Avsiktlig feltolkning? Den 26 juni 2009

I mina blogginlägg "Inget frågetecken. Den 18 juni 2009" och "En mera omfattande lösning. Den 19 juni 2009" har jag noterat att finansministeriet beslutit att avslå framställningen om en ändring i kommunindelningen mellan Tusby, Träskända och Kervo samt att Kervo och Träskända kommer att besvära sig över ministeriets beslut. I går publicerade även Yle en nyhetstext med rubriken "Keravalla tyrmätään Kiviniemen perustelut", där det noteras att åtminstone Kervo kommer att besvära sig till HFD över ministeriets beslut. Jag citerar ur artikeln:

Kerava on tyytymätön valtiovarainministeriön Ristikytö-päätöksen perusteluihin. Kerava valittaa päätöksestä korkeimpaan hallinto-oikeuteen.

Keravan kaupunginhallituksen puheenjohtaja Eero Lehti (kok.) katsoo, että ministeri Mari Kiviniemen (kesk.) perustelut yhdyskuntarakenteen eheyttämisestä Ristikytöä laajempana alueena ei ole toteutumiskelpoinen.

- Me emme pidä tällä hetkellä realistisena sitä, että kolme kuntaa yhtyisi. Silloin syntyisi yli 100 000 asukkaan kaupunki ja sellaiset eivät näytä olevan kovin toimivia eikä tehokkaita. Kerava, Järvenpää ja Tuusula ovat itsenäisiä ja järkevämpää olisi muuttaa rajoja kuten kuntalaki edellyttää, Lehti sanoo.

Ministeriö puolestaan katsoo, että yksinkertaisinta olisi, jos Järvenpää, Kerava ja Tuusula yhdistyisivät.

Vem har sagt att ministeriet eller Mari Kiviniemi vill se en sammanslagning av alla tre kommuner? Den helhetslödning som Kiviniemi eller åtminstone Centern torde önska är en frivillig sammanslagning av Kervo och Träskända, vilken i sig skulle kräva en (troligtvis ofrivillig) partiell sammanslagning av en del av Tusby.

Igår publicerade Yle en notis med rubriken "Pikaraitiotie Porvooseen?". (Se "Snabbspårvagn till Borgå. Den 25 juni 2009".) Det blev värre mot kvällen. Yle uppdaterade artikeln och ändrade rubriken till "Pikaraitiotietä kaavaillaan Porvooseen asti".

Jag citerar ur Yles uppdaterade text:

Itä-Helsingin liikenneratkaisut saattavat tuoda pikaraitiotien Porvooseen, koska metroradan rakentaminen Östersundomiin voi osoittautua liian raskaaksi investoinniksi. Porvoon suunnitelmissa on, että 20 vuoden sisällä kaupunkiin pääsee raiteita pitkin tavalla tai toisella.

Porvoon vanhoilla raiteilla kulkee tällä hetkellä vain museojuna, mutta tulevat vuosikymmenet saattavat hyvinkin palauttaa raideliikenteen kaupunkiin.

Laajentuneen Itä-Helsingin joukkoliikenteen on kaavailtu sujuvan metrolla. Se vaatisi kuitenkin kannattaaksen uusille alueille suuria asukas- ja työpaikkamassoja sekä tiivistä rakentamista. Liian harvaan rakennetulla alueella metro olisi taloudellisesti kannattamaton. Yhtenä vaihtoehtona tutkitaankin huomattavasti metroa halvempaa pikaraitiotietä.

Helsingin kaupunkisuunnittelulautakunnan puheenjohtaja Risto Rautava (kok.) sanoo, että pikaraitiotie voisi kulkea Itäväylän ja uuden Porvoontien suuntaisesti. Näin se voisi edetä Östersundomista aina Porvooseen asti tai ainakin hyvin lähelle Porvoota.

Helsingin keskustasta tuleva matkaaja voisi tulevaisuudessa vaihtaa itäratikan kyytiin mahdollisesti Itäkeskuksessa tai Puotilassa.

