För att skapa ett starkt svenskspråkigt Sibbo. Den 23 februari 2023

Hittade nyligen av en händelse en gammal text, som jag tror att jag inte har läst förut. Suomen Kuvalehtis artikel från 21.7 2006 innehåller några intressanta detaljer. Varför artikeln finns fritt tillgänglig på nätet har jag ingen aning om. I texten citeras Christel Liljeström om vad dåvarande kommunminister (och bostadsminister) Hannes Manninen sagt:

”Manninen on sanonut, että Rkp:n pitää hyväksyä aluesiirto, jotta syntyy vahva ruotsinkielinen Sipoo.”

Liljeström fortsätter:

”Voi voi, ministeri! Se on niin täyttä paskaa, että en ymmärrä, miten ministeri voi päästää sellaista suustaan.”

Jag kan dock förklara hur Manninen kommit fram till sin slutsats. I inlägget "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007" har jag redogjort för hur kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi i sin rapport hänvisar till utredningen "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi". Myllyniemi redogör dock för ett förslag som inte alls ingår i Raimo Ilaskivis utredning eller officiella förslag, utan istället torde härröra sig från en text som man från Helsingfors stads sida briefat Myllyniemi med:

Avsikten är att den föreslagna områdesregleringen skall vara frivillig i enlighet med följande principer:

- till Vanda stad ansluts de områden mellan Ring III och Dickursby som i funktionellt hänseende hör dit och Vanda överlåter ett mindre område i Västersundom till Helsingfors stad. - från Sibbo kommun ansluts delar av södra Sibbo till Helsingfors stad. Genom detta arrangemang tryggas Helsingfors stads bostadsproduktion och undviks kanske ett kraftigt tryck på utflyttning till Sibbo för de finskspråkigas del. Omvänt torde lösningen kunna trygga att Sibbo förblir svenskspråkigt.

Det ovan citerade förslaget är alltså från år 1989. Den föreslagna "frivilligheten" var inte längre möjlig år 2006, vilket jag redogjort för i inlägget "Språkfrågan. Den 11 augusti 2013". Majoritetsspråket i Sibbo var numera finska, Sfp hade inte längre absolut majoritet i Sibbo kommunfullmäktige och även inom Sfp hade synen på språkets roll förändrats. Inspirerade av Ilaskivi torde ledningen för Helsingfors stad i förhandlingar med Manninen dock ha föreslagit att Sibbo formellt frivilligt kunde avstå från kommunens sydvästra del. Östra Nylands förbund och Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund var fortfarande viktigt för Svenska folkpartiet, så man bedömde att det fanns förutsättningar att pressa Sfp och Sibbo. Dessutom var kommunstyrelseordförande Christel Liljeström ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse.

I informella diskussioner eller påstådda förhandlingar mellan å ena sidan Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen och stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori och å andra sidan Sibbo kommundirektör Markku Luoma och kommunstyrelseordförande Liljeström föreslog man från Helsingfors sida att Sibbo "frivilligt" skulle gå med på att avstå ett område som i stora drag motsvarade det förslag som Myllyniemi senare lade fram som en "kompromiss". Om Sibbo inte frivilligt avstod från det förslagna området skulle Östra Nylands förbund slås samman med  Nylands förbund. Från Helsingfors sida hotade man dessutom med att man genom en speciallag skulle inkorporera ett dubbelt så stort område, ifall kommunfullmäktige i Sibbo inte gick med på att avstå från det mindre området. Den formella frivilligheten var en förutsättning för att inkorporeringen skulle kunna ske utan att man skulle bryta mot den då gällande kommunindelningslagen.

Kommunminister Manninen var medveten om hoten med vilka man skulle tvinga Sibbo att frivilligt avstå nuvarande Östersundom för att skapa ett "starkt svenskspråkigt Sibbo". I själva verket förutsatte taktiken att Manninen informerade Sfp om att han och hans parti Centern stödde förslaget på att flytta fram Helsingfors gräns ända till Sibbo å. Det språkpolitiska lockbetet eller hotet skapade föga överraskande en stark upprördhet inom övriga partier i Sibbo, speciellt då man från Helsingfors sida efter misslyckade förhandlingar med Sibbo och Sfp i offentligheten gick ut med att en "språkmur i öst" gjorde ändringen i kommunindelningen nödvändig.

Maaseudusta kaupungiksi. Den 19 november 2011

I mitt inlägg "Flera fågeltorn. Den 12 november 2011" noterar jag ett Viherympäristöliitto  den 16 november skulle arrangera ett seminarium med rubriken "Maaseudusta kaupungiksi - miten käy viheralueiden?" I torsdags skrev Kati Vierikko ett blogginlägg, "Pääkaupunkiseudun suuret kaavoitushankkeet eivät paljon 'puhu' keskenään" om seminariet, som handlade om tre planerade projekt: Östersundom, Marja-Vanda och Sibbesborg. Igår publicerades powerpoint-presentationerna från seminariet på Viherympäristös webbplats ("Maaseudusta kaupungiksi - materiaali verkossa").

Östersundom presenterades av landskapsarkitekt Kaisa Yli-Jama, som på Helsingfors stadsplaneringskontor är områdesansvarig för Husö (se "Natura-arvioinnin tarveharkinta. Den 23 september 2010"). Yli-Jama refererar til utredningarna och beredningsmaterialet för den gemensamma generalplanen, men i hennes presentation finns även skisser som jag inta kan minnas att jag har sett förut. Till denna kategori hör bilden nedan över Husö och Granö.

I utredningsmaterialet som ingår i Yli-Jamaa presentation noterar jag att kommungränsen vid avtaget från riksväg 170 till Ringvägen här går i enlighet med inrikesministeriets tolkning av statsrådets Sibbobeslut, dvs längs Österledens gamla sträckning.

Bilden nedan är inte ny, men visst är det lite frapperande då Yli-Jama skriver att "Eri selvityksissä todetut luonnon, kulttuurihistorian ja muinaishistorian arvokohteet kattavat lähes koko alueen". HFD ansåg i sitt avgörande i fallet Sibbo att Sibbo kommuns planering av det aktuella området inte fyller kraven. Månne HFD har svaret på hur området skall planeras utan att värdefulla miljöer förstörs?

I presentationen "Miksi Marja-Vantaa?" (som publicerats i formatet pdf) ingår ett urklipp ur Helsingin Sanomat från den 1 juni 1989.

För Östersundoms och Nordsjös del torde kartan med nya bostadsområden och spårvägsförbindelser bygga på "Ilaskivis förslag", men förslaget till ny bebyggelse längs en metrolinje från Nordsjö till Östersundom är inte Raimo Ilaskivis eget. Istället baserar det sig på ett skilt konsultarbete ”Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989”, som gjorts av Pentti Murole och Simo Järvinen. Ilaskivi, som när det begav sig var stadsdirektör i Helsingfors, kunde inte ha kommit med ett dylikt förslag, eftersom det stred mot planerna på en hamn i Nordsjö. (Se "Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007" och "Frivilligt samarbete under hot. Den 4 april 2007".) Det kan påpekas att förlängningen av östmetrom här går till Håkansböle, en tanke som man i Vanda länge har hållit fast vid.

Arkiverat: Raimo Ilaskivi. Den 28 juni 2009

nyckelord: Ilaskivi

Raimo Ilaskivi torde egentligen inte ha spelat någon betydelsefull roll i fallet Sibbo. Ilaskivi, stadsdirektör i Helsingfors 1979 -1991, är främst en mytisk gestalt i sammanhanget. Från Helsingfors och speciellt från samlingspartistiskt håll har man velat framhålla att inkorporeringen av Östersundom representerar ett förverkligande av Ilaskivis förslag eller initiativ från år 1989. Ilaskivis roll har här dock förvrängts och missförståtts, inte minst av kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi.

