Genvägar. Den 10 juli 2008

Den 8 november 2006, medan Pekka Myllyniemi gjorde sin Sibboutredning, fastställde miljöministeriet landskapsplanen för Nylands förbund. I landskapsplanen finns en "riktgivande" reservering för en metroförbindelse från Mellungsbacka till Östersundom. Denna metroförbindelse har en central roll i Myllyniemis motiveringar för en ändring i kommunindelningen. Fastän Myllyniemi är medlem i styrelsen för Nylands förbund, omnämner han inte landskapsplanen i sin utredning. Det enda som Myllyniemi säger om landskapsplanen är mycket allmänt, om än principiellt väsentligt. Jag cietar ur avsnitt 2.2.1 "Regionplanering" i Myllyniemis rapport:

Markanvändnings- och bygglagen 1999 förändrade planläggningspraxisen i grunden. Ett helt nytt element i planeringssystemet blev ”De riksomfattande målen för områdesanvändningen”, som statsrådet beslutar om. Uppgifter som hör till landskapets planeringsarbete är förutom landskapsplanen landskapsöversikten som anger principerna för landskapets utveckling och landskapsprogrammet som koncentrerar sig på genomförandet av projekt. I stället för regionplanen kom landskapsplanen, vars innehåll är mera allmänt än regionplanens. Landskapsplanens betydelse framhävs emellertid av att den liksom regionplanen tidigare skall föras till behörigt ministerium för fastställelse. Landskapsplanen förmedlar markanvändningsintressena på riksnivå och landskapsnivå till planläggningen på kommunnivå. Till de riksomfattande målen för områdesanvändningen som miljöministeriet definierade 2000 hör bl.a. Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad 17 fungerande regionstruktur och enhetligare samhällsstruktur och kvalitet på livsmiljön samt specialfrågor i Helsingforsregionen.

Även när det gäller planläggningen intar Helsingforsregionen en särställning och det syns också i de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Utnyttjandet av de möjligheter som spårtrafiken erbjuder och en utvidgning av dem samt förbättrad effektivitet innebär utmaningar för planeringen. Samhällsstrukturens splittring är fortfarande ett orosmoment. I Nyland har alla planer som den gällande lagstiftningen förutsatt vid respektive tidpunkt utarbetats separat av Nylands förbund och Östra Nylands förbund. Ingen bär något övergripande ansvar som skulle omfatta hela Nyland.

Här nämner Myllyniemi Helsingforsregionens "särställning" i de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Denna "särställning" lyfter HFD fram i sitt Sibbobeslut, men i Myllynimis rapport har omnämnandet av "särställningen" och de riksomfattande målen ingen väsentlig roll i motiveringarna för en inkorporering. De riksomfattandet målen för områdesanvändningen omnämns inte heller i inrikesministeriets motiveringar till statsrådets gränsbeslut.

Att planläggningspraxisen i grunden ändrats torde Naturskyddsförbundet skriva under. Nylands miljöskyddsdistrikt publicerade den 19 december 2006 ett pressmeddelande med rubriken "Uudenmaan maakuntakaava ei kelpaa luonnonsuojelijoille". Jag citerar ur meddelandet:

Uudenmaan maakuntakaavasta on poistettu suojelualueita ja kavennettu virkistysalueita. Samalla on lisätty taajamia ja liikenneyhteyksiä. Suurin osa tästä on tehty ilman maankäyttö- ja rakennuslain vaatimia riittäviä selvityksiä. Näistä syistä Uudenmaan ympäristönsuojelupiiri on hakenut joulukuussa korkeimmalta hallinto-oikeudelta muutosta maakuntakaavaan, jonka ympäristöministeriö vahvisti marraskuussa.

“Uudenmaan maakuntakaava kuvaa yleisemminkin nykyistä tapaa kiirehtiä suunnittelua ja kokeilla päätöksissä erilaisia oikoteitä”, kertoo metsätalousinsinööri Jyri Mikkola Uudenmaan ympäristönsuojelupiiristä. ”Toinen ajankohtainen esimerkki on rajansiirtohanke Helsingin ja Sipoon välillä. Helsinki on perustellut hanketta mahdollisuudella saada nopesti asuntoja vähintään 50 000 ihmiselle. Kuitenkaan ei ole selvitetty soveltuuko alue rakentamiseen edes maaperältään ja luontoarvoiltaan.”

Bilden ovan är från Gubbacka i Västersundom, där det går en riktgivande reservering för metroförbindelse till Sibbo. Se "Metro och bergsbestigning. Den 9 juli 2008".

