Plugg. Den 1 juni 2008

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Kaupunginjohtaja Pajunen rakentaisi asuntoja Sipoonkorven etelärajalle". I samband med artikeln har tidningen publicerat kartan ovan. Artikeln är en fortsättning eller ett svar på artikeln i gårdagens tidning med rubriken "Suojelualueet vaikeuttavat Helsinkiin liitettävän Lounais-Sipoon asuttamista". (Se "Underlandet. Den 31 maj 2008".) I artikeln upprepas en del av påståendena från gårdagens artikel, men överborgmästare Jussi Pajunen bereds möjlighet att kommentera de förutsättningarna för bebyggelse i sydvätra Sibbo. Jag citerar ur artikeln:

Helsingin kaupunginjohtaja Jussi Pajunen (kok) haluaa rakentaa asuntoja Porvoonväylän pohjoispuolelle, Sipoonkorven metsäalueiden etelärajalle.

Näin Helsinkiin ensi vuonna liitettävään Lounais-Sipooseen mahtuisi enemmän asukkaita.

"Tässä on edettävä järki kädessä. Sipoonkorpi on valtaisan hieno alue, jota pitää vaalia. Pitää kuitenkin huomioida, että myös kohtuullinen asuntorakentaminen Sipoonkorven kupeeseen on mahdollista", kaupunginjohtaja sanoo.

Sipoonkorven arvokkaan metsäalueen eteläraja on epämääräinen. Luontoihmisten mielestä rajana pitäisi olla valtatie 7 eli Porvoonväylä, mutta Pajusen mukaan se menee pohjoisemmassa.

"Pidän luontevana, että Porvoontien pohjoispuolelle tulee jonkinlainen kaistale myös asuntorakentamista", Pajunen sanoo.

Pajunens uttalande kommer säkert att leda till diskussioner. För ett par månader sedan undertecknade bl.a. Helsinhgfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen ett lagförslag enligt vilken den tänkta nationalparken skulle sträcka sig ända till Borgåleden. Då förslaget diskuterades i riksdagen sade Hiltunen att "minä uskallan tulkita, että Helsingin kaupungin valtuusto on ajatuksissaan sitoutunut edistämään tätä hanketta." (Se "Nationalpark. Den 5 april 2008".)

Med en bekant retorik lyckas Pajunen vända på steken så att annekteringen kan för en del förefalla ändamålsenlig. Jag citerar:

Pajusen mukaan lupaus pientalovaltaisesta alueesta pidetään.

"Jos siellä seassa joku kerrostalo on, ei se sitä ajatusta tuhoa. Mutta ei missään tapauksessa kerrostalovaltaista", Pajunen sanoo.

Alun perin Helsinki vaati Sipoolta itselleen 50 neliökilometrin aluetta, mutta sai lopulta vajaat 30 neliökilometriä.

Kaupunkirakentamisen kannalta parhaat maat jäivät Sipoon puolelle. Sen sijaan Helsinki sai suojelualueiden pirstoman lämpäreen.

Pajunen ei myönnä haikailevansa Sipoon puolelle jäävien maiden perään, koska myös Sipoo on liitosjupakan jälkeen havahtunut kehittämään kaupunkirakennettaan.

"Kun Sipoo pysyy suunnitelmissaan, ja kaupunkirakenne lähtee luontevasti jatkumaan itään päin, tavoite on saavutettu. Tulppa on saatu pullosta pois."

Enligt Eila Ratasvuoris och Helsingfors stads förvaltningscentrals utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", som kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi till största delen plagierat i sin rapport, planerade Helsingfors aldrig att metron skulle dras längre än till Östersundom. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".) Däremot skulle metron förutsätta två metrostationer med befolkningsunderlag på 40 000 invånare i Västerssundom och Westerkulla i nuvarande Vanda. Om det har funnits en "plugg" för stadsbebyggelsen och metron så kan denna propp lokaliseras till Vanda. Den aktuella inkorporeringen löser här inga påstådda problem. Ur denna synvinkel är den aktuella ändringen i kommunindelningen ett korkat beslut. Om Pajunen med "plugg" syftar på Sibbo kommuns ovilja att explpoatera kommunens sydvässtra del för urban bebyggelse, så var hotet om en inkorporering tillräckligt för att proppen skulle lösas upp. Själva inkorporeringsbeslutet hade inte behövts.

