HesPo. Den 5 januari 2008

När behovet av en ändring av kommunindelninge gjordes på inrikesministeriets initiativ borde tidigare utredningar om utvecklingen av strukturen ha noterats. Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi nöjde sig dock med att utan att uppge källa plagiera en enda "utredning", Helsingfors förvaltningscentrals utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" från den 18 oktober 2006. Enligt utredningsmannens egen utsaga bad han om denna utredning av stadsdirektör Jussi Pajunen och förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori, då Helsingfors initiativ till ändring inte just innehöll några grunder. Att Myllyniemi plagierat utredningen torde aldrig ha avslöjats, om inte Helsingfors stadsfullmäktige dagens före Myllyniemis utredning offenntliggjordes hade antagit ett utlåtande till länsstyrelsen, som i likhet med Myllyniemis rapport helt byggde på den ovannämnda opublicerade utredningen.

En utredning som Myllyniemi absolut borde ha refererat till i sin Sibboutredning är utredningen om strukturmodellerna för Helsingforsregionen – Borgå (HesPo) 2003 - 2004. (Se sammanfattning.) Myllyniemi nöjer sig dock med följande omnämning av utredningen:

Olika strukturmodeller för områdets utveckling granskades också inom det s.k. HESPO-projektet, men inte heller det ledde till några gemensamma strategier eller åtgärder för regionens utveckling (Östra Nylands förbund, HESPO 2003, rapport 2/2004).

Till saken hör att den ovanciterade satsen och avsnittet där satsen ingår direkt är plagierat från Helsingfors förvaltningscentrals utredning.

I HesPo-utredningen presenteras fyra olika modeller för utvecklingen av området mellan östra Helsingfors och Borgå fram till år 2040. Modellerna bygger på fyra olika spårvägsalternativ. Enligt modell 1 finns det ingen spårvägsförbindelsen. Modellens namn är betecknande Varglyan. Enligt modell 2, "Täta fingrar" går det en metrolinje från Mellungsbacka i Helsingfors till Söderkulla i södra Sibbo. Enligt modell 3 får det en "lokalbana" (med lokaltåg) till Borgå längs E 18- korridoren i södra Sibbo. Enligt modell 4 går det snabbtåg till Borgå längs E 18-korridoren.

Innan den så kallade Sibbofrågan avgjordes borde Helsingfors och staten ha tagit ställning till de olika spårvägsalternativen och de motsvarande utvecklingsmodellerna, men det har man ännu inte gjort. Trots att de olika modellerna radikalt skiljer sig från varandra, har de några gemensamma drag. Potentialen för utbyggnad i östersundom är liten i alla fyra modeller och den södra gränsen för Sibbo storskog har dragits vid Borgåleden. Detta gäller även modell 2, Täta fingrar, där Östersundom är relativt effektivt exploaterat. (Se bilden ovan.)

Modell 2 har flera dåliga sidor. Bl.a. skulle den täta bebyggelsen längs metrolinjen kapa av de gröna förbindelserna mellan å ena sidan Svartabacken och Östersundoms fågelvatten och å andra sidan Sibbo storskog. Bebyggelsen skulle förstöra kulturlandskapet i Östersundom och det skulle bli dyrt att bebygga de lågt belägna åkrarna mellan Borgåleden och Nya Borgåvägen i Östersundom. En intressant detalj är att Helsingfors stad inte just äger någon mark på det område som enligt denna modell reserverats för bebyggelse. (Undantaget är ett område öster om Zachrisbacken.) Resetiden från Söderkulla västerut skulle enligt metroalternativet vara lång och absolut för lång för dem som pendlar från Borgå.