Metro och bergsbestigning. Den 9 juli 2008

I måndagens blogginlägg "HFD:s beslut om landskapsplanen. Den 7 juli 2008" skrev jag om HFD:s beslut att förkasta besvären mot landskapsplanen för Nylands förbund. Nylands miljöskyddsdistrikt, som hör till Suomen luonnonsuojeluliitto, hade besvärat sig över miljöministeriets beslut att fastställa landskapsplanen. Nylands miljöskyddsdistrikt hävdade att landskapsplanen inte fyller markanvändnings- och byggnadslagens (MRL) krav på att "en plan skall basera sig på tillräckliga undersökningar och utredningar". Miljöskyddsdistriktet var av denna åsikt ännu i sin motförklaring från den 18 maj 2007. Jag citerar:

Sekä ympäristöministeriö lausunnossaan että Uudenmaan liitto selityksessään nostavat valtakunnalliset alueidenkäyttötavoitteet, tai pikemminkin joitain niiden osia ohi maankäyttö- ja rakennuslain, vaikka VAT:n suhde MRL:ään on alisteinen, ts. valtakunnallisia alueittenkäyyttötavoitteita ei voi soveltaa, tulkita tai käyttää tavalla, joka on ristiriidassa MRL:n kanssa. Västerkullan taajamavarauksen tai ohjeellisen metrolinjauksen perusteeksi ei ole esitetty MRL 9 §:n mukaisia tutkimuksia tai selvityksiä, joten ne on lähtökohtaisesti osoitettu kaavakartalle MRL:n vastaisesti. Ns. HESPO-selvitys (Helsinki-Porvoo –aluerakenneselvitys) arvioi neljän toisistaan poikkeavan, erittäin karkean aluerakennemallin todennäköisiä vaikutuksia. Västerkullan taajamavarausta, metrolinjauksen sijaintia (tarkemmalla kuin ”Helsingistä Lounais-Sipooseen” –tasolla), tai taajamavarauksen ja metrolinjauksen luontovaikutuksia ja toteuttamisedellytyksiä (karkeaa hinta-arviota lukuun ottamatta) selvitys ei käsittele, joten sitä ei voi pitää MRL 9 §:n mukaisena riittävänä selvityksenä näiden asioiden suhteen.

Liksom jag tidigare noterat ger HFD i sitt avgörande från den 15 augusti 2007 följande svar mot påståendet i besväret:

Varaus on ohjeellinen, joten sen tarkempaan sijaintiin tai toteutukseen liittyy epävarmuutta. Varauksen toteuttaminen edellyttää tarkempaa suunnittelua. Varauksen jatkosuunnittelua koskevan määräyksen mukaan radan suunnittelussa on otettava muun muassa huomioon seudulliset ulkoilu-, virkistys- ja viheryhteystarpeet, luonnonsuojelu sekä kulttuuriympäristö.

Jag antar att HFD menar att kravet på tillräckliga utredningar och undersökningar i 9 § i markanvändnings- och byggnadslagen gäller planering på kommunalnivå, men lite lustigt är det då att HFD försvarar reserveringen för metroförbindelse till Östersundom med att metroalternativet har utretts i samband med HesPo-utredningen.

Man kan vända på steken. Helsingfors har hävdat att allt är klart för en metroförbindelse till Östersundom, fastän Vanda inte tagit med metroförbindelsen i sin generalplan. Men om reserveringen för metroförbindelsen i landskapsplanen endast är "riktgivande" och ännu kräver planering där hänsyn tas till bl.a. regional rekreationsbehov, naturskydd och kulturmiljö är ingenting klart. På kartan ovan har jag ritat in den "riktgivande" reserveringen för metroförbindelsen på generalplanen för Vanda, som godkändes i slutet av förra året. Väster om Ring III går metroförbindelsen så gott som i sin helhet genom ett område för närrekreation (VL) samt genom Westerkulla gård. (Detta område har i landskapsplanen dock betecknats som område med tätortsfunktion, vilket även kritiseras i besvär mot landskapsplanen.) Öster om Ring III går metroförbindelsen i sin helhet genom ett område som även i landskapsplanen är betecknat som regionalt betydelsefullt grönområde. I generalplanen är området indelat i fyra delar: frilufts- och ströområde (VR), jordgruksområde (MT), naturskyddsområde (SL) och område som är särskilt viktigt med tanke på naturens mångfald (luo). Jordbruksområdet med omgivande skog ingår i sin helhet i ett område som är värdefullt med tanke på landkapet (streckat område). Området väster om Ring III har samma beteckning.

Metroförbindelsen går turvis genom gammalt havsbotten och kuperad terräng med kärr och höga branter. Frilufts- och ströområdet består av berg där det aktivt utövas bergsbestigning. I sin Sibboutredning förutsätter Pekka Myllyniemi att det i det ovanbeskrivna området byggs ett par metrostationer för 20 000 invånare.

