Ansökan om ändring. Den 14 juli 2008

Den 8 december 2006 gjorde Nylands miljövårdsdistrikt en ansökan om ändring av landskapsplanen för Nylands förbund. I blogginlägger "HFD:s beslut om landskapsplanen. Den 7 juli 2008" berättade jag att HFD förkastade alla ansökningar om ändringar eller besvär mot landskapsplanen, vilket var ett ont omen för utgången av fallet Sibbo. Miljövårdsdistriktets besvär innehåller en lång rad krav på ändringar, men en tätortsmarkering i Västerkulla och en reservering för en metroförbindelse från Mellungsbacka österut har fått extra mycket utrymme. Av Helsingfors stads utlåtanden över utkastet och förslaget till generlaplan för Vanda samt av konflikten mellan generalplanen för Vanda och landskapsplanen för Nylands förbund framgår det tydligt att det är Helsingforspolitiker som står bakom de kontroversiella markeringarna på landskapsplanen. Det är även uppenbart att markeringarnas syfte varit att möjliggöra en utvidgning av Helsingfors österut. Miljövårdsdistriktets kräv på ändring motiveras dock inte med något bakomliggande syfte, utan framt med brist på utredningar. Jag citerar ur ansökan om ändring:

2.4 Ohjeellinen ratavaraus (metro) Mellunmäestä itään Itä-Uudenmaan maakunnan rajalle sekä taajamavaraus VANTAA Västerkulla

Valittaja viittaa siihen, mitä on lausunut aiheesta aiemmin Uudenmaan maakuntakaavan hyväksymistä koskevan valituksensa valitusasiakirjoissa (liite 108 s. 11-12, liite 109, s. 9-10).

Valittaja toteaa myös, että varauksella on jo nimensä (”ohjeellinen ratavaraus”) puolesta ohjaavaa vaikutusta. Kaavoittaja ja ministeriö ovat varauksella osoittanut käsityksensä siitä, missä rata tulevaisuudessa likimääräisesti kulkisi. Valittaja katsoo myös osoittaneensa jo em. valitusasiakirjoissa, että ratavarausta varten ei ole tehty MRL 9:n mukaisia selvityksiä ja tutkimuksia.

Ympäristöministeriön vahvistuspäätöksessä esittämät perustelut eivät sisällä mitään, mikä antaisi olettaa asian olevan toisin. Ratavaraus ei sisälly sen paremmin alueella voimassa olevaan taajamaseutukaavaan kuin Kaakkois-Vantaan oikeusvaikutteiseen osayleiskaavaankaan.

Ympäristöministeriö ei vahvistamispäätöksessään edes perustele, miksi ratavarausta koskevien, MRL 9:n mukaisten selvitysten kokonaan tekemättä jättäminen olisi oikeutettua, eikä myöskään siten perustele sitä, miten se on voinut varauksen vahvistaa. Mikäli maakuntakaavassa olisi käytetty ohjeellisen raideliikenneyhteyden sijaan Vantaan yleiskaavaluonnokseen (liite 115) sisältyvää ”raideliikenteen yhteystarve” merkintää, oikeudellista ongelmaa ei olisi syntynyt.

Edelleen ympäristöministeriö perustelee maakuntakaavassa Västerkullan alueelle osoitettua uutta taajamatoimintojen aluetta sillä, että maakuntakaavaan merkitty, jo voimassa olevassa taajamaseutukaavassa esitetty metroyhteys Mellunmäki-Hakunila vaatisi Västerkullaan uutta taajamatoimintojen aluetta. Väitettään ministeriö ei perustele nitenkään. Yhteys on esitetty niin taajamaseutukaavassa kuin yksityiskohtaisempaa suunnittelua edustavissa Kaakkois-Vantaan oikeusvaikutteisessa osayleiskaavassa ja Vantaan yleiskaavaluonnoksessa (liite 115 s. 1). Missään näistä ei ole nähty ratayhteyden kannalta tarpeelliseksi osoittaa Västerkullan alueelle taajama-aluetta. Kaksi jälkimmäistä myös perustuvat ratkaisultaan MRL 9 §:n mukaisiin tutkimuksiin ja selvityksiin.

