I mitt inlägg "Östersundom kan återlämnas till Sibbo. Den 20 maj 2011" noterar jag att man i utredningen av det första alternativet för hur Sibbo kommun kan gå vidare i ersättningstvisten kan läsa att "Om korrigeringen av felet leder till ett helt annat beslut i anslutning antingen till kommunindelningen eller ersättningsanspråket, kan i teorin antingen Östersundom helt återlämnas till Sibbo med därtill hörande konsekvenser, eller storleken på den ekonomiska ersättningen ändras." Det första alternativet alternativet handlar om en hävning av någondera av högsta förvaltningsdomstolens beslut. Det är föga sannolikt att HFD hävdar sitt beslut från den 15 januari 2008. Även om HFD hävdade beslutet, så torde det inte automatiskt innebära att statsrådets beslut i fallet Sibbo hävdas. Att HFD skulle hävda sitt beslut i ersättningsfrågan från den 12 april 2011 känns troligare, men rent juridiskt finns det starkare skäl att hävda det förstnämnda beslutet, som gäller själva ändringen i kommunindelningen.
Beredningen av statsrådets beslut var så bristfällig och full av misstag att det fanns många grunder att besvära sig över inkorporeringsbeslutet. HFD har emellertid i sitt avgörande från 2008 bemött de flesta av besvärsgrunderna eller påståendena i besvären och då tjänar det inte mycket till att upprepa samma påståenden på nytt. Nu handlar det ju inte om att föra ärendet vidare till högre instans, utan istället gäller det att visa att högsta förvaltningsdomstolens beslut uppenbarligen var felaktigt eller togs på ett felaktigt sätt. Jag skulle själv här satsa på tre punkter.
För det första var en av domarna som deltog i HFD:s beslut jävig. För att det skall vara uppenbart att tillfälliga förvaltningsrådet Heikki Harjula var jävig, krävs det dock att kommunförbundets (och Kari Prättäläs) roll i fallet Sibbo lyfts fram. Ett enkelt bevis på att Harjula var jävig är Harjulas uttalanden i Hufvudstadsbladet den 8 december 2006 (se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008"), men denna grund för jäv är kanske inte så stark.
För det andra kan man på starka grunder hävda att HFD gjorde en felaktig bedömning av Matti Vanhanens jäv. I sitt beslut negligerar HFD påståendena om att Vanhanen hade kommit överens om och lovat sydvästra Sibbo åt Helsingfors. Eftersom HFD i sitt beslut trots allt bemöter påståenden om Vanhanens jäv, skulle det här kanske krävas att Vanhanens roll i frågan om Malm och speciellt sambandet mellan Sibbofrågan och överenskommelsen om kommunreformen lyfts fram.
För det tredje bör det vara uppenbart att statsrådets beslut om en ändring i kommunindelningen var oklart och att HFD inte på ett tillräckligt och tillfredsställande sätt behandlat påståendena om ett oklart beslut i sitt avgörande från den 15 januari 2008. Här har det dessutom framkommit ny information, som visar att statsrådets beslut var oklart. Lantmäteriverkets tolkning av beslutet och av gränsen mellan Helsingfors och Vanda vid avtaget från Österleden till Ring III (se t.ex. "Korrigerad gräns. Den 6 januari 2009") visar tydligt att Sibbo kommun i sitt besvär har rätt när man påstår att statsrådets gränsbeslut var oklart.
Ytterliga starka skäll att kräva att HFD återtar sitt beslut från 2008 skulle kanske finnas om det väcktes åtal för bedrägeri eller brott mot tjänstemannaplikt mot kommunindelningsutredaren och beredande tjänstemannen. Här torde det inte finnas så mycket tid kvar innan brotten kan anses preskriberade. Frågan är om åklagarämbetet är tillräckligt oberoende för att väcka åtal.
Det torde krävas stark politisk press eller medieuppmärksamhet för HFD för att hävda sitt beslut från 2008. Ett krav på en hävning av beslutet om ändringen i kommunindelningen kunde kanske ändå pressa HFD att hävda beslutet om ekonomisk ersättning.
Inlägg
