Öppna frågor kring metropolförvaltningen. Den 26 januari 2014

När det gäller tvångssammanslagningar har mycket hänt under den gångna veckan. Kommunminister Henna Virkkunen (saml.) meddelade överraskande på fredagen att hon ställer upp i EU-valet i maj. I lördagens Helsingin Sanomat lät hon dessutom förstå att hon är beredd att till vissa eftergifter angående kommunrefomen, fastän hon inte är beredd att avstå från paragrafen som skall möjliggöra tvångssammanslagningar. I fredags lät så väl den socialdemokratiska metropolministern Krista Kiuru som den socialdemokratiska gruppordföranden Jouni Backman förstå att socldemokraterna är beredda att avstå från utökandet av statsrådets befogenheter att utföra tvångssammanslagningar. Är tvångssammanslagningarna sen heller inte nödvändiga med tanke på "hållbarhetsunderskottet"? Jag är naturligtvis ironisk.

När det gäller kommunreformen kom kanske ändå samlingspartistiska riksdagsledamoten och före detta mediemogulen Eero Lehtis utspel i Suomen Kuvalehti (se "Eero Lehti: Pääministerin on keskeytettävä kuntauudistus") som den största skrällen. Att Lehti förhåller sig kritiskt till kommunreformen är ingen nyhet, men nu gick han hårt åt det egna partiet. Till saken hör att Lehtis egen stad Kervo hör till metropolområdet, som inte direkt berörs av det aktuella lagförslaget, som skulle möjliggöra tvångssammanslagningar.

Kommunreformen diskuterades på torsdagen i A-studio. Inkorporeringen av sydvästra Sibbo omnämndes här två gånger.

Lagligheten i utkastet till lag om tvångssammanslagningar har under den gångna veckan ifrågasatts från flera håll. Ett problem med lagförslaget är att den skulle göra kommunerna ojämlika, eftersom den enligt regeringens överenskommelse inte skulle beröra kommunerna i metropolområdet.

Hur som helst så torde metropollagen ha större betydelse för Sibbos framtid än den föreslagna ändringen i kommunstrukturlagen. Metropolförvaltningen behandlas i Åbo underrättelser 23.1 i en kolumn av Siv Sanberg med rubriken "Smog över metropolen". Sandberg frågar här b.la. vad som händer med den del av Nyland som blir utanför metropolen. Nylands förbunds landskapsdirektör Ossi Savolainen föreslog i veckan för sin del att även Borgå blir en del av metropolförvaltningen, ifall Sibbo blir det. (Se "'Borgå borde bli del av metropolförvaltningen'".) Savolainen tillägger att det är "klart att Lovisa också blir en del av metropolförvaltningen om Borgå ansluter sig". Savolainen anser vidare att även Lojo, Raseborg och Hangö borde gå med ...

Tvångssammanslagningar även i Helsingforsregionen. Den 19 januari 2014

mtv.fi 17.1 2014

I fredags godkände regeringen förslaget till en ändring av kommunstrukturlagen. Enligt finansministeriets pressmeddelande föreslås statsrådet få "utvidgad behörighet i fråga om kommunsammanslagningar i stadsregionerna". Lagsförslaget, som ministeriet publicerat endast på finska, skall enligt regeringens överenskommelse inte tillämpas på Helsingforsregionen, men jag har inte hittat någonting i lagförslaget som juridiskt skulle förhindra att tvångssammanslagningar även görs här, ifall lagförslaget godkänns av riksdagen. Dess värre räknar man med att den föreslagna lagändringen inte behövs för att genomdriva sammanslagningar i "metropolområdet". Förslaget till lag för en metropolförvaltning är inte ännu klar, men i liksom jag noterat i inlägget "Metoder. Den 12 januari 2014" kan man i Helsingin Sanomat 11.1 2014 i artikeln "Virkkunen puolustaapakkoliitoksia" ("Virkkunen: Helsingin seudulla vapaaehtoisuus ei kuntaliitoksissa riitä") läsa följande:

Kaupunkiseuduista suurinta, Helsinkiä ympäristöineen, aiottu pakkoliitospykälä ei koske, vaan Helsingin seudulle puuhataan metropolihallintoa.
"Tässähän ei ole kyse siitä että Helsingin seudulla ratkotaan ongelmia kuntien vapaaehtoisella yhteistyöllä, vaan tässä säädetään laki, jolla ratkotaan tiettyjä maankäytön ja liikenteen ongelmia", Virkkunen muistuttaa.
"Kevään esityksistä vahvimmassa metropolivaltuusto voisi päättää jopa alueen sisäisistä kuntarajoista."

Uppfylls planerna på en "stark" metropolförvaltning blir det tvångssammanslagningar även i Helsingforsregionen utan att man behöver tillämpa undantaget för stadsregioner. I metropolförvatningen föreslås kommunernas representation vara proportionell mot invånartalet, vilket gör att Helsingfors tillsammans med t.ex. Vanda kunde diktera kommunindelningen.

