Genmäle. Den 7 december 2008

I gårdagens blogginlägg noterade jag att HFD i sitt avgörande i fallet Sibbo inte alls tar ställning till påståenden om Sibbo storskogs lagliga status och regionala betydelse i Sibbo Naturskyddares besvär. Lika väl hävdar HFD i sitt sitt beslut följande:

>>Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen.<<

I sitt avgörande lyfter HFD fram nya motiveringar till att ändringen i kommunindelningen uppfyller de krav som kommunindelningslagen ställer, men domstolen bemöter överhuvudtaget inte påståenden om det motsatta.

Genom att inrikesministeriet i sitt utlåtande (liksom Helsingfors stad och Vanda stad i sina förklaringar) angående besvären mot statsrådets beslut negligerar påståenden om brister i beredningen som ligger till grund för statsrådets beslut gavs det egentligen inte möjlighet att i motförklaringar eller genmälen komplettera påståenden om brister i beredningen. Eftersom inrikesministeriet i sitt utlåtande däremot angående Sibbo Naturskyddares besvär bl. a hävdar att statsrådet inte tog ställning till naturskyddsområdenas användning när beslutet om ändring i kommunindelningen fattades gav man Sibbo Naturskyddare möjlighet att motsäga inrikesministeriet i ett genmäle. I HFD:s beslut refereras Sibbo Naturskyddares gemäle mycket kort i följande ordalag:

>>Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat rf har i sitt genmäle anfört bland annat att det inte finns grunder att utvidga det område som anslutningen avser norrom motorvägen, eftersom området är en del av Sibbo storskog, som inte kan bebyggas.<<

I sitt avgörande tar HFD dock ingen notis av de förtydligade påståendena i motförklaring. Jag återger nedan Sibbo Naturskyddares gemäle i sin helhet. Avslutningen har kanske ingen större juridisk relevans, men uttrycker väl vad fallet Sibbo handlar om. Ur föreningens genmäle framgår för övrigt att HFD glömt att begära genmäle till Vanda stadsstyrelses förklaring. Troligtvis har domstolen inte ens informerat om att även Vanda gett en förklaring.

Ärende:
Genmäle med anledning av inrikesministeriets utlåtande av 7.9.2007 samt Helsingfors stadsstyrelses förklaring av 2.10.2007 och Sibbo kommunstyrelses förklaring av 5.10.2007.

Hänvisning:
Begäran om genmäle daterat 10.10.2007, diarienummer 2466/1/07

Sibbo Naturskyddare- Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. vill framföra följande synpunkter med anledningav ovan nämnda utlåtanden och förklaringar, förutom det föreningen redan tagit upp i sitt besvär daterat den 2.8.2007:

Föreningen konstaterar allmänt att det inte framkommer något som helst nytt i varken inrikesministeriets utlåtande eller Helsingfors stadsstyrelses förklaring som skulle ge anledning för föreningen att ändra på sitt besvär. Således vidhåller Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. fortsättningsvis att Statsrådets beslut bör förkastas som lagstridigt (kommunindelningslagen 1196/1997, förvaltningslagen 434/2003).

Vidare anser föreningen att det är skrämmande på vilket sätt man i inrikesministeriets utlåtande konsekvent försöker förklara och förvränga kommunindelningslagens paragrafer till förmån för annekteringen av Sibbo kommuns sydvästra område, trots att lagens 3 och 5 § inte uppfylls i det beslut statsrådet tagit. De förutsättningar som krävs enligt 3 § och de vägande förutsättningarna som krävs enligt 5 § fattas fortsättningsvis. Statsrådets beslut är och förblir ett politiskt grundat beslut trots att man i inrikesministeriets utlåtande gjort en del ansträngningar att försöka motivera det inom juridiska ramar.

I inrikesministeriets bedömning av motiveringarna till statsrådets beslut (kapitel 4) kommer man med den intressanta slutsatsen att de ”motiveringar som i statsrådets beslut anförts för att särskilt vägande förutsättningar föreligger väger betydligt tyngre än de i första hand tekniska förutsättningar som använts som exempel i Pihlajaniemis bok och som eventuellt kommer ifråga. I statsrådets beslut har särkilt vägande förutsättningar ansetts föreligga, eftersom ett allmänt intresse i anslutning till förutsättningarna enligt 3§ kräver att en partiell kommunsammanslagning verkställs mellan Sibbo, Helsingfors och Vanda. Bedömningen i statsrådet har varit en helhetsbedömning av olika förutsättningar och konsekvenser.” Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. anser fortsättningsvis att de motiveringar som statsrådet fört fram som grund för sitt beslut inte är tillräckliga och därtill saknar juridisk förankring. I utlåtandet framkommer inte heller några som helst nya motiveringar eller utredningar som skulle ge mera kött på benen till statsrådets beslut. Således baserar sig statsrådets beslut fortsättningsvis på mycket översiktliga motiveringar och uppfyller inte heller förvaltningslagens 45 § gällande motivering av beslut.