Fallet Sibbo

Konjunkturer. Den 8 februari 2009

I offentligheten har det hävdats att Raimo Ilaskivis förslag till inkorporering av sydvästra Sibbo från år 1989 glömdes bort på grund av depressionen i början av 1990-talet. Riktigt så enkelt är det inte. Dels är är det oklart vad man syftar på med Ilaskivis förslag. I sin Sibboutredning blandar kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi samman två helt olika förslag. En motsvarande förväxling har även Helsingin Sanomat gjort sig skyldig till. ( Se "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007" och "Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007".) Så vida man med "Ilaskivis förslag" syftar på ett förslag i Pentti Murole och Simo Järvinen konsultarbete "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989", som gjordes i samband med Ilaksivis utredning, stötte "Ilaskivis förslag" på mycket större hinder än depressionen. I "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989" föreslås det bl.a. en ny stadsdel med tätortsbebyggelse i det område som nu är Nordsjö hamn. Konsulterna torde ha varit dåligt informerade om stadens planer. Enligt förre stadsdirektör Martin Meinander inkorporerades Nordsjö med Helsingfors uttryckligen för att man här ville bygga stadens nya hamn. (Se t.ex. "Vuosaaren satamahanke etenee" i Vihreä lanka 47/99.)

Även om "Ilaskivis förslag" från 1989 inte föll bara på depressionen, så är det klart att den förverkliga inkorporeringen av Östersundom ser konstig ut i skenet av den nurådande lågkonjunkturen och finanskrisen. Politiskt motiverades inkorporeringen främst av de höga bostadspriserna i huvudstadsregionen. Ett ökat utbud på tomtmark skulle, åtminstone enligt Matti Vanhanens bedömning, leda till lägre bostadspris. Idag är väl kraftigt sjunkande bostadspriser det värsta som kunde drabba nationalekonomin. I det nya ekonomiska leget ser överborgmästarens megalomaniska metropolvisioner närmast bisarra ut. För Sibbo kom den ekonomiska nedgången denna gång ett par år för sent. Det är knappast enbart en tillfällighet att Helsingfors initiativ till en ändring i kommunindelningen liksom "Ilaskivis förslag" kom då överhettningen på bostadsmarknaden var som värst.

Sibbo dyker ständigt upp i diskssionen på Helsingin Sanomats webbsidor. Jag skall återger här det första (ironiskt syftade) diskussionsinlägget i anknytning till artikeln "Helsingin vihreät ja vasemmisto valmiita veron nostoon", som ingick i gårdagens tidning:

>>Eikös metropoli-Helsingillä pitänyt olla mahtavat taloudelliset resurssit rakentaa metro ja 40000 hengen merellisen upeat asuma-alueet Sipoolta kaappaamilleen alueille. Kyllä kaupungilla on nyt uuden liitosalueresurssin ansiosta sellainen potentiaali kilpailla muiden pohjoismaiden metropolien ja Pietarin kanssa Vuosaaren sataman synergiaetujen ja logistiikkatoiminnan sekä uusien ja matalien metroon tukeutuvien puutarhakaupunkien siivittämänä, että mielestäni pikemminkin veronalellus olisi nyt paikallaan.<<

Diagrammet ovan är ur Ekonomigurutävlingen 2009.

Fallet Sibbo

Signaler. Den 19 januari 2009

Yle Östnyland har idag på förmiddagen publiceraten notis med rubriken "Marker undersöks i Östersundom". Jag citerar ur notisen:

>>Helsingfors stads fastighetsämbetsverk undersöker markens geologiska beskaffenhet i de av Sibbo annekterade områdena nu i januari.
Undersökningarna görs för att kartlägga jordmånen och på med tanke på framtida rälstrafik.<<

I notisen berättas det vidare att kompletterande markundersökningar skall göras i "Östersundomtrakten i Sibbo". Yle Itä-Uusimaa har på eftermiddagen publicerat en notis med rubriken "Painovoimamittauksia Lounais-Sipoossa".

I programmet Närbild, som sändes i går kväll i FST5, ingick ett inslag om Östersundom och de ekonomiska utmaningar som inkorporeringen innebär för Sibbo. Programmet kan ses i repris idag 17:30 och på Yle Arenan. I programmet visades den berömda Helsingfors-skylten på den gamla gränsen mellan (Se bilden ovan.) Vanda och Sibbo. Före programmet gick ut i etern hade skylten emellertid försvunnit med stolpar och allt. Även Vanda skylten på andra sidan vägen var borta. Denna gång handlar det knappast om något teknologskämt.Borta är även Vanda-skylten på andra sidan Nya Borgåvägen och Helsingfors-skylten vid den gamla gränsen mellan Helsingfors och Vanda. Bilden nedan är tagen igår på eftermiddagen.

Vid den gamla gränsen mellan Vanda och Sibbo har Helsingfors byggnadskontor först plockat ner landskapsskyltarna, men lämnat kvar Vanda-skylten och bytt ut Sibbo-skylten mot en Helsingforsskylt, som man täckt över. Efter årsskiftet avtäckte man den nya Helsingforsskylten, men nu har man alltså tagit bort den nya skylten. På platsen där skylten stått fanns igår ett gravljus. (Se bilden nedan.) Knappast är det ändå den försvunna Helsingfors-skylten som någon velat ihågkoma med et gravljus.

Inslaget om Sibbo och Östersundom i programmet Närbild är till innehållet delvis det samma som Vega Ösntnylands inslag i torsdags. I programmet intervjuas bl.a. Clas-Håkan Nyman (sfp). Nyman, som fram till årsskiftet var kommunfullmäktigeledamot i Sibbo, förhåller sig naturligtvis kritiskt till inkorporeringen, men samtidigt framhåller han att man i Sibbo tidigare borde ha reagerat på de signaler som kommit både från statsmakten och Helsingfors. Det är förståeligt om man i Östersundom i efter hand är bittra och besvikna på att Sibbo försummade planeringen av Östersundom, speciellt som flera Sibbopolitiker långt tidigare motiverat en kraftigare tillväxt i Östersundom med påtryckningarna och hotet från Helsingfors. Visst kan man hitta "signaler" tillbaka i tiden. Helsingfors föredetta stadsdirektör Raimo Ilaskivi utnämndes faktiskt av statsrådets kansli till utredningsman gällande utredningen 1989 om tryggandet av bostadsproduktionen i huvudstadsregionen. (Se "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007".) Visst har bostadsministrar under högkonjunkturen, då bostadspriserna varit höga och tillgången på tomtmark varit britsfällig, sänt signaler även till Sibbo. Ändå vill jag hävda att de "signaler" som Nyman och många andra har identifierat i långt är efterkonstruktioner. Rymnden är fylld av brus, som endast retroaktivt blir meningsfulla signaler. Så fungerar historieskrivningen. De flesta uttalanden, domslut, utlåtanden, utredningar, rapporter och förslag glöms bort. När någonting händer som innebär en vändpunkt börjar man söka efter spår som leder fram till vändpunkten. Spåren som leder i andra riktningar är det ingen som ser.

Resultatet av kommunreformen kunde ha varit att hela Sibbo idag hade hört till Helsingfors - tillsammans med Vanda, Esbo, Grankulla och Kyrkslätt. Många skulle ha varit nöjda, men många även missnöjda. Ingen skulle dock ha kommit ihåg Ilaskivis utredning eller förslag. Och ingen skulle ha påtalat bristerna i planeringen av Östersundom. Helsingin Sanomat har idag för övrigt publicerat en artikel med rubriken "Helsingin miljoonakaupunkihaaveille ei heru apua hallitukselta".

Fallet Sibbo

Frivilligt samarbete under hot. Den 4 april 2007

Yle Internytt/ Östnyland har på morgonen publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Östra Nylands förbund igen upp till kamp". I notisen berättas att inrikesministeriet redan har begärt utlåtande av Östra Nylands förbund om Nylands förbunds förslag att de två landskapsförbunden slås ihop. Borgåbladet har förmedlat samma nyhet i en artikel med rubriken "Nu börjar kampen om Östnyland".

Förslaget på en sammanslagning av de nyländska landskapsförbunden hänger på många sätt samman med förslaget på en inkorporering av sydvästra Sibbo. I sin rapport föreslår utredningsman Pekka Myllyniemi en sammanslagning av förbunden. Nylands förbund riktade sitt förslag om en sammanslagning på ett anmärkningsvärt sett till minister Hannes Manninen, som tidigare uttalat sitt stöd på en annektering. (Se "Initiativ till ändring av landskapsindelning. Den 21 januari 2007".) Initiativet till en sammanslagnin av förbunden kommer från samma håll som initiativet till en annektering av sydvästra Sibbo. I själva verket förefaller man från Helsingfors och därmed Nylands förbunds sida närmast vara intresserad av att kontrollera sydvästra Sibbo.

