Hiltunen var socialdemokraternas förhandlare tack vare att hon var medlem i den ovannämnda gruppen i egenskap av representant för Kommunförbundets styrelse. Socialdemokraternas andra medlem i strukturgruppen var Leila Kostiainen i egenskap av statssekreterare. Eftersom strukturgruppen var en parlamentarisk grupp var även oppositionspartiet Samlingspartiet representerat. Samlingspartiets representant, som även representerade Kommunförbundets styrelse, var Maija Perho. Oppositionspartiet Samlingspartiet och dess representant i strukturgruppen hade ingen synlig roll i slutet av förhandlingarna om kommunreformen, men Vanhanen hade redan tidigare under våren förhandlat och kommit överens med partiordförande Jyrki Katainen om inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Här gick Katainen inte sitt eget partis intresse, utan torde ha förhandlat under påtryckningar från Samlingspartiets i Helsingfors. Men Vanhanen hade inte behövt förhandla med oppositionsledaren, om inte beredningen av kommunreformen hade varit "parlamentarisk" och inkluderat oppositionen.
Ytterligare en partiledare var involverad i kohandeln om sydvästra Sibbo: Eero Heinäluoma, SDP. I själva verket skall partiordförandena från de tre stora partierna ha förhandlat om inkorporeringen redan innan Manninen och Hiltunen nådde den slutliga överenskommelsen. Även om Heinäluoma bodde i Helsingfors, där han även ställt upp i valet, representerade han snarare regeringen än Helsingfors. Det var även i Heinäluomas intresse att man uppnådde en överenskommelse om kommunreformen och undvek - eller löste - en regeringskris. I egenskap av finansminister fick han sköta ersättningen till Vanda för den så kallade Västerkulla kilen. Det gjorde han genom att ordna statlig finansiering av Ringbanan - en högst märklig kohandel i sig.
Inlägg
