Statsministerns samvete. Den 18 augusti 2007

Statsminister Matti Vanhanen skrev tidigare i veckan sitt första blogginlägg på tre månader och avslöjade att han magrat till följd av att han bytt till den sockerfria varianten Zero av ett onämnt kolamärke. I en artikel med rubriken "Jag är ingen sprattelgubbe" i dagens nummer av Hufvudstadsbladet avslöjar Centerns partisekreterare Jarmo Korhonen, som lika så har magrat, att han "går på surmjölk och soppa för att bli av med övervikten". Konkurrensen är hård inom Centern, men Hbl skriver att "Jarmo Korhonen sägs vara mannen som i praktiken leder centern i det fördolda." Meningsskiljaktigheterna mellan partiordföranden och partisekreteraren gäller inte minst Sibbofrågan, men Korhonen håller fast vid att han representerar Centerns linje. Jag Citerar ur intervjun i dagens Hbl:

Jarmo Korhonen understryker gång på gång att det inte finns några skillnader mellan hans center och Matti Vanhanens center. Men åtminstone i Sibbofrågan blir det lite knepigt till och med för honom. Centern är emot tvångssammanslagningar och också partiets valprogram var emot tvångssammanslagningar. Dessutom gick Korhonen ut och konstaterade allt detta i offentligheten. Men ändå röstade alla centerministrar utom Mauri Pekkarinen och Paavo Väyrynen för Helsingfors annekteringsplaner då frågan var uppe i regeringen.

- Centern respekterar den kommunala autonomin och invånarnas rätt att själva bestämma, förklarar Korhonen bestämt. Men svaret på frågan, om hur det är möjligt att de fina principerna kördes över i Sibbobeslutet, dröjer.

- Hmm. De agerade enligt ministeransvarighetslagen och sitt samvete. Jag tänker inte kommentera desto mer. Nu väntar vi på domstolens utslag. Hur Sibboborna känner sig? Säkert riktigt eländiga.

Själv har Korhonen inte ändrat sig om Sibbo.

I samvetsfrågor brukar politikerna få gå emot gruppens och partiets linje. Medan partisekreteraren säger att han inte är en sprattelgubbe, förefaller partiordföranden däremot vara en Pinocchio vars samvete är en syrsa med namnet Jan Vapaavuori.

På första sidan av dagens Hufvudstadsblad berättas även att Centern grundar ett svenskspråkigt distrikt. Genom att grunda ett svenskspråkigt distrikt pressar Centern nu Sfp till en landsbygdsvänlig politik. Tongångarna var något andra för ett år sedan. Då föreföll Centern inför valet att rikta in sig på städerna och Helsingfors i synnerhet. Och den svenska "språkmuren" ansågs vara ett hot mot metropolens och hela nationens intressen... I Helsingin Sanomat ingick den 15 juli ifjol en artikel med rubriken "Keskusta kaipaa kaupunkiin". I artikeln talades det om Centerns friarfärd:

Uutta kosioretkeä johti kunta- ja palvelurakenneuudistuksessa alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen (kesk), joka suostui loppumetreillä lähes kaikkiin pääkaupunkiseudun kuntien toiveisiin. Pääministeri Matti Vanhanen kosiskelee asuntomessupuheessaan samoja seutuja. Vaalipuheitako taas kevättä odotellessa vai aitoa huolta maan veturin kunnosta?

För ett år sedan föreställde även jag mig att Centerns linje i Sibbofrågan handlade om att försöka erövra Helsingfors inför det kommande valet. Om detta verkligen var motivet till Manninens och Vanhanens linje, så var resultatet ett totalt fiasko. I verkligheten torde åtminstone Manninen ha haft helt andra motiv till att på slutmetrarna i förhandlingarna om kommun- och servicestrukturreformen gå med på nästan alla krav som Helsingfors och huvudstadsregionen hade ställt. Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori var ordförande för det ledande oppositionspartiets riksdagsgrupp och Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen var regeringspartnern SDP:s huvudförhandlare om KSSR. Då en lösning på Sibbofrågan inte kunde uppnås genom ramlagen, torde Manninen ha lovat att sköta frågan på annat sätt.

Att Manninens eftergifter för "önskemålen från städerna i huvudstadsregionen" egentligen handlade om krav från Helsingfors sida framgår av kommunministerns uttalande som återgavd i FNB:s notis "Manninen tukee Helsingin vaateita" den 22 juni 2006. Jag citerar:

- Myös helsinkiläisillä on oikeus pientaloasumiseen, ilman että tarvitsee muuttaa pois Helsingin kaupungista, ministeri linjaa.
- Jos on erityisen painavat syyt, voidaan myös tämän suuruinen osuus pinta-alasta kunnasta liittää. Minun mielestäni Helsingin kaupungin kehityksen, yhdyskuntarakenteen ja infrastruktuurin hyväksikäyttö sekä tonttimaan puute antavat riittävät perusteet, Manninnen jatkaa.

För de flesta Helsingforsbor har det nog ingen störe betydelse om de måste flytta över kommungränsen för att kunna bo i egnahemshus, men Helsingfors stad vill inte förlora goda skattebetalare. Detta är det huvudsakliga motivet till annekteringen, vilket på inget sätt är en hemlighet. Det är för övrigt anmärkningsvärt att Manninen i detta skede uppenbarligen även tog ställning till de juridiska förutsättningarna för Helsingfors förslag på att annektera ett 5 000 hektar stort område.