Modell 2, Täta fingrar, i HesPo-utredningen motsvarar i själva verket Osmo Soininvaaras visioner för utvecklingen av sydvästra Sibbo. Soininvaara har förespråkat en metroförbindelse till Söderkulla även efter statsrådets Sibbobeslut förra sommaren. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".) Soininvaara skulle ha velat inkorporera ett område på över 50 kvadratkilometer för att möjligggöra en nauhakaupunkiarakenne och samtidigt skydda Sibbo storskog. Problemet är att Soininvaaras visioner, som flera Helsingfors- och Vandapolitiker ställt sig bakom, inte alls stämmer överens med de juridiska motiveringarna för den aktuella ändringen av kommunindelningen.

Lokaltidningen Helsingin Sanomat. Den 4 juli 2008

Att Helsingin Sanomat hade en central roll i fallet Sibbo är en självklarhet. Utan tidningens stöd hade det knappast tagits något initiativ till ändring i kommunindelningen. Helsingin Sanomats dominerande roll är problematisk i många sammanhang, men speciellt i en lokal fråga som tvisten mellan Helsingfors och Sibbo. Helsingin Sanomat har inte förhållit helt okritiskt till Helsingfors kontroversiella agerande i fallet Sibbo, men behovet av en gränsjustering har tidningen inte ifrågasatt. Helsingin Sanomat är landets största dagstidning och i hög grad en rikstidning. Samtidigt har Helsingin Sanomat i konkurrensen med gratistidningar så som Helsingin Uutiset satsat stort på lokal bevakning. De lokala nyheterna publiceras på avdelningen "Kaupunki", som inkluderar hela Helsingforregionen med Tusby och Träskända i norr, Kyrkslätt i väster och Sibbo i öster. Där t.ex. Borgåbladet behanlar Sibbo och Borgå jämbördigt intar Helsingin Sanomat dock så gott som alltid ett inklusivt Helsingforsperspektiv i politiska frågor. Även då det gäller meningsskiljaktligheter mellan de fyra städerna i huvudstadsregionen (SAD-området) tenderar Helsingin Sanomat att ställa sig bakom Helsingfors linje. Det är därför inte så konstigt att rikspolitiker med Matti Vanhanen i spetsen har en ensidig, för att inte säga skäv, bild av situationen i Helsingforsregionen. Det anmärkningsvärda är hur okritiskt Helsingin Sanomat har förhållit sig till den vinklade och ibland helt felaktiga information som Helsingfors nämnder och kontor kommit med.

När det gäller uppfattningen om det påstådda problemet i samhällstrukturen var slaget om Sibbo kanske förlorat redan då Helsingfors för två år sedan gjorde sin framställning till ändring i kommunindelningen. Helsingfors hade flera år lobbat för en utvidgning av staden österut, fastän det inte var många Helsingforspolitiker som på allvar trodde på möjligheterna till en ändring i kommunindelningen. Bl.a. i samband med utredningen om strukturmodellerna för Helsingforsregionen – Borgå (HesPo), som var aktuell år 2004. Helsingfors önskan att expandera österut väckte redan 2004 oro hos naturskyddsföreringarn. Tidningen Finlands natur publicerade i sitt första nummer 2004 en artikel med rubriken "Förändringens mörka moln över Sibbo storskog och Östersundom". Här kritiseras Helsingfors strävanden, men även Helsingin sanomat får ta del av kritiken. Jag citerar ur artikeln som är skriven (på finska) av Keijo Savola:

Under de senaste åren har speciellt Helsingfors stad velat styra huvudstadsregionens tillväxt österut. I praktiken vill man styra en omfattande byggnadsverksamhet just till Östersundom och Sibbo storskog, där Helsingfors är en betydande markägare. Det har också föreslagits att Sibbo kommuns sydvästra del skulle säljas till Helsingfors för att sätta fart på de eftertraktade ändringarna i markanvändningen.