Beträffande Sibbo storskog och dess avgränsning hänvisar Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. till Sibbo storskogs arbetsgrupper I och II ( 1993 och 2004). I dessa arbetsgrupper har man tagit ställning till och klart avgränsat Sibbo storskog till motorväg E 18 i söder. Det i besväret nämnda nationalparksinitiativet sträcker sig också till områden strax norr om motorvägen. Inrikesministeriet förklarar i kapitel 4.3. i samband med förklaringen av proportonialitetsprincipen att orsaken till att områden i Sibbo storskog ingår i det föreslagna annekteringsområdet baserar sig på att den”geografiska avgränsningen av Sibbo storskog kan med beaktande av områdets betydande naturvärden göras först i samband med planeringen av den framtida markanvändningen i området.” Ändå bygger statsrådets beslut på kommunutredare Pekka Myllyniemis förslag, där man uttryckligen motiverar annekteringsområdets avgränsning med att det bör vara tillräckligt stort för det i Helsingfors stads förslag planerade befolkningstalet för området (sid. 50-54 i Myllyniemis utredning), dvs. annekteringsområdet skall bebyggas. Myllyniemi konstaterar att ”Alternativ 1” är för litet för det planerade befolkningstalet och metrostationerna, och därför bör annekteringsområdet utvidgas österut enligt ”Alternativ 2”. Jämfört med ”Alternativ 1” består tilläggsområdet i ”Alternativ 2” i huvudsak av områden i Sibbo storskog, och dessutom beaktar alternativet enligt Myllyniemi Helsingfors markinnehav. I Myllyniemis utredning som ligger som grund för statsrådets beslut har man alltså redan direkt tagit ställning till att annekteringsområdet som är en del av Sibbo storskog skall bebyggas. Sibbo Naturskyddare-Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. anser, uttryckligen utgående från proportionalitetsprincipen i 6§ förvaltningslagen att det inte finns några som helst grunder att utsträcka annekteringsområdet norr om motorvägen eftersom de områdena är en del av Sibbo storskog och som därmed inte kan bebyggas.

Helsingfors stadsstyrelses förklaring bygger helt på upprepningar och hänvisningar till inrikesministeriets utlåtande varför föreningen här inte skilt går igenom denna förklaring utan hänvisar till de synpunkter vi nämnt här ovan.

Gällande Sibbo kommuns utlåtande har vi inget att tillägga till denna. Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. är uppriktigt bekymrade över den samhälleliga utveckling som styrt detta beslut. Karrikerat kan man konstatera att ifall statsrådets beslut hålls i kraft ger det signaler till samhället att man med den starkares rätt kan trampa över den svagare och ta vad man vill ha, utan att beakta lagstiftningen. Detta är en utveckling föreningen inte vill och inte kan vara med och stöda.

Fallet Sibbo

Handläggning. Den 6 december 2008

Borgåbladet har publicerat en artikel med rubriken "Nu är politiska teckningar kultur".

Efter statsrådets beslut i Sibbofrågan hoppades jag på flera besvär till högsta förvaltningsdomstolen. Jag fann det viktigt att även privatpersoner besvärade sig, eftersom Sibbo kommun inte kunde ta med alla möjliga besvärsgrunder i sitt besvär. Beredningen av statsrådets beslut bygger på mygel som det kanske inte hade varit lämpligt att Sibbo kommun påtalade. Kommunen måste även tänka på sina relationer till staten och huvudstaden. Till HFD lämnades sammanlagt in över tjugo anmärkningar, men just delvis tack vare mångfalden av besvär lyckades HFD kringå påståendena i besvären. I sitt beslut i fallet Sibbo bemöter domstolen endast undantagsvis påståenden i enskilda besvär. Istället behandlar HFD besvären tillsammans. I de många besvären har HFD hittat påståenden som är relativt enkla att bestrida. Dessa lyfter man tydligt fram, medan man valt att mycket indirekt eller inte alls ta ställning till påståenden som är svårare att bemöta. Själv räknade jag med att HFD skulle ändra statsrådets beslut, för att jag trodde att HFD måste bemöta alla relevanta påståenden i besvären. Det har HFD dock inte alls gjort.

Kapitel 3 i HFD:s 106 sidor långa beslut har rubriken "Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen" och är 60 sidor långt. I avsnitt 3.1, "Besvär" presenteras här på 17 sidor innehållet i över tjugo besvär. På 5 sidor presenteras motförklaringar eller genmälen av dem som besvärat sig. Helsingfors stads och Vanda stads förklaringar upptar 4 sidor av kapitlet, medan inrikesministeriets förklaring eller utlåtande upptar hela 29 sidor av kapitlet om handläggningen. (Se bilden ovan.) Avsnittet 3.2, "Inrikesministeriets utlåtande" (3.2.1 - 3.2.9) är således väg antalet sidor beträffar exakt lika långt som inrikeministeriets förklaring från den 7 september 2007 och nästan dubbelt så långt som avsnittet där besvären sammanfattas! Jag har behandlat utrikesministeriets utlåtande eller förklaring bl.a. i inlägget "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007". I detta inlägg noterar jag att förvaltningsrådet Arto Sulonen i inrikesministeriets utlåtande på ett mycket anmärkningsvärt sätt i refereringen av Sibbo kommuns besvär hoppar över påståendena om bristerna i beredningen som ligger till grund för statsrådets beslut. I Inrikesministeriets utlåtande negligeras även ett flertal besvär, bland dem Leena Liipolas mycket omfattande besvär, samtidigt som Sulonen felaktigt hävdar att det i dessa besvär inte åberopas några andra besvärsgrunder än de som behandlas i utlåtandet. Genom refereringen av inrikesministeriets utlåtande, där Sulonen undanhåller väsentlig information, ger HFD i sitt beslut en skev bild av besvären mot statsrådets Sibbobeslut.

Ett besvär som Sulonen faktiskt omnämner i inrikesministeriets utlåtande är Sibbo naturskyddsförenings besvär. Därför har Sibbo naturskyddares besvär fått ett eget kort avsnitt i HFD:s beslut, 3.2.7, "Sibbo Naturskyddare - Sipoon luonnonsuojelijat r.f:s besvär". Jag citerar ur avsnittet i HFD:s besvär:

>>Ändringssökanden åberopar dock på det sätt som närmare framgår av besvärsskriften särskilt den omständigheten, att en balanserad utveckling i Helsingforsregionen och huvudstadsregionen inte är möjlig att genomföra på de områden som överförs till Helsingfors på det sätt som motiverats i statsrådets beslut, särskilt i Sibbo storskog och de områden som gränsar till den, eftersom områdena inte lämpar sig för byggande och de till stor del är rekreations- och naturskyddsområden. På dessa områden är det omöjligt att förena en tätt bebyggd stadsstruktur och naturvärden.