Inga trovärdiga motiveringar har getts. Den 8 juli 2008

Matti Vanhanens agerande i fallet Sibbo är på många sätt anmärkningsvärt. Vanhanen är hemma från Helsingforsregionen, men hans syn på samhällsplanering och idealisering av Nurmijärvi står i stark konflikt med Helsingfors intressen. Förutom att Vanhanen i olika sammanhang har kommit med nedlåtande omdömen om Helsingfors bostadsplanering och energipolitik, har han backat upp Helsingfors centerpartistiska opposition, som speciellt i frågan om flygfältet i Malm försökt riva upp uppgjorda överenskommelser. Det är uppenbart att det fanns endast en egentlig orsak till att Matti Vanhanen på Helsingforsdagen, liksom Hannes Manninen ett år tidigare, tilldelades Helsingforsmedaljen. (Se "Guldmedaljer. Den 12 juni 2008".) Jussi Pajunen nämnde dock sammanlagt tre skäl till att Vanhanen tilldelades den gyllene medaljen. Jag citerar ur Helsingin Sanomats notos "Pääministeri Matti Vanhaselle myönnettiin Helsinki-mitali" från den 13 juni:

Mitalit jakanut kaupunginjohtaja Jussi Pajunen luetteli puheessaan pääministerin ansioiksi erityisesti kolme asiaa.

Pajunen korosti pääministerin osuutta erityisesti Lounais-Sipoon liitosasiassa sekä kemikaaliviraston saamisessa Helsinkiin.

Lisäksi Vanhanen on Pajusen mukaan edesauttanut metropolipolitiikkaa nostamalla sen hallitusohjelmaan.

Jag skulle gärna fråga Pajunen vilken "pääministerin osuus" exakt var i fallet Sibbo.

Fallet Sibbo har inte ökat Vanhanens eller Centerns popularitet i Helsingfors. Än mindre har Vanhanens fjäskande för Helsingfors i Sibbofrågan stärkt Vanhanens stälning inom Centern. Annekteringen, som är helt emot Centerns linje, har tvärtom undergrävt förtroendet för Vanhanen inom hans eget parti. Då Vanhanen i sin politiska översikt vid partikongressen gick hårt åt "nya betongpartiet" och "metropolmodellen" sökte han återvinna förtroendet inom det egna partiet. (Se "Det nya betongpartiet. Den 16 juni 2008".) Istället för att fria till huvudstaden var han nu tvungen att ansluta sig till den centerpartistiska uppfattningen att uppståndelsen kring valfinansieringen var de Helsingforscentrerade mediernas fel.

Suomenmaa publicerade igår en artikel av Matti Vanhanen med rubriken "Taloja ja omenapuita". Vanhanen skriver här att "suuri koulukunta, voisi sanoa uudelleen syntynyt betonipuolue, toitottaa nyt isojen keskusten ekologisuutta suhteessa haja-asutukseen." Speciellt ifrågasätter Vanhanen den "stora skolriktningens" tes att storstäder är mera ekologiska än glesbebyggelse. Här träffar Vanhanens kritik speciellt bostadsministern, fastän Jan Vapaavuoris namn inte nämns.

Vanhanens fjäskande för metropolen i Sibbofrågan är obegriplig - ifall man inte räknar med kopplingar, överenskommelser och påtryckningar. Misstankarna om kopplingar och överenskommelser mellan partiordförandena för de tre stora partierna är på inga sätt obefogade. Tvärtom har dessa misstankar bekräftats på många sätt. Att nyckelpersoner i det fördolda ingår inofficiella avtal i viktiga frågor hör till den finska politiska kulturen. Detta tillvägagångssätt är en hörnsten i den finska konsensuspolitiken. (Se "Konsensus. Den 27 april 2008".) I fallet Sibbo skulle dock inga dylika avtal ha fått ingås, eftersom de gjort inblandade ministrar med Matti Vanhanen i spetsen jäviga att delta i statsrådets avgörande av Sibbofrågan.

Jag finner det märkligt att medierna inte lyft fram några kopplingar i samband med fallet Sibbo, fastän man har svårt att förklara statrådets Sibbobeslut. Speciellt i Sibbo misstros de officiella motiveringarna till annekteringen. I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingick en kolumn med rubriken "Nyt niitä vastauksia on jo saatava". I kolumnän kräver tidningens chefredaktör Anne Ravantti förklaringar till gränsjusteringe, då inga trovärdiga motiveringar ännu har getts. Den enda förklaringensom Ravantti föreslår är tvångstankar, prestige och kopplingar. Jag citerar:

Varmaksi voin sanoa ainoastaan sen, että en edelleenkään ymmärrä rajansiirron perusteluita. Niiden ei pitäisi upota keneenkään, pitää muutoin alueliitosta sitten oikeutettuna tai oikeusmurhana.
On naurettavaa puhua yhdyskuntarakenteen laajentamisesta itään, jos Vantaan kiilaan ei kukaan edelleenkään suunnittele mitään. Nykyisen Helsingin ja tulevan Helsingin uuden itäosan välissä olisi edelleen Vantaan "erämaa". Sitten alkaisi uusi tiivis Itä-Helsinki.
Sitäkään on minulle turha tolkuttaa, että Helsingistä loppuisi tonttimaa. Ei pidä paikkaansa, uusia koteja mahtuu rakentamaan kymmenille tuhansille ihmisille. Järvenpää ja Kerava ne ovat oikeasti lirissä maapulansa kanssa.
En keksi sen parempaa selitystä kuin, että Helsinki on niin pitkään halunnut alueita Sipoosta, että rajansiirrosta on tullut sille jollei pakkomielle, niin sitten arvovaltakysymys. Salaliittoteorioita toki voi viritellä poliittisesi koplauksesta, mutta sitä tuskin kukaan julkisesti myöntää, vaikka se olisi tottakin.

