HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008

Yle har publicerat en notis med rubriken "Politiker får kritisera rättsväsendet". Justitiekansler Jaakko Jonkka har i ett svar på ett klagomål beslutit att före detta justitieminister Juhannes Koskinen inte handlade olagligt då han i en intervju kritiserade rättsväsendet. Jag tror inte att JK:s ställningstagande kommar att leda till att politiker kritiserar HFD:s beslut i Sibboärendet. Åtminstone finns det föga risk för att nuvarande justitieministern Tuija Brax, som jävade sig i Sibbofrågan, skall kritisera det sätt på vilket HFD skötte Sibboärendet. Att det är lagligt att en minister kritiserar rättsväsendet betyder inte nödvändigtvis att det är acceptabelt. Själv finner jag det dock mycket mera problematiskt om högsta förvaltningsdomstolen i det fördolda kommuniserar med ett ministerium, fast det är svårt att bevisa att så är fallet.

Fastän jag inte trott på högsta förvaltningsdomstolens oberoende, ansåg jag det länge högst osannolikt att domstolen skulle godkänna statsrådets Sibbobeslut. Även om HFD skulle ha en oskriven agenda som går ut på att så långt som möjligt ge statsrådet rätt, ansåg jag att det inte fanns förutsättningar att avvisa alla besvär. Specillt tydligt fann jag det efter att ha läst inrikesministeriets förklaring med anledning av besvären. Inrikesministeriets förklaring var allt annat än övertygande och påståendet om brister i Pakka Myllyniemis rapport förbegicks på ett i ögonfallande sätt, vilket kunde tolkas som ett tyst medgivande. Att beredande tjänsteman Arto Sulonen i inrikesministeriets prememoria inte redogjorde för kritiken mot utredningen och inte tog notis av expertutlåtanden som bifogats till Sibbo kommuns utlåtande visade enligt min uppfattning tydligt att varken utredningen eller beredningen tålde dagsljus. Om HFD ville beskydda någon fanns dessutom gudinog med andra formella fel att ta fasta på.

I ledarartikeln i Helsingin uutiset den 25 januari kan man läsa följande:

Sipoo-päätös on nopeasti käynnistänyt pohdinnan sen vaikutuksista Itä-Helsinkiin, niin hallinnon, toiminnan kuin nimistönkin osalta. Kaikkiratkaisut ovat vielä lähtökuopissaan, koska kukaan ei uskaltanut pohtia niitä ääneen ennen lopullista ratkaisua.

Tystnaden inför HFD:s beslut var länge påtaglig. Detta såg jag som ett tecken på att man även från Helsingfors sida tvivlade på att domstolen skulle godkänna statsrådets gränsbeslut. Därför blev jag lite skrämd när Helsingin uutiset den 9 januari publicerade en artikel med rubriken "Kaikki valmiina Sipoon nurkan nielaisuun". I artikeln kunde man bl.a. läsa följande:

– Valmistelut on jo aloitettu, niin että sitten päästään lupaustemme mukaisesti täysillä liikkeelle, kun päätös tulee, sanoo Helsingin ylipormestari Jussi Pajunen (kok).

Vidare hävdas det i artikeln att Helsingfors "näillä näkymin" inte behöver ta till en speciallag för att kunna inkorporera sydvästra Sibbo. Helsingin uutiset har hela tiden varit mycket välinformerat om fallet Sibbo. Bl.a. kunde tidningen den 18 april upplysa om att "Sipoon nurkan liittäminen Helsinkiin etenee sovitusti." Tidningen har även läckt information om vem som deltog i de hemliga förhandlingarna om en annektering i juni 2006.

Att HFD:s beslut skulle läcka ut till medierna innan det offentliggjordes fann jag helt möjligt. HFD:s beslut har tidigare läckt ut. Denna gång kunde dock inte Helsingin Sanomat på förhand upplysa om hur domarna avgjort ärendet. I notisen "Pajunen uskoi Sipoo-päätökseen 90-prosenttisesti" berättar överborgmästare Jussi Pajunen för helsingin Sanomat att han fick veta om HFD:s beslut då Radio Mellannyland ringde upp honom den den 15 januari innan beslutet fanns på HFD:s webbplats. I samma notis säger Pajunen att "Minulla oli 90 prosentin aavistus, että Helsingin esitys menee läpi." En 90-procentig sannolikhet skulle ha varit nog för Helsingfors stad att ha en specialsida för inkorporeringen färdig att publiceras på Internet samtidigt som HFD:s beslut publicerades. Man kan dock fråga sig på vad Pajunen grundade sin optimism, då den juridiska expertisen bedömt statsrådets beslut som olagligt. Pajunen kände dessutom bättre än de flesta till de förtigna oegentligheterna i Myllyniemis utredning. Mycket tyder på att Helsingfors och Samlingspartiet i Helsingforsregionen inte räknade med att statsrådets inkorporeringsbeslut skulle få HFD:s godkännande. Ändå undrar jag om inte Pajunen i själva verket hade en nära på 100-procentig visshet om att HFD skulle förkasta besluten då Radio Mellannyland ringde upp honom den 15.

Redan innan utedningsman Pekka Myllyniemis Sibboutredning publicerades förutspådde jag - felaktigt - att utredningen skulle bli utredningsmannens sista. Det sätt på vilket oegentligheterna i Myllyniemis utredning förtigits tyder på att Myllyniemis låtsasutredning betraktats som besvärande även på kommunavdelningen vid inrikes/finansministeriet. Det borde enligt min bedömning ha funnits alla förutsättningar att HFD i sitt beslut skulle ha lyft fram bristerna i Myllyniemis utredningen. Detta hade varit speciellt pinsamt för Arto Sulonen, eftersom han i inrikesministeriets beredning inte informerat statsrådet om bristerna, som påtalas speciellt i docent Erkki Mennola expertutlåtande. Efter att HFD underkänt Myllyniemis utredning hade det varit politiskt omöjligt för ministeriet att utnämna Myllyniemi för nya utredningsutdrag.

Det krävs inte mycket intelligens för att inse att det inte var en tillfällighet att kommunminister Mari Kiviniemi utnämnde Pekka Myllynimi till utredningsman för att utreda om en kommunsammanslagning mellan Kemijärvi stad Pelkosenniemi kommun den 17 januari, två dagar efter att HFD avgjorde Sibboärendet. Finansministeriet tog beslutet den 16 januari, men hörandet angående kommunindelningsutredaren (Kuntajakolain 8 §:n mukainen kuuleminen kuntajakoselvittäjästä) är daterat den 18 december. Den 18 december torde HFD:s Sibbobelsut i praktiken redan ha varit klart. I inrikesministeriet brev 18.12.2007 SM072:02/2006 till berörda kommuner står det enligt ett protokullutdrag följande:

Sisäasiainministeriö on osana kunta- ja palvelurakenneuudistuksesta annetun lain 9 §:n mukaista arviointimenettelyä toimittanut Pelkosenniemen kunnalle arviointiryhmän ehdotuksen kunnan asukkaiden palveluiden turvaamiseksi. Arviointiryhmä on ehdottanut Pelkosenniemen kunnalle liittymistä Kemijärven kaupunkiin. Kunta on käsitellyt ehdotusta.

Sisäasiainministeriö aikoo kuntajakolain 8 §:n 1 momentin mukaisesti määrätä toimitettavaksi erityisen selvityksen kuntajaon muuttamisesta Pelkosenniemen ja Kemijärven kaupungin välillä. Tässä kirjeessä on kyse 8 §:n mukaisesta kuntien kuulemisesta.

Ministeriö esittää kuntajakoselvittäjäksi Pekka Myllyniemeä. Kuuleminen koskee kuntajakolain 8 §:n 1 momentin mukaisesti kuntajakoselvittäjäksi esitettyä henkilöä.

Kuntia pyydetään esittämään lausuntonsa asiassa 15.1.2008 mennessä.

Kommunstyrelsen i Pelkosenniemi beslöt på sitt möte den 11 januari svara att "Pelkosenniemen kunta ei hyväksy Pekka Myllyniemeä kuntajakoselvittäjäksi, koska hän ei ole riippumaton henkilö selvittämään asiaa." Kemijärvi stadsstyrelse beslöt på sitt möte den 14 januari däremot "ettei sillä ole kuntajakoselvittäjän nimeämistä koskevan suunnitelman suhteen huomautettavaa."

HFD meddelade först efter klockan 16 den 14 januari att domstolen offentliggör sitt Sibbobeslut följande dag. På kommunavdelningen vid inrikes/finansministeriet bör man dock ha känt till domstolens tidtabell långt tidigare. Av allt att döma har man känt till mycket mera än bara tidtabellen.

1 + 1 = 3. Den 30 januari 2008

Hufvudstadsbladet har publicerat FNB:s notis med rubriken "Kiviniemi vill slå ihop huvudstadsregionen". Det är knappast någon tillfällighet att Mari Kiviniemi kommer med sitt ställningstagande först efter HFD:s Sibbobeslut. Inkorporeringen av sydvästra Sibbo har betraktats som ett alternativ till en sammanslagning av kommunerna i huvudstadsregionen. Därigenom har Helsingfors även lyckats få grannstädernas tysta medgivande till en annektering. Nu visar det sig uppenbart att Östersundom inte var Helsingfors sista krav och att freden i huvudstadsregionen inte alls är räddad i vår tid. Förlåt parallellerna, men Helsingfors dominans bekymrar mig.

I blogginlägget "Vems motiveringar? Den 27 januari 2008" noterade jag att motiveringarna i högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut i hög grad bygger på Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Detta finner jag anmärkningsvärt, emedan domstolen inte alls kommenterat påståenden om brister i utredningen. HFD kunde ju inte i sitt domslut referera till inrikesministeriets promemoria, eftersom de var just dessa motiveringar som ifrågasattes i besvären. Domstolen har funnit "den utredning som framlagts i ärendet" som tillräcklig grund för motiveringarna, oberoende av utredningens trovärdighet. En del av motiveringarna kan betraktas som subjektiva och ogrundade omdömen, men utredningens lagliga status tycks vara nog. Man kan fråga sig hur HFD skulle förhålla sig till direkta sakfel. Kunde utredningsmannen ha hävdat vad som helst, t.ex. att 1 + 1 = 3?

En central fråga i motiveringarna till statsrådets Sibbobeslut är hur beslutet beaktar proportionalitetsprincipen och bedömningen av annekteringens följder för Sibbo. HFD hävdar i sitt beslut att det "i detta skede" inte är möjligt att "exakt bedöma hur ändringen i kommunindelningen kommer att påverka Sibbo kommuns ekonomi", eftersom Myllyniemi i sin rapport hävdar att det "i detta skede" inte är möjligt att "göra någon exakt uppskattning av den totala inkomst- och utgiftsförändringen, inklusive inverkningarna på investeringsutgifterna." När det gäller bedömningen om Sibbo kommun efter en ändring i kommunindelningen uppfyller ramlagens krav på "åtminstone ungefär 20 000 invånare" anser HFD i enlighet med Myllyniemis utredningen att kravet inte utgör en "grund att betrakta statsrådets beslut som lagstridigt". HFD:s motivering motsvarar dock snarare inrikesministeriets motiveringar än Myllynimis motivering. Myllyniemis bedömning och motivering bygger nämligen på ett räknefel, vilket jag noterat i blogginlägget "Räknefel. Den 24 november 2007".

