Regeln 10/5. Den 9 december 2007

Författaren till boken Sipoon ryöstö Jouko Tikkanen är huvudredaktör för tidningen Tukkutori. På tidningens webbplats finns en sida där man kan beställa boken. Här finns även textprov ur boken.

En liten detalj i kommunindelningslagen har gått mig förbi. I Sipoon ryöstö låter Tikkanen [Tuomas] Autere påpeka att kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag (VE 2) inte uppfyller 10 %-villkoret. Enligt moment 2 i 5 § i kommunindelningslagen får en ändring i kommunindelningen inte inverka "på arealen i någon kommun med mer än tio procent, räknat enligt landarealen". Enligt inrikesministeriets prememoria för statsrådets gränsbeslut är arealen för "VE 2" 26,557 km² och landarealen för området "V", som enligt Myllyniemis förslag skulle överföras från Vanda till Helsingfors 2,181 km². Eftersom Sibbos landareal enligt Myllyniemis rapport är 364,1 km² utgör landarealen för "VE 2" endast 7,3 % av Sibbos totala landareal. Tillsammans är det område som enligt Myllyniemis förslag skulle inkorporeras med Helsingfors 28,738 km² medan Helsingfors landareal enligt Myllyniemis rapport är 184,5 km². Detta innebär att den föreslagna ändringen i kommunindelningen för Helsingfors del skulle betyda en inverkan på landarealen med 15, 6 %, vilket klart är över gränsen på 10 %.

I sin helhet lyder villkoret som definieras i moment 2 i 5 § i kommunindelningslagen att en ändring i kommunidelningen kan förverkligas om "ändringen inte inverkar på invånarantalet i någon kommun med mer än fem procent eller på arealen i någon kommun med mer än tio procent, räknat enligt landarealen". Eftersom antalet invånare på området VE 2 utgör 10,50 % av Sibbos totala befolkning och där med klart över gränsen på 5 % uppfylls i inga händelser villkoren som definieras av moment 2, vilket betyder att ändringen kan förverkligas "endast under särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar". Det sistnämnda har även Myllyniemi noterat. Det intressanta är att Myllyniemi i sin rapport om sitt förslag VE 2 skriver att i "alternativ 2 stannar landarealen ... under 10 % (ca 30 km² )".

Myllyniemi hävdar även gällande alternativet "VE 4b", som klart överstiger 10 % av Helsingfors areal, att "regeln 10/5 följs". Det är dock knappast Myllyniemi själv som här har gjort en felberäkning. I rapporten berättar Myllyniemi att det i området för alternativ 4b bor 855 personer, men den beräkningen har han åtminstone inte gjort själv. Som ett argument mot alternativet 4b nämner Myllyniemi att det skulle uppstå "en oändamålsenlig avsnörning (där det t.o.m. ingår mark som ägs av Helsingfors)". Även här avslöjar Myllyniemi att Helsingfors markägendom varit ett centralt kritierium i valet av förslag, men dess värre ingår det i "avsnörningen" inte alls mark som ägs av Helsingfors.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Järvenpää ja Kerava eivät tingi liitosvaatimuksesta". Jag citerar ur artikeln:

Kuntaministeri Mari Kiviniemi (kesk) ei ole pitänyt Keravan ja Järvenpään alueliitosvaatimuksia perusteltuina. Ministeriö teettänee joka tapauksessa lääninhallituksella kenttäkierroksen Järvenpään ja Keravan valtioneuvostolle jättämästä esityksestä.

Asuntoministeri Jan Vapaavuori (kok) pitää tärkeänä, että radan varren rakentamattomat asuinalueet otetaan käyttöön. Vapaavuori tähdentää, että Ristikydön kehittämien asuntotuotantoon on tärkeämpää kuin se, minkä kunnan alueella se on. "Kuntien on pystyttävä seudulliseen yhteistyöhän", Vapaavuori sanoo.

