Tasapainoisen kehityksen takalukkoja. Den 7 november 2010




De senaste dagarna har det diskuterats mycket om så väl en sammanslagning av Helsingfors och Vanda som om förvaltningsmodeller för Helsingforsregionen eller "metropolområdet". Helsingin Sanomat publicerade igår en ledare med rubriken "Helsinki ja Vantaa ovat avainasemassa", där tidningen uttryckte sin linje. I ledaren kan man bl.a. läsa följande:


Kaikille asioita avoimin silmin seuraaville ihmisille on jo käynyt selväksi, että pääkaupunkiseudun metropolialueen rakenteelle ja yhteistyökuvioille on tehtävä jotain – muuten seurauksena on alueen kehitystä vinouttavia ja jopa uhkaavia ongelmia. ...

jos kevään hallitusneuvotteluissakin otetaan metropolialueen rakenteiden kehittäminen vakavasti, saadaan ehkä vihdoin aikaan riittävä voima purkamaan pääkaupunkiseudun tasapainoisen kehityksen takalukkoja.


Resonemanget låter bekant. Var inte regeringen för några år sedan skyldig att bryta "baklåset" eller "språkmuren" i öster för att råda bot på snedvridningen av utvecklingen i huvudstadsregionen? I verkligheten handlade snedvridningen redan då om en socioekonomisk obalans och inte alls om att huvudstaden bara kunnat växa i "två väderstreck". Det som nu gör det uppenbart att man måste göra någonting är att Helsingfors skattesats redan är högre än skattesatsen i Esbo. (Se "Esbo är problemet. Den 28 februari 2007" och "Helsingfors och Esbo. Den 31 maj 2009".) Det är bara en tidsfråga när stadens ekonomi inte längre kan balanseras med hjälp av (de skattefria) inkomsterna från Helsingfors energi. Då kommer skillnaden i skattesats mellan Esbo och Helsingfors att bli markant och Esbo få en stor konkurrensfördel. Genom strukturella lösningar vill man i Helsingfors dels styra planeringen så att man motverkar utflyttningen av goda skattebetalare och ökar andelen socialt boende i Esbo och kranskommunerna. Dels vill man garantera att Esbo inte får en konkurrensfördel i form av lägre skattesats.




Inkorporeringen av sydvästra Sibbo var tänkt som en liten dellösning på de strukturella problemen. Helsingfors skulle i Östersundom få sitt eget Westend, eller åtminstone ett småhusområde för goda skattebetalare. När Hannes Manninen i samband med kommunreformen inte gick med på att slå ihop städerna i huvudstadsregionen, måste Helsingforspolitikerna få en liten kompensation. Östersundom projektet har dock mera kommit att handla om att politiskt tränga ut Esbo.


Utredningen om fördelar och nackdelar med en sammanslagning av Helsingfors och Vanda är inte speciellt meningsfull. Den enda relevanta fördelen med en sammanslagning är ur Helsingfors synvinkel att den skulle tvinga även Esbo till en fusion. En sammanslagning av Helsingfors och Vanda skulle ge den nya staden en så stor politisk tyngd att Esbo, enligt Helsingfors fromma förhoppningar, skulle kunna tvingas på knä. Det är därför Helsingfors och Vanda är i en nyckelposition.


Redan nu försöker Helsingfors att tillsammans med Vanda - och Sibbo - styra den statliga finansieringen österut. Det huvudsakliga motivet till östmetron och hela utvecklingskorridoren Helsingfors-Borgå är kanske att hota Esbo med att styra pengarna österut, ifall Esbo inte går med på samarbete. Ett smakprov på denna politik fick vi redan då förlängningen av Ring II ställdes mot östmetron. (Se "540 miljoner euro. Den 23 augusti 2010" och Helsingin Sanomats artikel "Itämetro jättää Espoon kauas taakseen?".) Även den gemensamma generalplanen för Helsingfors, Vanda och Sibbo är riktad mot Esbo. I Sibbo verkar man inte inse att kommunen bara är en liten spelknapp i konkurrensen mellan Helsingfors och Vanda. Den dag Helsingfors och Esbo fusioneras har huvudstaden inga intressen av att tillsammans med Sibbo planera "Sibbesborg", Majvik eller ens Östersundom.





Google+ Followers