I juni 2018 gjorde undertecknad en framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Ur texten i e-postmeddelandet som den 26.6.2018 sändes till Helsingfors registratur hade några rader tyvärr fallit bort ur den egentliga framställningen, som bifogades som ett PDF-dokument. Framställningen återges här i sin helhet:
Enligt lantmäteriverkets fastighetsregister och kommunindelningsmaterial följer gränsen mellan Helsingfors och Vanda sedan den 1 januari 2009 den nuvarande, nya sträckningen för Österleden (regionalväg 170), som byggdes i samband med byggandet av Hamnvägen till Nordsjö hamn. Den nya vägsträckningen blev klar omkring ett år före Helsingfors och kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställningar till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. I dessa två framställningar från år 2006 följer förslaget till ny gräns mellan Helsingfors och Vanda i grova drag den gamla dragningen för Österleden, som går något längre söderut än den nuvarande. (I Helsingfors förslag ungefär längs vägens mittlinje, i Myllyniemis förslag söder om vägen.)
I lantmäteriverkets tolkning av utredningsman Myllyniemis förslag hade gränserna preciserats så att den föreslagna kommungränsen gick vid norra gränsen för vägverkets registerenhet för den gamla vägsträckningen (registerenheten 92-895-2-8). Detta förslag var framställt till påseende i början av år 2007 efter att kartorna hade kompletterats med svenskspråkiga namn. Då statsrådet tog sitt beslut om en ändring i kommunindelningen ingick i promemorian endast en karta som motsvarade förslaget i Myllyniemis rapport. Kartan hade tidigare använts i en powerpointpresentation då rapporten presenterades, eftersom det i själva utredningen inte fanns en entydig karta över kommunindelningsutredarens förslag. I den aktuella kartan hade gränsen längs Österleden ritats om så att den igen ungefärligen följde vägens mittlinje.
I statsrådets beslut om en ändring i kommunindelningen uppräknas alla fastigheter och registerenheter som helt eller delvis överförs till Helsingfors. I beslutet nämns bland områden som skall överföras från Vanda bl.a. ”en del av lägenheterna Harpas 6:71, Nikus 13:47 och Westerkulla 18:0”. På motsvarande sätt överfördes även delar av fastigheter från Sibbo. Vilken del av lägenheterna eller enheterna som skall överföras framgår inte ur beslutet. Tekniskt sett hade detta inte varit ett problem att exakt definiera gränsen mellan Helsingfors och Vanda utan hänvisning till en karta, eftersom gränserna för registerenheterna för allmän väg vid tidpunkten för beslutet var entydigt definierade. Där gränsen korsar järnvägen (och Ring III/Hamnvägen) kunde gränsen vid behov ha definierats med hjälp av existerande gränsrösen. Beslutstexten var, liksom beredningen i sin helhet, dess värre i högsta grad bristfällig. Utan hänvisning till en karta är det oklart var den nya gränsen går genom de fastigheter som endast delvis överförs till Helsingfors. Frågan var om det är inrikesministeriets karta, som ingick i beredningsmaterialet, eller lantmäteriverkets karta, som var framlagd till påseende, som definierade gränsen. I sitt besvär till högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut hävdar således Sibbo kommun att beslutet är oklart och därför bör ogiltigförklaras. Till besväret bifogade kommunen en karta ur vilken skillnaden mellan inrikesministeriets och lantmäteriverkets tolkning av gränsen framgår.
I sin förklaring till dem som besvärat sig över statsrådets beslut bifogade inrikesministeriet en ny detaljerad karta (bilaga 5 i fyra delar) på grundkartbotten med lantmäteriverkets preciserade tolkning (korrigering) av kommunindelningsutredarens förslag. Ur kartan framgår det med största tydlighet att gränsen enligt inrikesministeriet skulle gå där Österleden tidigare hade gått genom Vanda. I inrikesministeriets utlåtande till HFD säges det att någon karta inte ingår i statsrådets i beslut och att beslutet inte avviker till någon del från Nylands lantmäteribyrås tolkning av kommunindelningsutredarens karta. Detta är beredarens tolkning av statsrådets förslag och i sitt avgörande bekräftade högsta förvaltningsdomstolen denna tolkning.