HFD:s beslut om landskapsplanen. Den 7 juli 2008

Den 15 augusti i fjol tog högsta förvaltningsdomstolen ett beslut som gav vissa tecken inför HFD:s avörande i fallet Sibbo. Avgörandet, som kom strax efter att besvären mot statsrådets Sibbobeslut lämnats in, gällde besvären mot landskapsplanen för Nylands förbund, som miljöministeriet hade fastställt den 8 november 2006. Enligt HFD:s beslut förkastades alla besvär. Avgörandet, som Pekka Hallberg deltog i, visade en beredskap att ta lätt på lagen i allmänhet och speciellt när det gällde planerna på att bygga ut Helsingfors samhällsstruktur österut.

Så väl ägare till Westerkulla gård (Ulf William Thurings rättsinnehavare) som Luonto-Liitto och Suomen luonnonsuojeluliitto hade redan i februari 2005 besvärat sig till miljöministeriet över metroplanerna i lanskapsplanen för Nylands förbund. Thurings rättsinnehavare och Naturskyddsförbundet förde ärendet vidare till HFD. I landskapsplanen har reserverats metroförbindelse från Mellungsbacka till så väl Håkansböle som Östersundom, fastän de två metroalternativen utesluter varandra. Naturskyddsförbundets besvär gällde speciellt metroalternativet till Östersundom, medan Thurings rättsinnehavare hade besvärat sig över metroförbindelsen genom Westerkulla gård i allmänhet. I sitt beslut noterar HFD sålunda även metroförbindelsen till Håkansböle (Hakunila):

Maakuntakaavassa on osoitettu raideyhteys metrorataa varten Helsingin Mellunmäen ja Vantaan Hakunilan välille. Maakuntakaavassa on perus-teltua valtakunnallisten alueidenkäyttötavoitteiden mukaisesti varautua raideliikenneratkaisun edellyttämään yhdyskuntarakenteen eheyttämi-seen ja taajaman laajenemiseen Vantaan kaakkoisosassa. Tämä yhteys on jo voimassa olevassa taajamaseutukaavassa.

I sitt besvär hade Naturskyddsförbundet hävdat att metroförbindelsen till Östersundom (Sibbogränsen) inte utretts på det sätt som markanvändnings- och byggnadslagen förutsätter. I sitt avgörande ställer sig HFD bakom Nylands förbunds motförklaring, enligt vilken metroförbindelsen utretts i samband med HesPo-utredningen! Här hänvisar man även till de riksomfattande målen för områdesanvändningen, fastän det här inte talas om metroförbindelser i någon bestämd riktning. Jag citerar:

Valtakunnallisten alueidenkäyttötavoitteiden Helsingin seudun erityiskysymyksiä koskevien yleistavoitteiden mukaan yhdyskuntarakenteessa varaudutaan raideliikenteen laajentumiseen. Maakuntakaavan sisältövaatimuksia koskevan maankäyttö- ja rakennuslain 28 §:n 1 momentin mukaan kaava on mahdollisuuksien mukaan yhteen sovitettava maakuntakaava-alueeseen rajoittuvien alueiden maakuntakaavoituksen kanssa. Maakuntakaavassa on osoitettu ohjeellinen linjaus metron kaakkoiselle haaralle Helsingin Mellunmäestä Vantaan Hakunilaan Westerkullan kartanon alueen kautta Sipoon rajalle. Helsingin itäosaan ja Keravaan liittyvän Sipoon ja Porvoon välisen alueen aluerakenteen kehitystä pitkällä aikavälillä on selvitetty alueen maakunnan liittojen, kuntien, Pääkaupunkiseudun yhteistyövaltuuskunnan sekä asianomaisten valtion viranomaisten yhteistyössä tekemässä selvitystyössä. Mahdollisen metroradan jatkamisen edellytyksiä Itä-Uudenmaan liiton alueelle eteläiseen Sipooseen ja sen vaikutuksia on myös tutkittu tässä selvitystyössä. Aluerakenteen kehityksen toteutumisen yhtenä vaihtoehtona selvityksen mukaan on ratkaisu, jossa metrorataa jatketaan Itä-Uudenmaan liiton puolelle Sipooseen. Tämän vuoksi maakuntakaavan on tältä osin katsottava täyttävän maakuntakaava-alueeseen rajoittuvien alueiden maakuntakaavoituk-sen yhteensopivuuden vaatimuksen.

