Tankesmedjan Magma publicerade häromdagen utredningen "Svenskans ställning i metropolen" (pdf). Utredningen är till sitt innehåll högaktuellt, men jag är inte värst imponerad efter att hga ögnat igenom rapporten. På omslaget kan man läsa att "Moderna metropoler är inte enspråkiga", medan Magmas pressmeddelande om rapporten har rubriken "Magma undersökning om svenskan i metropolen: Enspråkiga lösningar upprätthåller tvåspråkigheten". Marianne Mustajoki, som gjort utredningen, är naturligtvis inte ute efter en enspråkig metropol. Däremot förespråkar hon indirekt en större balans av det svenska inflytandet. Redan i pressmeddelandet kan man läsa följande:
Med språkliga kriterier mätt skulle den svenska språkgruppen vinna de största fördelarna genom en sammanslagning eller regionförvaltning omfattande de fyra kärnstäderna kompletterade med Sibbo och Kyrkslätt. De bästa alternativen är de som samlar de största volymerna.
En administrativ enhet bestående av huvudstadsregionens fyra nuvarande städer samt Kyrkslätt och Sibbo motsvarar den modell som Jussi-Pekka Alanen föreslog i rapporeten "Ihmisten arki ei tunne hallinnon rajoja – yhteistyöllä Helsingin seutu menestykseen" (pdf) år 2004. (Se "Alanens förslag. Den 19 maj 2007".) Alanens förslag väckte starkt motstånd från samlingsartistiskt håll, men i sin pamflett "Helsinki – Kansakunnan pääkaupunki, ihmisten metropoli" framhåller Alanen främst att Sibbo förhöll sig reserverat till förslaget. Utan överdrift och i överensstämmelse med Alanens egen tolkning kan man hävda att Alanens utredning med förslag satte igång den process som ledde fram till inkorporeringen av sydvästra Sibbo. (Se "Juristeri? Den 2 oktober 2009".)
När Mustajoki säger att den bästa lösningen skulle vara en enhet bestående av nuvarande huvudstadsregionen samt Sibbo och Kyrkslätt ser hon frågan ur huvudstadsregionens synvinkel. Modellen kunde stärka svenskans ställning i huvudstadsregionen, men samtidigt skulle modellen försvaga svenskans ställning i Sibbo och Kyrkslätt. Personligen har jag sett det som viktigt även ur Helsingfors synvinkel att det i närheten av huvudstaden finns områden där svenska språket lokalt är starkt. Hur det än går med administrativa gränser och reformer i huvudstadsregionen, så är även Sibbo dömt att förfinskas, åtminstone om gruppen Vårt gemensamma Sibbo fortsätter på sin nuvarande linje. Det är inte längre självklart att svenska språkets ställning i Sibbo i framtiden bäst gynnas av ett självständigt Sibbo. Det är dock skäl att notera att Mustajoki bedömer vad som är bäst för svenska språket utgående från servisen på svenska, inte utgående från hur svenskan skall bevaras i framtiden. Den aktuella oron för svenska språkets ställning handlar inte så mycket om utbudet på offentlig svenskspråkig service för enskilda invånare. Oron handlar snarare om domänförluster och språkets framtid när svenskspråkiga eller tvåspråkiga enheter går upp i större formellt tvåspråkiga men i praktiken finskspråkiga enheter.
Vill man tala om en dold agenda mot finlandssvenskarna, så handlar det om att man endast tar fasta på de enskilda medborgarnas eller invånarnas lagliga språkliga rättigheter, men inte till kollektiva finlandssvenska intressen och möjligheter till språklig autonomi. Svenska folkpartiet och dess urbana falang är inte helt oskyldig till denna agenda. Mustajoki och Magma kan även kritiseras för att överhuvudtaget använda sig av den löjliga men politiskt ideologiskt förankrade benämningen "metropol". Varför inte beställa en utredning där man rekonstruerar detta begrepp, som i sig representerar en illa dold agenda mot finlandssvenskarna.
Inlägg
