Juss-Pekka Alanens utredning med förslag till ändring i kommunindelningen mellan Tusby, Träskända och Kervo "Rajat kuntoon, veturi vauhtiin" är daterad den 17 september 2007. Inrikesministeriet/finansministeriet avslog inte omedelbart Alanens framställning, men ministeriets beslut har dröjt. Inofficiellt har kommunminister Mari Kiviniemi för länge sedan meddelat att ministeriet inte komer att godkänna den föreslagna partiella kommunsammanslagningen, men ännu förra veckan, den 11 juni, publicerade Keski-Uusimaa en notis med rubriken "Kaikkonen hoputtaa Ristikytö-ratkaisua Kiviniemeltä". I onsdags, den 27 juni, tog eller offentliggjorde finansministeriet äntligen sitt beslut. Beslut om ändringar i kommunindelningen görs ofta i slutet av juni, eftersom ändringar träder i kraft den 1 januari och beslutet måste tas mins ett halvår före ändringen träder i kraft. I onsdags beslöt finansministeriet om tre små partiella kommunsammanslagningar och samtidigt beslöt ministeriet att avslå framställningen om en ändring i kommunindelningen mellan Tusby, Träskända och Kervo. (Se "Finansministeriet beslutade om partiella kommunsammanslagningar".) Ministeriets motiveringar till det sistnämnda beslutet är intressant:
Finansministeriet har den 17 juni 2009 beslutat att avslå Träskända stads och Kervo stads framställningar om överföring av vissa områden från Tusby kommun. Kervo stads framställning gällde ett område på 5,23 km² i Tusby kommun, och Träskända stads framställning områden på sammanlagt 9,70 km² i Tusby kommun.
Tusby kommun motsatte sig framställningarna. Förverkligandet av dem skulle ha förutsatt att villkoren för ändring av kommunindelningen hade uppfyllts på ett synnerligen vägande sätt. Det kan inte anses att villkoren för ändring av kommunindelningen uppfylls på ett synnerligen vägande sätt, eftersom den föreslagna ändringen av kommunindelningen inte skulle ha löst utvecklingsbehoven för områdena i fråga och deras omgivning på ett heltäckande sätt. Framställningarna innehåller tydliga utvecklingsplaner för områdena, men ett helhetsinriktat utvecklande av områdena i fråga och deras omgivning samt förenhetligandet av samhällsstrukturen förutsätter dock en mera omfattande lösning än den som ingår i framställningen.
Finansministeriet hade befogenheten att avslå framställningen, men eftersom Tusby kommun motsatte sig förslaget till ändring i kommunindelningen, hade ministeriet inte haft befogenheten att besluta i enlighet med Alanens förslag. På liknande sätt avslog inrikesministeriet den 28 juni 2007 Helsingfors framställning från juni 2006, medan kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställning gick vidare till statsrådet. (Frågan är om Kiviniemis ersättare Mauri Pekkarinen hade kunnat avslå framställningen, så att den aldrig hamnat på regeringen bord.) Enligt en allmän tolkning kan ministeriet, liksom regeringen, avslå en framställning, även om de juridiska förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen uppfylls. Finansministeriet har dock valt att även denna gång ge juridiska motiveringar till beslutet.
Finansministeriets eller kommunavdelningens/Kiviniemis/Centerns linje är att tvångssammanslagningar godkänns endast då de möjliggör (frivilliga) sammanslagningar mellan hela kommuner. Om det hade gällt att skapa en korridor som skulle möjliggöra en sammanslagning av Träskända och Kervo, så hade Kiviniemi tvingat Tusby att avstå från en liten del av kommunen. Till saken hör att förslaget till inkorporering inte bara gäller "Ristikytö" (Ristinummi och Tuomala) mellan Kervo och Träskända, utan även Purola och Vanhakylä nordväst om Träskända. Alanens förslag går emot ministeriets agenda, men beslutet motiveras juridiskt, inte politiskt.