"Ristikydön ja Purolan alueen kehittäminen on Länsi-Sipoon, Länsimetron ja Kehäradan mittainen hanke. Järvenpää ja Kerava ovat sitoutuneet tähän kehittämiseen päinvastoin kuin Tuusula", perustelee liitosvaatimuksia Järvenpään kaupunginjohtaja Erkki Kukkonen.

Man kan fråga sig varför det inte får finnas obebygda områden vid stambanan, då det finns råd med golfbanor vid kustbanan både i Tali och Alberga. Lika väl bör det vara mycket lättare att finna juridiska grunder för en annektering av Ristikytö än för en annektering av sydvästra Sibbo. Däremot torde det vara svårare att motivera anslutningen av området Purola till Träskända, men det bryr man sig knappast om i Kervo. Fastän Kervo och Träskända på ett farsartat sätt själva utnämnde Jussi-Pekka Alanen till uträdningsman är trovärdigheten i Alanens rapport av helt annan klass än trovärdigheten hos Myllyniemis rapport. Mari Kiviniemi kommer inte att ha det lätt att förklara sin inkonsekvens.

Det kan för övrigt noteras att arealen av områdena som Alanen föreslår att skall anslutas till Kervo och Träskända överstiger 10 % av respektive stads areal. Inverkan skulle enligt mina beräkningar för Kervos del vara 16,9 % och för Träskändas del hela 25,9 %. Lika väl skriver Alanen i rapporten Rajat kuntoon, veturi vauhtiin att "Osaliitosten alueet eivät yhdessäkään ylitä kuntajakolain 5 §:n 10 %:n rajaa (osuus on 6,6%)." Alanen har emellertid den 26 oktober gjort ett tilläg till rapporten med titeln "Kuntajakolain vaikutukset järvenpään, keravan ja tuusulan osaliitokseen". Behovet av ett förtydligande framgår ur följande citat ur tillägget:

Ristikydön/Ristinummen/Tuomalan ja Purolan/Vanhakylän alueiden (jatkossa käytetään lähinnä alueen asemien nimeä Ristikytö ja Purola) yhteinen kartalta ilmenevä pinta-ala on noin 14,9 km² (8,6+6,3 km²). Tuusulan kunnan maapinta-ala taas on noin 225 km². Osaliitokset ovat yhdessä noin 6,6 % Tuusulan maapinta-alasta eivätkä näin ylitä kymmenen prosentin rajaa.

Raja ei kuitenkaan saa ylittyä minkään kunnan osalta eli tarkastelu on ulotettava myös Järvenpäähän ja Keravaan. Järvenpäälle osaliitosselvityksessä esitettyjen Purolan ja Ristikydön alueiden yhteispinta-ala on 9,7 km². Kun sitä verrataan Järvenpään
maapinta-alaan, joka on 37,6 km², osuudeksi tulee 25,7 %. Vastaavasti Keravan 5,2 km²:n osaliitos on 17 % kaupungin 30,6 km²:n maapinta-alasta. Molemmat ylittävät selvästi 10 %:n raja-arvon.

Skolan. Den 8 december 2007

Redan i inrikesministeriets pressmeddelande från den 30 november heter det om utredningsmannens förslag (alternativ 2) att "delens östra gräns går mellan Bäckängsvägen och Immersbyvägen efter fastighetsgränserna". I sin rapport skriver kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi att "Vaihtoehdossa 2 raja kulkisi kiinteistörajoja mukaillen pohjoisempaa Degermossan ja Ängskullan pohjoispuolelta ja kääntyisi Byträskin eteläpuolelta etelään kulkien Immersbyntien ja Puronniityntien välistä, ohittaen Immerbackan länsipuolelta." Vidare skriver Myllyniemi följande

Vaihtoehtoja luotaessa on pyritty hyödyntämään luonnollisia rajoja ja kiinteistörajoja. Paikallisteitä on käytetty rajana sillä tavalla, että tien molemmat puolet säilyisivät samalla kunnalla. Näin olemassa oleva maankäyttötapa säilyy yhtenäisenä. Sipoon rakentamia palveluita, esim. koulurakennuksia on pyritty säilyttämään Sipoon puolella.