Framförallt i Helsingfors har mycket litet uppmärksamhet getts det faktum att ett betydande byggande medvetet planeras på ett område där det inte är lämpligt. Samma lätt tendensiösa grepp ser man i de ställningstaganden för byggandet som landets största dagstidning nästan varje vecka förmedlar. Källan till dessa är nästan alltid någon av de många nämnderna i Helsingfors, som åtminstone inte ännu har befogenhet att besluta om markanvändningen i grannkommunerna. Överraskande sällan behandlar dessa tidningsartiklar Sibbos eller Vandas synpunkter på områdenas utveckling eller natur- och rekreationsvärden.

Det problematiska i Helsingfors strävan till tillväxt österut är att den drabbar ett område som har riksomfattande betydelse för natur- och landskapsskydd och för rekreationsbruk. Sibbo storskog är huvudstadsregionens nästviktigaste större sammanhängande skogsområde (skogskontinent). Det är inte utan orsak Sibbo storskog fått smeknamnet “Östra Noux”. Dessutom utgör skogsområdena mellan Sibbo storskog och Svarta backen-Östersundom viktiga ekologiska korridorer. Särskilt värdefulla är också områdets sammanhängande åker- och skogslandskap, som är representativa i huvudstadsregionen.

Snabb takt. Den 3 juli 2008

Matti Vanhanen skrev på sin blogg den 22 juni 2006, dagen efter Helsingfors stadsfullmäktiges beslut att göra en framställning till ändring i kommunindelningen, följande:

Helsingin hakemus saada maa-alueita Vantaalta ja Sipoolta on perusteltu. Olen puoltanut hanketta odotuksella, että kaupunki on sitten valmis kaavoittamaan ja rakentamaan kunnallistekniikkaa runsaasti. Erityisesti omakotitonttitarjontaa on lisättävä runsaasti. Pitää saada uskottava tuhansien tonttien tarjontanäkymä aikaan ja se pitää kyetä tekemään nyt taloudellisesti. Aluesiirtohanke tulee aikanaa valtioneuvostoon ja silloin selvinnevät täsmälliset liitoksen rajat ja eiköhän siihen mennessä selviä, millä aikataululla Helsinki myös toteuttaa kaavoitushankkeensa. Pelkän maareservin takia tällaista suurta ja vaikeaa päätöstä ei tehdä. Lähtökohtana pitää olla välitön toiminta.

Samma dag som HFD formellt avgjorde fallet Sibbo publicerade Helsingfors stad ett pressmeddelande med rubriken "Kaupunginjohtaja Pajunen: Uuden alueen kehittäminen alkaa pikavauhdilla" ("Stadsdirektör Pajunen: Utvecklingen av det nya området inleds i snabb takt"). Pressmeddelandet hade översatts till svenska innan HFD:s beslut hade publicerats. (Se "Specialsidor. Den 5 februari 2008".) Tala om välitön toiminta! Även i själva meddelandet ges löften om omedelbar utveckling - eller åtminstone planering:

Pajunen lovar att Helsingfors kommer att ta väl hand om servicen för de nuvarande invånarna i inkorporeringsområdet och att staden samtidigt vidtar snabba åtgärder för utveckling av området. Det byggs bostäder och arbetsplatser i området. Den framtida kollektivtrafiken bygger på en förlängning av metron österut.

"Planläggningen och planeringen av kollektivtrafiken inleds omedelbart. Bostads- och trafiklösningarna utförs i så snabb takt som möjligt dock utan att tumma på kvaliteten."

Helsingfors lovar omedelbar planering, men å andra sidan heter det att metrolinjen skall vara klar innan de nya invånarna flyttar in. Enligt Helsingfors egen utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" (som utredningsman Pekka Myllyniemi plagierat) skulle den planerade bebyggelsen i sydvästra Sibbo utan metro föraleda olösliga trafikproblem. Enligt ovannämnda utredning skall förlängningen av metrolinjen från Mellungsbacka till Östersundom vara 6,3 km lång och ha sammanlagt fyra stationer, varav två i "nuvarande" Vanda. Helsingfors har alltså låtit påskina att allt är klart för att sätta igång med "utvecklingen" av sydvästra Sibbo, men den senaste tiden har det i offentligheten framkommit att så minsann inte är fallet.

