Året 2007. Den 31 december 2007

Så väl Helsingin Sanomat som Hufvudstadsbladet noterar igen fallet Sibbo i sina årskrönikor. De torde de ha anledning att göra även nästa år, då HFD:s domslut är den stora nyheten. Jag har valt att här lyfta fram ett blogginlägg från varje månad. Inläggen är inte de mest betydelsefulla, utan jag har valt inlägg som uppmarksammar händelser som varit aktuella när jag skrivit inläggen. Texten nedan är direkt kopierad från respektive blogginlägg. Länkar till de inlägg som jag bedömmer som de viktigaste finns i marginalen till höger.


Sensationella avslöjanden. Den 16 januari 2007
Sibbo kommun har på sin webbplats idag publicerat besväret till Högsta förvaltningsdomstolen, samt ett bifogat utlåtande av docent Erkki Mennola. Texten i besväret handlar inte bara om juridiska tolkningar, utan tar även ställning till hur det gick till då Helsingfors i juni gjorde sitt annekteringsbeslut. Besväret och i synnerhet Mennolas utlåtande borde i högsta grad intressera så väl medier som ministrar.
Erkki Mennolas utlåtande omfattar även Pekka Myllyniemis rapport. Utlåtandet skulle vara tidernas nyhetsbomb, om inte jag på min blogg redan analyserat Myllyniemis rapport. Mennola har dock gjort en självständig analys och föreslår bl.a. att delar av Myllyniemis rapport i själva verket härstammar från ett dokument som ursprungligen varit ämnat att ge motiveringar för en sammanslagning av Östra Nylands förbund med Nylands förbund. Mennola säger även att allting tyder på att förutom Helsingfors stad även Nylands förbund deltagit i författandet av rapporten.

Över 93 procent röstade nej. Den 25 februari 2007

Enligt HS var röstningsprocenten 65,5. 93,2 % röstade nej. Enligt Yle röstade 5,1 % ja till Myllyniemis förslag. 1,4 % röstade blankt och 0,3 % av rösterna förkastades.

Rapporten borde ha underkänts. Den 1 mars 2007

Dagens Helsinginsanomat behandlar Helsingforsfullmäktiges beslut i en artikel med rubriken "Helsinki tyytyy pitkin hampain Sipoo-esitykseen". Förmodligen var åtminstone Osmo Soininvaaras tänder långa. Jag citerar:

Vihreiden Osmo Soininvaaran mukaan Helsinki toimii epäitsekkäästi. Hänen mukaansa Lounais-Sipoon rakentamista ei voi jättää Sipoon kontolle. "Sipoosta tulisi uusi Espoo, jolla ei ole kaupunkimaista rakennetta", hän sanoi.

Kai Kalima, som vid mötet den 30 november, sade att Sibbo är en korvkiosk, fortsatte med huvudlösa påståenden. Jag citerar HS:

"Selvitysmiehen esitys on torso", Kai Kalima (sd) sanoi. Hän piti kestämättömänä, että Helsingillä on maaomistuksia Sipoossa, mutta paikallinen Rkp estää rakentamisen näille maille.

En ny kommunminister. Den 17 april 2007
Mari Kiviniemi (c) blir ny kommunminister! Att Mari Kiviniemi utses till kommunminister när Jan Vapaavuori redan utnämnts till bostadsminister är spektakulärt. Det vore lätt att tolka det hela som ett bevis på att man försöker rädda en överenskommelse mellan å ena sidan Manninen och Centern och å andra sidan Helsingfors och SDP. Centern kan dock ha andra motiv till att välja sin enda riksdagsman från Helsingfors till kommunminister. Kivimäki torde ha backats upp av Vanhanen. Sammanlagt blir det hela fem ministrar från Helsingfors i den nya regeringen. Helsingfors valkrets har 21 platser i riksdagen.

Pekkarinen gillar inte regeringens linje. Den 11 maj 2007
I Radio Vegas nyhetssändning avslöjar Mauri Pekkarinen det egentliga motivet till att jäva sig i Sibbofrågan: Han ogillar förslaget på en annektering! Yle Internytt har publicerat en uppdaterad artikel med rubriken "Pekkarinen överväger jäv på nytt". Jag citerar de inledande och avslutande raderna:

Handels- och industriminister Mauri Pekkarinen (c) överväger att dra tillbaka sitt beslut om jäv i Sibbofrågan. Samtidigt framkommer det varför han inte ville bereda ärendet – statsministern var av annan åsikt.
...
- Jag tycker inte att regeringens linje i den här frågan är bra. Jag har alltid varit emot sådana åtgärder där regeringen fattar beslut utan att lyssna på vad kommunen i fråga vill.
- Det är orsaken till varför jag inte ville bereda den här saken, uppger Pekkarinen till svenska YLE.

Föredragande minister: "Beslutet går mot kommunlagen." Den 28 juni 2007
Yle Internet har 13:55 publicerat en notis med rubriken "Helsingfors växer österut" . Rubriken är dåligt vald. Nu förs frågan vidare till Högsta förvaltningsdomstolen. Det har kommundirektör Markku Luoma bekräftat.

Kalima fortsätter hota. Den 10 juli 2007

Kalima döljer dåligt sitt missnöje över att Helsingfors inte fritt kan planera Granö för annat än rekreation. Jag citerar ur insändaren:

Alueellisesti torso valtioneuvoston rajansiirtopäätös on ennen kaikkea näiden saarten osalta. Merellisiä virkistystarpeita ei tällä ratkaisulla kyetty turvaamaan. Helsingin kaupunginvaltuusto teki 21.6. 2006 oman ehdotuksen noin 5000 hehtaarin siirtämisestä Helsinkiin. Alue olisi käsittänyt myös nuo saaret ja merkittäviä alueita muun muassa Östersundomissa.

Ovanciterade stycke är till innehållet rent nonsens, men den verkliga godbiten kommer på de sista raderna i Kalimas insändare:

Ministerien jääväysteatteria hämmästellen on saatu seurata niitä kannanottoja, joissa Sipoon kunnan johto kertoo jatkavansa taistelua rajansiirtoa vastaan.

On poliittista lukutaidottomuutta pyrkiä jatkamaan omaksutulla linjalla, jossa Helsingin kanssa ei edelleenkään neuvotella. Tällöin ainoaksi ratkaisuksi jää uuden kuntakokonaisuuden luominen, kun Helsinki, Sipoo ja Vantaa yhdistetään.

Alueellisesti tämä turvaisi Suomen ainoan metropolin kehittymisen seuraavien neljän vuosikymmenen ajan. Vantaan ja Helsingin osalta ratkaisun perustana olisi vapaaehtoinen kuntaliitos.

Tjugo bevär. Den 3 augusti 2007

Sibbo kommun har idag på förmiddagen på Internet publicerat kommunen besvär (pdf) till Högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets gränsbeslut från den 28 juni. Besväret har även lämnats in på förmiddagen, enligt vad Helsingin Sanomat skriver i en notis med rubriken "Sipoo jätti valituksen rajapäätöksestä".

Korpinen avslöjar. Den 21 september 2007

Att Sibboborna står så eniga mot en inkorporering beror i hög grad på Helsingfors och vissa ministrars förafarande. Detta tycks Korpinen inte ha insett, utan säger till Uutislehti Demari följande:

- Operaatio oli yllätyksellinen, mutta jälkikäteen tarkastellen varsin tuloksekas, Korpinen sanoo.

- Vähän kiviä se jätti kenkään Sipoossa, mutta niin olisivat todennäköisesti tehneet kaikki vaihtoehdot. Näin suuria rajatarkistuksia ei synny ilman kitkaa millään menetelmällä.

Korpinen avslöjar mera; jag citetat vidare:

Neuvotteluissa Vantaan kiilasta päästiinkin Korpisen mukaan jo "hyvin pitkälle", mutta sitten Rantala jätti yllättäen kaupunginjohtajan paikkansa ja asian eteneminen hidastui.
Helsingin johtoon noussut Jussi Pajunen valitsi suoraviivaisemman tyylin. Sipooseen päätettiin rynnätä, vaikka neuvottelut Vantaan kiilasta olivat auki.
Korpisen mukaan tämä näkyi myöhemmin siinä, että kiila typistyi Rantalan kanssa alustavasti sovitusta.
Ratkaisevaa Sipoo-liitoksen toteutumiselle oli Korpisen mukaan Pajusen silloiseen kuntaministeriin Hannes Manniseen luoma erittäin hyvä suhde.

Fallet Tusby. Den 1 oktober 2007
Rubriken på huvudnyheten på första sidan i dagens Hufvudstadsblad lyder "Sibbos exempel följs nu i Tusby". (Se ovan.) Artikeln på sidorna 4 - 5 lyder "Ska de öppna landskapen i Tusby bli sovstad?". Jag citerar ur artikeln:

Gränsjusteringen för Sibbo och Vanda skulle vara ett undantag, absolut inte prejudikat. Det har alla toppolitiker försäkrat, senast inrikesminister Mari Kiviniemi, (c).

Men långt innan Hfd-presidenten ens hunnit svinga klubban i fallet Sibbo är Tusby tvunget att börja fila på egna besvär.

Kallelse till förhandlingar. Den 22 november 2007

Kopplingen mellan KSSR och fallet Sibbo är absurd. Först ställer Helsingfors i samband med KSSR-diskussionen krav på att sydvästyra Sibbo ansluts till "huvudstadsregionen". Sedan ger kommunminister Hannes Manninen, påhejad av Mari Kiviniemi, sitt stöd för en anslutning av sydvästra Sibbo till Helsingfors, men hävdar att inkorporeringen ingenting har med KSSR att att göra. Sedan tar statsrådet ett juridiskt högst tvivelaktigt beslut om att ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors, med motiveringen att Sibbo klarar sig bra även utan kommunens sydvästra del. Sedan sänder inrikesministeriet en förfrågan till Sibbo med bl.a. en fråga om kommunen planerar en kommundelsammanslagning för ett "stärkande av kommunstrukturen". Eftersom Sibbo kommun i princip inte kan veta HFD domslut angående statsrådets gränsbeslut kan kommunen inte ge ett definitivt svar på hur kommunen ämnar uppnå ett tillräckligt stort befolkningsunderlag för sjukvården. Då sänder inrikesministeriet en kallelse till förhandling till Sibbo kommun för att påminna om att ramlagens villkor om befolkningsunderlag även gäller Sibbo.
Cristel Liljeström har med anledning av inrikesministeriets lista publicerat ett blogginlägg med rubriken "Jumbolistad". Jag citerar ur inlägget:

När statssekreterarna trodde att det skulle bli deras uppgift att kalla in berörda kommuner var det Katainens (kok) statssekreterare Nummikoski som genast sade sig ta Grankulla och Sibbo. Vi vet ju alla vad samlingspartiet har för intressen att göra med Sibbo. Tack och lov är det nu bekräftat att det är ministeriets ”vanliga” tjänstemän som skall föra diskussionen och inte de politiska. Därmed fick jag också bekräftat att ministeriet ämnar invänta utslaget från Högsta Förvaltningsdomstolen innan man kontaktar Sibbo.

Men hoppsan - statsrådet sade ju att annekteringen inte försvårar Sibbos förutsättningar att verka som självständig kommun fastän kommunen skulle mista drygt 2 000 invånare. Ministeriet tycks då inte vara av samma åsikt. Detta bör vi väl då se till att HFD är medveten om.

Ett berg av dokument. Den 3 december 2007

Hufvudstadbladet har tidigt på eftermiddagen publicerat en notis med rubriken "Sibbobeslut tidigast i januari". Jag citerar ur notisen:

Det fanns små förhoppningar, eller farhågor, om att inkorporeringen av sydvästra Sibbo till Helsingfors skulle välsignas av HFD ännu på 2007 års sida. Så blir det knappast, säger infromationschef Teuvo Arolainen.