Det är anmärkningsvärt att gränslinjen på kartan med Myllyniemis förslag endast ungefärligen följer fastighetsgränserna. Ännu mera anmärkningsvärt är det att havgränsen i Myllyniemis förslag inte följer fastighetsgränsen. Redan av detta är det lätt att dra slutsatsen att Myllyniemi inte själv har ritat (land)gränserna. Jag har tidigare noterat att det endast är i två av Myllynienis fem alternativ som gränserna ungefärligen följer fastighetsgränserna. Jag frågar mig vem "man" är som som har försökt följa fastighetsgränserna och bevara skolbyggnader på Sibbos sida av gränsen. Myllyniemi har åtminstone inte lyckats med det i sitt officiella förslag, alternativ 2.

Att det i Myllyniemis rapport med "service som Sibbo byggt ut, t.ex. skolbyggnader" uttryckligen syftas på Zachrisbacken framgår av att det på kartan med Myllyniemis altermnativ VE 1 och VE 2 finns en ruta där det notaras att i alternativet VE 1 "skolan" förblir i Sibbo. (Se bilden ovan.) I verkligheten hade det inte ens varit möjligt att i ett alternativ som motsvarar alternativ 1 inkludera Zachrisbacken. Myllyniemi torde ha leverarats argumenten för alternativen VE 1, VE 2 och VE 3 tillsammans med kartor med dessa förslag, men eftersom Myllyniemi valda alternativ VE 2 är argumenten för VE 1 i själva verket argument mot utredningsmannens förslag VE 2. Myllyniemis har även här oerhört klumpigt använt sig av argument som han levererats.

Pääkaupunki. Den 7 december 2007

Jouka Tikkanen har i sin bok Sipoon ryöstö återgett "Sari Kivinens" (Mari Kiviniemi) pressmeddelande från den 1 december 2006. Pressmeddelandet fick när det publicerades stor uppmärksamhet i svenskspråkiga medier, men tydligen har även Tikkanen noterat att pressmeddelandet är unikt i all sin enfaldighet, emedan han offrat en hel sida i boken just på detta pressmeddelande. Tyvärr har Tikkanen tydligen kopierat meddelandet från den Kiviniemis hemsida. Jag har tidigare i blogginlägget "Minister med lantiskomplex. Den 18 april 2007" noterat att Kiviniemi på sin hemsida modifierat pressmeddelandet, så att de värsta tokigheterna lämnats bort. I originalversion lyder början av meddelandet enligt följande:

Keskustan varapuheenjohtajan, Helsingin kaupunginvaltuutettu Mari Kiviniemen mukaan Keskusta tukee voimakkaasti Helsingin pyrkimyksiä käyttää Sipoossa sijaitsevia alueita asuntorakentamiseeen. Maailmassa tuskin on toista metropolia, joka on tähän saakka voinut kasvaa vain kahteen ilmansuuntaan. Etelässä meri ja idässä poliittinen ja kielimuuri ovat olleet normaalin kasvun esteenä.

- Tarvittiin keskustalainen alue- ja kuntaministeri, jotta tässä ikuisuuskysymyksessä päästiin eteenpäin. Keskustan tavoitteena on, että nykyinen hallitus päättää asiasta, kun selvitysmiehen esitys on nyt valmistunut. Parasta olisi, että liitos tapahtuisi Helsingin esittämässä alkuperäisessä laajuudessa.

Motsvarande stycken lyder i den modifierade formen, som återges i Tikkanens bok enligt följande:

Keskustan varapuheenjohtajan ja Helsingin kaupunginvaltuutetun Mari Kiviniemen mukaan Keskusta tukee kaupungin pyrkimyksiä käyttää Sipoossa sijaitsevia alueita asuntorakentamiseen.

Tähän saakka Helsingin metropolialue on voinut kasvaa vain kahteen ilmansuuntaan. Etelässä meri ja idässä poliittinen ja kielimuuri ovat olleet normaalikasvun esteenä.