Före Helsingfors åren 2004 eller 2005 började lobba för en ändring av kommunindelningen var Sibbometron ingalunda ett brådskande projekt. Liskom jag visade i gårdagens blogginlägg "Spårvägsvisioner. Den 2 juli 2008" var det år 2002 inte alls klart att den framtida spårvägstrafiken österut skulle gå genom Östersundom. Men visst fanns förlängningen av metrolinjen till Sibbo med som en alternativ vision redan år 2002. Enligt SAD:s publikation "YTV 2050 - Raideliikenteen pitkän tähtäyksen visiot Helsingin seudulla" (rvisio2 b2002 7) var metron till Östersundom dock inte speciellt brådskande. Metroförbindelsen finns med först i visionerna för år 2040 - 10 år efter järnvägen till Klaukkala och direktförbindelsen till flygplatsen, tjugo år efter västmetron och hela 30 efter Ringbanan. (Se bilden ovan.)

Spårvägsvisioner. Den 2 juli 2008

I högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut kan man i kapitel 4, "Högsta förvaltningsdomstolens avgörande", 4.3.2.2.4. "Bedömning av de juridiska förutsättningarna" kan man läsa följande:

Utredningen i ärendet visar att den markpolitik som Sibbo kommun har bedrivit inte har möjliggjort en naturlig utveckling av Helsingforsregionen österut. Samhällsstrukturen i Helsingforsregionen har inte utvecklats på ett harmoniskt sätt.

Jag frågar mig vilken "utredning" man här syftar på. Vad är en "naturlig utveckling av Helsingforsregionen österut"? Vad är en "harmonisk" utveckling? Har Helsingforsregionen utvecklats "naturligt" och "harmoniskt" i andra väderstreck? Det är just vad utredningarna visar att inte är fallet. Jag har i flera blogginlägg (t.ex. "Balans. Den 27 november 2006" och "Perspektiv. Den 2 december 2006") visat att den påtalade obalansen är en synvilla, som beror på att kartan är vänd med norr uppåt medan kustlijen går i riktning nordost-sydväst. Man kan fråga sig varför det inte är ett "problem i samhällstrukturen" att "samhällsstrukturen i Helsingforsregionen" inte utvecklats på Porkala udde eller i norra Esbo. En motivering till att Helsingfors borde expandera just till Östersundom är att Österleden går genom Borgå. Det är dock ingen självklarhet att trafiken österut går genom Östersundom. Järvägstrafiken till Sankt Petersburg och Ryssland går via Lahtis. Gamla Borgåvägen går genom Nickby, liksom den nedlagda järnvägsförbindelsen till Borgå.

Helsingfors regionen har hittills vuxit främst längs stambanan, och det är som sig bör. I intervjun med Ari Mattila i senaste nummer av Sipoon Sanomat (se "Staten bär ansvaret. Den 30 juni 2008") noteras även detta:

Helsinki on aikaisemmin levinnyt radanvarsia myöten Espooseen ja Vantaalla.

Koska Sipoon rautatieyhteys ei ole ollut käytössä, Sipoota on ollut vaikea velvottaa samanlaiseen kasvuun, Mattila miettii.

I sitt beslut hänvisar HFD till de riksomfattande målen för områdesanvändningen, "Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista" från 2000, men här säges ingenting om att samhällsstrukturen eller metroförbindelserna bör utvidgas till Sibbo. Ännu år 2000 såg SAD:s visioner helt annorlunda ut, åtminstone enligt "YTV 2050 - Raideliikenteen pitkän tähtäyksen visiot Helsingin seudulla" (rvisio4 b2002 7). (Se bilden ovan.) Metrolinjen från Mellungsbacka har här förlängts norrut, medan spårvägsförbindelsen österut till Borgå går via Kervo och Nickby. Detta alternativ till järvägsförbindelse österut har den senaste tiden fått ny aktualitet.