Inrikesministeriet konstaterar till denna del att statsrådet inte tog ställning till naturskyddsområdenas användning när beslutet om ändring i kommunindelningen fattades. Beslut om naturskyddsområdena har fattats och fattas separat oberoende av statsrådets beslut. Såsom konstaterats ovan, har utsträckningen i norr av det överförda området till Sibbo storskog grundat sig på den slutsatsen i kommunindelningsutredarens utredning att den geografiska avgränsningen av Sibbo storskog med beaktande av områdets betydande naturvärden kan göras först i samband med planeringen av den framtida markanvändningen i området.<<

I citatet ovan redogörs alltså för inrikesministeriets eller Arto Sulonens bedömning av påståenden i Sibbo Naturskyddares besvär, som HFD inte alls tar ställning till. Enligt min bedömning strider inrikesministeriets förklaring här mot motiveringarna till statsrådets beslut. Jag undrar om besväret, som är skrivet på svenska, ens har lästs av de förvaltningsråd som deltog i HFD:s beslut. Speciellt anmärkningsvärt finner jag det dock att HFD i sitt avgörande helt förbigår Sibbo storskog, fastän Storskogens status, betydelse och (o)lämplighet för bebyggelse åberopas i flera besvär. Det enda som HFD säger om Sibbo storskog är följande:

>>I norra delen av sydvästra Sibbo finns områden av Sibbo storskog, som har betydelse som rekreationsområde för hela huvudstadsregionen.<<

Jag skall passa på att här återge en del av Sibbo Naturskyddares besvär, som helt förbigås i HFD:s avgörande:

I beredningen, dvs. både i kommunindelningsutredare Myllyniemis utredning samt inrikesministeriets promemoria, har man totalt negligerat annekteringsområdets begränsningar som långt styrt utvecklingen hittills. Dels finns det fysiska hinder som gör att området (både i Vanda och Sibbo) inte består av tät stadsbebyggelse, dvs. hinder som utgörs av jordmånen och topografin samt av de naturvärden som området hyser. I den del av sydvästra Sibbo som enligt statsrådets beslut skulle införlivas med Helsingfors finns å ena sidan rikligt med låglänta och, redan idag, översvämningskänsliga lermarker och å andra sidan mycket bergig terräng, vilket är en av orsakerna till att området inte lämpar sig för byggnation av bostäder för de 20 000 invånare som nämns i Myllyniemis utredning och inrikesministeriets promemoria.

Den tyngst vägande orsaken till att området inte har kunnat eller kan användas för byggande av tät stadsstruktur är områdets naturvärden, dvs. de skyddade fågelvikarna vid kusten samt den nationellt värdefulla skogskontinenten Sibbo storskog norr om motorvägen. Dessa områden har i gällande landskapsplan till största delen reserverats som frilufts- och naturskyddsområden, och bör även i fortsättningen sparas som rekreationsområden för hela huvudstadsregionens behov. Riksorganisationerna Natur och Miljö och Finlands Naturskyddsförbund har i mars 2006 föreslagit att stora delar av Sibbo storskog skulle anvisas till nationalpark. Till detta område hör också områden som enligt statsrådets beslut skulle anslutas till Helsingfors, och som bl.a. Myllyniemi och Helsingfors stad anser att kunde byggas ut som bostadsområden ( bl.a. områden som Helsingfors stad äger).

Sibbo storskogs värde som en nationellt viktig helhet har senast erkänts från statligt håll i det svar som miljöministeriet 3.8.2006 gav med anledning av spörsmål SS 592/2006 rd (Hur kommer regeringen att gå till väga när det gäller att grunda en nationalpark i Sibbo storskog?). Miljöministeriet säger bland annat att Sibbo storskog vid sidan av Noux och Meiko är "ett av de viktigaste intakta skogsområdena, de s.k. skogskontinenterna, i huvudstadsregionen". Miljöministeriet konstaterar vidare, att "över hälften av det ca 5 000 hektar stora området med skog, berg, små kärr och bäckar ägs av staten samt Helsingfors stad och Vanda stad. Detta kombinerat med Sibbo kommuns markanvändningspolitik har hittills garanterat att skogskontinenten förblivit obebyggd”.

De områden av Sibbo storskog som staten äger (innersta delarna av storskogen) har tagits med i Natura 2000 och en förordning om att ett statsägt, 1440 ha stort område skall bli naturskyddsområde har givits. Dessa områden omfattar ändå enbart själva kärnan och en del av skogskontintenten, bland annat ingår inte de delar av Sibbo storskog enligt statsrådets beslut skulle sammanslås med Helsingfors i det ovan nämnda Natura- eller naturskyddsområdet. Miljöministeriet säger vidare i sitt svar på spörsmålet också att "Eftersom skogskontinenten Sibbo storskog är strategiskt belägen och rekreationsinriktad, bör den i första hand bevaras genom planering av markanvändningen på olika nivåer så att bostäder, trafik och annan effektiv markanvändning styrs bort från området. Med hjälp av planbestämmelser på olika nivåer kan tillräckliga skydds- och rekreationsområden reserveras där. Ministeriet ser det som viktigt att eventuellt bostadsbyggande och annan utveckling styrs på ett sådant sätt att skogskontinenten inte mister sin ekologiskt viktigaförbindelse med andra grönområden i närheten. Det är ytterst viktigt att bevara ekologiska korridorer som den s.k. östra Centralparken för att naturområdena i Sibbo storskog och i närheten av Helsingfors centrum skall förbli livskraftiga och artutbytet tryggat." I Sibbo kommun (och Östra Nylands förbund) har det hittills funnits en politisk vilja att bevara storskogen som en helhet genom planläggning, vilket också miljöministeriet ovan konstaterat. Helsingfors stad har däremot i många olika sammanhang, t.ex. i arbetsgruppen för Sibbo storskog starkt motsatt sig att de södra delarna av storskogen också i fortsättningen skulle bevaras som skydds- och rekreationsområden.

