Veneilyn tarpeita. Den 6 mars 2010

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Östersundomin moottoriksi kaavaillaa aurinkosähköä". Det stora utrymmet i medierna som VTT:s utredning om användning av solenergi i Östersundom har fått tyder på att Helsingfors stad målmedvetet strävat efter publicitet. I själva verket gav staden den aktuella utredningen publicitet redan innan stadsplaneringsnämnden i Helsingfors formellt beslöt att beställa utredningen av VTT. När det gäller utredningarna om spårvägsförbindelserna för Östersundom har staden däremot lagt locket på. Här verkar man göra sitt bästa för att kväva alla möjligheter för deltagardemokrati. De politiska överenskommelserna och besluten göras i slutna kabinett innan folket informeras om vilka alternativ som hade funnits att välja mellan.

I mitt inlägg "Minor. Den 8 februari 2010" noterade jag att man på Helsingfors stadsplaneringskontor webbsidor listade utredningarna om spårvägsalternativen för Östersundom som "kommande". Vad jag inte noterade var att man samma dag hade uppdaterat sidan så att det inte längre stod att utredningarna skulle vara färdiga före slutet av januari, så som tidigare, utan "alkuvuonna 2010". Utredningarna torde dock vara färdiga, men av förekommen anledning dröjer stadsplaneringskontoret med att publicera dem.

I mitt inlägg "Tarkoituksena on. Den 16 februari 2010" från den 16 februari noterade jag att stadsplaneringskontoret den 15 februari uppdaterat sidan "Kuntien yhteinen osayleiskaava" så att man inte längre hävdade att Västerkulla, Västersundom och Granö hör till området för den gemensamma delgeneralplanen. I mitt inlägg noterade jag även att man på den aktuella sidan hävdade att "Tavoitteena on suunnitella Granö toiminnallisesti monipuoliseksi kansanpuistoksi." Samma dag uppdaterade man sidan på nytt och tog bort den ovanciterade satsen. Det heter alltså inte längre att man planerar en folkpark. Istället satt man till en ny sats:

Esimerkiksi veneilyn tarpeita ajatellen Granöllä voi olla suuri merkitys.

2 384 €. Den 5 mars 2010

Sipoon sanomat publicerade på tidningens webbplats igår en artikel med rubriken "Sipoolaiset maksavat Östersundomia kauan". I artikeln noteras det att Sibbo kommun har investerat med lånade medel i Östersundom till belopp som inte alls motsvaras av den ersättning som Helsingfors förvaltningsdomstol dömde Helsingfors att betala. Tidningen har räknat ut att de förlorade investeringarna kostar varje Sibbobo 2 384 €.

På webbplatsen för Sipoon Sanomat kan man för tillfället "rösta" om det aktuella ersättningsbeloppet var av rätt storhet. Igår publicerade Sipoon Sanomat på webben även texten "Helsinki maksaa Östersundomissa raakamaasta kymmenkertaisia hintoja". Texten ingick redan i föregående nummer av tidningen.

I dagens nummer av Borgåbladet ingår en artikel med rubriken "Aho leder Sibbo i Luomas frånvaro". I artikeln antas det att kommundirektör Markku Luoma sjukskrivit sig som en följd av förvaltningsdomstolens beslut i ersättningsfrågan.

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en notis med rubriken "Arboretum suojeluun Östersundomissa". Här gäller det initiativet till ett naturskyddsområde vid Bäckängsvägen, som jag noterade i inlägget "Saklig och trovärdig utredning. Den 3 mars 2010" och som ingick i föredragningslistan för stadplaneringsnämndens möte igår. Den 9 mars är det miljönämndens tur att behandla ärendet.

Rättskänsla och lagtolkning. Den 4 mars 2010

I dagens nummer av Borgåbladet ingår en insändarartikel av Christel Liljeström, som är fullmäktigeordförande i Sibbo. I artikeln noterar Liljeström bl.a. att Helsingfors stad de facto godkänt att de aktuella fastigheternas värde uppgår till 25,5 miljoner euro.