Östersundoms fågelvatten. Den 1 juli 2008

I sitt Sibbobeslut hänvisar HFD till statsrådets "beslut" om de riksomfattande målen för områdesanvändningen, som enligt domstolens kontroversiella tolkning ger Helsingforsregionen en "särställning". I det 56 sidor långa "beslutet" "Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista" från 2000 har Helsingforsregionen fått ett eget litet knappt en sida långt avsnitt med rubriken "Helsingin seudun erityiskysymykset". HFD drar härav slutstatsen att statrådet gett Helsingforsregionen en "specialstatus" även när det gäller tolkningen av kommunindelningslagen. HFD låter i sitt Sibbobeslut även förstå att avsnittet "Helsingin seudun erityiskysymykset" ger skäl att att tala om så väl "allmänna mål för Helsingforsregionen" som "särskilda mål", som specifikt gäller Helsingforsregionen.

I kapitel 6, "Tavoitteiden oikeusvaikutukset" i "Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista" från 2000 heter det att "Erityistavoitteisiin on tarkoitettu sovellettavaksi maankäyttö- ja rakennuslain 24 §:n 2 momentissa määriteltyjä, alueidenkäytön suunnittelua koskevia oikeusvaikutuksia kaikkien kaavojen osalta, mikäli tavoitetta ei ole kohdennettu koskemaan vain tiettyä kaavatasoa." Moment 2 i markanvändnings- och bygglagens 24 § lyder i sin helhet "Vid planering på landskapsnivå och annan områdesplanering skall de riksomfattande målen för områdesanvändningen beaktas så att möjligheterna att uppnå dem främjas." Även om de riksomfattande målen i första hand förpliktar planeringen på landskapsnivå, så har de alltså eventuellt en viss rättsverkan även på planeringen på kommunal nivå. Det betyder dock naturligvis inte att kommuner på basen av byggnadslagen kan vedergällas med gränsjusteringar ifall de riksomfattande målen inte främjas i planeringen. Dessutom kan man fråga sig vilka förpliktelser de riksomfattande målen gett Sibbo för Östersundoms del och hur dessa mål borde prioriteras.

I 22 §, "Riksomfattande mål för områdesanvändningen" i markanvändnings- och bygglagen heter det bl.a. följande:

De riksomfattande målen för områdesanvändningen kan gälla ärenden som
...
2) har en betydande inverkan på det nationella kultur- eller naturarvet, eller
3) har en nationellt betydande inverkan på den ekologiska hållbarheten, regionstrukturens ekonomi eller möjligheterna att undvika betydande miljöolägenheter.
När de riksomfattande målen för områdesanvändningen sätts skall det allmänna syftet med denna lag och målen för områdesplaneringen enligt 5 § beaktas.

I ovannämnda 5 § heter det vidare bl.a. följande:

Målet för områdesplaneringen är att utgående från en interaktiv planering och tillräcklig bedömning av konsekvenserna främja
3) den byggda miljöns skönhet och värnandet om kulturvärden,
4) möjligheterna att bevara naturens mångfald och andra naturvärden,
5) miljövården och möjligheterna att förhindra miljöolägenheter,

Jag har tidigare noterat att HFD speciellt noterar att att man enligt de "särskilda målen" i samband med planeringen av områdesanvändningen bland annat bör "förbereda sig på en utbyggnad av metron samt Nordsjö hamn". Tydligen vill HFD påskina att Sibbo kommun här inte förberett sig enligt de av statrådet antagna specifika målen. I sitt Sibbobeslut noterar HFD faktiskt även att "I detta sammanhang skall den omgivande områdesanvändningen beaktas, i synnerhet bebyggelsen, objekt och områden som är värdefulla i natur- och kulturhänseende samt särdragen i landskapet." Däremot nämner HFD inte följande stycke som ingår i avsnittet "Helsingin seudun erityiskysymykset" under rubriken "Erityistavoitteet":

Alueidenkäytön suunnittelussa on turvattava väestön tarpeiden edellyttämät ylikunnalliseen virkistyskäyttöön soveltuvat riittävän laajat ja vetovoimaiset vapaa-ajan alueet. Vapaa-ajan alueista on muodostettava yhtenäinen kokonaisuus turvaamalla niitä yhdistävän viheralueverkoston jatkuvuus.