Nu gäller det att se om finansministeriet i sitt hörande av Sibbo delar Myllyniemis uppfattning att Sibbo på egen hand uppnår ett befolkningsunderlag på "åtminstone ungefär 20 000 invånare" före år 2012, fastän Myllyniemi räknat fel. Är ministeriet av annan åsikt, medger man att Myllyniemi bedömt de juridiska förutsättningarna för sitt förslag fel och att statsrådet har tagit Sibbobelsutet utgående från en otillräcklig och bristfällig utredning.

Att HFD haft kompetens att bedöma betydelsen av lagen för kommun- och servicestrukturreformen för statsrådets Sibbobeslut är i sig inte att betvivla. Den 21 september 2007 utnämndes Heikki Harjula, som är ledande jurist vid Kommunförbundet, till tillfällig domare vid högsta förvaltningsdomstolen fram till slutet av år 2007. Hans tjänsteförhållande har senare förlägts med några månader. Harjula var tillsammans med Arto Sulonen, som ansvarade för inrikesministeriets beredning av statrådets gränsbeslut, medlem i lagarbetsgruppen för kommun- och servicestrukturreformen. Till lagarbetsgruppens uppdrag hörde att ge förslag till ramlag och bereda statsrådets förslag till de lagändringar som KSSR föranleder. Harjula är en av domarna som avgjorde Sibboärendet.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en notis med rubriken "Helsingin demarit: Kirkkonummi ja Sipoo osaksi metropolia". Den första satsen i notisen lyder "Helsingin Sdp pelkää, että Helsinki jää pussinperään, koska se ei pääse leviämään itään ja länteen."

Klimatgärningar. Den 29 januari 2008

Efter HFD:s överraskande Sibbobeslut finns det mycket att förhandla om. Vare sig det gäller kommunerna eller de kyrkliga samfälligheter kommer jag endast undantagsvis på denna blogg att följa upp förhandlingarna mellan Sibbo och Helsingfors. Jag vill ändå tipsa om notisen "Östersundom kyrka glömmer ej Sibboborna", som Yle publicerat på morgonen. Igår publicerade Yle en notis med rubriken "Sibbo i samtal med Helsingfors". Jag skall inte desto mera kommentera dessa "konstruktiva" samtal mellan Markku Luoma och Jussi Pajunen. Däremot följer jag med största intresse med förhandlingarna mellan finansministeriet och jumbolistade Sibbo kommun. (Se "Ramlagens krav. Den 22 januari 2008 ".)

Jag hade tänkt skriva om villkoren inför fredagens träff mellan representaneter för finansministeriet respektive Sibbo kommun, men ett tal som Jan Vapaavuori hållit idag ändrar på mina planer. Talet som bostadsministern höll på ett seminarium i Helsingfors har fått rubriken "Asuntopolitiikan suunta ja keinot". Pajunens tal handlar i hög grad om kollektivtrafik. Han säger bl.a. att "Järkeviä kasvualueita Helsingin seudulla ovat Lohjan ja Porvoon suunnat, varsinkin jos niille saataisiin raideliikenne etupainotteisesti." Indirekt talar han alltså fför (nya) Elsa och Heli, vilket är intressant med tanke på fallet Sibbo. (Se bl.a. "Järnväg till Lojo. Den 21 november 2007" och "Helsingfors räknar med Heli-banan. Den 27 november 2007".) I sitt tal kommenterar Vapaavuorio Sibbofrågan även mera direkt. Jag citerar:

Paras-hanke edistää oikeansuuntaisesti kuntarakenteen kehitystä, mutta se ei etene riittävällä nopeudella. Vauhtia on saatava varsinkin kasvavilla kaupunkiseuduilla seudullisesti strategisiin kuntaliitoksiin, koskivatpa ne koko kuntaa tai määrättyä kunnan osa-aluetta. Sipoon länsiosan liittäminen Helsinkiin oli tärkeä askel, mutta Helsingin seudulla riittää muutakin korjattavaa (esim. Ristikytö).

Hallinnollisten rajojen pitäisi olla järkevän toiminnan apuvälineitä, ei niiden este. Kuntarajoilla pitäisi olla välinearvo, ei itseisarvoa. Ilmastonmuutoksen hillinnällä ja yhdyskuntarakenteen eheyttämisellä, kuntien välisen epätarkoituksenmukaisen verokilpailun vähentämisellä sekä riittävällä vuokra-asuntotuotannolla sen sijaan on itseisarvoa.

Suuremmat kuntakokonaisuudet myös Helsingin seudulla tukisivat kaikkia näitä tavoitteita. Kuuma-kuntien yhdistäminen olisikin pienimuotoinen ympäristöteko. Pääkaupunkiseudun kaupunkien yhdistäminen puolestaan olisi jo suuri ympäristöteko. Seudun kaupungit ja kunnat ovat kuitenkin itsepintaisesti halunneet pitää rajapyykkinsä kuopissaan ja vakuuttaneet, että hyvällä yhteistyöllä päästään samaan lopputulokseen. Saapi nähdä miten käy!

Rehellisyyden nimissä on toki todettava että toissaviikkoinen valtion ja Helsingin seudun kuntien välinen asunto- ja tonttitarjontaa koskeva aiesopimus sekä pääkaupunkiseudun kuntien samalle päivälle ajoittunut yhteisymmärrys yhteisen joukkoliikennejärjestelmän luomisesta antavat aihetta tiettyyn optimismiin. Selvää kuitenkin on, että jatkossakin ilmastonmuutokseen vaikuttamisella saavutetaan enemmän Nobelin palkintoja kuin kuntarajoja puolustamalla.

Det var ju modigt av Vapaavuori att våga sig på ett så filosofiskt ämne som egenvärden och instrumentella värden. Jag kan intyga att han inte skulle ha fått många poäng för sina exempel, om det hade gällt ett gymnasieprov i filosofi. Vapaavuori har visserligen rätt i att administrativa gränser inte är att betraktas som egenvärden, men det finns mycket som förtjänar vår respekt och vördnad, även om dess ursprungliga syfte varit funktionellt. Till skillnad från länsgränser är kommungränser dessutom inte längre redskap bara för statlig administration. Kommunerna och kommungränserna är framför allt redskap för lokalt självstyre. Knappast är Vapaavuori själv aktuell för Nobels fredspris med anledning av annekteringen av Sydvsätra sibbo, som av Finlands naturskyddsförbund inofficiellt utnämnts till årets mest deprimerande "miljögärning". (Se pressmeddelandet "Lounais-Sipoon vyörytys vuoden masentavin ympäristöteko".) Däremot torde Vapaavuoris tal applåderas av Osmo Soininvaara. (Se bl.a. Soininvaaras blogginlägg "Kuntarajojen pyhyys ja itsehallinnon rajat" och mitt blogginlägg "Konspiration. Den 28 april 2007".) Lite komiskt är det att Vapaavuori säger att Helsingforsregionens städer och kommuner egensinnigt velat bevara sina gränser och satsat på samarbete, när det framför allt är Vapaavuori själv som tidigare förespråkat ett frivilligt samarbete fram om statlig inblandning i Helsingforsregionen.

Någon juridisk betydelse har de klimatpolitiska synpunkterna inte för Sibbobeslutet. Klimatpolitiken var inte aktuell då statsrådet tog sitt beslut om "nationella målsättningar för områdesanvändning" ("Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista"), som HFD använder som grund för sitt och statsrådets beslut. År 2000 var argumenten helt andra. Det är intressant att notera att Vapaavuori nu efter HFD:s beslut öppet talar för komundelssammanslagningar. Få se hur länge förvaltnings- och kommunminister Mari Kiviniemi kommer att hålla fast vid att Sibbo var ett specialfall och inte ett prejudikat. (Se FNB:s notis "Kuntaministeri Kiviniemi: Sipoo oli poikkeus".) Ministeriet har redan korrigerat sina uttalanden om att inga kommundelssammanslagningar sker under PARAS-processen och på många håll i landet är kommundelssammanslagningar med och mot berörda kommuners vilja aktuella. I artikeln "Kiviniemi: Sipoo ei ollut ennakkotapaus", som Helsingin Sanomat publicerade den 17 januari heter det att "Sipoon osien liittäminen Helsinkiin oli Kiviniemen mukaan poikkeustapaus, koska perusteet täyttivät valtioneuvoston asettamat, Helsingin erityisasemaan liittyvät vaatimukset esimerkiksi yhdyskuntarakenteen kehittämiselle." Uttalandet visar att Kiviniemi bekantat sig med HFD:s motiveringar.

Själv har jag svårt att hitta någon juridiskt relevant specialstatus för "Helsingfors" eller Helsingforsregionen i statsrådets målsättningar för områdesanvändning. Jag antar att HFD även här har gått den verkställande makten till mötes och försökt göra sitt bästa för att unvika att Sibbo kan tolkas som ett prejudikat. Att Kiviniemis föregångare som kommunminister Hannes Manninen gick med på att stöda en annektering av sydvästra Sibbo beror enligt min bedömning i första hand på det ledande oppositionspartiets gruppordförande Jan Vapaavuori liksom SDP:s och De grönas huvudförhandlare angående kommun- och servicestrukturreformen Rakel Hiltunen respektive Osmo Soininvaara krävda tvångssammanslagningar. För att få igenom sitt lagförslag, som innbar att tvångssammanslagningar kunde undvikas, gick Manninen med på att stöda en inkorporering av sydvästra Sibbo. Om Sibbo blir ett allmänt prejudikat, som kan tillämpas även utanför Helsingforsregionen, har avtalet i praktiken brutits. Pacta sunt servanda.

Två beslut. Den 28 januari 2008

I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en kolumn med rubriken "Splittrade vi falla" av Thomas Rosenberg. Rosenberg har naturligtvis tagit ställning för Sibbo i tvisten med Helsingfors, men endast av principskäl. Rosenberg, som själv är hemma från Helsinge, har även talat för att Sibbo borde avstå från den sydvästra delen av kommunen och gå samman med Borgå. Det skulle stärka de svenska strukturerna. Ramlagen och den pågående reformen av förvaltningen motiverar en sammanslagningar av tvåspråkiga kommuner för att trygga service på svenska. Samtidigt handlar det naturligtvis om att trygga Sfp:s inflytande på det lokala planet. Med en förvaltnings- och kommunminister som gång på gång "glömmer" de svenska behoven finns det, liksom Rosenberg understryker i den ovannämnda kolumnen, alla skäl att stärka de svenska strukturerna, men priset är högt. Kommunsammanslagningar innebär ett brott med historien och traditionen, som i grunden ger oss finlandsvenskar vår hemortsrätt.

Om fallet Sibbo skriver Rosenberg att "slaget är ohjälpligen förlorat och det skulle gälla att se vidare och om möjligt vinna kriget, eller åtminstone minimera förlusterna." Vidare skriver han att "man inbillar sig väl knappast att en självständighet i det strippade formatet ännu skall vara en option att räkna med?" I stället för "självständighet i det strippade formatet" föreslår Rosenberg att Sibbo går samman med Borgå. Själv ser jag inte en sammangång med Borgå som ett önskvärt eller ens realistiskt alternativ, men HFD:s beslut skapar kanske vissa förutsättningar för detta alternativet. Ändå har Rosenberg en klar åsikt om domslutet: "Att HFD:s beslut i Sibbofrågan var smutsig politik och inte juridik är de flesta överens om."