I dagens nummer av Borgåbladet ingår även en artikel med rubriken "Enig kommunstyrelse bakom överklagande". I artikeln berättas det att kommunstyrelsen i Sibbo på sitt möte på tisdagen officiell beslöt att överklaga Helsingfors förvaltningsdomstols beslut i ersättningsgrågan. Ur artikeln framgår även att kommunstyrelsen diskuterade möjligheten att föra frågan till regeringen, som i sitt beslut utgick i från att ändringen i kommunindelningen inte skulle tillfoga Sibbo kommun oskälig skada.

I gårdagens nummer av Helsingin uutiset ingår en notis med rubriken "Sipoo valittaa korvauksista". Det är oklart om nyheten baserar sig på kommunstyrelsens beslut.

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en insändare med rubriken "Halvalla lähti kultapala Sipoosta".

Saklig och trovärdig utredning. Den 3 mars 2010

I en insändare i gårdagens nummer av Helsingin Sanomat påtalar en läsare att mark inte bytte ägare i samband med inkorporeringen, så som Helsingin Sanomat antydde i den korta texten "Halvalla lähti" i söndagens tidning. I det stora hela har insändarskribenten rätt. Eftersom kommunindelningslagen säger att fastigheter som betjänar invånarna i det inkorporerade området skall tillfalla den nya kommunen överförs trots allt mark från en kommun till en annan. Ersättningen för dylika fastigheter är vad den aktuella ersättningstvisten i första hand gäller.

I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en insändare med rubriken "Finland är inte ett rättssamhälle". Efters fallet Sibbo är det många som torde hålla med insändarskribenten.

I gårdagens nummer av Hufvudstadsbladet igår en kort notis med rubriken "Nytt naturområde i Östersundom". Hbl säger att staden gör förbehåll. I själva verket gav stadsstyrelsen på sitt möte i måndags ett utlåtande enligt vilket man nog i princip är för grundandet av naturskyddsområden, men man vill att stadsplaneringen skall föregå fredandet. Där naturskyddet normalt lägger villkor för planeringen, vill Helsingfors stad att stadsplaneringen lägger villkor för naturskyddet.

Helsingfors stadsplaneringsnämnd skall igen på sitt möte i torsdag ta ställning till ett initiativ till grundande av ett naturskyddsområde. Denna gång gäller det ett område som ligger vid Bäckängen. Kartan ovan ingår som bilaga till föredragningslistan.

Helsingfors förvaltningsdomstols beslut finns nu i sin helhet även på Mirules webbplats. Jag hade inte förväntat mig några speciellt intressanta detaljer i helsingfors förvaltningsdomstols beslut jämförbara med de plagierade avsnitt och logiska kullerbyttor som högsta förvaltningsdomstolen bjöd på i sitt beslut från januari 2010. Helsingfors förvaltningsdomstols beslut visar sig dock ha ett visst underhållande värde för den som har sinne för satir och svart humor. Låt vara att de komiska kvaliteterna är oavsiktliga och sitter i betraktarens öga. Speciellt iögonfallande är det att notera att förvaltningsdomstolen inte bara finner fastigheten med ungdomsgården Östis som en fastighet som huvudsakligen betjänar befolkningen i det inkorporerade området och därför bör tillfalla Helsingfors, utan gör samma bedömning angående fastigheten med radhuset med de gamla lärarbostäderna. Denna bedömningen är dessutom "obestridlig". I andra sammanhang tar förvaltningsdomstolen till den raka motsatta argumentationen och hävdar att Sibbo inte behöver ersättas för att vissa fastigheter eftersom de fortfarande betjänar invånarna även i (det nuvarande) Sibbo. Intressant är även motiveringen till varför förvaltningsdomstolen ställer sig bakom Helsingfors stads synpunkter:

Helsinki on esittänyt asianmukaisen ja luotettavana pidettävän selvityksen. Koska Sipoon esittämää käypää hintaa ei voida ottaa kiinteistöjen arvioinnissa lähtökohdaksi ja koska Sipoo ei ole esittänyt muita kriteereitä, hallinto-oikeus arvioi korvattavat määrät Helsingin esittämän arvion mukaisesti.