Tarvittiin keskustalainen alue- ja kuntaministeri ennen kuin kysymyksessä päästiin eteenpäin. Kiviniemen mukaan Keskustan tavoitteena on, että nykyhallitus päättää asiasta, kun selvitysmiehen esitys on nyt valmistunut. Parasta olisi, että liitos tapahtuisi Helsingin esittämässä alkuperäisessä laajuudessa.

Ännu för ett år sedan sade Kiviniemi alltså att Centern stöder utredningsmannens förslag, fastän annekteringen endast torde ha understötts av Centern i Helsingfors och ministrarna Vanhanen och Manninen, som hade förbunduit sig att stöda en ändring i kommunindelningen. Den extremt haltande jämförelsen mellan havet och "muren" i öster har jag kommenterat i flera tidigare inlägg. Speciellt intressant finner jag att Kiviniemi i sitt modifierade meddelande talar om Helsingfors "metropolområde". "Metropolområdet" kan betyda olika saker, vilket gör det svårt att argumentera mot påståendet. Jag gissar dock att Kiviniemi syftar på SAD-området eller Huvudstadsregionen, som till engelska översätts till Helsinki Metropolitan Area. I sin rapport kommer kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi med liknande obestämda påstående, som är svåra att motsäga, därför att de inte säger någonting bestämt. På en central plats i rapporten skriver Myllyniemi följande:

Miksi Helsinki tarvitsee lisämaata? Kyse ei ensisijaisesti ole Helsingin lisämaan tarpeesta vaan välttämättömyydestä pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen itään suuntautuvasta eheyttämisestä. Sen toteuttamiseksi tarvitaan kunnan osaliitosta, jonka laajuus on edellä perusteltu.

Edellisestä aluelaajennuksesta, idän suunnalla, on 40 vuotta. Tämän ajanjakson aikana pääkaupunki on voinut kasvaa vain kahteen suuntaan, minkä johdosta yhdyskuntarakenne on hajautunut työmatkaliikenne ruuhkautunut ja asumiskustannukset ovat hallitsemattomasti kasvaneet.

Det är svårt att säga vad Myllyniemi syftar på med "pääkaupunki". Ordagrant säger Myllyniemi att huvudstaden endast har kunnat växa åt två håll de senaste 40 åren. Ur sammanhanget framgår det att han anser att "huvudstaden" endast har kunnat växa norrut och österut, men i verkligheten har tillväxen koncentrerats till östra Helsingfors, så att stadsbebyggelsen nu längs Österleden börjar närma sig gränsen mellan Helsingfors och Vanda. Det är även möjligt att Myllyniemi med "pääkaupunki" syftar på SAD-området och att han i SAD:s grundande 1970 ser någon form av utvidgning, som huvudsakligen skedde i nordlig och västlig riktning. Då Nordsjö hade anslutits till Helsingfors redan 1966, så blev det inte så mycket kvar för en utvidgningen österut den gången.

Liksom jag i flera blogginlägg noterat påstår Myllyniemi i sin rapport att "Kasvupaine on levittänyt rakentamista pääkaupunkiseudulla keskustasta pohjoiseen ja länteen." Om man som brukligt är med pääkaupunkiseutu syftar på SAD-området, så stämmer Myllyniemis påstående inte alls, vilket framgår ur kartan ovan. (Kartan ingår i Hannu Penttiläs presentation från Nylands förbunds "landskaparlament" för ett par veckor sedan.) Däremot stämmer det att tätortsbebyggelsen västerut längs Västerleden sträcker sig ett par kilometer längre västerut än längs Österleden österut, men längs Österleden är bebyggelsen mera "sammanhållande" och tätare än längs Västerleden. För att förbättra förutsättningarna för kollektivtrafiken borde tillväxten koncentreras till västerleden och existerande stationsområden. Detta torde även vara Penttiläs budskap.