Hur smutsigt HFD:s Sibbobeslut var kan man ha olika åsikter om. Klart är att beslutet var politiskt. Det framgår redan ur högsta förvaltningsdomstolens meddelande "HFD förkastade besvären över ändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda". I meddelandet informeras det inte bara om domslutet i Sibboärendet, utan även om domstolens beslut att förkasta Helsingfors stads besvär över miljöministeriets beslut att ge Sibbo kommun lov att lösa in som Helsingfors äger i Nickby. Vad har besluten att göra med varandra? Juridiskt sett ingenting. Att HFD informerar om båda besluten i samma meddelande kan kanske motiveras med att fallen avgjordes samma dag, men då återstår frågan varför de avgjordes samma dag. I verkligheten har HFD inte skipat rättvisa i juridisk mening. Istället har man strävat efter att av två olika ärenden ta ett beslut som kan uppfattas som rättvist i en politisk eller moralisk bemärkelse. Även beslutet att förkasta Helsingfors stads besvär var rent juridiskt sett tvivelaktigt, trots att det är uppnebart att staden pantade på marken i Nickby i utpressningssyfte. Att Helsingfors skulle avstå från den mark som staden äger och pantat på i Nickby ingick i den överenskommelse som Hannes Manninen slöt med Helsingfors stads representanter våren 2006. Genom sina beslut bekräftar HFD en koppling och ett politisk överenskommelse, som hotar förtroendet för så väl ministrars som tjänstemäns opartiskhet i beredningen av statsrådets Sibbobeslut.

Omedelbart efter att HFD hade publicerat sitt Sibbobeslut öppnade Helsingfors stad på webben "specialsidor om inkorporeringen". Under rubriken "Liitos alkoi Helsingin esityksestä" har man även satt ut en länk till HFD:s beslut om inlösningen av marken i Nickby. Hoppsan. Vad har inlösningen med inkorporeringen att göra?

Vems motiveringar? Den 27 januari 2008

Många har reagerat på att högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut i fallet Sibbo kommer med subjektiva politiska motiveringar. Ledarskribenten i Helsingin uutiset/ Vantaan Sanomat/ Länsiväylä drog ur domslutet slutsatsen att Sfp-arnas kritik mot annekteringsprojektet bara handlat om att bevara partiets "nakna partimakt", varigenom "RKP:läiset" riskerat förutsättningarna till utveckling för hela Finlands nationalekonomi! (Se "Justitiemord. Den 18 januari 2008".) Ledarskribenten Risto Hietanens slutsatser är inte helt logiska, men han gör anspråk på att dra dem från HFD:s beslut. Själv skrev jag i blogginlägget "Ett överraskande beslut. Den 15 januari 2008" att HFD utan referenser upprepar "subjektiva politiska omdömen från Helsingfors utlåtanden och Myllyniemis rapport". Efter att ha tittat lite närmare måste jag ta tillbaka mitt påstående. Visst uppger HFD referens, fastän det inte är helt uppenbart vad man stöder sina motiveringar på.

För en lekman kan det förefalla som om HFD är av samma åsikt som Helsingfors stad, men så enkelt är det inte. HFD har tagit ett politiskt beslut så till vida att man valt att negligera formella fel och funnit Helsingfors, utrednbingsmannens och statsrådets tolking av kommunindelningslaglen som korrekt, trots att den strider mot den juridiska expertisens tolkning av lagen. Däremot är HFD:s motiveringar till lagligheten i statrådets beslut inte nödvändigtvis ett uttryck för domarnas egen uppfattning. Utgångspunkten har varit att finna motiveringar för statsrådets beslut och för dessa motiveringar har man behöft dokument med en viss juridisk status.

I Helsingfors motiveringar för en annektering har man gjort anspråk på att förslaget uppfyller alla fyra allmänna villkor som definieras i § 3 i kommunindelningslagen, fastän det i princip hade räckt med att ett enda villkor uppfylldes. I sin rapport hävdar även kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi, som kopierat Helsingfors nya motiveringar, att samtliga fyra villkor uppfylls. I inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut grundar sig föredragande tjänsteman Arto Sulonen helt på Myllyniemis rapport. Då det gäller villkoren i § 3 finner han sig lika väl tvungen attavvika från Myllyniemis tolkning, eftersom han inte finner det rimligt att hävda att alla fyra villkor uppfylls. HFD hävdar däremot i sitt beslut att alla fyra villkor mera eller mindre uppfylls och att en annektering och hävdar att annekteringen indirekt "gör det möjligt att förbättra levnadsförhållandena för invånarna i området"!

Även på flera andra punkter förefaller HFD ha kommit till samma slutsats som Helsingfors stad i sitt utlåtande från november 2006. HFD säger att markpolitiken som bedrivits av Sibbo kommun inte har möjliggjort en "naturlig utveckling av Helsingforsregionen österut". Möjligheterna att utveckla bostadsbyggandet, trafikförbindelserna och näringslivet i Helsingforsregionen försvagas av att "Sibbo hör till ett annat förbund på landskapsnivå än de övriga kommunerna i Helsingforsregionen". Vidare noteras det i motiveringarna till beslutet att "samhällsstrukturen i Sibbo splittrad" och så upprepas det i sammanhanget föga relevanta faktapåståendet att befolkningstätheten i Sibbo är 50 invånare per kvadratkilometer medan den i Helsingfors är 3 000 invånare per kvadratkilometer.

I min första snabba genomläsning av HFD:s beslut noterade jag inte att HFD grundar sina ovannämnda motiveringar på "den utredning som framlagts i ärendet". HFD säger i sitt beslut vidare att statsrådet med sitt beslut skall "anses ha godkänt även de motiveringar till beslutet som framgår av föredragandens promemoria". Inrikesministeriets promemoria anses alltså vara statrådets motivering. Någon motivering till att statrådet valde att tro på föredragande tjänsteman Arto Sulonen istället för på föredragande minister Mauri Pekkarinen torde inte behövas. HFD har granskat promemorian och kommit fram till att motiveringarna till statrådets beslut stämmer överens med "den utredning som framlagts i ärendet". Därför stöder sig domstolen i sin motivering till domslutet direkt på ovannämnda utredning, det vill säga Myllyniemis rapport. Några andra juridiskt giltiga grunder för inrikesministeriets subjektiva motiveringar finns inte. Att motiveringarna i HFD:s domslut stämmer överens med Helsingfors motiveringar beror på att så väl Myllyniemis utredning som Helsingfors utlåtande till centrala delar har kopierats från den av Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori författade opublicerade utredningen "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken".

I HFD:s beslut noteras det att Leena Liipola i sitt besvär hävdar att "en del av texten är kopierad direkt ur en 18.10.2006 daterad promemoria av Helsingfors stads förvaltningscentrals direktör Eila Ratasvuori." Någon notis om detta påstående tar domstolen dock inte i sitt beslut. Det nämns inte i beslutet att Ratasvuoris opublicerade utredning bifogats till besväret. Att i sammanhanget tala om "en del av texten" är även där till direkt missvisande. Myllyniemi har även kopierat andra dokument och i strid mot villkoren i GNU kopierat ett halft dussin sidor ur Wikipedia, vilket HFD tiger om. Det är inte bara en "del av texten" som Myllyniemi kopierat ur Ratasvuoris promemoria, utan uttryckligen de juridiska motiveringarna. Därför är de just de delar ur Myllyniemis rapport som utredningsmannen tagit ur Ratasvuoris utredning som återges i inrikesministeriets promemoria.

Det bör vara uppenbart att "den utredning som framlagts i ärendet" inte uppfyller de krav som bör ställas på en utredning. Detta har även justitiekanslern indirekt medgett. Man kan fråga sig vilket förtroendet för statliga utredningar är efter Myllyniemis låtsasutredning. Att kommunminister Mari Kiviniemi två dagar efter offentliggörandet av HFD:s domslut utnämnde Myllyniemi till utredningsman för tvångsutredningen gällande en sammanslagning av Kemijärvi och Pelkosenniemi visar att någonting är fatalt på tok vid kommunavdelningen vid finansministeriet. Utnämningen tyder även på att substansen i HFD:s Sibbobeslut på förhand hade läckt ut till ministeriet. Till detta skall jag återkomma i ett senare inlägg.

Bålabisin. Den 26 januari 2008

Borgåbladet har publiserat en skämtteckning med en lärare och en elev från 1922 respektive 2008. År 1922 hotar Sibboläraren med bålabisin, även känd som bolabisin och brunnsgubben. År 2008 har den traditionella bålabisin ersatts av Vapaavuori. (Se detalj ur teckningen ovan.) Jag undrar om det inte snarare än i Sibboskolorna är vid de statliga instanserna som man är rädda för den nya bålabisin. Om detta tyder åtminstone de statliga myndigheternas agerande i fallet Sibbo. Efter högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut har Helsingfors stad även goda förutsättningar att hota sina grannkommuner med bålabisin. Man kan fråga sig vilken betydelse Sibbobeslutet hade för de två övriga regionalt viktiga besluten som togs under samma "historiska" vecka, avtalet mellan SAD-kommunerna samt avtalet mellan staten och de 14 kommunerna i Helsingforsregionen.

Denna blogg finns nu med en alternativ layout på adressen www.geocities.com/wadenstrom.

Oegentligheter. Den 25 januari 2008

I gårdagens blogginlägg citerade jag ur en notis från FNB med rubriken "Tontit kallistuvat Sipoolta Helsingille siirtyvällä alueella". Notisen hade publicerats på Helsingin Sanomats webbplats. I notisen säges det bland annat att "Helsingin kaupunki omistaa Lounais-Sipoon maista vain kahdeksan neliökilometriä eli runsaan neljänneksen." Borgåbladet har idag publicerat en mycket längre version av notisen under rubriken "Dyrare tomter i sydvästra Sibbo". Även här heter det att "Staten äger bara åtta kvadratkilometer, vilket är en dryg fjärde del av markerna i sydvästra Sibbo." Där till heter det att "Hälften av stadens mark är dessutom naturskyddsområde". Siffrorna som uppges är inte exakta, men de visar med tydlighet att statsministerns påstående om att Helsingfors i sydvästra Sibbo äger "nästan 1 000 hektar färdig tomtmark" var helt felaktigt. Även en stor del av den mark som inte är naturskyddsområde är olämplig för bebyggelse. Lika väl uppger högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut Helsingfors "stora markområden" som en grund för lagligheten i statsrådets beslut. HFD grundra sig direkt på Pekka Myllyniemis rapport, som i sin tur baserar sig på vinklad information från Helsingfors förvaltningscentral.

Även Hufvudstadsbladet har publicerat en version av FNB:s notis. Rubriken är här något missvisande "Tomterna blir dyrare i Sibbo". I Hbl:s version saknas de ovanciterade satserna. Däremot publicerade Ilta-Lehti på nätet igår en version med rubriken "Tontit kallistuvat uudessa Itä-Helsingissä", där det redan i ingressen heter att "Sipoolta Helsingille siirtyvästä liitosalueesta on Helsingin kaupungin omistuksessa vain reilu neljännes." Längre fram i texten heter det här att "Helsinki tosin omistaa Lounais-Sipoosta vain runsaan neljänneksen eli noin kahdeksan neliökilometriä, joista vielä yli puolet on luonnonsuojelualueita."