När Sibbo planerar ett logistikcentrum invid gränsen till Kervo har Kervo stad besvärat sig till förvaltningsdomstolen med anledning av att Sibbos planer försämrar Kervobornas rekreationsmöjligheter. Helsingfors kunde ha hävdat det samma gällande Sibbos planer för Östersundom, om det inte var för att Helsingfors egna planer här i ännu högre grad än Sibbos planer hotar så väl möjligheterna till rekreation som "bebyggelsen, objekt och områden som är värdefulla i natur- och kulturhänseende samt särdragen i landskapet".

Lustigt nog refererar HFD i sitt Sibbobeslut från den 15 januari 2008 till motiveringarna i HFD:s beslut från den 20 januari 2005 angående ändringen av detaljplanen för Östersundom centrum med att säga bl.a. följande:

Sibbo storskog, som ligger nära gränsen mot Vanda, hade till exempel betydelse som rekreationsområde för hela huvudstadsregionen. Av handlingarna i målet framgick också att det i mitten av sådana områden i kommunen som var värdefulla för landskapet och lämpade sig att användas som rekreationsområden även fanns naturskyddsområden och objekt som tagits med i nätverket Natura 2000.

Svarta backens naturskyddsområde och Östersundoms fågelvatten utgör tillsammans med Sibbo storskog en helhet så väl när det gäller rekreation som naturskydd. Stränderna i Östersundom hör till största delen till ett nätverk av Natura 2000-områden. (Se bilden ovan.) Miljöministeriet publicerade för ett år sedan en rapport med titeln "Östersundomin ruovikkoalueen yleissuunnitelma". Jag citerar ur rapporten:

Sipoon kunnan alueella Östersundomissa sijaitsevat Kapellvikenin ja Karlvikenin laajat ruovikkoalueet kuuluvat kokonaisuudessaan ”Mustavuoren lehto ja Östersundomin lintuvedet”- nimiseen Natura 2000-alueeseen (F10100065). Lisäksi ne kuuluvat kansainvälisesti arvokkaaksi määriteltynä kohteena valtakunnalliseen lintuvesiensuojeluohjelmaan. Alueen maanomistus jakautuu Suomen valtion, Helsingin kaupungin ja yksityisten maanomistajien kesken. Eteläosan yhtenäinen ruovikkoalue on Helsingin kaupungin omistuksessa oleva yksityinen luonnonsuojelualue, joka perustettiin vuonna 2003. Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan Natura 2000 - verkoston hoidon ja käytön yleissuunnitelmassa "Mustavuoren lehto ja Östersundomin lintuvedet".

När Helsingfors lyft fram sina stora markägendomar i Sibbo, har man förutom marken i Sibbo storskog räknat in fågelvattnen i Östersundom. Tillsammans utgör denna mark merparten av de "nästan tusen hektar färdiga tomtmark" som Matti Vanhanen för ett år sedan motiverade annekteringen med.