I sitt besvär över statsrådets beslut om ändringen i kommunindelningen skriver Sibbo kommun följande:
”Det är omöjligt att enbart med beslutstexten som grund bedöma hur ärendet har avgjorts och var kommungränsen går för de fastigheter om vilka det i statsrådets beslut står ’en del av lägenheten x’ eller ’en del av lägenheterna x’.”
I sitt beslut säger HFD följande angående ovannämnda oklarheter:
”I statsrådets beslut uppräknas de fastigheter, registerenheter och delar av sådana vilka överförs till Helsingfors stad. Förteckningen motsvarar den preciserade karta som Nylands lantmäteribyrå har gjort utgående från kommunindelningsutredarens förslag och som har varit framlagd i beredningsskedet. Statsrådets beslut anger tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller. För de fastigheter eller andra registerenheter av vilka endast en del överförs till Helsingfors stad verkställs fastighetsförrättning enligt 43 § 2 mom. i kommunindelningslagen.
För lagligheten av statsrådets beslut saknar det betydelse att den karta som har varit en bilaga i motiveringspromemorian till statsrådets beslut en aning har avvikit från förteckningen över områden i statsrådets beslut samt från den ovan nämnda karta som Nylands lantmäteribyrå har preciserat med kommunindelningsutredarens framställning som utgångspunkt.”
I 43 § i den vid tidpunkten aktuella kommunindelningslagen står det följande:
”Har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra till följd av en fastighetsförrättning eller annars av något annat skäl än det som nämns i 45 §, skall fastighetsregisterföraren bestämma om ändring i den kamerala indelningen i överensstämmelse med kommunindelningen eller, om detta inte skall anses ändamålsenligt, hos ministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen. ...Om en del av en fastighet med anledning av ett beslut som avses i 42 § eller i 1 mom. skall överföras kameralt från en kommun till en annan, skall den genom styckning eller, ifall det är fråga om en tomt eller ett allmänt område, genom tomtmätning eller mätning av allmänt område ombildas till en självständig fastighet. Skall en del av någon annan registerenhet av ovan nämnda skäl överföras kameralt från en kommun till en annan, ombildas den till en ny registerenhet i enlighet med vad som bestäms genom förordning.”
Fastighetsregistret och fastighetsgränserna skall anpassas till kommungränserna (eller tvärtom), men poängen i Sibbo kommuns yrkande är att det är oklart var gränsen skall gå i de fall där den nya kommungränsen inte följer fastighetsgränserna. Problemet är här inte att gränsen på vissa ställen går igenom fastigheter, utan problemet är att man inte vet exakt var gränsen går igenom de aktuella fastigheterna som endast delvis överförs till Helsingfors. Då fastigheten Westerkulla 18:0 hade en areal på ca 3 kvadratkilometer eller 300 hektar hade det självfallet varit nödvändigt att i statsrådets beslut specificera till vilka delar fastigheten skulle överföras till Helsingfors. Lantmäteriverket hade naturligtvis inte befogenhet att efter statsrådets beslut avgöra om en, två eller tre kvadratkilometer av Västerkulla gårds marker skulle överföras. Statsrådets beslut anger inte alls tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller, då det varken i beslutet eller i promemorian refereras till lantmäteriverkets karta. Emellertid framgår gränsen tydligt ur kartbilagan i inrikesministeriets ovannämnda förklaring.