Mina kunskaper i finska är allt för bristfälliga för att jag skall kunna ta ställning till vad "ohjeellinen linjaus metron kaakkoiselle haaralle Helsingin Mellunmäestä Vantaan Hakunilaan Westerkullan kartanon alueen kautta Sipoon rajalle" står för, men med förgrening torde man här syfta på förgreningen av metrolijen från Östra Centrum till Mellungsbacka i förhållande till förgreningen till Nordsjö. Någon förgrening av Mellungsbackaförgreningen är tekniskt sett inte möjlig, utan en metroförbindelse från Mellungsbacka till Östersundom utesluter en förbindelse från Mellungsbacka till Håkansböle.

Om HFD inte hade godkänt landskaplanen för metroförbindelsernas del, hade det varit svårt att senare godkänna statrådets Sibbobeslut, som förutsätter en förlängning av metron till Östersundom. Av HFD:s beslut framgår dock att allting inte ännu är klart för en metroförbindelse genom Westerkulla och Västersundom:

Mikäli Itä-Uudenmaan liiton alueella aluerakenteen kehittämisessä ja alueiden käytön suunnittelussa päädytään liikenneratkaisuun, joka edellyttää metroyhteyttä eteläiseen Sipooseen Uudenmaan liiton alueelta, Uudenmaan maakuntakaavaan tehty varaus mahdollistaa sen toteuttamisen Uudenmaan liiton alueella ja tämä voidaan ottaa huomioon taajamatoimintojen alueen yksityiskohtaisemmassa suunnittelussa. Varaukseen ei liity maankäyttö- ja rakennuslain 33 §:n 1 momentin mukaista rakentamisrajoitusta. Varaus on ohjeellinen, joten sen tarkempaan sijaintiin tai toteutukseen liittyy epävarmuutta. Varauksen toteuttaminen edellyttää tarkempaa suunnittelua. Varauksen jatkosuunnittelua koskevan määräyksen mukaan radan suunnittelussa on otettava muun muassa huomioon seudulliset ulkoilu-, virkistys- ja viheryhteystarpeet, luonnonsuojelu sekä kulttuuriympäristö.

Utlåtanden över HesPo-utredningen. Den 6 juli 2008

I gårdagens blogginlägg "HesPo. Den 5 januari 2008" skrev jag om utredningen om strukturmodellerna för Helsingforsregionen – Borgå (HesPo) från 2004, som kommunidelningsutredaren Pekka Myllyniemi försummat. Myllyniemi bör ha känt till utredningen, för han deltog i egenskap av medlem i styrelsen för Nylands förbund i beslutet om Nylands förbunds utlåtande om HesPo-utredningen. Jag citerar ur protokollet från landskapsstyrelsens möte den 26 april 2008:

Helsingin seutu - Porvoo (HesPo) aluerakenneselvitystyö käynnistyi alkuvuonna 2003 ja se valmistui helmikuussa 2004. Selvitystyö tehtiin Itä-Uudenmaan liiton johdolla yhteistyönä, johon osallistuivat kaikki tarkastelualueen kuntien Sipoon, Porvoon, Helsingin, Vantaan ja Keravan lisäksi Uudenmaan liitto, Ympäristöministeriö, YTV, Ratahallintokeskus, Tiehallinto ja Uudenmaan ympäristökeskus.

Selvityksen kohteena on alue, johon kuuluu Sipoon kunnan etelä- ja keskiosa, Porvoon kaupungin länsi- ja keskiosa sekä Vantaan kaupungin kaakkoisosa. Alue liittyy myös Helsingin kaupungin itäosaan sekä Keravan kaupunkiin. Selvityksen kohdealue kuuluu siten kahteen maakunnan liittoon ja niiden alueella yhteensä viiteen kuntaan. Itä-Uudellamaalla tämä selvitys palvelee maakuntakaavatyötä ja on yksi sen perusselvityksistä.

Työn tavoitteet liittyvät pääkaupunkiseudun itäosien suunnittelussa tarpeelliseksi koettuun maakuntarajan ylittävän yhteistyön tiivistämiseen ja eri yhteistyöosapuolien tavoitteiden kartoittamiseen sekä tiedon tuottamiseen eri tahojen omien suunnitteluprosessien tueksi. Useat yhteistyön tiivistämistarpeet liittyvät yhteisesti hyväksyttävien ylikunnallisten ja ylimaakunnallisten maankäytön kehittämiskäytävien tai alueiden sekä niihin liittyvien liikenneratkaisujen tunnistamiseen. Konkreettisena alueiden käyttöön liittyvänä tavoitteena on rakennetarkastelussa ollut Helsinki-Sipoo-Porvoo ja Kerava-Nikkilä välisten vyöhykkeiden aluerakenteen ja liikennejärjestelmän kehittämismahdollisuuksien selvittäminen.