På Helsingin Sanomats karta har gränsen felaktigt ritats längs Österledens nuvarande sträckning och inte så som den skall gå enligt statsrådets beslut.

Underlandet. Den 31 maj 2008

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Lounais-Sipooseen pitänee rakentaa myös korkeita kerrostaloja". Rubriken i papperstidningen är "Suojelualueet vaikeuttavat Helsinkiin liitettävän Lounais-Sipoon asuttamista". Jag återger här början av artikeln:

Lukuisat suojelualueet vaikeuttavat Helsinkiin ensi vuoden alussa liitettävän Lounais-Sipoon suunnittelua.

Alun perin alueesta piti tulla kaupunkimaisten pientalojen valtakuntaa. Nyt näyttää kuitenkin siltä, että ainakin metroasemien ympärille pitää rakentaa korkeita ja tiiviitä kerrostaloalueita, jos alueelle halutaan 30 000 asukasta.

Helsingin itärajan takaa ei paljastunut suunnittelijoille koskematonta preeriaa, jonne voi kaikessa rauhassa vetää ratoja ja piirtää asutusta.

Ainakin poliitikkojen puheissa Lounais-Sipoo on ollut ihmemaa, joka ratkaisee kaikki Helsingin asuntotuotannon ongelmat.

"Se on hyvin haastava", Lounais-Sipoon suunnitteluprojektia johtava arkkitehti Matti Visanti Helsingin kaupunkisuunnitteluvirastosta sanoo.

Puolet etelän 25 kilometrin rantaviivasta on Natura-alueita, jotka vaativat vielä tuntemattoman laajuiset suojavyöhykkeet ympärilleen. Pohjoisessa on rajoiltaan epämääräinen Sipoonkorven alue, josta ainakin osasta halutaan kansallispuisto.

Näiden välissä on vielä suojeltuja kulttuurimaisemia, kallioita, pohjavesialueita ja muinaismuistoja.

Helsingin Sanomats nyhet är i sig ingen nyhet. Alla som känner till sydväsytra Sibbo vet att metron här intekan kombineras med egnahemshus. Det är en logisk motsägelse. Men i inrikesministeriets (Arto Sulonens) prememoria till statsrådets beslut kan man läsa följande:

Vaikka joukkoliikenne järjestetään todennäköisesti metron avulla, tämä ei kuntajakoselvittäjän mukaan edellytä rakennustavalta kerrostalomaista kaupunkia. Sipoosta liitettäväksi esitetty alue antaa historiansa ja luontonsa puolesta luontevat edellytykset sellaisen kaupunkirakenteen kehittämiseksi, jossa pääosa rakentamisesta toteutetaan kaupunkimaisina pientaloina.
...

Helsingin nykyisen rajan läheisyydessä Lounais-Sipoossa avautuvat uudet asuntotuotannon mahdollisuudet, erityisesti kaupunkimaisen pientalorakentamisen muodossa, luovat edellytyksiä tarjonnan kasvattamiseen ja sitä kautta hintatason ja asumiskustannusten alentamiseen.

Sulonen återger i prememorian nästan exakt texten ur avsnittet "Vaatimukset liitettävän alueen suunnittelulle" i Myllyniemis rapport. Jag citerar ur rapporten:

Vaikka joukkoliikenne järjestetään todennäköisesti metron avulla, tämä ei edellytä rakennustavalta kerrostalomaista kaupunkia. Sipoosta liitettäväksi esitetty alue antaa historiansa ja luontonsa puolesta luontevat edellytykset sellaisen kaupunkirakenteen kehittämiseksi, jossa pääosa rakentamisesta toteutetaan kaupunkimaisina pientaloina.

Helsingin nykyisen rajan läheisyydessä Lounais-Sipoossa avautuvat uudet asuntotuotannon mahdollisuudet, erityisesti kaupunkimaisen pientalorakentamisen muodossa, luovat edellytyksiä tarjonnan kasvattamiseen ja sitä kautta hintatason ja asumiskustannusten alentamiseen.

