Gröntvätt. Den 29 juli 2025

År 2021 stoppade högsta förvaltningsdomstolen förslaget till generalplan för Östersundom, bland annat för att den inte tog tillräcklig hänsyn till miljövärden. Lika väl hade Helsingfors marknadsfört Östersundom som en framtida ekologisk stadsdel. Som en del av den ekologiska satsningen lät Helsingfors stad för drygt tio år sedan affärsverket Helsingfors Energi (från 2015 bolaget Helen) som ett pilotprojekt bygga ett uppvärmningssystem som baserar sig på förnybar energi i Zachrisbackens skolcentrum. Skolbyggnaden skulle värmas med jordvärme, solvärme och en värmecentral som "huvudsakligen" skulle bränna bioolja.

Att Helsingfors Energi satsade på det aktuella pilotprojektet just i Östersundom passade bra, då Helsingfors Energi/ Helen inte äger vare sig fjärrvärmenät eller elnät i det år 2009 inkorporerade området. För tio år sedan hade Helsingfors stad, som gjort stora intäkter på Helsingfors Energis vinstbringande verksamhet, varit ovillig att ge tillstånd för fjärrvärme i andra delar av staden.

https://www.helen.fi/blogi/2012/uusiutuvilla-koulu-lampimaksi 

I projektet engagerades även lärare och elever i skolorna på Sachrisbacken och via skolornas involvering fick pilotprojektet stor publicitet, som naturligtvis passade så väl staden som energibolaget. Eftersom jag dagligen åker förbi Sachrisbackens skolcentrum följde jag med hur solfångarna sattes upp på marken invid skolbyggnadens värmecentral. Det handlar inte om solceller som producerar elektricitet, utan solen värmer direkt upp en vätska som cirkulerar i rör i solfångarna. Det bildas alltså ingen elektricitet som vid behov kunde köras in i Sibbo Energis elnät.

För fem år sedan noterade jag att solfångarna täckts över med vita skydd av tyg. Jag tänkte först att det handlade om att hålla solfångarna svala om sommaren, då skolcentrumet inte behöver värmas upp. Tygen togs dock inte ner till hösten. Fem år senare har de fortfarande inte plockats bort, men de har till stor del slitits sönder och skyddar endast delvis längre solfångarna.

Eftersom vad jag noterat medierna inte under de senaste åren rapporterat någonting om det ekologiska pilotprojektet vet jag inte hur uppvärmningssystemet på Sachrisbacken fungerar. Värmecentralen surrar dock på under värmeböljan och åtminstone verkar man ha beredskap att bränna lätt brännolja.

Diskussionen om behovet av en författningsdomstol fortsätter. Den 9 juli 2024

Grundlagsutskottets behandling av den så kallade avvisningslagen har på nytt lagt fart på diskussionen om Finland skulle behöva en författnings- eller grundlagsdomstol. (Detta har jag behandlat i min andra blogg i inlägget "Rättsstatsprincipen och maktfördelning".) I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en insändare av Henrik Lax med rubriken "Författningsdomstol – eller inte?" I insändaren lyfter Henrik Lax fram "annekteringen" av Östersundom som ett argument för behovet av en grundlagsdomstol:

Själv trodde jag att regeln i 106 §, som infördes i vår nya grundlag, skulle tillgodose detta behov ända tills Högsta förvaltningsdomstolen utan att knorra tillät Helsingfors att på svaga grunder annektera Östersundom. Professor Kaarlo Tuoris svidande kritik i HS av annekteringen har av någon anledning helt förtigits!

 

Om Kaarlo Tuoris artikel "Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan" i Helsingin Sanomat 17.2.2008 har jag skrivit i mitt blogginlägg "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008".  Upprörd av högsta förvaltningsdomstolens avgörande antyder Tuori i sin artikel att Finland skulle behöva en författnings- eller grundlagsdomstol, men senare har han försvarat det rådande systemet med ett grundlagsutskott.

Paragraf 106 i grundlagen, som Lax hänvisar till i sin insändare lyder enligt följande:

Om tillämpningen av en lagbestämmelse i ett ärende som behandlas av en domstol uppenbart skulle strida mot grundlagen, skall domstolen ge grundlagsbestämmelsen företräde.

Denna paragraf ger domstolsväsendet möjlighet att indirekt ta ställning till huruvida en vanlig lag är i överenstämmelse med grundlagen. I våras debatterades det om ordet "uppenbart" borde strykas ur § 106. Ett strykande av ordet "uppenbart" skulle ge domstolarna större tolkningsutrymme och ansågs öka domstolarnas oberoende, men knappast hade högsta förvaltningsdomstolen dömt annorlunda i fallet Sibbo ifall kravet på att motstridigheten mellan en lagbestämmelse och grundlagen måste vara uppenbar inte hade funnits.

I sitt avgörande angående statsrådets beslut om inkorporeringen av sydvästra Sibbo från januari 2008 hänvisar HFD till grundlagsutskottets utlåtande från år 1997 enligt vilket tvångssammanslagningar inte strider mot kommunernas (grundlagsenliga) självstyre. Vad jag förstår anser så väl Lax som Tuori att inkorporeringen av Östersundom stred mot den kommunala självstyrelsen och därmed mot grundlagen. Lax föreslog även efter HFD:s avgörande redan år 2008 ett inrättande av en förvaltningsdomstol, vilket jag noterat i inlägget "Den överkörda medborgarens halmstrå. Den 21 april 2008".