I Nylands förbunds utlåtande över HesPo-rapporten heter det enligt följande:

Toiminnallinen Helsingin seutu on jo tänä päivänä laaja käsittäen noin 100 km etäisyydellä Helsingistä olevat alueet. Näin ollen HesPo-alue ja Sipoon kunta ovat osa tätä toiminnallista kokonaisuutta. Nyt tehdyssä tarkastelussa ei HesPo-alueen eikä Sipoon asema osana Helsingin seudun toiminnallista kokonaisuutta tule riittävästi esiin. Myöskin Sipoon kasvupotentiaali ja mahdollisuudet seudun asuntorakentamispaineiden purkajana jäävät vastausta vaille.

Koska HesPo-aluetta on tarkasteltu omana itsenäisenä kokonaisuutena, on aluerakennemallien vaikutusten arviointi selvityksessä rajattu käsittämään vain itse tarkastelualuetta. Sen vuoksi vaikutusten arviointi ei anna kuvaa vaikutuksista koko Helsingin seudulle. Kuitenkin merkittävät rakenteelliset ratkaisut yhdellä seudun osa-alueella heijastuvat myös muihin osa-alueisiin ja kokonaisuuteen. Koko Helsingin seudun kannalta johtopäätösten tekeminen edellyttäisi vaikutusarviointeja, jotka kattaisivat molemmat maakunnat kokonaisuudessaan tai vähintäänkin nyt tarkastellun alueen lisäksi Uudeltamaalta pääkaupunkiseudun, Kuuma-kunnat sekä lännessä alueet Lohjalle ja Karjaalle saakka.

Helsingin seutu - Porvoo aluerakenneselvitys voi olla jatkossa yksi lähtökohta laajemmille rakennetarkasteluille, joita tarvitaan Helsingin seudun tasapainoisen tulevaisuuden suunnittelun taustaksi.

Här noteras alltså behovet av en balanserad framtida planering av Helsingforsregionen. Fastän statsrådets Sibbobeslut bygger på påståenden om en obalans i samhällsstrukturen, har Myllyniemi i sin Sibboutredning inte beskrivit denna obalans annat än genom statistik över invånartätheten i olika kommuner. Denna "obalans" är den aktuella gränsjusteringen inget bot mot. I själva verket har Myllyniemi i sin rapport missförstått påståendena om obalans i regionen, vilket jag påtalat i inlägget "Motsägelser och missförstånd. Den 4 oktober 2007".

Där Nylands förbund om HesPo-rapporten hävdar att "Sipoon asema osana Helsingin seudun toiminnallista kokonaisuutta tule riittävästi esiin" är Sibbo kommun i sitt utlåtande av en helt annan åsikt. Här hävdas bl.a. "Malleissa näkyy pääkaupunkikeskeisyys ja osittain maakunnan omat lähtökohdat ovat jääneet huomioimatta." Som man kunde vänta har HFD sitt avgörande i fallet Sibbo inte alls omnämnt HesPo-utredningen, fastän Sibbo kommun i sitt besvär över statrådets beslut säger följande:

Sipoon kunta on kehittänyt maankäytön suunnittelua järjestelmällisesti koko 2000-luvun ajan. Tästä konkreettisimpana esimerkkinä on kaavoitusohjelmaan 2002-2007 otettu kunnan yleiskaava (kaavoitusohjelma 2002-2007, kunnanhallitus 85 § 12.3.2002). Yksi suunnittelun ensimmäisistä askelista oli HesPo 2003 –työ, jossa tarkastelualueeseen kuului Sipoon kunnan etelä- ja keskiosa, Porvoon kaupungin länsi- ja keskiosa ja lisäksi Vantaan kaupungin kaakkoisosa. Selvityksessä oli mukana neljä rakennemallia, joita on käytetty hyväksi kunnan yleiskaavan laadinnassa.

Sibbos ord står alltså mot Myllyniemis ord när utredningsmannen i en plagierad sats i sin Sibborapport hävdar att HesPo-utredningen inte ledde till några "åtgärder för regionens utveckling".
Utöver landskapsförbund och berörda kommuner gav även ett flertal organistationer gett sitt utlåtande över HesPo-utredningen. Natur och Miljö kritiserade i sitt utlåtande speciellt metroalternativet "Täta fingrar". Jag citerar:

Med tanke på trivsel, rekreationsbruk och naturvård är det viktigt att bevara Sibbo storskog och andra grönområden. Natur och Miljö välkomnar rapportens bedömning att denna utgångspunkt är självklar. Modellerna ”Tätä fingrar” och ”Tätortsbanan” skulle emellertid i betydande grad förstöra de södra delarna av Sibbo storskog.

För att på längre sikt bevara de olika grönområdenas naturvärden, måste de vara sammanlänkade med hjälpa av fungerande ekologiska korridorer. I andra delar av huvudstadsregionen har samhällsplaneringen misslyckats med detta och skapat alltför isolerade grönområden med barriärer, som blivit oöverkomliga för många arter. Inom det nu aktuella områden är det av största vikt, att kontakten mellan Sibbo Storskog och naturområdena i södra Sibbo bör bevaras. Man bör även undvika att kraftigt isolera Sibbo storskog norrut.

