Regeringsparti. Den 8 juni 2008

Stefan Wallin lyfte i sitt tal vid Sfp:s partidag i Åbo igår än en gång fram fallet Sibbo. Jag citerar ur talet:

Under den pågående valperioden har grundläggande värderingar ställts på prov – också sådana vi trodde att saknade politisk prislapp. För ett knappt år sedan mättes värdet på den kommunala självbestämmanderätten när Helsingfors stads annektering av Sibbo fick sin politiska välsignelse.

Här är repetition på sin plats – eftersom det också handlar om viktig politisk konsumentupplysning: Svenska folkpartiet, rättspartiet, var det enda parti som på alla nivåer hade samma åsikt: i Sibbo, i Helsingfors, på landskapsnivå och i regeringen. Vi sade nej till tvångsannekteringen. Och det är vi stolta över.

Ett regeringsparti bär i princip det politiska ansvaret för regeringens beslut. På sätt och vis agerar Sfp nu som ett oppositionsparti när det gäller Sibbobeslutet. Eftersom Sibbobeslutet var ett administrativt beslut, bär regeringen dock inte kollektivt ansvaret för detta beslut. De ministrar som meddelade avvikande åsikt bär inte heller juridiskt ansvar för beslutet. Själv skulle jag gärna se att Sfp inte bara tog åt sig äran över att ha försvarat den kommunala självbestämmanderätten i Sibbofrågan. Sfp kunde gärna även hjälpa till att uppmärksamma myglet som resulterade i att så väl statrådet som HFD goodkände annekteringen. Men det är kanske för mycket begärt av ett regeringsparti.

Boxningspartner. Den 7 juni 2008

I fallet Sibbo finns det många bakkgrundskrafter, men det är främst två personer som lånat sitt ansikte åt konflikten mellan Helsingfors och Sibbo: Jan Vapaavuori och Christel Liljeström. I en pro gradu avhandling som nyligen lämnats in för granskning vid Joensuun yliopisto är det även just Vapaavuori och Liljeström som lyfts fram som representanter för respektive part i konflikten. När det begav sig var båda styrelseordförande i respektive kommun eller stad. Senare har Vapaavuori befodrats till inofficiell metropolminister och en garant för att regeringen Vanhanen II inte försummar "metropolpolitiken". Frågan är om Vapaavuori med sitt brottsregister hade kommit så här långt utan konflikten med Sibbo. Även Liljeström har sedan Helsingfors lade fram sitt förslag till ändring i kommunindelningen fått nya fötroendeuppdrag. För ett år sedan valdes hon till Svenska folkpartiets viceorförande och före det hade hon fått överta Eva Biaudets post som styrelsemedlem i Finlands kommunförbund. Båda uppdragen har Liljeström för övrigt innahaft förut, 1995-1997 respektive 2000-2004.

Själv är jag mera intresserad av Liljeströms uppdrag som Sfp:s representant i Kommunförbundets styrelse. Jag vet inte hur det gått till då Liljeström tog över Biaudets plats i styrelsen. Bakgrunden är att Biaudet flyttade til Wien, men det var kanske inte på förhand givet att just Liljeström skulle ta över hannes plats? Det intressanta i sammanhanget är Kommunförbundets roll i fallet Sibbo. Var man från Sfp:s sida medveten om denna roll då Liljeström tog över efter Biaudet? Min gissning är att man inte helt hade sett sambanden, men att Liljeströms styrelseuppdrag lika väl kan ses som en markering.