Själv är jag inte helt övertygad om att en grundlags- eller författningsdomstol hade bedömt att kommunindelningslagen som möjliggjorde tvångssammanslagningar stod i strid med den kommunala självstyrelsen. Däremot fanns det andra uppenbara fel i statsrådets Sibbobeslut, som en politisk oberoende domstol borde ha noterat. Liksom jag skriver i mitt inlägg "Svårbegripligt avgörande. Den 31 mars 2012" så var det avgörande i fallet Sibbo inte att domstolen som hade det sista ordet hette förvaltningsdomstol och inte författningsdomstol, utan att domarna som avgjorde fallet inte var oberoende.

Svårbegripligt avgörande. Den 31 mars 2012

http://www.kulturfonden.fi/sv/om/aktuellt/article-14960-14095-vem-ser-till-att-ratt-ar-ratt

Keskisuomalinen publicerade igår på tidningens webbplats FNB:s notis med rubriken "Ranskalainen tulee tarkastamaan Suomen kuntauudistusta". I notisen kan man läsa att "Euroopan neuvosto epäilee, ettei Suomen valmisteilla oleva kuntajakouudistus ole Euroopan paikallisen itsehallinnon peruskirjan mukainen, kirjoittaa Keskisuomalainen." Det var alltså Keskisuomalainen själv som kunde berätta att Europarådet misstänker att kommunreformen strider mot europeiska stadgan om lokalt självstyre. Det är möjligt att kommunreformen även strider mot Finlands grundlag, men det lär vi aldrig få veta eftersom Finland saknar en författnings- eller grundlagsdomstol. De tolkningar av grundlagen som görs av riksdagens grundlagsutskott är ofta politiskt betingade.

Det har även hävdats att inkorporeringen av sydvästra Sibbo strider mot såväl europeiska stadgan om lokalt självstyre som Finlands grundlag. Efter HFD:s avgörande i fallet Sibbo hävdade professor Kaarlo Tuori att HFD:s beslut kränker Sibbobornas grundlagsenliga rättigheter, eftersom den kommunala självstyrelsen hör till invånarnas grundrättigheter. HFD hävdar för sin del i sitt beslut att inkorporeringen inte strider mot den kommunala självstyrelsen och hänvisar till ett ställningstagande av grundlagsutskottet från år 1998. I sin artikel "'Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan'" i Helsingin Sanmat den 16 februari 2008 låter Tuori förstå att fallet Sibbo blottlägger behovet av en författningsdomstol. (Se "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008".)

I mitt inlägg "Behov av författningsdomstol. Den 29 mars 2012" har jag noterat diskussionen om behovet av en förvaltningsdomstol vid Svenska kulturfondens seminarium, som ordnades i anslutning till Paulina Tallroths utredning "Vem vakar över våra rättigheter?" (Thors uttalande om HFD:s avgörande i fallet Sibbo motsvarar för övrigt det hon gjorde i sitt blogginlägg "Dagen dominerad av musik" den 16 januari 2009.) I utredningen "Vem vakar över våra rättigheter? De finska institutionerna och diskussionen om en författningsdomstol" omnämns även fallet Sibbo. Jag citerar:

Tanken på en författningsdomstol tilltalar i synnerhet medborgare och organisationer. Även sådana rättslärda som principiellt motsätter sig en författningsdomstol i Finland konstaterar att de "i svaga ögonblick har saknat en författningsdomstol". Sådana ögonblick uppstår då de institutioner som man i regel är nöjd med fattar juridiskt tvivelaktiga beslut.

Ett exempel på ett juridiskt svårbegripligt avgörande är statsrådets och senare förvaltningsdomstolens beslut i det så kallade Sibbofallet, som gällde ändringen i kommunindelningen så att delar av Sibbo anslöts till Helsingfors. Statsrådets beslut ansågs i debatten problematiskt med tanke på kommuninvånarnas grundtryggade självstyrelse när Sibbo kommun motsatte sig ändringen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg dock att statsrådets beslut inte var lagstridigt, eftersom det fanns dels sådana allmänna juridiska förutsättningar, dels sådana särskilt vägande skäl som avses i kommunindelningslagen.

Det är eventuellt så att Tuori i allmänhet inte efterlyser en  författningsdomstol, utan att HFD:s avgörande i fallet Sibbo föranledde ett "svagt ögonblick". Åtminstone refererar Tallroth i det aktuella sammanhanget till Tuori. Själv skulle jag efterlysa en  författningsdomstol, men jag är inte helt säker på att en  författningsdomstol hade ansett att inkorporeringen av sydvästra Sibbo strider mot grundlagens bestämmelse om kommunalt självstyre. Vad som skulle behövas och vad som skulle ha behövts i samband med fallet Sibbo är i första hand en politiskt oberoende och okorrumperad domstol, till vilken man kunde överklaga statsrådets beslut. En närmare analys av HFD:s beslut i fallet Sibbo visar inte bara att argumentationen är kontroversiell, utan att HFD i sitt avgörande negligerar och förringar påståenden om formella fel i samband med beredningen och beslutet om ändringen i kommunindelningen. Någon större skillnad är det inte om institutionen kallas förvaltningsdomstol eller författningsdomstol, så länge institutionen är regeringens förlängda arm och dess domare har ett beroendeförhållande till den verkställande makten.

Om beslutet om en inkorporering av sydvästra Sibbo tagits genom lagstiftning av riksdagen, hade det inte gått att besvära sig mot beslutet, eftersom Finland saknar en  författningsdomstol. Enda utvägen att föra ärendet vidare hade då varit att vända sig till europeisk instans. Från Sibbos sida hävdade man dock just att beslutet om en inkorporering borde ha tagits av riksdagen, eftersom regeringen saknade laglig rätt till det aktuella beslutet. Nu när beslutet togs som ett förvaltningsbeslut av regeringen gick det att besvära sig över beslutet till högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen visade sig dock i det aktuella fallet vara värdelös som en rättsinstans.