På grund av de unika natur- och landskapsvärdena i områdets västra delar, bör inte regionens utveckling utgå ifrån ett Helsingforscentrerat tillväxtperspektiv, utan snarare på en förstärkning av attraktionskraften i områdets östra delar.

Natur och Miljö välkomnar utgångspunkten att stävja glesbygdsbyggandet, som ökar bilberoendet och minskar möjligheterna att utnyttja grönområdena för rekreation. Vid skapandet av tätorter är det viktigt att bevara grönkorridorer och integrera bostäder, servicefunktioner och arbetsplatser.

Planeringen bör utgå ifrån att minska bilberoendet, minska behovet av pendling och att utöka kollektivtrafikutbudet.

Med tanke på E 18 –ledens stora kapacitet och busstrafikens flexibilitet kan behovet av en ny rak järnvägsförbindelse mellan Helsingfors och Borgå ifrågasättas. En utbyggnad av metron till södra Sibbo kan uteslutas, eftersom de det skulle kräva betydligt högre invånarantal än miljön ger förutsättningar till.

HesPo. Den 5 januari 2008

När behovet av en ändring av kommunindelninge gjordes på inrikesministeriets initiativ borde tidigare utredningar om utvecklingen av strukturen ha noterats. Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi nöjde sig dock med att utan att uppge källa plagiera en enda "utredning", Helsingfors förvaltningscentrals utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" från den 18 oktober 2006. Enligt utredningsmannens egen utsaga bad han om denna utredning av stadsdirektör Jussi Pajunen och förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori, då Helsingfors initiativ till ändring inte just innehöll några grunder. Att Myllyniemi plagierat utredningen torde aldrig ha avslöjats, om inte Helsingfors stadsfullmäktige dagens före Myllyniemis utredning offenntliggjordes hade antagit ett utlåtande till länsstyrelsen, som i likhet med Myllyniemis rapport helt byggde på den ovannämnda opublicerade utredningen.

En utredning som Myllyniemi absolut borde ha refererat till i sin Sibboutredning är utredningen om strukturmodellerna för Helsingforsregionen – Borgå (HesPo) 2003 - 2004. (Se sammanfattning.) Myllyniemi nöjer sig dock med följande omnämning av utredningen:

Olika strukturmodeller för områdets utveckling granskades också inom det s.k. HESPO-projektet, men inte heller det ledde till några gemensamma strategier eller åtgärder för regionens utveckling (Östra Nylands förbund, HESPO 2003, rapport 2/2004).

Till saken hör att den ovanciterade satsen och avsnittet där satsen ingår direkt är plagierat från Helsingfors förvaltningscentrals utredning.

I HesPo-utredningen presenteras fyra olika modeller för utvecklingen av området mellan östra Helsingfors och Borgå fram till år 2040. Modellerna bygger på fyra olika spårvägsalternativ. Enligt modell 1 finns det ingen spårvägsförbindelsen. Modellens namn är betecknande Varglyan. Enligt modell 2, "Täta fingrar" går det en metrolinje från Mellungsbacka i Helsingfors till Söderkulla i södra Sibbo. Enligt modell 3 får det en "lokalbana" (med lokaltåg) till Borgå längs E 18- korridoren i södra Sibbo. Enligt modell 4 går det snabbtåg till Borgå längs E 18-korridoren.

Innan den så kallade Sibbofrågan avgjordes borde Helsingfors och staten ha tagit ställning till de olika spårvägsalternativen och de motsvarande utvecklingsmodellerna, men det har man ännu inte gjort. Trots att de olika modellerna radikalt skiljer sig från varandra, har de några gemensamma drag. Potentialen för utbyggnad i östersundom är liten i alla fyra modeller och den södra gränsen för Sibbo storskog har dragits vid Borgåleden. Detta gäller även modell 2, Täta fingrar, där Östersundom är relativt effektivt exploaterat. (Se bilden ovan.)

Modell 2 har flera dåliga sidor. Bl.a. skulle den täta bebyggelsen längs metrolinjen kapa av de gröna förbindelserna mellan å ena sidan Svartabacken och Östersundoms fågelvatten och å andra sidan Sibbo storskog. Bebyggelsen skulle förstöra kulturlandskapet i Östersundom och det skulle bli dyrt att bebygga de lågt belägna åkrarna mellan Borgåleden och Nya Borgåvägen i Östersundom. En intressant detalj är att Helsingfors stad inte just äger någon mark på det område som enligt denna modell reserverats för bebyggelse. (Undantaget är ett område öster om Zachrisbacken.) Resetiden från Söderkulla västerut skulle enligt metroalternativet vara lång och absolut för lång för dem som pendlar från Borgå.