Mirule har igår även publicerat ett nyhetsbrev, där första ärendet är förvaltningsdomstolens avgörande i ersättningsfrågan.





Yle har på eftermiddagen publicerat en notis med rubriken "Sibbo överklagar till HFD".

Mobbningspolitik. Den 2 mars 2010

Ledaren i dagens nummer av Borgåbladet har rubriken "Budet är ekonomiskt oskäligt för Sibbo". Jag citerar ur ledaren:

Den spontana reaktionen på att Helsingfors förvaltningsdomstol är av exakt samma åsikt som Helsingfors stad om Sibbohörnets värde är given: domstolen är inget annat än en gummistämpel för de stora pojkarna. Den som är stor och stark kan formulera sin vilja sedan bara låta förvaltningsdomstolen slå sin stämpel längst ned.
Eller varför ens göra det så krångligt? Kan inte någon från rätten sätta sig i taxin och åka dit där pappren finns, så blir förvaltningen ännu smidigare. ...

Om Högsta förvaltningsdomstolen inte justerar summan uppåt – och med besked – så har rättspraxis inte längre någon som helst koppling till rättvisa. Då är det ren mobbningspoltik där de stora pojkarna bestämmer.

I dagens nummer av Borgåbledet ingår ytterligare en artikel med rubriken "Orealistiskt att kräva så stora ersättningar''". Borgåbladet har förutom med en anonym "rättslärd" talat med så väl Pekka Myllyniemi som med professor Olli Mäenpää. Om Mäenpääs uppdrag som Helsingfors advokat och hans märkliga roll i fallet Sibbo har jag skrivit om i bl.a. inläggen "Snäva kretsar. Den 10 februari 2008" och "Förvaltning och rättskipning. Den 1 november 2008".

I senaste nummer av Helsingin uutiset ingår en artikel med rubriken "Sipoonkorpi ei muutuhetkessä kansallispuistoksi".

I samma tidning ingår en kortare text med rubriken "Sipoonkorpi-ryhmä ehdottaa vielä laajampaa kansallispuistoa".

Sippon Sanomat har på tidningen webbplats publicerat en kort text med rubriken
"Sipoo ei saa haluamiaan korvauksia Helsingiltä".

Länsimetsä. Den 1 mars 2010

Vanda miljöcentral har nyligen gett ut en översikt med titeln "Länsisalmen Länsimetsän luontokatsaus 2010". Översikten berör ett område vid Gubbacka i Västersundom, som Helsingfors stadsplaneringskontor enligt en karta i lördagens Helsingin sanomat i sin helhet vill göra till högkus- och arbetsplatsområde med metrostation.

Av miljöcentralens översikt framgå det att det aktuella området till största delen är reserverat för naturskydd. Beteckningen luo-alue står för "Luonnon monimuotoisuuden kannalta tärkeä alue".

Miljönämnden i Helsingfors har på föredragningslistan för sitt möte senaste tisdag ett ärende med rubriken "Esitys kaupunginhallitukselle ja edelleen Uudenmaan elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskukselle Mustavuoren-Porvarinlahden suojelualueen laajentamiseksi ja hoito- ja käyttösuunnitelman vahvistamiseksi". Denna gång gällde det inte en utvidgning av naturskyddsområdet österut, utan västerut eller egentligen söderut. Enligt förslaget skulle de delar av Naturaområdet som även före år 2009 hörde till Helsingfors i sin helhet fredas.

Nylands miljöcentral har även föreslagit att området väster eller norr om det existerande naturskyddsområdet inlöses och fredas. (Se "FI100065. Den 24 januari 2010".) Stadsplaneringsnämnden i Helsingfors har dock gett tummen ner för förslaget bl.a. med motiveringen att ett naturskyddsområde skulle vara i vägen för en eventuell snabbspårväg längs österleden. Av kartan nedan, som ingår i en bilaga till föredragninglistan, framgår att Österleden går igenom en del av naturaområdet Lunden på Svarta backen och fågelområdena i Östersundom som redan nu skyddas av naturvårdslagen.