Behov av författningsdomstol. Den 29 mars 2012

Som väntat beslöt planläggningssektionen i Sibbo på sitt möte igår att sälja mark i Östersundom på smammanlagt 45 hektar till Helsingfors. Yle har publicerat en nyhet med rubriken "Sibbo säljer fastigheter till Helsingfors".

Sibbo kommun publicerade i förrgår ett meddelande med rubriken "Minskade skatteintäkter och det förlorade Östersundom –området leder till ett negativt bokslut för Sibbo år 2011". I meddelandet kan man läsa att Sibbo kommuns bokslut för år 2011 visar ett underskott på 3 miljoner och att resultatet påverkas av en extraordinarie avskrivning på 1,7 milj. euro som måste göras på grund av gränsjusteringen i sydvästra Sibbo."

På webbplatsen Yhteinen Östersundom publicerades på måndagen ett meddelande med rubriken "Vantaan kaupunginhallitus hyväksyi luonnoksen 26. maaliskuuta". I meddelandet kan man läsa att "Östersundomin yhteinen yleiskaavaluonnos hyväksyttiin pienin muutoksin Vantaan kaupunginhallituksen kokouksessa 26.3.2012." Den "lilla ändringen" är satsen "Kaavassa tulee selvittää pikaraitiotien rakentamisen mahdollisuus". Tillägget godkändes med rösterna 9-8.

Östersundomkommittén (Helsingfors stadsplaneringskontor) har mjukat upp sin linje när det gäller snabbspårväg i Östersundom. Snabbspårvägslinjer kompletterar rent av metrolinjen i alternativet B, som stadsstyrelsen i Vanda förordar Östersundomkommittén att godkänna. Bl.a. går en snabbspårvägslinje här längs Nya Borgåvägen. Eftersom byggandet av snabbspårväg redan har utretts, har jag svårt att se att tillägget i stadsstyrelsens beslut skulle ha någon större betydelse. Vad man i Vanda torde ha syftat på är att snabbspårvägslinjen ytterligare borde utredas som ett alternativ (inte komplement) till metrolinjen.

I gårdagens blogginlägg "En politisk dom. Den 28 mars 2012" uppmärksammar jag artikeln "Thors i frågasätter HFD:s Sibbobeslut". Hbl publicerade på tidningens webbplats redan på tisdag kväll en artikel med rubriken "Minoritetsrättigheter måste bevakas bättre" om det aktuella seminariet, där Astrid Thors kom med sitt uttalande. Artikeln fokuserar på behovet av en förvaltningsdomstol, men även fallet Sibbo lyfts fram. Jag citerar:

Thors kritiserade också högsta förvaltningsdomstolens beslut i annekteringen av Sibbo.
–Trots att man röstat om frågan och flera sakkunniga varit med i beredningen gick det så här. I ett sådant här fall kunde en författningsdomstol behövas.

I artikeln som publicerades i gårdagens nummer av Hufvudstadsbladet säger Thors att hon tycker "att det är juridiskt förvånande att HFD använde statsrådets beslut år 2000, där man hänvisar till att Helsingforsregionen har en särställning, för att välsigna inkorporeringen." I högsta förvaltningsdomstolens beslut i fallet Sibbo kan man i kapitel 4. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande, avsnitt 4.3. Avgörandet i huvudsaken / 4.3.2. Särskild motivering / 4.3.2.2. Juridiska förutsättningar för att ändra kommunindelningen / 4.3.2.2.3. Särdrag hos det område som anslutningen gäller läsa följande:

När lagenligheten av statsrådets beslut avgörs, måste man beakta att det är fråga om ett särskilt område, som hör till den ovan i stycket 4.3.2.2.2. definierade Helsingforsregionen och som skiljer sig från övriga kommunala indelningar. Detta framgår bland annat av att statsrådet i de riksomfattande mål som statsrådet 2000 med stöd av markanvändnings- och bygglagen fastställde för områdesanvändningen gav Helsingforsregionen en särställning jämfört med de övriga områdena i landet. Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

I ett inslag om seminariet i anslutning till Paulina Tallroths utredning "Vem vakar över våra rättigheter?" i Yles svenska nyheter i tisdags nämndes "Helsingfors tvångsannektering av Sibbo" som exempel på fall där "myndigheterna varit nära att köra över de svenskspråkigas rättigheter".

En politisk dom. Den 28 mars 2012

Hbl 28.3 2012 s 13

I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en artikel med rubriken "Thors i frågasätter HFD:s Sibbobeslut". På Svenska kulturfondens seminarium igår har Astrid Thors, enligt Hbl, påpekat att "det politiska trycket på HFD var väldigt starkt efter att regeringen fattat sitt beslut". Hbl citerar Thors enligt följande:

- Nu när jag är en riksdagsledamot i leden kan jag säga det. Jag tycker att det är juridiskt förvånande att HFD använde statsrådets beslut år 2000, där man hänvisar till att Helsingforsregionen har en särställning, för att välsigna inkorporeringen. Det här vägde tyngre än lagstiftningen om den kommunala självstyrelsen och det visar att förvaltningsdomstolen inte är lika självständiga som de allmänna domstolarna.