Enligt honom sammanträder sektionen som granskar Sibboärendet i mitten av december. Sektionen leds av Högsta förvaltnningsdomstolens president Pekka Hallberg. Domarna har ett litet berg av dokument att titta på – blande dem förslag, besvär och motbesvär.

– Saken är komplicerad och gruppen kan begära nya utlåtanden. Min gissning är att beslutet dröjer åtminstone till januari och möjligen längre, säger Arolainen.

Fruktansvärt. Den 30 december 2007

Sås & Kopp har komnmit ut med en ny skiva. Första låt på skivan är låten Fruktansvärt, som är en uppföljare till Traktor Alban. Texten är följande:

D e fruktansvärt....

Traktor Alban de e jag
o ja e upprörder idag,
när H:fors expanderar
breder ut sej o rumsterar.

Sini först så tar dom Sibbo då...
o snart går gränsen vid Borgå å...

Hälsa far o mor,
hälsa storebror!
Morbror Sture me',
han vet hur de' e.
Vi smäller traktorn igång
o fast vägen e lång
man ur huset vi drar med en sång.
Hälsa far o mor.

Fruktansvärt...

Min plan den e enkel o effektiv
o helt emot Eu:s direktiv.
Vi ordnar tvärt en traktormarsh
o intar huvudstan bevars.

Operan sku va bra som stall
o riksdagshuse' - prima bingohall...

Hälsa...

Esplanadens vackra park
sku bli ypperlig som betesmark.
Kossorna sku fredlit vandra
vid Runeberg o Havis Amanda.

Hartwallarenan sku bli vårt slott
me Sibbovimpeln högst på topp...Hjallis har redan lova!

Förhandlingar. Den 29 december 2007

Jag har i blogginlägget "'Selvyyden vuoksi'. Den 23 september 2007" uppmärksammat Jan Vapaavuoris tolkning av kommunindelningslagen i anförandet vid stadsfulmäktigemötet de 21 juni 2006. I anförandet hävdar Vapaavuori att "liitos on mahdollinen valtioneuvoston päätöksellä myös tässä laajuudessa" men tillägger för säkerhets skull lika väl att "eduskunta voi säätää lailla mistä tahansa kuntajaon muutoksesta ilman ehtoja". Vid stadsfullmäktigemötet tog Vapavuori upp kommunindelningslagen även i ett annat anförande, som inte var lika väl förberett och genomtänkt som det första. Här kritiserar Vapaavuori främst Svenska folkpartiet, vars representant i stadsfullmäktige föreslog att det aktuella ärendet returnaras. Jag citerar:

Kiinnittäisin huomiota, että meillä on vuonna 1997 eduskunnassa säädetty kuntajakolaki, joka on käsittääkseni säädetty ilman, että yksikään RKP:läinen kansanedustaja olisi sitä vastustanut. Kiinnitän myös huomiota siihen, että sitä edeltää hallituksen esitys ja että RKP oli hallituksessa vuonna 1997, kun tämä kuntajakolaki, kuntajakoja on ollut monesti muulloinkin. Tähän nyt en tohdi kommentoida millään tavalla.

Tämä on hyvin yksiselitteistä. Tässä kuntajakolaissa sallitaan tällainen menettely. Kuntajakolakia koskevassa hallituksen esityksessä jopa todetaan, että tarkoituksena on mm. mahdollistaa nykyistä aloitteellisemman kuntajaon kehittymiset. Täällä todetaan, että kuntajaotuksen kehittymistä ohjaavat laadulliset tavoitemääräykset, joiden mukaan kuntajakoa on kehitettävä kuntien alueellista eheyttä ja yhdyskuntarakenteen toimivuutta edistävällä tavalla. Tämä on tietoisesti säädettyä lainsäädäntöä, joka on tullut hallituksesta, jossa RKP on ollut mukana ja joka hyväksytty eduskunnassa, jossa RKP:läiset - en ole tätä tarkistanut - mitä suurimmalla todennäköisyydellä ovat äänestäneet tämän puolesta.

Det är svårt att hitta någon logik i Vapaavuoris anförande. Sfp hade uttryckligen hävdat att Helsingfors förslag stred mot kommunindelningslagen, som Helsingfors tolkade på ett högst kontroversiellt sett, fastän Vapaavuori hävdade att saken är entydig. I lagen från 1997 har tidigare kryphål täppts till, vilket man från Sfp:s håll naturligtvis inte motsatt sig. I sitt tidigare anförande hade Vapaavuori tackat närvarande ministrar, riksdagsledamöter och fullmäktigen som hade "vahvasti vaikuttaneet valtiovallan tahdonmuodostukseen". Alldeles speciellt hade Vapaavuori tackat "ärade fru fullmäktigeordförande" Rakel Hiltunen. I det senare anförandet fick även statsminister Matti Vanhanen sitt tack. Jag citerar:

Haluamme myös, ainakin minä henkilökohtaisesti, lämpimästi kiittää pääministeri Vanhasta, joka on tänään todennut, Helsingin Sanomien verkkosivujen mukaan todetaan mm., että pääministeri Matti Vanhanen sanoo tukevansa esitystä, jonka mukaan osa Länsi-Sipoota liitettäisiin Helsinkiin. Ja seuraava lause alkaa, että hän tukee sitä voimakkaasti.

Den ursprungliga texten på Helsingin Sanomats webbplats, som Vapaavuori här refererar till, har jag inte sett. Artikeln "Helsingin rajansiirrot saivat hyväksynnän isoilta hallituspuolueilta", där det berättas att "Pääministeri Matti Vanhanen (kesk) kertoi keskiviikkona kannattavansa Helsingin esitystä voimakkaasti", publicerades först 17:04 och uppdaterades ännu följande dag. Stadsfullmäktigemötet började undantagsvis redan 16:00. Förslaget till en ändring i kommunindelningen var ett av de första ärenden som behandlades på det långa mötet, men ärendet diskuterades i hela tre timmar. Av Vapaavuoris anförande framgår dock entydligt att Vanhanen gjorde sitt ställningstagande i offentligheten innan Helsingfors stadsfullmäktige godkände förslaget. I den ovannämnda artikeln säger Vanhanen för övrigt att "Rkp:n kanssa on neuvoteltu. He ovat suhtautuneet erittäin rakentavasti" och vidare att "Toivon, että sopu syntyy." Den förhoppningen fanns det ingen anledning till. Man kan fråga sig vem som informerat statsministern om förhandlingarna med Sfp och Helsingfors stadsstyrelses förslag. Eller syftar statsministern här på förhandlingar som han själv deltagit i?

Divide et impera. Den 28 december 2007

När HFD offentliggör sitt domslut tidigast nästa månad kommer man i Sibbo att skåla och fira tillsammans. När man sedan analyserar domslutet med motiveringar kommer man kanske däremot att dra helt olika slutsaster. Det skulle inte fövåna mig om det från vissa håll skulle basuneras ut att domarna trodde på Sibbos egna utvecklingsplaner, fastän Sibbos egna planer inte alls skulle omnämnas i motiveringarna. I väntan på statsrådets gränsbeslut var det kanske nödvändigt att Sibbo utåt visade en enig front. Samtidigt innebar de samlade leden kanske att all relevant bakgrundsinformation inte kom fram. Strax efter att Helsingfors hade tagit sitt initiativ den 21 juni 2006 var angivandet däremot ömsesidigt. Detta framgår ur en artikel med rubriken "'Christel Liljeström bör avgå'", som Borgåbladet publicerade den 29 juni 2006. Jag citerar:

Konkret betyder det att fullmäktige på tisdag sannolikt beslutar tillsätta en kommitté som utreder om Luoma och Liljeström kan anses vara skyldiga till att Helsingfors slutligen beslöt sig för att föreslå inkorporering av sydvästra Sibbo.

– Liljeström och i viss mån Luoma har misslyckats. Jag har inofficiella vägar fått veta att diskussionerna inte gått så bra och därför gick det så här, säger fullmäktiges första vice ordförande Eero Seppänen (saml) som tagit initiativet till misstroendeomröstningen.

På en direkt fråga om det är överborgmästare Jussi Pajunen (saml) och stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori (saml) som uttryckt missnöje medger Seppänen att det är så.

Christel Liljeström är minst sagt förvånad.

– Jag talade senast för någon dag sedan med Vapaavuori. Vi har diskuterat i mycket saklig ton och kunnat konstatera att vi har olika åsikter.

Dessutom, påpekar hon, borde samlingspartiet inte skälla som ett oppositionsparti då de själva underkänt det inofficiella kompromissförslag hon och Vapaavuori diskuterat. Enligt det skulle Sibbo ha gått med på att justera gränsen lite österut i utbyte mot de markägor huvudstaden har i Sibbo. Exakta hektar eller folkmängder som skulle förflyttas gick man inte in på.

– Men det förslaget tackade Seppänen nej till.

Seppänen har förklaringen klar.

– Sfp var redo att offra Landbo och Björnsö. Det kunde vi inte gå med på.

Slutsatserna som Eero Seppänen enligt Borgåbladet drog var helt felaktiga, men han torde medvetet ha vilseletts av Jan Vapaavuori eller Jussi Pajunen. Enligt vad som senare framkommit erbjöd Pajunen och Vapaavuori inget annat alternativ än att Sibbo frivilligt avstod från ett område på 3 000 hektar, vilket motsvarar förslaget som utredningsmannen senare gjorde. Det är klart att det inte fanns förutsättningar att acceptera ett dylikt förslag innan Helsingfors tog sitt initiativ som gällde ett 5 000 hektar stort område och innan ledande ministrar i offenligheten hade uttryckt sitt stöd för det förslaget. Speciellt Samlingspartiet i Sibbo hade aldrig accepterat det förslaget. Det är tänkbart att Sfp under hot om en upplösning av Östra Nylands förbund och en speciallag för den planerade inkoporeringen hade varit redo att offra Landbo och Björnsö, men det var just alternativet som inkluderade Landbo och Björnsö som Liljeström och Luoma tackade nej till. En förlust av Landbo och Björnsö hade varit speciellt tung för Samlingspartiet i Sibbo, som med dessa bostadsområden hade förlorat en betydande del av sina väljare. Vapaavuori eller Pajunen lyckades dock lura Seppänen att rikta kritiken mot Sfp:s representant. Om Liljeström fått kommunfullmäktiges misstroende, hade Seppänen själv varit hennes sannolika eftersträdare som kommunstyrelseordförande. Vid misstroendeomröstningen fick Liljeström fortsatt förtroende, men även om Seppänen inte blev ny styrelseordförande Lyckades samlingspartiet tillsammans med SDP och Centern driva igenom sin politiska linje, som indirekt bygger på uppfattningen att Sfp genom sin traditionella politik föranledde Helsingfors initiativ till en gränsjustering.

Att Pajunen och Vapaavuori i förhandlingarna med Luoma och Liljeström egentligen inte ville komma överens framgår ur en artikel med rubriken "Sibbobor säger nej till Helsingfors krav", som Borgåbladet publicerade den 22 juni 2006. Jag citerar:

Christel Liljeström (sfp), kommunstyrelsens ordförande, är missnöjd över att stadstyrelseordförande Jan Vapaavuori (saml) inte gick med på att diskutera alternativa lösningar med Sibbo.

– Jag fick svaret att när Helsingfors lämnat in pappret med sina krav till ministeriet, så då kan vi sätta oss ner för att diskutera. Huvudlöst.

Jag undrar om inte Liljeström redan vid denna tidpunkt hade räknat ut Vapaavuoris taktik, som kanske inte var helt huvudlös: Helsingfors initiatv på ett 5 000 hektar stort område var egentligen en bluff som skulle hjälpa Sibbo att frivilligt avstå ett mindre område och samtidigt få Sibbos förlust att se ut som en försvarsseger. Månne inte även Seppänen egentligen snarare ville komma åt Svenska folkpartiet än förhandlarna från Sfp. Kritiken gällde egentligen snarare Sfp:s traditionella linje än förhandlingarna med Helsingfors ledning. Detta framgår ur en atikel med rubriken "Ett Östnyland på väg ut i det blå", som Borgåbladet publicerade den 27 juni 2006. Jag citerar:

Helsingfors stad vill i ett ovanligt aggressivt och mygelbäddat förslag införliva 14 procent av Sibbo med huvudstaden. Det kan man se som en kommentar till att Sibbo inte anses ha skapat en tillräckligt ekonomiskt livskraftig och för hela riket nyttig zon österom Helsingfors.