Hufvudstadsbladet har idag publicerat en insändare av Pertti Hakala med rubriken "Markinnehav behöver inte betyda övertagande". Hakala kommenterar här betydelsen av Helsingfors marinnehav genom att säga "Att ett markinnehav inte nödvändigtvis behöver resultera i gränsförskjutningar, vilket till exempel Kai Kalima i Helsingfors fullmäktige hävdat, visar fallet Esbo där Helsingfors inte för Albergas del fick sin vilja igenom." Hakala har naturligtvis rätt. Kai Kalimas påstående om att Helsingfors matrkegendom skulle utgöra ett särskilt vägande skäl för annekteringen var rena nonsens och visar att inga verkliga särskilt vägande skäl för en annektering förelåg. I ett gruppanförande vid ett stadsfullmäktigemöte i februari ifjol hävdade Kalima i brist på bättre argument att "erityinen syy on se, että meillä on omaa maata 815 ha, jota me emme muuten pääse käyttämään". (Se "Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007".)

HFD har i Pekka Myllyniemis rapport och de av statrådet år 2000 givna "riksomfattande målen för områdesanvändningen" hittat andra vägande skäl för en annektering, men HFD har i sitt beslut lika väl i beskrivningen av "särdrag hos det område som anslutningen gäller" noterat att "Helsingfors stad äger avsevärda områden i sydvästra Sibbo" och i bedömning av de juridiska förutsättningarna hänvisat till att "Helsingfors stad äger stora markområden i sydvästra Sibbo." Å andra sidan noteras i HFD:s beslut att utredningsmannen (enligt inrikesministeriet) i de juridiska motiveringarna till sitt beslutsförslag inte har hänvisat till den mark som Helsingfors äger. Det avsnitt med juridiska motiveringar som här syftas på har undantagsvis inte kopierats ur den utredning som professor Kalimas adept Eila Ratasvuori författat. (Se "Förvaltningsdirektören. Den 14 oktober 2007".)

I dagens Borgåblad ingår en kolumn med rubriken "Skadeglädje och sympati" av Nancy Lökfors. Jag återger det första stycket:

Så har då min hemkommun blivit rumphuggen och det med högsta förvaltningsdomstolens välsignelse. De allra flesta Sibbobor väntade sig att dessa lärda herrar hade tolkat kommuindelningslagen på ett annat sätt. Men nämnda instans lär aldrig ha gått emot ett beslut som en regering fattat i vårt land, så var skulle domstolen nu plötsligt ha hittat det modet?

Enskilda små administrativa beslut som statrådet tagit har HFD visserligen ogiltigförklarat, men Lökfors torde ha rätt så till vida att HFD aldrig har gått emot några betydelsefulla beslut. Man kan fråga sig varför. Det avgörande i Sibbofallet var att vikarierande justitiekanslern inte ingrep, men HFD hade helt andra förutsättningar än JK att finna grunder för jäv, brister i beredningen och oegentligheter i utredningen. Den information på basen av vilken JK ansåg att Myllyniemi inte var jävig var mycket bristfällig jänfört med de bevis på jäv som HFD fick ta del av. Frågan är om föredragande alls lät domarna ta del av bilagorna med bevismaterialet. När det gäller påståenden om oegentligheter i Myllyniemis utredning ansåg justitiekanslern i ett svar på ett klagomål att han inte har möjlighet att undersöka påståendena. Han antydde dock tydligt att ministeriet och beredande tjänsteman borde ha underkänt utredningen, såvida de påstådda oegentligheterna förelåg. Faktumet att inrikesministeriet i sin förklaring angående besvären mot statrådets beslut på ett i ögonfallande sätt neglegerar påståendena om oegentligheter i Myllyniemis utredning visar att även den beredande tjänstemannen betrakatde bristerna i utredningen som allvarliga, fastän de förbegicks i inrikesministeriets prememoria till statsrådets beslut.

Oegentlighetrena i Myllyniemis utredning är en skandal i sig, men den stora skandalen är att ministeriet teg om oegentligheterna.

Flera prejudikat. Den 24 januari 2008

Helsingin sanomat har på morgonen på tidningens webbplats publicerat FNB:s artikel med rubriken "Tontit kallistuvat Sipoolta Helsingille siirtyvällä alueella". Några övertygande argument för påståendena i rubriken ges det inte. Prishöjningen är inte nödvändigtvis inte Helsingfors intresse. I artikeln noteras det att "Helsingin kaupunki omistaa Lounais-Sipoon maista vain kahdeksan neliökilometriä eli runsaan neljänneksen." Jag vill tillägga att största delen av marken som ägs av Helsingfors inte lämpar sig för bebyggelse. Till notisen har Helsingin Sanomat senare på morgonen lagt till kartan från september 2006, som visar hur Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori enligt tidningen försökte utpressa Sibbo att avstå från ett område på ungefär 25 kvadratkilometer. Området motsvarar i praktiken utredningsman Pekka Myllyniemis förslag.

Helsingfors påstådda betydande markegendom har varit ett centralt argument för en annektering. I sista stycket i avsnitt "5.4 Kuntajakoselvittäjän ehdotus" i utredningsman Pekka Myllyniemis rapport hävdas även följande:

Helsinki omistaa Sipoossa liitettäväksi esitetyllä alueella runsaasti maata. Kunnan maanomistus helpottaa ja nopeuttaa kaavoitusprosessia oleellisesti koska osapuolia on vähemmän. Samoin maanomistajien kanssa käytäviä neuvotteluja kaavoituksen tavoitteista ei tarvita.

Myllyniemi har kopierat det ovanciterade stycket ur Helsingfors stads förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" från den 18 oktober 2006. I inrikesministeriets förklaring eller utlåtande över besvären angående statsrådets gränsbeslut hävdas det lika väl att "Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla." I blogginlägget "Markegendom som motivering. Den 29 september 2007" har jag föreslagit att inrikesministeriet kommer med det ovanciterade påståendet för att undvika att markägendom kunde bli ett prejudikat för en annektering. Nu hävdar emellertid högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut under rubriken "Bedömning av de juridiska förutsättningarna" följande:

Helsingfors stad äger stora markområden i sydvästra Sibbo. Bindande beslut om den detaljerade användningen av marken fattas först genom planläggning, men vid en förhandsbedömning har äganderätten till marken dock en faktisk betydelse för den tid som en planläggningsprocess tar i anspråk och realiseringen av planerna. Helsingfors stad har även annars goda ekonomiska och administrativa förutsättningar att österut vidareutveckla den samhällsstruktur som råder i Helsingforsregionen,

Här bör det påpekas att bedömningen av betydelsen av Helsingfors markområden i sydvästra Sibbo och stora delar av avsnittet "Bedömning av de juridiska förutsättningarna" baserar sig på "utredningen i ärendet", det vill säga på Myllyniemis lotsasutredning! Just vad bedömningarna av Helsingfors markegendom och de juridiska förutsättningarna hänvisar man till text som utredningsmannen kopierat från förvaltningscentralens utredning. Förvaltningscentralens utredning har skrivits av Eila Ratasvuori, som tidigare varit föredragande vid HFD.

Betydelsen av Helsingfors markegendom i sydvästra Sibbo kan bedömas olika, men klart är att stadens markområden ligger på helt fel ställen, ifall man vill dra en metrolinje genom området. I en artikel med rubriken "Alueen asuttaminen vaatii Helsingiltä röyhkeyttä" skrev Helsingin Sanomat den 16 januari följande:

Pääkaupunki on rakentanut vuosikymmeniä omille mailleen. Sen ei ole tarvinnut neuvotella yksityisten maanomistajien kanssa. Nyt tilanne muuttuu, kun uudelle alueelle pitäisi saada jopa nelisenkymmentä tuhatta asukasta – ja nopeasti.
...

Helsingin on opeteltava käyttämään sille laissa annettua mahdollisuutta, pakkolunastusta, mikäli sopua ei muuten synny.

I framtiden kan det bli lättare att tvångsinlösa mark. I sitt blogginlägg "Metro Söderkullaan" från den 15 januari gläder sig Osmo Soininvaara även över det andtra beslutet som HFD tog samma dag "koska se on ennakkotapaus väljemmän lunastuskäytännön puolesta".

Jäviga domare. Den 23 januari 2008

Borgåbladet har idag publicerat en notis med rubriken "För Sibbo går vidare". I notisen berättas det att man inom föreningen För Sibbo funderar på huruvida man borde vända sig till Petitionsutskottet vid EU eller till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Vad jag förstår måste man i vardera fallet göra det i egenskap av enskild medborgare. Om Sibbofallet hade handlat om ett civilrättsligt fall kunde man ha överklagat till Europadomstolen, men nu är Sibbofallet - åtminstone än så länge - ett förvaltningsrättsligt fall där staten (och Helsingfors stad) är den ena parten. Frågan är om en ensklild person kan söka upprättelse trots det. Jag underar om inte det är möjligt, om man kan kan påvisa att enskilda tjänstemän gjort sig skyldiga till tjänstefel. Åtminstone har enskilda medborgares rätt till opartiskt bemötande kränkts. Ett lagstridigt beslut är inte ett tjänstefel i sig, vilket ett formellt fel i beredningen inte heller torde vara. Men i fallet Sibbo har tjänstemän gjort sig skyldiga till mycket värre förseelser än så. Speciellt tänker jag på att alla statliga instanser har vägrat att granska oegentligheter i kommunindelningsutredarens utredning. Justitiekanslern sade sig inte ha möjlighet gav ansvaret åt ministeriet, men lät i ett svar på ett klagomål förstå att såvida de påstådda oegentligheterna verkligen förekommit, så borde ministeriet ha ingripit. HFD upplystes om JK:s svar, men förbigår frågan helt i sitt beslut.

Att det ställs höga krav på att domarna är opartiska i civila mål framgår ur en nyhetsartikel i dagens Hbl, där rättsprofessorn Jyrki Virolainen hävdar att en av domarna som dömde i balkongrökningsärendet var jävig. Professorns i straff-och processrätt söger att man antingen kan kräva att Högsta domstolen återbryter sitt domslut och låter en ny avdelning ta över fallet eller för saken till människorättsdomstolen i Strassbourg. Eftersom statrådets Sibbobeslut enligt statsminister Matti Vanhanen själv huvudsakligen var ett juridiskt beslut, finner jag det häpnadsveckande att högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Vanhanen inte var jävig. Och man kan fråga sig varför den nya, när det begav sig, vikarierande justitiekanslern Jaakko Jonka gav en från sin föregångare Paavo Nikulas ståndpunkt avvikande tolkning av tjänstemäns och ministrars domarroll och jäv i fallet Sibbo. Hur kunde han anse att Pekka Myllyniemi inte var jävig? Jag frågar mig om inte justitiekansklern här själv har ett jävproblem. Han utnämdes till sin tjänst efter att ha valts av statsrådet samtidigt som han gav sitt svar på klagomålet mot Myllyniemi.

Helsingin Sanomat har ikväll publicerat en "bakgrundsartikel" med rubriken "Kirkkonummi kehittyi toisin kuin Sipoo". Artikeln inleds med följade stycke:

Kirkkonummi ja Sipoo olivat alun perin molemmat maalaiskuntia, joissa valtaa pitivät ruotsia puhuvat tilalliset. Sen jälkeen tiet ovat eriytyneet.