Ett centralt element i Tikkanens bok är finansieringen av riksdagsvalet 2007. Yle har idag publicerat notiser med rubriken "Europarådet prickar valfinansieringen" och "Puoluerahoituksen valvonnalle moitteita".

Trovärdig vittnesbörd. Den 6 december 2007

Den kanske viktigaste insikt som Jouko Tikkanens "triller" Sipoon ryöstö hittills har gett mig är att politikerna i Sibbo sommaren 2006 var oerhört splittrade - trots det gemensamma yttre hotet. Just denna splittring torde ha möjligjort att Helsingfors och dåvarande kommunministern kunde föra vidare ett synnerligen tvivelaktigt projekt, som byggde på mygel, lögner och förtal. Splittringen i Sibbo gällde inte bara synen på hur kommunstyrelseordföranden och kommundirektören hade skött situationen, utan även uppfattningen om vad som låg bakom Helsingfors områdeskrav. Kanske var det så att "oppositionen" i Sibbo ville tro att det var den tidigare moderata tillväxten och Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund som föranledde Helsingfors krav, för att man skulle kunna skylla krisen på Sfp och de gröna. Åtminstone såg Samlingspartiet, SDP och Centern sin chans att ändra på kommunens linje. Efters att Sibbo radiakalt ändrat linje och statsrådet lika väl tog beslutet om en ändring i kommunindelningen, borde det stå klart att motiveringarna till en annektering endast varit svepskäl. Lika väl förefaller man i Sibbo med konsulthjälp befästa revolutionen. På kommunens hemsidor i nya färger heter det att både personalen och beslutsfattarna förbundit sig till tillväxt. Och inte nog med det. De skall även betrakta den kraftiga tillväxten och utvecklingsskedet som "positivt". Hela kommunens identitet byggs upp kring slogan "en plats för tillväxt". Jag skulle kalla det hjärntvätt.

Hannes Manninen ville öka produktionen av småhus i Helsingforsregionen. Den nya bostadsministern vill minska andelen egnahemshus. Speciellt viktigt är det att notera att ministrar från Helsingfors inte vill att huvudstaden förlorar goda skattebetalare till Sibbo på samma sätt som staden har förlorat skattebetalare till kommunerna i norr och väst. Nu finns det en risk för att Sibbo kommun frivilligt planerar enligt den förra bostadsministerns krav, vilket skulle få oönskade följder för Helsingfors. Då räcker det inte med att Helsingfors annekterar en mindre del av kommunen. Då måste Helsingfors inkorporera hela Sibbo för att förhindra att Sibbo skummar av grädden från huvudstaden. Utvecklings- och näringsenheten i Sibbo motiverar kommunens nya tillväxtlinje med trycket från Helsingfors, men om Sibbo vill bevara sin självständighet borde man ta det sakta i backarna. Åtminstone borde man stanna upp och tänka sig för innan man beger sig på en kamikaze-flygning. Det är ingen hemlighet att inflytelserika Helsingforspolitiker faktiskt förespråkat en inkorporering av hela Sibbo.

Den politiska splittringen i Sibbo gjorde det svårt för kommunen att avvärja Helsingfors anspråk. Däremot ger splittringen även trovärdighet åt avslöjningarna av Helsingforsledningens agerande. Att två oberoende källor ger samma bild av ett händelseförlopp anses så väl inom historievetenskap som juridik bekräfta vittnesmålens trovärdighet. Det faktum att Jouko Tikkanen hörde till "oppositionen" i Sibbo våren 2006 gör att hans skildring av Helsingforsledningens utpressningsförsök är högst trovärdig, trots att ramarna är en fiktion. Tikkanen eller åtminstone "Jukka Takkunen" hörde till de politiker som aktivast krävde kommunstyrelseordförandens avgång, men ur Sibbos interna utredning framgår det att det var Jan Vapaavuori som pressade Sibboledningen att hålla tyst.