Samlingspartiet i Sibbo skriver i en insändare att kommunen närmast har att skämmas för att inte ha planerat för att öka boendet i kommunen från nuvarande 19 000 till närmare 60 000 invånare.

Jag har inte sett den ovannämnda insändaren, som publicerades då jag själv var i Italien. Sibbos relativt låga befolkningstäthet gav den dåvarande bostadsministern en ursäkt att offra Sibbo, men Helsingfors motiv till en annektering handlar föga om invånarantalet i Sibbo. Då Helsingfors gick till attack var lokalpolitikerna i Sibbo färdigt djupt splittrade. Splittringen berodde kanske inte så mycket på olika uppfattningar om kommunens linje som om olika uppfattningar om hur de tyngsta posterna borde vara fördelade. Helsingfors initiativ sommaren 2006 borde ha fått Sibbopolitikerna att sluta leden, men istället passade man på att visa sitt missnöje med kommunens egen ledning. Istället för att försvara Sibbos rätt understödde man Helsingfors beskyllningar om en språkmur som stod i vägen för utvecklingen av metropolen. Här lyckades Helsingfors med en gammal välprövad metod.

Pacta sunt servanda. Den 27 december 2007

I gårdagens blogginlägg noterade jag att Centerns gruppordförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2006 intygade att dåvarande kommunminister Hannes Manninen hade lovat föra Helsingfors framställning eller initiativ om en ändring i kommunindelningen till statsrådet. Att Manninen kunde lova något dylikt verkar ofattbart. De juridiska förutsättningarna för Helsingfors framställan minst sagt tvivelaktiga och genom att ta ställning för helsingfors framställan gjorde han sig jävig att fungera som föredragande minister. Ett dylikt löfte ger man inte utan motlöften eller motprestationer. Jag har i flera inlägg visat att motlöftet eller motprestationen handlade om kommun- och servicestrukturreformen (KSSR), där även den ledande tjänstemannen Arto Sulonen haft en central roll. Även om Manninen hade fungerat som föredragande minister, kunde han inte ha fört Helsingfors initiativ till statsrådet för prövning, om inte inrikesministeriet först hade gjort en beredning som gett bifall åt initiativet. Det är inte kommunministern själv som gör beredningen, utan beredningen görs av föredragande tjänsteman. För att Manninen skulle kunna ge löfte om att föra Helsingfors initiativ till statsrådet för ett avgörande, måste således även den ansvariga tjänstemannen vara införstådd.

Att det inte bara var den tänkta föredragande ministern själv som var införstådd med Helsingfors initiativ framgår ur Jan Vapaavuoris anförande vid det ovannämnda stadsfullmäktigemötet. Vapaavuori förklarade här att "Päädyimme yhdessä valtion kanssa siihen, että nyt olisi sopiva hetki saattaa asia myös muodollisesti vireille, jotta asia voitaisiin myös ratkaista tämän hallituksen kaudella." Det torde vara uppenbart att "staten" här inkluderar minst en ledande tjänsteman, speciellt som Vapaavuori tidigare i samma anförande sade följande:

Kuten tiedossa on, asia on valtioneuvoston, ei Helsingin käsissä. Tämän takia valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Vapaavuori har i olika sammanhang framhållit principen pacta sunt servanda, som säger att avtal bör följas. Pacta sunt servanda är i första hand en juridisk princip, men dess allmängiltighet basera sig på att avtal är mennigslösa ifall de inte är bindande. Principen pacta sunt servanda bygger även på att parterna som ingår avtal i princip gör det av fri vilja. Avtalsbrott får följder för den som bryter mot avtalet. Dels kan avtalsbrott upphäva själva avtalet och löftena om motprestationer, dels förlorar den som bryter ett avtal sin kredibilitet. Det sista gäller inte minst inofficiella politiska överenskommelser.

När det gäller avtalet som ingicks mellan Helsingfors ledning och "staten" i juni 2006 handlar det knappast om ett juridiskt bindande avtal, eftersom ministrarna och "statens ledande tjänstemän" inte haft rätt att på förhand ta ställning till Helsingfors initiativ. Lika väl måste avtalet ha uppfattats som förpliktande. I annat fall hade föredragande tjänsteman vid inrikesministeriet inte på lösa grunder förordat en ändring i kommunindelningen enligt kommunindelningsutredarens förslag.

Pressade ministrar. Den 26 december 2007

När det gäller tilliten till Högsta förvaltningsdomstolen i fallet Sibbo har statsminister Matti Vanhanens och andra ministrars uttalanden i Sibbofrågan haft betydelse. Man tänker sig att HFD skulle ha svårt att gå emot regeringen i en fråga som har getts så stor betydelse. Det är dock skäl att notera att åtminstone ordförandena för de tre största regeringspartierna torde sakna egna intressen och ambitioner i Sibbofrågan. Iställe har de agerat under påtryckningar från sina partikamrater i Helsingfors. Detta torde även gälla Matti Vanhanen, fastän påtryckningarna i hans fall även kommer från annat håll. Liksom jag framhållit i blogginlägget "Centern i Helsingfors. Den 17 februari 2007" har Vanhanens ställningstaganden som anknyter till Sibbofrågan stämt överens med uttalanden som gjorts av Centern i Helsingfors. Detta är anmärkningsvärt, då Centerns lokalförening i Helsingfors till skillnad från Samlingspartiets, SDP:s och De grönas partidistrikt i huvudstaden i övrigt har föga makt i partiet.

Då politiker utsätts för påtryckning vill de ofta utåt ge en bild av oberoende och politisk styrka. Ett sätt är att ge sken av att driva egna projekt, som bara råkar stämma överens med andras initiativ. I fallet Sibbo har Helsingfors initiativ råkat stämma övens med "regeringens linje", metropolpolitiken, klimatpolitiken, bostadspolitiken och Vanhanens privata "tomtkrig". Speciellt Hannes Manninens och Vanhanens uttalanden har gett en falsk bild av motiven bakom Helsingfors initiativ till en ändring i kommunindelningen. Det är enligt min uppfattning ytterst beklagligt att man i Sibbo fortfarande försöker rätta till de försummelser som kommunen enligt Manninen och Vanhanen gjort sig skyldiga till, fastän man åtminstone på Sfp-håll varit medvetna att huvudmotivet till en annektering är Helsingfors stads ekonomi.

I vissa fall strider Vanhanens uttalanden även med utalanden som gjorts av Centern i Helsingfors. Vid det "historiska" stadsfullmäktigemötet i Helsingfors den 21 juni 2006 godkändes även bokslutet för år 2005. Centerns gruppordförande Terhi Peltokorpi höll här ett gruppanförande, där hon enligt diskussionsprotokollet bl.a. sade följande:

Keskustan valtuustoryhmä on erittäin huolissaan jo viidettä vuotta jatkuvasta verotulokertymän heikkenemisestä. Syytä huoleen on erityisesti siksi, että budjettia tehtäessä arvio verotulokertymästä ei tuntunut meistä liian optimistiselta. Voimme kuitenkin todeta, että onneksi budjettikuri on pitänyt kohtuullisen hyvin. Jos muutokset menopuolella olisivat olleet yhtä suuria ylöspäin, me olisimme kriisissä.

Ryhmämme odottaa, että nyt kun pääkaupunkiseudun yhteistyösopimus on hyväksytty, niin pääkaupunkiseudun kaikki neljä kuntaa kykenevät yhteistyössä kehittämään tätä aluetta niin, että Helsinki pystyy jatkossakin toimimaan taas maan veturina puuskuttamatta. Pääkaupunkimme menestymisestä ja kehityksestä on kannettava vastuuta koko alueella, sen kaikissa kunnissa ja niiden valtuustoissa myös konkreettisesti päätöksenteon hetkellä. Pääkaupunkiseudun kehittymisen edellytysten ja taloudellisen kasvun varmistamiseksi tämänkin päivän valtuuston aiempi päätös maa-alueiden haluamisesta Sipoolta ja Vantaalta oli tarpeellinen ja välttämätön.

Peltokorpi säger alltså, om man tolkar henne bokstavligt, att hela huvudstadsregionen bör bära ansvar för Helsingfors framgång, så att Helsingfors i sin tur "åter" kunde fungera som lokomotiv. Annekteringsinitiativet motiveras här helt öppet med Helsingfors stads skattebas. Intressant är för övrigt att Centern i Helsingfors på sin webbsida har publicerat en lite annan version av Peltokorpis gruppanförande. Jag citerar ur denna version:

Ryhmämme odottaakin, että nyt pääkaupunkiseudun yhteistyösopimuksen hyväksymisen jälkeen pääkaupunkiseudun kaikki neljä kuntaa kykenevät yhteistyössä kehittämään tätä aluetta niin, että Helsinki pystyy jatkossa toimimaan taas maan veturina puuskuttamatta. Pääkaupungin menestymisestä ja kehityksestä on kannettava vastuuta koko alueella, sen kaikissa kunnissa ja niiden valtuustoissa myös konkreettisesti päätöksenteon hetkellä. Pääkaupunkiseudun kehittymisen edellytysten ja taloudellisen kasvun varmistamiseksi olisi välttämätöntä saada myös Sipoo mukaan yhteistyöhön.

Jag gissar att den senare citerade texten är den ursprungliga. Vid fullmäktigemötet den 21 juni ville man knappast att ett samarbete med Sibbo kunde ses som ett alternativ till det "behövliga och nödvändiga" inkorporeringsinitiativet. Vid det "historiska" fullmäktigemötet höll Peltokorpi även ett anförande angående själva Sibbofrågan. Även detta anförande är upllysande. Jag återger här valda bitar:

Olen sitä mieltä, että me olemme - kuten moni valtuutettu on jo aiemmin puheenvuoroissa todennut - tänään tekemässä merkittävää historiaa, historiaa, joka ei välttämättä minunkaan elinaikanani enää toistu. Siitä syystä mielestäni olisi suuri virhe nyt palauttaa tämä asia. Epäilen, että silloin meillä voisi olla jopa niin huono tilanne, että tämä mahdollisuus ei toistu.

Arvoisa puheenjohtaja.

Mielestäni me olemme merkittävän päätöksen edessä siksi, että tätä asiaa on - kuten moni valtuutettu on todennut - vuosikymmeniä puhuttu. Mielestäni tämän ei olisi pitänyt tulla kenellekään yllätyksenä. Sen sijaan yllätyksenä tämä on varmasti tullut monelle siinä mielessä, että me nyt tänään todella istumme täällä päättämässä tästä asiasta, asiasta, josta on puhuttu, mutta asiasta, jonka harva meistä uskoo koskaan toteutuvan. Siksi me olemme tekemässä merkittävää historiaa.

Arvoisa puheenjohtaja.

En voi kannattaa palautusta siksi. Me olemme tilanteessa, että keskustalainen alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen on luvannut ja hän esittelevänä ministerinä tulee tekemään tästä jatkossa esityksen, kun poliittinen prosessi on käyty ja kun on käyty se lain mukainen kuulemisprosessi, joka on tässä asiassa käytävä.
...

Haluan Keskustan ryhmän puolesta kiittää meidän kaupunkimme ylintä virkamiesjohtoa, kiittää ylintä poliittista johtoa siitä, että me olemme tänään tekemässä tätä päätöstä. Haluan kiittää myös meidän alue- ja kuntaministeriämme jo etukäteen, että tämä asia tulee loppuun saatetuksi.
...