Mellan raderna läser åtminstone jag att Sibbos "språkpolitik" berättigade statsrådets annekteringsbeslut. Det kan man för övrigt läsa mellan raderna även i HFD:s beslut. Det är därför skäl att ännu en gång påminna om att enligt Helsingfors utlåtande problemet i regionen är att bebyggelsen har spritts utanför Huvudstadsregionen i norr (läs: Nurmijärvi) och väster (läs: Kyrkslätt). Helsingfors har argumnterat för en anslutning av sydvästra Sibbo till Helsingfors med att den skulle motverka en utbredning av bebyggelsen utanför Helsingforsregionen. Så sent som den 16 januari sade Jan Vapaavuori i en kort notis med rubriken "Vapaavuori riemuitsi" om HFD:s Sibbobeslut att "Se estää yhdyskuntarakenteen leviämisen metropolialueen ulkopuolelle." Detta är någonting som HFD:s domare har missat. Kanske är det språkattityderna som förblindat även dem? För övrigt kan det noteras att det i Kyrkslätt hittills inte har byggts vid gränsen till Esbo och att det finns andra än språkpolitiska orsaker till att Kyrkslätt utvecklats på ett annat sätt än Sibbo: Persontågan går fortfarande genom Kyrkslätt och Helsingfors har inte pantat på mark i Kyrkslätt på samma sätt som i Sibbo.

Ramlagens krav. Den 22 januari 2008

I ett blogginlägg med rubriken "Jumbolistad" skrev Cristel Liljeström den 22 november följande:

När statssekreterarna trodde att det skulle bli deras uppgift att kalla in berörda kommuner var det Katainens (kok) statssekreterare Nummikoski som genast sade sig ta Grankulla och Sibbo. Vi vet ju alla vad samlingspartiet har för intressen att göra med Sibbo. Tack och lov är det nu bekräftat att det är ministeriets "vanliga" tjänstemän som skall föra diskussionen och inte de politiska.

Bekräftelsen håller inte. Liljeström har sent igår kväll publicerat blogginlägg med rubrikerna "Ministeriekallelse" och "Kutsu ministeriöön". Hon berättar här att [finans]ministeriet igår informerat kommunen om att ministeriet den 1 februari vill träffa representanter för Sibbo kommun för förhandlingar med anledning av KSSR (PARAS) och ramlagens krav på befolkningsunderlag. Det är enligt Liljeströms uppgifter faktiskt finansminister Jyrki Katainens samlingspartistiska statssekreterare Veli-Pekka Nummikoski som från ministeriets sida skall leda förhandlingarna. (Kommunavdelningen och kommunministern flyttades vid årsskiftet från inrikesministeriet till finansministeriet.) Sibbo hamnade på ministeriets jumbolista, emedan man ansåg att Sibbo (efter en förverkligad annektering) kommer att ha ett invånarantal under "ungefär 20 000". (Se "Kallelse till förhandlingar. Den 22 november 2007".) Det är inrikesministeriet som genom sin partiska beredning av Sibbofrågan förorsakat att Sibbo inte kommer upp till "ungefär 20 000" invånare, men lika väl kallades Sibbo till förhandlingar. I ministeriets motiveringar till statsrådets Sibbobeslut heter det att "Sibbo kommun har emellertid även efter ändringen i kommunindelningen som en kommun med över 17 000 invånare i huvudstadsregionens närhet och så som hörande till Helsingforsregionen goda förutsättningar att verka och utvecklas utifrån sina egna utgångspunkter."

I sitt beslut från förra veckan säger högsta förvaltningsdomstolen följande:

Enligt 5 § 3 mom. i lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007) skall det finnas åtminstone ungefär 20 000 invånare i en kommun eller inom ett samarbetsområde som sköter primärvården och sådana uppgifter inom socialväsendet som är nära anslutna till primärvården. Med hänsyn till Sibbo kommuns läge i Helsingforsregionen och på ett område där det finns tryck att få bygga, kommunens planer att i enlighet med utkastet till generalplan utveckla det område som blir kvar i Sibbo kommun samt kommunens möjligheter att i samråd med andra kommuner sköta de uppgifter som avses i ovan nämnda 5 § 3 mom., utgör den minskning av invånartalet i Sibbo kommun med ungefär 2 000 personer som kommundelssammanslagningen medför inte en grund att betrakta statsrådets beslut som lagstridigt.

Det är i sig intressant att HFD här hänvisar till utkastet till generalplan då samma utkast till generalplan i ett annat sammanhang i beslutet inte ges betydelse. Om HFD anser att Sibbo på egen hand uppnår kraven på "ungefär 2 000" invånare före år 2012 är oklart för mig. Är det rent av möjligheterna att "i samråd med andra kommuner sköta de uppgifter som avses i ovan nämnda 5 § 3 mom.", som gör att statsrådets beslut uppfyller proportionalitetsprincipen och därmed inte är lagstridigt? Utredningsman Pekka Myllyniemi är i sin rapport inte av den åsikten. I sista stycket i sin Sibborapport skriver Myllyniemi att "utredaren har i sitt förslag också beaktat att Sibbo efter ändringen skall vara en livsduglig och handlingskraftig kommun, 'som har ekonomiska och på personalresurserna grundade förutsättningar att ansvara för ordnandet och finansieringen av servicen'." På ett annat ställe i rapporten skriver utredningsmannen att kommun- och servicestrukturreformen förutsätter att "i en kommun eller inom ett samarbetsområde som sköter primärvården och sådana uppgifter inom socialväsendet som är nära anslutna till primärvården skall det finnas åtminstone ungefär 20 000 invånare." Myllyniemi har emellertid räknat ut att Sibbo med en tillväxt på 1,6 % överskrider gränsen 20 000 år 2011. Myllyniemis beräkning och därmed även bedömning av proportionalitetsprincipens uppfyllande baserar sig emellertid på en felkalkylering, vilket jag har redogjort för i inlägget "Räknefel. Den 24 november 2007". HFD informerades om räknefelet, men tog det knappast i beaktande.

I dagens nummer av Uutispäivä Demari ingår en kolumn av Rakel Hiltunen. I kolumnen betecknar Hilunen förra veckan med framför allt Sibbobeslutet som historiskt betydelsefullt för Helsingfors och hela Huvudstadstregionen. I det sista stycket i kolumnen summerar hon veckans betydelse med påståendet att "Helsinki ja koko pääkaupunkiseutu on lähtenyt edelläkävijäksi Paras-hankkeen vaatimusten toteuttamisessa." Det var ju en intressant logik.

Kopplingar. Den 21 januari 2008

Efter högsta förvaltningsdomstolens beslut senaste vecka finns det mycket att referera och kommentera. Jag har inte haft möjlighet till en heltäckande pressöversikt, men jag skall i efterskott kommentera en del uttalanden och texter.

Samma dag som HFD offentliggjorde sitt besut publicerade Tarja Cronberg ett blogginlägg med rubriken "Sipoonkorven suojeluun vauhtia". I blogginlägget hävdar Cronberg att "liitos tekee mahdolliseksi Sipoonkorven kansallispuiston perustamisen." Varför skulle annekteringen möjliggöra en nationalpark? Det är svårt att se logiken, men liksom jag på denna blogg tidigare har noterat finns det en koppling mellan (det nya) initiativet till en nationalpark och annekteringen. Dels handlar det om De grönas image, eftersom det är uppenbart att annekteringen hotar Sibbo storskog. Dels handlar det om att man med löften om ett stöd för en nationalpark köpte De grönas stöd i Vanda. Helsingfors äger skog, som staden eller Helsingforspolitikerna lovade avstå till staten på villkoret att annekteringen förverkligas. Cronbergs uttalande kan tolkas som ytterligare en bekräftelse på denna koppling.

En utredning av möjligheten att grunda en nationalpark i Sibbo storskog ingår i regeringsprogrammet, vilket en anslutning av sydvästra Sibbo inte kunde göra. Det är lätt att här anta en koppling till "metropolpolitiken", som mellan raderna trots allt torde inbegripa Sibbofrågan. Två dagar efter HFD:s beslut publicerade Hufvudstadbladet en artikel med rubriken "Sibbo storskog blir knappast nationalpark". (Kartan ovan publicerades i samband med artikeln.) Jag citerar ur artikeln:

De grönas ordförande, arbetsminister Tarja Cronberg gläds över att annekteringen gör det möjligt att inrätta en nationalpark i området och förutsätter att miljöministeriet utreder saken i snabb ordning.

- Vi inleder en utredning eftersom det står i regeringsprogrammet att det ska göras, men för oss har Noux nationalpark högre prioritet just nu, säger överinspektör Jukka-Pekka Flander på miljöministeriet.

Redan under den förra regeringen försökte de gröna få till stånd ett beslut om att Storskogen görs till nationalpark och bland annat lämnade riksdagsledamoten Heidi Hautala in en lagmotion för att skynda på processen. Projektet motiveras med att Storskogen är nära nog unik i södra Finland vad gäller både flora och fauna. Den förra regeringen gjorde emellertid tummen ned för en nationalpark men efter hård press från de gröna skrevs ett löfte om att utreda saken in i den nuvarande regeringens program. Omedelbart efter förvaltningsdomstolens Sibbobeslut i förrgår gick Cronberg ut och upprepade kravet på att nationalparken grundas.

Men enligt överinspektör Jukka-Pekka Flander är frågan inte mogen på länge än, om den alls blir det. Innan man ens kan tänka på saken måste Helsingfors göra upp sina markanvändningsplaner för området. Flander är inte heller övertygad om det förnuftiga i att göra Storskogen till nationalpark.

- Nationalparkerna klassas som allmänna sevärdheter. Storskogen är rätt liten och om den blir nationalpark kan besökarna och därmed belastningen öka i den grad att naturen tar skada, funderar han.

De gröna i Vanda har i inofficiella uttalande tagit avstånd från utredningsman Pekka Myllyniemis förslag till ändring i kommunindelningen. Detta finns även dokumenterat, vilket jag noterat på denna blogg. Lika väl har de gröna i Vanda röstat för Vanda stads utlåtanden om Myllyniemis förslag. I dessa utlåtanden stöder Vanda Myllyniemis förslag. I övrigt är det bara Helsingfors som uttalat sig för annekteringen. Dessa utlåtanden är inte helt obetydliga, åtminstone inte enligt högsta förvaltingsdomstolens beslut i Sibboärendet.

I sitt beslut förbigår HFD på ett häpnadsveckande sätt kritiken mot Myllyniemis utredning och rapport. Utan någon motivering påstår man mot klara fakta att beredningen av statsrådets beslut inte har varit "bristfällig på de i besvären anförda grunder som har berört detaljerna i kommunindelningsutredarens framställning och slutsatserna i framställningen." Vidare hävdar HFD följande:

Framställningen är inte bristfällig på ett sådant sätt att statsrådets beslut om kommunindelningen borde upphävas till följd av fel i förfarandet. I detta sammanhang gäller det också att observera att beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning.

Man hävdar alltså att bristerna i framställningen, som man inte direkt vill omnämna, kompenseras av anmärkningar och utlåtanden. De enda utlåtanden som försvarat kommunindelningsutredarens framställning är utlåtanden som getts av Helsingfors och Vanda. Helsingfors utlåtanden torde vara skrivna av den före detta föredragaren vid HFD, förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori, som även författat förvaltningscentralens utredning, ur vilken utredningsmannen kopierat de centrala delarna av sin rapport. Vandas utlåtanden har stadsfullmäktige i Vanda gett i utbyte mot löften om bl.a. ett stöd för Ringabanan och en nationalpark i Sibbo storskog.