Planerna på en snappspårvagnsväg längs Österleden / Nya Borgåvägen istället för en metrolinje är inte alls peciellt ny, men Helsingfors torde här ha hållit låg profil med tanke på att metrolinjen var en central politisk och juridisk motivering till inkorporeringen. I inlägget "Metrolinje längs väg 170. Den 13 september 2008" avslöjade jag att Helsingfors räknade med snabbspårvagn istället för metro redan hösten 2007, före HFD:s avgörande i fallet Sibbo. För vrigt undrar jag vad Risto Rautava syftar på med "nära Borgå". Söderkulla ligger relativt nära gränsen till Borgå, den gamla gränsen till Borgå landskommun. Därifrån är det rätt långt till Borgå centrum.

Fallet Sibbo

Snabbspårvagn till Borgå. Den 25 juni 2009

Eftersom metron var ett centralt politiskt och juridiskt argument för inkorporeringen av Östersundom, har jag på denna blogg följt med hur Helsingfors metroplaner framskrider. En metrolinje till Östersundom verkar allt mera osannolik. Helsingfors utreder nu även officiellt alternativ till metro. Främst utreder man alternativet snabbspårvagn. (Se t.ex. "Alternativ till metro. Den 25 januari 2009".) Ett problem med så väl snabbspårvagnsväg som metrolinje är att det i framtiden torde behövas spårvägsförbindelse till Borgå. Överborgmästare Jussi Pajunen föreslog visserligen i februari 2008 att metron skall sträcka sig ända till Borgå (se "'Metro' till Borgå. Den 29 februari 2008") och Helsingin Sanomats ledarskribent jämförde den 11 juni 2008 HELI-banan med de lättare alternativen och skrev att "Metro tai sen jatkeeksi tuleva kevyempi raideliikenne yhdistäisi Helsingin ja Porvoon paljon paremmin", men dessa idéer har åtminstone inte jag tagit på allvar. (Se "Spårvagnslinje till Borgå. Den 11 juni 2008".) Idag har emellerid Yle publicerat en nyhetsartikel med rubriken "Pikaraitiotie Porvooseen?" Jag citerar ur artikeln:

Itä-Helsingin liikenneratkaisut saattavat tuoda pikaraitiotien Porvooseen. Metroradan rakentaminen Östersundomiin ei ole välttämättä taloudellista.

Metroradan rakentaminen vaatisi tiivistä aluerakentamista. Liian harvaan rakennetulla alueella metro olisi taloudellisesti kannattamaton

Siksi yhtenä vaihtoehtona tutkitaan pikaraitiotietä.

Helsingin kaupunkisuunnittelulautakunnan pj. Risto Rautava (kok.) sanoo, että pikaraitiotie voisi kulkea Itäväylän suuntaisesti ja edetä Östersundomista aina Porvooseen asti.

Helsingin Sanomat har senare på morgonen förmedlat Yles nyhet i en notis med rubriken "Itä-Helsingistä Porvooseen harkitaan pikaraitiotietä". Jag har i flera inlägg noterat att Helsingfors torde planera snabbspårvagnsförbindelsen längs Österleden/ Nya Borgåvägen. En möjlighet, som nämnts i offentligheten, är att fortsätta Jokerlinjen (Joker 1) från Östra Centrum österut. Själv har jag på denna blogg föreslagit att linjen "tillsvidare" kunde trafikeras med bussar, så som Jokerlinjen hittills. För en vecka sedan publicerades Yle en notis med rubriken "Jokerbanan olönsam att bygga". Motsvarande finsspråkiga nyhetstext hade rubriken "Raide-Jokeri on paljastunut kannattamattomaksi".

Yle har idag även publicerat en artikel med rubriken "Planeringen av Västbanan klar". Apropå planerna på en västbana till Lojo vill jag påminna om mitt blogginlägg "Sipoo sulle, rautatie mulle. Den 22 januari 2007". Jag undrar för övrigt om inte Helsingfors, nu när inkorporeringen är förverkligad, kunde medge att en östbana iform av en järnvägslinje till Borgå hade varit ett bättre alternativ än så väl en östmetro som en spårvagnslinje.

Hbl har på eftermiddagen publicerat en artikel med rubriken "Vanda + Helsingfors = Osant?".