Den ovanciterade texten har Myllyniemi kopierat ur Eila Ratasvuoris och Helsingfors stads förvaltningscentrals utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men texten ingår även i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen över stadens eget förslag, som gällde ett mycket större område.

Så sent som den 6 maj publicerade miljöministeriet ett pressmeddelande med rubriken "Asuntoministeri Jan Vapaavuori: Kaupunkimaisilla pientaloilla vastataan ihmisten toiveisiin - Helsinki näyttämään mallia Lounais-Sipoossa", där det påstods att bostadsminister Jan Vapaavuori i ett tal hade sagt följande följande:

Ensi vuoden alussa tapahtuva Sipoon lounaisten osien liittäminen Helsinkiin avaa tässä suhteessa ennennäkemättömät mahdollisuudet. Alue on riittävän suuri ja käytännössä katsoen rakentamaton. Joukkoliikenne on helppo järjestää itämetron avulla. Helsingin onkin yksinkertaisesti vastattava huutoonsa, otettava kaupunkimaisen pientalokonseptin todellisen kotimaisen läpimurron tekeminen harteilleen ja yksinkertaisesti myös onnistuttava tässä kaikessa

I en text med rubriken "Mikä sopisi nimeksi Lounais-Sipoolle?" utlyser Helsingin Sanomat en namntävling. (Bilden ovan hör ihop med den texten.) Jag tycker att tidningen själv kommer med ett bra förslag: Ihmemaa.

Hannes Manninens motiv. Den 30 maj 2008

Statsminister Matti Vanhanen är allt mera trängd. Nya avslöjanden kring valfinansieringen fortsätter att fylla nyhetsspalterna. I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en artikel med rubriken "Svårt dra gränsen för lobbning". Hbl har talat med flera föredetta ministrar, bland dem föredetta kommunministern Hannes Manninen (c). Det visar sig att Manninen till skillnad från de flesta inte är någon kappvändare som nu efter mediedrevet plötsligt kräver större öppenhet. Tvärtom säger Manninen att "massmedierna har gått för långt." Hbl berättar vidare att "Manninen är upprörd för att kvällspressen går åt centerns ministrar bara för att de har träffat en affärsman", som visserligen har ekobrott i straffregistret. Enligt Hbl anser Manninen där till att "mediebevakningen har spårat ur för länge sedan".

Att medierna intresserar sig för skandaler kring Vanhanen är ingenting nytt. Däremot torde uppståndelsen kring valfinansieringen ha kommit som en överaskning för alla. Då Vanhanen lyckats blanda in en av sina märkliga kvinnoaffärer i valfinansieringshärvan finns det knappast några möjligheter att stoppa drevet.
Om den undersökande journalistiken hade fungarat på samma sätt i fallet Sibbo som den gjort i valfinansieringshärvan, så hade jag inte behövt skriva min Sibboblogg. Då hade utgången i fallet Sibbo även varit ett helt annat och Hannes Manninen hade knappast ställt upp för återval till riksdagen. Av någon anledning skrapade medierna här bara på ytan, trots att fallet fick stort medialt utrymme. En förklaring till detta är att komplexiteten, en annan att stora mediehus på förhand hade slagit fast sin linje. Jag har i blogginlägget "En utredning som inte blev av. Den 13 januari 2007" gett ytterligare en alternativ förklaring till att den fjärde eller tredje statsmaketen inte fungerade i fallet Sibbo. I det ovannämnda blogginlägget berättade jag att Ilta-Sanomat den 16 september 2006 hade publicerat en ledare med rubriken "Kovaa peliä Sipoossa" av tidningens dåvarande chefredaktör Antti-Pekka Pietilä och att Pietilä fick sparken en vecka efter att ledaren publicerats. I ledarartikeln ifrågasatte Pietilä starkt grunderna för en ändring i kommunindelningen. Pietläs ledare är speciellt intressant med tanke på att han två månader tidigare (den 16 juli) försvarat Helsingfors i en ledare med rubriken "Sipoo kitisee, mutta juna kulkee." Jag citerar ur ledaren:

Jossain määrin liikuttava on Sipoon kunnanhallituksen huoli siitä, etteivät Helsingin kaupunginvaltuuston jäsenet saaneet riittävän ajoissa tietää liitoshankkeen perusteluja. Helsingin päättäjät eivät nimittäin itse ole arvostelleet saamaansa informaatiota liian myöhäiseksi. Helsingin kaupunginvaltuusto on Sipoon kunnanhallitusta pätevämpi tulkitsemaan kysymystä saamansa tiedon ajankohdasta ja riittävyydestä.

Liitosasia on herkkä, eikä sitä haluttu Helsingissä hankkeen alasampumisen pelossa valmistella torvet soiden. Helsingin sisäpiiri halusi ensin selvittää liitoksen menestymismahdollisuudet maan hallituksessa. Asiaa ruvettiin valmistelemaan kaupunginvaltuuston päätettäväksi vasta pääkaupungin johdon saatu ennakkotiedon hallituksen suopeasta suhtautumisesta.

Jos asiaa olisi vatkattu kokousrutiineissa, Helsingin Rkp olisi kannellut liitoshankkeesta Sipoon Rkp:lle, minkä jälkeen ne olisivat yhdessä kannelleet Rkp:n ministeriryhmälle. Jos peli olisi mennyt tällaiseksi, keskustaministerien tuki liitoshankkeelle olisi voinut jäädä saamatta.

Sipoo olisi voinut laskea hyötyvänsä, mutta Helsinki olisi kärsinyt enemmän kuin Sipoo hyötyy.
...

Sipoon valituksella ei liene menestymismahdollisuuksia. Todennäköisesti hallitus myöntyy Helsingin hakemaan alueliitokseen, joskin Helsingin uusi kaupunginraja voi jonkin verran poiketa haetusta. Pääministeri Matti Vanhanen (kesk) toivoi Asuntomessujen avajaisissa, ettei liitos koskisi Sipoon saaristoa, vaan rajoittuisi asuinrakentamiseen soveltuvaan maahan.

Alkaneessa kansalaiskeskustelussa on esitetty väite, että Helsinki kaappaa suuremman eli voiman oikeudella osan Sipoota, mutta väite ei kestä kriittistä tarkastelua. Helsinki on todellisuudessa anonut valtiolta kunnanosaliitosta. Koko maan etua tulkitseva valtioneuvosto myöntyy siihen vain, jos se näkee sille painavat perusteet.

Alue- ja kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk) käyttämät puheenvuorot osoittavat, että painavia perusteita on. Pääkaupungin kehitysmahdollisuuksien varmistaminen palvelee paitsi Helsingin myös koko maan etua.

Jag vill med det samma påpeka att Pietiläs förklaring till varför Helsingfors förberedde sitt förslag i smyg inte håller. I själva verket visste Sfp:s ledning senast veckan före Helsingfors stadsfullmäktige tog sitt beslut att Helsingfors hade Hannes Manninens stöd för förslaget på inkorporering av ett 5 000 hektar stort område. Det intressanta i Pietiläs ledare är dock chefredaktörens naiva tro på Manninens motiveringar för en inkorporering. Två månader senare hade han fått upp ögonen för bristerna i argumenten. Jag citerar ur ledaren "Kovaa peliä Sipoossa":

Alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen (kesk) lupasi tiistaina nimittää jo tällä viikolla selvityshenkilön tutkimaan rajansiirtoa, mutta pätevän ja jäävittömän sekä nopeaan toimeksiantoon kykenevän asiantuntijajuristin löytäminen tehtävään on osoittautunut niin hankalaksi, että nimitys siirtyy yli viikonvaihteen. Paljastukset Helsingin johtajien uhkavaatimuksista tuskin helpottavat selvityshenkilön löytymistä. Selvittämisen arvoista on myös se, miten kuntaministeri Manninen on lähtenyt Helsingin hankkeen taakse.