Kaavaan tehtävillä aluevarausmerkinnöillä osoitetaan alueen pääasiallinen käyttötarkoitus eli pääkäyttömuoto. Sen muuttaminen alempiasteisessa kaavassa edellyttää myös maakuntakaavan muuttamista tai maakunnan liiton myöntämää poikkeamista maakuntakaavassa. Tästä syytä tulisi esitettäviltä aluevarauksilta MRL 9 §:n mukaisen riittävän selvitystason saavuttamiseksi selvittää myös alueiden yleisluonne. Näin voidaan määrittää, onko varauksen toteuttamiselle todennäköisesti olemassa sellaisia esteitä, jotka voivat kokonaan estää alueen ottamisen kaavassa esitettyyn käyttöön. Tällaisia esteitä ovat muun muassa

- lakisääteiset syyt (luonnonsuojelulaki, valtakunnalliset alueidenkäytön tavoitteet jne.)

- rakennustekniset esteet (maaperän laatu, topografia ym.).

Esimerkiksi VAT 4.3 luvun mukaan alueidenkäytön yhteydessä on otettava huomioon alueen maa- ja kallioperän soveltuminen suunniteltuun käyttöön.

Geologian tutkimuskeskuksen aineiston mukaan (liite 112) Västerkullaan Uudenmaan maakuntakaavassa esitetyn taajamavarauksen itäpuoliskon peltoalueesta huomattava osa on maaperältään huonosti rakentamiseen sopivaa. Rakentamisen suunnittelun perusteisiin kuuluu, että kun kyseessä on lähellä merenpinnan tasoa sijaitseva rannikon savipohjainen peltoalue, lähtöoletus on olettaa maaperän olevan heikosti rakentamiseen sopivaa, jollei tutkimuksin toisin todisteta. Kaava-aineiston (liite 124) perusteella Västerkullan taajamavaraus on lisätty maakuntakaavaan vasta kaavan ehdotusvaiheen jälkeen, eikä kaava-aineistosta käy ilmi, että varausta varten olisi tehty mitään selvityksiä. Aluetta on tosin maakuntakaavaehdotuksen käsittelyssä (liite 124) esitetty varsin viisaasti selvitysalueeksi, ja onkin arvoitus, miten se on päätynyt kaavaan suoraan ”taajamatoimintojen alue” -varauksena.

Kaavavarauksen länsiosan valittaja toteaa osoittaneensa jo kaavan hyväksymistä koskeneen valituksensa valitusaineistossa (liite 108 s. 15, liite 9/9) taajamarakentamiseen kelpaamattomaksi. Mitä tulee ministeriön esittämään väitteeseen siitä, ettei Västerkullan uusi taajamavaraus sijoitu Mustavuoren ja Sipoonkorven Natura-alueitten väliin, valittaja toteaa, että varauksen länsiosa on osa kaksihaaraista, kyseisten Natura-alueitten välistä metsäekologista yhteyttä (liite 115 s. 2). Siksi rakentaminen sen päälle heikentäisi yhteyden laatua. Uudenmaan maakuntakaavassa on osoitettu niin runsaasti uusia taajamatoimintojen alueita kohteille, joiden luonnetta ei ole selvitetty edes MRL 9 §:n maakuntakaavalta edellyttämällä minimitasolla. Niistä huomattava osa ei valittajan esittämien esimerkkien valossa ilmeisestikään sovellu taajamarakentamiseen. Siksi on kyseenalaista täyttääkö kaava myöskään kokonaisuutena arvioituna esimerkiksi VAT:n Helsingin seudun erityiskysymyksiin sisältyviä vaatimuksia tai MRL 28 §:n vaatimuksia tarkoituksenmukaisesta alue- ja yhdyskuntarakenteesta.

Mustavuoren Natura-alueesta valittaja toteaa, että vastoin ympäristöministeriön väitettä se ylettyy myös olemassa olevan seututien pohjoispuolelle, mikä käy ilmi mm. Uudenmaan maakuntakaavan kaavakartasta.