Finansministeriet hävdar i sina motiveringar att förverkligandet av den föreslagna ändringen i kommunindelningen hade förutsatt att [de juridiska] villkoren uppfyllts på ett synnerligen vägande sätt (erityisen painavina). Ministeriets påstående bygger på att den föreslagna ändringen i kommunindelningen hade inneburit en ändring av Kervos och Träskändas areal på över 10 %, fastän ändringen för Tusbys del hade varit klart mindre än 10 %. Att 10 %-regel även gäller förändringen i den mottagande kommunens eller de mottagande kommunernas areal hade Alanen och arbetsgrupperna som utarbetade framställningen ursprungligen inte noterat. Därför kompletterades Alanens utredning senare med ytterligare motiveringar i utredningen "Kuntajakolain vaikutukset Järvenpään, Keravan ja Tuusulan osaliitokseen" från den 26 oktober 2007. (Se "Regeln 10/5. Den 9 december 2007" och "Alanen är tillbaka. Den 10 december 2007".) Det kan noteras att inte heller Myllyniemi, eller de som stod bakom Myllyniemis förslag, noterat att 10 %-regeln även gäller Helsingfors areal. Kommunindelningslagarbetsgruppen, som Alanen själv är medlem i, har för övrigt i sitt förslag till ändring i kommunindelningslagen föreslagit att procentgränsen helt och hållet slopas. I sin promemoria skriver lagarbetsgruppen speciellt att "prosenttirajojen asettaminen myös suhteessa alueen vastaanottavaan kuntaan on nähty säännöksen tarkoituksen kannalta tarpeettomana". (Se "'Onödig' procentgräns. Den 26 april 2009".)
Det är alltså på mycket formella grunder som ministeriet hävdar att den föreslagna ändringen i kommunindelningen hade krävt att de juridiska villkoren uppfylls på ett "synnerligen vägande sätt". Motiveringarna till att villkoren inte uppfylls på ett synnerligen vägande sätt är istället desto mera subjektiva. Motiveringen är alltså att "den föreslagna ändringen av kommunindelningen inte skulle ha löst utvecklingsbehoven för områdena i fråga och deras omgivning på ett heltäckande sätt." Igen påtalar ministeriet "utvecklingsbehov", fastän utvecklingsbehov inte hör till de fyra alternativa villkoren för en ändring i kommunindelningen som enligt gällande lag borde uppfyllas med särskild vikt. Däremot heter det i förslaget till ny kommunindelnuingslag att "Kuntajaon muuttamisen edellytyksiä arvioidaan myös alueen tulevan kehityksen kannalta." Man kan ju fråga sig varför den föreslagna ändringen i kommunindelningen inte skulle lösa utvecklingsbehoven, men egentligen borde utvecklingsbehoven inte ännu ha juridisk relevans - så vida man inte ser fallet Sibbo som ett prejudikat.
Kervo och Träskända hade knappast gjort sina framställningar till ändring i kommunindelningen, om inte Sibbofrågan hade varit aktuell. Ursprungligen var det dock inte tänkt att inkorporeringen av delar av Tusby skulle kräva att de juridiska villkoren uppfylls med särskild vikt, men just med tanke på detta krav är fallet Sibbo ett prejudikat speciellt i detta fall. Inkorporeringen av Östersundom är det det första och enda fallet hittills där det krävts att villkoren uppfylls med särkild tyngd. I sitt avgörande i fallet Sibbo ger HFD emellertid inga direkta motiveringar till varför de allmänna villkoren uppfylls med särskild tyngd. Istället noterar HFD i sitt beslut bara att utvecklingen av Helsingforsregionen som har betydelse "inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket." (Se "Tänjningar. Den 3 augusti 2008".) HFD motiverar, liksom inrikesministeriet, beslutet i fallet Sibbo med att Sibbo enligt miljöministeriets definition hör till Helsingforsregionen, vars utveckling har betydelse för hela Finland. Enligt samma definition hör även Tusby, Träskända och Kervo till Helsingforsregionen.
Jag menar inte att finansministeriet gjorde fel då man lät Tusby behålla "Ristikytö". Jag vill bara påtala inkonsekvensen. Keski-Uusimaa skrev igår att Träskända och Kervo överklagar ministeriets beslut. (Se "Järvenpää ja Kerava valittavat ministeriön Ristikytö-päätöksestä" och "Inget frågetecken. Den 18 juni 2009".) Någon större risk för att HFD ändrar på beslutet kan jag inte se, men en eventuell process kan bli intressant. Det sannolika är att Träskända och Kervo tolkar signalerna från ministeriet om "ett helhetsinriktat utvecklande" och "en mera omfattande lösning" och föreslår en sammanslagning av Träskända och Kervo. Då ligger Ristinummi och Tuomala mellan Kervo och Träskända illa till. Då är det snarare Hattula (se "Hattula. Den 27 december 2008") än Sibbo som utgör ett prejudikat, men kommunindelningslagen torde ändras innan några juridiska prejudikat blir aktuella. Keski-Uusimaa har faktiskt idag publicerat en artikel med rubriken "Tapio Bergholm pitää Keravan ja Järvenpään yhdistymistä vaihtoehtona".
Christel Liljeström har sent igår kväll publicerat ett blogginlägg med rubriken "Edunvavonta heikoilla jäillä".
Fallet Sibbo
Inlägg