I beredningen av ärendet har varken kommunutredare Pekka Myllyniemi eller föredragande Arto Sulonen vid inrikesministeriet uppenbarligen inte förstått Sibbo storskogs nationella värde som skogskontinent och inte heller bekantat sig t.ex. med planereserveringarna i gällande landskapsplan eller miljöministeriets ställning i frågan. Området norr om motorvägen som skulle sammanslås med Helsingfors stad består till största delen av friluftsområden (VR) samt jord- och skogsbruksområden med behov att styra friluftslivet eller miljövärden (MU). Myllyniemi har i sin utredning kvitterat problematiken kring Sibbo storskog med att konstatera att "i Helsingfors har man en lång tradition av att anpassa naturvärden som en del av en tät stadsstruktur". Detta konstaterande upprepar Myllyniemi ordagrant fyra gånger i sitt förslag, någon annan analys av problematiken kring att bygga i de södra delarna av storskogen gör han inte. Eftersom Sibbo storskogs värde uttryckligen utgörs av helheten, dvs. ett vidsträckt, obebyggt skogsområde, är det omöjligt att förena tät stadsstruktur och miljövärden på området. Att sammanslå det föreslagna området med Helsingfors löser därmed inte "metropolens" brist på mark för bostadsbyggande.

Fallet Sibbo

Sibbofiering. Den 5 december 2008

I dagens Borgåblad ingår en artikel med rubriken "Vattenförsörjningen inget för Helsingfors". Helsingfors vill att Sibbo tar ansvaret för vattenförsörjningen, vilket leder till problem. Även när det gäller infrastrukturen kommer Östersundom en tid framåt att vara integrerat med Sibbo. På insändarsidan i tidningen försvarar sig representanter för Vårt gemensamma Sibbo under eget namn och under koalitionspartiernas namn mot anklagelserna om att hämnas mot Sfp och motarbeta svenskan.

Beskyllningarna om en hämndaktion fortsätter dock. I dagens Hufvudstadsblad ingår en kolumn av Thomas Rosenberg under rubriken "Sibbofiering av Svenskfinland". Jag återger här början på kolumnen:

>>"Ich bin ein Berliner." Bevingade ord av John F. Kennedy, i Västberlin i juni 1963, i en gest av sympati för det delade Tyskland. En gest många européer turnerade fyra decennier senare, den 11 september 2001, då många, åtminstone för en stund, kände sig som New York-bor och amerikaner.
Det är många som de senaste åren varit Sibbobor, i sympati för den hårt trängda kommunen. Nu har bilden grumlats, i takt med att bitterheten över den förlorade kampen övergått i öppen konflikt om makten i den stympade kommunen. I en ren hämndaktion har den samlade oppositionen efter valet gjort gemensam sak och resolut satt sfp på pottan. Ja, inte riktigt hela oppositionen eftersom de gröna vägrat delta i vendettan, vilket länder dem till heder.<<

Rosenbergs kolumn handlar om egentligen inte om Sibbo, utan om Svenskfinland, men kolumnens avslutande rader och Rosenbergs bittra slutsats passar väl in på Sibbo efter förlusten av Östersundom:

>>Det regerande majoritetspartiet har alltid fel. Och mera så ju längre tid det suttit vid makten. Och mest så om makten talat svenska.<<

Rosenbergs kolumn torde i hög grad vara inspirerad av diskussionen i Slaget efter tolv i Radio Vega senaste tisdag. I diskussionen deltog representanter från fyra olika politiska grupper i Sibbo: Christel Liljeström (sfp), Clara Lindqvist (ysi), Henrik Möller (grön) och Linda Karhinen (saml). Den häftiga diskussionen handlade i första hand om fördelningen av förtroendeposter i Sibbo, men indirekt även om den aktuella inkorporeringen. Ur diskussionen framgick det att Vårt gemensamma Sibbos ordförande missfösrtått Sfp:s erbjudande till Vårt gemensamma Sibbo vid förhandlingarna om fördelningarna av förtroendemannaposterna. Lindqvist, som inte själv torde ha deltagit i förhandlingarna, trodde att hennes grupp valt det tekniska sammarbete som gav den bästa utdelningen för gruppen, medan gruppens förhandlare i själva verket valde utgående från målsättningen att minimera Sfp:s inflytande. Motiveringarna som i diskussionen i Slaget efter tolv gavs till en koalition mot Sfp var att Sibbo behöver en förändring och att väljarna röstat för en förändring. På frågan vad hon menar med förändring hänvisade Lindqvist till att det finns ett beslut av statsrådet enligt vilket Sibbo inte har en trovärdig politik.

Statsrådets beslut baserar sig dock på synnerligen tvivelaktiga grunder. Det borde vara uppenbart för alla Sibbopolitiker att motivet till beslutet inte är Sibbos politik, utan att den bristande trovärdigheten är ett svepskäl till att man gav efter för Helsingfors stads krav. Även om det funnits brister i planeringen, så som HFD påpekar i sitt beslut, motiveras statsrådets beslut inte med bristande trovärdighet i Sibbos traditionella politik, utan med bristande trovärdighet i Sibbos nya tillväxtpolitik och speciellt Harry Harkimo och Bo-Erik Ekström modell för en kraftig tillväxt. Lindqvist medger att hon själv ännu för fyra år sedan ansåg att kommunen borde utvecklas som en landsortskommun, men nu ändrat åsikt. Redan sommaren 2006 röstade Lindqvist emellertid tillsammans med samlingspartiet, mot Sfp-gruppen, för en modell enligt vilken Sibbo skulle planera för 40 000 invånare i Östersundom. Det är alltså Helsingfors krav som plötsligt fick henne att ändra inställning. Lindqvist torde alltså se en snabb tillväxt närmast som någonting nödvändigt ont. Övriga representanter för koalitionen har däremot länge sett en snabb tillväxt som önskvärd i sig, bl.a. för att den skulle stärka koalitionspartiernas och de finskspråkigas ställning i kommunen.