Edelleen valittaja toteaa, että sen vaatimus LSL 65 §:n mukaisesta Natura-arvioinnista perustuu:

(a) Västerkullan uuden taajamavarauksen sekä Sipoon puolelle jatkuvaan Metro-linjaukseen kiinteästi liittyvän uuden asutuksen Natura-alueiden tuntumaan tuoman - huomattavasti nykytilaa runsaamman - väkimäärän aiheuttaman, Natura-alueisiin kohdistuvan virkistyskäyttöpaineen arviointiin

(b) Natura-alueiden metsäisten tukialueiden menetyksen merkityksen arviointiin sekä

(c) Natura-alueitten välisen ekologisen yhteyden heikkenemisen merkityksen arviointiin. Nämä syyt valittaja toteaa esittäneensä myös kaavan hyväksymistä koskevassa valituksessaan. Ympäristöministeriö on vahvistuspäätöksessään käsitellyt aivan muita asioita, eikä sen siten voida katsoa käsitelleen valittajan valitusta tältä osin lainkaan.

Notera att miljöministeriet motiverat markeringen av tätortsområde på Westerkulla gårds marker med reserveringen för en metroförbindelse från Mellungsbacka till Håkansböle i Vanda, alltså inte till Östersundom i Sibbo. Trots att reserveringen för metroförbindelse till Östersundom uppenbarligen baserar sig på bristande eller obefintliga utredningar, delar jag inte miljövårdsdistriktets uppfattning om "visheten" i förslaget att hela den så kallade Västerkullakilen med Västerkulla och Västersundom görs till utredningsområde. Här handlar det istället om slughet. Med markeringen "utredningsområde" har man snarare velat undanröja eller dölja hindren för metroförbindelse och bostadsbebyggelse i området än åstadkomma en utredning. I inläggen "Inget utredningsområde. Den 20 december 2007" 0ch "Hinder för en utvidgning. Den 23 december 2007" har jag redogjort för hur Helsingfors med stöd av landskapsstyrelsen beslut från den 23 augusti 2004 krävt att Vanda i sin generalplan markerar hela det aktuella område som utredningsområde, eftersom de aktuella markeringarna för rekreationsområde förhindrar en tillväxt av huvudstadsregionen i ostlig riktning.

Bilden ovan är från området i Västersundom som i generalplanen för Vanda markerats som rekreationsområde, men som Helsingfors krävt att markeras som utredningsområde för att området skulle kunna reserveras för metro och bostadsbebyggelse. En pikant detalj, som jag påpekat tidigare, är att det var Pekka Myllyniemi som vid landskapsstyrelsemötet den 23 augusti 2004 understödde förslaget på att göra Västersundom ochVästerkulla till utredningsområde.

Revir. Den 13 junli 2008

Medierna har lämnat mycket av det väsentliga i fallet Sibbo outrätt, men indirekt återkommer man gång på gång till fallet. I fredagens Hufvudstadsblad ingick en kolumn av Magnus Londen. Kolumnen, som har rubrken "Kan knäpp i bollen ...?", handlar om (goda) "knäppar" i allmänhet och bostadsministerns knäpp i synnerhet. Jag citerar

Just den här sommaren tänker jag bara på Jan Vapaavuori när jag läser om dankemit. Denne arrogante helsingforspolitiker från landets självgodaste översittarparti har tydligen fått sin knäpp någon gång under våren försommaren 2008 det borde vara uppenbart för alla vid det här laget.
Från att tidigare ha käkat upp en rejäl bit av Sibbo med ingen annan rätt eller logik än maktens har han förvandlats till en högljudd försvarare av små enheter, mot de 165 megamaloniska köpcentrum och stormarknader som planeras runt om i landet.

Själv finner jag inte Vapaavuoris "knäpp" så oförklarlig. Det finns inte längre rum för några stora köpcentrum i Helsingfors och nya köpcentrum konkurrerar med köpcentra i Helingfors, där ibland Nordens största köpcentrum i östra Helsingfors.

I dagens Hbl ingår en helsidesartikel med rubriken "Nu mäts sydvästra Sibbo" ("Helsingfors vill har exaktare kartor för planeringen"). Artikeln handlar om arbetet med att rita exaktare kartor över området som Helsingfors fått rätt att inkorporera. I artikeln noteras det att "Kartarbetet har genom historien hört till det första som kolonisatörer gör då de erövrar nytt land."