I Helsingfors är man naturligtvis medveten om att frågan om Östra Nylands landskapsförbunds framtid är speciellt känslig så länge statsrådet inte har gjort sitt beslut i Sibbofrågan. Det är ingen hemlighet att politikerna i Sibbo inte är eniga i frågan om vilket landskapsförbund Sibbo bör tillhöra. Sfp har inte en absolut majoritet i kommunfullmäktige i Sibbo, vilket betyder att Sfp måste söka stöd hos andra partier för kommunens linje. Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori torde i våras ha föreslagit för Christel Liljeström och Sfp att Sibbo "frivilligt" avstår ett område som motsvarar Myllyniemis förslag. (Se "Skenbar utpressning. Den 15 september 2006".) Sibbo skulle som kommun vinna på det "frivilliga" alternativet, eftersom Helsingfors då skulle avstå från marken som Helsingfors pantar på i Nickby. (Se HS 15.9.2006.) Genom en "frivillig" inkorporering skulle Sfp stärka sin ställning i det återstående av kommunen. Samtidigt skulle Helsingfors eventuellt kunna låta Sibbo stanna kvar i Östra Nylands förbund, eftersom Helsingfors intresse av Östnyland huvudsakligen gäller sydvästra Sibbo. Eftersom Sfp inte egenmäktigt kan styra i Sibbo, fanns det dock inga förutsättningar för att tacka ja till Pajunens och Vapaavuoris erbjudanden, åtminstone inte frivilligt.

I sitt blogginlägg "Kohti uutta seutuvuotta" skrev Pajunen den 27 december följande:

Vuonna 2007 ratkeaa, onko valitsemamme vapaaehtoisen seutuyhteistyön tie toimiva. Jos onnistumme, olemme luomassa maailmanluokan seutuinnovaation.

Pajunens innovation, som går ut på att tvinga grankommunerna till "frivilligt" samarbete, är kanske världsunik, men den samlingspartistiska stadsdirektörens syn på frivillighet har långa traditioner. Jag citerar ur "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi", sida 31:

Lisäksi selvitysmies esittää, että

seudulla tulee osittain varautua nykyisten hallinnollisten rajojen ulkopuoliseen rakentamiseen.

Toteutustapa:

Helsingin kaupunginhallituksen aloite

Helsinki ryhtyy alueliitosneuvotteluihin Sipoon läntisten alueiden vapaaehtoiseksi liittämiseksi Helsinkiin kaupunkirakntamisen turvaamiseksi ja toisaalta kanta-Sipoon säilyttämiseksi ruotsinkiellisena kuntana.

Samalla selvitysmies toteaa, että

mikäli vapaaehtoiset neuvottelut eivät johda tuloksiin, tulisi valtioneuvoston valmistella tarvittavat ratkaisut 'New-Town' -tyyppisesti erillislain pohjalta.

Jag har tidigare påpekat att Raimo Ilaskivis uppgift inte gick ut på att utreda några ändringar i kommunindelningen och att det ovanciterade förslaget endast är ett av många förslag i Ilaskivis rapport. (Se "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007".) Christel Liljeström omnämner i en artikel i Vasabladet i september Ilaskivis förslag till en "New Town" pch säger att "Redan på 1980-talet framförde dåvarande Helsingfors överborgmästare Raimo Ilaskivi (saml) en 'new town'-tanke vilket skulle ha betytt 30 000 invånare i Östersundom i sydvästra Sibbo." Jag förmodar att det är ett förslag till denna "new town" som i "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989" precenteras under rubriken "Itäsalmen uusi kaupunki".

Jag har tidigare i blogginlägget "Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007" behandlat häftet "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989", som utarbetats av Pentti Murole och Simo Järvinen. I detta häfte presenteras "Itäsalmen uusi kaupunki" som en "stad" som sträcker sig från Nordsjö i Helsingfors till Sottungsby i Vanda. Av "staden" skulle 450 ha ligga i Helsingfors, 450 ha i Vanda och 600 ha i Sibbo. Det är klart att visionen inte togs emot med entusiasm i Sibbo, men även Vanda tog avstånd från planerna. Helsingfors stad saboterade själv planerna på en new town genom att bygga Nordsjö hamn vid Bastö.

Till planerna på "Östersundom nya stad" hörde även en metrolinje från Nordsjö via Östersundom och Sottungsby till Håkansböle. (Se kartan ovan.) En metrolinje från Mellungsbacka via Västerkulla (Länsimäki) direkt till Håkansböle (Hakunila) finns faktiskt inritad i landskapsplanen för Nyland. (Se "Alternativa planer för Västersundom. Den 30 december 2006".) Mellungsbackametron kan dock inte fortsätta både till Östersundom och Håkansböle. Vanda har hela tiden som en förutsättning för att stöda Helsingfors inkorporeringsplaner omnämnt en förlängning av Mellungsbackametron. I Helsingin Sanomat föreslog Vandas dåvarande stadsfullmäktigeordförande Kimmo Kiljunen (sdp) den 21 juni mycket anmärkningsvärt att "Vantaa voisi luopua pienestä merenrantaosasta, jos Helsinki osallistuu metrolinjan jatkamiseen Mellunmäestä Länsimäen kautta Hakunilaan".

Kimmo Oksanen har på eftermiddagen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Neljännes eduskunnasta metropolin asialla?" på Helsingin Sanomats webbplats. Oksanen länkar igen till föreningen För Sibbos enkät. Texten är ironiskt eller snarare spydisk och osaklig. Samtidigt är den informativ. Oksanen kan berätta att riksdagsmän från Helsingfors och Nylands valdistrikt har samlats och valt Tapani Mäkinen, som är ordföranden för Nylands förbund slandskapsstyrelse, till ordförande för delegationen! Till viceordföranden valdes Merja Kuusisto (sdp), Sirpa Asko-Seljavaara (saml) och Jyrki Kasvi (grön). Jag citerar ur Oksanens blogg:

Katsotaanpas puheenjohtajiston kannat Lounais-Sipoon liittämisestä Helsinkiin. Otetaan alan johtavan auktoriteetin eli Sipoon puolesta -yhdistyksen sivut esiin tästä ja . . . No voi harmi: sen enempää Mäkinen, Kuusisto kuin Kasvikaan eivät ole vastanneet Sipoon puolesta yhdistyksen uusmaalaisille ehdokkaille vaalien alla järjestämään kyselyyn asiasta. Eivätpä he toisaalta ole myöskään tässä suhteessa harvinaisuuksia. Yhdistyksen kyselyyn vastasi Uudenmaan ehdokkaista vain 56,28 prosenttia eli hätäinen enemmistö.

Mutta mitähän tämä vastaamattomuus sitten tarkoittaa? Varmaankin sitä, että . . . Nytpä keksin: Haipa järjestää nopean puolueettoman mielipidekyselyn Mäkiselle, Kuusistolle ja Kasville asiasta. Kysymys esitetään heille heidän tietämättään, ja vastaus laaditaan täällä Hain toimistossa itse, niin saadaan aikaiseksi varmasti toivottu ja ainoa oikea lopputulos.

Eli kysymys kuuluu: Pitäisikö Teidän mielestänne Lounais-Sipoo liittää Helsinkiin? Mäkinen: Ehdottomasti kyllä ja mahdollisimman nopeasti. Kuusisto: Kyllä, ehdottoman nopeasti. Kasvi: Nopeasti ja ehdottomasti. No niin, näyttäisi siltä, että kyselyn mukaan 100-prosenttinen enemmistö neuvottelukunnan uusmaalaisesta puheenjohtajistosta liittäisi Sipoon lounaisosan Helsinkiin.

Jag finner inte Oksanens blogginlägg speciellt humoristiskt. Dessutom har riksdagsmännen på Yles valmaskin tagit ställning till påståendet "Helsingin laajeneminen Sipooseen on oikeutettua, sillä pääkaupunki tarvitsee lisää maata asuntorakentamiseen." Kasvi svarar att han är helt av annan åsikt och att frågan är viktig. Hans kommentar lyder enligt följande:

Koko pääkaupunkiseudun kokonaisvaltaista suunnittelua tulisi kehittää, mutta se vaatisi kaikkien kuntien mukaantuloa kokonaisuutena, ei Helsingin naapurikuntien nävertämistä pala palalta. Sitä paitsi Helsinki on maailman väljimmin rakennettuja pääkaupunkeja...

Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007

I gårdagens blogginlägg "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007" skrev jag att "Ilaskivis förslag" inte alls ingår i rapporten "Yliporimestari Raimo Ilaskiven ehdotus". Däremot föreslår Ilaskivi att de fyra nyländska regionplaneförbunden skall slås ihop till ett enda regionplaneförbund, vilket Pekka Myllyniemi dock inte direkt nämner i sin rapport Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad. Däremot säges det i Myllyniemis rapport att "stadsdelszonen i riktning Borgåleden är klart sämre utbyggd än de andra" och att det "konstaterades att detta delvis berodde på de oändamålsenliga regionplanegränserna". Idag har ladskapsförbunden tagit över regionplaneförbundens uppgifter, men Sibbo hör fortfarande till ett annat förbund än Helsingfors. Helsingfors tycks ha fått hela Helsingforsregionen att här se ett problem. Christel Liljeström påtalar detta i sitt senaste blogginlägg "Regionalpolitik" från igår kväll. Jag citerar:

Kvällen sista möte var Helsingforsregionens samarbetsmöte (HSYK). 14 kommuner söker gemensamt efter lösningar för framtida utmaningar inom boende, trafik och markanvändning. Du förstår säkert att Sibbo inte har en lätt sits. Det är häpnadsväckande hur en sten som satts i rullning är svår att få att ändra kurs. Mantrat om att allt ont beror på att en av 14 kommunerna hör till ett annat landskapsförbund (Sibbo till Östra Nyland) upprepas utan eftertanke.

Liljeström berör i sitt blogginlägg även spårtrafiklösningarna i Sibbo:

Samma problem finns i att Helsingfors hela tiden pressar på med metro. Hur i fridens namn skall jag få dem att förstå att vår generalplan baserar sig på spårbunden trafik och att utredning huruvida den skall vara i form av närtåg, metro eller Heli-förbindelse, klarläggs tills hösten 2007. Och innan dess vill vi inte bindas vid en viss form av spårbunden lösning.

I rapporten "Yliporimestari Raimo Ilaskiven ehdotus" föreslår även Ilaskivi att metrolinjen till Mellungsbacka förlängs i nordvästlig riktning, men de metroplaner som associeras till Ilsakivis utredning har föga gemensamt med Helsingfors aktuella metroplaner. Enligt Ilaskivis modell skulle metron fortsätta från Östersundom rakt norrut mot Håkansböle och vidare till Dickursby. Detta förslag presenteras i ett skilt konsultarbete ”Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989”, som gjordes av Pentti Murole och Simo Järvinen.

Helsingin Sanomat berörde de ovannämnda visonerna i en artikel med rubriken "Helsinki suunnitteli Itäsalmen kaupunginosan jo 17 vuotta sitten". I verkligheten utgorde Östersundom här endast en del av en större helhet, som även omfattade Nordsjö i Helsingfors och västra Vanda. Jag citerar ur artikeln i Helsingin Sanomat:

Keskeinen osa Ilaskiven esitystä oli Helsingin, Vantaan ja Sipoon rajamaille perustettava uusi Itäsalmen kaupunginosa. Sen pinta-alaksi kaavailtiin 1500 hehtaaria. Asukkaita olisi ollut laskutavasta riippuen noin 50000.

Keskeinen osa Itäsalmi-hanketta oli rengasmetro, joka koukkaisi Vuosaaresta Itäsalmeen. Siihen oli suunniteltu rakennettavaksi yhdeksän asemaa.

...
Selvityksen punaisena lankana oli rakentaa uusia kaupunginosia nauhoina raideyhteyksien varteen.

Ilaskiven paperissa todetaan erityisesti, että "Vuosaari, Niinisaari, Itäsalmi sekä Sotungin suuntaan laajentuva alue rakennettavan metroyhteyden varressa luovat Helsingin vuosisataisen kehityksen ainutlaatuisimmat edellytykset uudelle kaupunkirakentamiselle".

I texten "Vappu Myllymäki: Visio lentokenttäkaupungista; 1990-luvun yleiskaavoitus" på Vandas webbplats kan man läsa om Vanda stads ställningstagandende till detta "Ilaskivis förslag", som inte skall förväxlas med det "Ilakivis förslag" som mitt blogginlägg från igår handlar om:

Ehdotus liitteineen saapui kuntiin lausunnolle. Vantaalla laaditussa muistiossa todettiin, että rakentamisen määrä on samaa luokkaa kuin kunnan omissa suunnitelmissa, mutta konsulttityötä kritisoitiin erityisesti siitä, että vaikka uudet alueet oli suunniteltu raideliikenteen varaan, ne olivat Helsinkiin suuntautuvia, Vantaan yhdyskuntarakenteesta irrallisia yksiköitä. Lisäksi ne sijaitsivat maastollisesti hankalissa paikoissa, jotka luontaisesti sopivat paremmin virkistysalueiksi.

Efter att ha tittat lite noggrannare på "Yliporimestari Raimo Ilaskiven ehdotus" har jag noterat att förslaget "Helsinki ryhtyy alueliitosneuvotteluihin Sipoon läntisten alueiden vapaaehtoiseksi liittämiseksi Helsinkiin kaupunkirakntamisen turvaamiseksi ja toisaalta kanta-Sipoon säilyttämiseksi ruotsinkiellisena kuntana" förutom på sida 90 även finns på sida 31. På sida 31 anges förslaget till Helsingfors stadssryrelse som "toteutamistapa" för förslaget att "seudulla tulee osittain varautua nykyisten hallinnollisten rajojen ulkopuoliseen rakentamiseen". Till förslaget finns ett tillägg:

Samalla selvitysmies toteaa, että

mikäli vapaaehtoiset neuvottelut eivät johda tuloksiin, tulisi valtioneuvoston valmistella tarvittavat ratkaisut 'New-Town' -tyyppisesti erillislain pohjalta.

I den uppföljande rapporten "Seurantaraportti 31.12.1989" konstateras dock "Ei vielä jatkotoimia vuonna 1989".

Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007

Sibbo kommun har idag publicerat ett pressemeddelande med rubriken "Det råder en mycket stark utvecklingsvilja i Sibbo". Pressmeddelandet handlar om de fem presentations- och diskussionsmötena om utkastet till generalplan för Sibbo 2025 som kommunen har arrangerat i Sibbo och i Helsingfors. Meddelandet har på Sibbo kommuns webbplats publicerats förutom på sidan för generalplanen 2025 även på sidan för pressmeddelanden som berör Helsingfors-Sibbo-frågan. Även om utvecklingsviljan från markägarnas sida torde vara uppriktig, handlar kommunens nya "utvecklingsvilja" nog i hög grad om att avvärja atacken från Helsingfors. Åtminstone skulle Sibbos sköna nya planer i Östersundom inte ha accepterats utan hotet från Helsingfors. Min personliga utvecklingsvilja är inte alls så hög, men jag stöder planerna för Nickby och Talmo. Här kommer initiativet från Sibbo, medan Helsingfors har försökt sätta käppar i hjulen.

I sin rapport Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad lyfter kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi starkt fram Raimo Ilaskivis utredning från 1989. Redan i följebrevet till Inrikesministeriet skriver Myllyniemi följande:

Det har föreslagits ett flertal lösningar på problemen i huvudstadsregionen. Statsrådets kansli kallade 1989 överborgmästare Raimo Ilaskivi att utreda saken, men han gav inte offentlighet åt sin beredning.

I andra stycket i avsnittet "3.2 Förslag till lösningar på problemen med samhällsstrukturen" återkommer Myllyniemi till Ilaskivi. Jag citerar ur den finska originalversionen:

Valtioneuvoston kanslia kutsui 13.3.1989 ylipormestari Raimo Ilaskiven selvitysmieheksi, jonka tehtävänä oli mm.:

- selvittää pääkaupunkiseudun rakentamisen ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi sekä vuokra-asuntokannan lisäämiseksi tarvittavat maapoliittiset ja kaavoitukselliset toimenpiteet ja

- selvittää erityisesti keinot, joiden avulla yksityiset maa-alueet saadaan kohtuuhintaiseen asuntotuotantoon.