På seminariet igår kommenterade Thors, som är jurist till utbildningen, en utredning om grundlagsstadgade rättigheter. På seminariet lyfte man även fram behovet av en författningsdomstol. Hbl noterar att bl.a. justitieminister Anna-Maja Henriksson (sfp) har efterlyst en författningsdomstol. På denna blogg har jag noterat att även Henrik Lax (sfp) i samband med Sibbofrågan efterlyst en författningsdomstol. (Se "Den överkörda medborgarens halmstrå. Den 21 april 2008".) I november 2009 lyfte Mikaela Nylander i ett pressmeddelande fram behovet av en förvaltningsdomstol. (Se "Förvaltningsråd för viss tid. Den 17 november 2009" och "Varför jävade sig inte Harjula? Den 14 febuari 2010".) Även professor Kaarlo Tuori har i samband med diskussionen om fallet Sibbo lyft frambehovet av en konstitutions- eller grundlagsdomstol. (Se "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008".)

Rappakalja. Den 7 mars 2012

Hbl 29.2 2012 s18

Hufvudstadsbladet publicerade den 29 mars en insändarartikel av Nalle Valtiala med rubriken "Slumpens spel". I artikeln säger Valtiala att en sammanslagning av de finlandssvenska förlagen Schildts och Söderströms inte hade förverkligats om Christoffer Grönholm inte dött i cancer. Valtiala jämför denna "slump" med Helsingfors annekteringen av sydvästra Sibbo och hävdar att inkorporeringen inte ägt rum i fall Leif Sevón varit Högsta domstolens president då Sibboaffären behandlade.

Hbl 3.3 2012 s 20

Den 3 mars publicerade Hufvudstadsbladet en insändarartikel av Carl-Henrik Nyberg med rubriken "Sakfel i argumentering". I artikeln påpekar Nyberg att det var Högsta förvaltningsdomstolen och inte Högsta domstolen som fällde avgörandet om Sibboannekteringen. (Leif Sevo´n var president för Högsta domstolen 2001 - 2005.) Nyber noterar vidare att annekteringen grundade sig på politik och inte på juridik. Slutligen påpekar Nyberg Centerns inkonsekvens och bristande trovärdighet, då partiet, enligt Nyberg, kraftigt stödde en tvångsannektering av sydvästra Sibbo.

Hbl 6.3 2012 s16

I gårdagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en insändarartikel av Leif Sevón själv. I insändaren, som har rubriken "Missförstånd om HD-presidenten", säger Sevón att han inte föreställt sig att han i egenskap av president för Högsta förvaltningsdomstolen skulle ha kunnat förhindra annekteringen. Han noterar bl.a. att presidenten i HFD kan röstas ner och bli i minoritet. Däremot medger Sevón att han kritiserat förfarandet då Helsingfors stadsfullmäktige fattade beslut i frågan.

Det är alltså inte så relevant att spekulera om annekteringen förverkligats, ifall Sevón varit president då frågan avgjordes i HFD. Min personliga uppfattning är ändå att inkorporeringen inte kunde ha förverkligats med en Leif Sevón som HFD:s president. För det första hade de ansvariga ministrarna knappast litat på HFD, ifall HFD:s president hett Leif Sevón. För det andra avgjordes fallet Sibbo redan vid  HFD:s handläggning av ärendet. HFD:s beslut i fallet Sibbo är skenbart utförligt och välmotiverat. I verkligheten är beslutet (beslutstexten) rena rappakaljan. Knappast hade föredragandena (de var två) lagt fram dylikt nonsens, ifall presidentens ståndpunkt inte varit känd på förhand.

Angående Nybergs påståenden om Centern, kan det påpekas att det endast var några centerministrar och Centern i Helsingfors som stödde inkorporeringen. Att överenskommelsen om inkorporeringen var nödvändig för ett förhandlingsresultat om KSSR var inte allmänt känt inom Centern. Den föredragande ministern Mauri Pekkarinen argumenterade starkt emot inkorporeringen. Istället var det Jyrki Katainen som vid statsrådets sammankomst förslog en ändring i kommunindelningen enligt kommunindelningsutredarens förslag. Centerns trovärdighet lider dock så länge Mari Kiviniemi är ordförande. Hon är en av de få centerpolitiker som aktivt stödde inkorporeringen.

I beslutsmeddelandet från Vanda stadsstyrelses möte på måndagen kan man läsa att ärendet om utkastet till gemensam generalplan för Östersundom bordlades.

Hävning av HFD:s beslut. Den 5 juni 2011

I mitt inlägg "Östersundom kan återlämnas till Sibbo. Den 20 maj 2011" noterar jag att man i utredningen av det första alternativet för hur Sibbo kommun kan gå vidare i ersättningstvisten kan läsa att "Om korrigeringen av felet leder till ett helt annat beslut i anslutning antingen till kommunindelningen eller ersättningsanspråket, kan i teorin antingen Östersundom helt återlämnas till Sibbo med därtill hörande konsekvenser, eller storleken på den ekonomiska ersättningen ändras." Det första alternativet alternativet handlar om en hävning av någondera av högsta förvaltningsdomstolens beslut. Det är föga sannolikt att HFD hävdar sitt beslut från den 15 januari 2008. Även om HFD hävdade beslutet, så torde det inte automatiskt innebära att statsrådets beslut i fallet Sibbo hävdas. Att HFD skulle hävda sitt beslut i ersättningsfrågan från den 12 april 2011 känns troligare, men rent juridiskt finns det starkare skäl att hävda det förstnämnda beslutet, som gäller själva ändringen i kommunindelningen.