Jag har svårt att tro att Helsingfors verkligen har så bråttom med att få exakta kartor, då det kommer att ta år innan den stora linjefrågan om eventuella spårvägsförbindelser är avgjord. Å andra sidan heter det i Hbl:s artikel att Björnsö och Landbo har hög prioritet i kartläggningsarbetet. På Björnsö och i Landbo har Helsingfors undantagsvis inte utlöst byggnadsförbud. Månne inte karläggningsarbetet även är ett sätt att befästa statsrådets och HFD:s Sibbobeslut. Lantmäteritekninkerna från Helsingfors fastighetskontor har framför allt till uppgift att markera stadens revir.

Tillväxt kostar. Den 12 juli 2008

I dagens Borgåblad ingår en artikel med rubriken "Helsingfors ålade Sibbos västra delar med byggnadsförbud". I artikeln berättas det att Helsingfors stadsstyrelse har försatt de Sibboområden som ska inkorporeras till staden med totalt byggförbud redan detta år. Stadssekreterare Tiina Sippola-Alho vid Helsingfors stad säger att "meningen med byggförbudet är att förhindra att någon bygger på omriden som senare reserveras för andra ändamål - som metrolinjedragning eller dylikt." Sippola-Alho säger vidare att man "påbörjar arbetet omedelbart nästa år och tanken är att få spårvägsdragningarna klara så snabbt som möjligt".

Jag tvivlar inte på att man påbörjar arbetet omedelbart. Däremot lär det dröja innan spårvägsdragningarna är klara. Enligt den "riktgivande" reserveringen för metroförbindelse som finns inritad i landskapplanen för Nylands förbund borde metron efter Västersundom fortsätta genom ett relativt tättbebyggt område i Kärr. Eftersom området är ett lågt beläget grundvattenområde lär det här inte vara aktuellt med en tunnel.

Under rubriken "Pressklipp" återgav Borgåbladet igår delar ur en text ur det senaste numret av Sipoon Sanomat. Jag citerar vidare ur chefredaktör Anne Ravanttis text, som Borgåbladet översatt till svenska:

Nästa års budget är ett olagt pussel eftersom ersättningsförhandlingarna med Helsingfors är på hälft.

Om Helsingfors inte blir givmild och betalar lite 'extra' försätts Sibbo i ett ekonomiskt trängmäl. Det är ingen hemlighet att detta också stör kommunens tillväxt, också om det inte ens skulle handla om tiotalstusen nya invånare.
...

Dagens Sibbobor oroar sig, devis berättigat, för att de ska betala för tillväxten - särskilt om kommunen inte får nägot för sydvästra Sibbo.

I sin Sibboutredning bevisar Pekka Myllyniemi obalansen i huvudstadsregionen (sic) med statistik som visar att Sibbo har en lägre bofolkningstäthet än andra kommuner i regionen. För att ha råd att växa hade Sibbo absolut behövt Östersundom, Landbo och Björnsö. Myllyniemis förlag till lösning på det påstådda problemet med en obalans i samhällsstrukturen är högst ologiskt och inkonsekvent.

293 kvadratmeter. Den 11 juni 2008

I onsdagens Hufvudstadsblad publicerades en kunggörelse om att finansministeriet den 25 juni 2008 med stöd av 11 § 2 mom. i kommunindelningslagen och 5 § i språklagen fattat beslut om ändring av kommunindelningen mellan städerna Vanda och Helsingfors från och med 1.1.2009. Denna gång gäller ändringeni kommunindelnimngen endast ett 293 kvadratmeter stort område, som gränsar till det område i Sibbo som enligt statsrådets beslut skall anslutas till Helsingfors den 1 januari. (Se "Nytt förslag till ändring i kommunindelningen. Den 15 maj 2008".) Jag har inte hittat några motiveringar till finansministeriets beslut på ministeriets webbplats men 11 § i kommunindelningslagen lyder enligt följande:

Statsrådet beslutar om ändring i kommunindelningen eller om förkastande av en framställning eller ett initiativ som gäller detta.

Ministeriet kan dock besluta om en sådan ändring i kommunindelningen som avses i 5 §, om inte fullmäktige i någon berörd kommun har motsatt sig ändringen, eller förkasta en framställning eller ett initiativ som gäller en sådan ändring, om fullmäktige i någon berörd kommun har motsatt sig ändringen.