Helsingin Sanomat har ikväll publicerat en notis med rubriken "Sipoonkorven suojelualue laajenee 250 hehtaaria". I notisen berättas att natturskyddsområdet i Sibbo storskog utvidgas som en följd av att Vanda byter mark med staten. I notisen noteras även att "Kansallispuiston perustamisen mahdollisuuksia on päätetty selvittää Matti Vanhasen hallituksen ohjelmassa." Helsingfors har planerat liknande arrangemang, men de har fördröjts, emdena avgörandet i Sibbofrågan dröjt.

Helsingin Sanomat har ikväll även publiserat en notis med rubriken "Sipoolaiset vievät rajapäätöksen EU:n käsiteltäväksi". Jag citerar ur notisen:

"Jotain on nyt tehtävä. Haluamme tietää, onko asiassa menetelty oikein ja onko päätöksessä juridisesti kaikki kohdallaan", Sipoon puolesta ry:n puheenjohtaja Bambi Nyberg kommentoi.

Nybergin mukaan kokouksessa mietittiin, minkä tahojen puoleen Sipoon kannattaisi kääntyä. Vaihtoehtoina ovat joko EU-parlamentti tai EY-tuomioistuin.
...

Sipoon puolesta -yhdistys aikoo punnita asiaa tarkasti EU:n eri tahojen kanssa. Kuohuttaneen rajapäätöksen perumiseen yhdistys ei kuitenkaan usko.

"Tavoitteenamme on, että Helsinki saisi asiasta huomautuksen. Haluamme, ettei tällaista vääryyttä tapahdu enää muualla", Nyberg sanoi.

Helsingfors har i fallet Sibbo aggerat som en mafiaorganisation, men Helsingfors stad har ingen skykldighet att agera opartiskt. Därför anser jag att det istället är involverade statliga instanser som bör prickas. I samband med notisen har Helsingin Sanomat publicerat en karta med de två alternativen som Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori erbjöd Sibbo våren 2006. Det mindre alternativet som man sade sig nöja sig med i fall Sibbo frivilligt avstod från området motvarar Myllyniemis förslag.

En språkfråga. Den 20 januari 2008

Vi som har följt med Sibbofrågan på diskussionsplatser på Internet och i gratistidningarnas ledarartiklar vet att många ser Sibbofrågan framför allt som en språkfråga. Det paradoxala faktumet att Sfp i Sibbo delvis drar fördel av annekteringen undanskyms helt av språkideologiska vanförestälningar. På ett liknande sätt tolkas Sibbofrågan även av många finlandssvenskar som en språkfråga eller åtminstone som en attack mot finlandssvenskarna.

Orsaken till den negativa inställningen till Svenska folkpartiet och finladssvenskarna är många. I diskussionen om Sibbo har man lyft fram evakueringen av karelare efter kriget, gynnandet av svenskspråkiga då det beviljats undantagslov och Sfp:s maktposition i Sibbo. I bakgrunden har man kunnat skönja ett nationellt konplex i förhållande till Sverige. Det andra avsnittet av talkshowen "Tusen sjöar och en ankdamm", som kunde ses i repris igår, visade att man åtminstone på Finshetsförbundet förklarar tvångssvenskan som en inblandning från Sverige. Helsingin Sanomat har idag publicerat en längre insändare där en påstådd inblandning från Sverige lyfts fram även i Sibbofrågan. Jag citerar ur insändaren:

Saarisen suunnitelmaan sisältyi alueita lännestä ja idästä, nykyisestä Espoosta ja Sipoosta. Alueet sisältyivät myös Harvian ehdotukseen, mutta niiden liittäminen tyssäsi vuonna 1946 kielikysymykseen.

Lännessä olivat Grahnin alueet – nykyiset Tapiola ja Otaniemi – ja idässä Sipoon suurtilat. Ne olivat voittopuolisesti ruotsinkielisiä. Syntyi kiusallinen kielipoliittinen tilanne, kun sanomalehdet Ruotsissa reagoivat asiaan. Valtioneuvosto ei sodanjälkeisestä ulkopoliittisesta syystä uskaltanut ottaa niitä mukaan alueliitokseen.

Vuosikymmenten kokemukseni on, että Sipoo on vahvasti ruotsinkielistä – nyt prosenttiluku on noin 40 –, ja sen alueella on suuria ruotsinkielisten omistamia maatiloja (Creutz, Ehrnroot jne.). Niiden maita ei myyty asuntotuotantoon. Entinen pomoni hoki aina, että siellä istutaan paisuvan rahakirstun päällä.

Jag kan inte ta ställning till alla påståenden i insändaren. Markägarna Creutz och Ehrnroot lär skall bo i Pernå respektive Borgå och äger i varje fall inte mark i Östersundom. Det stämmer att Yrjö Harvia föreslog att Westend och Hagalund skulle anslutas till Helsingfors. I skillnad från statsrådets beslut ville Harvia även ansluta Västersundom och Nordsjö till Helsingfors, splittra Helsinge i Helsinge och Dickursby landskommuner, grunda en ny köping med namnet Stor-Hoplax och ansluta en del av Esbo till Grankulla. Däremot föreslog Harvia inte att Östersundom skulle anslutas till Helsingfors. (Se "Yrjö Harvias förslag från 1936. Den 3 april 2007" och kartan ovan.) Harvias förslag från före kriget och orsakerna till att statsrådet i sitt beslut från 1946 inte helt följde Harvias förslag borde inte ha någon betydelse i den aktuella Sibbofrågan, men eftersom historien ändå tycks påverka inställningen kan det vara skäl att korrigera felaktiga påståenden.

Att det hos finskspråkiga finns en avog instälning mot Sfp och finlandssvenskar är kanske inte så allvarligt. Mera allvarligt finner jag det att statsrådet och högsta förvaltningsdomstolen fattar beslut som hos den svenskspråkiga befolkningen - med skäl - uppfattas som partiska. Jag har kanske själv bidragit till att undergräva fötroendet för HFD. Att politiker ifrågasätter HFD:s beslut är problematiskt, eftersom den dömande makten bör skiljas från den politiska. Å andra sidan gäller kritiken mot HFD i fallet Sibbo just att domarna har tagit ett politiskt belsut med politiska motiveringar. I sig är det ingenting märkligt i att man kritiserar ett beslut som tagits av en domstol. Det är ju delvis för att vi skall kunna överklaga förvaltningsdomstolarnas beslut som vi har en högsta förvaltningsdomstol. Då man vill besvärar sig över statsrådets beslut måste man vända sig direkt till högsta förvaltningsdomstolen. Eftersom besväret behandlas bara på en nivå finns här en större risk för ett partiskt beslut. Det förvånar mig att HFD inte drog sig för att ta ett beslut som undergräver förtroendet för domstolen och rättstaten hos den ena språkgruppen.

Petitionsutskottet. Den 19 januari 2008

Borgåbladet har idag publicerat SPT:s notis med rubriken "Sibbofrågan ett fall för EU". Hufvudstadsbladet har publicerat samma notis under rubriken "Sibbo kan bli fråga för kommissionen". I notisen uppmärksammas möjligheten för unionsmedborgare som anser sig felbehandlade att vända sig till Petitonsutskottet vid Europaparlamentet. Bbl citerar Henrik Lax, som säger att "om kommissionen upptäcker att Högsta förvaltningsdomstolens beslut att låta Helsingfors annektera delar av Sibbo strider mot EU:s proportionalitetsprinciper, kan delegationen själv föra ärendet till EG-domstolen." Även Vasabladet tar i en artikel med rubriken "Akademilektor går åt högskolesamordning" upp Henrik Lax förslag till Sibbobor att vända sig till Europaparlamentets petitionsutskott. Jag citerar ur artikeln:

Europaparlamentariker Henrik Lax rådde sibboborna att vända sig till Europaparlamentets petitionsutskott i stället för att gå till EG-domstolen.
- Det nyss godkända Lissabonfördraget betonar att vi lever i medborgarnas Europa. Jag tror att petitionsutskottet ser allvarligt på HFD:s beslut som är både sorgligt och förbryllande med tanke på medborgarnas inflytande, sade Lax.

Iltalehti publicerade igår på tidningens webbplats FNB:s notis med rubriken "Lax ajaa sipoolaisia EU-komission puoleen". Jag citerar ur notisen:

RKP:n europarlamentaarikko Henrik Lax kehottaa Sipoon puolesta -yhdistystä kääntymään alueliitoskiistassa EU:n komission puoleen.

Hän muistuttaa, että komissiolla on muutoksenhakuvaliokunta niitä unionikansalaisia varten, joita on kohdeltu väärin.

Laxin avustaja Markus Österlund on jo ollut yhteydessä valiokunnan puheenjohtajaan Sipoon kiistasta. Laxin mukaan puheenjohtaja piti korkeimman hallinto-oikeuden ratkaisua hyvin erikoisena.

Även om det inte skulla leda till några konkreta resultat för Sibbo, finner jag det viktigt att fallet Sibbo förs vidare till europeiska instanser. Den bristande professionaliteten hos ministeriets tjänstemän och högsta förvatningsdomstolens domare torde åtminstone delvis kunna förklaras med att de inte förväntat sig att deras behandling granskas. Så länge det inte går att överklaga HFD:s domslut är det tryggt för dess domare att gå i Helsingfors och statsrådets ledband. Även om HFD:s Sibbobeslut rent formellt inte går att överklaga, har vi som unionsmedborgare petitionsrätt.

Det är uttryckligen enskilda individer som kan vända sig till Petitionsutskottet. Går ärendet vidare till EG-domstolen behöver frågan vad jag förstår dock inte längre begränsa sig till en enskild unionsmedborgares rättigheter. Jag noterar för övrigt att jag själv för över ett år sedan publicerade ett blogginlägg med rubriken "Ett fall för EG-domstolen? Den 22 september 2006".

Justitiemord. Den 18 januari 2008

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Lax: Sipoon asia pitäisi tuoda EU-parlamenttiin". Jag citerar ur artikeln:

Korkeimman hallinto-oikeuden päätös Sipoon lounaisosan liittämisestä Helsinkiin pitäisi viedä Euroopan parlamentin käsiteltäväksi, ehdottaa europarlamentaarikko Henrik Lax (r).
Lax esitti ruotsalaisen kansanpuolueen puoluehallituksen kokouksessa perjantaiaamuna, että sipoolaiset laatisivat päätöksestä vetoomuksen EU-parlamentin vetoomusvaliokunnalle.
Valiokuntaan voi vedota, jos katsoo kärsineensä vääryyttä, Lax totesi.
Lax arveli, että vetoomus parlamentille voisi olla nopeampi ja tehokkaampi tapa kuin asian vieminen EY-tuomioistuimeen, jota Sipoon kansanliike suunnittelee. Vetoomuksen tultua EU:n komissio joutuisi ottamaan kantaa siihen, onko päätöksessä rikottu EU:n keskeisiä päätöksenteon periaatteita. Vetoomusvaliokunnan pääsihteeri oli Laxin mukaan tuoreeltaan pitänyt Sipoo-päätöstä "häkellyttävänä".