Denna specificering av utredningsmannens uppgift är direkt kopierad från rapporten "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi", men ordet on i första satsen har bytts ut mot oli och mm tillagts. Avsnitt 3.2.3 har rubriken "Ilaskivis utredning" och handlar i sin helhet om Ilaskivis "utredning". Jag citerar ur avsnittet:

Avsikten är att den föreslagna områdesregleringen skall vara frivillig i enlighet med följande principer:

- till Vanda stad ansluts de områden mellan Ring III och Dickursby som i funktionellt hänseende hör dit och Vanda överlåter ett mindre område i Västersundom till Helsingfors stad. - från Sibbo kommun ansluts delar av södra Sibbo till Helsingfors stad. Genom detta arrangemang tryggas Helsingfors stads bostadsproduktion och undviks kanske ett kraftigt tryck på utflyttning till Sibbo för de finskspråkigas del. Omvänt torde lösningen kunna trygga att Sibbo förblir svenskspråkigt.

... Gränsen skulle ha dragits så att Söderkulla, Sibboviken och Sibbesborg skulle ha förblivit en del av Sibbo. Enligt förslaget skulle också Sibbos största enskilda industrianläggning i Sibbo ådal ha förblivit en del av Sibbo kommun. Förslaget hade utarbetats så att Sibbo skulle ha förblivit en kuststad i enlighet med sin tradition.

I verkligheten hittas "Ilaskivis förslag" inte alls i rapporten "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi". Istället utgör det ovannämnda förslaget en inofficiell och hemligstämplad karta på vilken Jussi Kautto hade ritat ett förslag till gränser. (Se "Hemliga kartor. Den 28 mars 2007".) Förslaget till gränsjustering ingår inte i utredningsman Ilaskivis rapport. Det enda Ilaskivi säger om "Sibbofrågan" i rapporten är följande:

Selvitysmiehen ehdotus Helsingin kaupunginhallitukselle

Helsinki ryhtyy alueliitosneuvotteluihin Sipoon läntisten alueiden vapaaehtoiseksi liittämiseksi Helsinkiin kaupunkirakntamisen turvaamiseksi ja toisaalta kanta-Sipoon säilyttämiseksi ruotsinkiellisena kuntana.

Förslaget är det åttonde och sista under rubriken "Övriga förslag" på sida 90. I rapporten ingår sammanlagt ett hundratal förslag. Sibbo har i Ilaskivis rapport föga med "problemen i huvudstadsregionen" att göra. Åtminstone är det inte Sibbo som är problemet. I direktiven till utredningsmannen står det även om utredningen att "se rajataan koskemaan pääkaupunkiseutua".

Jag undrar om Myllyniemi alls har hållit Ilakivis rapport i sin hand. Det förefaller som om Myllyniemi förväxlat rapporten från Ilaskivis utredning med den hemligstämplade kartan, som saknar officiell status.

Soininvaaras arvtagare. Den 2 mars 2007

Jag har på denna blogg i inläggen "Ilaskivis gräns. Den 28 december 2006" och "Ilskivis förslag som rättesnöre. Den 29 december 2006" behandlat Helsingfors före detta stadsdirektör Raimo Ilaskivis betydelse som inspirationskälla bakom Helsingfors ansökan om att få inkorporera sydvästra Sibbo. I Helsingin Sanomats månadsbilaga Kuukausiliite ingick i oktober 2004 en artikel med rubriken "Kaupunginjohtajien kertausharjoitus". På grund av artikelns aktualitet pubklicerades den på nytt i samband med bostadsmässan i Esbo förra sommaren. I artikeln förespråkar Ilaskivi en "hård linje" i förhållande till Sibbo. En väsentlig del av det som från Helsingfors sida sagts om annekteringen är direkt kopierat från Ilaskivis synpunkter i Kuukausiliite. Jag citerar ur artikeln:

Kun Ilaskivi 1980-luvun lopulla työsti selvityksiään, yksi keskeisestä ideoista oli jatka metroa itään Sipoon puolelle ja rakentaa sen pelloille suuri lähiökaupunki, Itäsalmi. Se oli Sipoolaisille järkytys, sillä Sipoossa halutaan säylyttää alueen maaseutumaisuus. Tämä on johtanut siiheen, että Helsingin seudun yksi mahdollinen kasvusuunta on poissa pelistä. Helsinki omistaa Sipoosta merkittäviä maa-alueita, mutta niitä ei suosta kaavioittamaan.
Tästä Ilaskivi hiiltyy taas kerran. Hänen mukaansa kyse on kielipolitiikasta: Sipoo haluaa pysyä ruotsinkielisenä.

I artikeln noteras att Nurmijärvi till skillnad från Sibbo lockat till sig massvis med nya invånare, vilket bekymrat beslutsfattarna i Helsingfors, då staden därigenom går miste om de bästa skattebetalarna. I artikeln behandlas även Nurmijärvifenomenet ur trafikproblemens synvinkel. Ilsakivi har dock en lösning som även torde tilltala Osmo Soininvaara. Jag citerar Ilaskivi:

Soininvaara ajatteli, että kaikki käyttävät omaa autoa ja kuluttavat bensaa. Minä olen aina lähtenyt siitä, että pitäisi saada sekä säteittäinen että kehittäinen julkinsen liikenteen verkko. Ei vältämättä maanteitä, vaan raiteita! Silloin Soininvaaran väite putoaisi pois.

I gårdagens Hufvudstadsblad berättades att Jan Vapaavuori (saml), Kai Kalima (sdp) och Osmo Soininvaara (grön) gjorde ett förbehåll till Helsingfors utlåtande om Myllyniemis förslag: Eftersom beslutet om inkorporeringen skjuts fram över riksdagsvalet kan Helsingfors gott och väl tänka sig att plocka fram det urprungliga förslaget som handlar om ett 5 000 hektar stort område i södra Sibbo. Det är svårt att hitta någon gemensam nämnare mellan Vapaavuori, Kalima och Soininvaara. Kalima är närmast en oförskämd översittare, medan Soininvaara är en tänkande idealist, som vill bära ansvar för samhällsutvecklingen. Jag har en känsla av att Vapaavuori gjorde gemensam sak med Soininvaara för att Soininvaaras och de grönas stöd av annekteringen är så viktig. Myllyniemis förslag ger inte möjligheter för Soininvaaras vision av sydvästra Sibbo, varför de gröna i Vanda starkt tagit avstånd från förslaget, som de anser hota Sibbo storskog.

Planerna på en inkorporering av sydvästra Sibbo är så kontroversiella att en stor politisk enighet är nödvändig för planernas förverkligande. De grönas stöd har varit helt nödvändigt, inte minst med tanke på partiets starka ställning i Helsingfors. För att få de gröna med sig har Soininvaara varit i en nyckelposition. Det är därför även troligt att stadens ledning nogrant lyssnat till Soininvaaras synpunkter i frågan. Kanske har man visat så stort intresse för Soininvaaras synpunkter att Soininvaara fått för sig att stadens ledning på allvar har för avsikt att i sydvästra Sibbo förverkliga hans visioner av ett modellsamhälle.

I Helsingfors stöds Soininvaara framför allt av spårvägsexperten Olli Lehtipuu, som varit omsorgsminister Soininvaaras specialrådgivare och åt vilken Soininvaara har testamenterat sina röster. Lehtipuu är den gröna fullmäktigeledamot som aktivast stött en anektering. Liksom Soininvaara är Lehtipuu medlem i landskapsfullmäktige flör Nylands förbund. På sina hemsidor har Lehtipuu en sida med rubriken "Sipoonkorvesta kansallispuisto". Sidan handlar dock huvudsaken om en annektering. Redan i januari i fjol publicerade Lehtipuu i Helsingin uutiset en artikel med rubriken "Säilytetään Sipoonkorpi", där han skriver följande:

Toiveet laajentaa pääkaupunkiseutua Sipoon puolelle ovat sinänsä perusteltuja. Asuntoja tarvitaan lisää, ja jako Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan maakuntiin vaikeuttaa kaavoitusta.