Täällä on tänä iltana todettu - tai ei vielä ilta oikeastaan - että nyt Sipoo olisi valmis yhteistyöhön. En minä sitä ihmettele. Kyllä mekin olisimme tällaisessa tilanteessa valmiita yhteistyöhön. Mutta voidaan kysyä, tuottaisiko se yhteistyö nyt yht'äkkiä sellaista hedelmää, mitä tämä päätös tuo? Minä epäilen. Siksi en kannata palautusta.

Med tanke på skattebasen hade beslutsfattarna i Helsingfors skäl att föredra en inkorporering framom ett samarbete med helsingfors. I själva verket var det viktigt att kunna ge en bild av att Sibbo var eller varit ovilligt till samarbete. Jag finner det även anmärkningsvärt att Peltokorpi i sitt anförande intygar att (dåvarande) kommunminister Hannes Maninen på förhand hade lovat föra initiativet vidare i egenskap av föredragande minister. Bristerna i Helsingfors framställning var så stora och uppenbara att kommunministern borde ha förkastat initiativet eller åtminstone returnerat det till Helsingfors. Manninen var dock av förekommen anledning pressad att föra initiativet vidare. Därav den historiska möjligheten, som inte nödvändigtvis kommer att upprepas.

Domstolarnas makt. Den 25 december 2007

Efter att i snart ett och ett halft år ha skrivit blogg om fallet Sibbo är jag medveten om hur värdefulla kunskaper i juridik och förvaltningsrätt skulle vara. En av dagens nyheter har varit att Svenska staten kan förlora tiotals miljarder kronor som en följd av ett domslut som den högsta förvaltningsdomstolen i Sverige, Regeringsrätten har tagit. Jag finner det intressant att Regeringsrätten tagit ett beslut som uppenbart går emot statens intressen och torde föranleda en ändring av lagen. I det aktuella domslutet från november bifaller Regeringsrätten bolaget Industrivärldens överklagande av en dom i Kammarrätten, men i likhet med Högsta förvaltningsdomstolen i Finland kan Regeringsrätten pröva förvaltningsbeslut som tas av regeringen. Denna möjlighet till rättsprövning är av överraskande nytt datum i Sverige, där Socialdemokraterna traditionellt har ansett att folkrepresentanterna inte behöver någon förmyndare i form av en "borgerlig" domstol. Som en följd av att Sverige prickats av Europadomstolen och blivit medlem i Europeiska unionen har Sverige utvecklats i rikning mot en rättsstat, men Regeringsrättens befogenheter är fortfarande mycket begränsad jämfört med de högsta domstolarnas makt i egentliga rätsstater. Min uppfattning är att HFD i Finland har större befogenheter än Regeringsrätten i Sverige. En annan fråga är hur HFD nyttjar sina befogenheter. Den förbättrade rättssäkerhet som integreringen med Europa medfört torde även här i första hand gälla individers rättigheter.

I samband med fallet Sibbo har experter påpekat att Högsta förvaltningsdomstolen hos oss brukar unvika att blanda sig i politik, vilket skulle betyda att man ger statsrådet ett stort utymme för prövning när det gäller förvaltningsbeslut. Å andra sidan torde det vara ganska vanligt att HFD ogiligförklarar förvaltningsbeslut som statsrådet gör. Statrådet brukar förlita sig på ministeriernas beredning, som ibland visar sig vara bristfällig. Om man, liksom statsminister Matti Vanhanen har framhållit, utgår ifrån att statsrådets Sibbobeslut i första hand var ett administrativt beslut, borde saken vara klar. Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis "utredning" kan absolut inte anses vara en tillräcklig grund för beslutet. Om ledande politiker inte på förhand hade uttalat sig i frågan, torde man i Sibbo vara vissa om att HFD ogiltigförklarar gränsbeslutet. Eftersom centrala ministar sommaren 2006 tog ställning till och för Helsingfors initiativ, vågar man inte vara säker på en seger i HFD. Men egentligen borde dessa ställningstaganden bara vara ytterligare ett skäl för domarna vid HFD att ogiltiförklara statsrådets beslut.

När det gäller bristerna i utredningen som statsrådets gränsbeslut baserar sig på är försummelsen av Västersundom kanske den mest påtagliga. Myllyniemi ägnar ett helt kapitel av sin rapport åt utkastet till generalplan för Sibbo, som på gott och ont väl motsvarar utredningsmannens syn på hur regionen bör utvecklas. Däremot förbigår Myllyniemi nästan helt utkastet till generalplan för Vanda. Enligt den för en vecka sedan av stadsfullmäktige i Vanda godkända generalplanen liksom enligt den under Myllyniemis utredning giltiga delgeneralplanen för sydöstra Vanda från år 2002 är praktiskt taget hela Västersundom markerat som grönområde. Se ovan. På detta område förutsätter Myllyniemi att det byggs bostäder för 20 000 nya invånare. Det enda Myllyniemi i sin rapport säger om utkastet till generalplan för Vanda är följande:

Området mellan Nya Borgåvägen och Borgåleden, fram till åkerområdena i Håkansböle, har i det nuvarande utkastet till generalplan för Vanda reserverats för ungefär dagens användning. Efter att en eventuell inkorporering verkställts och om området i fråga förblir en del av Vanda stad kan man i samarbete med Vanda stad snabbt granska möjligheterna att ändra generalplanen så att området på ett smidigt sätt kunna kopplas ihop med den befintliga och planerade nya stadsstrukturen. I ljuset av det nuvarande utkastet till generalplan för Vanda tycks inte det aktuella området höra samman med den övriga stadsstrukturen i Vanda, så planeringsbeslut rörande område kunde fattas utan att centrala strukturella idéer i det befintliga utkastet till generalplan behöver ändras.

Det ovancitarade stycket har Myllyniemi naturligtvis kopierat från Ratasvuoris utredning.

Regionalt betydelsefulla rekreationsområden. Den 24 december 2007

Julen är en tid då människor söker sig hem eller längtar hem. Otaliga julvisor handlar just om hemlängtan. Den som längtar hem skapar lätt en idealiserad bild av hemmet, hembygden och den gamla goda tiden. I vissa julsånger eller versioner av julsånger kan detta idealiserande bli äckligt sirapssött. Detta gäller inte minst White Christmas, vars svenska översättning heter Jag drömmer om en jul hemma. Lika väl gillar jag nostalgiska julvisor. Nostalgin hör julen till.

Det blev ingen vit jul i år, men sången White Christmas handlar egentligen inte om saknad efter snö. Istället handlar den just om drömmen om en jul hemma. I den engelska eller amerikanska orginalversionen är det en person som befinner sig i Los Angeles, som längtar hem. Hemmet råkar befinna sig i norr, där vita jular är vanliga. Det viktiga är att vi har en ort eller plats att känna hemlängtan till. Och ett namn för den platsen. I Zacharias Topelius dikter är det ofta "norden" som är målet för sångaren längtan. Så även i Sylvias julvisa eller Sylvias hälsning från Sicilien, fastän det i Martti Korpilahtis översättning till finska även talas om Suomi och Suomenmaa.

Fastän det inte blev någon vit jul, har jag redan hunnit plocka fram terrängskidorna. I Håkansböle i Vanda finns det fina spår, fast banan är tung. Snökanonerna har varit igång speciellt med tanke på FM på skidor, som om två veckor arrangeras vid idrotsparken i Håkansböle. Den kuperade terrängen vid Håkansböle idrottspark är mycket lämplig för terrängskidning. I början av 1980-talet ordnades här FM i orientering. År 2012 skall Håkansböle idrotspark utgöra start-och målområde för Jukola kaveln. Banorna kommer dock huvudsakligen att läggas i Sibbo storskog, som ligger alldeles invid.

I skidspåren i Håkansböle kunde man igår se skidåkare från hela Helsingforsregionen, men i utvecklingsbilden och generalplanen för Vanda utgör skogen och åkrarna vid Håkansböle idrotspark endast en del av en grönförbindelse mellan två "regionalt betydelsefulla rekreationsområden": Sibbo storskog och Västersundom med omnejd.

Helsingfors har motiverat en ändring av kommunindelningen med den nya hamnen i Nordsjö. Hamnen i Nordsjö kommer ofrånkomligt att ha en stor betydelse för huvudstadsregionen. För Helsingfors ligger betydelsen dock främst i att de nuvarande hamnområdena i stamstaden befrias för bostadsbebyggelse. Istället är det Vanda och Kervo som kommer att dra den största ekonomiska nyttan av hamnen, eftersom logistikverksamheten i anslutning till hamnen huvudsakligen lokaliseras till områdena vid bangården i Kervo och Ring III i Vanda. Områdena närmast invid hamnen berörs däremot inte i högre grad av den nya hamnen, vilket mycket tydligt framgår ur utvecklingsbilden för Vanda. Se ovan. Här finns även de två alternativa metrolinjerna utritade, var av Sibbometron i sin helhet omges av grönområde.

Med ett par verser ur Sylvias julvisa önskar jag läsarna av denna blogg en god jul .

Ja niin joulu joutui jo taas Pohjolaan
Joulu joutui jo rintoihinkin.
Ja kuuset ne kirkkaasti luo loistoaan
Jo pirtteihin pienoisihin.
Mut ylhäällä orressa vielä on vain
Se häkki mi sulkee mun sirkuttajain,
Ja vaiennut vaikerrus on vankilan;
Oi, murheita muistaa ken vois laulajan!

Och stråla, du klaraste stärna i skyn,
blicka ned på min älskade Nord!
Och när du går bort under himmelens bryn,
välsigna min fäderejord!
I blommande vårar på gyllene strand,
var finnes ett land som mitt fädernesland?
För dig vill jag sjunga om kärlek och vår
så länge din Sylvias hjärta slår.

Hinder för en utvidgning. Den 23 december 2007

Vid presskonferensen efter statsrådets gränsbeslut den 28 juni ställdes ett flertal frågor som ordförandena för de fyra regeringspartierna inte kunde besvara. Vid presskonferensen citerade statsminister Matti Vanhanen inledningvis föredragande tjänstemannen Arto Sulonens motiveringar enligt vilken "siirrettäväksi esitetyt alueet tulevat olemaan yhdyskuntarakenteellisesti kiinteä osa Helsinkiä". Den första frågan vid presskonferensen gällde just påståendet om att området kommer att vara en integrerad del av Helsingfors. Frågeställaren undrade hur detta är möjligt då åkrarna som hör till Vanda ligger mellan Helsingfors och området som enligt statrådets beslut skulle anslutas till Helsingfors. Frågeställaren påtalade här även förslaget till generalplanen för Vanda. Vanhanen försökte med att "om Helsingfors bygger metronförbindelse", men han måste medge att man i arbetet med generalplanen inte tagit hänsyn till allting som berör ändringen i kommunindelningen. Den eventuella metrolinjen (som inte finns utritad i generalplanen) skulle gå ett par kilometer över åkrar som enligt statrådets beslut förblir en del Vanda. En dylik förbindelse kan knappast anes uppfylla kommunindelningslagens krav på områdets enhetlighet.

Tanken på att Vanda i sin generalplan borde ha skapat möjligheter för Helsingfors att inkorporera delar av Sibbo är märklig, men Helsingfors har faktiskt upprepade gånger ställt dylika krav på generalplanen, dock utan större framgång. Med landskapsplanen och landskapsöversikten för Nyland har Helsingfors haft större framgång. Helsingfors har även lyckats få Nylands förbund att upprepa Helsingfors krav på generalplanen och utvecklingsbilden för Vanda. Vid landskapsstyrelsemötet den 22 september 2003 beslöt man att ge följande utlåtande om utvecklingsbilden:

Kehityskuvassa ei kuitenkaan ole tarkasteltu mahdollisesta metron jatkamisesta Sipooseen aiheutuvaa pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen ja ja seudullisen keskusverkon laajenemista Kaakkois-Vantaan tuntumassa. Koska aihe on kuitenkin huomioitu yleiskaavan tavoitteet -osassa Länsimäki-Länsisalmi -alueen selvitystarpeena, on seudullisten tavoitteiden huomioon ottaminen Vantaan yleiskaavan tarkistuksessa turvattu riittävästi myös näiltä osin.