Helsingin johdon näkökulmasta rajansiirtohanke on täysin ymmärrettävä. Helsinki tarvitsee lisää hyvää tonttimaata houkutellakseen uusia, varakkaita veronmaksajia. Jo nyt monet Helsingissä työskentelevät ovat löytäneet asuinpaikakseen Länsi-Sipoon, jossa on tilaa ja kaavoittamisen vapautta rakentaa unelma-asuntoja lähelle merenrantaa ja luonnonrauhaa.

Pääkaupunkiseudun kasvun kannalta rajansiirto on täysin yhdentekevä, mikäli Sipoo avaa aluettaan uudisrakentamiselle. Sipoon valtuuston ruotsinkielinen enemmistö on vuosikaudet suhtautunut nuivasti hankkeisiin, jotka muuttaisivat alueen kielipoliittisia asetelmia. Vasta Helsingin aluevaatimukset ovat havahduttaneet sipoolaiset esittelemään pääkaupunkiseudun kasvua tukevia suunnitelmia.

Muuttopaine pääkaupunkiseudulle ei voi riittää perusteluksi Helsingin rajansiirrolle. Yhtä hyvin Helsinki voisi vaatia elintilakseen ja täydennysrakennusalueeksi Espoon rannikkoa Westendistä Kivenlahteen.

Tapa jolla Helsingin johto on hoitanut rajansiirtohanketta ei anna kovin ruusuista kuvaa pääkaupunkiseudun kuntien yhteistyömahdollisuuksista. Uhkailujen sijaan tarvitaan koko Helsingin metropolialueen kattavaa kokonaisvaltaista suunnittelua, jolla pyritään turvaamaan se, että koko aluetta kehitetään tasapainoisesti. Ei vain Helsingin kaupungin verotuloja.

Då Pietilä avskedats framkom det att ledande krafter inom Centern krävs hans avgång. Det är möjligt att kravet på Pietilä avgång berodde på Ilta-Sanomats kritiska bevakning av centerpolitiker i allmänhet och av Tanja Karpela i synnerhet, men kanske avskedandet av Pietilä trots allt fungerade som ett statuerande exempel i fallet Sibbo. I varje fall har medierna låit bli att undersöka Hannes Manninens motiv till att stöda en inkorporering.

Mutbara tjänstemän. Den 29 maj 2008

Yle publicerade igår en notis med rubriken "Suomalaiset uskovat poliitikkojen mielipiteiden olevan ostettavissa". Det är naturligtvis den senaste tidens avslöjanden om valfinansiering som har föranlett nyheten. I sig är det ingen nyhet att olika privata intressen styr politiska beslut eller att företag behöver goda relationer till beslutsfattare. Direkta mutor torde trots allt vara relativt ovanliga i Finland. Själv är jag mera bekymrad över att även tjänstemän och domare tycks gå att köpa. Låt vara att det inte heller här handlar om direkta mutor.

Jag har i flera inlägg förundrat mig över att Heikki Harjula deltog i HFD:s Sibbobeslut, trots att han är ledande jurist på Kommunförbundet. I själva verket förefaller det som om han fungerade som tillfälligt förvaltningsråd just för att han är ledande jurist vid Kommunförbundet och Kari Prättäläs underlydande. Förutom att Prättälä ansvarade för den juridiska bedömningen i kommunindelningsutreare Pakka Myllyniemis Sibboutredning deltog Prättälä tillsammans med Harjula (och regeringsråd Arto Sulonen) i beredningen av Paras-reformen (med ramlag). Kommunförbundet hade inte bara en mycket central roll vid beredningen av reformen, utan har även ett stort ansvar för förverkligandet av reformen. Att det finns en koppling mellan Paras och Sibbofrågan torde vara uppenbart för dem som läser denna blogg, men visst har även medierna noterat kopplingen, fastän man inte detaljerat redogjort för hur Sibbo offrades för att Helsingforspolitikernas skulle godkänna förslaget till kommunreform. Jag citerar ur Svenska Yles "Inrikeskrönikan 2006" från den 26 december 2006:

En lite annorlunda men nog känslomättad debatten förde politikerna om kommunreformen. Svårt att nå enighet om kommunreformen Reformen hade ältats i ett år, och sedan, strax före semestrarna, lyckades regeringen fatta beslut om en ramlag. Visserligen tvingar den inte kommunerna till så mycket - till de konkreta sakerna hör att sjukvården ska ordnas av områden med minst 20 000 invånare.