Fallet Sibbo

Bastupolitik. Den 24 juni 2009

Helsingin Sanomat avslöjar i dagens tidning att Hannes Manninen och tre andra riksdagsmän hyr en bostad av Keva. Av dessa riksdagsmän har svenska Yle valt att lyfta fram just Manninen, vars hyra är lägre än marknadshyra. Nyheten har ingenting med fallet Sibbo att göra, men Helsingin Sanomat noterar att "Helsingin Sanomien keräämät tiedot vuokrasuhteista vahvistavat edelleen kuvaa poliitikkojen, Kevan ja vaalirahoittajien läheisistä kytköksistä." På denna blogg har jag berört valfinansieringen bl.a. i inläggen "Valbidrag. Den 21 maj 2007" och "Vanhanen och byggnadsbranschen. Den 13 juni 2008".

Jan Vapaavuori antyder i ett blogginlägg från i måndags ett samband mellan valfinansiering och planering av stora köpcentra på landsbygden. Jag välkomnar Vapaavuoris kritik mot dylika köpcentra, men föreslår att bostadsministern först ser över eget bo. Om Samlingspartiets och Vapaavuoris eget beroende av byggnadsbranschen har jag skrivit bl.a. i inläggen "Sibbo storskog. Den 23 maj 2007" och "Varning för ras på bostadsmarknaden. Den 6 oktober 2008". Jag noterar där till att Iltalehti igår kunde avslöja att även Samlingspartiet har badat bastu med Kehittyvien maakuntien Suomi, närmare bestämt på Sandhamn. Det var inte minst hotet om att Sandhamn med försvarsministeriets legendariska bastu skulle omvandlas till bostadsområde som fick Samlingspartiet i Helsingfors att driva på en annektering av sydvästra Sibbo.

Till sist et utdrag ur diskussionsprotokollet fört vid Helsingfors stadsfullmäktigemöteden den 25 maj 2009:

YLITYSOIKEUDEN MYÖNTÄMINEN VUODEN 2009 TALOUSARVION MAANHANKINTAMÄÄRÄRAHOIHIN

Valtuutettu Hakanen

Arvoisa puheenjohtaja.

Tässä kaupunginhallituksen esityksen perusteluissa mainitaan yhtenä maanhankinnan suuntana Sipoon liitosalue. Kysynkin kaupunginjohtajalta, aikooko Helsinki hankkia Sipoon liitosalueella kaikki uudet rakentamiseen tarvittavat alueet kaupungin omistukseen ennen niiden kaavoittamista? Miten neuvottelut mahdollisista vapaaehtoisista järjestelyistä ovat maanomistajien kanssa edenneet? Onko kaupunki valmis käyttämään lunastusoikeutta, mikäli maakauppoja ei synny kohtuullisin ehdoin vapaaehtoisella pohjalla?

Kaupunginjohtaja Pajunen

Arvoisa puheenjohtaja, hyvät valtuutetut.

Valtuutettu Hakasen kysymykseen:

Kaupunki noudattaa Östersundomin alueen kohdalla normaaleja periaatteitaan, että käymme neuvotteluja. Varmaankin toteutuu neuvottelujen tuloksena sopimuksia, joilla rakennusmaata tulee kaupungin omistukseen, mutta mitään sellaista päätöstä, että kaikki rakennusmaa ennen kaavoitusta tulisi kaupungille, että se olisi ehdoton edellytys, niin sellaista ei ole.

Fallet Sibbo

Strukturer. Den 23 juni 2009

Dragkampen i anslutning till förvaltningsreformen handlar liksom dragkampen i anslutning till kommunreformen i hög grad om strukturer som gynnar olika politiska partier. Det finns strukturer som skulle gynna de urbana partierna Samlingspartiet, SDP och De gröna, medan andra strukturen skulle gynna Centern. Motiveringarna för olika strukturmodeller handlar dock om helt andra argument så som klimathot och regional och kommunal självbestämmanderätt. Strukturerna och därmed kommunala och regionala gränser är även viktiga för Svenska folkpartiet. I själva verket gynnas Sfp långt av liknande kommunstrukturer som gynnar Centern. Center och Sfp är även de två partier som starkast förespråkat det kommunala självstyret. Därför upplevdes vissa Centerministrars stöd av Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo både som ett svek och ett brott mot Centerns egna principer, som inte minst Manninens så sträget försvarat. Centern är det sista partiet som skulle ha hoppats att Sibbo blir ett prejudikat. Därför var det för Centern viktigt att göra Sibbo till ett specialfall som gällde "metropolen" och "Finlands enda huvudstad".
Så väl när det gäller Sibbo som när det gäller Karleby har Centerns argument varit synnerligen motstridiga och tvivelaktiga. Sfp har däremot åberopat lagen och de principer, som även Centern traditionellt bekänner. I båda frågorna har Sfp fått flankstöd äver partigränserna. Så väl Sibbo som Karleby har backats upp av ett enigt Svenskfinland. Speciellt i Sibbofrågan profilerade sig Sfp som ett laglighetsparti. Ändå kan man fråga sig om inte partiet valde att ta ställning för laglighet därför att lagen borde ha gett partiet rätt. Det är i partiets eget intresse att grundlagen, språklagen och kommunindelningslagen respekteras. Det som är bra för Svenskfinland är oftast även bra för Sfp, men internt torde partiet vara mera intresserat av strukturer som gynnar Sfp än av principer.