Modell 2, Täta fingrar, i HesPo-utredningen motsvarar i själva verket Osmo Soininvaaras visioner för utvecklingen av sydvästra Sibbo. Soininvaara har förespråkat en metroförbindelse till Söderkulla även efter statsrådets Sibbobeslut förra sommaren. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".) Soininvaara skulle ha velat inkorporera ett område på över 50 kvadratkilometer för att möjligggöra en nauhakaupunkiarakenne och samtidigt skydda Sibbo storskog. Problemet är att Soininvaaras visioner, som flera Helsingfors- och Vandapolitiker ställt sig bakom, inte alls stämmer överens med de juridiska motiveringarna för den aktuella ändringen av kommunindelningen.

Lokaltidningen Helsingin Sanomat. Den 4 juli 2008

Att Helsingin Sanomat hade en central roll i fallet Sibbo är en självklarhet. Utan tidningens stöd hade det knappast tagits något initiativ till ändring i kommunindelningen. Helsingin Sanomats dominerande roll är problematisk i många sammanhang, men speciellt i en lokal fråga som tvisten mellan Helsingfors och Sibbo. Helsingin Sanomat har inte förhållit helt okritiskt till Helsingfors kontroversiella agerande i fallet Sibbo, men behovet av en gränsjustering har tidningen inte ifrågasatt. Helsingin Sanomat är landets största dagstidning och i hög grad en rikstidning. Samtidigt har Helsingin Sanomat i konkurrensen med gratistidningar så som Helsingin Uutiset satsat stort på lokal bevakning. De lokala nyheterna publiceras på avdelningen "Kaupunki", som inkluderar hela Helsingforregionen med Tusby och Träskända i norr, Kyrkslätt i väster och Sibbo i öster. Där t.ex. Borgåbladet behanlar Sibbo och Borgå jämbördigt intar Helsingin Sanomat dock så gott som alltid ett inklusivt Helsingforsperspektiv i politiska frågor. Även då det gäller meningsskiljaktligheter mellan de fyra städerna i huvudstadsregionen (SAD-området) tenderar Helsingin Sanomat att ställa sig bakom Helsingfors linje. Det är därför inte så konstigt att rikspolitiker med Matti Vanhanen i spetsen har en ensidig, för att inte säga skäv, bild av situationen i Helsingforsregionen. Det anmärkningsvärda är hur okritiskt Helsingin Sanomat har förhållit sig till den vinklade och ibland helt felaktiga information som Helsingfors nämnder och kontor kommit med.

När det gäller uppfattningen om det påstådda problemet i samhällstrukturen var slaget om Sibbo kanske förlorat redan då Helsingfors för två år sedan gjorde sin framställning till ändring i kommunindelningen. Helsingfors hade flera år lobbat för en utvidgning av staden österut, fastän det inte var många Helsingforspolitiker som på allvar trodde på möjligheterna till en ändring i kommunindelningen. Bl.a. i samband med utredningen om strukturmodellerna för Helsingforsregionen – Borgå (HesPo), som var aktuell år 2004. Helsingfors önskan att expandera österut väckte redan 2004 oro hos naturskyddsföreringarn. Tidningen Finlands natur publicerade i sitt första nummer 2004 en artikel med rubriken "Förändringens mörka moln över Sibbo storskog och Östersundom". Här kritiseras Helsingfors strävanden, men även Helsingin sanomat får ta del av kritiken. Jag citerar ur artikeln som är skriven (på finska) av Keijo Savola:

Under de senaste åren har speciellt Helsingfors stad velat styra huvudstadsregionens tillväxt österut. I praktiken vill man styra en omfattande byggnadsverksamhet just till Östersundom och Sibbo storskog, där Helsingfors är en betydande markägare. Det har också föreslagits att Sibbo kommuns sydvästra del skulle säljas till Helsingfors för att sätta fart på de eftertraktade ändringarna i markanvändningen.

Framförallt i Helsingfors har mycket litet uppmärksamhet getts det faktum att ett betydande byggande medvetet planeras på ett område där det inte är lämpligt. Samma lätt tendensiösa grepp ser man i de ställningstaganden för byggandet som landets största dagstidning nästan varje vecka förmedlar. Källan till dessa är nästan alltid någon av de många nämnderna i Helsingfors, som åtminstone inte ännu har befogenhet att besluta om markanvändningen i grannkommunerna. Överraskande sällan behandlar dessa tidningsartiklar Sibbos eller Vandas synpunkter på områdenas utveckling eller natur- och rekreationsvärden.

Det problematiska i Helsingfors strävan till tillväxt österut är att den drabbar ett område som har riksomfattande betydelse för natur- och landskapsskydd och för rekreationsbruk. Sibbo storskog är huvudstadsregionens nästviktigaste större sammanhängande skogsområde (skogskontinent). Det är inte utan orsak Sibbo storskog fått smeknamnet “Östra Noux”. Dessutom utgör skogsområdena mellan Sibbo storskog och Svarta backen-Östersundom viktiga ekologiska korridorer. Särskilt värdefulla är också områdets sammanhängande åker- och skogslandskap, som är representativa i huvudstadsregionen.