Sibboannekteringen mål för jättedebatt

Frivilliga sammanslagningar någon gång i framtiden var inte tillräckligt för alla kommuner. En morgon i juni dök nyheten upp, någonting som hade bubblat under ytan en längre tid. Helsingfors ville annektera 5 000 hektar av sydvästra Sibbo.

På ett extra fullmäktigemöte beslutade fullmäktige att lämna in en ansökan hos inrikesministeriet. Innan det hade Helsingfors högsta ledning försäkrat sig om att man hade de ledande center- och sdp-ministrarnas stöd.

Sibbofrågan ledde till namninsamlingar och demonstrationer, och till att Sibbo kommun överklagade en mängd beslut. Till slut fick en utredare, Pekka Myllyniemi, i uppgift att komma med ett förslag. Det presenterade han i slutet av november -- Helsingfors skulle få hälften av det område som huvudstaden ville ha. Helsingfors och Sibbo kämpade Myllyniemis trovärdighet ifrågasattes redan i ett tidigt skede, och kring självständighetsdagen kom det fram att stora delar av hans rapport egentligen härstammar från Helsingfors stadshus. Många viktiga delar är helt identiska med ett dokument där huvudstadens ledning har skrivit ner sina åsikter. Myllyniemi förklarade att det här beror på att han var av samma åsikt som Helsingfors.

Regeringsråd Arto Sulonen. Den 28 maj 2008

Fallet Sibbo har många betydelsefulla rollfigurer: Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Jussi Pajunen, Jan Vapaavuori, Mari Kiviniemi, Rakel Hiltunen, Pekka Myllyniemi, Eila Ratasvuori, Kai Kalima, Kari Prättälä, Heikki Harjula. En aktör som fått lite uppmärksamhet i medierna, men som haft en central roll är regeringsrådet Arto Sulonen, som jag omnämnde i gårdagens inlägg "Exitkriterier. Den 27 maj 2008".

Vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2006 sade fullmäktigeledamot Terhi Peltokorpi (c) att "keskustalainen alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen on luvannut ja hän esittelevänä ministerinä tulee tekemään tästä jatkossa esityksen". Det var mycket lovat av kommunministern, speciellt som Helsingfors förslag visade sig vara fatalt bristfälligt. Dessutom kunde kommunministern inte ensam garantera att förslaget förs vidare till statsrådet. Det är inte ministern, utan en tjänsteman som svarar för beredningen. Om den beredande tjänstemannen inte hade funnit förslaget juridiskt hållbart, hade inte statsrådet kunnat godkänna inkorporeringen. Naturligtvis hade även Helsingfors ledning insett den beredande tjänstemannens roll. Jag citerar ur Jan Vapaavuoris anförande vid ovannämnda stadsfullmäktigemöte:

valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Arto Sulonens roll i fallet Sibbo börjar med hans uppgift i beredningen av kommun- och servicestrukturreformen. Jag har i flera inlägg påtalat kopplingen mellan kommunreformen och fallet Sibbo. Sulonen har varit starkt involverad i båda. Sulonen var bl.a. orförande för lagberedarnas kordineringsgrupp (kunta- ja palvelurakenneuudistukseen liittyvä lainvalmistelijoiden koordinaatioryhmä). Tillsammans med Kari Prättälä och Heikki Harjula var Sulonen även medlem i lagarbetsgruppen för PARAS.
Helsingfors stad lämnade den 26 juni 2006 till ministeriet in sitt förslag till ändring i kommunindelningen, men först ett år senare, samma dag som statsrådet tog sitt Sibbobeslut, tog ministeriet beslutet att förkasta Helsingfors framställning. I praktiken hade lantmäteribyrån underkänt förslaget redan i juli 2006. I Sulonens motiveringar till inrikesministeriets beslut nämns dock ingenting om de av lantmäteribyrån påtalade bristerna i Helsingfors framställning.

