsta förvaltningsdomstolen gav den 4 december 2007 Träskända stad rätt att inlösa mark, som via Senatsfastigheter ägs av staten. Miljöministeriet hade den 1 mars 2007 beviljat Träskända rätt att inlösa marken, men staten/Senatfastigheter besvärade sig över miljöministeriets beslut. Den 8 mars 2007 gav miljöministeriet Sibbo kommun rätt att inlösa mark i Nickby (och Pigby). Marken ägdes här inte av staten utan av Helsingfors stad, som besvärade sig över miljöministeriets beslut. Den 15 januari förkastade HFD Helsingfors besvär mot miljöministeriets beslut angående inlösningen av mark i Nickby. Till skillnad från beslutet om inlösningen av mark i Träskända är beslutet från den 15 januari inte ett årsboksbeslut, men lika väl har även det senare beslutet betraktats som prejudiserande.

HFD publicerar sällan pressmeddelanden över beslut. År 2007 publicerade HFD sammanlagt tre pressmeddelanden, fastän antalet årsboksbeslut var omkring hundra. Lika väl publicerade HFD den 15 januari ett pressmeddelande där det berättades att Sibbo får lösa in Helsingfors stads marker i Nickby och Pigby. Förklaringen är att domstolen samma dag tog beslutet om inkorporeringen av sydvästra Sibbo. I sig är det uppenbat att Helsingfors fastighetsnämnd år 2004 stoppade en avtalad markaffär i Nickby med syfte att senare använda marken i utpressningssyfte, men rent jurisiskt var HFD:s beslut att förkasta Helsingfors besvär tvivelaktigt. Enligt givna motiveringar borde de två besluten från den 15 januari inte ha någonting med varandra att göra. Lika väl har man allmännt uppfattat att besluten hänger samman, vilket även framgår ur den ovanciterade rapporten.

Google+ Followers