Beredningen av statsrådets beslut var så bristfällig och full av misstag att det fanns många grunder att besvära sig över inkorporeringsbeslutet. HFD har emellertid i sitt avgörande från 2008 bemött de flesta av besvärsgrunderna eller påståendena i besvären och då tjänar det inte mycket till att upprepa samma påståenden på nytt. Nu handlar det ju inte om att föra ärendet vidare till högre instans, utan istället gäller det att visa att högsta förvaltningsdomstolens beslut uppenbarligen var felaktigt eller togs på ett felaktigt sätt. Jag skulle själv här satsa på tre punkter.


För det första var en av domarna som deltog i HFD:s beslut jävig. För att det skall vara uppenbart att tillfälliga förvaltningsrådet Heikki Harjula var jävig, krävs det dock att kommunförbundets (och Kari Prättäläs) roll i fallet Sibbo lyfts fram. Ett enkelt bevis på att Harjula var jävig är Harjulas uttalanden i Hufvudstadsbladet den 8 december 2006 (se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008"), men denna grund för jäv är kanske inte så stark.

För det andra kan man på starka grunder hävda att HFD gjorde en felaktig bedömning av Matti Vanhanens jäv. I sitt beslut negligerar HFD påståendena om att Vanhanen hade kommit överens om och lovat sydvästra Sibbo åt Helsingfors. Eftersom HFD i sitt beslut trots allt bemöter påståenden om Vanhanens jäv, skulle det här kanske krävas att Vanhanens roll i frågan om Malm och speciellt sambandet mellan Sibbofrågan och överenskommelsen om kommunreformen lyfts fram.


För det tredje bör det vara uppenbart att statsrådets beslut om en ändring i kommunindelningen var oklart och att HFD inte på ett tillräckligt och tillfredsställande sätt behandlat påståendena om ett oklart beslut i sitt avgörande från den 15 januari 2008. Här har det dessutom framkommit ny information, som visar att statsrådets beslut var oklart. Lantmäteriverkets tolkning av beslutet och av gränsen mellan Helsingfors och Vanda vid avtaget från Österleden till Ring III (se t.ex. "Korrigerad gräns. Den 6 januari 2009") visar tydligt att Sibbo kommun i sitt besvär har rätt när man påstår att statsrådets gränsbeslut var oklart.


Ytterliga starka skäll att kräva att HFD återtar sitt beslut från 2008 skulle kanske finnas om det väcktes åtal för bedrägeri eller brott mot tjänstemannaplikt mot kommunindelningsutredaren och beredande tjänstemannen. Här torde det inte finnas så mycket tid kvar innan brotten kan anses preskriberade. Frågan är om åklagarämbetet är tillräckligt oberoende för att väcka åtal.


Det torde krävas stark politisk press eller medieuppmärksamhet för HFD för att hävda sitt beslut från 2008. Ett krav på en hävning av beslutet om ändringen i kommunindelningen kunde kanske ändå pressa HFD att hävda beslutet om ekonomisk ersättning.

Sippoolaiset maksavat. Den 28 maj 2011

I gårdagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en insändarartikel med rubriken "Sipoolaiset maksavat nyt helsinkiläisten velkoja". Insändaren är undertecknad av ordförandena för fullmäktigegrupperna i Sibbo: Bengt Wiik (sfp), Juhani Rantala (saml), Caspar Berntzen (ysi), Hanne Aho (sdp), Sini-Pilvi Saarnio (grön), Jari Hursti (sf) och Eva Autio (c). Jag återger här artikeln i sin helhet:

Muutama vuosi sitten Helsinki sai hyvin kyseenalaisin perustein Korkeimmalta hallinto-oikeudelta luvan liittää Sipoon Östersundomin alueen Helsinkiin. Me sipoolaiset oletimme saavamme Helsingin ottamasta alueesta käyvän hinnan. Östersundomin alueelle oli panostettu: se oli menneenä vuosikymmenenä Sipoon kehityksen airut, jonne oli satsattu leijonanosa kaikista kunnan uusinvestoinneista.

Neuvottelut Helsingin kanssa korvauksen suuruudesta eivät johtaneet mihinkään. Helsingin tarjoama summa – 7,9 miljoonaa euroa – ei vastannut edes luovutetulla alueella olevan Sakarinmäen koulun arvoa. Pelkästään tähän yhteen kouluun oli investoitu 12 miljoonaa euroa.

Korvauskiista joutuikin oikeuden päätettäväksi. Luotimme Sipoossa, että oikeus toteutuisi.

Korkein hallinto-oikeus antoi vaalien alla mielestämme vähintäänkin kyseenalaisen päätöksensä Östersundomin alueen korvaussummasta. Se vastasi täysin Helsingin aiemmin tarjoamaa summaa. Jokainen Sipoon vaatimuksista hylättiin.

Suomen oikeusjärjestykseen on aina kuulunut vahva omaisuudensuoja, joka näkyy muun muassa tiukassa lunastuslainsäädännössä ja omaisuusrikosten ankaruudessa. Kuntalaisten yhteiselle omaisuudelle ei anneta kuitenkaan kuntajakolain piirissä juuri suojaa. Osa omaisuuseristä luovutetulla alueella, kuten kunnallistekniikka kokonaisuudessaan, jätettiin täysin korvaamatta. Toisaalta korvatun omaisuuden osalta ei täyden korvauksen periaatetta hyväksytty.

Kuntajakolaki on osoittautunut täysin puutteelliseksi taloudellisten arvojen käsittelyssä. KHO:n päätösten perustelujen pohjalta oli lopulta Sipoon onni, että kunnalla oli osoittaa velkaa menetetyn koulun osalta, koska samoilla KHO:n päätösten perusteilla velkaa ottamaton kunta ei olisi saanut korvaukseksi yhtään mitään.