En inkorporering av Östersundom kunde för Sfp:s del ha varit en acceptabel lösning, om inkorporeringsen samtidigt hade tryggat så väl Sibbos jälvständighet som Östra Nylands förbunds fortbestånd. Det var även för Sfp viktigt att strukturgruppen kunde enas om Manninens kompromissförslag angående kommunreformen. Det är därför inte speciellt märkligt att Matti Vanhanen upplevde Sfp:s deltagande i förhandlingarna om Sibbo i juni 2006 som "mycket konstruktiva". Men just ramlagens krav på ett befolkningsunderlag på 20 000 invånare för hälsovården utgjorde en stötesten i Sibbofrågan.
Sfp har enhälligt stött Sibbo i Sibbofrågan. Även partiets ungndomsorganisation, Svensk ungdom inklusive SU i Helsingfors, har ställt upp för Sibbo. På bloggen "Helsingforspåverkarna", som är en blogg för SU i Helsingfors, har jag hittat tre inlägg som anknyter till Sibbofrågan. Fastän lokalföreningen är starkt emot inkorporeringen, verkas det här ses som en självklarhet att inkorporeringen ären del av KSSR-procesen. Kopplingen mellan Sibbofrågan och KSSR gäller dock huvudsaken ramlagens krav på befolkningsunderlag för organiseringen av primärhälsovården. Den 28 augusti publicerade SU på denna blogg ett inlägg med rubriken "Kebabgryta och KSSR". Jag citerar ur inlägget:

För Helsingfors del består KSSR processen av Sibbofrågan som ännu inte blivit löst - men får vi Sibbo så får vi också en bit av Vanda (fast Vandaborna verkar inte så ledsna över det). På det hela taget verkar det ju som om resten av landet (trots vissa trilskande kommunfullmäktigen) ändå kan förhandla sig till sammanslagningar i motsats till storstan Helsingfors som tycker att det är okej att (lagstridigt) plocka åt sig russinen ur bullen...

Följande blogginlägg som berör Sibbofrågan publicerades den 3 september 2007 och har rubriken "KSSR och svenska ödesfrågor". Jag återger här det första stycket:

SU:s förbundsstyrelse hade möte nu i helgen och diskuterade bland annat Kommun och servicestrukturen med riksdagsledamot Michaela Nylander. Helsingfors berörs som bekant inte egentligen av KSSR - förutom då Sibbofrågan! vilken gör Sibbos sits väldigt obekväm om Helsingfors får rätt att annekltera biten eftersom Sibbo då inte har det befolkningsunderlag på 20 000 invånare som krävs för att bibehålla en egen kommunal social- och hälsovård.

Den 15 januari 2008, samma dag som HFD tog sitt avgörande i fallet Sibbo, publicerades på den ovannämnda bloggen ett inlägg med rubriken "Sibbo borde få specialstatus". Jag återger här största delen av inlägget:

- I skolan lärde sig jag att makten i vårt land är tre delad, men det kan man starkt tvivla på då HFD nu beslutat i enlighet med statsrådets förslag. Jag är ytterst besviken, säger Minna Lindberg förbundsordförande för Svensk Ungdom, och tillika Sibbobo.

Enligt kommunallagen är det endast med särskilt vägande skäl som en dylik annektering kan vara laglig.

- Att klassa samlingspartistiskt maktbegär som särskilt vägande skäl är ofattbart, konstaterar Lindberg.