Lindqvist har helt rätt när hon i Slaget efter tolv lät förstå att Sibbo ligger för nära Helsingfors för att planeras som en landsbygdskommu. Sibbo måste ta i beaktande kommunen regionala betydelse. Kommunens regionala betydelse ligger inte minst i den gröna zon som även enligt landskapsplanen för Nylands förbund går genom Västersundom och Östersundom. (Se kartan ovan.) Så sent som i föredragslistan för Helsingfors stadsplaneringsnämnds möte i går heter det att "Sipoonkorpea suunnitellaan alueen keskeisenä Nuuksion kaltaisena seudullisena retkeilykohteena." (Planerna för sydvästra Sibbo bordlades för övrigt tills nästa vecka.) Problemet är att Sibbo storskog redan nu är betydligt mindre än friluftsområdet i Noux och absolut behöver ekologiska korridorer till Svartabacken och Östersundom fågelvatten.

Jag anser själv att Sibbo relativt snabbt borde växa med ett par tusen invånare för att uppnå ramlagens krav på 20 000 invånare och kompensera bortfallet av skattebetalare. Å andra sidan ser jag att det största hotet mot Sibbo ligger i en politik där Sibbo i likhet med Esbo, Kyrkslätt och Nurmijärvi blir en reell konkurrent till Helsingfors om goda skattebetalare. Sibbos egna planer på en massiv tillväxt i Östersundom gjorde det ännu svårare för Helsingfors att avstå från sitt krav på en ändring i kommunindelningen. Även inom naturvårdsorganisatinerna har man förhållit sig kritiskt till Liljeström och kommundirektör Markku Luoma, men främst på grund av att Sibbo under deras ledarskap planerat bebyggelse som hotat naturvärdena vid Östersundom fågelvatten och Sibbo storskog. Hade Sibbo år 2006 gjort gemensam sak med naturskyddsorganisationerna och påtalat Östersundoms olämplighet för massiv bebyggelse, hade man enligt min bedömning haft betydligt större förutsättningar att förhindra inkorporeringen. Lindqvists desperata försök att förhindra förlusten av sin hemby Östersundom är både gripande och tragisk. Tyvärr är hon inte den enda som låtit sig luras av Helsingfors och statsrådets motiveringar.

Fallet Sibbo

Huvudgata. Den 4 december 2008

I dagens Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Sipoo ei lähde mukaan liitosalueen yhteiseen suunnitteluun". Tidningen skriver att "Sipoo suhtautuu toistaiseksi nihkeästi Helsingin toiveeseen, että Helsinki, Vantaa ja Sipoo laatisivat Helsinkiin liitettävälle Lounais-Sipoon alueelle yhteisen yleiskaavan." Vidare skriver tidningen bl.a. följande:

>>Alueen hyvien joukkoliikenneyhteyksien rungoksi tulee joko pikaraitiotie tai itämetron jatke. Lisäksi Uudesta Porvoontiestä halutaan katu, joka jatkuu saumattomasti Itäväylänä Helsingin keskustaan.<<

Vad Helsingin Sanomat inte skriver är att Helsingfors ingalunda vill ha Sibbo med bara i planeringen av inkorporeringsområde. Helsingfors vill tillsammans med Vanda och Helsingfors göra en generalplan som omfattar delar av Vanda och Sibbo som även efter årsskiftet kommer att höra till Vanda respektive Sibbo. Jag citerar ur föredragningslistan för Helsingfors stadsplaneringsnämnds möte ikväll:

>>Molemmilla maakuntaliitoilla on ohjelmassa maakuntakaavojen uusiminen joko osittain tai kokonaan. Kuitenkin kaavaprosessin nopeuttamiseksi ja tarkoituksenmukaisen suunnittelukokonaisuuden muodostamiseksi on todettu kuntien yhteinen yleiskaava parhaaksi välineeksi. Se sisältäisi liitosalueen lisäksi osia Vantaasta. Helsingin kannalta olisi toivottavaa, että yleiskaavassa olisi mukana myös osia Sipoosta. Molemmin puolin rajaa on olemassa yhteisen suunnittelun tarvetta useassa kohdassa.

Maankäyttö- ja rakennuslain mukaan kunnat voivat antaa yhteisen yleiskaavan laatimisen ja hyväksymisen maakunnan liiton, tehtävään soveltuvan muun kuntayhtymän tai kuntien muun yhteisen toimielimen tehtäväksi. Yhteisen osayleiskaavatyön pikainen käynnistäminen edellyttää pian vuodenvaihteen jälkeen siihen osallistuvilta kunnilta valtuustotason päätöstä, jossa päätetään myös kyseinen toimielin. Poikkeuksena kuntien omista yleiskaavoista kuntien yhteisen yleiskaavan vahvistaa ympäristöministeriö.

