Kemijärvi. Den 16 mars 2008

I Helsingin uutiset ingick den 12 mars en kolumn med rubriken "Vanhasen lähtölaskenta alkoi Kemijärveltä". Författaren till texten är anonym, men enligt tidningen är skribenten "valtakunnan politiikan sisäpiiriläinen". Med Kemijärvi syftas naturligtvis på nedläggningen av cellulosafabriken i Kemijärvi, som regeringen inte försökt förhindra. Jag har på min blogg den senaste tiden följt med utredningen om en sammanslagning av Pelkosenniemi och Kemijärvi. Orsaken till mitt intresse för frågan beror inte bara på att Pekka Myllyniemi, som svarade för den skandalösa Sibboutredningen, även utreder denna fråga om sammanslagning. I sig är det intressant att notera att Mari Kiviniemi tog en stor risk då hon föreslog och utnämnde Myllyniemi till utredningsman. Visserligen tyder allt på att man på ministeriet en månad före högsta förvaltningsdomstolen officiellt avgjorde Sibboärendet hade försäkrat sig om att HFD skulle sopa skandalerna kring Myllyniemis utredning under mattan. ( Se "HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008".) Utnämningen av Myllyniemi för ytterligare ett beställningsarbete var lika väl en påtaglig risk. Därför har jag från första stund velat se en koppling till beslutet att stänga cellulosafabriken.

Jag tycker mig i Kemijärvi känna igen ett mönster. Våren 2006 hade nedräkningen för Vanhanen och Vanhanens första regering börjat. Denna gång kom kritiken från Helsingfors. Regeringen kunde väl ha fallit med ett fiasko för KSSR. Dessutom hade Vanhanen personligen dåliga relationer till Helsingfors. (Se "Relationerna till Helsingfors. Den 15 mars 2007".) Om man vill, kan man i Vanhanens stöd till en annektering av sydvästra Sibbo se ett försök att köpa sig och regeringen extra tid. Strategin lyckades. När cellulosafabriken i Kemijärvi hotade förtoendet för Centern och regeringen lade man inte bara på nytt in nattågen mellan Helsingfors och Kemijärvi, utan man försökte även ansluta turistorten Pyhätunturi
och hela Pelkosenniemi till Kemijärvi. (Se "Myllyniemi föreslår sammanslagning. Den 28 februari 2008".) Strategin ser dock inte ut att lyckas denna gång.


Jag citerar ur texten "Vanhasen lähtölaskenta alkoi Kemijärveltä":

Pääministeriä syytetään siitä, ettei hän oikeastaan johda hallitusta, vaikka heilutteleekin puheenjohtajan nuijaa hallituksen istunnoissa. Jokainen inisteri saa huseerata itsenäisesti kuinka tahtoo ja kokoomus on käyttänyt tilaisuutta taitavasti hyväksi. Keskustapolitiikka ei juuri näy.
...

Mutta lopullinen naula arkkuun on kuitenkin tullut pohjoisesta, jossa keskustaväki ei voi lainkaan ymmärtää sitä, miksi hallitus on antanut pörssiyhtiö Stora Enson lakkauttaa yhden kannattavimmista yksiköistään. Toisinkin kuin olisi voitu tehdä.

Ensi vaiheessa pääministeri lienee kuvitellut, että Kemijärven tehtaaseen kohdistunut kuolinisku vaikuttaa kielteisesti ensi sijassa kokoomuksen kannatukseen, koska valtion omistajapolitiikasta on vastuussa kokoomuslainen Jyri Häkämies ja koska lakkautuslistalla oli myös Summan tehdas puolustusministerin omasta vaalipiiristä.

Paha virhearvio on nyt koitumassa lopulliseksi kuoliniskuksi Matti Vanhasen poliittiselle uralle.

I dagens Hbl ingår en kolumn av Pär Stenbäck. Rubriken är "En regering på glid". I kolumnen skriver Stenbäck att "regeringen Vanhanen II ser ut att bli ett sorgligt kapitel". Även Stenbäck påtalar Kemijärvi:

Statsministerns handläggning av de stora frågorna under det senaste året väcker frågor om politiskt omdöme och kompetens.
Även om han hade rätt i den principiella synen på staten som aktieägare, lämnar Kemijärvi-affären en märklig bismak. Medborgarna hade svårt att svälja teorin om att statsmakten bör två sina händer när infrastrukturen i en glesbygd förstörs.

Centern stod ju under minst femtio år för en aktiv u-områdespolitik och lyckades med många stora projekt i norr och öster. Nu har allt detta kastats över bord och Kemijärvi avslöjade att partiet inte kan eller vill påverka, inte ens med nyckelposterna i sin hand.

Stenbäck skriver att "när det kommer till kritan tycks ledargarnityret vara den svaga länken". Räddningen för regeringspartierna med svaga partiledare är att även oppositionspartiet SDP har haft ledarproblem. Stenbäck avslutar sin kolumn med en varning till Sfp (och De gröna):

Jag hoppas bara att regeringens juniorpartier, sfp och de gröna, inser att det är en regering på glid. Den som bara förlåter sig själv och andra, dras lätt med.

När det saknas ledarskap i statsledningen passar Helsingfors på att ta för sig så mycket som möjligt. Fallet Sibbo handlar i hög grad just om detta. Jag hade hoppats att Vanhanens fall hade kommit lite tidigare.