Finlands kommunförbund representerar landets kommuner och städer och bevakar således kommunernas intressen. I fallet Sibbo kunde Sibbo lika väl inte räkna med stöd från kommunförbundet. Tvärtom ställde Kommunförbundets jurister upp med nya tolkningar av kommunindelningslagen, som skulle möjliggöra en inkorporering av sydvästra Sibbo. Att Hannes Manninen hoppades på att en toppjurist från Kommunförbundet skulle ställa upp som kommunindelningsutredare i Sibbofrågan visar att Kommunförbundets ledande jurister redan sommaren 2006 hade lovat stöda en inkorporering. Att inrikesministeriet vidtalade Finlands Kommunförbunds direktör för juridiska ärenden, Kari Prättälä att stöda Pekka Myllyniemi i hans utredning visar tydligt på vilken sida Kommunförbundet stod i konflikten. (I inlägget "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008" har jag föreslagit att Prätälä rent av skrev den viktigaste delen av Myllyniemis rapport.) Att sedan Prättäläs underställda, ledande jurist Heikki Harjula i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd deltog i HFD:s avgörande i fallet Sibbo är pricket på i:et, som borde kunna leda till att HFD måste återbryta sitt beslut.

I ett flertal blogginlägg har jag förklarat Kommunförbundets roll i fallet Sibbo med att Kommunförbundet offrade Sibbo för att Helsingforspolitikerna och socialdemokraterna skulle stöda Manninens och Kommunförbundets förslag till kommunreform och ramlag. Helsingfors intressen var huvudsakligen ekonomiska. Man torde ha avstått från kravet på sydvästra Sibbo, om man i kommunreformen hade tagit med en ändring av statsandelarna i beskattningen eller tvångssammanslagningar av små och svaga kommuner. Därför handlar fallet Sibbo i grunden inte om en konflikt mellan Helsingfors och Sibbo, persioniferad av Vapaavuori och Liljeström. Denna konflikt är bara skuggboxning jämfört med den egentliga boxningsmatchen. I verkligheten handlar fallet Sibbo om en konflikt mellan staten (eller regeringen) och Sibbo kommun, vilket fallet Sibbo rent juridiskt även är. Här representeras regeringen inte i första hand av metropolministern, som inte satt med i Vanhanens första regering. Istället är det Matti Vanhanen själv som innehar huvudrollen. Han skydde inga medel att rädda sin regering och sin egen roll som "Europas president" under den andra halvan av år 2006. Vanhanens roll illustrerades väl av bilden ovan, som publicerades i nättideningen Nettisanomat den 28 juni 2007.

Berlusconi. Den 6 juni 2008

Senaste vecka publicerade Sipoon Sanomat en intervju med Kervos egen Berlusconi, Eero Lehti. Eero Lehti är riksdagsledamot för Samlingspartiet, stadsfullmäktigeordförande i Kervo och ägare av Taloustutkimus Oy och mediekoncernen Suomen Lehtiyhtymä, som bl.a. äger Sipoon Sanomat, Keski-Uusimaa, Uusimaa, Länsi-Uusimaa, Nurmijärven Uutiset och Helsingin Uutiset. (Se "Sipoon Sanomat och Suomen Lehtiyhtymä. Den 10 augusti 2007".) Rubriken på intervjun med Lehti är "Sipoo ja Kerava voisivat Eero Lehden mukaan yhdistyä".

Dagstidningar måste få ha uttalade politiska linjer, men det sätt på vilket Lehtis tidning Helsingin Uutiset/ Vantaan Sanomat åren 2006 och 2007 propagerade för en annekteringa av sydvästra Sibbo har föga med politisk linje att skaffa. Det hela är högst problematiskt med tanke på att Lehti själv är en rikspolitiker, som deltar då Samlingspartiet drar upp sina strategiska riktlinjer. Lehtis eget intresse i fallet Sibbo torde främst ha gällt att i Sibbofallets kölvatten dra igenom en ändring av kommunindelningen mellan Kervo, Träskända och Tusby. Trots att Sibbo blev ett prejudikat speciellt för Helsingforsregionen, ser den senare föreslagna ändringen i kommunindelningen just nu högst osannolik ut. Kervo hade även varit intresserat av delar av Sibbo, men dylika anspråk kunde ha försvårat inkorporeringen av sydvästra Sibbo med Helsingfors.