Liitosalue on osa metropolialueeseen kuuluvaa Helsingin–Porvoon kehittämisvyöhykettä. Tämän takia kaupunkisuunnitteluvirasto on laatimassa ns. kehyssuunnitelmaa. Se laaditaan yhteistyössä Helsingin, Vantaan, Sipoon, Porvoon ja maakuntaliittojen kanssa. Kehyssuunnitelman suunnittelulinjauksia on tarkoitus tarkastella kaupunkisuunnittelulautakunnassa vuoden 2009 alkupuolella.<<

Den gemensamma generalplanen, som alltså skulle fastställas av miljöministeriet med Jan Vapaavuori som bostadsminister, skulle för Sibbos del innefatta åtminstone Granö by (se "Bro till Granö. Den 3 december 2008") och kanske södra Sibbo ända fram till Söderkulla. I föredragningslistan ingår följande korta stycke med rubrik:

>>Raideliikenteessä varaudutaan sen ulottamiseen Sipoon Söderkullaan.

Liitosalueella varataan tila metrolle tai pikaraitiotielle tai molemmille Sipoon länsirajalle asti.<<

Valet mellan metro och snabbspårväg är av avgörande betydelse för planeringen. Jag citerar vidare ur föredragningslistan:

>>Joukkoliikenteen perusratkaisuna on metro tai pikaraitiotie tai molemmat. Metrokaupunki poikkeaa jonkin verran pikaraitiotiehen perustuvasta kaupungista. Metrokaupunki tuottaa raskaammin rakennetut asemanseudut, pikaraitiotie taas jakaa rakentamista tasaisemmin.<<

Jag undrar om inte planerna för Österleden/ Nya Borgåvägen hänger samman med planerna på en snabbspårvägsförbindelse längs riksväg 170. (Se "Metrolinje längs väg 170. Den 13 september 2008".) I föredragningslistan kan man läsa följande:

>>Liitosalue liitetään muuhun Helsinkiin pääkadulla.

Luontevin ratkaisu on käyttää hyväksi Itäväylän jatketta ja siihen liittyvää Uutta Porvoontietä. Nämä tulee muuttaa valtion ylläpitämistä teistä kaduiksi ja suunnitella kaupungin kadun standardeilla. <<

Dess värre går den tänkta huvudgatan som skall förbinda inkorporeringsområdet med det övriga Helsingfors flera hundra meter genom Vanda vid avtaget till Ring III. (Se kartan ovan.) Skall Helsingfors sköta underhållet av en gata som ligger i Vand? Frågan torde vara lite känslig, eftersom gränsmissen längs Österleden avslöjar de fatala bristerna i utredningen och förslaget som stod till grund för statsrådets Sibbobeslut. Helt enkelt torde det inte bli att göra Nya Borgåvägen till en gata som fortsätter "utan sömmar" till Helsingfors centrum.

Bostadsminister Jan Vapaavuoris omnämnde i sitt tal "Metropolialueen merkitys maan menestykselle" vid Nylands landskapsparlament igår förslaget till en ändring i markanvändnings- och bygglagen, enligt vilken en gemensam generalplan skulle bli obligatorsik för huvudstadsregionen. Vapaavuori skriver att "Se on selkeä viesti hallitukselta seudullisen maankäyttöpolitiikan puolesta." Gemensamma generalplaner torde alltså vara på kommande.

Helsingfors har idag på de finska specialsidorna om inkorporeringen publicerat ny information under rubriken "Helsingin terveyskeskuksen palvelut liitosalueen asukkaille 1.1.2009 alkaen". De svenskspråkiga sidorna har inte uppdaterats på länge. Här gör man fortfarande reklam för överborgmästarens invånarafton den 4 november.

Fallet Sibbo

Bro till Granö. Den 3 december 2008

Christel Liljeström har idag publicerat ett blogginlägg där hon redogör för förhandlingarna mellan Helsingfors och Sibbo speciellt när det gäller vattenförsörjningen i sydvästra Sibbo. Helsingfors vill att Sibbo tar ansvaret för vattenförsörjningen.

I gårdagens inlägg "Förhandsmeddelande. Den 2 december 2008" berättade jag om Helsingfors planer för sydvsästra Sibbo enligt föredragningslistan för Helsingfors stadsplaneringsnämnds möte i morgon. I föredragslistan heter det enligt följande:

>>Liitosalueen luonnon kannalta merkittävät Sipoonkorpi ja rannikon Natura2000-alueet ovat oleellinen osa uutta kaupunginosaa. Merellistä luontoa edustaa myös Granö, joka on suunniteltava Helsingin ja Sipoon kesken yhteistyössä monipuolisten virkistysmahdollisuuksien turvaamiseksi.<<

Sibbo storskog och de skyddade fågelvattnen är alltså en väsentlig del av den nya stadsdelen. Det låter inte speciellt urbant. Ändå kan man längre fram i föredragningslistan läsa följande:

>>Julkisilta ulkotiloiltaan alueen tulee tuntua kaupungilta. Tämä on vaativa tavoite, koska useimmat suomalaiset tiivis-matala-alueet tuntuvat vain tiiviiltä omakotialueilta ilman kaupungin tunnelmaa. <<

Intresset för Granö är iögonstickande. Helsingfors äger visserligen nästan halva Granö, men ön, som även efter årsskiftet hör till Sibbo, ligger 700 meter från närmaste fastland. Jag citerar:

>>Granö suunnitellaan uudenaikaiseksi toiminnallisesti monipuoliseksi kansanpuistoksi.

Välittömästi liitosalueen ulkopuolella sijaitseva Granön saari on suurelta osin Helsingin omistuksessa. Granön merkitys koko liitosalueelle on sen tarjoamat suuret mahdollisuudet merelliseen virkistykseen. Saaren suuri koko tarjoaa tähän hyvät lähtökohdat. Ei ole poissuljettua suunnitella saarelle kohtuullisessa määrin myös asumista.

Seurasaari ja Mustikkamaa ovat perinteisiä kansanpuistoja. Nykyaikainen versio tästä käsitteestä voisi olla niitäkin monipuolisempi. Joka tapauksessa saarelle on oltava sujuva yhteys, mikä tarkoittaa fyysisen yhteysrakenteen lisäksi julkista liikennettä. Silta saareen on virkistysarvon sekä monipuolisten toimintojen kannalta paras ratkaisu. Sillan taloudellinen konkreettisuus paranisi, mikäli saarella olisi myös asumista.

