Inga trovärdiga motiveringar har getts. Den 8 juli 2008


Matti Vanhanens agerande i fallet Sibbo är på många sätt anmärkningsvärt. Vanhanen är hemma från Helsingforsregionen, men hans syn på samhällsplanering och idealisering av Nurmijärvi står i stark konflikt med Helsingfors intressen. Förutom att Vanhanen i olika sammanhang har kommit med nedlåtande omdömen om Helsingfors bostadsplanering och energipolitik, har han backat upp Helsingfors centerpartistiska opposition, som speciellt i frågan om flygfältet i Malm försökt riva upp uppgjorda överenskommelser. Det är uppenbart att det fanns endast en egentlig orsak till att Matti Vanhanen på Helsingforsdagen, liksom Hannes Manninen ett år tidigare, tilldelades Helsingforsmedaljen. (Se "Guldmedaljer. Den 12 juni 2008".) Jussi Pajunen nämnde dock sammanlagt tre skäl till att Vanhanen tilldelades den gyllene medaljen. Jag citerar ur Helsingin Sanomats notos "Pääministeri Matti Vanhaselle myönnettiin Helsinki-mitali" från den 13 juni:

Mitalit jakanut kaupunginjohtaja Jussi Pajunen luetteli puheessaan pääministerin ansioiksi erityisesti kolme asiaa.

Pajunen korosti pääministerin osuutta erityisesti Lounais-Sipoon liitosasiassa sekä kemikaaliviraston saamisessa Helsinkiin.

Lisäksi Vanhanen on Pajusen mukaan edesauttanut metropolipolitiikkaa nostamalla sen hallitusohjelmaan.

Jag skulle gärna fråga Pajunen vilken "pääministerin osuus" exakt var i fallet Sibbo.

Fallet Sibbo har inte ökat Vanhanens eller Centerns popularitet i Helsingfors. Än mindre har Vanhanens fjäskande för Helsingfors i Sibbofrågan stärkt Vanhanens stälning inom Centern. Annekteringen, som är helt emot Centerns linje, har tvärtom undergrävt förtroendet för Vanhanen inom hans eget parti. Då Vanhanen i sin politiska översikt vid partikongressen gick hårt åt "nya betongpartiet" och "metropolmodellen" sökte han återvinna förtroendet inom det egna partiet. (Se "Det nya betongpartiet. Den 16 juni 2008".) Istället för att fria till huvudstaden var han nu tvungen att ansluta sig till den centerpartistiska uppfattningen att uppståndelsen kring valfinansieringen var de Helsingforscentrerade mediernas fel.

Suomenmaa publicerade igår en artikel av Matti Vanhanen med rubriken "Taloja ja omenapuita". Vanhanen skriver här att "suuri koulukunta, voisi sanoa uudelleen syntynyt betonipuolue, toitottaa nyt isojen keskusten ekologisuutta suhteessa haja-asutukseen." Speciellt ifrågasätter Vanhanen den "stora skolriktningens" tes att storstäder är mera ekologiska än glesbebyggelse. Här träffar Vanhanens kritik speciellt bostadsministern, fastän Jan Vapaavuoris namn inte nämns.

Vanhanens fjäskande för metropolen i Sibbofrågan är obegriplig - ifall man inte räknar med kopplingar, överenskommelser och påtryckningar. Misstankarna om kopplingar och överenskommelser mellan partiordförandena för de tre stora partierna är på inga sätt obefogade. Tvärtom har dessa misstankar bekräftats på många sätt. Att nyckelpersoner i det fördolda ingår inofficiella avtal i viktiga frågor hör till den finska politiska kulturen. Detta tillvägagångssätt är en hörnsten i den finska konsensuspolitiken. (Se "Konsensus. Den 27 april 2008".) I fallet Sibbo skulle dock inga dylika avtal ha fått ingås, eftersom de gjort inblandade ministrar med Matti Vanhanen i spetsen jäviga att delta i statsrådets avgörande av Sibbofrågan.

Jag finner det märkligt att medierna inte lyft fram några kopplingar i samband med fallet Sibbo, fastän man har svårt att förklara statrådets Sibbobeslut. Speciellt i Sibbo misstros de officiella motiveringarna till annekteringen. I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingick en kolumn med rubriken "Nyt niitä vastauksia on jo saatava". I kolumnän kräver tidningens chefredaktör Anne Ravantti förklaringar till gränsjusteringe, då inga trovärdiga motiveringar ännu har getts. Den enda förklaringensom Ravantti föreslår är tvångstankar, prestige och kopplingar. Jag citerar:

Varmaksi voin sanoa ainoastaan sen, että en edelleenkään ymmärrä rajansiirron perusteluita. Niiden ei pitäisi upota keneenkään, pitää muutoin alueliitosta sitten oikeutettuna tai oikeusmurhana.
On naurettavaa puhua yhdyskuntarakenteen laajentamisesta itään, jos Vantaan kiilaan ei kukaan edelleenkään suunnittele mitään. Nykyisen Helsingin ja tulevan Helsingin uuden itäosan välissä olisi edelleen Vantaan "erämaa". Sitten alkaisi uusi tiivis Itä-Helsinki.
Sitäkään on minulle turha tolkuttaa, että Helsingistä loppuisi tonttimaa. Ei pidä paikkaansa, uusia koteja mahtuu rakentamaan kymmenille tuhansille ihmisille. Järvenpää ja Kerava ne ovat oikeasti lirissä maapulansa kanssa.
En keksi sen parempaa selitystä kuin, että Helsinki on niin pitkään halunnut alueita Sipoosta, että rajansiirrosta on tullut sille jollei pakkomielle, niin sitten arvovaltakysymys. Salaliittoteorioita toki voi viritellä poliittisesi koplauksesta, mutta sitä tuskin kukaan julkisesti myöntää, vaikka se olisi tottakin.

Google+ Followers