I intervjun i Sipoon Sanomat föreslår Lehti alltså Sibbo sammanslås med Kervo. Speciellt realistiskt är detta förslag inte, då även Helsingfors har ett dylikt intresse. Då det gäller bakgrunden till den aktuella inkorporeringen kommer Lehti med ett vilseledande påstående:

- Kasvulle pitää antaa tilaa, muuten käy kuten Sipoolle on käynyt. Kuntarajojen siirtoon ei tarvita sotia, vaan ne ovat hallinnollisia päätöksiä.

I verkligheten var statsrådets beslut i Sibbofrågan högst extraordinärt. Det torde även Lehti numera förstå.

I blogginlägget "'En oerhörd utvecklingspotential'. Den 30 september 2007" föreslog jag att Samlingspartiet i Helsingforsregionen hade ingått en "Molotov-Ribbentroppakt", enligt vilken Kervo och Träskända skulle få Tusby eller delar av Tusby medan Helsingfors (och Vanda) skulle få Sibbo eller delar av Sibbo. Jag noterade även att samarbetet inom Samnlingspartiet i Helsingforsregionen inte längre verkade fungera, eftersom man från Helsingfors sida inte längre stödde Kervos och Träskändas planer på att inkorporera delar av Tusby. I gengäld tog Erro Lehti bort sitt stöd för Helsingfors krav på sydvästra Sibbo. (Å andra sidan svarade Lehti, liksom nästan alla nyländska riksdagskandidater, redan i mars 2007 i föreningen För Sibbos enkät att han inte stöder Helsingfors strävan att tvångsannektera sydvästra Sibbo, medan han var "delvis av annan åsikt" gällande påståendet "Helsingfors bör utvidgas österut till Sibbo" i Yles valmaskin.) En annan förlaring till Lehtis inställning i Sibbofrågan är att han - trots att han misstänkts för miljöbrott på Hitis - är en vän av Sibbo Storskog. Oberoende av vad som ligger bakom de försämrade relationerna tycks Lehti fortfarande ha svårt att komma överens med Jan Vapaavuori. När Helsingfors i enlighet med bostadsministerns riktlinjer skulle grunda stödbostäder vid Backasgatan 56, köpte Lehtis bolag Taloustutkimus Oy upp fastigheten. (Se Helsingin Sanomats artikelar "Taloustutkimuksen talokauppa vesitti asuntolahankkeen" från den 28 maj och "Asunnottomien taloissa on naapurit otettava huomioon" från den 1 juni.) Eller vad sägs om Lehtis blogginlägg "Ideapark, Sukari ja Vapaavuori" från den 28 maj? Jag citerar:

Suomessa vallitsee edelleenkin 60-lukulainen, DDR:läinen normisto yhteiskuntasuunnittelussa. Sen mukaan suurissa kauppakeskuksissa pitäisi käydä junalla ja sieltä ostettavat tuotteet kuljettaa myös linja-autolla tai muulla julkisella kulkuneuvolla kotiin.
...

Se, joka luulee, että Suomessa on järkevää toimia pelkkien julkisten liikenneratkaisujen varassa, ei elä tätä päivää. ... Suunnitteluparametrit ympäristöministeriössä ovat mielestäni 30 vuoden takaa, jolloin kodeissa ei ollut kunnon kylmätiloja ja ihmiset tekivät 3-5 kertaa viikossa päivittäiset ruokatavarahankinnat. Ne ajat ovat takanapäin ja toivottavasti eivät myöskään koskaan enää palaa.

Lehti stöder alltså på sin blogg i likhet med Matti Vanhanen Sukaris Ideapark-planer, men till skillnad från Vanhanen lär Lehti inte ha fått några pengar från Kehittyvien maakuntien Suomi. Det behövdes inte heller. Av Lehtis valbudget i senaste riksdagsval kom hela 110 000 € via Lehtis egen stödförening Hyvinvoiva yhteiskunta ry.