KHO:n päätöksen myötä sipoolaiset veronmaksajat joutuivat nyt Helsingille luovutetun omaisuuden maksumiehiksi, sillä korvaussumma ei likimainkaan vastaa alueeseen investoituja verorahoja. KHO:n päätösten jälkeen Sipoo joutui nostamaan kunnallisveroäyriä, ja kunnalle jäi entistä huomattavasti suurempi velkamäärä. Tämän päätöksen vuoksi naapurilta ottaminen on Suomessa tehty kannattavaksi.

Sipoo on osa metropolialuetta, ja vakaa tavoitteemme on kasvaa ja kehittyä osana elinvoimaista pääkaupunkiseutua. Tämä päätös ei ole tehnyt tavoitettamme helpommaksi.

Öppna processen på nytt! Den 7 maj 2011

Rubriken på huvudnyheten på paradsidan i dagens nummer av Borgåbladet lyder "Sibbo har vissa chanser". Rubriken på artikeln inne i tidningen är mera pessimistiskt formulerad: "Sibbos chans att få rättelse är liten".



Borgåbladet har talat med professor Olli Mäenpää, som säger att det visst finns juridiska möjligheter för Sibbo att gå vidare. Mäenpää har tidigare i fallet Sibbo försvarat Helsingfors, statsrådet och HFD, vilket jag redogjort för speciellt i inlägget "Snäva kretsar. Den 10 februari 2008". Sibbo kommun har dock inte anlitat Mäenpää, utan advokatbyrån Castrén & Snellman.


I Borgåbladets artikel presenterar kommundirektör Mikael Grannas de två alternativen: att driva en skadeståndsprocess eller att kräva att HFD häver sitt tidigare beslut. Vilketdera av högsta förvaltningsdomstolens beslut som man här syftar på är inte helt klart, men Mäenpää talar faktiskt om möjligheterna av att ställa statsrådet till svars för att ha godkänt inkorporeringen på felaktiga grunder. För att man skall kunna kräva att HFD öppnar processen på nytt förutsätts det att det framkommit något nytt som visar att beslutet var olagligt. Mäenpää tror dock att det är osannolikt att man kan hitta sådana grunder.


För dem som följt med denna blogg torde det inte se lika osannolikt ut att hitta något nytt. Man borde kunna kräva en ny behandling redan med motiveringen att tf förvaltningsrådet Heikki Harjula var jävig när han deltog i HFD:s tidigare beslut. En ganska enkel och uppenbar grund till att häva både HFD:s och statsrådets beslut är att besluten är oklara när det gäller var gränsen mellan Helsingfors och Vanda går vid avtaget från Österleden till Ring III. (Se t.ex. "HFD sopar misstag under mattan. Den 7 februari 2008", "Lantmäteriverket avviker från statsrådets beslut. Den 18 december 2008" och "Korrigerad gräns. Den 6 januari 2009".) Den oklara gränsen borde vara en tillräcklig formell grund att upphäva beslutet. En närmare analys av HFD:s beslut visar att högsta förvaltningsdomstolen inte behandlat alla påståenden om jäv och brister i beredningen. Kanske är det ändå lättast att påvisa den ekonomiska skadan, som statsrådet inte tog i beaktande eller förutsåg då beslutet togs.




Kommundirekrörern presenterar först på styrelsemötet i tisdag sitt förslag till hur Sibbo kommun skall gå vidare. Föredragningslistan med ärendet (Föredragningslista 10.05.2011 Saknr. 10) finns däremot redan på internet.

Upphäv lagligheten av annekteringen! Den 5 maj 2011

I dagens nummer av Borgåbladet ingår en artikel med rubriken "Sibbo söker rättvisa från EU".



Ledaren i dagens nummer av Borg¨bladet har rubriken "Det är önskvärt att Sibbo går vidare". Trots att Borgåbladet finner det önskvärt, ser man inte stora förutsättningar att föra ärendet vidare. Ledarartikeln baserar dock pessimismen första hand på ett uttalande i Vega igår. (Se nedan.)


Yle publicerade igår en nyhetstext med rubriken "Sibbo anlitade juridisk expertis" och ett inslag på arenan med t´rubriken "Radio Vega Östnyland: Sibbo överväger att gå till EU med Östersundomersättningar". I gårdagens inlägg "Känsligt ärende. Den 4 maj 2011" noterade jag att kommundirektören i Sibbo fann ärendet allt för känsligt för att presentera sitt förslag med det samma. För Yle presenterar kommunstyrelsens viceordförande Hans Blomberg lika väl tre alternativ: "Ett alternativ kunde vara att upphäva lagligheten av annekteringen, ett annat alternativ skulle vara att fordra större ersättningar, och ett tredje alternativ skulle vara att lösa ärendet på EU-nivå." Personligen gillar jag speciellt det första alternativet.

I princip kunde väl samtliga möjligheter prövas samtidigt. Att upphäva lagligheten känns inte speciellt realistiskt över två år efter att inkorporeringen förverkligats. Å andra sidan hade det åtminstone i ett tidigare skede funnits synnerligen starka skäl att upphäva beslutet om ändringen i kommunindelningen. Det skulle ha gällt att lyfta fram de verkligt väsentliga bakgrundsfaktorerna.




Helsingfors stadsplaneringskontor eller Östersundomkommittén har valt att inte ignorera skuggplanen för Östersundom, utan har på webbplatsen Yheteinen Östersundom tvärtom publicerat en nyhet om skuggplanen.

Kati Vierikko publicerade igår ett blogginlägg med rubriken "Östersundomin varjokaava".