I själva verket handlar artikeln huvudsakligen om en annektering och behandlar endast i förbigående ett bevarande av "Sipoonkorpi". I juni publicerade Lehtipuu en artikel i Helsingin uutiset med rubriken "Alueliitos vauhdittaa Sipoonkorven suojelua". I denna artikel, som lika så huvudsakligen handlar om en annektering, förespråkar även Lehtipuu ett småhusområde invid metron. Jag citerar:

Johtopäätös näistä faktoista on, että asuntoja tarvitaan lisää, ne pitää rakentaa mahdollisimman lähelle kantakaupunkia ja siten, että joukkoliikenteestä tulee todellinen vaihtoehto. Siksi valtuusto päätyi laajalla enemmistöllä esittämään Sipoon länsiosien liittämistä Helsinkiin. Helsinki ei pysty vastaamaan pientalojen kysyntään, eikä Sipoolla ole resursseja rakentaa metroa.

Alueliitos ei kiihdytä Helsingin seudun väestönkasvua, mutta se antaa mahdollisuuden ohjata kasvua ja asuntorakentamista kestävällä tavalla. Suunnittelun lähtökohdaksi pitää ottaa kaupunkimaiset pientaloalueet, jolloin voitaisiin yhdistää joukkoliikennekaupungin edut ja ihmisten toiveet omasta talosta ja pihasta.

Lehtipuu försöker här göra ett skydd av Sibbo storskog som ett argument för en annektering:

Helsinkiä on epäilty pyrkimyksestä rakentaa Sipoonkorpeen, mutta itse asiassa alueliitos vauhdittaa sen suojelua. Valtaosa Sipoonkorvesta kuuluu edelleen Sipooseen ja Vantaaseen. Jatkossa Helsinki keskittyy liitosalueen kehittämiseen ja pyrkii vähentämään maanomistustaan Sipoon puolella. Yksi keino voisi olla maanvaihto valtion kanssa siten, että Helsingin keskellä Sipoonkorpea omistamat maat liitettäisiin vireillä olevaan luonnonsuojelualueeseen.

För övrigt ser Lehtipuu annekteringen även som ett botemedel mot Matti Vanhanens och Jussi Pajunens ömma häl, Malm:

Mielenkiintoinen sivujuonne alueliitoksessa liittyy Malmin lentokentän tulevaisuuteen. Jos pientalotontteja saadaan Länsi-Sipoosta ja jos metron jatkaminen sinne toteutuu, lentokenttä voi rauhassa jatkaa toimintaansa ainakin nykyisen vuokrakauden loppuun, noin 30 vuoden ajan.

Lehtipuu lämnade vid stadsfullmäktiegemötet den 30 augusti in en motion om skyddande av Sibbo storskog (Sipoonkorpi), där man mellan raderna kan läsa att grundandet av en nationalpark kunde finansieras genom byteshandel, om Helsingfors får annektera sydvästra Sibbo. (Se protokollet.)

Ilaskivis förslag som rättesnöre. Den 29 december 2006

I Helsinginsanomat den 10 augusti ingick en artikel med rubriken "Kuka piirsi Helsingin uudet rajat?" Här säger Pekka Korpinen att "Rajat on huolella ja asiantuntemuksella katsottu" och tillägger att "Täytyyhän Helsingin naapurikuntiensa alueet tuntea." Korpinen säger även att "samansuuntaisena alue esiintyi jo ylipormestari Raimo Ilaskiven raportin salaisessa liitteessä vuodelta 1989." I samma artikel säger Jussi Pajunen att gränserna ritats i stadsplaneringskontoret under Tuomas Rajajärvis ledning. Rajajärvi säger själv att man skall fråga Pajunen om vem som ritat gränserna, för "så har man kommit överns". Helsingin Sanomat drar sina egna slutsatser:

Tiettävästi virasto laati useampia vaihtoehtoisia karttapohjia Sipoolta anottavaksi alueeksi. Näistä Helsingin keskusjohto valitsi suurimman.

Ilaskivis förslag till område var dock något större än det som Helsingfors föreslog den 21 juni. En störredel av Sibbo storskog ingår, men istället är gränsen i öster inte dragen ända fram till Sibboviken och Sibbo å. I sin rapport säger utredningsman Pekka Myllyniemi om Ilsakivis förslag:

Liitosalueen raja olisi piirretty siten, että Söderkulla, Sipoonlahti ja Sibbesborgin mäki olisivat pysyneet osana Sipoota. Esityksen mukaan myös Sipoon suurin yksittäinen teollisuuslaitos Sipoonjokilaaksossa olisi pysynyt Sipoon kunnan osana. Esitys oli tehty siten, että Sipoo olisi säilynyt merenrantakaupunkina perinteittensä mukaisesti.

Myllyniemi säger att gränsjusteringen skulle bygga på frivillighet: Helingfors skulle byta Nedre Dickursby norr om Ring III mot Västersundom, liksom det även hette i våras. Även för Sibbos del var det tydligen frivillighet som gällde: "Tällä järjestelyllä ... ehkä vältetään suomenkielisten voimakas muuttopaine Sipooseen." Med andra ord skulle man med gränsjusteringen "voitaneen turvata myös Sipoon säilyminen ruotsinkielisenä." Ilakivi hade nog missberäknat sibbobornas inställning till finskspråkig inflyttning. För övrigt uppger Myllyniemi att man hade beräknat att av de 1500 invånare som bodde på det föreslagna området kanske 1000 var svenskspråkiga.

Det är möjligt att någon Sfp-politiker någon gång inte entydigt tagit avstånd från en gränsförskjutning som skulle trygga Sfp:s ställning i kommunen ett tag framåt. Idag har Sibbo dock finskspråkig majoritet och lokalpolitiker från andra partier än Sfp skulle på inga villkor gå med på att frivilligt offra Sibbos bästa skattebetalare och kanske sin egen politiska plattform för att garantera att Sfp är det största partiet i Sibbo även om tio år. Månne inte klappjakten i somras på Sibbo kommunstyrelseordförande Christel Liljeström åtminstone delvis byggde på att en del Sibbopolitiker misstänkte att Liljeström i hemlighet gett lillfingret åt Helsingfors. Månne inte stadsdirektör Jussi Pajunen och stadsstyrelseorfdörande Jan Vapaavuori i våras på sina hemliga träffar med Liljeström och kommundirektör Markku Luoma åtminstone till en början förseslog liknande argument som Ilaskivi gjorde 1989. Därför är det synnerligen osakligt, fräckt och inkonsekvent att beskylla Svenska folkpartiet för att bedriva språkpolitik i fallet Sibbo samtidigt som man kritiserar Sibbos ledning för förhandlingsovilja. (Se Framprovocerad "förhandlingsovilja". Den 20 september 2006.)

Naturligtvis tar Svenska folkpartiet de språkliga faktorerna i beaktande även i Sibbofrågan. Många finlandssvenska hjärtan klappar varmt för Sibbo, som trots närheten till Helsingfors med dess "kultursvenskhet" traditionellt har representerat en rural sida av finlandssvenskheten. För Sfp, som representerar en utsatt minoritet, är dock inte bara språket, utan även lagligheten och den kommunala självstyrelsen viktiga principer. Därför borde ingen ha förväntat sig att Sfp:s lokalpolitiker i Helsingfors, för stadens tvivelaktiga ekonomiska intressens skull, skulle ha gått emot partiets linje i Sibbofrågan. I medierna har man, ofta medvetet, blandat ihop Sibbos traditionella politik, som åtmninstone delvis varit språkpolitiskt betingad, med Sibbos och Sfp:s linje i fallet Sibbo.

Överbormästare Jussi Pajunen har i sin attack mot Sibbo i hög grad tagit inspiration från Ilsakivis tidigare inte offentliggjorda förslag. Helsingfors dåligt förberedda förslag visar dock att Pajunen hade tänkt nöja sig med ett mindre område, där Helsingfors markegendomar finns. När det blev bråttom att rita ut ett förslag till gränser kom Ilaskivis gränsförslag lika väl till användning. (Se Ilaskivis gräns. Den 28 december 2006.) Kanske var det tänkt att Ilskivis förslag bara skulle precenteras i stora drag i Myllniemis rapport. Myllyniemi skriver nämligen att "Kartta on tässä raportissa esitetty vain pääpiirteisenä piirroksena kartassa 7, koska selvitys ei johtanut käytännön toimiin." I verkligheten är gränsen på "karta 7" mycket detaljerad. Detta gäller så väl havsgränsen, som sammanfaller med Helsingfors förslag från den 21 juni, som landsgränsen, som avviker från Helsingfors förslag och förefaller följa fastighetsgränserna. Om den detaljerade gränsen inte härstammar från Ilaskivis förslag, utgör den istället ett alternativt gränsförslag från i år. Då kan man fråga sig varför den nuvarande Helsingforsledningen, till skillnad från Ilaskivi, när det gällde beslöt att föreslå att även Sibboviken, Sibbesborg, ådalen med Ingmans mejeri skulle tillfalla Helsingfors.