Sibbo kommun sätts i en mycket komplicerad situation med tanke på att man nu inte ens på nära håll når inrikesministeriets 20 000 invånarantalsgräns med den stympade kommunen.

- Det finns inget annat alternativ än att inrikesministeriet nu ger specialstatus åt Sibbo, då man på detta vis plötsligt drar undan mattan för kommunen, menar Minna Linberg.

Med facit i hand kan vi notera att Sibbo först hamnade på finansministeriets jumbolista över kommuner som inte uppfyller ramlagens krav, men i maj 2008 ströks från listan och de facto fick specialstatus i egenskap av dispens från kravet på 20 000 invånare. (Se "Ändamål. Den 12 maj 2008" och "Exitkriterier. Den 27 maj 2008".) Därmed torde Sibbofrågan vara slutbehandlad för Sfp:s del.

Fallet Sibbo

Tilläggstid. Den 22 juni 2009

Jag har försökt ta reda på om medierna antydde en direkt koppling mellan Sibbofrågan och förhandlingarna om kommunreformen i juni 2006. Det är svårt att se några direkta antydningar om en koppling. Helsingfors tog - på vissa ministrars uppmaning - sitt initiativ till en ändring i kommunindelningen då förhandlingarna om KSSR och ramlagen var i ett mycket kritiskt skede, men tack vare att strukturgruppen fick tilläggstid på en vecka kom förhandlingsresultatet om kommunreformen en vecka efter Helsingfors spektakulära styrelse- och fullmäktigemöten den 21 juni. När Matti Vanhanen och Hannes Manninen i offentligheten uttryckte sitt stöd för Helsingfors initiativ, visste man ännu inte att strukturgruppen skulle uppnå enighet om ramlagen. Även om man inte hittar nyhetstexter där en koppling direkt antyds, hittar man artiklar från juni 2006 där både kommunreformen och Sibbofrågan behandlas. Taloussanomat publicerade den 21 juni 2006 en artikel med rubriken "Helsinki haukkaa Sipoosta tonttimaata". Artikel är publicerad 11:54, då stadssyrelsemötet redan var avklarat men fullmäktigemötet ännu inte hade börjat. Artikeln är ett typexempel på en text som behandlar så väl kommunreformen som Sibbofrågan, men där sambandet förblir oklart. Jag återger här början på artikeln:

Helsinki tarvitsee hyvätuloisia veronmaksajia. Tätä varten kaupunki hankkii Vantaalta ja Sipoosta maata pientalorakentamiseen. Sipoo ei tästä tykkää, mutta pienen ruotsinkielisen lienee taivuttava pääkaupungin edun edessä.

Dramaattiseksi asian tekee ison ja pienen kamppailu ja se, että Helsinki tosissaan on alkanut vyöryttää vanhaa hankettaan. Helsinki saa todennäköisesti tuekseen valtion.

Helsingin kaupunginhallitus päätti keskiviikkoaamuna viedä alueliitoshankkeen illansuussa kokoontuvan valtuuston käsittelyyn. Kun valtuusto on hyväksynyt maanhankintaidean, päätökset siirtyvät sisäministeriölle ja viime kädessä valtioneuvostolle. Tätä ennen on käytävä läpi puolen vuoden lausuntokierros.

Puoli vuotta eikä vuosikaan ole pitkä aika neljännesvuosisadan vireillä olleessa hankkeessa. Jos Helsinki onnistuu hankkimaan maata Vantaalta ja Sipoosta, on mahdollista rakentaa jopa 50 000 hengen asuntoalue Vuosaaren ja Itäväylän rajaamalle alueelle.

Sipoon uhrilahja Helsingille on verraten iso, 14 prosenttia Sipoon pinta-alasta, mikä on enemmän kuin mitä Suomi menetti Neuvostoliitolle toisessa maailmansodassa.

Helsinki rakentaa kantakaupungissakin uusia alueita. Mutta Jätkäsaaren ja Kalasataman alueet luontuvat kerrostaloille. Pientaloasukas tienaa enemmän ja maksaa enemmän veroja, järkeilevät Helsingin kaupungin päättäjät hamutessaan Sipoon metsiä.

