Borgåbladet har ikväll publicerat en notis med rubriken "Sibbo fick hopp om fortsatt självständighet". De hoppingivande signalerna kommer från finansministeriet, men jag kan inte låta bli att undra vad Helsingfors hade tyckt om att Sibbo tvingats till samarbete och valt att samarbeta med Borgå. Att sammanslagning av de samarbetande kommunerna är nästa steg i kommunreformen förefaller vara PARAS-reformen dolda agenda. Dessutom torde det vara oklokt av finansministeriet att inte försöka nå samförstånd när det gäller Sibbo. Trots att fallet Sibbo föranlett stor kontrovers och hårt motsånd, torde inkorporeringen ha förutsatt ett visst tyst medgivande, som man inte har råd att äventyra.
En Sfp-politiker som inte torde vara bunden vid några uttalade eller outtalade överenskommelser är europaparelamentariker Henrik Lax, speciellt eftera att han idag meddelat att han inte kandiderar i Europaparlamentsvalet. Jag hade räknat med att Lax skulle ställa upp i valet, speciellt efter att han gjort sig ett namn i presidentvalet 2006. (Se min text "Vad är meningen med presidentkandidaten?".) Det var på Sfp:s partistyrelsemöte den 18 januari som Lax rådde sibboborna att vända sig till Europaparlamentets petitionsutskott. (Se "Petitionsutskottet. Den 19 januari 2008".) I en artikel med rubriken "Poljettujen kansalaisten oljenkorsi" i tidningen Kaleva den 23 februari utvecklade han sedan vidare sin syn på möjligheterna för Sibbo att söka upprättelse via Europaparlamentet. (Se "Grundlagsutskottets ståndpunkt. Den 27 februari 2008" och "Halmstrån. Den 8 mars 2008".) Själv sitter Lax trots allt kvar i Europaparlamentet ett tag till, eftersom Europaparlamentsvalet är först nästa år.
Kampen fortsätter. Den 6 april 2008
Senaste vecka (den 27 mars) publicerade Sipoon sanomat en artikel med rubriken "'Me voitamme tämän taistelun'". Artikeln handlar om en förevisning av Hanna Myllys dokument "Sipoon puolesta", men om mycket mera än så. Jag återger här valda bitar ur texten:
Sipoolaiset eivät ole vielä lannistuneet, vaikka Korkein hallinto-oikeus päätti hylätä heidän valituksensa. Taistelu jatkuu, eivätkä sipoolaiset hellitä tippaakaan.
- On surullista huomata kuinka vähän muut suomalaiset tietävät asian todellisen laidan. Kaikki on median varassa, mutta paljon tärkeitä asioita on jäänyt pimentoon, Mika Natunen miettii.
...
Jälkipyykki jäi kokonaan pesemättä ja sipoolaiset odottavat edelleen vastauksia.
Päätös tuli heidän mielestä poliittisin perustein, josta rehellisyys oli kaukana.
Nationalpark. Den 5 april 2008
I dagens Helsingin Sanomat ingår en notis med rubriken "Kansanedustajat kiirehtivät Sipoonkorven kansallispuistoa". I samband med notisen har tidningen publicerat kartbilden ovan. (Jämför med kartorna i inlägget "Leder för ödemarksvandring. Den 20 november 2007".) Enligt det aktuella lagförslaget innefattar nationalparken enast 2 700 hektar, eller bara drygt hälften av området som markerats på kartan ovan, men i förslaget ingår den mark som Helsingfors äger norr om Borgå motorväg inom det område som enligt statsrådets beslut skall inkorporeras med Helsingfors. (Se förslaget nedan.) Det är denna mark som statsminister Matti Vanhanen betecknade som "färdig tomtmark" och som utgör den centrala utgångspunkten för utredningsman Pekka Myllyniemis förslag. Jag välkomnar lagförslaget till nationalpark, men kan inte låta bli att förundra mig över att Rakel Hiltunen undertecknat förslaget. I fredagens diskussion i riksdagen om lagförslaget sade Hiltunen bl.a. att "minä uskallan tulkita, että Helsingin kaupungin valtuusto on ajatuksissaan sitoutunut edistämään tätä hanketta."Fullmäktigeorförande Hiltunen har först pressat regeringen att ansluta området till Helsingfors för att sedan föreslå att området ansluts till en nantionalpark.
Av kartan nedan framgår att det aktuella lagförslaget till nationalpark motsvarar det initiativ som Finlands naturskyddsförbund tog i mars 2006. (Se pressmeddelandet "Sipoonkorpi kansallispuistoksi" och mitt blogginlägg "Spörsmål om Sibbo storskog. Den 6 september 2007".) Den 21 januari 2006 hade naturskyddsförbundet gått ut med pressmeddelandet "Luonnonsuojelijat: Näpit irti Sipoonkorvesta!" , där det heter att "Helsingin valloitussuunnitelmat idässä saavat tuomion Luonnonsuojeluliiton Uudenmaan piiriltä sekä sen Helsingin, Sipoon ja Vantaan paikallisyhdistyksiltä."
