Helsingfors stad har ekonomiska problem. Det är ingen nyhet, men hittills har staden inte lidit någon brist på pengar. I en artikel i Helsiingin Sanomat tidigare i veckan talade stadsdirektör Jussi Pajunen om en höjning av komunalskatten med hela 3 procentenheter! Den ekonomiska nedgången drabbar nu även Helsingfors, men det största orosmolnet handlar om stadens beroende av kraftbolaget eller verket Helsingfors Energi. Hittills har Helsingfors Energi inte behövt betala skatt på vinst, utan vinsten har direkt kunnat pumpas in i stadens kassa. Detta strider mot EU:s bestämmelser och det är bara en tidsfråga när Helsingfors Energi liksom andra bolag måste börja betala skatt. Egentligen kunde befrielsen från skatt betraktas som ett enormt statsstöd till huvudstaden, men staten kommer knappast att kompensera Helsingfors för bortfallet i inkomst. Helsingfors torde ha bråttom att gå samman med Vanda innan Vandaborna inser att huvudstadens ekonomi inte alls står på fast grund. Missnöjet mot inkorporeringen torde även öka i Östersundom, då skatteöret höjs i Helsingfors. Det är möjligt att inte bara energiverket, utan även hamnverket i framtiden måste betala skatt på vinst. I så fall var placeringen av den nya hamnen i Nordsjö, innanför stadens gränser en ekonomisk felsatsning även för Helsingfors stad.
Om Helsingfors höjer skatteöret betyder det att ännu mera av Helsingforsbornas skattemedel går till fattiga kommuner i det av Centern dominerade Glesbygdsfinland. Detta har man naturligtvis varit fullt medveten om då man kom överens om service- och kommunstrukturreformen sommaren 2006. Helsingfors måste kompenseras på något sätt, ifall fattiga komuner inte heller i fortsättningen skulle kunna stvingas till sammanslagningar. Helsingfors har inte heller samma möjligheter som Vanda att fördela skuldbördan på ett växande invånarantal. Det största problemet med en höjning av skatteöret torde ändå vara konkurrensen med Esbo. Idag har Esbo och Helsingfors samma kommunalskatt. I framtiden kan Helsingfors komma att ha en betydligt högre skatteprocent, vilket skulle ge Esbo fördel i konkurransen om goda skattebetalare och förvärra den socioekonomiska obalansen i huvudstadsregionen.
En del Esbopolitiker har naturligtvis känt till Helsingfors stads ekonomiska framtidsbekymmer och fruktat att problemet löses genom statlig inblandning - på ett för Esbo oönskvärt sätt. I Helsingfors hoppades man vårvintern 2006 att dåvarande kommunminister Hannes Manninen (c) skulle lösa metropolens specialproblem genom en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen. Speciallt har riksdagsledamot Hanna-Leena Hemming (saml), som tycks komma mycket väl överens med Jan Vapaavuori, haft förståelse för Helsingfors problem, vilket långt torde förklara hennes syn på Sibbofrågan. Jag citerar ur Hemmings insädarartikel "Espoon pidettävä kiinni kilpailuasemastaan", som publicerades i Helsingin Sanomat den 21 juli 2006:
Helsinki laajenee Sipoon saaristoon ja Vantaan Westerkullaan. Pitkään rakennusmaan pulasta kärsineen pääkaupungin mahdollisuudet tarjota kohtuuhintaisempia asuntoja kaupunkiin virtaaville uusille asukkaille paranevat olennaisesti. Samalla koko pääkaupunkiseudun rakenne painottuu nykyistä voimakkaammin itään. Siksi asian pitää kiinnostaa espoolaisiakin.
Helsingin aluelaajennusten teknisestä toteutuksesta voi olla montaa mieltä. Kiistämätöntä on kuitenkin se, että koko pääkaupunkiseudun asuntojen hinnat ovat karanneet käsistä puutteellisen tarjonnan takia.
Me espoolaiset olemme voineet taivastella Helsingin hintoja, ihmetellä maalta kaupunkiin muuttavien asukkaiden pakottamista Helsingissä kerrostalolähiöihin ja samalla itse hykerrellä Espoon paremmuutta. Vastedes itsekehuille ei ole enää juurikaan aihetta.
Se mitä olemme tottuneet pitämään Espoon etuna - pientaloasutusta, mahdollisesti jopa meren rannalla - on kohta mahdollista myös Helsingistä.
Pääkaupunkiseudun yhteistyöhön on jatkossa tarvetta entistä enemmän. Espoon on lisäksi huolehdittava siitä, että sen oma kilpailukyky säilyy vähintään aiempien vuosien tasolla. Koko pääkaupunkiseudun vaurastuminen on vuosien ajan ollut pitkälti Espoon asunto- ja palvelutarjonnan varassa. (Helsingin kaupunginhallituksen puheenjohtaja Jan Vapaavuori blogissaan 22.6.06 http://www.vapaavuori.net/index.php?valinta=blog&id=240).
Espoon nykytilanteessa on kaksi huolestuttavaa elementtiä. Ensiksi se, että emme ymmärrä pääkaupunkiseudun laajenemisen koskevan meitäkin. Toiseksi se, että näköalattomuus ja muutosvastarinta ajavat Espoon paitsioon ja siten vähitellen myös pääkaupunkiseudun veturin tilalta tavaravaunuksi.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar