Gummistämpeln. Den 25 augusti 2007

Tyvärr har jag inte tidigare direkt tagit del av statsrådets presskonferens efter gränsbeslutet den 28 juni. Bandupptagning av presskonferensen på 39 minuter finns på statsrådets webbplats både som video och audio. Presskonferensen är på många sätt exeptionell. Stora delar av presskonferensen har naturligtvis tidigare förmedlats av medierna och via medierna även på denna blogg, men en del aspekter har även lämnats obeaktade. Innan jag refererar presskonferensen skall jag citera ur Sipoon Sanomats referat av presskonferensen "Suomen hallitus pilkkoi Sipoon Ministerit tekivät laittomasta laillisen":

Toimittajia kummastutti, miten hallitus voi tehdä Myllyniemen selvitykseen nojaavan päätöksen, kun selvitykseen on sivukaupalla kopioitu suoraa tekstiä Helsingin kaupungin luottamuselinten esityslistoilta sekä muun muassa internetistä. Eikö kopiointi murenna Myllyniemen selvityksen uskottavuutta?
– Tämä on sisäministeriössä arvioitu virkamiesvastuulla, Vanhanen tyytyi toteamaan.

Liksom ur citatet framgår undviker statsministern att kommentera påståendena om plagiat i utredningsmannens rapport. I själva verket svarar Vanhanen på frågan med att betona skillnaderna mellan Helsingfors och utredningsmannens förslag. Det är dock allmänt känt att utredningmannens förslag motsvarar Helsingfors ursprungliga krav. I sitt svar beskriver Vanhanen där till utredningsmannens förslag på samma sätt som han före utredningen i offentligheten redogjorde för de villkor som han ställde på en inkorporering. Anklagelserna om plagiering gäller dock inte själva förslaget, utan motiveringarna för förslaget. Utredningsman Pekka Myllyniemi har direkt kopierat Helsingfors motiveringar, fastän Helsingfors motiveringar, åtminstone officiellt, gäller ett område som enligt Vanhanen i hög grad skiljer sig från utredningsmannens förslag. Att förslagen i så hög grad skiljer sig från varandra bör ytterligare äventyra trovärdigheten i utredningsmannens och den föredragande tjänstemannens motiveringar!

Ur presskonferensen, där fyra partiordföranden samt föredragande minister Mauri Pekkarinen uttalar sig, framgår att statsrådet eller majoriteten av ministrarna inte har några andra juridiska motiveringar för sitt beslut än att man förlitar sig på den under tjänstemannaansvar gjorda beredningen. Vanhanen säger uttryckligen att "majoritetens (ministrarnas) ställningstagande baserar sig på den föredragande tjänstemannens ställningstagande". I praktiken förlitar man sig på Pekka Myllyniemis "utredning" och Arto Sulonens beredning, fastän det med tanke på Sulonens roll i KSSR finns starka skäl att betvivla hans opartiskhet. Vanhanen noterar visserligen även att man tagit del av ett utlåtande av justitiekanslern, som inte har något att anmärka mot den föredragande tjänstemannens förslag, men påpekar samtidigt att JK inte i sig tagit ställning, utan endast noterat att man juridiskt sett kan komma till två olika slutsatser.

Vanhanen vill även tillägga att regeringen vad lagligheten i besluten beträffar normalt förlitar sig på beredande tjänstemän och JK, men just i det aktuella fallet var det ju statsrådets uppgift att ta ställning till de juridiska förutsättningarna, vilket Vanhanen under presskonferensen själv flera gånger noterar. Statsministern säger uttryckligen att "pääpaino oli oikeudellisella arvioinnilla". Vanhanen säger även att eftersom frågan är juridisk, kunde man i regeringsförhandlingarna inte på förhand komma överens om saken. Då statsministern lika väl ger över ansvaret att bedöma förslagets laglighet till tjänstemannaberedningen degraderar han regeringen till en gummistämpel.

Angående Vanhanens påpekande att statsrådet i sitt beslutstagande brukar lita på tjänstemannaberedningen vill jag tillägga att statsrådet i sitt beslutsfattande som regel även förlitar sig på den föredragande ministerns förslag. Det är exeptionellt att statsministern röstar mot den föreragande ministerns förslag, speciellt då den föredragande ministern hör till samma parti som statsministern. I efterhand står det där till klart att justitiekanslern då han gav sitt utlåtande om den beredande tjänstemannen Arto Sulonens förslag inte hade haft tillgång till all relevant information. Enligt vad justitiekanslern säger i sitt svar på Leena Liipolas klagomål från den 28 juni uppfyller Sulonens beredning inte kraven.

Jyrki Katainens argumentering för gränsbeslutets laglighet är om möjligt ännu mera ologisk än Vanhanens. Katainen säger att han hört några rättslärda och att tolkningarna tydligen "menevät ristiin". Jag vore mycket intresserad av att veta vilka "rättslärda" som Katainen hört. Månne han har hört juristen Jan Vapaavuori tolkning? Vapaavuori har ju även hävdat att Helsingfors förslag fyllde lagens krav, fastän han torde ha tvivlat på att HFD skulle vara av samma åsikt. Av att det förekommer olika tolkningar drar Katainen slutsatsen att det inte finns några speciella skäl att tvivla på att den juridiska sidan är i sin ordning!

Fastän statsministern i sitt inledningsanförande vid presskonferensen lät förstå att diskussionen huvudsakligen skulle handla om huruvida beslutet uppfyller de krav som definieras i kommunindelningslagen, handlar ministrarnas motiveringar för beslutet nästan uteslutande om ändamålsenlighet, så som bostadspriser och "balans i huvudstadsregionen". Liksom Myllyniemi förefaller ministrarna förväxla huvudstadsregionen med Helsingforsregionen. Vanhanen hävdar bl.a. att "alueen yhdyskuntarakenne on hyvin vahvasti painottunut länteen päin" och att inkorporeringen skulle möjliggöra en utveckling av arbetsplats- och bostadsområden även österut, "mycket nära Helsingfors områden".

För att kunna bedöma huruvida samhällstrukturen är i obalans, borde man väl först definiera vilket område det gäller och var centrum för detta område är beläget. Om vi utgår från att Helsingfors centrum utgör centrum även för huvudtadsregionen, så är det lätt att visa att bebyggelsen i själva verket i hög grad är koncentrerad till den östra halvan. Om problemet är att arbetsplatserna finns i Esbo, så är det väl ur ekologisk synvinkel snararst åt väster som bostadsproduktionen borde koncentreras. Påståendena om att samhällsstrukturens tyngdpunkt är förskjuten åt väster torde bygga på uppfattningen att (hela) Helsingfors stads område utgör centrum i huvudstadsregionen och att Helsingforts geografiska mittpunkt på något sätt utgör huvudstadsregionen centrum. Om statrådets gränsbeslut förverkligas kommer detta föreställda centrum ytterligare att förskjutas österut, varmed obalansen bara förvärras.

Den nuvarande huvudstadregionens (SAD-områdets) mittpunkt ligger nära den punkt där Helsingfors, Vandas och Esbos gränser möts i en gemensam punkt. Om man drar en rät linje genom denna punkt, så att Huvudstadsregionen delas i två lila stora halvor, en östra och en västra, så har den östra halvan omkring tre gånger flera invånare än den västra.