Hyvä yhteistyö Sipoon kunnan kanssa on edellytys saaren täysimääräiseen hyödyntämiseen.<<

Helsingfors har i tidigare talat om Granös betydelse som rekreationsområde, men Helsingfors eller åtminstone Jan Vapaavuori har även talat om Tobbens möjligheter som rekreationsområde, trots att de verkliga planerna för ön har varit helt andra. (Se "Tabben och Tobben. Den 24 juni 2008".) I Helsingfors stadsstyrelses utlåtande över utkastet till generalplan för Sibbo, som inte inkluderar skärgården, liksom i stadsplaneringskontorets utlåtande från den 27 mars heter det att "Granön alue, joka nyt ei sisälly kunnan yleiskaavaluonnoksen aluerajaukseen olisi voitu merkitä taajamatoimintojen käyttöön." I fastighetskontorets utlåtande från den 22 mars heter det igen om Granö att "Saaren kehittämisessä on monia muitakin mahdollisuuksia kuin maakuntakaavassa määritelty pelkkä virkistyskäyttö." (Se "Kalima fortsätter hota. Den 10 juli 2007".)

Granö torde ha ingått i det område som Hannes Manninen hade lovat åt Helsingfors. På bilden ovan den karta som Huvudstadsbladet i misstag publicerade den 21 juni 2006. (Se "Alternativ på 8 procent. Den 15 september 2007".) Här är Granö en del av området som föreslås överföras till Helsingfors. Om det byggs en bro till Gramö, är det sannolikt att Helsingfors kommer att göra anspråk på att området, som skulle sakna fast förbindelse direkt till Sibbo, inkorporeras med Helsingfors.

Fallet Sibbo

Förhandsmeddelande. Den 2 december 2008

Kommunfullmäktige i Sibbo diskuterade igår ramarna för budgeten för år 2009. Där finanskrisen och lågkonjunkturen bekymrar i andra kommuner, är det tvångsinkorporeringen som föranleder bekymmer i Sibbo. Christel Liljeström har på sin webbplats refererat gårdagens diskussion. Jag återger här valda bitar:

Bengt Wiik: Sibbos positiva inkomstskatteutveckling kan brytas redan år 2010 och då vi dessutom har ersättningskonflikten med Helsingfors stad under behandling är det skäl att fastställa en försiktig och på kostnadseffektivitet baserad budget redan för år 2009.

Jouko Tikkanen: Talousarvio on vaarallinen paperi. Suorastaan pommi uudelle valtuustolle. Ei ole huomioitu juuri lainkaan rajamuutoksen vaikutuksia. Todellisuudessa merkitys verontulojen menetyksestä on valtava. Epäselvää on jos luvuissa on havaittu valtionosuusmenetykset. Selvin virhe silti 2010–2011; menetämme suuren osan tuloistamme. Alenema on vain v. 2010 0,5 milj vuodesta 09. Oikein olisi 7-9 miljoonan aukko vuonna 20010 ja vuonna 2011 on yli 2011. Halutaanko että uudet valtuutetut saavat harhakuvan? Rehellisyys välttämätön myös sen takia että hallinto-oikeudessa otetaan kantaa talouteemme. Mutta nyt se on esitetty olevan tasapainossa. Tappio tulee näkyä!
Sipoon pärjääminen tulojen lisäksi riippuu myös menoista. On ymmärrettävää että 10 % asukaspoisto ei poista 10 % menoista.

Christel Liljeström: Finlands statsminister talade i egenskap av partiordförande under helgen i Träskända om att införa ett tak för skatteprocenten i kommunerna. I detta scenario skulle kommunerna tvingas att sköta ekonomin enligt statens rekommendation. ... Jag undrar om statsministern vet följderna av hans prat? För det första skulle synsättet att kommunernas rättigheter får naggas i kanterna, trots att de är grundlagsstadgade, bli bekräftat. Min association går omedelbart till frågan om annekteringen i sydöstra Sibbo – inte fyllde det kommunindelningslagen men staten ansåg det vara berättigat.

Borgåbladet har på eftermiddagen publicerat en nyhetstext med rubriken "Lång budgetdebatt i Sibbo", som anknyter till de ovanciterade inläggen.

Yle Östnyland har på eftermiddagen publicerat en text med rubriken "Helsingfors planläggning påverkar Sibbo". Yle Mellannyland har publicerat texten under rubriken "Hfors vill dra metro till Söderkulla". Yle har även publicerat ett ljudklipp med en intervju med projektchef Mikko Visanti vid stadsplaneringskontoret i Helsingfors. Jag citerar ur texten:

>>Helsingfors planer för sydvästra Sibbo får också konsekvenser för Sibbo kommun. Helsingfors räknar bland annat med att metron kan dras ända till Söderkulla och staden vill därför ha en gemensam generalplan med Sibbo. <<

Helsingfors stad har idag publicerat ett meddelande med rubriken "Alustavat suunnitteluperiaatteet Sipoon ja Vantaan liitosalueille" på så väl stadens hemsida som på de finska specialsidorna om inkorporeringen. Texten har publicerats under rubriken "Ennakkotiedote: Helsingin kaupunkisuunnittelulautakunta to 4.12.2008" på stadsplaneringskontorets hemsida. Jag återger här meddelandet i sin helhet:

>>Sipoosta ja Vantaalta Helsinkiin vuoden 2009 alussa liitettävälle alueelle on laadittu alustavat suunnitteluperiaatteet.