Tre ordföranden. Den 5 juni 2008

Mediernas agressivitet i härvan kring valfinansieringen överraskar. Trots att politiker från de flesta partier har gjort sig skyldiga till bristfälliga redovisningar av valbidrag, har härvan delvis gjorts till en fråga om regeringens trovärdighet. Oppositionen har hejat på då drevet gått mot statsministerpartiet. Annat var det i fallet Sibbo, där huvudoppositionspartiet hela tiden stött regeringens inofficiella linje. Den nu aktuella härvan kring valfinansieringen bleknar i jämförelse med det mygel som i anslutning till fallet Sibbo bedrivits vid kommunavdelningen vid inrikesministeriet/finasnministeriet.

Att myglet i fallet Sibbo fick pågå utan att medierna börja gräva kan förklaras på flera sätt. En förklaring är att ordförandena för de tre stora partierna på förhand - av förekommen anledning - hade kommit överens om att stöda en inkorporering. Att Matti Vanhanen och Eero Heinäluoma stödde en ändring av kommunindelningen kunde medierna berätta redan i juni 2006. Efter statsrådets beslut i juni 2007 avslöjade Jussi Pajunen att även Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen från första början hade varit införstådd. (Se "Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007".) Efter att Heinäluoma i juni 2006 hävdat att inkorporeringen stämmer överens med "regeringens allmänna linje", har Heinäluoma hållit låg profil i Sibbofrågan. Heinäluoma försökte senare även hitta andra lösningar gällande Helsingfors påstådda behov av tomtmark. Lika väl har överenskommelsen mellan partiordförandena för de tre stora partierna utgjord ett skydd för de ministrar och tjänstemän som myglat i anslutning till fallet Sibbo. Från och med SDP:s partikonferens, som börjar idag, sitter endast två av de tre partiordförandena kvar.

Tags: | Edit Tags

Omvänd regionalpolitik. Den 4 juni 2008

Mediedrevet har gått hårt åt Centern de senaste veckorna, men Centern får även sympatier. Klappjakten på Centerns ledning torde på sina håll öka föraktet för Helingfors. Föreningen Kehittyvien maakuntien Suomi (KMS) delar ju på många sett Centerns och "landskapens" målsättningar, fastän motiven snarare är ekonomiska än politiska. I gårdagens blogginlägg "Vägtrummepolitik. Den 3 juni 2008" citerade jag ur en färsk kolumn i Maaseudun tulevaisuus. Indirekt försvarade tidningens chefredaktör Lauri Kontro här så väl KMS som Ideapark-projektet. Ändå tror jag inte att Matti Vanhanen kan räkna med stöd från Maaseudun tulevaisuus eller Centerns traditionella väljarkår. Regeringen Vanhanen II har ju inte precis profilerat sig som en landskaps- eller lansbygdsvänlig regering. För Vanhanens egen del har Sibbobeslutet här bidragit till en stark misstro.

Dagen före HFD:s avgörande i fallet Sibbo publicerade Maaseudun tulevaisuus en kolumn med rubriken "Aluepolitiikka kompastelee". Tidningens redaktör Jouko Rönkkö skriver här med bitter ironi om den nya regionalpolitiken. Jag återger valda bitar:

Hätäisimmät epäilevät, ettei Suomessa enää olisi aluepolitiikkaa ollenkaan. Väärässä ovat. Kyllä aluepolitiikka voi hyvin.

Taloutta ohjataan tarvittaessa kovallakin kädellä, jotta asunnot, työpaikat ja hyvinvointi saadaan juoksemaan sinne, mihin niiden halutaan menevän. Joskus ohjaus on niin rajua, että se ei mahdu terveen elinkeinotoiminnan puitteisiin, mutta väliäkö sillä, kun päämäärä on selkeä.
...

Lapin murheet ovat tunnetusti pieniä, jos niitä vertaa Helsingin ongelmiin. Poloisen pääkaupunkimme murhe on, että se on liian pieni. Moskova on paljon suurempi, samoin Lontoo ja Pariisi, Pekingistä puhumattakaan.

