Tillväxt kostar. Den 12 juli 2008

I dagens Borgåblad ingår en artikel med rubriken "Helsingfors ålade Sibbos västra delar med byggnadsförbud". I artikeln berättas det att Helsingfors stadsstyrelse har försatt de Sibboområden som ska inkorporeras till staden med totalt byggförbud redan detta år. Stadssekreterare Tiina Sippola-Alho vid Helsingfors stad säger att "meningen med byggförbudet är att förhindra att någon bygger på omriden som senare reserveras för andra ändamål - som metrolinjedragning eller dylikt." Sippola-Alho säger vidare att man "påbörjar arbetet omedelbart nästa år och tanken är att få spårvägsdragningarna klara så snabbt som möjligt".

Jag tvivlar inte på att man påbörjar arbetet omedelbart. Däremot lär det dröja innan spårvägsdragningarna är klara. Enligt den "riktgivande" reserveringen för metroförbindelse som finns inritad i landskapplanen för Nylands förbund borde metron efter Västersundom fortsätta genom ett relativt tättbebyggt område i Kärr. Eftersom området är ett lågt beläget grundvattenområde lär det här inte vara aktuellt med en tunnel.

Under rubriken "Pressklipp" återgav Borgåbladet igår delar ur en text ur det senaste numret av Sipoon Sanomat. Jag citerar vidare ur chefredaktör Anne Ravanttis text, som Borgåbladet översatt till svenska:

Nästa års budget är ett olagt pussel eftersom ersättningsförhandlingarna med Helsingfors är på hälft.

Om Helsingfors inte blir givmild och betalar lite 'extra' försätts Sibbo i ett ekonomiskt trängmäl. Det är ingen hemlighet att detta också stör kommunens tillväxt, också om det inte ens skulle handla om tiotalstusen nya invånare.
...

Dagens Sibbobor oroar sig, devis berättigat, för att de ska betala för tillväxten - särskilt om kommunen inte får nägot för sydvästra Sibbo.

I sin Sibboutredning bevisar Pekka Myllyniemi obalansen i huvudstadsregionen (sic) med statistik som visar att Sibbo har en lägre bofolkningstäthet än andra kommuner i regionen. För att ha råd att växa hade Sibbo absolut behövt Östersundom, Landbo och Björnsö. Myllyniemis förlag till lösning på det påstådda problemet med en obalans i samhällsstrukturen är högst ologiskt och inkonsekvent.