Nykytilanteeseen nähden perustavanlaatuinen muutos on, että maaseudusta tehdään kaupunkia. Liitosalueen uuden väestön vähimmäismääränä pidetään alustavasti 30 000 asukasta. Pääajatuksena on luoda liitosalueesta monipuolinen joukkoliikenteeseen painottuva kaupunkimaisesta pientalorakentamisesta koostuva alue. Kadut korvaavat tiet.

Joukkoliikennepainotteisuuden lisäksi alue suunnitellaan kävely- ja polkupyöräily-ystävälliseksi. Alueelle suunnitellaan ainakin yksi arkkitehtuuriltaan ja kaupunkikuvaltaan edustava sekä kaupallisesti vetovoimainen keskusta, jonne sijoitetaan myös julkisia palveluja. Vuosaaren sataman ja Aviapoliksen kehityskäytävää hyödynnetään mahdollisuuksien mukaan. Myös kaupunkirakennustaiteellisia tekijöitä painotetaan. Kaupunkielämän laadun takaamiseksi rantaviivaa avataan nykyistä enemmän asukkaiden saavutettavaksi. Liitosalueen luonnon kannalta merkittävät Sipoonkorpi ja rannikon Natura 2000 -alueet ovat oleellinen osa uutta kaupunginosaa. Merellistä luontoa edustaa myös Granö, joka on suunniteltava Helsingin ja Sipoon kesken yhteistyössä monipuolisten virkistysmahdollisuuksien turvaamiseksi.

lisätiedot: projektipäällikkö Matti Visanti, p. 310 37291<<

Helsingfors har idag även publicerat stadsplaneringsnämndens föredragslista för den 4 december, där ärende nummer 7 har rubriken "Helsinkiin Sipoosta ja Vantaasta vuonna 2009 liitettävien alueiden suunnittelu ja alustavat suunnitteluperiaatteet". Det 9 sidor långa ärendet innehåller många intressanta detaljer, som det finns skäl att återkomma till. I detta inlägg vill jag inledelsevis påpeka att stadsplaneringsnämnden i föredragningsluitan refererar till kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi. Jag citerar ur föredragningslistan:

>>Alue päätettiin liittää Helsinkiin selvitysmies Pekka Myllymäen selvityksen pohjalta. Selvitys sisälsi alueen suunnittelun tavoitteisiin ja suunnittelun lähtökohtiin liittyviä näkemyksiä. Ne on syytä päivittää.
Suunnitteluperiaatteet täsmentyvät ja niitä tarkistetaan myöhemmin mm. maankäyttö- ja rakennuslain mukaisessa osallisuus- ja vuorovaikutusmenettelyssä.

Alueliitosta perustellaan raportissa ennen muuta yhdyskuntarakenteen toimivuuden edistämisellä. Raportissa todetaan, että tarkastelun kohteena on koko pääkaupunkiseudun ja Helsingin seudun yhdyskuntarakenteen toimivuus. Liitosalueen suunnitteluun liittyvät monet selvitysmiehen raportin näkemykset, joista poimintojaseuraavassa:<<

Efter den ovanciterade texten följer ett över en sida långt plock ur Myllyniemis rapport. Med undantag av de tre första satserna ingår plocket i sin helhet i Jussi Pajunens och Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" från den 18 oktober 2006, som utredningsmannen plagierat. (Se bilden ovan.) Samma text ingår även i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen från den 29 oktober 2006. Det intressantaste inslaget i föredragningslistan gäller Granö, som inte ingår i området som skall anslutas till Helsingfors. Jag återkommer.

Fallet Sibbo

Gåva till inkorporeringsområdets invånare. Den 1 december 2008

I dagens Helsingin Sanomat ingår en notis med rubriken "HKL perustaa Sipoon liitosalueelle kaksi pienbussilinjaa". Nyheten är i sig ingen nyhet, fastän Helsingfors stad just idag publicerat ett meddelande med informationen på så väl stadens hemsida som på de finska specialsidorna om inkorporeringen. De nya linjerna trafikeras med minibussar och transporterar eventuella pasagerare till Nya Borgåvägen, där resan kan fortsättas med Borgå Trafiks bussar, som vid årskiftet får status som U-linje. Några nya bussturer från Östersundom till nuvarande Helsingfors är det alltså egentligen inte fråga om. Priset (med HST:s resekort) på en resa från Östersundom till Helsingfors (Helsingfors centrum) kommer att vara mycket förmånligt jämfört med avsevärt kortare resor t.ex. från Otnäs till Helsingfors eller med motsvarande bussresa utan resekort. Priserna torde dock radikalt stiga senast år 2014, då SAD (YTV) går in för ett nytt system för priser och biljetter.

Informationen om de nya busslinjerna finns även i tidningen Helsinki-info 6/2008, som publicerats idag. Informationen hittas i en artikel med rubriken "Liitosalueen asukkaille lahjaksi matkakortit". Helsingfors donerar alltså resekort värda 9 euro åt Helsingfors blivade invånare, ifall någon missat denna nyhet. I tidningen ingår ett par sidor "Liitosalue-info" samt en halv sida med information "Till dig som snart blir helsingforsare".

Resekorten som inkorporeringsområdets invånare får i gåva av Helsingfors stad tas snart ur bruk och torde bytas ut från och med nästa sommar. Helsingfors gåva till de nya invånarna är alltså bäst före 2009. Förnyelsen av resekorten är en del av den reform av prissättning och biljetter som skall vara klar före 2014. Därefter kommer invånarna i Östersundom att betala betydligt mera för en resa in till Helsingfors centrum än övriga helsingforsare.

Otto Lehtipuu blir ny stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors. Jag har skrivit om hans roll i fallet Sibbo bl.a. i blogginläggen "Soininvaaras arvtagare. Den 2 mars 2007" och "Lehtipuu. Den 23 mars 2007".

Fallet Sibbo