Enligt 5 §, som gäller "särskilda förutsättningar vid minskning och utvidgning av kommunens område", kan en ändring i kommunindelningen som innebär att en kommuns område minskas eller utvidgas, men inte att en ny kommun bildas eller att antalet kommuner minskar, kan verkställas, om inte fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig ändringen, eller om ändringen inte inverkar på invånarantalet i någon kommun med mer än fem procent eller på arealen i någon kommun med mer än tio procent, räknat enligt landarealen. Åtminstone enligt Pekka Myllyniemis Sibboutredning bör där till även de allmänna villkoren, som definieras i 3 § uppfyllas.

Det är vanligt att kommundelssammanslagningar berör en enda fastighet, men beslutet att överföra den 293 kvadratmeter stora fastigheten Bygdebo II (92-410-6-54) från Vanda stad till Helsingfors stad är inget vanligt beslut. En intressant fråga är om Sibbo här är en berörd kommun i lagens mening. Kommunfullmäktige i Sibbo har i alla fall tagit ställning till förslaget och bestämt att man inte har någonting att anmärka. Eftersom den aktuella ändringen i kommunindelningen förväntas äga rum samtidigt med inkorporeringen av sydvästra Sibbo, kan gränsjusteringen ses som en del av en större förändring i kommunindelningen, som kommunfullmäktige i Sibbo motsatt sig. Finns här rentav ett kryphål i lagen, genom vilket villkoren i 5 § i princip kunde kringås?

För två år sedan försökte Helsingfors med Hannes Manninens stöd utpressa Sibbo att frivilligt avstå från ett cirka 3000 hektar eller 30 000 000 kvadratmeter stort område. (Se "Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007".) Om utpressningsförsöket hade lyckats, kunde inrikesministeriet ha tagit beslutet om en inkorporering av sydvästra Sibbo på samma sätt som finansministeriet nu beslöt att ansluta knappt 300 kvadratmeter av Vanda till Helsingfors.

Genvägar. Den 10 juli 2008

Den 8 november 2006, medan Pekka Myllyniemi gjorde sin Sibboutredning, fastställde miljöministeriet landskapsplanen för Nylands förbund. I landskapsplanen finns en "riktgivande" reservering för en metroförbindelse från Mellungsbacka till Östersundom. Denna metroförbindelse har en central roll i Myllyniemis motiveringar för en ändring i kommunindelningen. Fastän Myllyniemi är medlem i styrelsen för Nylands förbund, omnämner han inte landskapsplanen i sin utredning. Det enda som Myllyniemi säger om landskapsplanen är mycket allmänt, om än principiellt väsentligt. Jag cietar ur avsnitt 2.2.1 "Regionplanering" i Myllyniemis rapport:

Markanvändnings- och bygglagen 1999 förändrade planläggningspraxisen i grunden. Ett helt nytt element i planeringssystemet blev ”De riksomfattande målen för områdesanvändningen”, som statsrådet beslutar om. Uppgifter som hör till landskapets planeringsarbete är förutom landskapsplanen landskapsöversikten som anger principerna för landskapets utveckling och landskapsprogrammet som koncentrerar sig på genomförandet av projekt. I stället för regionplanen kom landskapsplanen, vars innehåll är mera allmänt än regionplanens. Landskapsplanens betydelse framhävs emellertid av att den liksom regionplanen tidigare skall föras till behörigt ministerium för fastställelse. Landskapsplanen förmedlar markanvändningsintressena på riksnivå och landskapsnivå till planläggningen på kommunnivå. Till de riksomfattande målen för områdesanvändningen som miljöministeriet definierade 2000 hör bl.a. Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad 17 fungerande regionstruktur och enhetligare samhällsstruktur och kvalitet på livsmiljön samt specialfrågor i Helsingforsregionen.

Även när det gäller planläggningen intar Helsingforsregionen en särställning och det syns också i de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Utnyttjandet av de möjligheter som spårtrafiken erbjuder och en utvidgning av dem samt förbättrad effektivitet innebär utmaningar för planeringen. Samhällsstrukturens splittring är fortfarande ett orosmoment. I Nyland har alla planer som den gällande lagstiftningen förutsatt vid respektive tidpunkt utarbetats separat av Nylands förbund och Östra Nylands förbund. Ingen bär något övergripande ansvar som skulle omfatta hela Nyland.