Vid presskonferensen efter statsrådets gränsbeslut fick statsminister Matti Vanhanen frågan om inte plagiatet i kommuindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport undergräver trovärdigheten i motiveringarna för en ändring av kommunindelningen. Statsministern svarade undvikande att det bör noteras att Myllyniemis förslag klart skiljer sig från Helsingfors ursprungliga initiativ. Emellertid motsvarar Myllyniemis förslag det krav som Helsingfors ledning ställde våren 2006. Den karta som Hufvudstadsbladet i misstag publicerade den 21 juni 2006 skildrar inte bara ett område som i praktiken sammanfaller med Myllyniemis förslag. Området som skildras på kartan är även så gott som identiskt med området som Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori enligt Helsingin Sanomat under hot krävde av Sibbo. Se bilden ovan.

Helsingin Sanomat har en kvart i fem publicerat en artikel med rubriken "Kansainvälinen kilpa toi paljon ideoita Helsingin seudun tulevaisuudesta". I artikeln berättas det att 90 grupper har lämnat in bidrag till tävlingen Ggreater Helsinki Vision. Det torde finnas skäl att återkomma.

Ekonomisk förlust. Den 5 december 2007

Christel Liljeström alias Doris Lundström har sent i går kväll i ett blogginlägg noterat att statsrådets gränsbeslut förhindrar Sibbo kommun att göra en planeändring på Björnsö. Att Sibbo lockar goda skattebetalare till Björnsö ses inte i Helsingfors med blida ögon, men för Sibbos del handlar det om att få ut pengar innan området eventuellt inkorporeras av Helsingfors. Att Sibbo nu inte kan förverkliga den planerade försäljningen av 40 tomter på Björnsö betyder ekonomisk förlust för kommunen. Principiellt är det intressant att statsrådets uppenbarligen olagliga beslut så konkret förorsakar ekonomisk skada för Sibbo kommun. Jag undrar om någon kan ställas till svars för den skadan. Fallet Sibbo innehåller även andra straffrättsliga frågor, som inte hör till Högsta förvaltningsdomstolens ansvarsområde.

Fastän jag inte hunnit långt i Jouko Tikkanens bok Sipoon ryöstö har boken redan gett mig mardrömmar. Personerna i boken är verkliga personer, men deras namn har med några få undantag ändrats. Läsaren måste nu hålla reda på en hel del fingerade namn. Som lärare har jag i höst varit tvungen att lära mig ett hundra tal namn på nya elever. I natt drömde jag att de alla hade fått nya fingerade namn... De fingerade namnen i Tikkanens bok är ofta humoristiska och lätta att komma ihåg, men läsningen hade åtministone för mig varit lättare om Tikkanen hade använt riktiga namn. De fingerade namnen skyddar på inget sätt de berörda. Det är t.ex. fullständigt uppenbart att det är Jan Vapaavuori som gör sig skyldig till stöld och misshandel.

Det är inte bara personerna i Sipoon ryöstö som är verkliga. Tikkanen alias Jukka Takkunen har direkt kopierat repliker från medier och flera sidor i boken är direkt kopierade från diskussionsprotkollet från Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2006. Tikkanens bok är inte intressant minst för att den avslöjar det verkliga händelseförloppet. Tyvärr är det ofta svårt att avgöra när händelseförloppet medvetet är fiktivt och när Tikkanen försöker skildra händelserna så som han själv uppfattat dem. Att Tikkanens tolkning ställvis skiljer sig från min uppfattning kan delvis bero på att Tikkanen representerar "oppositionen" i Sibbo före den 21 juni 2006. (Numera förefaller det vara den före detta finska oppositionens politiska linje som gäller i kommunen, fastän Sfp fortfarande besitter de centrala posterna och tillsammans med de gröna fortfarande bildar majoritet i kommunfullmäktige.)

Sambandet mellan KSSR och dallet Sibbo berörs i förbifarten då Tikkanen gällande den 10 april 2006 skriver att "Kuntaministeri Manne Ryyninen pitää Helsingin esitystä taivaanlahjana, kun kuntien palvelurakenneuudistukseen tähtäävä Paras-hanke takkuaa." Desto mera redogör inte Tikkanen för Manninens motiv, vilket föranleder författaren att leka med tanken att det bakom annekteringsplanerna finns ryska intressen. Replikerna som i boken yttras den 10 april är för övrigt även de från den 21 juni.

