I mitt inläg "Klander mot Vehviläinen. Den 13 maj 2010" noterade jag riksdagens justitieombudsmans klander av minister Anu Vehviläinen har ett samband med fallet Sibbo: När HFD före JO bedömde Vehviläinen som jävig följde man justitiekansler Jaakko Jonkkas linje i fallet Sibbo. När statsminister Matti Vanhanen kom med klara ställningstagande för en inkorporering av sydvästra Sibbo samtidigt som de var statsrådets som skulle bedöma de juridiska förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen lyfte justitiekansler Paavo Nikula fram ministrarnas domarroll. Vikarierande justitiekansler Jaakko Jonkka bedömde dock att endast de ministrar som deltog i Helsingfors stadsfullmäktiges Sibbobeslut den 21 juni 2006 var jäviga att deltaga i statsrådets beslut i Sibbofrågan. Linjen var märklig och torde ha föga med tron på ministrarnas opartiskhet att göra, men fick indirekt HFD:s stöd i HFD:s Sibbobeslut från den 15 januari 2008 och direkt HFD:s stöd i beslut angående statsrådets beslut om en sammanslagning av Eno och Pyhäselkä med Joensuu stad från den 3 december 2008. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg alltså, liksom justitieombudsmannen senare, att Vehviläinen varit jävig att deltaga i statsrådets beslut om den aktuella sammanslagningen, eftersom hon redan deltagit i Joensuus besluta att ta ställning för en sammanslagning. HFD:s logik torde vara att om Vehviläinen inte varit jävig så hade ministrarna som jävade sig i statsrådets Sibbobeslutet jävat sig på felaktiga grunder.JO säger i sitt beslut att klandra Vehviläinen att Vehviläinen varit jävig utgående från den sjunde alternativa grunden för jäv enligt förvaltningslagens § 28 enligt vilken en tjänsteman är jävig om tilltron till tjänstemannens opartiskhet av "något annat särskilt skäl" äventyras. I verkligheten baserar sig JO bedömning på HFD:s beslut, som i sin tur bygger på Jonkkas linje i fallet Sibbo. Denna linje grundar sig ingalunda bara på § 28 i förvaltningslagen, utan på ministrarnas domarroll och lagen om domarjäv. Enligt lagen om domarjäv är en domare "jävig att på nytt i samma domstol behandla samma ärende eller en del av det, om det finns grundad anledning att misstänka att domaren har en förhandsinställning i saken på grund av ett avgörande som domaren tidigare har träffat i saken eller någon annan särskild orsak". I sitt Sibbobeslut såg HFD inte Vanhanens löfte till Helsingfors om en inkorporering eller "deltagande i diskussionen" som en annan särskild grund för jäv. Däremot tycks HFD ha överfört principen om att en domare inte skall behandla samma ärende två gånger på ministrarnas deltagande i beslut om ändring i kommunindelningen. Själv har jag dock svårt att se Vehviläinens domarroll i sammanslagningen av Eno och Pyhäselkä med Joensuu, eftersom beslutet till skillnad från Sibbobeslutet krävde föga juridisk bedömning.
HFD och JO bekräftar alltså i sin bedömning av Vehviläinens jäv att ministrarna som deltog i Helsingfors stadsfullmäktiges beslut den 21 juni 2006 - bland andra nuvarande justitieministern - gjorde rätt då de jävade sig vid statsrådets Sibbobeslut ett år senare. Mot det förstnämnda beslutet gjordes besvär, liksom jag noterade i gårdagens inlägg "Betydande olägenheter för utvecklingen. Den 4 juni 2010", men så väl Helsingfors förvaltningsdomstolen som högsta förvaltningsdomstolen förkastade besvären mot Helsingfors stadsfullmäktiges beslut. En intressant detalj som jag inte noterat tidigare är att högsta förvaltningsdomstolens president Pekka Hallberg själv deltog i HFD:s beslut från den 23 maj 2007 angående Helsingfors stadsfullmäktiges beslut. Hallberg deltog även i HFD:s beslut från den 15 januari 2008 angående statsrådets beslut i samma ärende. Lagen om domarjäv borde väl även gälla HFD:s domare?
Inlägg