Misstankarna om att den föredragande tjänstemannen var partisk bekräftades av Sulonens motiveringar till statsrådest beslut. (Se "Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juli 2007".) Då Sulonens gav sin förklaring till HFD angående besvären mot statsrådets Sibbobeslut behövde han kanske inte vara helt opartisk, då hans uppgift nu var att försvara statsrådets beslut. I förklaringen visade det sig dock att Sulonen inte har någonting att säga i försvar mot påståendena om brister i kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning. Istället hoppar han på ett iögonfallande sätt över påståendena om brister i utredningen. (Se "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007".) Sulonen borde ha underkänt Myllyniemis utredning, men istället förteg han bristerna i sin promemoria. Jag citerar här ännu en gång ur justitiekanslerns svar på Leena Liipolas klagomål. Svaret gavs samma dag som statsrådet tog sitt Sibbobeslut.

Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. ... Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

I det ovanciterade svaret kunde "sisäasiainministeriö" väl bytas ut mot "hallitusneuvos Arto Sulonen". Det är uppenbart att Myllyniemis utredning inte fyller kraven på en kommunindelningsutredning. Det är lika så uppenbart att regeringsrådets beredning av Sibbofrågan inte fyller de krav som justitiekanslern den 28 juni 2007 ställde på en beredning.

För tjänstemän är kraven på opartiskhet betydligt strängare än för politiker. Tjänstemän får inte på förhand ta ställning till en fråga som de bereder, så att tilltron till tjänstemannens opartiskhet inte skall äventyras. Sulonen har inte i offentligheten uttalat sig i Sibbofrågan före motiveringarna för statsrådets Sibbobeslut ofentliggjordes, men efter stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 var det allmännt känt att det på inrikesministeriet fanns en tjänsteman som lovat förorda ett förslag till ändring i kommunindelningen.

Exitkriterier. Den 27 maj 2008

I senaste numret av Sipoon Sanomat ingick det en artikel med rubriken "Sipoon uskottavuus riippuu yleiskaavan hyväksymisestä". Det är planeringschef Pekka Normo som anser att Sibbos trovärdighet beror av om generalplanen godkänns. Normo är rädd för att följande fullmäktige kan fälla förslaget till generalplan, ifall förslaget inte godkänns av det nuvarande fullmäktige.

Men för vem är det som Sibbo måste bevisa sig "trovärdigt"? Normos egen förmåga är det knappast någon som betvivlar. Han har lyckats ta åt sig mycket makt i ett Sibbo som på grund av konflikten med Helsingfors befunnits i undantagstillstånd. Normo, som för ett år sedan sökte en tjänst som planerare för Helsingfors stad, flyttar i höst till Nylands förbund. Bryr sig Normo verkligen om Sibbos framtid?
I Sibbo skulle man knappast ha så brottom med generalplanen, om den inte fanns en bålabisi att skrämma med. I Sibbo förefaller man nu agera som om kommunen själv var skyldig till den aktuella inkorporeringen. Sibbo måste visserligen växa för att komma upp till de "minst ungefär 20 000" invånare som ramlagen förutsätter, men i verkligheten har kommunavdelningen vid finansministeriet redan för ett par veckor sedan i en promemoria bekräftat att Sibbo uppfyller ramlagens krav. (Se bilden ovan.)

De (alternativa) principer och kriterier enligt vilka Sibbo anses uppfylla ramlagens krav är följande:

• Päätökset rakenteellisten ratkaisujen toteuttamisesta on olemassa
• Päätökset kahden tai useamman kunnan liitoksesta ja/tai yhteistoiminta-alueen muodostamisesta
• Alue (yhteistoiminta-alue) on toiminnallinen kokonaisuus
• Muita luontevia kumppaneita tai vaihtoehtoa ei ole olemassa
• Luontevaa laajenemissuuntaa ei ole olemassa ilman, että joudutaan rikkomaan muita yhteistyörakenteita
• Sosiaali- ja terveydenhuollon yhtenäisyys toteutuu
• Järjestämisvastuu siirtyy yhteistoiminta-alueelle
• Olosuhteet huomioon ottaen on päästy mahdollisimman lähelle 20 000 asukasta