I Sipoon ryöstö går Sfp med ministrarna Stefan Ekman (Jan-Erik Enestam) och Erik Welin (Stefan Wallin) i spetsen med på en annektering av sydvästra Sibbo på villkoret att Sibbo får stanna kvar i Östra Nylands förbund. Detta torde inte vara ren fiktion, men verkligheten är nog här långt mera komplicerad än romanen. På grund av inre splittring i Sibbo kunde man sommaren 2006 inte dementera påståendena om ovilja till samarbete. Så väl från Sfp:s som från "oppositionens" sida hade man i Sibbo varit villiga att förhandla och samarbeta med Helsingfors, men på delvis olika villkor.

Ur Sipoon ryöstö framgår det även att Helsingfors hade nöjt sig med ett 3 000 hektar stort område som sträckte sig endast till Immersbyvägen, ifall Sibbo frivilligt hade gått med på en inkorporering. I praktiken motsvarar området utredningsman Pekka Myllyniemis förslag. I boken är det Sulo Armainen (Arno Sulonen) vid inrikesministeriet som föreslår att det utnämns en utredningsman, men här torde det ensdast handla om en gissning. (Det var Sulonen som ansvarade för den kontroversiella beredningen av statsrådets beslut.) För att inte förstöra spänningen skall jag inte avslöja allt om händelseförloppet i Sipoon ryöstö, men jag skall skall fortsätta kommentera boken .

Snedvridning. Den 4 december 2007

I inrikesministeriets motiveriangar (prememoria) till statsrådets gränsbeslut citars bl.a. följande satser ur kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport:

Kun seutu ei ole voinut kehittyä itään, seurauksena on ollut entistä hajautuneempi pohjoisen ja lännen suuntaan kasvanut seutu. Näin on vaikea saavuttaa tiivis ja joukkoliikennepainotteinen aluerakenne.

Texten har Myllyniemi kopierat ur Helsingfors stads dokument med juridiska motiveringar, som Myllyniemi fick på begäran av Jussi Pajunen och Eila Ratasvuori. Under rubriken "Esittelijän esitys" inleder Arto Sulonen inrikesministeriets motiveringar till en ändring av kommunindelningen med att hävda att "Helsingin kaupungin ja siihen rajoittuvien alueiden yhdyskuntarakenteen kehitys on kuntajakoselvittäjän kuvaamalla tavalla painottunut epätasaisesti länteen ja pohjoiseen." I sin rapport hävdar Myllyniemi emellertid att "Kasvupaine on levittänyt rakentamista pääkaupunkiseudulla keskustasta pohjoiseen ja länteen." Detta stämmer inte alls överens med verkligheten. I själva verket är det precis tvärtom. På Internet finns en diskussionsplats med namnet Joukkoliikennefoorumi, där fackmän och fantaster diskuterar spårvägs- och annan kollektivtrafik. Här citerar jag några rader från ett inlägg från den 21 jun 2006:

Asuntorakentamisen keskittäminen itään vinouttaa väestörakennetta entisestään. Pitäisi pikemmin rakentaa asuntoja tasaisesti ympäri Helsinkiä, painottuen pohjoiseen ja länteen, minne suurin osa uusista työpaikoistakin syntyvät. Tiedän että Espoossa ja Vantaalla on rakentamiselle tilaa vielä vaikka huru mycket, myös olemassaolevien ja suunniteltujen raideyteyksien varrella

I själva verket finns det utrymme för bebyggelse även längs spårtrafiklederna i Helsingfors. Att de existerande (och planerade) järnvägs- och metrolinjerna är dåligt utnyttjade så väl i Helsingfors som i Vanda och Esbo framgår det ur en dia ur presentationen för Hannu Penttiläs föredrag vid Nylands förbunds metropolparlament den 22 november. Se bilden ovan. Här är förklaringen till att det är svårt att få kollektivtrafiken att fungera.

