Gnabb. Den 6 april 2010

Yle har idag publicerat en artikel med rubriken "Helsingfors och Esbo oense om Hista". Yle skriver här att "Gnabbet mellan politikerna i Helsingfors och Esbo om Hista-planerna aktualiserar frågan om samarbetsviljan i huvudstadsregionen." Helsingforspolitikerna accepterar inte att Hista byggs utan spårvägsförbindelse, men Yle antyder att kravet på en järnvägsförbidelse egentligen inte handlar om att man värnar om miljön. Jag citerar:

Helsingfors utspel ses försök till att gynna utbyggnaden av Östersundom.

Hela Östersundomprojektet handlar i grunden om att Helsingfors vill konkurrera med Esbo om goda skattebetalare. En metrolinje till Östersundom skulle dess värre inte bara bli dyr att bygga. Den skulle även innebära att Östersundom bebyggdes på ett sätt som inte skulle gynna Helsingfors i konkurensen med Esbo.

Inget utlåtande. Den 5 april 2010

Jag har inte hittat någonting intressant på föredragningslistorna för denna vecka. Utedningarna om de alternativa spårvägsförbindelse till Östersundom dröjer fortfarande. Inte heller har jag hittat något ärende med förslag till utlåtande om Forststyrelsens förslag till nationalpark eller skydd av Sibbo storskog. Enligt de uppgifter som jag har hade Forsstyrelsen begärt utlåtanden senast till den 15 april. Då Helsingfors stadsstyrelses utlåtanden brukar basera sig på de berörda nämndernas utlåtande, torde stadsstyrelsen i Helsingfors nu inte hinna ge något utlåtande inom utsatt tid. Inte heller ser det ut som om man skulle ta upp ärendet nästa vecka vare sig i Vanda eller Sibbo.

Man behöver inte vara allt för konspiratoriskt lagd för att misstänka att Helsingfors har begärt att grannkommunerna inte ger något utlåtande i detta skede. Helsingfors ståndpunkt har hela tiden varit att gränserna för Sibbo storskog kan definieras först i samband med planeringen av området. I Helsingfors hade man hoppats på att, formellt tillsammans med Vanda och Sibbo, kunna bestämma gränserna för Sibbo storskog genom en gemensam delgeneralplan. Den gemensamma delgeneralplanen låter dock vänta på sig, om den alls någonsin blir av.

Maktfördelningsprincipen. Den 4 april 2010

I "Rakennuskelpoisuus. Den 19 mars 2010" uppmärksammade jag Högsta förvaltningsdomstolens avgörande när det gäller beslutet att utvisa Eveline Fadayel och Irina Antonova. Jag misstänkte här att majoriteten av förvaltningsråden försökte ge ledande politiker stöd i uppfattningen att Finland inte har råd med att ge föräldrar till invandrare uppehållstillstånd. I Norden har vi ett välfärdssystem som gör att medborgarna inte behöver ta ekonomiskt ansvar för sina åldrande föräldrar, men systemet är dyrt för samhället och omfattar därför inte alla. Systemet diskriminerar medborgare med föräldrar eller svärföräldrar utomlands, där barnen har en moralisk plikt att ta hand om sina föräldrar. Även om HFD:s tolkning av lagen förefaller orimlig, agerade förvaltningsdomstolen med en viss konsekvens. I HFD:s pressmeddelande heter det att "Tähän asiaan verrattavissa ja olosuhteiltaan vaikeammissakaan tapauksissa ei ole katsottu voitavan myöntää jatkuvaa oleskelulupaa yksilöllisestä inhimillisestä syystä."


Om påståendet i pressmeddelande stämmer, är det anmärkningsvärt att HFD:s president Pekka Hallberg inte reagerat tidigare. Nu när vi har ett fall som fått stor medieuppmärksamhet där högt uppsatta politiker kritiserat HFD:s lagtolkning meddelar Hallberg polismyndigheterna att man inte behöver skynda med förverkligandet av utvisningen. Hallbergs agerande kunde betecknas som mänskligt, men är juridiskt sett högst problematiskt. Helsingin Sanomat publicerade den 1 april en artikel med rubriken "Oikeusoppineet arvostelevat KHO:n Hallbergia isoäitikirjeestä", där bl.a. Kaarlo Tuori utgående från maktfördelningsläran kritiserar Hallbergs agerande.