Helsingfors stadsstyrelse skall på sitt möte idag för sin del ta ställning till förslaget att grunda ett naturskyddsområde vid Kapellviken-Karlvik.

I söndagens nummer av tidningen Vartti ingår en artikel med rubriken "Sipoonkorvesta tehdään elokuva".

Itä-Hakkilan Sosialidemokraatit ry och Itä-Hakkilan Nuoret Kotkat har publicerat en rapport (pdf) över seminariet "Sipookorven kansallispuisto – nyt!".

Den brända jordens taktik. Den 28 februari 2010

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en kort text med rubriken "Halvalla lähti". Helsingin Sanomat har här på basen av siffrorna 7,9 miljoner euro och 30 kvadratkilometer räknat ut att en kvadratkilometer i (gamla) Helsingfors är 1 670 gånger värdefullare än en kvadratkilometer i Sibbo. Har redaktören inte själv missförstått, så bidrar den aktuella texten åtminstone till en begreppsförvirring och en sammanblandning av tvångsinlösning och tvångsinkorporering. Sibbo kommun har ingalunda ägt alla 30 kvadratkilometer i stordistriktet Östersundom och Helsingfors äger även efter förvaltningsdomstolens beslut fortfarande vara en tredje del av marken. En annan sak är att det efter inkorporeringen är Helsingfors som kan göra förtjänst på att omvandla billig råmark till dyr tomtmark.

Sibbo kommun hade i sitt krav på 95 miljoner även krävt ersättning för uteblivna dylika vinster. Jag finner det begripligt om än orättvist att Sibbo inte ersätts för dylika vinster, vars belopp man bara kan spekulera om. Däremot finner jag det helt orimligt att Sibbo kommun inte får full ersättning för fastigheter som man tvingas avstå från. Råmark och obebyggd tomtmark som kommunen äger innanför inkorporeringsområdet får kommunen i egenskap av privat markägare naturligtvis behålla. Däremot måste kommunen avstå från fastigheter som betjänat kommuninvånarna inom det inkorporerade området. För att ha fått behålla sina värdefulla fastigheter borde kommunen ha tagit till den brända jordens taktik och bränt ner byggnaderna eller åtminstone sålt dem och flyttat verksamheten till andra lokaliteter. Detta är konsekvensen av Helsingfors förvaltningsdomstols linje i ersättningsfrågan. Lite av den brända jordens taktik utövade Sibbo faktiskt då det gäller ungdomsgården Östis, som hade (och igen har) sin verksamhet i Östersundom gamla skolbyggnad. Skolbyggnaden var förfallen och inte speciellt värdefull, men tomtmarken där byggnaden står är desto värdefullare.

Att priset på mark i "Sibbo" eller Östersundom skulle vara låg motsägs av Helsingfors markaffärer. I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingår en artikel med rubriken "Helsinki maksaa Östersundomissa raakamaasta kymmenkertaisia hintoja". Min egen tolkning av Helsingfors prispolitik är att staden köper mark - om än hittills i ringa utsträckning - som om Helsingfors stad egenmäktigt kunde bestämma om planeringen. I normala fall är det landskapsförbundet och miljöministeriet som bestämmer ramarna. Ett tecken på Helsingfors stads tro på stadens suveränitet är fastighetsnämndens beslut att köpa fastigheten Silasskog för ett hektarpris på 222 000 euro, fastän Forststyrelsen anser att området där fastigheten ligger bör bevaras obebyggd som en del av en ekologisk korridor.

I senaste nummer av Sipoon Sanomat har i övrigt Sibbo storskog fått ett mycket stort utrymme. Redan ledarartikeln "Sipoonkorvessa rytisee" handlar om Forststyrelsen utredning om en nationalpark. Om Forststyrelsen utredning kan man vidare läsa i artikeln Sipoonkorpeen halutaan kansallispuisto, som även kan läsas på tidningens webbplats.

I tidningen ingår ytterligare en hel broadsheet-sida om storskogen.