Mutta ei ponteva Helsinki siitä lannistu. Pääkaupunkiin yritetään kerätä kaikki se vähä, mikä köyhästä maasta voidaan irti puristaa.
...

Tehokaskaan aluepolitiikka ei tule koskaan valmiiksi. Ihmiset mokomat esimerkiksi eivät aina halua muuttaa Helsinkiin. Jotkut yrittävät jopa paeta sieltä, vaikka heidät on kerran saatu sisään houkuteltua.

Uusia keinoja kuitenkin kehitetään koko ajan. Suuri osa niistä, jotka luulivat voivansa paeta Helsinkiä Sipooseen, saadaan kiinni jo aivan lähivuosina. Rajaa siirretään kymmenkunta kilometriä, ja Sipoon parhaat veronmaksajat liitetään pääkaupunkiin. Kaunista ja yksinkertaista.

Selvää tietysti on, että Sipoon liittäminen voi olla vain osaratkaisu. Tarvitaan lisää valtion rahaa, jotta entistä useampi voi muuttaa pääkaupunkiseudulle. Noille muuttajille pitää sitten rakentaa koulut, päiväkodit, terveysasemat ynnä muut palvelut. Rakentamiseen ja laitosten pyörittämiseen tarvitaan uutta väkeä, jolle pitää rakentaa uusia asuntoja, ja siihen tarvitaan lisää valtion rahaa.

Kun aluepolitiikka toimii hyvin, työkykyinen väki pääsee vähitellen sinne missä sen pitää olla: lähelle Helsinkiä.

Vägtrummepolitik. Den 3 juni 2008

Yle har idag lyft fram vägtrummepolitiken i samband med den aktuella valfinansieringshärvan. (Se bilden ovan.) Siltarumpupolitiikka och siltarumpupoliitikko är ett begrepp med vilka Helsingforspolitiker föraktfull brukar kritisera centerpolitiker för att gynna sina egna valdistrikt, men visst kan även Helsingforspolitiker syssla med dylik politik. Maaseudun tulevaisuus publicerade igår en kolumn med rubriken "Siltarummut kunniaan". Kolumnen är skriven av tidningens chefredaktör Lauri Kontro. I kolumnen anknyts valfinansieringshärvan med fallet Sibbo. Jag citerar:

Vaalirahasotkun alle on peittynyt asia, joka näyttää ilmeiseltä.

Kulissien takana käydään entistä kovempaa vääntöä Helsingin ja muun Suomen välillä.

Tämä jo haudatuksi uskottu riita on saanut viime aikoina aivan uutta voimaa.

Uutta on myös, että helsinkiläistä siltarumpupolitiikkaa junaillaan nykyisin ministerin pallilta käsin.

Ministeri Jan Vapaavuorelle voisi alkaa pystytellä patsaan jalustan sokkelia Hakaniemeen uuden politiikan saavutusten kunniaksi. Vapaavuoresta on tulossa vähitellen maan kaikkien siltarumpupoliitikkojen äiti.

Helsingin kovaotteisten kunnallispolitiikkojen ensimmäinen operaatio oli Sipoon osan liittäminen Helsinkiin. Suunnitelman isät olivat juuri ministeriksi kohonnut Vapaavuori ja Helsingin ylipormestari Jussi Pajunen.

Sipoon liitos onnistui, koska Sipoo oli vuosikaudet suhtautunut yliolkaisesti pääkaupunkiseudun yhteistyöhön. Länsirajalla vastaava ei olisi mennyt läpi, sillä siellä sijaitsevat Nokian, Fortumin ja Koneen pääkonttorit. Ne ovat paenneet Helsingistä Espooseen.

Att Matti Vanhanen stödde Sibboannekteringen, som initierades av "alla vägtrummepolitikers moder" Jan Vapaavuori, visar att Vanhanen inte konsekvent följt Centerns linje och visst går att köpas.