I sitt avgörande kommer högsta förvaltningsdomstolen inte med en giltig motivering till att statsrådets gränsbeslut skulle vara entydigt eller tillräckligt exakt, men man kan tolka avgörandet så att HFD ställer sig bakom inrikesministeriets tolkning av beslutet. Denna tolkning antog även Helsingfors stad, som under år 2008 publicerade flera kartor enligt vilken gränsen skulle gå vid Österledens gamla sträckning. Bl.a. tog statsstyrelsen i Helsingfors i juni 2008 ett beslut om att utlysa byggförbud i ett område vars gräns går längs vägens gamla sträckning. I april samma år beslöt stadsstyrelsen att gränsen för röstningsområdet 54G i Nordsjö skulle följa Österledens gamla sträckning. Detta beslut torde inte ha korrigerats (även om gränsen för röstningsområdet ritats om på nyare kartor), vilket betyder att ett område på 10 hektar mellan Österledens gamla och nya sträckning överhuvudtaget inte hör till något röstningsområde.
I ett e-postmeddelande till enheten statistik och forskning vid Vanda stad meddelade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i oktober 2008 att man beslutit att avvika från inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut om var den nya gränsen skall gå:
”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu. Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.”
I motiveringen till lantmäteriverkets tolkning av Helsingfors stads förslag till ändring i kommunindelningen från juni 2006 hade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå framhållit att gränsen flyttats från Österledens mittpunkt norr om vägen så att inte fastigheten för allmän väg skulle behöva splittras, eftersom kamerala styckningar orsakar kostnader för staten. Denna målsättning uppnås även i inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut och kartan som varit framställd för påseende. På lantmäteriverket hade man dock eventuellt missat att själva vägen flyttats något norrut och att en ny fastighet för allmän väg utbrutits ur fastigheten Westerkulla. Denna miss försökte man tydligen korrigera genom att göra en ny tolkning av statsrådets beslut. Dess värre har man på lantmäteriverket inte beaktat att man genom omtolkningen av gränsen bekräftar att statsrådets beslut var öppet för tolkningar och HFD:s domslut därmed felaktigt.
Den korrigerade gränsen är hela 1,4 km lång, fastän avvikelsen vad arealen beträffar endast är 10 hektar. Av dessa 10 hektar hörde 2 hektar till Westerkulla gård och det övriga området till vägverket. (Sedan ändringen i kommunindelningen trätt i kraft har en del av fastigheten Labbacka utbrutits till en registerenhet för järnväg, medan en del av den äldre registerenheterna för allmän väg överförts till fastigheten Labbacka.) Till försvar för beslutet att flytta gränsen norrut framhöll chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i ett telefonsamtal i december 2008 att någon karta inte ingår i statsrådets beslut och att beslutet därmed kan tolkas så att det ger en möjlighet att korrigera gränsen.
Lantmäteriverket har alltså bekräftat att statsrådets beslut var oklart eller öppet för tolkningar. Därmed borde högsta förvaltningsdomstolens avgörande återbrytas och statsrådets gränsbeslut tas om. I praktiken skulle detta leda till enorma praktiska problem, varför en mera funktionell och pragmatisk lösning är att betrakta lantmäteriverkets gränstolkning som felaktig. Den kamerala indelningen är ett faktum och därmed har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra. I statsrådets beslut heter det att inlösningsenheten 2:8 från lokaliseringsområdet 895 för landsvägar i sin helhet skall överföras till Helsingfors, men registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) omnämns inte.
Således föreslår undertecknad en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad så att kommunindelningen stämmer överens med lantmäteriverkets fastighetsregister. Gränsen föreslås gå norr om registerenheten för allmän väg 91-895-2-45. Till Helsingfors skulle förutom registerenheten 91-895-2-45 även delar av registerenheten för allmän väg 91-895-2-46, del av registerenheten för järnväg 91-871-1-1 och fastigheten Labbacka 91-417-18-3 överföras till Helsingfors, så att dessa fastigheter och registerenheter i sin helhet skulle höra till Helsingfors.
Den föreslagna ändringen i kommunindelningen kan anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.
Den 18 oktober gavs följande svar:
Ni har föreslagit, att en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad är nödvändig, så att kommunindelningen skulle stämma överens med lantmäteriverkets fastighetsregister. Enligt er mening borde gränsen gå norr om fastigheten för allmän väg 91-895-2-45. Till Helsingfors skulle överföras förutom fastigheten 91-895-2-45 även delar av fastigheten för allmän väg 91-895-2-46, del av fastigheten för järnväg 91-871-1-1 och fastigheten Labbacka 91-417-18-3, så att dessa fastigheter i sin helhet skulle höra till Helsingfors.