Staten bär ansvaret. Den 30 juni 2008

I gårdagens blogginlägg "Pro gradu avhandling. Den 29 juni 2008" berättade jag om Ari Mattilas pro gradu avhandling "Osana metropolia vai maaseutua?". I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingår det en intervju med Mattila med anledning av hans studium. Rubriken är "Helsingin kasvukone jyräsi Sipoon rajakonfliktissa". I sin pro gradu avhandling tar Mattila naturligtvis inte ställning i konflikten mellan Helsingfors och Sibbo, men det ensidiga källmaterialet vad tidningsartiklar beträffar gör att ett Helsingforscentrerat (eller Helsingin Sanomat-centrerat) perspektiv dominerar. I intervjun i Sipoon Sanomat intar Mattila däremot ett kritiskt hållning till Helsingfors och statens agerande i konflikten. Mattila noterar just statens centrala roll:

Mattilan mukaan rajakiista oli poikkeuksellinen tapaus, valtion ja pääkaupungin yhteisen voiman näytös:

- Vuosikymmeniin valtio ei ole puuttunut näin konkreettisesti pääkaupunkiseudun asioihin.

- Nyt Helsinki ja valtio toimivat yhdessä.

I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingår som vanligt flera artiklar som berör konflikten mellan Sibbo och Helsingfors, som i själva verket även är en konflikt mellan Sibbo och staten. Ledarartikeln har rubriken "Helsingin ei ole pakko maksaa enempää". Ledaren handlar, liskom en annan artikel med rubriken "Rajansiirto voi pistää Sipoon talouden kuralle", om förhandlingarna om ersättning till Sibbo för inkorporeringen, där Helsingfors inte gått med på annat än att betala annat än ersättning enligt bokföringsvärde. I den senarenämnda artikeln noteras det att lagen är otydlig när det gäller kraven på ersättning. Själv tycker jag att konflikten om ersättning är intressant speciellt med tanke på att det var en juridisk förutsättning för gränsjusteringens laglighet att den inte förorsakade oskälig ekonomisk skada för Sibbo. Helsingfors linje i förhandlingarna om ekonomisk ersättning behöver inte bara handla om girighet. Liksom när det gäller KSSR-kraven torde en del Helsingforspolitiker och tjänstemän önska förstöra Sibbos förutsättningar att förbli en självständig kommun. Samtidigt finns det politiker som är medvetna om att förutsättningen för inkorporeringen var att den inte riskerar Sibbos framtid. Det är dock staten och i sista hand HFD som måste garantera att Helsingfors betalar en skälig ersättning.

Pro gradu avhandling. Den 29 juni 2008

Fallet Sibbo torde i framtiden bli ämne för akademiska studier av olika slag. Fastän det heter att historien skrivs av segrarna, har Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Arto Sulonen, Heikki Harjula m.fl. skäl att hoppas att dessa akademiska studier låter vänta på sig. Det torde ta sin tid innan någon doktorand i t.ex. politisk historia tar sig an fallet Sibbo, men redan nu har den första pro gradu avhandlingen om striden om sydvästra Sibbo granskats och godkänts. Ari Mattila, som är hemma från Vanda, har vid Joensuusn Yliopisto skrivit en pro gradu avhandling i samhälspolitik om "Helsingin ja Sipoon kamppailu Lounais-Sipoon alueesta". Titeln är "Osana metropolia vai maaseutua?"

Liksom sig bör begränsar sig Ari Mattila i sin pro gradu avhandling till vissa aspekter av konflikten mellan Helsingfors och Sibbo. Redan de teoretiska och metodologiska utgångspunkterna innebär att vissa väsentliga sidor av konflikten förbigås. Å andra sidan använder sig Mattila av ett omfattande källmaterial, vilket gör att han i sitt arbete trots allt ger en helhetsbild av fallet Sibbo. Dess värre begränsar sig källmaterialet vad tidningsartiklar beträffar till Helsingin Sanomat! Några svenskspråkiga källor refererar Mattila överhuvudtaget inte till, fastän bloggen "Fallet Sibbo" omnämns i ett par sammanhang. Som källa uppger Mattila även intervjuer med Christel Liljeström och Jan Vapaavuori, som ägt rum i januari 2007. Jag torde i ett senare blogginlägg återkomma till dessa intervjuer och till pro gradu avhandlingen i sin helhet. Pro gradu avhandlingen, som lämnades in för granskning i början av juni, har ännu inte publicerats på Internet.