Jag har idag fått Jouko Tikkanens bok Sipoon Ryöstö, som jag beställt via Akademiska bokhandeln. Eftersom jag läser långsamt har jag hunnit läsa endast 40 sidor ur boken. Någon vanlig roman är det inte fråga om, utan boken är späckad med fakta om fallet Sibbo.

Ett berg av dokument. Den 3 december 2007

Hufvudstadbladet har tidigt på eftermiddagen publicerat en notis med rubriken "Sibbobeslut tidigast i januari". Jag citerar ur notisen:

Det fanns små förhoppningar, eller farhågor, om att inkorporeringen av sydvästra Sibbo till Helsingfors skulle välsignas av HFD ännu på 2007 års sida. Så blir det knappast, säger infromationschef Teuvo Arolainen.

Enligt honom sammanträder sektionen som granskar Sibboärendet i mitten av december. Sektionen leds av Högsta förvaltnningsdomstolens president Pekka Hallberg. Domarna har ett litet berg av dokument att titta på – blande dem förslag, besvär och motbesvär.

– Saken är komplicerad och gruppen kan begära nya utlåtanden. Min gissning är att beslutet dröjer åtminstone till januari och möjligen längre, säger Arolainen.

Att offentliggörandet av domslutet dröjer till nästa år är i sig ingen nyhet. Det har tidigare sagts att beslutet avges först i januari och att det kan ta upp till en månad innan ett beslut avges efter att det har fattats. Nu heter det i HBL:s notis att beslutet kan dröja ytterligare. Högen av dokument som domarna måste gå igenom torde främst innehålla besvär, förklaringar och motförklaringar, samt bilagor. Inrikesministeriets förklaring har även benämts "utlåtande", men till besvären och motförklaringarna har det även bifogats expertutlåtanden.

Den stora mängden dokument är en arbetsbörda i sig. Svårigheten är väl inte att ta ställning till huruvida statsrådets gränsbeslut skall ogiltigförklaras eller inte. Svårigheten ligger snarare i att det finns så många möjliga grunder på vilket beslutet kan ogiltigförklaras. De olika grunderna torde dessutom stöda varandra. Bristerna i kommunindelningsutredarens rapport torde stöda påståendena om utredningsmannens jäv, medan skälen att ifrågasätta utredningsmannens opartiskhet ytterligare försvagar utredningens trovärdighet.

Jag har frågat mig om man från Helsingfors sida pressade statsminister Matti Vanhanen att deltaga i statsrådets Sibbobeslut, för att man insåg att beslutet skulle falla på andra grunder, ifall det inte föll på statsministern jäv. Genom att ha tagits ställning i frågan tänkte man kanske att Vanhanen binder sig till en viss åsikt, ifall "Sibbofrågan" tas upp som en lagstiftningsfråga. Det kan dock finnas andra förklaringar.

Helsingin seudun kauppakamari har idag publicerat ett pressmeddelande, vars rubrik Helsingin Sanomat för en notis på tidningens webbsidor okritiskt kopierat. De höga bostadspriserna bromsar enligt pressmeddelandet tillväxten i Helsingforsregionen, men det är naturligtvis den relativt höga tillväxten som skruvat upp bostadspriserna just i Helsingforsregionen. Staten bör enligt handelskammaren stöda Helsingfors för att Helsingfors skall kunna fungera som Finlands lokomotiv med den högsta tillväxten i landet, men samtidigt förefaller man anse att staten bör stöda Helsingfors, eftersom Helsingfors är Finlands lokomotiv med den högsta tillväxten i landet. Handelskammaren tycks vara en ivrig påhejare av metropolpolitiken. Handelskammarens representant Tiina Pasuri tog på Nylands förbunds metropolparlament, av presentationen att döma, ställning både för en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen och en sammanslagning av de nyländska landskapsförbunden.