Vaikka alueliitos kuohuttaa tunteita varsinkin Sipoossa, se on vain jyvänen kuntakentän muutosmyllerryksessä. Sdp ja keskusta kärhämöivät hallituksessa kuntarakenneuudistuksen sisällöstä, josta maallikko ei lopultakaan tiedä, keventääkö se veroja vai lähettävätkö päähallituspuolueet vain entistä suuremman hallintolaskun kansalaisille.

On syytä pelätä, että Sdp ja keskusta yrittävät vain jallittaa toisiaan politiikassa vahvistaakseen omaansa ja heikentääkseen kilpailijansa poliittista edustusta eritasoisissa hallinto-organisaatioissa. Sdp:n puheenjohtaja Eero Heinäluoma antoi kuntaministeri Hannes Mannisen porukalle aikaa vain juhannukseen selvittää, mitä kuntarakenteelle tulisi tehdä. Manninen ilmoitti eilen tarvitsevansa viikon lisäaikaa.

Fallet Sibbo

Väktare. Den 21 junni 2009

Efter ministergruppen Halkes beslutet i Karlebyfrågan är det många finlandssvenskar som uttryckt sitt förakt mot den ansvarige ministern Mari Kiviniemi. Det talas rent av om en konspiration mot Svenskfinland, men personligen ser jag här ingen konspiration. Kiviniemi kan inte bara bevaka "Metropolens" intressen, utan måste även driva Centerns maktpolitiska intressen. Liksom i Sibbofrågan är det igen de finlandssvenska intressena som offras. Kiviniemi förefaller vara totalt likgiltig till hur förvaltningsstrukturerna påverkar svenska språkets ställning, men kanske hon bara är pressad att prioritera strukturer som gynnar Centern - som motvikt till hennes (och Matti Vanhanens) fjäskande för Helsingfors.
Enligt min bedömning utnämndes Mari Kiviniemi till förvaltnings- och kommunminister i första hand för att garantera att kommunreformen och Sibboannekteringen förverkligades enligt överenskommelse. Det finns naturligtvis andra förklaringar till varför just Kiviniemi blev kommunminister eller varför Kiviniemi blev just kommunminister. Pole-Kuntatieto Oy, som är ett dotterbolag till Kunnallisalan kehittämissäätiö, ger ut tidskriften Polemiikki fyra gånger om året. I nummer 1/2007 ingår en artikel med rubriken "Uusi kuntaministeri - Rahakirstun vartija". Den relativt långa artikeln avslutas med ett avsnitt med rubriken "Sipoosta suu supussa". Jag återger här de sista raderna:

Kaupunginvaltuutettuna Kiviniemi on tukenut vahvasti Sipoon alueiden liittämistä Helsinkiin.

– Ministerinä olen asiassa esteellinen. En voi antaa asiasta toimeksiantoja tai äänestää siitä valtioneuvostossa. En edes keskustele Sipoo-kysymyksestä alaisteni kanssa, hän naurahtaa.

Månne ändå inte väktaren Kiviniemi hade fått även andra vaktuppgifter än att övervaka penningkistan?

Fallet Sibbo

Konklav. Den 20 juni 2009

Jag har i ett flertal blogginlägg redogjort för hur en lösning på Sibbofrågan var en förutsättning för att man skulle uppnå enighet om kommunreformen och ramlagen i juni 2006. I första hand var det de två stora regeringspartierna Centern och socialdemokraterna som inte kunde komma överens. Om man utgår från att en överenskommelse om Sibbo var en förutsättning för att partiernas respektive huvudförhandlare Hannes Manninen och Rakel Hiltunen skulle komma till förhandlingsresultat om KSSR, så är det lite märkligt att det i slutändan var Samlingspartiet och Jyrki Katainen som garanterade att den överenskomna inkorporeringen förverkligades. Att Katainen tillsammans med bl.a. Matti Vanhanen röstade för en ändring i kommunindelningen är i sig inte speciellt märkligt. Katainen hade redan i januari 2007 låtit förstå att han som minister skulle rösta för en inkorporering av sydvästra Sibbo. (Se "En valfråga. Den 24 januari 2007".) Det anmärkningsvärda är att Katainen på synnerligen tvivelaktiga grunder lade fram ett motförslag till den föredragande ministern Mauri Pekkarinens förslag och såg till att alla närvarande samlingspartistiska ministrar röstade för en ändring i kommunindelningen - och enligt pålitliga källor såg till att vissa ministrar var förhindrade att deltaga i statsrådets sammankomst då det begav sig.