Vanhanen lät sig köpas. Den 2 juni 2008

Matti Vanhanen har mycket att förklara. Dagens nyhet är att Vanhanen medger att han ordnat valbidrag åt Merikukka Forsius, fastän han tidigare förnekat det. Forsius hävdar dock att Vanhanens berättelse inte stämmer. Visst är det ironiskt att Vanhanen nu hävdar att valbidraget gällde just ett seminarium om klimatförändringen i Nummela i Forsius hemkommun, då det speciellt är med tanke på klimatförändringen som planerna på ett köpcentrum i Nummela har kritiserats. Det är inte minst genom att Vanhanen på sin blogg uttalade sitt stöd för Ideapark i Nummela som härvan kring valfinansieringen väckt så stor uppmärksamhet.

Vanhanen har de senaste dagarna hävdat att hans åsikter inte kan köpas och att han i flera årtionden varit för en utveckling av kranskommunerna. Vanhanen låter förstå att hans linje på denna punkt även är Centerns linje. När det gäller Sibbo verkar Vanhanen lika väl ha tagit emot råd från en intressegrupp. Vanhanens åsikter om en utveckling av kranskommunerna är i stark konflikt med Helsingforspolitikernas syn påutveckling av regionen. När det gäller Sibbo ställde sig Vanhanen lika väl bakom Helsingfors initiativ. Visserligen formade Helsingfors och utredningsman Pekka Myllyniemi sina förslag så att det skulle tilltala statsministern, men i Sibbofrågan avvek Vanhanen från Centern linje. Med tanke på att Vanhanen själv framhållit att statsrådets beslut i Sibbofrågan i första hand handlade om en juridisk bedömning, är det allvarligt om han lät sig köpas.

Miljöministeriet publicerade senaste torsdag ett pressmeddelande med rubriken "Spridd bebyggelse kring storstäderna växer okontrollerat". I pressmeddelandet uppmärksammas problemet med "stadsregionernas utkantsbyar", som "uppstår då den traditionella tätortsbebyggelsen sprids till vidsträckta områden kring tätorten". Den nya glesa bebyggelsen utanför traditionella byar och befintlig infrastruktur är dyr för kranskommunerna, men utvecklingen upplevs som ett problem speciellt i Helsingfors: Barnfamiljer och goda skattabetalare flyttar bort från Helsingfors och bidrar till ökade trafikproblem. Vanhanens oförändrade syn på på planeringen går ut på att förhålla sig okritiskt till denna utveckling.

Då det gäller problemet med utkantsbyar skiljer sig Sibbo från andra kommuner i Helsingforsregionen på ett positivt sätt. Landbo är dock ett undatag. Sibbo är här inte ett problem, men bl.a. Jan Vapaavuori har hädvdat att massiv småhusbebyggelse i sydvästra Sibbo kunde motverka spridningen av okontrollerad bebyggelse i andra delar av Helsingforsregionen. Urbana småhus i sydvästra Sibbo är tänkt som ett alternativ till egnahemshus i utkantsbyar i Nurmijärvi. Nyligen har man dock från Helsingfors sida låtit förstå att östmetron förutsätter högus.

Sibbo är inte problemet, men ur Helsingfors perspektiv en möjlig lösning på problemet. Lika väl har flera ministrar motiverat inkorperingen med att bebyggelsen i Sibbo avviker från bebyggelsen i andra kommuner. Jag finner det högst anmärkningsvärt att kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi här har missförtått Helsingfors synpunkter, fastän han (nästan) direkt kopierat Helsingfors motiveringar. (Se "Motsägelser och missförstånd. Den 4 oktober 2007".) Jag har även noterat att regeringsrådet Arto Sulonen lagt märke till missförtåndet, men försökt dölja det i sin beredning av statsrådets Sibbobeslut. Att Vanhanen ställde sig bakom Helsingfors påstådda planer för sydvästra Sibbo har ingenting att göra med att hans "uppriktiga" syn på samhällsplanering. Istället lät Vanhanen sig köpas i utbyte mot att Manninens och Kommunförbundets förslag till kommunreform godkändes av Helsingforspolitikerna.