I blogginlägget "Alternativa planer för Västersundom. Den 30 december 2006" har jag inte noterat att man gjort en liten ändring i förslaget till utlåtande, men ändringen är obetydlig. Att styrelsemedlem Pekka Myllyniemi stälde sig bakom utlåtandet torde det inte råda någon tvivel om, för det var vid samma möte som Myllyniemi föreslog att landskapsstyrelsen i sitt utlåtande inkluderar satsen "Maakuntahallituksen mielestä sisäasiainministeriön on pikaisesti selvitettävä maakuntien yhdistämistä ja Sipoon siirtämistä Helsingin seutukuntaan." (Se "Bevismaterial. Den 5 december 2006".) I "Vantaan maankäytön kehityskuva ja yleiskaavan tavoitteet" från den 24 november 2003 har förutom metrolinjen från Mellungsbacka till Håkansböle även den alternativa linjen från Mellungsbacka till Östersundom tagits med, fastän hela Västersundom är markerat som grönområde. Å andra sidan är Västersundom även markerat som ett av tio utredningsområden. (Se bilden ovan.) I utvecklingsbilden från 2003 heter det dock om detta utvecklingsområde följande:

Helsinki-Sipoo-Porvoo aluerakenneselvityksessä tutkitaan kuntien yhteistyönä Helsingin seudun kaukaisen tulevaisuuden kasvumahdollisuuksia. Vantaan kaupungin ei tässä yleiskaavatyössä ole tarpeen muuttaa Länsimäen tai Länsisalmen maankäyttöä.

Trots att landskapsstyrelsen för Nylands förbund 2004 krävde att "Västerkullakilen" görs till utredningsområde, togs markeringen senare bort. I ett utlåtande från 2005 konstaterade Helsingfors följande om Västersundom:

Alue oli merkitty Vantaan maankäytön kehityskuvassa yhdeksi suunnitelman selvitysalueeksi. Nyt on selvitysaluemerkinnästä luovuttu, koska selvitykset katsottaneen tehdyiksi.

I den tidigare i veckan godkända generalplanen för Vanda är Västersundom alltså inget utredningsområde, fastän Helsingfors krävt att området markeras som utredningsområde och inte som grönområde. I utlåtandet från 2005 skriver Helsingfors följande:

Oikeusvaikutteisen yleiskaavan laajat virkistysaluemerkinnät merkitsevät käytännössä pääkaupunkiseudun itäisen kasvusuunnan kestävään kehitykseen perustuvan laajenemisen estymistä.

Efter att Vanda godkänt generalplanen bör utvidgningen av huvudstadsregionen österut alltså i praktiken vara förhindrad, åtminstone om man vill motivera utvidgningen med ekologiska argument.

Skriftligt spörsmål om betydelsen av folkomröstningar. Den 22 december 2007

Riksdagsledamot Antti Kaikkonen har under den gångna veckan lämnat in ett skriftligt spörsmål till riksdagens talman. Rubriken är "Kunnallisen kansanäänestyksen kunnioittaminen". Jag citerar ur spörsmålet:

Valtioneuvoston 28.6.2007 tekemä päätös kuntajaon muuttamisesta Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä on merkittävä kuntajakolain tulkintaa ohjaava ennakkoratkaisu. Vastaavia osakuntaliitoksia ei ole aiemmin tehty. Päätös loukkaa useiden merkittävien kuntajakolakiin perehtyneiden asiantuntijoiden mukaan vakavalla tavalla kuntajakolakia. Myös asian esitellyt ministeri Mauri Pekkarinen katsoi päätökseltä puuttuvan lailliset edellytykset.

Kunnan asukkaiden ja kuntien oikeus itsehallintoon on niin kansainvälisoikeudellisesti kuin kansallisen perustuslain nojalla tunnustettu. Suomi on allekirjoittanut Euroopan neuvoston paikallisen itsehallinnon peruskirjan. Sen 3. artiklan mukaan kunnallisen itsehallinnon keskeisin periaate on yhteisön - kunnan - asukkaiden oikeus omavastuiseen paikalliseen asioiden hoitoon kuntarajoin rajatulla alueellaan. Kuten asiantuntijat toteavat, peruskirjan noudattamisessa ei eurooppalaisen käsityksen mukaan ole kyse pelkästään muodollisesta artiklojen kirjaimellisesta minimitason ylittämisestä, vaan periaatteellisesta ja tavoitteellisesta itsehallinto-oikeuden toteuttamisesta. Peruskirjan perusteluissa on lisäksi aikanaan todettu, että juuri kunnan alueen loukkaamattomuuden suoja ja turva aluejakojen mielivaltaisia muutoksia kohtaan on yksi itsehallinto-oikeuden kulmakivistä. Euroopan neuvoston kuntia ja alueita edustava kongressi myös seuraa peruskirjan sisällön ja tavoitteiden toteutumista.
...

Edellä olevan perusteella ja eduskunnan työjärjestyksen 27 §:ään viitaten esitän asianomaisen ministerin vastattavaksi seuraavan kysymyksen:

Katsooko hallitus, että kansanäänestyksessä kanavoituneella kuntalaisten yksimieliselläkään mielipiteellä ei ole merkitystä kunnalliseen itsehallintoon kajottaessa huolimatta perusoikeusmyönteisen laintulkinnan vahvistuvasta roolista, ja haluaako hallitus vahvistaa kansanäänestystä osallistumisen väylänä ja oikeudellisena keinona kanavoida kansalaisten tahtoa?

Naturskyddsområdet växer. Den 21 december 2007

Helsingin Sanomat har mitt på dagen publicerat FNB:S notis "Sipoonkorven luonnonsuojelualue laajenee". Det är Vanda - inte Helsingfors - som har bytt mark med staten, så att naturskyddsområdet innanför Sibbo storskog växer med 250 hektar. Med notisen har Helsingin Sanomat publicerat en karta med en avgränsning av Storskogen, enligt vilken gränsen i söder går vid Borgå motorväg. (Se ovan.) FNB:s notis bygger på Nylands miljöcentrals pressmeddelande med rubriken "Sipoonkorven luonnonsuojelualue laajenee 250 hehtaarilla". Yle publicerade redan den 5 december en notis med rubriken "Maanvaihto Vantaan ja valtion välillä varmistuu". Helsingfors hade tänkt sig ett liknande markbyte som Vanda nu förverkligat, men Helsingfors har kopplat samman skyddet av (delar av) Sibbo storskog med en annektering av sydvästra Sibbo. I Helsingfors väntar man ännu på domslutet från HFD.

Jag har svårt att förstå att man i Sibbo inte i högre mån försökt avvärja den planerade annekteringen genom att betona skyddet av Sibbo storskog och de värdefulla kulturlandskapen i Östersundom. I stället har man kopierat Helsingfors planer och hävdat att man kan förverkliga dem själv, fastän man från Helsingfors sida öppet har deklarerat att Helsingfors i första han är ute efter goda skattebetalare. Genom att redan våren 2006 göra upp planer för massiv bebyggelse i Östersundom och de södra delarna av Sibbo storskog skapade man bland Helsingforspolitikerna ett kompakt stöd för en annektering. Det är i någon mån begripligt att Samlingspartiet, SDP och Centern i Sibbo stöder Sibbos nya politiska linje. Ju snabbare Sibbo växer, desto snabbare förlorar Sfp makten och desto snabbare kan dessa partier själva ta över. Å andra sida har Samlingspartiet, SDP och Centern redan nu kuppartat tagit makten, fastän Sfp fortfarande har de viktigaste politiska posterna. Ett annan orsak för Samlingspartiet, SDP och Centern att tro på Sibbos nya tillväxtpolitik är att man vill skylla gränstvisten på Sfp:s (och de Grönas) traditionella politik. Det är inte så lätt att medge att man själv i gränstvisten låtit sig luras och utnyttjas av Helsingfors.

Genom att vintern 2006 "erbjuda Helsingforregionen samarbete" (HS 4.2.2006) möjliggjorde "oppositionen" i Sibbo den felaktiga uppfattningen att sammarbetet med Sibbo varit svårt. Bakom kulissena torde kommunens ledning ha förhandlat med Helsingfors, men det samarbetet har tydligen varit allt för känsligt att lyfta fram. Det är lika väl svårt att förstå att Sfp och De gröna ställt sig bakom den nya extrema tillväxtpolitiken, som Samlingspartiet, SDP och Centern enligt Jouko Tikkanens bok Sipoon Ryöstö försökte genomdriva redan våren 2006. Så länge Hannes Manninen satt kvar som bostads- och kommunminister och så länge statsrådet inte hade gjort sitt beslut fanns det ett visst befog för den politiken, men det finns det knappast längre.

Inget utredningsområde. Den 20 december 2007

I Borgåbladet ingår idag en recension av Jouko Tikkanens bok Sipoon Ryöstö. Boken lovordas inte för några litterlära kvaliteter, men vad kan man vänta sig av en roman i vilken en stor del av texten är direkt kopierad från offentliga dokument?

En detalj som jag ännu inte kommenterat är att Tikkanen i sin bok ägnar relativt mycket utrymme åt planerna på ett köpcentrum i Östersundom. Det förefaller som om Tikkanen anser att de som fällde planerna på ett köpcentrum bär ansvar för Helsingfors agerande. Min egen uppfattning är att Sibbo genom planerna på ett affärscentrum snarare bjöd ett lillfinger åt Helsingfors. Det är svårt att veta hur det förhåller sig, då det från Helsingfors kom motstridiga signaler. Åtminstone jämnade Sibbo genom planerna på ett köpcentrum vägen för en "utvidgning av samhällstrukturen".

Liksom jag nämnde i gårdagens blogginlägg godkände stadsfullmäktige i Vanda på måndagen den nya generalplanen för Vanda. Vanda har tillsammans med generalplanen publicerat olika sammanställningar av dokument, bl.a. ett med utlåtanden och svar på utlåtanden ("Yleiskaavaluonnoksesta saadut lausunnot ja niiden vastineet 24.10.07"). Bland utlåtandena finn Sibbo kommuns utlåtande över förslaget till generalplan för Vanda. (Utlåtandet i vilket Sibbo kritiserar Vanda för att bl.a. ha markerat hela den så kallade Västerkulla kilen som grönområde, har bifogats till Sibbo kommuns besvär över statsrådets gränsbeslut.) Här finns även Helsingfors stads utlåtande från den 18 juni 2007. Jag citerar ur det rätt anmärkningsvärda utlåtandet:

Kaupunginhallitus antoi lausuntonsa Vantaan maankäytön kehityskuvasta ja yleiskaavan tavoitteista 25.8.2003 ja seikkaperäisen lausunnon yleiskaavaluonnoksesta. Molemmissa lausunnoissa kiinnitettiin vakavaa huomiota erityisesti siihen seikkaan, ettei Vantaa lainkaan ole ottanut yleiskaavassaan huomioon seudullisessa yhteistyössä erittäin tärkeänä pidettyä kaupunkirakenteen avaamista raideliikenteen (metron jatkeen) varassa Helsingistä itään Vantaalle ja edelleen Sipooseen. Yleiskaavan aluevarausmerkinnät Vantaalla ovat tältä osin ennallaan eli pääosin suojelu- ja virkistysalueita.

Näin siitä huolimatta, että Uudenmaan maakuntakaavassa merkittävä osa nk. Västerkullan kiilan alueesta, aina Kehä III:een saakka on osoitettu taajama-alueeksi. Kaavaselostuksen sivulla 14 todetaan, että maakuntahallitus päätti 23.8.2004 maakuntakaavaehdotusta käsitellessään edellyttää, että" nk. Västerkullan alueen kehittämisvaihtoehdot selvitetään vaihekaavan tai muun vastaavan prosessin kautta yhteistyössä asianomaisten viranomaisten kanssa. Selvitystyö ei ole vielä käynnistynyt."