Katainens och Samlingspartiets agerande torde bygga på två olika överenskommelser, dels en överenskommelse i samband med regeringsförhandlingarna våren 2007, dels en överenskommelse i samband med förhandlingarna om KSSR i juni 2006. I strukturgruppen, som kom överens om KSSR och ramlagen, var även de dåvarande oppositionspartierna representerade. Överenskommelsen våren 2007 byggde till stor del på överenskommelserna i samband med KSSR-förhandlingarna. Genast efter statsrådets beslut i slutet av juni 2007 avslöjade Jussi Pajunen att Katainen i själva verket hade haft en central roll i överenskommelsen i Sibbofrågan i juni 2006. (Se "Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007".)
Jag har flera gånger hävdat att Sfp-ministrarna vet mera om kopplingar och inofficiella avtal i Sibbofrågan än vad de avslöjat i offentligheten, men egentligen har Wallin, så som jag noterat bl.a. i blogginlägget "Wallins blogg. Den 26 april 2008", avslöjat det viktigaste. Wallin torde inte själv ha deltagit i förhandlingarna om Sibbo, men han har varit med då strukturgruppen kommit fram till förhandlingsresultat som byggt på en lösning av Sibbofrågan.





Påven väljs av ett konklav som sammankommer i Sixtinska kapellet. Namnet 'konklav' syftar på att kardinalerna sammankommer till val bakom lykta dörrar. Då en kvalificerad majoritet röstat för en påvekandidat bränns valsedlarna upp tillsammans med torr halm, vilket ger upphov till vit rök. Hur enighet uppnås förblir okänt för omvärlden, men tvånget att uppnå resultat torde vara en betydande faktor. Det är även troligt att förhandlingar redan har förts innan Kardinalerna låses in i Sixtinska kapellet. Hemlighetsmakeriet har gett upphov till allehanda konspirationsteorier.

Den 29 juni 2006 skrev den nyvalde partiordföranden Stefan Wallin ett blogginlägg som han gav den träffande rubriken "Vit rök - en ramlag!". Jag har citerat ur inlägget förut, men citerar på nytt:

Vit rök - en ramlag!

Det blidde en ramlag - i alla fall. Klockan var väl strax efter halv tre på onsdagen när jag vågade tänka den tanken. Då satt jag, sida vid sida med Eva Biaudet, på strukturarbetsgruppens möte på inrikesministeriet. Det möte som skulle bli det sista - och alltså också blev det. Det var tydligen många som väntade på besked. Sisådär halv tre pep det till i strukturarbetsgruppsmedlemmarnas mobiltelefoner. Det var ett sms från FNB:s snabbnyhetsservice: “Regeringspartierna är överens om ramlagen”. Tala om snabb förmedling. Tala om läckor. Good news travel fast. ...

Efter presskonferensen kände nog alla en stor lättnad. Ramlagen var i hamn. Men så återstår också flera problem. Ett av dem är Sibbo - eller snarare den helsingforsiska vrålhungern efter 5000 hektar av denna sin granne. Detta kan vara bra att veta: Sibbofrågan var aldrig uppe i strukturarbetsgruppen för diskussion. Inte en gång. Också det här bevisar vilka mörkrets krafter som opererat bakom ridån.

Ett förhandlingsresultat om KSSR var viktigt även för Sfp, men varför blandar Wallin in Sibbo i detta sammanhang? Sibbo hade visserligen diskuterats tidigare i samband med kommunreformen, men Sibbofrågan hade ju, som Wallin säger, inte en gång varit uppe för diskussion i strukturgruppen. Varför talar Wallin om "mörkrets krafter som opererat bakom ridån", om Sibbo inte var en fråga för strukturgruppen? Svaret är naturligtvis att Sibbo i högsta grad var en fråga för strukturgruppen, men inte en fråga som man diskuterade inför hela konklaven. Wallin torde ha varit mycket medveten om att det överraskande förhandlingsresultatet om ramlagen byggde på överenskommelser som mörkrets krafter gjort bakom ridån.


Fallet Sibbo