Ledaren i dagens nummer av Helsingin uutiset har rubriken "RKP:n rooli paljastui Sipoossa alastomimmillaan". Hufvudstadsbladet har noterat ledarartikeln i ett inlägg med rubriken "Också sibboborna sade nej" på tidningens blogg. Jag citerar ur artikeln:

Korkeimman hallinto-oikeuden päätös kuntarajojen muuttamisesta pääkaupunkiseudun itälaidalla paljasti Sipoon valtaapitävien ja Ruotsalaisen Kansanpuolueen roolin suomalaisen yhteiskunnan kehityksessä. Oikeus katsoi perustelluksi rajojen muutoksen, koska Sipoo on itse aktiivisesti estänyt terveen yhdyskuntarakenteen kehityksen Suomen tärkeimmällä kasvualueella. Siksi oikeus katsoi, että lain vaatimat erityisen painavat syyt rajamuutoksille täyttyivät.
...
Kuvaavaa on, että sekä Helsingin että Vantaan rkp: läiset ovat tiukkasanaisesti vastustaneet Sipoon osien liittämistä Helsinkiin. He ovat puhuneet – sipoolaisia puoluetovereitaan tukien – ”vahvemman vallasta”, jolla jyrätään pienemmät. Kaikki nämä puheet osoittautuvat katteettomiksi, jos lukee KHO:n päätöksen: Sen perusteluiden jälkeen rkp:läisten puheet paljastuvat alastomaksi puoluevallan säilyttämiseksi, ei miksikään muuksi.
Ja vaakakupissa ovat olleet koko Suomen kansantalouden kehitysedellytykset!
Olisiko RKP:n viimeinkin aika katsoa peiliin? Ja jos RKP ei sitä itse tee, muut puolueet voisivat viedä peilin RKP:n eteen.

Den ovanciterade artikeln behöver inga kommentarer, den talar för sig själv. Det som däremot bör kommenteras är HFD:s beslut. Även om ledarskribenten i Helsingin uutiset drar allt för långt gående slutsatser från HFD:s Sibbobeslut, så visar ledarartikeln att domarna har tagit ett beslut som i högsta grad är politiskt. Det handlar inte bara om att kommunindelningslagen och avsaknaden av ett prejudikat tvingat domarna till subjektiva tolkningar. HFD:s domare har inte bara gjort en bedömning som bygger på populära vanföreställningar. Domarna har i motiveringarna till sitt beslut medvetet gjort ett politiskt och ideologiskt ställningstagande. Många hade förväntat sig att HFD skulle granska fallet Sibbo utan att låta sig vilseledas av Helsingfors propaganda och politisk retorik. Vi var många som väntade oss ett beslut som byggde på ren juridik så långt det var möjligt, men våra förhoppningar var fåfänga. HFD passade istället på att spotta på offret som sökte rättvisa. Ledarskribenten skriver att HFD:s beslut visar att besvären som riktades mot statsrådets beslut var grundlösa. Den slutsatsen vore korrekt, ifall HFD hade gjort ett rättvist beslut. Genom att negligera de formella felen bakom statsrådets gränsbeslut har HFD inte bara tagit ett partiskt beslut. Man har uppmuntrat till hets mot Sfp, som indirekt är hets mot finlandssvenskarna.

På denna blogg har jag strävat efter att undvika starka ord och politisk retorik. Jag bedömer dock att rubriken för dagens blogginlägg inte är en överdrift då det gäller fallet Sibbo.

Myllyniemi utreder igen. Den 17 januari 2008

Finansministeriet har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Pekka Myllyniemi selvittämään Kemijärven kaupungin ja Pelkosenniemen kunnan yhdistämistä". Jag citerar ur meddelandet:

Hallinto- ja kuntaministeri Mari Kiviniemi on tänään 17. tammikuuta asettanut kuntajakoselvittäjiksi VTM Pekka Myllyniemen. Myllyniemen tehtävänä on tehdä selvitys kuntajaon muuttamisesta Kemijärven kaupunki ja Pelkosenniemen kunta yhdistämällä.

Myllyniemen toimikausi alkaa 17.1.2008 ja päättyy 30.3.2008, jolloin selvityksen lopputulos siihen mahdollisesti liittyvine ehdotuksineen kunnallisesta kansanäänestyksestä tulee olla valtiovarainministeriössä. Selvitystyö tulee kuitenkin olla asiasisällöltään valmiina helmikuussa 2008, jolloin se esitellään asianomaisten kuntien valtuustoille.

Yle skriver i en notis med rubriken "Myllyniemi selvittämään kuntaliitosta" att Pelkosenniemi har motsatt sig utnämningen av Myllyniemi till utredningsman. Helsingin Sanomat har publicerat en notis med rubriken "Pelkosenniemi pakkoselvitykseen Kemijärven kanssa". I ingendera notiserna omnämns det att samma Myllyniemi var utredningsman i Sibbofrågan. Det förefaller som om Kiviniemi skulle ha väntat med utnämningen tills HFD gav sitt beslut i Sibboärendet. Alternativen är att Kiviniemi inte kände till skandalerna kring Myllyniemis Sibboutredning eller att hon tidigare fått besked om att HFD låter bli att kommentera kritiken mot Myllyniemis låtsasutredning. Mycket märklig är Kiviniemis utnämning med tanke på den publicitet som Myllyniemi fått åtminstone i svenskspråkiga medier. Jag följer med stor spänning med hur utredningsmannen sköter sin nya uppgift. Vem månne skriver rapporten denna gång? Någon på Kemijärvi stadskontor?


Liksom ledarna i flera andra finlandssvenska tidningar förhöll sig ledaren i gårdagens nummer av Åbo underrättelser mycket kritiskt till högsta förvaltningsdomstolens argumentering i Sibboärendet. Jag citerar ur ledarartikeln, som har rubriken "Vilka vägande skäl?":

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har via en lagtolkning som luktar ändamålsenlighet gett klartecken för Helsingfors stads annektering av ett område i Sibbo. Det påstådda riksintresset vägde tyngre än den kommunala självstyrelseprincipen.
Sagt på annat sätt: Helsingforsregionens omvittnade oförmåga att samarbeta kring en vettig markpolitik belönas av regeringen och piruetten sanktioneras av ett HFD som tänjt sig maximalt. Domstolen aspirerar efter detta på titeln Årets idrottsprestation.

Land ska med lag byggas. Man kan föra över områden mellan grannkommuner också via förhandling, men Sibbo kommun har effektivt bommat igen den vägen. Med allt rätt – i politisk mening: Den kommunala självstyrelsen ger våra kommuner rätten att förfoga över sina områden.
Det slutliga avgörandet i HFD är formmässigt en juridisk prövning av en lagformulering. Men i praktiken har HFD tolkat en lag.
...

HFD som juridisk instans tar med andra ord indirekt ställning till vad som är ”naturligt” i de politiska processer som markpolitiken otvetydigt är.
...

”Juridiskt” går det till så här:
Lagen förutsätter att en annektering av en annan kommuns område inte kan ske utan kommunens samtycke.
Lagen säger att det kan ske tvångsmässigt om särskilt vägande skäl föreligger.
Då måste den formellt juridiska termen vägande skäl tolkas. Att det sker i HFD borgar inte för att tolkning är ”juridisk” – det visar med oönskvärd tydlighet en genomläsning av HFD:s utslag på 52 sidor.

Faktum är att HFD på lika goda grunder kunde ha nått den motsatta slutsatsen – av den enkla orsaken att det är hart när omöjligt att finna juridisk grund för en tolkning av en ”vägande skäl”-passus i nästan vilken lag som helst. Det säger sig självt: Vägande skäl är en inexakt formulering vars syfte är att släppa in ändamålsenligheten.
Man borde ha ytterst vägande skäl innan man väljer att skriva in ett ”vägande skäl”-moment i en lag. Vid det vägskälet har riksdagen inte haft skäl för sin väg.
Det har gett den juridiska instansen HFD möjligheten att agera ändamålsenligt.

Huvudstadens politiskt styrda ångvält rullar österut. Politisk oförmåga belönas. En sorglustig dag i den kommunala självstyrelsens historia.

Sibbo kommun har i sitt eget pressmeddelande "Gränsbeslutet bygger på svag grund" ("Rajapäätös on rakennettu heikolle perustalle") från den 15 januari kritiserat statrådets beslut för att bygga på lösa grunder. Denna kritik är desto mera berättigad då HFD i sitt domslut åberopar bostadsproblemet i Huvudstadsregionen. Jag citerar ur pressmeddelandet:

Statsrådets beslut att annektera 30 kvadratkilometer av Sibbo med Helsingfors har motiverats med tomtbristen i huvudstaden och kommunerna i huvudstadsregionen (Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla). Denna har påståtts vara orsaken till det ringa utbudet på bostäder till skäligt pris. Bostadsbristen åter har förklarats försvåra hela landets ekonomiska utveckling. Uppgifterna i en utredning från sommaren 2007 visar att sakmotiveringarna till annekteringen är svaga och felaktiga.
Beredningsgruppen som dryftar den framtida markanvändningen, boendet och trafiken i de fyra kommunerna i huvudstadsregionen har låtit göra den opartiska utredningen ”Tonttitarjonta ja asuntomarkkinat pääkaupunkiseudulla”, som blev färdig i juni 2007. Utredningen gjordes av forskaren Seppo Laakso. Enligt utredningen uppgick den byggbara bostadsvåningsytan i de fastställda detaljplanerna i huvudstadsregionens städer till 6,8 miljoner våningskvadratmeter. Detta innebär att 60 000–65 000 bostäder med det snaraste kunde byggas i städerna. Av dessa kvadratmeter finns 36 procent, dvs. 21 000–23 500 bostäder, i Helsingfors.
Enligt utredningen är över en tredjedel av tomtreserven tomma höghustomter som kan tas i byggnadsbruk inom en nära framtid. Tomma småhustomter som ägs av antingen kommuner, professionella byggherrar eller privatpersoner utgör en knapp tredjedel. Resten av tomtreserven är delvis bebyggda egnahemstomter.
Enbart tomterna i de färdiga planerna räcker inte till för att tillgodose bostadsbehovet för befolkningstillväxten på lång sikt. Tomtsituationen i huvudstadsregionen håller dock på att ändras radikalt under de närmaste åren. Som en följd av beslut som fattades för flera år sedan anvisas sammanlagt 13,2 miljoner nya våningskvadratmeter i städernas generalplaner, vilket ger möjlighet till 180 000–190 000 nya bostäder. För cirka 30 procent av dessa våningskvadratmeter utarbetas detaljplaner som möjliggör byggande vid utgången av år 2011.

Slaget efter tolv i Radio Vega hade idag temat "Vad efter Sibbo?" I diskussionen med Mikaela Nylander (sfp) och Harry Bogomoloff (saml) talar Bogomoloff om "vår högt skattade helt politiskt oberoende högsta förvaltningsdomstol".

I gårdagens A-studio tolkades Sibbobeslutet som ytterligare en förlust för Sfp, fastän partiet på sätt och vis går stärkt genom tvisten. Det kan vara skäl att tolka Sibbofrågan som en språkfråga då man går med Sibbobeslutet till europeiska instanser.


Sibbo kommun har publicerat HFD:s beslut på finska och den svenska översättningen av HFD:s Sibbobeslut på kommunens hemsida. Pdf-filen med det finska dokumentet är skapat 12:15 och filen med den svenska översättningen är skapad 14:42 den 14 januari, det vill säga dagen för beslutet offentliggjordes.

Fallet Finland. Den 16 januari 2008

Det finns rättsstater där makten är fördelad mellan en verkställande och en dömande makt. Det finns länder där regeringens administrativa beslut inte går att överklaga. Och så finns Finland.