Här nämner Myllyniemi Helsingforsregionens "särställning" i de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Denna "särställning" lyfter HFD fram i sitt Sibbobeslut, men i Myllynimis rapport har omnämnandet av "särställningen" och de riksomfattande målen ingen väsentlig roll i motiveringarna för en inkorporering. De riksomfattandet målen för områdesanvändningen omnämns inte heller i inrikesministeriets motiveringar till statsrådets gränsbeslut.

Att planläggningspraxisen i grunden ändrats torde Naturskyddsförbundet skriva under. Nylands miljöskyddsdistrikt publicerade den 19 december 2006 ett pressmeddelande med rubriken "Uudenmaan maakuntakaava ei kelpaa luonnonsuojelijoille". Jag citerar ur meddelandet:

Uudenmaan maakuntakaavasta on poistettu suojelualueita ja kavennettu virkistysalueita. Samalla on lisätty taajamia ja liikenneyhteyksiä. Suurin osa tästä on tehty ilman maankäyttö- ja rakennuslain vaatimia riittäviä selvityksiä. Näistä syistä Uudenmaan ympäristönsuojelupiiri on hakenut joulukuussa korkeimmalta hallinto-oikeudelta muutosta maakuntakaavaan, jonka ympäristöministeriö vahvisti marraskuussa.

“Uudenmaan maakuntakaava kuvaa yleisemminkin nykyistä tapaa kiirehtiä suunnittelua ja kokeilla päätöksissä erilaisia oikoteitä”, kertoo metsätalousinsinööri Jyri Mikkola Uudenmaan ympäristönsuojelupiiristä. ”Toinen ajankohtainen esimerkki on rajansiirtohanke Helsingin ja Sipoon välillä. Helsinki on perustellut hanketta mahdollisuudella saada nopesti asuntoja vähintään 50 000 ihmiselle. Kuitenkaan ei ole selvitetty soveltuuko alue rakentamiseen edes maaperältään ja luontoarvoiltaan.”

Bilden ovan är från Gubbacka i Västersundom, där det går en riktgivande reservering för metroförbindelse till Sibbo. Se "Metro och bergsbestigning. Den 9 juli 2008".

Metro och bergsbestigning. Den 9 juli 2008

I måndagens blogginlägg "HFD:s beslut om landskapsplanen. Den 7 juli 2008" skrev jag om HFD:s beslut att förkasta besvären mot landskapsplanen för Nylands förbund. Nylands miljöskyddsdistrikt, som hör till Suomen luonnonsuojeluliitto, hade besvärat sig över miljöministeriets beslut att fastställa landskapsplanen. Nylands miljöskyddsdistrikt hävdade att landskapsplanen inte fyller markanvändnings- och byggnadslagens (MRL) krav på att "en plan skall basera sig på tillräckliga undersökningar och utredningar". Miljöskyddsdistriktet var av denna åsikt ännu i sin motförklaring från den 18 maj 2007. Jag citerar:

Sekä ympäristöministeriö lausunnossaan että Uudenmaan liitto selityksessään nostavat valtakunnalliset alueidenkäyttötavoitteet, tai pikemminkin joitain niiden osia ohi maankäyttö- ja rakennuslain, vaikka VAT:n suhde MRL:ään on alisteinen, ts. valtakunnallisia alueittenkäyyttötavoitteita ei voi soveltaa, tulkita tai käyttää tavalla, joka on ristiriidassa MRL:n kanssa. Västerkullan taajamavarauksen tai ohjeellisen metrolinjauksen perusteeksi ei ole esitetty MRL 9 §:n mukaisia tutkimuksia tai selvityksiä, joten ne on lähtökohtaisesti osoitettu kaavakartalle MRL:n vastaisesti. Ns. HESPO-selvitys (Helsinki-Porvoo –aluerakenneselvitys) arvioi neljän toisistaan poikkeavan, erittäin karkean aluerakennemallin todennäköisiä vaikutuksia. Västerkullan taajamavarausta, metrolinjauksen sijaintia (tarkemmalla kuin ”Helsingistä Lounais-Sipooseen” –tasolla), tai taajamavarauksen ja metrolinjauksen luontovaikutuksia ja toteuttamisedellytyksiä (karkeaa hinta-arviota lukuun ottamatta) selvitys ei käsittele, joten sitä ei voi pitää MRL 9 §:n mukaisena riittävänä selvityksenä näiden asioiden suhteen.