Känsligt ärende. Den 4 maj 2011

Kommunstyrelsen i Sibbo fick igår av juridisk expertis en redogörelse för alternativen efter HFD:s beslut i ersättningsfrågan. Något formellt styrelsemöte lär det inte ha varit fråga om. Kommunstyrelsen behandlar frågan förs nästa tisdag. Som det framgår ur kommundirektörens inlägg på Twitter presenteras presenteras föredragandes förslag först vid mötet den 10 maj.


Om fallet Sibbo förs vidare till europeisk instans, så torde det uttryckligen gälla beslutet om ersättning. Jag har svårt att bli klok på HFD:s motiveringar till beslutet. Mitt intryck är att HFD inte egentligen vill befatta sig och därför funnit det enklast att förkasta besväret mot Helsingfors förvaltningsdomstols beslut. Beslutet i ersättningsfrågan är egentligen en följd av att HFD på ett häpnadsväckande sätt förkastade besvären mot statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen. HFD är i högsta grad medskyldig till den orättvisa och det problem som man nu inte velat befatta sig med.

Överskridning. Den 28 april 2011

Helsingfors stadsfullmäktige behandlade igår ersättningen till Sibbo i brådskande ordning. Ärendet var en formalitet och föredragandens förslag klubbades igenom utan diskussion, men jag skulle ändå vilja se en motivering till att beslutet togs i brådskande ordning. Det finns ingen sista betalningsdagen för ersättningen och någon ränta behöver man inte betala på ersättningen. Månne man bara så fort som möjligt vill ha slut på den pinsamma medieuppmärksamheten kring den blyga ersättningssumman?


Ersättningen måste tas upp i fullmäktige eftersom inga medel budgeterats för ersättningen.


Överskridningen, som alltså behandlades i brådskande ordning, fanns i ett tillägg till föredragningslistan. Förutom länkar till Helsingfors förvaltningsdomstols beslut från den 26 januari 2010 och högsta förvaltningsdomstolens beslut från den 12 april 2011 ingick i föredragningslistan ett kort dokument om "beslutshistorien".

Dokumentet med HFD:s beslut är skapat som pdf-dokument redan den 12 april. I själva verket har HFD:s beslut uppdaterats innan det undertecknats och sänts till Sibbo kommun, som fick HFDSs beslut den 13 april.



Frågan är om inte HFD (igen) informerade Helsingfors ledning om beslutet innan det delgavs Sibbo.




Med anledning av stadsstyrelsens beslut i det aktuella ärendet på tisdag publicerade Yle igår en nyhetstext med rubriken "Juridisk expertis möts om Sibbo-ersättning".




Yle publicerade igår även ett ljudklipp med kommunsekreterarens kommentar, "Kommunsekreterare Peter Stenwall".



I dagens nummer av Hufvudstadsbladet kommenterar Ralf Sundberg i en kolumn den "skamlöst" låga ersättningen. I dagens Hbl ingår även en text med rubriken "Tyck till om Östersunbdom". i texten omnämns så väl webbplatsen Yhteinen Östersundom på adressen http://yhteinenostersundom.fi som naturskyddsorganistationernas skuggplan på adressen http://www.varjokaava.fi. Skuggplanen offentliggörs idag.

Päättyy tänään? Den 27 april 2011

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en notis med rubriken "Helsingin ja Sipoon riitely liitosrahoista päättyy tänään". Helsingfors stadsfullmäktige skall på sitt möte idag besluta om ersätta Sibbo kommun med 7,9 miljoner euro.



Ärendet om ersättning behandlades redan på Helsingfors stadsstyrelses möte igår, men eftersom ersättningen inte budgeteras måste beslutet fastställas av fullmäktige. Detta fram,går ur en notis i dagens nummer av Hufvudstadsbladet. Rubriken är här "Helsingfors ersätter Sibbo". Yle har på morgonen publicerat en notis med rubriken "Helsingfors betalar 7,9 miljoner för Östersundom".



Ärendet om ersättningen finns inte på den föredragningslista för stadsfullmäktiges möte som publicerats på Internet. Inte heller finns motsvarande ärende med i den på Internet publicerade föredragningslistan för stadsstyrelsens möte. I beslutsmeddelandet från gårdagens möte finns det däremot en länk till en tilläggslista med ärendet. I tilläggslistan finns som bilaga länkar till så väl Helsingfors förvaltningsdomstols beslut från den 26 januari 2010 som högsta förvaltningsdomstolens beslut från den 12 april 2011. Det 45 sidor långa beslutet kan alltså nu läsas på Internet.




I Helsingin Sanomats notis säger Helsingfors stadsjurist Sami Sarvilinna att "Minun nähdäkseni tämä on nyt selvä, kun KHO antoi päätöksensä". Kommunstyrelsen i Sibbo skall dock på sitt möte den 10 maj behandla ärendet om att föra frågan vidare till europeisk instans.

Fem år. Den 25 april 2011

Senaste nummer av Sipoon Sanomat domineras av högsta förvaltningsdomstolens avgörande i frågan om ersättning för Östersundom. Ledaren har rubriken "Neljän vuoden piina päättyi". Här har man missat att Helsingfors lade fram förslaget till ändring i kommunindelningen redan år 2006 och inte först i juni 2007, då statsrådet tog sitt beslut i fallet Sibbo. Pinan har altså varat i hela fem år och är kanske ännu inte över.



På ledarsidan finns även en gästkolumn skriven av Rolf Björkell, Rubriken är "HKO:n ryöstöpäätös sinetöity". En kortare version av artikeln kan på webben läsas under rubriken
"KHO:n päätös hidastaa Sipoon kasvusuunnitelmia".