När Helsingfors förvaltningsdomstol förkastade Sibbo kommuns besvär mot Helsingfors annekteringsinitiativ var motiveringen att Sibbobornas rättssäkerhet är tryggad emedan det går att besvära sig över statsrådets beslut. HFD:s beslut från igår visar att denna möjlighet inte är reell. Innehållet i besvären mot statsrådets beslut hade ingen betydelse. Det var känt från förut att HFD ogärna går emot statsrådet. HFD har en liknande linje eller linjelöshet som Helsingin Sanomat: Oberoende vem som sitter i regeringen stöder man regeringens linje. I fallet Sibbo fanns det emellertid inga juridiska möjligheter att inte ogiltigförklara statsrådets beslut. Ändå förkastades alla besvär. Där motiveringar för statsrådets beslut saknades plockade domstolen fram egna motiveringar. Där de formella felen var uppenbara förbigick man påståendena om formella fel.

Det är inte politikernas uppgift att kritisera domarnas beslut liksom domarna inte borde ha låtit sig styras av politiska överenskommelser. Däremot bör medierna granska HFD:s beslut, vilket en del medier även i en viss mån har gjort. (Se Yles nyhetsartikel "Pressröster riktar kritik mot HFD " .) Jag hoppas att även så många jurister och statsvetare som möjligt granskar beslutet. Det är först och främst till denna "högre instans" som jag vill föra ärendet vidare. Europadomstolen (Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna) dömer huvudsakligen i fall som berör brott mot mänskliga rättigheter och domstolen torde inte kunna upphäva HFD:s domslut. EG-domstolen (Europeiska gemenskapernas domstol) dömer huvudsakligen i tvister mellan medlemsstater i EU och EU-institutioner. Inte heller här torde man kunna överklaga beslut som tagits av HFD. Det torde finnas möjligheter att Finland prickas, fast normalt torde det vara lagstiftningen som länder prickas för, inte för tolkningen av lagen. Om det hade funnits ett enkelt sätt att överklaga HFD:s beslut, så hade HFD nog inte behandlat Sibbofrågan så som man gjorde. Däremot torde det gå att yrka på att högsta förvaltningsdomstolen själv upplöser sitt beslut.

Jag kan inte redogöra för allt som skrivits och sagt i medierna efter gårdagens beslut, men jag vill lyfta fram några artiklar. Johanna Westman har i Hbl skrivit en utmärkt ledare med rubriken "Hackkyckling visar god min". Jag citerar ur artikeln:

Lagtolkning är ingen exakt vetenskap, det framgår med all önskvärd tydlighet av HFD-beslutet i Sibbofrågan. Domstolens anspråk på att ha hållit sig strikt till juridiken framstår faktiskt som obegripligt. Texten osar av ändamålsenlighetsprövning varvid det visar sig att det som är ändamålsenligt för Helsingfors och "hela regionen" också är det lagliga.

Stefan Holmström skriver i Borgåbladet i en ledarartikel med rubriken "Sibbo får sätta fart på sorgearbetet" om HFD:s motiveringar att "Då det gäller ordval om behovet av en 'behärskad och balanserad' utveckling kan man tyvärr inte undvika att känna en unken lukt av politik."

Ytterligare juridiska synpunkter kommer vår vän Kai "Sibbo är en korvkiosk" Kalima med i en artikel med rubriken "Sipooseen jäi vielä kaavoitettavaa" i dagens Uutislehti Demari. Jag citerar:

Valtuustoryhmän puheenjohtaja Kai Kalima ei kuitenkaan niele sitä, että kokoomus ottaa kaiken kunnian Sipoon lounaisosien liittämisestä Helsinkiin.

Hän muistuttaa, että demari-apulaiskaupunginjohtaja Pekka Korpinen oli asiassa erittäin aloitteellinen jo kolme vuotta sitten.

- Meidän lähtökohtamme oli silloin, että tutkittaisiin koko Sipoon liittämistä Helsinkiin.

Helsingin kaupunki havitteli alun perin noin 50 neliökilometriä hallintaansa. Lopullisessa versiossa se kutistui 30 neliö-kilometriin, joka ei tyydytä täysin sosialidemokraatteja.

- Ulkopuolelle jäivät nyt virkistysalueet, ranta-alueet ja saaret, joiden kaavoittamisesta pitää sopia erikseen, Kalima huomauttaa.

Kaliman mukaan koko soppa syntyi siitä, että Sipoo ei antanut Helsingin käyttää omia maitaan Sipoon puolella eikä kaavoittanut alueita.

KHO:n ratkaisun jälkeen vielä 901 hehtaaria Helsingin omistamaa maata, eli yli puolet, jää edelleen Sipoon puolelle.
...

Oikeusoppineena Kalima pitää KHO:n rajakiistaratkaisua järkevänä ja modernina.

- Kysymys oli siitä, kuinka tulkitaan kuntajakolakia suhteessa perustuslakiin.

Hänen mielestään KHO toimi oikein, koska otti ratkaisussaan huomioon alueelliset näkökohdat eli Helsingin asuntotarpeet.

Kalima moittii nykyistä lakia, koska se vaikeuttaa kuntaliitoksia.

Beslutet var enligt den rättslärde Kalima modernt och förnuftigt och rätt eftersom det tog i beaktandande Helsingfors bostadsproblem. Vad har det med juridik att skaffa? Ingenting. Men HFD tycks inte agera domstol då det gäller statsrådets beslut. Dess uppgift är istället att legitimera statsrådets beslut så gott det går. I fallet Sibbo lyckades man mycket dåligt med den uppgiften.

Ett överraskande beslut. Den 15 januari 2008

Högsta förvaltningsdomstolens beslut har inte läckt ut till medierna på förhand, men Hbl tycks veta att "besvären behandlas som grupp". Lika väl är beslutet omkring 100 sidor långt. I gårdagens Helsingin Sanomat kunde man läsa följande:

Asia on sen verran painava, ettei yksinkertainen kyllä tai ei riitä. Presidentti Pekka Hallbergin johtaman KHO:n päätös on liki satasivuinen. Saavutus on huima, sillä Sipoon "ryöstöä" kannattanut selvitysmies Pekka Myllyniemi sai kirjoitettua aiheesta vain 62 sivua.

Nedan några länkar till texter från idag.

Helsingin Sanomat: "KHO ratkaisee tänään Lounais-Sipoon tulevaisuuden"

Finska Yle: "Helsingin ja Sipoon aluekiista ratkeaa tänään"

Svenska Yle: "HFD ger utslag i Sibbofrågan"

Besvären har förkastats! Detta uppger Svenska Yle och Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet en kvart över åtta, då jag själv ännu inte lyckats öppna beslutet på domsolens hemsida. Ärendet förs nu vidare till "högre" instans.

Klockan 8:20 lyckades jag öppna beslutet på finska. Här finns en länk till ett "kort referat på svenska". Just nu hinner jag inte analysera HFD:s domslut. Jag är mycket överraskad av beslutet. Jag hade förväntat mig att HFD hade berett mig ett bord i mina ovänners åsyn (Herdepsalmen), men det gick precis tvärtom. Jag sörjer för Östersundoms, Sibbos och Västersundoms del. Och visst känns det hårt att se skurkarna i Helsingfors få rätt i domstolen. Slaget är dock inte helt över.

Jag har satsat och kanske förlorat en del av min egen trovärdighet då jag starkt talat för att högsta förvaltningsdomstolen, som härmed skrivs med liten bokstav, kommer att ogiltigförklara statsrådets domslut. Å andra sidan är det justitiemord som det aktuell som gör att en del väljer att bli filosofer.

Föreningen För Sibbo meddelar i ett pressmeddelande att ärendet förs vidare till europeisk domstol. Yle har i en notis noterat att "Sibbofrågan förs till EG-domstolen". Hbl har publicerat en notis med rubriken "Sibboförening överklagar till EG-domstolen".

I högsta förvaltningsdomstolens domslut heter det bl.a. följande:

Valituksissa ei ole esitetty muita sellaisia perusteita, joiden nojalla Myllyniemi olisi ollut esteellinen kuntajakoselvittäjän tehtävään.

Frågan om utredningsmannens jäv har alltså haft betydelse, men domarna anser att det i besvären inte har lyfts fram sådana grunder på vilka utredningsmannen kan anses jävig. Det var då verkligen en överraskande tolkning! Har HFD alls bekantat sig med bilagorna till besvären? Påståendena om att Myllyniemis rapport är ett plagiat kommenteras överhuvudtaget inte.

HFD har idag - just idag - förkastat Helsingfors besvär över det av miljöministeriet beviljade rätten åt Sibbo att inlösa Helsingforsägd mark i Nickby! Det var just detta markområde som Hannes Manninen för ett och ett halft år sedan lovade åt Sibbo som ersättning för sydvästra Sibbo. HFD bekräftar indirekt ett avtal som officiellt inte har gjorts och vars existens borde ha gjort inblandade ministrar jäviga att ta del i Sibbobeslutet.

Då jag ögnat igenom högsta förvaltningsdomstolens beslut med motiveringar reagerar jag speciellt på att HFD motiverat existensen av särskilt vägande skäl med markanvändnings- och byggnadslagen från 2000. Lagen åberopas inte alls i inrikesministeriets prememoria och Myllyniemi har fått med lagen i ett avsnitt som huvudsakligen är kopierat från en text som producerats på Nylands förbund. (Se "'Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet 1946 - 2006'. Den 18 oktober 2007".) Det var väl inte HFD:s uppgift att motivera statrådets beslut? Ironiskt nog heter det i moment 2 i § 1 i markanvändnings- och byggnadslagen att målet med lagen är "att tillförsäkra alla en möjlighet att delta i beredningen av ärenden och att säkerställa att planeringen är högklassig och sker i växelverkan, att det finns tillgång till mångsidig sakkunskap och att det ges öppen information om de ärenden som behandlas."

HFD åberopar speciellt moment 2 i § 24 i den ovannämnda lagen, som säger att "de statliga myndigheterna skall i sin verksamhet beakta de riksomfattande målen för områdesanvändningen, främja möjligheterna att uppnå dem och bedöma vilka konsekvenser myndigheternas åtgärder har för regionstrukturen och områdesanvändningen." HFD konstaterar att statrådet på basen av denna lag den 30 november 2000 har gett ett beslut om nationella målsättningar för områdesanvändning ("Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista"). I det 56 sidor långa dokumentet finns ett avsnitt på knappt en sida med rubriken "Helsingin seudun erityiskysymykset". På basen av detta avsnitt drar HFD slutsatsen att Helsingforsregionen har en nationell specialstatus. HFD noterar bl.a. att "Erityistavoitteiden mukaan alueidenkäytön suunnittelussa tulee muun ohella varautua metron laajentamiseen ja Vuosaaren satamaan." Det ovannämnda dokumentet har inte omnämnts i inrikesministeriets motiveringar. I övrigt upprepar HFD utan referenser subjektiva politiska omdömen från Helsingfors utlåtanden och Myllyniemis rapport. Kvacksalvare till domare!

Med tanke på naturen i Östersundom är HFD:s beslut på kort sikt inte så illa. Det kommer att ta länge innan Helsingfors kan börja bygga i området. Mycket längre än det hade tagit för Sibbo. Beslutet betyder att Sfp stärker sin ställning i Sibbo. Samlingspartiet är den stora förloraren. I ett blogginlägg med rubriken "Lähes kaksi vuosikymmentä se kesti" på webbtidningen Uusisuomi upprepar självaste Rainmo Ilaskivi en populär vanföreställning att Sibbo har motsatt sig en annektering för att Sfp inte vill förlora makt. I verkligheten försökte Ilaskivi själv byta till sig sydvästra Sibbo mot att det övriga Sibbo skulle få förbli "svenskt". För detta redogör Myllyniemi även i sin rapport.