Meneillään oleva yleiskaavatyö olisi tarjonnut tähän mitä parhaimmat mahdollisuudet. Länsimäen ja Sipoon rajan väliset alueet tulisi voida varata asuntorakentamiseen, samalla kuitenkin tärkeät luonnonsuojelu- ja virkistysarvot huomioon ottaen. Se myös tukisi mitä parhaiten väestön ja palvelujen säilymistä alueella, mistä kaavaselostuksessa aiheellisesti kannetaan huolta.

Kun Sipoon lounaisosaa koskeva kuntajaon muutos on parhaillaan valtioneuvostossa ratkaistavana ja Sipoossa tekeillä oleva yleiskaava on luonnosvaiheessa, olisi tarkoituksenmukaista merkitä Kaakkois-Vantaa nyt käsillä olevassa kaavassa selvitysalueeksi.

Jag har i mina blogginlägg "Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006" och "Alternativa planer för Västersundom. Den 30 december 2006" noterat att det var Pekka Myllyniemi som understödde Pekka Sauris förslag att "utvecklingsalternativen för det såkallade Västerkulla-området utreds via en etapplan eller en annan motsvarande process i samarbete med berörda myndigheter". I blogginlägget från den 20 oktober 2006 skrev jag felaktigt att Sauris förslag godkändes vid landskapsfullmäktigemötet den 14 december 2004. I själva verket var det, liksom Helsingfors säger i det ovanciterade utlåtandet, just vid landskapsstyrelsmötet den 23 augusti 2004 som landskapsstyrelsen föreslog att göra "Västerkullakilen" till utredningsområde. (Beslutsprocessen vid landskapsstyrelsens möte finns dokumenterat i ett protokollutdrag från landskapsfullmäktigemötet den 14 december 2004.)

Helsingfors säger i sitt utlåtande över förslaget till generalplan vidare att "Västerkullan kiilassa viheralueiden laajuus sekä se miten pohjoiseteläsuuntainen viheryhteys Helsingistä Sipooseen turvataan, tulisi kuitenkin päättää vasta Sipoon suunnitelmien ja alueliitosasian ratkettua." Däremot konstateras det att "Helsingin kaupunki on ilahtunut siitä, että yleiskaavaehdotuksessa on Västerkullan kiilan rajaan merkitty nuolella tavoitteellinen merkintä 'raideliikenteen kehittämissuunta' ja tu-merkinnällä täsmennys 'liikenneväylän tunneliosuus'." Dess värre stämmer pilen väl överens med det altermativa förslaget att metrolinjen från Mellungsbacka förlängs till Håkansböle i Vanda. Detta alternativ finns även inritat på landskapslanen, men Vanda har varit tillmötesgående nog att inte rita ut denna metrolinje på generalplanen. Istället har man ritat ut en linje för snabbspårvagn från Mellungsbacka till Håkansböle.

Vanda har även publicerat äldre utlåtande från en tidigare utlåtelserunda under rubriken "Yleiskaavaluonnoksesta saadut lausunnot ja niiden vastineet 19.3.07". Sammaställningen inkluderar ett utlåtande som Helsingfors gav den 9 maj 2005. Jag citerar ur helsingfors utlåtande:

Vantaan itäisen osan kaavamerkinnät ja jotkin liikenneratkaisut vaativat vielä tarkennusta.

Pääkaupunkiseudun kehitystä ei saa estää

Vantaan maankäytön kehityskuvasta ja yleiskaavan tavoitteista antamassaan lausunnossa Helsingin kaupunki painotti voimakkaasti tarvetta varmistaa pääkaupunkiseudun laajentumissuunta myös itään metroon tukeutuen. Vantaan kaakkoisosassa on merkittävä mahdollisuus lisätä asuntotuotantoa jatkamalla metroyhteyttä suoraan Mellunmäen asemalta itään Vantaalle ja Sipooseen. Tämä pääkaupunkiseudun maankäyttöyhteistyön yksi ydinkohta ja keskeinen kehittämiskohde on yleiskaavaluonnoksessa yllättäen täysin sivuutettu.

Yleiskaavaluonnoksessa koko laaja Itäväylän ja Porvoonväylän välinen rakentamaton alue on merkitty virkistysalueeksi. Merkintöjä ei voi pitää hyväksyttävinä etenkään, kun seudulliset kehittämistavoitteet ilmaisevassa, joulukuussa 2004 hyväksytyssä Uudenmaan maakuntakaavassa alue on Kehä III:een saakka osoitettu taajamatoimintojen alueeksi, jonka läpi kulkee ohjeellinen metrovaraus.

Heti näiden Vantaan alueiden takana myös Sipoon puolella on Helsingin omistuksessa varsin laajoja alueita eli yhteensä noin 1 750 ha. Vantaan tai Sipoon suunnitelmissa ei kenties vielä ole nähty näiden alueiden rakentamisen seudullisia mahdollisuuksia samalla tavoin kuin Helsingissä, lukuun ottamatta Sipoon joitakin suunnitelmia Itäsalmen alueella. Vaikka alueiden varsinainen rakentaminen olisi vielä kaukana, yleiskaavamerkinnöillä on olennainen merkitys sille, miten kyseisten alueiden kehittämiseen tulevaisuudessa suhtaudutaan. Luonnoksen virkistysaluemerkinnät merkitsevät käytännössä pääkaupunkiseudun itäsuunnan kehittämisen oleellista vaikeuttamista.

I sitt utlåtande från 2005 låter Helsingfors alltså förstå att Vanda riskerar hota huvudstadsregionens utveckling österut. Däremot noteras faktiskt "Sipoon joitakin suunnitelmia Itäsalmen alueella", som ses som ett tecken på att man i Sibbo i någon mån har sett "näiden alueiden rakentamisen seudullisia mahdollisuuksia". Vad Helsingfors här syftar på lämnar jag åt läsaren att fundera ut. I utlåtandet ger Helsingfors en fullständigt felaktig bild av sin markegendom på 1 750 hektar, som i verkligheten är utspridd på en stor del av kommunen och till största delen är helt olämplig för bebyggelse. (Föreningen För Sibbo har igår på föreningens webbplats publicerat bilder från Helsingfors "färdiga tomtmark" vid Husövägen.) Även i utlåtandet från 2005 kräver Helsingfors att området "mellan Västerkulla och gränsen till Sibbo" markeras som utredningsområde. Jag citerar:

Seudun tasapainoisen kehityksen toteuttamiseksi yhdyskuntarakennetta on kehitettävä myös idässä. Tämä tapahtuu parhaiten tukeutumalla raideliikenteeseen, tässä tapauksessa metroon. Tämän vuoksi Vantaan yleiskaavaan tulisi merkitä metrovaraus välittömästi Helsingin rajalta Länsimäestä Sipoon rajalle niin, että metro voi jatkua luontevalla tavalla Sipoon puolella vähintään Itäsalmeen. Länsimäen ja Sipoon rajan väliset alueet, siltä osin kuin nyt ne on merkitty virkistyskäyttöön, tulee osoittaa asuntorakentamisen alueeksi, kuitenkin niin, että pohjois-eteläsuuntainen virkistysyhteys Porvarinlahdelta, Mustavuorelta ja Vuosaaren Uutelasta pohjoiseen turvataan.

Helsingin kaupunginhallitus katsoo, että tätä pääkaupunkiseudun kehittämisen kannalta olennaista kysymystä ei pidä eikä voi lykätä kauemmas tulevaisuuteen vaan siihen tulee ottaa kantaa tällä yleiskaavakierroksella. Vähintäänkin kyseiset alueet tulee merkitä selvitysalueiksi tai vaihtoehtoisella merkinnällä nykyinen käyttö/uusi käyttö, kuten Helsingin yleiskaavassa on tehty sellaisten alueiden osalta, joiden kehittämisen yksityiskohdat eivät vielä ole kaikilta osin ratkaistuja. Oikeusvaikutteisen yleiskaavan laajat virkistysaluemerkinnät merkitsevät käytännössä pääkaupunkiseudun itäisen kasvusuunnan kestävään kehitykseen perustuvan laajenemisen estymistä.

Trots att Helsingfors med Pekka Myllyniemis hjälp lyckades få Nylands förbund att kräva att Västersundom görs till utredningsområde har Vanda på sin nya generalplan markerat hela området som rekreationsområde.


För övrigt var det Helsingfors förvaltningsdomstol och Högsta förvaltningsdomstolen som med sina beslut från den 7 juli 2004 (04/0544/5) respektive den 26 maj 2005 (T 1255) stoppade planerna på ett köpcentrum i Östersundom, "valtakunnallisesti merkittäväksi kulttuurihistorialliseksi ympäristöksi luokitellulle alueelle" ("Hallinto-oikeuksien asemakaavaratkaisujen kumoutumisperusteet 2001–2005").

Partiella kommunsammanslagningar. Den 19 december 2007

Statsrådet publicerade igår ett pressmeddelande med rubriken Ändringar vid årsskiftet: Kommunärenden och utvecklandet av förvaltningen till finansministeriet". I pressmeddelandet informeras det om att bl.a. kommunavdelningen vid årskiftet flyttar från inrikesministeriet till finansministeriet. I praktiken är de de avdelningar som Mari Kiviniemi ansvarat för som flyttar till finansministeriet, där Kiviniemi redan från tidigare har haft en fot. Detta betyder att det framöver är finansministeriet som ansvarar ändringar i kommunindelningen. Jyrki Katainen torde i stället för Mauri Pekkarinen vid behov vikariera Kiviniemi.

I det ovannämnda pressmeddelandet informeras det även om ändringar i kommunindelningen somträder ikraft den 1 juanuari 2008. En av kommunsammanslagningarna är en så kallad totalsammaslagning. De övriga ändingarna i kommunindelningen gäller partiella sammanslagningar. De är hela fem till antalet, vilket visar att ministrarna Matti Vanhanen och Mari Kiviniemi inte har haft helt fel då de angående Sibbofrågan påpekat att det gjorts ett flertal beslut om kommundelssammanslagningar. På sitt besök i Sibbo sade Kiviniemi att hon kunde visa upp en hel lista på partiella sammanslagningar. Jag tänkte ta en närmare titt på de fem aktuella kommundelssammanslagningarna för att se i vilken mån de faktiskt är jämförbara med fallet Sibbo. Det visade sig att det inte var lätt att hitta någon information om dem, vilket tyder på att ändringarna i kommunindelningen här inte var så betydelsefulla. Av de fem partiella sammanslagningarna har inrikesministeriet tagit beslutet om två, den ena den 23 november 2006 och den den andra den 27 april 2007. I det första fallet gäller den "partiella sammanslagningen" en hel fastighet, som visserligen inte är bebygd. I det andra fallet gäller ändringen i kommunindelningen en del av en gård. Även här är antalet invånare som överförs från en kommun till en annan 0. Vad de tre övriga "partiella sammanslagningningarna" beträffar är det Birkaland-Satakunda lantmäteribyrå som tagit beslutet den 20 juni. Här torde ändringen gälla naturliga gränser så som bäckar, som flyttat på sig en meter eller ett par.

Stadsfullmäktige i Vanda godkände på måndagen den nya generalplanen för Vanda. Det finns skäl att återkomma till generalplanen. Denna gång nöjer jag mig med att konstatera att Westerkulla och Västersundom, där utredningsman Pekka Myllyniemi förutsätter att det byggs två metrostationer för 20 000 invånare, inte har markerats som tätort eller ens utredningsområde. Hela Västersundom är markerat som rekreationsområde. En stor del av området är markerat som naturskyddsområde. Åkrarna i Westerkulla och Västersundom är markerade som "maisemallisesti arvokas alue". Se bilden ovan. De röda trianglarna markerar "arvokas rakennus tai rakennusryhmä".