Huvudartikeln om HFD:s beslut har rubriken "Kotrkein hallinto-oikeus tylynä Sipoon vaatimuksille". En kortare associerad text har rubriken "Alueluovutuksesta 2 384 euroa jaoka sipoolaiselle".




Ytterligare ingår en text med rubriken "'Helsinki sai valtiolta lahjan, jonka Sipoo maksaa'". Det är kommunfullmäktigeordförande Christel Liljeström som står för synpunkten.



I samma nummer av Sipoon Sanomat ingår en artikel med rubriken "Kolme ratikkaa korvaisi Östersundomin metron".



Slutligen hittar man i samma nummer en kungörelse om att utkastet till generalplan för Östersundom nu är framlagd till påseennde, vilket betyder att man kan komma med officiella och inofficiella synpunkter på planerna. (Se webbplatsen Yhteinen Östersundom på adressen http://yhteinenostersundom.fi.)

Halmstrå. Den 23 april 2011

Resultatet i riksdagsvalet har konsekvenser för fallet Sibbo och denna blogg. Matti Vanhanens och Mari Kiviniemis maktposition baserade sig på en konstellation som möjliggjorde metropolpolitiken och beslutet i Sibbofrågan. Märkligt nog uppmärksammades samarbetet mellan Centerministrarna och Helsingforspolitikerna inte av medierna, men å andra sidan stödde åtminstone Helsingin Sanomat denna maktkonstellationen. Denna blogg förmedlade således insikter som i princip var politisk brännstoff. Nu har Vananen och Kiviniemi fått sina politiska domar, utan hjälp av avslöjandena på denna blogg. Fallet Sibbo är därmed delvis historia. Det återstår dock att uppmärksamma mygel och maktmissbruk i högsta förvaltningsdomstolen och Kommunförbundet.


Metropolpolitiken är inte helt förbi. Yle publicerade den 21 april en nyhetstext med rubriken "Kommunförbundet vill skära i antalet kommuner". Jag har inte funnit något stöd för påståendet i rubriken anat än en ledarartikel i Pohjolan Sanomat den 20 april med rubriken "Kuntapolitiikassa odottaa muutos". Här noteras det att "Vaali-ilta ei ehtinyt vielä vaihtua yöksi, kun SDP:n Rakel Hiltunen hihkui televisiossa intoa, että kuntarakenteissa alkaa nyt iso remontti." Att Kommunförbundets modell går ut på att kraftigt misnka antalet kommuner är nog Rakel Hiltunens och Yles egen tolkning. Åtminstone hittar jag inte stöd för påståendet i det pressmeddelande med rubriken "Kommunförbundet: Starka primärkommuner är grunden för kommunstrukturen" och den presentation som Kommunförbundet publicerade den 20 april.




Det är inte sökt att dra paralleller till fallet Sibbo, där Rakel Hiltunen utnyttjade sin post som styrelseordförande i Kommunförbundet och sin plats som SDP representant i strukturgruppen för att förhandla sig till inkorporeringen. Formellt är väl Kommunförbundet kommunernas intressebevakare, men de facto slår styrelsemedlemmarna i första hand vakt om partipolitiska intressen. Undantaget är ordförande Hiltunen, som driver Helsingfors stads intressen på grannkommunernas bekostnad. Hiltunens utspel skall ses mot bakgrunden av regeringsförhandlingarna och regeringsprogrammet. Går de kommande regeringspartierna med på att stöda en sammanslagning av kommunerna i Huvudstadsregionen, så kan man ge efter för kravet på sammanslagningar på annat håll.


Centerns katastrofala valnederlag är inte ett resultat av fallet Sibbo, men däremot har nog metropolpolitiken i allmänhet bidragit till misstroendet. Det är svårt att se hur metropolpolitikens inkarnation Mari Kiviniemi kunde fungera som en oppositionsledare som kunde återvinna förtroendet för Centern.


Även De gröna förlorade stort i riksdagsvalet. Även detta kommer att få följder för metropolpolitiken. Efter nästa kommunalval kan samarbetet mellan Samlingspartiet och De gröna i Helsingfors vara slut, vilket man även måste ta i beaktande då man planerar Östersundom.



Osmo Soninvaara undrar i ett blogginlägg "Mikä meni vikaan?" från den 18 april vad som gick fel för de De gröna i valet. En förklaring är planeringen av Östersundom. Sininvaara skriver:

Joidenkin mielestä vihreät ovat liian vähän ja toisten mielestä liian paljon ympäristöpuolue. Se näkyy vaikkapa Östersundomin kaavoituksessa, jossa toisten mielestä vihreät sallivat sinne liikaa rakentamista ja toisten mielestä pilaavat hyvän kaupunginosan liialla suojelulla.

Soininvaara hör själv till dem som på goda grunder beskyllts för att svika naturskyddet i Östersundom. Knappast har de gröna däremot förlorat väljare för att en del gröna velat skydda mera natur än vad stadsplaneringskontoret i Helsingfors föreslagit.




Slutligen noterar jag att Vartti Itä-Uusimaa den 14 april publicerade en artikel med rubriken "Jatkuuko Lounais-Sipoo -kiista vielä?". Vartti noterar att "Sipoon oljenkortena voi olla ... yksilönoikeuksien vaarantuminen, johon EU voisi mahdollisesti puuttua." Efter HFD: föregående beslut fanns det flera halmstrån, som man av någon anledning dock inte prövade. Frågan är om man inte kunde knyta ihop de två olika besluten.