I offentligheten har bl.a. Henna Vikkunen hävdat att tvångssammanslagningar kommer att göras endast då kommuner inte frivilligt går samman. Det är som att säga att man tar till tvångsmetoder endast då order inte följs. Under hot löner det sig att lyda order - speciellt om man är beslutsfattare och vill ha en framtid även i den nya kommunen.

Möjligheten till tvångssammanslagningar är för regeringen mycket viktig, oberoende om de formella tvångssammanslagningarna blir många eller få. Det bör noteras att lagförslaget betyder utvidgad behörighet uttryckligen för statsrådet. Om sammasnlagningar verkligen var så viktiga i sig kunde regeringen med riksdagens stöd eventuellt redan nu göra tvångssammanslagningar. I inlägget "Inte bara kommunallagen. Den 31 januari 2009" har jag noterat att Heikki Harjula och Kari Prättälä i "Kuntalaki" lyfter fram riksdagens rätt att genom lagstiftning besluta om tvångssamanslagningar och i ett tillägg i en nyare upplaga påpekar att "Muutoksen edellyttämän lakiesityksen valmistelu on valtioneivoston poliittisen harkinnan varassa."

Metoder. Den 12 januari 2014

HS 11.1 2014

I fredags informerade kommunminister Henna Virkkunen om förslaget till tvångssammanslagningar i stadsregioner. Nästa vecka förväntas finansministeriet publicera lagförslaget som skall möjliggöra tvångssammanslagningar. Enligt regeringens överenskommelse från augusti kommer tvångssammanslagningar inte att göras i Helsingforsregionen. Frågan är vad denna överenskommelse har för betydelse, då den nuvarande regeringen ändå inte hinner tillämpa den tänkta lagparagrafen. Varför skulle de tänkta juridiska kriterierna för tvångssammanslagningar inte kunna uppfyllas i Helsingforsregionen?

HS 11.1 2014 s A 18

Helsingin Sanomat publicerade på lördagen även en artikel som i den digitala tidningen har rubriken "Virkkunen: Helsingin seudulla vapaaehtoisuus ei kuntaliitoksissa riitä". Här förutspår Virkkunen att det i framtiden kommer att finnas 3 eller 4 städer i metropolområdet, som nu består av 14 kommuner. Virkkunen kommer även med ett förslag till hur sammanslagningarna kunde förverkligas.

"Kevään esityksistä vahvimmassa metropolivaltuusto voisi päättää jopa alueen sisäisistä kuntarajoista."

Metropolförvaltningen kan alltså ses som ett redskap för att slå samman kommuner mot kommuners vilja. Kommunindelningsutredare  Mikko Pukkinen kom i fredags för sin del med ett förslag till redskap att genomdriva sammanslagningar mot kommunfunfullmäktiges vilja: folkomröstningar. I nyhetstexten "Metropolutredare vill ha folkomröstning om fusioner" kan man läsa följande:

- Vi som utreder fusionerna önskar förstås att vårt förslag blir verklighet. Frågan är ändå om det sker genom ett beslut i fullmäktige eller om vi måste ta till andra metoder, säger Pukkinen.
Till de här metoderna räknas en rådgivande folkomröstning.

Nytt tariffsystem. Den 5 januari 2014

 

I Helsingin Sanomat 29.12 2013 ingår en ledarartikel med rubriken "Rajat unohtuvat Helsingin seudulla". I ledaren noteras det att gränsernas betydelse i huvudstadsregionen kontinuerligt minskat. Här kan man man bl.a.läsa följande:

monelle naapurikunnan asukkaalle Helsinki on se oma kaupunkikeskusta, vaikka asunto olisikin kunnan rajan toisella puolella.

Tunne vain voimistuu, kun Helsingin seudun joukkoliikenne siirtyy parin vuoden kuluttua uusiin lipputariffeihin. Sen jälkeen käytännössä kaikki pääkaupunkiseudun kuukausilippulaiset voivat matkustaa kunnan rajan yli ilman lisämaksua.

Samoihin aikoihin valmistuu myös kaksi merkittävää raideyhteyttä, kun länsimetro ja kehärata otetaan käyttöön. Ne voimistavat säteittäisiä yhteyksiä kuntarajojen yli.

Vid sidan om den planerade metropolförvaltningen och samarbetsorganisationerna i Helsingforsregionen gör västmetron och det nya tariffsystemet att kommungränserna minskar i betydelse och blir osynligare. Detta torde i själva verket vara ett motiv bakom så väl västmetron som det nya tariffsystemet, som bygger på zoner. Samtidigt ser östmetron, som skulle sammanbinda inkorporeringsområdet med det övriga Helsingfors, inte ut att bli av. Och det nya tariffsystemet skapar en gräns mellan Östersundom och Helsingfors medan gränsen mellan Helsingfors och Esbo suddas ut. Även gränsen mellan Östersundom och det återstående av Sibbo förlorar i betydelse.

Det nya tariffsystemet har jag behandlat i flera inlägg på denna blogg: "Zongränser. Den 1 december 2007", "Zoner oberoende av kommungränserna. Den 2 december 2007" , "Långt från Helsingfors centrum. Den 25 januari 2012", "Zon C. Den 10 mars 2012" och "Undantaget Östersundom. Den 4 april 2012".