I Myllyniemis rapport finns nog flera alternativa gränsförslag. De flesta av dem representerar förslag på hur Helsingfors skulle kunna annektera ett så stort område som möjligt utan att överskrida gränsen på 5 % av Sibbos invånare. Månne inte Helsingfors stadsplaneringskontor snarare själv skisserat dessa än gränserna som "i stora drag" skall representera Ilaskivis förslag? Ett av dessa förslag finns i Myllyniemis rapport med på båda kartorna med Myllyniemis slutliga förslag. Är syftet med jämförelsen att bevisa att det finns "särskilt vägande skäl" att överstiga gränsen på 5 %, eftersom det mindre området är för litet för att trygga "sammanhållningen av samhällstrukturen"?

I Helsinginsanomat ingick den 20 juni, dagen före Helsingfors stadsfullmäktiges annekteringsbeslut, en artikel med rubriken "Helsinki suunnitteli Itäsalmen kaupunginosan jo 17 vuotta sitten". Här talas det istället för om ett område på 5122 hektar om ett område på endast 1500 hektar:

Helsingillä oli pitkälle menevät luonnokset Länsi-Sipoon rakentamiseksi jo 1989. Tuolloin valmistui ylipormestari Raimo Ilaskiven (kok) johdolla tehty suunnitelma pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuuksista.
Keskeinen osa Ilaskiven esitystä oli Helsingin, Vantaan ja Sipoon rajamaille perustettava uusi Itäsalmen kaupunginosa. Sen pinta-alaksi kaavailtiin 1500 hehtaaria. Asukkaita olisi ollut laskutavasta riippuen noin 50000.

Hade Helsingfors inte varit så lyhörd mot invånarna i Nedre Dickursby och bytt ut området norr om Ring III mot hela Westerkullakilen, så som man kommit överens om, så hade Helsingfors delvis kunnat förverkliga Ilaskivis vision utan att överstiga gränsen på 5 % i Sibbo. Det hade dock förutsatt att man svikit centerministrarna och istället för egnahemshus byggt höghus.

Ilaskivis gräns. Den 28 december 2006

Till de många märkligheterna i fallet Sibbo hör Helsingfors förslag till nya gränser, som stadsfullmäktige upprepade den 29 november. Förslaget att ansluta Ingmans mejeri, Sibbesborg och Simsalö till Helsingfors var oerhört oförskämt, men även dumt, emedan man härigenom provocerade fram ett kompakt motstånd. I blogginlägget Den som gapar efter för mycket... Den 26 augusti 2006 föreslog jag att man uppmuntrats att ansöka om att få inkorporera ett orealistiskt stort område av kommunminister Hannes Manninen eller statsminister Matti Vanhanen, för att statsrådet skulle kunna visa sin barmhärtighet mot Sibbo och föreslå ett mindre område istället för det av Helsingfors föreslagna området. För denna teori talade den omständighet att de av Helsingfors stadskontor ritade gränserna såg ut som ett hastverk. I september framkom det dock att Helsingfors redan i våras hade hotat med att ansöka om att få inkorporera ett område som sträckte sig ända fram till Sibboviken, ifall Sibbo inte frivilligt avstod från ett mindre område. (Se Barbarer eller klåpare? Den 19 september 2006, Skenbar utpressning. Den 15 september 2006, HS 14.9 och HS 19.9.)

I oktober kom utlåtandet från Nylands lantmäteribyrå, som bekräftade att Helsingfors förslag inte bara var ett hastverk, utan även ett sällsynt klantigt sådant. (Se Utlåtande. Den 7 oktober 2006.) Månne lantmäteribyrån någonsin tidigare har behövt ge ett utlåtande om ett lika dåligt förberett förslag till gränsjusteringar? Speciellt pinsamt blev det för Helsingfors då Helsingin Sanomat den 15 november publicerade flygfotografier som visade hur de av Helsingfors förslagna gränserna går rakt igenom fastigheter och byggnader. Det mest genanta var kanske ändå att de av Helsingfors dragna gränserna tog slut i den yttre skärgården. Man hade inte försett sig med en karta där hela havsgränsen hade rymts med.

Vad gör man om man bara har timmar på sig att komma med ett gränsförslag? Jo, man tar fram linjalen och utnyttjar naturliga gränser. Att Helsingfors i sitt förslag drog gränsen så att så väl Sibbesborg och Ingmans fabrik oavsiktligt skulle hamna på Helsingforssida av gränsen berodde på att man, på grund av tidsbrist, var tvungen att rita gränsen längs Sibbo å. Gränsen i norr måste man dra med linjal och därmed tar den föreslagna gränsen inte hänsyn till några by- eller fastighetsgränser. I skärgården lyckades man dock bluffa. Här ser gränsen ut att vara omsorgsfullt utritad, vilket förbryllade, emedan man omåttligt fräckt hade sett till att skärgårdens centrum Simsalö, där jag råkar ha mitt barndomshem, hamnade på Helsingfors sida om gränsen. Ironiskt nog hade man däremot bemödat sig om att lämna de små öarna Rågholmen och Ryssholmen på Sibbosidan av den föreslagna gränsen.

Gränsen i den inre skärgården är inte speciellt väl ritad, men lantmäteriverket noterar i sitt utlåtande att gränsen i området mellan Sibboviken och södra sidan av Simsalö på Helsingfors stads karta tydligt strävar efter att följa befintliga bygränser. Kartorna nedan visar att Helsingfors stadskontor inte heller här lyckats helt. Av kartorna nedan är kartan till vänster från Pekka Myllyniemis rapport, den mellersta kartan är från Helsingfors ansökan och kartan till vänster från lantmäteriverkets utlåtande. Lantmäteriverket har alltså rättat till gränserna så att de motsvarar de uppenbara intentionerna.
De relativt omsorgsfullt ritade gränserna i den inre skärgården gav Helsingfors förslag ett intryck av att inte vara helt amatörmässigt eller godtyckligt. Om man även här hade använt sig av linjalen, hade intrycket av ett hastverk varit allt för iögonfallande. Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport ger svaret på varför man ritat gränserna som man gjort i området mellan Sibboviken och Simsalö. Det fanns nämligen ett färdigt förslag till gränsdragning: Raimo Ilaskivis opublicerade förslag från 1989. Av kartorna ovan, som båda är från Myllyniemis rapport, visar den vänstra Ilaskivis förslag och den högra Helsingfors förslag från den 21 juni. I Myllyniemis rapport står det under kartan med Ilaskivis förslag att "Edellä kuvattua ehdotusta Ilaskivi vienyt julkisuuteen." Här har nog negationsordet ei fallit bort. Det borde alltså heta att Ilaskivi inte offentliggjorde sitt förslag, men nu har förslaget blivit offentligt tack vare Myllyniemis rapport.

Att Helsingfors använt sig av linjalen, Sibbo å, Sibboviken och Ilaskivis förslag från 1989 betyder att Helsingfors på några timmar kunde ha plockat fram sitt förslag. Sannolikt är att gränserna även ritades ut i hast. Detta i sin tur visar att Helsingfors inte alls seriöst var ute efter området på 5000 hektar, utan hela tiden planerade att inkorporera ett område på 3000 hektar, det vill säga ett område som motsvarar den av Myllyniemi föreslagna "kompromissen". Varför Helsingfors ledning så plötsligt fick för sig att komma med det oförberedda förslaget på 50 kvadratkilometer är en intressant fråga. Dess värre torde allt för många högt uppsatta politiker vara inblandade i historien för att medierna skulle våga snoka reda på svaret.