Liksom jag tidigare noterat ger HFD i sitt avgörande från den 15 augusti 2007 följande svar mot påståendet i besväret:

Varaus on ohjeellinen, joten sen tarkempaan sijaintiin tai toteutukseen liittyy epävarmuutta. Varauksen toteuttaminen edellyttää tarkempaa suunnittelua. Varauksen jatkosuunnittelua koskevan määräyksen mukaan radan suunnittelussa on otettava muun muassa huomioon seudulliset ulkoilu-, virkistys- ja viheryhteystarpeet, luonnonsuojelu sekä kulttuuriympäristö.

Jag antar att HFD menar att kravet på tillräckliga utredningar och undersökningar i 9 § i markanvändnings- och byggnadslagen gäller planering på kommunalnivå, men lite lustigt är det då att HFD försvarar reserveringen för metroförbindelse till Östersundom med att metroalternativet har utretts i samband med HesPo-utredningen.

Man kan vända på steken. Helsingfors har hävdat att allt är klart för en metroförbindelse till Östersundom, fastän Vanda inte tagit med metroförbindelsen i sin generalplan. Men om reserveringen för metroförbindelsen i landskapsplanen endast är "riktgivande" och ännu kräver planering där hänsyn tas till bl.a. regional rekreationsbehov, naturskydd och kulturmiljö är ingenting klart. På kartan ovan har jag ritat in den "riktgivande" reserveringen för metroförbindelsen på generalplanen för Vanda, som godkändes i slutet av förra året. Väster om Ring III går metroförbindelsen så gott som i sin helhet genom ett område för närrekreation (VL) samt genom Westerkulla gård. (Detta område har i landskapsplanen dock betecknats som område med tätortsfunktion, vilket även kritiseras i besvär mot landskapsplanen.) Öster om Ring III går metroförbindelsen i sin helhet genom ett område som även i landskapsplanen är betecknat som regionalt betydelsefullt grönområde. I generalplanen är området indelat i fyra delar: frilufts- och ströområde (VR), jordgruksområde (MT), naturskyddsområde (SL) och område som är särskilt viktigt med tanke på naturens mångfald (luo). Jordbruksområdet med omgivande skog ingår i sin helhet i ett område som är värdefullt med tanke på landkapet (streckat område). Området väster om Ring III har samma beteckning.

Metroförbindelsen går turvis genom gammalt havsbotten och kuperad terräng med kärr och höga branter. Frilufts- och ströområdet består av berg där det aktivt utövas bergsbestigning. I sin Sibboutredning förutsätter Pekka Myllyniemi att det i det ovanbeskrivna området byggs ett par metrostationer för 20 000 invånare.

Inga trovärdiga motiveringar har getts. Den 8 juli 2008

Matti Vanhanens agerande i fallet Sibbo är på många sätt anmärkningsvärt. Vanhanen är hemma från Helsingforsregionen, men hans syn på samhällsplanering och idealisering av Nurmijärvi står i stark konflikt med Helsingfors intressen. Förutom att Vanhanen i olika sammanhang har kommit med nedlåtande omdömen om Helsingfors bostadsplanering och energipolitik, har han backat upp Helsingfors centerpartistiska opposition, som speciellt i frågan om flygfältet i Malm försökt riva upp uppgjorda överenskommelser. Det är uppenbart att det fanns endast en egentlig orsak till att Matti Vanhanen på Helsingforsdagen, liksom Hannes Manninen ett år tidigare, tilldelades Helsingforsmedaljen. (Se "Guldmedaljer. Den 12 juni 2008".) Jussi Pajunen nämnde dock sammanlagt tre skäl till att Vanhanen tilldelades den gyllene medaljen. Jag citerar ur Helsingin Sanomats notos "Pääministeri Matti Vanhaselle myönnettiin Helsinki-mitali" från den 13 juni:

Mitalit jakanut kaupunginjohtaja Jussi Pajunen luetteli puheessaan pääministerin ansioiksi erityisesti kolme asiaa.

Pajunen korosti pääministerin osuutta erityisesti Lounais-Sipoon liitosasiassa sekä kemikaaliviraston saamisessa Helsinkiin.

Lisäksi Vanhanen on Pajusen mukaan edesauttanut metropolipolitiikkaa nostamalla sen hallitusohjelmaan.