Kaos hotar. Den 18 december 2007

Liksom väntat beslöt stadsstyrelsen i Helsingfors igår att besvära sig över landskapsplanen för Nylands förbund med anledning att landskapsplanen inkluderar området i Sibbo som enligt statsrådets beslut skall tillfalla Helsingfors. Helt utan diskussion antogs inte beslutet. Enligt en notis med rubriken "Helsingfors överklagar landskapsplan" i Hbl anmälde Jan D Oker-Blom (Sfp) avvikande åsikt. Jag citerar ur notisen:

Ringdansen kring gränstvisten mellan Sibbo och huvudstaden fortsatte i stadsstyrelsen i går. Nu vill man hindra Östra Nylands förbunds landskapsplan att vinna laga kraft.
Motiveringen är att landskapsfullmäktige inte kan godkänna en plan där sydvästra Sibbo finns med. Helsingfors hänvisar till regeringens beslut att överföra området till Helsingfors. Då stadsstyrelsen diskuterade frågan i går anmälde Jan D Oker-Blom avvikande åsikt.
- Området hör ännu till Sibbo. HFD:s beslut kommer i januari. Det är ingen idé att gå händelserna i förväg, säger Oker-Blom.

Strömfors kommunfullmäktiges beslut från igår att Strömfors inte går med i den nya kommunen Lovisa får följder för hela Östra Nyland. Christel Liljeström har på morgonen publicerat ett blogginlägg där hon kommenterar det nya läget. Hon berör även Sibbo i sitt inlägg:

Är det rätt vägval av Sibbo att tro på sig själv mellan storstäderna Borgå och Helsingfors? Har den visionen en framtid? Ställer våra politiker trovärdigt upp bakom detta? Allvarliga frågor som nu skall analyseras. För min del får betydelsen av HFD beslutet gällande annekteringen en ännu mer tung och avgörande roll när jag skall analysera ett hurudant Sibbo jag vill se i framtiden. Skulle annekteringen accepteras av HFD är det en hård törn för tilltron till självständiga baskommuner kring huvudstadsregionen.

I morgondagens Borgåblad torde det ingå en kort intervju med Liljeström, där Liljeström delvis upprepar funderingarna från blogginlägget. Jag citerar från tidningens texten på tidningens webbplats:

Som kommunstyrelseordförande i Sibbo säger Christel Liljeström att Sibbo ännu entydigt vill fortsätta som en självständig kommun. Idag är kommunen tillräckligt stor, och den generalplan som man nu arbetar med talar om en så stor tillväxt att Sibbo alldeles klart klarar gränserna.
Som privat politiker funderar hon i vidare banor. Är det strategiskt förnuftigt att då hålla Sibbo enskilt som en kil mellan huvudstadsregionen och ett Stor-Borgå?
– Här blir annekteringsbeslutet ännu viktigare, säger hon. Om Finland styrs enligt en linje där kommunal självständighet inte längre respekteras så är jag mycket mera skeptisk. Om HFD godkänner annekteringsbeslutet så ger det signaler åt andra kommuner att man kan komma med krav på mark.

Liljeström säger att Sibbo är en tillräckligt stor kommun för att förbli en självständig kommun. Även efter ett eventuellt förverkligande av ändringen i kommunindelningen skulle Sibbo ha ett invånar antal som överstiger invånarantalet på 16 000, som det tänkta Stor-Lovisa skulle ha haft. Kommunminister Mari Kiviniemi och Statsminister Matti Vanhanen hade redan gett grönt ljus åt den kommunsammanslagningen, vilket tyder på att 16 000 i detta fall enligt ministrarna uppfyller ramlagens krav på "minst cirka 20 000". Att Sibbo med en helt annan tillväxtpotential än Lovisanejden nyligen prickades av inrikesministeriet förefaller inkonsekvet. Möjligen berodde det på påtryckningar från Helsingfors, som vill tvinga Sibbo till ett närmare samarbete med huvudstaden. En alternativ förklaring är att inrikesministeriet tvärtom ville hjälpa Sibbo att via HFD:s domslut upphäva statsrådets Sibbobeslut. Det är inte en helt obetydlig detalj att kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi baserar sitt förslag på en felkalkylering enligt vilken Sibbo trots en gränsändring skulle uppnå ett invånarantal på 20 000 före år 2012. (Se "Räknefel. Den 24 november 2007".) Om HFD mot förmodan skulle godkänna statsrådets Sibbobeslut, skulle det bli totalt kaos. Då skulle hela kommunreformen vara hotad.

Konkurrens. Den 17 december 2007

I dagens nummer av Helsingin Sanomat infår en artikel med rubriken "Järvenpää ja Kerava pitävät kiinni liitosvaatimuksesta". Artikeln publicerades redan för en vecka sedan på tidningens webbplats under rubriken "Järvenpää ja Kerava eivät tingi liitosvaatimuksesta". I torsdags ingick på ledarsidan i Helsingin sanomat en artikel med rubriken "Yhteinen yleiskaava liian hidas keino". Jag citerar ur artikeln:

Asuntopolitiikka on ajautunut pattitilanteeseen, jota on vaikea purkaa. Valtio, kunnat ja rakentajat eivät pysty yhteistyöhön, ja siksi asuntojen tuotantotavoitteista on jääty pahasti jälkeen.

Näkemyseroja kuvaa se, että kokeneelle Tarastille ei selvinnyt, ovatko puheet tonttipulasta totta vai ei. Tarasti perääkin selvitystä siitä, "mistä todella on kysymys, jotta keskustelua käytäisiin oikeilla argumenteilla".

Att det inte för bostadsministerns man Lauri Tarasti klarnat huruvida det råder en tomtbrist eller inte är ytterligare ett bevis för att det inte (i sig) råder någon tomtbrist i huvudstadsregionen. Tomtbristen var åtminstone när det begav sig sommaren 2006 huvudargumentet för en annektering av sydvästra Sibbo. En trovärdig förklaring till bostadsbristen ger bostadsministern själv i en artikel med rubriken "Asuntoministeri Vapaavuori moittii Helsingin asuntomääräyksiä", som publicerades i lördagens nummer av Helsingin Sanomat. Bostadsminister Jan Vapaavuri (saml) kritiserar Helsingfors regel att medeltalet av arean för nya bostäder bör överstiga 75 kvadratmeter. Regeln torde framför allt motiveras av konkurrensen om goda skattebetalare. Jag citerar ur artikeln:

Väkinäiset säännöt ovat Vapaavuoren mielestä erityisen huolestuttavia, jos niitä perustellaan kilpailulla hyvistä veronmaksajista. "Jos näin on, viimeistään tämä todistaa, että nykyinen kuntarakenne on suurin syypää asuntokurimukseen."

"Helsingin seudun kuntien on päästävä yhteisvastuulliseen asuntopolitiikkaan, eikä kaikkein eniten kysyttyjen pienten vuokra-asuntojen rakentamista pidä rajoittaa keinotekoisesti seudun keskinäisen kilpailun nimissä."

Fastän Vapaavuori kritiserar Helsingfors bestämmelser, torde budskapet speciellt rikta sig till Esbo: Om inte Esbo bygger mera billiga hyresbostäder, blir en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen nödvändig. Helsingfors alternativ är en utvidgning österut. Helsingfors bestämmelser baserar sig förutom på tävling om goda skattebetalare även på en tävling om barnfamiljer, som har den sörsta tendensen att söka sig till kranskommunerna. Det finns emellertid ytterligare en förklaring till konkurrensen, som föranlett bristen på förmånliga hyresbostäder: Samlingspartiet. För Samlingspartiet i Helsingfors gäller det inte bara att hålla kvar goda skattebetalare innanför stadens gränser. Det gäller även att behålla den höga kvoten av högerväljare, som gör Samlingspartiet till det största partiet i huvudstaden.

Helsingfors stad har vid middagstid publicerat tilläggslistan till stadsstyrelsens möte i kväll. Som bilaga till tillägslistan ingår förslaget att staden besvärar sig över landskapsplanen för Östra Nylands förbund. Helsingfors stads förvaltningscentral noterar här att Sibbo enligt kommunindelningslagen inte har rätt att besluta om området som enligt statsrådets beslut skall tillfalla Helsingfors. En annan sak är vilken rätt landskapsförbundet har. Även här torde det saknas prejudikat, emedan det är unikt att ett område av en kommun annekteras av en kommun som hör till ett annat landskapsförbund. Jag citerar ur tillägslistan:

Itä-Uudenmaan maakuntaliitto saa tehdä Sipoon kuntaa koskevia päätöksiä, koska Sipoon kunta on maakuntaliiton jäsen ja käyttää tältä osin itsehallintooikeuttaan yhdessä maakuntaliiton muiden kuntien kanssa.

Kun Sipoon kunnalta kuitenkin puuttuu toimivalta tehdä päätöksiä, jotka koskevat Helsingin kaupungille siirtyvää aluetta, kuntajakolain 33 §:ää on tulkittava niin, että myös maakuntaliitolta puuttuu toimivaltaa hyväksyä maakuntakaava, jolla ohjattaisiin kaavoitusta ja maankäyttöä toiseen maakuntaan siirtyvän alueen osalta.

Situationen är intressant med tanke på att även Sibbo kommun besvärar sig över landskapsplanen.

Helsingfors besvärar sig över landskapsplan. Den 16 december 2007

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Helsinki: Itä-Uudenmaan näpit irti Lounais-Sipoosta". Jag citerar ur artikeln:

Helsinki haluaa itäuusmaalaisten näpit irti Lounais-Sipoon suunnittelusta.

Kaupunginjohtaja Jussi Pajunen esittää kaupunginhallitukselle, että Helsinki valittaa Itä-Uudenmaan marraskuussa hyväksytystä maakuntakaavasta ympäristöministeriöön.

Kaupunginhallitus käsittelee asiaa kiireellisenä maanantaina.

Helsingin lakimiesten mukaan Itä-Uudenmaan maakuntavaltuusto ei olisi saanut päättää uudesta maakuntakaavasta myös Lounais-Sipoon osalta.
...

Helsinki tulkitsee kuntajakolakia niin, että Sipoon kunta ja sitä kautta Itä-Uudenmaan liitto eivät voi tehdä päätöksiä Lounais-Sipoosta, koska sitä ollaan siirtämässä Uudenmaan liittoon kuuluvaan Helsinkiin.

Ärendet behandlas alltså i brådskande ordning och finns inte med i den ursprungliga föredragningslistan. Från Helsingin Sanomats artikel förefaller det som om problemet var att landskapsplanen godkännts av Östra Nylands förbund och inte av Nylands förbund. Hur hade man förhållit sig till att Nylands förbund hade uppgjort en landskapsplan som inkluderat området innan HFD godkännt statsrådet beslut om ändring i kommunindelningen? Klart är i varje fall att Nylands förbund vill göra upp landskapsplanen för sydvästra Sibbo. Detta är ett av många exempel på att Pekka Myllyniemi, som är medlem i styrelsen för Nylands förbund, var olämplig som kommunindelningsutredare. För övrigt kan det noteras att även Sibbo besvärar sig över landskapsplanen.

Enligt Helsingin Sanomat är man i Helsingfors även missnöjda över att lanskapsplanen för Östra Nylands förbund inte innehåller en reservering för ett ersättande flygfält till flygstationen i Malm. Helsingfors har ju uttryckt sitt stöd för förslaget på ett flygfält i Backas mellan Kullo och Drängsby i Borgå. Det är för övrigt intressant att det segrande bidraget i tävlingen Greater Helsinki Vision hade placerat flygfältet mellan Kullo och Drängsby. Sista dagen som man kunde lämna in tävlingsbidragen (med deltagarens namn i ett slutet kuvert) var den 31 maj, men flygfältsutredningen offentliggjordes först den 16 augusti. Att vinnarna lyckats pricka in flygfältet på rätt plats har en förklaring. Det vinnande bidraget i tävlingen Greater Helsinki Vision WSP har även gjort flygfältsutredningen.

