Julotta. Den 25 december 2009

Eftersom jag håller på traditioner brukar jag gå i julotta på juldagen och inte på julbön på julaftonen. (Se "Förstörd skadeglädje. Den 25 december 2008".) I år gjorde jag ett undantag och besökte även en så kallad julbön, eftersom min son sjunger i Matteus barnkör. Matteus församling ordnade sammanlagt åtta julböner, men åtminstone Matteus kyrka var lika väl fullsatt, fastän det inte finns någon gravgård intill kyrkan. Många kombinerar julbön med ett besök vid gravarna. Julbönen (eller julbönerna) i Österssundom kyrka kan därför tänkas ha lockat en del besökare som inte hör till de nya församlingar som förfogar över kyrkan: Matteus församling och Mellunkylän seurakunta, som på grund av inkorporeringen den 1 juli bytte namn till Helsingin Mikaelin seurakunta.


I fjol deltog jag för första gången, delvis i misstag, i en finskspråkig julotta. (Se "Förstörd skadeglädje. Den 25 december 2008".) Det var då Sibbo finska församling som för sista gången ordnade julotta i Östersundom kapell. Vad jag vet ordnades ingen finskspråkig julotta i Östersundom denna jul, men Matteus församling höll istället sin enda julotta i Östersundom kapell. Lite lustigt är det att jag först hittade informationen om julottan via Evenemax på Borgåbladets hemsida. Här hör Östersundom ännu till Sibbo.


Utanför kyrkan var den första jag hälsade på en Simsalöbo. Jag har själv i tiden kommit till Östersundom kapell med båt från Simsalö. Ändå kände jag mig i egenskap av medlem i Metteus församling lite som en kolonisatör i Östersundom kyrka. Och visst var det en konstig känsla att se Matteus kyrkokör, organist Markus Malmgren och avgående kyrkoherde Henrik Andersén i Östersundom kyrka. I sin predikan framhöll Andersén även det historiska i årets julotta. På ett fint sett lyfte han fram både kontinuiteten och det förgångna. Hit har tidigare generationer kommit till julotta från Östersundom, från skärgården men även från Helsinge. Andersén nämnde även att Zacharias Topelius torde ha kommit till kyrkan med släde över isen från Björkudden. Därefter läste han från predikostolen en vers från en av mina favoriter, Topelius "Julnatten" eller "Nu börjar den snöiga stormen sin färd".

När julottan var slut och Malmgren redan spelat sitt preludium passade kyrkoherden på att påminna om att julafton tidigare var en vanlig vardag och att juldagen är den rätta dagen att fira jul och önska god jul. Jag skall passa på att önska mina läsare en god jul med första versen ur "Julnatten".

Nu börjar den snöiga stormen sin färd
kring dalar och fjäll uti norden,
och brasan hon fladdrar i flammande härd,
och ljusen de brinna på borden.
Ty julen är kommen, den älskade gäst,
han kom ifrån himmelen neder;
den fattige reder sin stuga till fest
och halmen på tiljorna breder.
Guldlockiga små
så väntande stå,
och klockorna ringa,
och bjällrorna gå
O juletid!
O barndomsfrid uti norden!