I princip gjorde HFD eller majoriteten av förvaltningsråden som deltog i ärendet korrekt då man gav migrationsverket rätt oberoende av ministeriets, den ansvarande ministerns eller den allmänna opinionens åsikt i det aktuella fallet. Hade HFD varit mera lyhörd, hade man i de aktuella fallen kunnat göra ett undantag från den allmänna linjen. Då hade lagen inte behövts skrivas om. Nu var det bara HFD:s president och kanslichef som var lyhörda gentemot det yttre trycket.

Avgörande i fallet Sibbo visade att HFD åtminstone vid behov kan lägga de juridiska principerna åt sidan för att ge regeringen rätt. Till vissa delar är HFD:s beslut i fallet Sibbo rena nonsens. HFD kunde inte förkasta alla besvär mot statsrådets Sibbobeslut utan att ta till logiska kullerbyttor. Frågan är hur många av förvaltningsråden som deltog i avgörandet som var införstådda i att HFD:s uppgift var att godkänna statsrådets beslut till vilket pris som helst. Jag finner det inte omöjligt att det i praktiken var tillfälliga förvaltningsrådet Heikki Harjula som ansvarade för handläggningen, medan övriga domare litade på Harjulas expertis. HFD är kanske inte så genomruttet som avgörandet i fallet Sibbo indikerar. Hallbergs agerande när det gäller utvisningen av Fadayel och Antonova visar å andra sidan att åtminstone HFD:s president inte själv respekterar maktfördelningsprincipen, men är nog så lyhörd gentemot den verkställande makten. Enskilda medborgare kan inte lita på rättssäkerheten eller HFD när regeringen är motparten i konflikten.

Lounas. Den 3 april 2010

I mitt inlägg "Examenarbete. Den 22 mars 2010" berättade jag om Juho-Pekka Pekones examensarbete med rubriken "Sipoon ryöstö vai Helsingin voitto? - Uutisointi korkeimman hallinto-oikeuden Lounais-Sipoo -päätöksestä". Jag skrev här att jag är extra kritisk till arbetet, emedan HFD:s informationschef Juho-Pekka Pekonen tagit initiativet till Pekonens arbete. Examenarbetet finns förutom på Haaga-Helias server nu även på Högsta förvaltningsdomstolens (KHO) webbplats. Examenarbetet presenteras under rubriken "Ajankohtaista". Länkadressen är här http://www.kho.fi/uploads/gh8imtkbbaex39r.pdf.

Någon kritisk granskning av HFD:s och informationschefens agerande skall man således inte förvänta sig hitta i Pekonens arbete. Däremot hittar man här en hel del material som kan vara av intresse. Här finns även lättare material, så som urklippet nedan.

En Sibbo. Den 2 april 2010

År 2006 kände sig beslutsfattarna i Esbo tvungna att ge efter för Helsingfors krav på en metrolinje. Skrämselhicka fick man speciellt av fallet Sibbo. Behovet av en förlängning av metrolinjen österut och Sibbos påstådda vilja till samarbete angående metron var ju centrala motiveringar till den föreslagna ändringen i kommunindelningen. En konkret följd av västmetron är planerna för Björkholmen vid gränsen mellan Helsingfors och Esbo. Helsingfors utarbetar för tillfället en delgeneralplan för Björkholmen. Ett utkast finns för tillfället till påseende.


I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en artikel med rubriken "NJK vill bygga fler båtbryggor i Esbo". Egentligen skall Nyländska jaktklubben NJK bygga en ny hamn vid Björkholmen, men NJK vill ha en större hamn och då måste man gå över gränsen till Esbo. Att NJK vill utvidga hamnen på andra sidan gränsen är inte så anmärkningsvärt. Anmärkningsvärt är däremot att redan Helsingfors stad i sina planer gått över gränsen utan att kontakta Esbo. Jag citerar ur artikeln:

- Precis som alla andra har vi nu möjlighet att komma med synpunkter. Men jag utgår från att Helsingfors har tänkt samarbeta med oss, och bara inte hunnit ta kontakt.
Tanken var att hela Björkholmen skulle rymmas inom Helsingfors.
- Men den här lösningen ger oss bättre möjlighet att planera, förklarar Mikko Reinikainen , arkitekt och Helsingfors stads projektchef för Björkholmen.
I vilket skede hade ni tänkt kontakta Esbo?
- Det är nu bara ett förslag det här. Självklart är det en förhandlingsfråga mellan städerna. Utan en särskild detaljplan från Esbos sida blir det här förstås omöjligt.
Ni är inte sugna att flytta på gränsen lite, som ni gjorde i Sibbo?
- I det här fallet är gränsen ju bara en linje i vattnet. Men det finns inga skäl att flytta den. Det är en fråga som är lite väl känslig.

På första sidan i tidningen drar man direkta paralleller till fallet Sibbo. Rubriken lyder "Helsingfors tar för sig också på Esbos mark" och texten börjar med frågan "Håller Helsingfors på att göra en Sibbo i Esbo?"

April. Den 1 april 2010

Första nyheten på Hufvudstadsbladets webbplats denna morgon har rubriken "Jokerit och Blues sparar – slår ihop lagen". I nyhetsartikeln kan man bl.a. läsa följande:

En ny hall kan också bli aktuell. Den nya arenan blir i så fall unik – en flytande hall i Sibboviken är under planering.

– Sibbo har stor potential. Eftersom Helsingfors redan kapat en stor del av kommunen fungerar det bra att flytta åskådarna dit, menar Harkimo.

För mig gick det inte genast upp att nyheten var ett skämt. Efter Helsingfors initiativ till en ändring i kommunindelningen sommaren 2006 har det gjorts så mycket märkligt i Sibbo att jag väl kunde föreställa mig Eero Seppänen skriva under ett avtal om en flytande ishall i Sibboviken. Om inte Sibbo själv bygger en flytande ishall, så kommer Helsingfors att ta hela Sibbo.

Yle har idag publicerat en nyhet med rubriken "Kirkkonummi tyrmää pääkaupunkiseudun suurkaupungin". Det är inget skämt, men att "åtminstone Sibbo" enligt Jussi Pajunen skulle höra till storstaden stämmer ändå inte.

Vasabladet berättar idag att en skidtunnel kommer att byggas genom Korsholm för att förena Vanda och Lillkyrö, som saknar en gemensam gräns. Vasabladet skriver vidare att utredningsman "Veikko Latus dubbla roller gör att KSSR-processen och skidtunneln skapar synergieffekter".

Pitäisikö? Den 31 mars 2010

För tillfället kan man på tidningen Helsingin uutisets webbplats rösta för om man borde bygga metro till Östersundom eller inte. Själv röstar jag nej. En metrolinje skulle få fatala följder för kulturlandskapet och de ekologiska förbindelserna. Metrolinjen från Mellungsbacka är dock inte realistisk eller ens tekniskt möjlig. Snabbspårvagnslinje och vanlig järnväg är betydligt trovärdigare alternativ. Att metron till Östersundom knappast blir av är pinsamt med tanke på att metrolinjen var den centrala motiveringen till inkorporeringe. Om metron mot förmodan trots allt byggs, så är det i första hand för att rädda ansiktet på Pajunen med flera. För Helsingforsborna skulle räkningen bli av storleksordningen en miljard euro.


I dagens nummer av Borgåbladet ingår en artikel med rubriken "Sibbo fick helsingforsares skattepengar av misstag". Med "helsingforsare" syftas här på östersundombor, vars skattepengar hade tillfallit Sibbo, ifall inkorporeringen inte förverkligats. Sibbo kommun har betalat tillbaka pengarna.



När kommunsammanslagningar i vasaregionen diskuteras lär det viftas med Sibbokortet. Åtminstone dras det paralleller till fallet Sibbo. ( Jfr "Vasa, Lillkyro och Sibbo. Den 7 februari 2010".) Texten nedan publicerades på Vasabladets webbplats tidigare i veckan. Här tituleras Mari Kiviniemi inrikesminister, vilket hon inte är eller varit. Däremot började Kiviniemi sitt uppdrag som förvaltnings- ock kommunminister vid inrikesministeriet innan kommunavdelningen av någon anledning flyttades till finansministeriet.