Intervjuer med Liljeström. Den 15 december 2007

Christel Liljestrom har igår kväll publicerat ett inlägg på finska på sin blogg, där hon kommenterar ett radioinslag tidigare i veckan. I Vega östnylands sändning sade Liljeström att hon ser goda tecken då det gäller högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut. Som ett positivt tecken nämnde Liljeström i intrevjun i Vega Östnyland att andra kommuner tagit efter Helsingfors och Helsingfors och gjord anspråk på delar av sina grannkommuner. Allt tyder på att Sibbo blir ett prejudikat. I samma inslag i Vega Östnyland intervjuades även Helsingforspolitiker Maija Anttila, som Ansåg att fallet sibbo inte blir ett prejudikat. I sitt blogginlägg förundrar sig Liljeström över att Anttila analyserar situationen så annorlunda, men Liljeström visar Anttila oförtjänt respekt. Anttila analyserar ingenting, utan upprepar i politiskt syfte samma ogrundade påstående som andra politiker kommit med före henne.

Vad jag inte riktigt förstår är hur Liljeström tänker sig att fallet Tusby kan påverka HFD:s domslut i fallet Sibbo. Om domarna gör en rent juridisk bedömning, så borde de inte påverkas. Å andra sidan bör det vara klart att HFD ogiltigförklarar statrådets gränsbeslut, ifall domslutet görs på rena juridiska grunder. Betydelsen av att Kervo och Tusby följer Helsingfors i kölvattnet kan däremot ha betydelse ifall HFD tar politiskt hänsyn. Med tanke på fallet Tusby och andra planerade annekteringar har man på inrikesministeriet skäl att hoppas att HFD ogiltigförklarar Sibbobeslutet.

Liljeström publicerade igår kväll på sin webbplats även en intervju som hon gav för finska Yle i egenskap av viceordförande för Svenska folkpartiet. Den första frågan löd "Oliko Sipoonkiista kielipoliittinen?" Liljeström tyckte inte det, men ofrånkomligt har fallet Sibbo starka språkpolitiska dimensioner. Som jag ser det kunde fallet Sibbo åtminstone få språkrättsliga följder, ifall det går ända till Europadomstolen. Det kanske inte saknar betydelse att annekteringen har motiverats ameden "språkmur", som bl.a. den sittande kommunministern har velat störta. Månne inte de språkliga förhållandena i Sibbo och Östra Nyland gör det extra viktigt att den den lokala självstyrelsen respekteras?

East Coast City. Den 14 december 2007

Tävlingen Greater Helsinki Vision har avgjorts. Segraren har offentliggjortd idag. Enligt det segrande förslaget skall utvidgningen av metropolen koncentreras till södra Sibbo, metron förlängs till Söderkulla, Helsingors får ett nytt flygfält i Backas i Borgå och den av av Jussi Pajunen föreslagna tunneln till Tallin skall förverkligas. (Se bilden ovan.) Inte att undra på att Pekka Korpinen och de övriga jurimedlemmarna gillade förslaget.

Greater Helsinki, som till svenska förutom till ett större Helsingfors kan översättas till Storhelsingfors och Helsingforsregionen, har i det vinnande förslagets döpts till Metropolis. Södra Sibbo, som på kartan ovan betecknats me bokstaven C, har döpts till East Coast City. Det segrande förslaget heter Emerald. Kontrasten mellan Emerald och Holistic Uniqueness, som fick delat andra pris, är i ögon fallande. Enligt Holistic Uniqueness sker utvidgningen av Helsingforsregionen huvudsakligen i västlig och nordlig riktning.

Utpressning. Den 13 december 2007

Efter att TEHY-krisen var över höll statsminister ett omdiskuterat tal där han kritiserade TEHY:s metoder och underströk det oacceptabla i att idka utpressning mot staten. Själv tyckte jag mig kunna skönja en bitter överton i talet om utpressning. Det lät som om statsministern tagit utpressningen personligen, fastän det snarare var finansministern som pressades. Kanske ville statsministern lyfta fram det oacceptabla i utpressning av staten i allmänhet. Det föreföll som om han visste vad han talade om.
I Jouko Tikkanens bok Sipoon ryöstö utsätts statsministern personligen för utpressningsförsök. Statsministern har smygfilmats naken tillsammans med sin nya flickvän, som visar vara en lockfågel. Skildringen av utpressningen hör till de fiktiva detaljerna i Tikkanens bok, men Tikkanen är inte den första som föreslår att statsministern utsatts för utpressning. Det finns flera tecken som tyder på upressning. Ett är statsministerns agerande i fallet Sibbo.

Tikkanen förefaller på riktigt ha svårt att förstå hur statsrådet i somras kunde godkänna kommunindelningsutredarens förslag, fastän Sibbo hade ändrat sin politik och visat vilja att själv utveckla sydvästra Sibbo. Statsrådets beslut är obegripligt, om man tror att Sibbos (Sfp:s) traditionella politik varit orsaken till Helsingfors annekteringsprojekt, vilket den tidigare "oppositionen" i Sibbo gärna låtit förstå. Accepterar man att Sibbos senfärdighet bara varit ett svepskäl, är det lättare att förstå statsrådets beslut. Då måste man söka andra förklaringar till att vissa Centerministrar gett Helsingfors sitt stöd. Då behövs det inte heller nödvändigtvis några teorier om utpressning.

Jag finner det möjligt att statsministern faktiskt utsatts för utpressning, men mera sannolikt är det att han bara utsatts för politisk påtryckning. Våren 2006 gällde det att rädda kommun- och servicestrukturreformen. Då var det inte minst ledaren för det största oppositionspartiets riksdagsgrupp, Helsingfors dåvarande stadsstyrelseordförande som hotade. Under regeringsförhandlingarna fortsatte samma stadsstyrelseordförande att pressa på. Resultatet var ett "historiskt" metropolprogram, där en lösning på Sibbofrågan visserligen inte nämns, men mellan raderna torde ingå. Aldrig tidigare har lojaliteten till regeringsprogrammet betonats så starkt som under den nuvarande regeringen. Det är inte svårt att räkna ut vem i regeringen som understrukit att ingådda avtal måste följas.

Att Sibbo sommaren 2006 inte helt lyckades värja sig mot Helsingfors anspråk berodde enligt min bedömning i hög grad på att kommunen var splittrad. Genom att ge Sfp skulden till krisen gav "oppositionen" i Sibbo vatten på Helsingfors kvarn. Efter en förtroendeomröstning fick kommunstyrelseordföranden och kommundirektören fortsatt förtroende, men den politiska linjen svängde i enlighet med den tidigare "oppositionens" önskemål. Så skedde åtminstone enligt Tikkanens bok. Efter att statsrådet godkänt utredningsmannens förslag, trots Sibbos egna planer på kraftig tillväxt, förefaller kommunens nya linje inte längre motiverad, åtminstone inte ur Sfp:s synvinkel. Lika väl ifrågasätts inte den nya tillväxtpolitiken. Det ser även här nästan ut som om någon utsattes för utpressning. Troligtvis handlar det dock även i detta fall bara om politisk påtryckning.

Obalans. Den 12 december 2007

Yle har publicerat en notis med rubriken "Sibbo vill förbli lantlig idyll". I lokalnytt i Vega Östnyland ingår ett inslag om Folkkulturarkivets studium "Kommun i förändring", sär speciellt Sibbobornas reaktioner på annekteringsplanerna har studerats. I en notis med rubriken "Sibbo stoppar landskapsplanen" berättas vidare att Sibbo kommun ska besvära sig till miljöministeriet över landsskapsplanen för östra Nyland. Kommunstyrelsen i Sibbo anser att man borda ha väntat på Högsta förvaltningsdomstolens domslut, emedan planläggningen i de sydvästra delarna av kommunen är beroende av domslutet.


Kimmo Oksanen föreslår i sitt senaste blogginlägg angående reaktionerna på Lauri Tarastis rapport att "Helsinki, Espoo, Vantaa ja Kauniainen, mieluiten vielä Sipoo ja Kirkkonummikin, olisi järkevintä niputtaa yhdeksi kaupungiksi." Vad området beträffar motsvarar detta Jussi-Pekka Alanens förslag från 2004, men Alanens förslag till administrativ enhet handlade inte om en baskommun.


Då Hannes Manninen beställde en utredning om det finns behov av att ändra kommunindelningen mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad, var hans utgångspunkt att det råder en obalans i regionen. Åtminstone sade Pekka Myllyniemi vid ett besök i Sibbo att detta var Manninens utgångspunkt. Det är uppenbart att Manninen inte ville motivera en ändring i kommunindelningen endast med Helsingfors påstådda behov, utan ville se "problemen med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen" som hela regionens engelägenhet. Lika uppenbart är att ändringen i verkligheten endast var i Helsingfors intresse. Jag har i tidigare blogginlägg påpekat att Myllyniemi missförstått Helsingfors argumentering för en obalans i regionen. Således stämmer inte utredningsmannens påståenden om obaland. Detta är inte en obetydlig felaktighet, då just den påstådda snedvridningen i samhälsstruturen har varit ett centralt argument för en ändring i kommunindelningen.


Helsingfors har hävdat att utvecklingen av kollektivtrafiken har försvårats av att bebyggelsen i Helsingforsregionen brett ut sig i norr och väster. Därtill har Helsingfors hävdat att utbredningen av bebyggelsen i norr och väster är en följd av att huvudstadsregionen inte kunnat växa österut. Det senare är ett synnerligen tvivelaktigt påstående. Vad man i Helsingfors egentligen har bekymrat sig över är att kranskommunerna lockar till sig goda skattebetalare, medan Helsingfors måste ta ansvar för socialt boende. Helsingfors kunde visserligen göra förtjänst på att sälja tomtmark i sydvästra Sibbo, men vad man speciellt har varit ute efter i Östersundom är småhusbebyggelse innanför Helsingfors gränser. Detta har man även öppet medgett, fastän de officiella argumenten har handlat om balans och bostadspriser.
Det är ett faktum att det råder en viss obalans i samhällsstrukturen i huvudstadsregionen. Denna obalans är ett pronlem så länge huvudstadsregionen består av fyra städer som konkurrerar om goda skattebetalare. I konflikt med vad Myllyniemi hävdar i sin rapport har huvudstadsregionen främst vuxit i nordostlig riktning. Befolkningstätheten är betydligt högre i huvudstadsregionens östra halva än i Esbo. Den största skillnaden är emellertid att de förmånliga bostäderna är koncentrerade till den östra halvan, dvs Helsingfors och Vanda. Denna segregering är inte i sig ett problem, men det är ett problem för Helsingfors med tanke på skattebasen.


I söndagens nummer av Helsingin Sanomat ingick en artikel med rubriken "Missä avaintyöntekijöillä on varaa asua?". Ur artikeln framgår det att en representant för låginkomstagarna, närvårdarna endast har råd att bo i förorter. I samband med artikeln publicerade Helsingin Sanomat en karta som visar till vilka områden närvårdarna är koncentrerade. (Se ovan.) Av kartan framgår det att närvårdarna huvudsakligen bor i huvudstadsregionens östra halva, det vill säga i Helsingfors och Vanda. För Helsingfors (och Vanda) är detta inte ett socioekonomiskt problem i sig. Problemet är att Helsingfors (och Vanda) måste ta ansvar för att den lågavlönade arbetskraft, som även Esbo behöver.


En annektering av sydvästra Sibbo kunde i någon mån lindra det aktuella problemet med obalans i huvudstadsregionen. Denna obalans utgör emellertid ingen ifficiell motivering till en ändring i kommunindelningen. Det är dessutom oskäligt att Sibbo skulle offras för att Esbo inte bygger tillräckligt med förmånliga hyresbostäder. Västmetron och de av Jan Vapaavuori förespråkade kriterierna för statligt stöd till bostradsproduktionen torde där till bättre kunna lindra problemet. Däremot är det ingen lösning på det strukturella problemet i huvudstadsregionen att Sibbo själv förverkligar Helsingfors planer på småhusbebyggelse i Östersundom. Sibbos egna planer skulle bara förvärra problemet. I diskussioner om Sibbofrågan har man ofta jämfört Sibbo med Esbo. Det sista som man önskar i Helsingfors är dock att Sibbo blir ett nytt Esbo, såvida Sibbo inte blir en del av Helsingfors.