Huvudartikeln, som är relativt kort, har rubriken "Sipoon luonnonsuojelijat iloitsee kansallispuistosta"

På sidan finns vidare en artikel med ubriken "Vain Sipoosta löytyi kyllin villiä metsä".

På sidan finns ytterligare en intervju med Otto Lehtipuu.

Astrid Thors har skrivit en artikel med rubriken "Sipoonkorpi - Sibbo storskog – itäinen vihreä keuhkomme", som publicerats den 25 februari. Om artikeln publicerats någon annanstans vet jag inte, men artikeln kan åtminstone läsas på Thors hemsida. Artikeln bjuder på en del intressant bakgrundsinformation. Jag citerar:

Kun keskustellaan ns. Sipoonkorven alueista, keskiössä ovat toisaalta meren tuntumassa olevat tärkeät luontomuodot, jotka ovat erityisen tärkeitä linnustolle ja toisaalta metsäiset alueet muun muassa moottoritien pohjoispuolella. On tärkeätä, että näiden välille syntyy myös kulkuyhteys.

Ensimmäisen kerran sain kosketuksen alueisiin jo 1980-luvulla, kun puolustusvoimilla oli aikeita perustaa Pohjois-Sipooseen varastoja ja olin puolustusministerin poliittisena sihteerinä (onneksi käytettiin silloin titteliä joka kertoi toimesta jotain). Silloin oivalsin, että meillä on näin lähellä Helsinkiä todella mielenkiintoisia metsäalueita, joita on vapaaehtoisesti säästetty ja hoidettu hellävaraisesti monta vuosikymmentä. Siellä on tärkeitä luonnonarvoja.

Seuraavan kerran törmäsin nyt ajankohtaisina oleviin alueisiin, kun Vuosaaren satamasta oli tehty vetoomus Euroopan parlamentin vetoomusvaliokuntaan sillä perusteella, että satamahanke tulisi loukkaamaan päätettyjä Natura-kohteita ja että satamaan liittyneet selvitykset eivät olleet huomioineet näitä arvoja riittävästi. Vetoomukset olivat sen verran täsmällisiä ja aihe herätti kollegojen piirissä mielenkiintoa, että meitä oli pieni ryhmä paikan päällä tutustumassa asiaan. (Samasta aiheesta oli valitettu hallinto-oikeuksiin ja myös EU-komissioon).

Kuten tiedämme, myöskään vetoomus Euroopan parlamenttiin ei kumonnut satamapäätöstä, mutta Natura ja luonnonsuojelulliset seikat vaikuttivat moniin ratkaisuihin sataman yhteydessä, muun muassa junayhteyden kulkemiseen osittain tunnelissa.

Mutta nyt asia on uudestaan esillä, kun Helsinki, Sipoo ja Vantaa suunnittelevat yhdessä muun muassa niitä alueita, jotka Helsinki sai Sipoolta kuuluisan päätöksen jälkeen. Ajankohtainen on myös Uudenmaan luontokeskuksen – jonka nimi vuodenvaihteen jälkeen on muuttunut – esitys erään alueen suojelemisesta Karhusaaren ja Kallvikin välissä.

Tässä yhteydessä on ilmennyt, että esiintyy ajatuksia kumota joitakin Natura-aluepäätöksiä, joiden koetaan haittaavan suunnittelua Helsinkiin liitetyillä alueilla. Joissakin ryhmissä hämmästellään nyt suuresti, että liitetyllä alueella on tällaisia rajoituksia. Tällainen hämmästely mielestäni osoittaa taas poliittisen keskustelun huonoimpia piirteitä. Liitoksen vastustajat viittasivat kyllä siihen, että alueella on tällaisia rajoituksia, mutta vastustajien argumentteja ei silloin kyllä kuunneltu.

Jos saisin, haluaisin kokemuksen äänellä sanoa: on äärimmäisen vaikeata perua Natura-varaus. Siihen vierähtäisi todellakin taas vuosia ja tulos on erittäin epävarma. Mutta ennen kaikkea Natura-varaukset edustavat todella tärkeitä luonnonarvoja, joita meidän tulee kunnioittaa.