Fientligt anbud. Den 4 april 2008
Yle (Mellannyland) har idag publicerat en notis med rubriken "Sibbo storskog får draghjälp i Riksdagen". I notisen heter det att "Sibbo Storskog består av ett 4800 hektar stort skogsområde." Ställer sig Helsingfors bakom den definitionen, ser det relativt ljust ut för Storskogen, samtidigt som definitionen ger ytterligare anledning att ifrågasätta motiveringarna till inkorporeringen. (Se karta.) Lika väl är hoten påhängande. Jag citerar här ur talet som Jacob Söderman höll i riksdagen idag:
Delar av området har skyddats enligt naturskyddslagen. Trots det kommer områdets särart att vara ytterst hotad i en nära framtid, då Helsingfors stad och Sibbo kommun påbörjar en massiv byggnadsverksamhet i områdes närhet och tyvärr delvis inom detsamma. Därför vore det av största betydelse att med lag upprätta en nationalpark för Sibbo storskog i syfte att bevara detta rara område. I europeiskt perspektiv är det ett femstjärnigt rekreationsområde för naturvänner, ja, för stressade stadsbor.
Christel Liljeström har idag publicerat ett blogginlägg med rubriken "Vänner?" . Liljeström kommenerar här svenska Yles nyhet enligt vilken "Folkomröstningen skulle gälla en eventuell sammanslagning av Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Sibbo." (Se "Vårt kommunala system. Den 3 april 2008".) Enligt min bedömning är inkluderingen av Sibbo bara en felaktig formulering, eller så bygger den på missförstånd. Den 11 februari betraktade kommunminister Mari Kiviniemi själv Sibbofrågan som slutbehandlad. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".)
Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Ministerit ajavat sittenkin selvitystä pääkaupunkiseudun yhdistämisestä". Tidningen skriver att enligt Kiviniemi har klimatet blivit mera motagligt för en folkomröstning. Det kan ha betydelse, då man inte kan ordna folkomröstning om en folkomröstning. Syftet med den aktuella folkomröstningen skulle vara att förbigå de folkvalda och få invånarnas direkta mandat för en kontroversiell utredning. För att kunna få till stånd en folkomröstning är Helsingforsministrarna beredda att ändra lagen. Jag skulle kalla det missbruk av ställning, då man för Helsingfors specifika intresses skull försöker ändra de demokratiska spelreglerna. Ändå har Jan Vapaavuori mage att låta förstå att man försöker följa "vårt kommunala system".
Enligt rådande kommunindelningslag kan en sammanslagning förverkligas fastän fullmäktige i en berörd kommun motsätter sig sammanslagniong, så vida majoriteten i en folkomröstning i den aktuella kommunen röstar för en sammanslagning. Det är i sista hand invånarna som här har makten att bestämma, liksom den lokala självbestämmanderätten i sista hand tillkommer invånarna. Lika väl är det främst de kommunalt anställda och kommunalpolitikerna som berörs av en sammanslagning. Det är främst de kommunala tjänstemännen och lokalpolitikerna som är och bör vara lokalpatrioter. Det Helsingforspolitikerna nu planerar kan jämföras med ett fientligt anbud i affärsvärlden. Jag är själv kommunalt anställd i den "magnifika metropolen", men det är nog Vanda stad och inte metropolen som betalar min lön. Och det är traditionerna från Helsinge - inte Helsingfors - som min arbetsgivare och arbetsplats förvaltar. Att jag är Sibbopatriot beror på liknande vis delvis på att mina båda föräldrar varit kommunala tjänstemän i Sibbo. Att jag numera är invånare i Helsingfors har här mindre betydelse.
En sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen skulle främst gynna de högst uppsatta tjänstemännen och lokalpolitikerna i Helsingfors. Jussi Pajunen räknar nog med att förbli överbormästare liksom ett stadsfullmäktige i Storhelsingfors huvudsakligen skulle bestå av nuvarande Helsingforsbor. Samtidigt skulle en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen göra annekteringen av sydvästra Sibbo onödig, emedan det främsta motivet till inkorporeringen var konkurransen mellan Esbo och Helsingfors.
Vårt kommunala system. Den 3 april 2008
Helsingin Sanomat har på förmiddagen publicerat en notis med rubriken "Pääkaupunkiseudun kuntaliitos myötätuulessa". Tidningen skriver i en notis på Internet att lagen, enligt kommunminister Mari Kiviniemi, hinner ändras före kommunalvalet i höst så att en rådgivande folkomröstning i samband med valet är möjlig. I en notis med rubriken "Folkomröstning i Hfrsregionen kan bli av" skriver Yle att "Folkomröstningen skulle gälla en eventuell sammanslagning av Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Sibbo." Månne det ändå inte bara är folkomröstningen som skulle gälla även Sibbo, eftersom en del av Sibbo enligt statsrådets beslut skall sammanslås med Helsingfors? I en annan notis med rubriken "Eventuell kommunfusion ska diskuteras" skriver Yle (Mellannyland) om Kiviniemis och Vapaavuoris initiativ att "I samband med höstens kommunalval borde fullmäktigeordföranden från huvudstadsregionens städer träffas vid ett morgonkaffe för att diskutera en sammanslagning av kommunerna Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla." Yle har även bublicerat en notis med rubriken "Heinäluoma: Kuntaliitosta harkittava pääkaupunkiseudulla".