Jag skulle gärna fråga Pajunen vilken "pääministerin osuus" exakt var i fallet Sibbo.

Fallet Sibbo har inte ökat Vanhanens eller Centerns popularitet i Helsingfors. Än mindre har Vanhanens fjäskande för Helsingfors i Sibbofrågan stärkt Vanhanens stälning inom Centern. Annekteringen, som är helt emot Centerns linje, har tvärtom undergrävt förtroendet för Vanhanen inom hans eget parti. Då Vanhanen i sin politiska översikt vid partikongressen gick hårt åt "nya betongpartiet" och "metropolmodellen" sökte han återvinna förtroendet inom det egna partiet. (Se "Det nya betongpartiet. Den 16 juni 2008".) Istället för att fria till huvudstaden var han nu tvungen att ansluta sig till den centerpartistiska uppfattningen att uppståndelsen kring valfinansieringen var de Helsingforscentrerade mediernas fel.

Suomenmaa publicerade igår en artikel av Matti Vanhanen med rubriken "Taloja ja omenapuita". Vanhanen skriver här att "suuri koulukunta, voisi sanoa uudelleen syntynyt betonipuolue, toitottaa nyt isojen keskusten ekologisuutta suhteessa haja-asutukseen." Speciellt ifrågasätter Vanhanen den "stora skolriktningens" tes att storstäder är mera ekologiska än glesbebyggelse. Här träffar Vanhanens kritik speciellt bostadsministern, fastän Jan Vapaavuoris namn inte nämns.

Vanhanens fjäskande för metropolen i Sibbofrågan är obegriplig - ifall man inte räknar med kopplingar, överenskommelser och påtryckningar. Misstankarna om kopplingar och överenskommelser mellan partiordförandena för de tre stora partierna är på inga sätt obefogade. Tvärtom har dessa misstankar bekräftats på många sätt. Att nyckelpersoner i det fördolda ingår inofficiella avtal i viktiga frågor hör till den finska politiska kulturen. Detta tillvägagångssätt är en hörnsten i den finska konsensuspolitiken. (Se "Konsensus. Den 27 april 2008".) I fallet Sibbo skulle dock inga dylika avtal ha fått ingås, eftersom de gjort inblandade ministrar med Matti Vanhanen i spetsen jäviga att delta i statsrådets avgörande av Sibbofrågan.

Jag finner det märkligt att medierna inte lyft fram några kopplingar i samband med fallet Sibbo, fastän man har svårt att förklara statrådets Sibbobeslut. Speciellt i Sibbo misstros de officiella motiveringarna till annekteringen. I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingick en kolumn med rubriken "Nyt niitä vastauksia on jo saatava". I kolumnän kräver tidningens chefredaktör Anne Ravantti förklaringar till gränsjusteringe, då inga trovärdiga motiveringar ännu har getts. Den enda förklaringensom Ravantti föreslår är tvångstankar, prestige och kopplingar. Jag citerar:

Varmaksi voin sanoa ainoastaan sen, että en edelleenkään ymmärrä rajansiirron perusteluita. Niiden ei pitäisi upota keneenkään, pitää muutoin alueliitosta sitten oikeutettuna tai oikeusmurhana.
On naurettavaa puhua yhdyskuntarakenteen laajentamisesta itään, jos Vantaan kiilaan ei kukaan edelleenkään suunnittele mitään. Nykyisen Helsingin ja tulevan Helsingin uuden itäosan välissä olisi edelleen Vantaan "erämaa". Sitten alkaisi uusi tiivis Itä-Helsinki.
Sitäkään on minulle turha tolkuttaa, että Helsingistä loppuisi tonttimaa. Ei pidä paikkaansa, uusia koteja mahtuu rakentamaan kymmenille tuhansille ihmisille. Järvenpää ja Kerava ne ovat oikeasti lirissä maapulansa kanssa.
En keksi sen parempaa selitystä kuin, että Helsinki on niin pitkään halunnut alueita Sipoosta, että rajansiirrosta on tullut sille jollei pakkomielle, niin sitten arvovaltakysymys. Salaliittoteorioita toki voi viritellä poliittisesi koplauksesta, mutta sitä tuskin kukaan julkisesti myöntää, vaikka se olisi tottakin.