Promemomrian med exitkriterierna är för övrigt författad av regeringsråd Arto Sulonen, som är den tjänsteman som ansvarade för den skandalösa beredningen av statsrådets Sibbobeslut. I mitt inlägg "Bekräftelse. Den 19 maj 2008" skrev jag att kommunminister Mari Kiviniemis statssekreterare Timo Reina i Sipoon Sanomat medgett att det faktum att Sibbo "joutui ahdinkoon valtion omien toimenpiteiden takia" inverkat på beslutet att stryka Sibbo från den så kallade Jumbolistan med kommuner som inte uppfyller ramlagens krav. Regeringsråd Sulonen har nog all anledning att hoppas på att man i Sibbo nöjer sig med de tagna besluten och inte anmäler Sulonen för tjänstefel i Sibboberedningen.

Schack matt, Matti. Den 26 maj 2008

Matti har verkligen trasslat till det för sig. Först uttalar han sitt stöd för Toivo Sukaris Ideapark-projekt i Nummela i Vichtis. Sedan framkommer det att han (indirekt) fått valbidrag från Sukari. Vanhanen förnekar att han känner till varifrån pengarna kommer, men då antyder partisekreteraren att Matti hjälpte till att grunda Toivo Sukaris, Kyösti Kakkonens och Tapani Yli-Saunamäkis förening, som delade ut bidraget. Och detta är bara början. Iltasanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Skandaali paisuu: Keskustan lähipiiri junaili vaalirahaa Merikukalle". Om Iltasanomats uppgifter stämmer, har Matti fixat valbidrag åt Marikukka, som han hade ett förhållande med under valkampanjen. Om Matti förnekar att det är han som ordnat valbidrag från Toivo Sukari och Kehittyvien maakuntien Suomi, återstår frågan varför just Marikukka var den enda (dåvarande) gröna kandidaten som fick bidrag av KMS. I varje fall fick Merikukka draghjälp av Matti i rikdsvalet, då de två bl.a. ordnade ett gemensamt valseminarium i Nummela i Vichtis. Tack vare att Merikukka blev invald och senare hoppade av till Samlingspartiet är Centern ite längre ensamt det största partiet. En alternativ förklaring till Merikukkas valbidrag är att Merikukka bor i Vichtis, där Sukari planerar sitt Ideapark. (Jag har tidigare kommenterat relationen mellan Matti och Merikukka i mitt inlägg "Pressmeddelanden och skvaller. Den 26 mars 2007". Här var kopplingen till fallet Sibbo mera upenbart.)

Matti säger att han varit konsekvent i sitt stöd av kranskommunerna, men visst har han även försökt stöda Helsingfors. Framför har Matti stött en inkorporering av sydvästra Sibbo med motiveringen att flygfältet därmed kunde bli kvar i Malm. Men även här lät sig Matti luras. Även efter att att statsrådet och HFD godkänt inkorporeringen vill Helsingfors flytta flygverksamheten. Och det tycks finnas intresse att ta emot flygversamheten bl.a. i Vichtis. I Nummela i Vichtis finns det redan nu ett flygfält för små plan. Efter Vichtis meddelade Lojo intresse för flygfältet. Enligt tidningen Länsiuusimaa skulle ett flygfält i Lojo kunne ersätta så väl flygplatserna i Malm som i Nummela i Vichtis. Helsingfors vill fortfarande frigöra Malm för bostadsbebyggelse, men senast nu är det uppenbart att motivet inte bara kan vara brist på tomtmark. Jag återger här det sista stycket i ledarartikeln "Malmin kentälle on vapaaehtoisia ottajia" i söndagens nummer av Uusimaa:

Ja Sipoon lounaisosien ryöstön, olkoonkin että laillistetun, jälkeen Helsinki ei voi enää perustella Malmin siirtämistä tonttipulallakaan. Semminkin, kuin oikealle metropolille tyypillistä ylöspäin rakentamista ei ole Helsingissä toteutettu juuri nimeksikään.