Hufvudstadsbladet har publicerat en text med rubriken "Kiviniemi vill utreda Storhelsingfors". I artikeln citeras Kiviniemi, som säger att "Jag har svårt att förstå att städerna inte ens skulle vilja göra en utredning." Kommunministern förstår nog mycket väl oviljan. Finansministeriet eller regeringen kunde i princip egenmäktigt bestämma att det görs en utredning, men det vågar man inte göra, eftersom en utredning vore ett stort steg mot en sammanslagning. Därför vill Helsingforsministrarna ha invånarnas direkta mandat. Jan Vapaavuori bekräftar:
Förstås kan regeringen besluta om en utredning för de fyra städerna.
– Men det skulle inte se snyggt ut och inte passa i vårt kommunala system. Vi vill fortsätta att tala om frivilliga lösningar, säger Vapaavuori.
Hoppsan. Hur var det med Sibboutredningen? Hur passade den tvångsutredningen in i "vårt kommunala system"?
Fallet Vanhanen. Den 2 april 2008
I utländska medier har man igår och idag dragit paralleller mellan fallet Kanerva och fallet Vanhanen. Jag behöver knappast upprepa likheterna mellan de två fallen. Kanervas fall har tolkats som ett tecken på mediernas ökade bevakning av politiken. Själv ser jag spektaklet snarare som ett tecken på underhållningens ökade betydelse inom nyhetsförmedlingen. Bevakningen av SMS-Ikes privatliv har föga med politisk journalistik att skaffa. Å andra sidan kan det vara relevant information att utrikesministern saknar omdöme eller karaktär och håller sig med farliga förbindelser. Till liknande slutsatser kom Helsingfors tingsrätt i rättsfallet Vanhanen. Att mediernas bevakning av politiken inte alltid fungerar visar fallet Sibbo. Fallet Sibbo har kanske varit allt för komplicerat att gestalta, men jag tycker mig bakom mediernas försiktighet även se en ovilja att ifrågasätta en rådande koncensus. Försöket att uppnå samförstånd misslyckades i Sibbo-frågan, men centrala maktutövare inklusive Helsingin Sanomats ledarskribenter höll sig till den överenskomna linjen.
I dagens nummer av Borgåbladet omnämns Joukko Tikkanen som en "kändis" med anledning av "trillern" Sipoon ryöstö. (Se "Rånet av Sibbo. Den 29 november 2007".) I sin bok växlar Tikkanen fakta och fiktion på ett problematiskt sätt. Jag undrar om inte Tikkanen kunde stämmas för ärekränkning med anledning att läsarna omöjligen alltid kan veta var gränsen mellan saga och sanning går. I likhet med Susan Ruusunen (Kuronen) torde Tikkanen även förmedla information som han fått i förtroende. Helt klart torde det dock vara att Tikkanens förklaring av Vanhanens stöd för en inkorporering är ren fiktion. I Sipoon ryöstö blir statsministern förförd av en kvinna, som visar sig vara en lockfågel. Smygfilmade erotiska scener används för att utpressa statsministern att stöda en inkorporering. Fallet Kanerva visar att Tikkanens förklaring inte är helt orealistisk. Så väl statministerns som den förre utrikesministerns textmeddelanden kunde ha använts i utpressningssyfte.
Min egen förklaring till Vanhanens och förre kommunministern Hannes Manninens motiv i fallet Sibbo är inte alls lika mediesexig som statsministerns privatliv. Men även min förklaring handlar om en kvinna som mera eller mindre utpressade Manninen och Vanhanen att stöda Helsingfors krav.Tio små ministrar... Den 1 april 2008
Det är med en viss skadeglädje som jag den senaste tiden via medierna bedrivit tirkistely i vissa ministrars privatliv. Sms-Ike var en av de åtta ministrar som den 28 juni röstade för Pekka Myllyniemis förslag till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. Speciellt skadeglad är jag ändå med tanke på att Ilkka Kanerva är en av ministrarna i regeringen Vanhanen II, vars ordförande inte har kunnat motstå påtryckningarna från Helsingfors och själv har sms-meddelanden i garderoben. Övriga ministrar som röstade för en inkorporering är Jyrki Katainen (saml), Liisa Hyssälä (c), Suvi Lindén (saml), Anu Vehviläinen (c), Paula Risikko (saml) och Tarja Cronberg (grön). Ministrarna Mari Kiviniemi och Jan Vapaavuori jävade sig formellt i Sibbofrågan, men de fick sina ministerportföljer för att garantera att den förre kommun- och bostadsministern Hannes Manninens löften till Helsingfors uppfylls.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