Saken har utretts vid stadsmiljösektorns markegendom och tomter –enhet samt vid stadskansliets rättstjänst.
De åtgärder för justering av gränsen som ni föreslår är inte aktuella, eftersom gränsen mellan städerna redan nu är dragen på det ställe som ni föreslår. De kamerala styckningarna av tomterna har genomförts och registrerats. Eftersom styckningarna har vunnit laga kraft och kommungränsen redan sammanfaller med styckningsgränserna är det inte skäl att vidta några nya åtgärder. Inte heller med hänsyn till Högsta förvaltningsdomstolens domslut från 2008 finns det grunder för en fortsatt granskning. Tiden för framställande av invändningar har gått ut fem år efter domslutet.
Att det har gått över fem år sedan lantmäteriverket gjorde en kameral indelning som strider mot statsrådets beslut om kommunindelningen torde inte ha någon betydelse. Den administrativa kommunindelningen ändras eller anpassas inte automatiskt med tiden till den kamerala indelningen. Enligt kommunindelningslagen från 2009 liksom enligt gällande kommunstrukturlag kan förrättningsmännen då vissa villkor uppfylls besluta om ändring av den administrativa kommunindelningen vid en fastighetsförrättning. Denna lag hade dock inte trätt i kraft vid årsskiftet 2008-2009, om än man på lantmäteriverket utanför protokollet hänvisade till lagändringen och fastighetsregisterförarens kommande rättigheter då man gjorde den modiga (om)tolkningen av statsrådets gränsbeslut. Till saken hör att Arto Sulonen, som i egenskap av tjänsteman på inrikesministeriet ansvarade för den bristfälliga beredningen av statsrådets beslut, var ordförande för kommunindelningslagarbetsgruppen som beredde kommunindelningslagen från år 2009. Denna lag var även i övrigt ämnad att retroaktivt legitimera den aktuella ändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors stad, Vanda stad och Sibbo kommun. Lantmäteriverket kunde enligt nuvarande lag eventuellt ta ett beslut om att ändra den administrativa kommunindelningen så att den motsvarar den kamerala indelningen, men det förutsätter att myndigheten medger att man år 2008 gjort en felaktig tolkning av statsrådets beslut från år 2007. Några andra beslut om var den administrativa gränsen går torde alltså inte ha gjorts sedan statsrådets beslut i juni 2007. Framställningen till ändring i kommunindelningen från 26.6.2018 är ingen invändning mot något domslut och formellt sett inte heller någon invändning mot fastighetsförrättningen eller förhandsregistreringen från 2008 som resulterade i den kamerala indelningen som trädde i kraft 1.1.2009.
Att lantmäteriverket år 2008 kunde tolka gränsen mellan Helsingfors och Vanda så som man gjort beror på att statsrådets beslut var oklart. Det är dock uppenbart att statsrådet inte beslöt om att registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) skulle överföras till Helsingfors. Registerenheten räknas i statsrådets beslut inte upp bland de fastigheter och övriga registerenheter som skall överföras till Helsingfors och området för registerenheten för allmän väg finns inte med i området som skall överföras till Helsingfors på en enda officiell eller till påseende framställd karta med kommunindelningsutredarens förslag till ändring i kommunindelningen.
Lantmäteriverket har motiverar sin tolkning av gränsbeslutet med att det är funktionellt att Österleden i sin helhet hör till Helsingfors, men Helsingfors stad har lagt fram planer på att flytta vägen tillbaka söderut.
Eftersom det är oklart var gränsen mellan Helsingfors och Vanda går föreslår undertecknad nu att det formellt görs en ny ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad, så att gränsen vid Österleden går där den skulle gå enligt beredarens och inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut från år 2007. Se kartan nedan.
Även den nya föreslagna ändringen i kommunindelningen kan anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.
Helsingfors den 22 oktober 2018
Inlägg