På sin blogg kallade överborgmästare Jussi Pajunen redan den 21 februari i år sin föregångare Raimo Ilaskivis utredning med förslag för "tämän hetken ehdoton suosikkiteokseni". Han noterar om Ilsakivis förslag att "Jopa Sipoon läntisten alueiden liittäminen Helsinkiin on huomioitu." (Se Pajunens blogg 21.2.2006.) Jussi Pajunen har även idag den 28 december publicerat ett blogginlägg, där han bland annat skriver följande:

Yksittäisistä asioista julkisuutta sai eniten Helsingin kaupunginvaltuuston kesäkuussa tekemä esitys Sipoon läntisten ranta-alueiden liittämiseksi Helsinkiin. Kaupungin aloite, joka oli mukana jo pääkaupunkiseudun helmikuisessa PARAS-vastauksessa, tuli monille yllätyksenä, vaikka asiaa koskeva ensimmäinen esitys oli tehty jo 70 vuotta sitten.

De som blev tagna på säng av Helsingfors inkorporeringsinitiativ är dock i ett gott sällskap. Det ser ut som om Helsingfors initiativ, eller åtminstone förslaget på ett 5000 hektar stort område, kom som en överraskning även för överborgmästaren själv. Kanske hade han gjort klokt i att inte låna ut sitt favoritverk åt utredningsman Myllyniemi, som i sin rapport så frikostligt delar ut judaskyssar.


19:30
Ledaren i morgondagens Borgåblad har rubriken "Helsingfors sprider sig och skadar miljön" .

Springpojken. Den 16 december 2006

I onsdagens Uutisguru i Helsinginsanomat ingick frågan vem som av inrikesministeriet utsetts till utredningsman i områdestvisten mellan Helsingfors och Sibbo. (Se ovan.) Det rätta svaret är, som alla som läser denna blogg torde veta, Pekka Myllyniemi (Sdp). Frågan är om det juridiskt sett har någon betydelse vem inrikesministeriet utsåg till utredningsman. Har det inte det, så kunde irikesministeriet lika bra ha utsett Helsingfors stadsdirektör, överborgmästare Jussi Pajunen själv till kommunindelningsutredare. Det hade åtminstone varit uppriktigt.

Stadsrådets kansli utsåg redan 1989 överborgmästare Raimo Ilaskivi till utredningsman med uppgift att utreda förutsättningarna för byggande i huvudstadsregionen. Ilaskivis utredning resulterade i ett inofficiellt förslag till annektering av ett område som i stora drag motsvarar det område av Sibbo som Helsingfors stadsfullmäktige i juni i år beslöt att ansöka om. Någon rapport av Ilaskivis utredning offentliggjordes aldrig, men Myllyniemi redovisar för förslaget i sin rapport. Det är emellertid skäl att notera att Ilaskivis formella uppgift inte var att utreda behovet av en gränsjustering. Troligtvis hade det funnits juridiska hinder för att utnämna kommundirektören i Sibbo, Markku Luoma till kommunindelningsutredare i den aktuella gränstvisten. Tanken är visserligen helt teoretisk, men om en utredning gjord av Markku Luoma inte hållit juridiskt som ett förslag för statsrådet att ta ställning till, så torde inte heller Myllyniemis utredning och förslag göra det. Att Högsta förvaltningsdomstolen beslöt att inte ta upp Sibbos besvär om utnämningen av utredningsman Pekka Myllyniemi (se "Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006"Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006) betyder på inget sätt att domstolen inte skulle ha betraktat honom som jävig.

Till kvaliteten är utredningen som "utredningsmannen" Hjallis gjorde tillsammans med Bo-Erik Ekström av helt annan nivå än Myllyniemis låtsasutredning. Även jag har genom att skriva denna blogg gjort en omfattande Sibboutredning och dessutom kommit med ett entydigt förslag som inte behöver några vidare utredningar: bevara de existerande gränserna. Det är dock ett ofrånkomligt faktum att varken jag eller Harkimo har blivit utnämnda av kommunministern till utredningsman. Därför kan statsrådet endast ta ställning till Myllyniemis rapport. Efter avslöjandena om plagiat har den officiella utredningsmannen Myllyniemi och hans rapport emellertid förlorat all trovärdighet. Så var det inte tänkt.
Det skulle se ut som om Myllyniemi var opartisk och började sin utredning från rent bord. Frånsett att det efter utnämningen av politices magister Pekka Myllyniemi till kommunidelningsutredare har framkommit att han är jävig var Pekka Myllyniemi det perfekta valet av utredningsman. Myllyniemi är visserligen inte jurist (se "Ingen jurist. Den 21 september 2006"), vilket ansågs vara en förutsättning, men han är en erfaren utredare. Låt vara att han inte tidigare har utrett partiella kommunsammanslagningar.

Som utredare var Myllyniemi inte bara trovärdig, utan även pålitlig. Myllyniemi har inom det socialdemokratiska partiet idkat samarbete med Pekka Korpi och inom Nylands landskapsförbund med Jussi Pajunen. (Se "Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006", "Bevismaterial. Den 5 december 2006".) Uppgiften att som en utomstående uttrycka Helsingfors eller "metropolens" önskemål och förslag var på inget sätt ny för Myllyniemi. (Springpojkar får naturligtvis belöning.) Även Jan Vapaavuori var bekant med Myllyniemi. I slutet av maj i år föreläste de båda i Esland vid Helinki-Tallin Euroregion 5th Forum. Vapaavuoris föredrag hade rubriken "Metropolitan area governance", Myllyniemis "Experiences of mergers of local authorities in Finland". I själva verket var Myllyniemi ur Helsingfors synvinkel en så förträfflig utredningsman att det vore märkligt om han inte var påtänkt långt innan han av inrikesministeriet utsågs till kommunindelningsutredare.

Den 5 december ingick i tidningen Länsi-Uusimaa en intervju med Lojo föredetta stadsdirektör. Jag citerar:

Myllyniemi on tehnyt Lohjan kaupungin ja kunnan yhdistämiskokemuksen jälkeen useita kuntaliitosselvityksiä. Niiden joukossa tämänkertainen oli kuitenkin poikkeuksellinen
– Kyse oli ensinnäkin kunnanosaliitoksesta eikä kuntien yhdistämisestä, Pekka Myllyniemi painottaa.
– Eikä mikään selvitystyö ole saanut osakseen sellaista julkisuutta kuin tämä.
Hyvin poikkeuksellista oli sekin, että rinnan Myllyniemen työn kanssa tehtiin yksityinen selvitys. Sipoolaiset varjoselvitysmiehet Harri Harkimo ja Bo-Erik Ekström julkaisivat oman ehdotuksensa pari päivää ennen Myllyniemen raporttia. Heidän ajatuksensa perustuu Lounais-Sipoon alueen kehittämiseen yhteistyössä maanomistajien kanssa.
– Heidän esityksensä tarkoittaa, että kuntaa hoidettaisiin kuin firmaa. Se ei vain sillä tavalla onnistu ja tuskin sopisi myöskään kunnallispoliitikoille.
Myllyniemen selvitystyö oli tiivis kahden kuukauden rupeama.
– Aika oli ihan riittävä, sillä sain virkamiesapua sisäministeriöstä. Lopputulos ei olisi pitkittämisestä parantunut.

Så här sade alltså Myllyniemi ett par dagar innan plagiatet avsslöjades i medierna. Artikeln i Länsi-Uusimaa, som har rubriken "Pekka Myllyniemi tuntee nyt Sipoon", kan vidare berätta att "Myllyniemelle on tarjottu jälleen töitä kahdesta liitoshankkeesta." Jag tvivlar på att det blir några flera utredningar efter den katastrofala Sibboutredningen. Det gjorde jag för övrigt redan i september då jag skrev blogginlägget Utredningsmannens sista utredning? Den 29 september 2006.

Till sist vill jag beklaga om jag smutskastar Myllyniemi. Jag känner en uppriktig olust inför denna uppgift, som tyvärr är nödvändig. Det som Myllyniemi gjort sig skyldig till, utöver att han olovligt men troligtvis oavsiktligt kopierat Wikipedia och ett par andra publikationer, kan med ett vackert ord även kallas politik. Inom politiken gäller det liksom inom toppidrotten att inte åka fast när man ljuger, myglar eller fuskar. Även om jag är emot fusk känner jag ofta en stark sympati för idrotsnmän som mot slutet av en framgångsrik karriär åkt fast för doping. När Myllyniemi utnämndes till utredningsman informerade jag honom via hans kontaktpersoner på inrikesministeriet om att jag för denna blogg. Om jag lyckats befläcka utredningsmannens rykte, så har jag åtminstone varnat honom på förhand.