Hot. Den 9 oktober 2007

Trots att regeringen idag har gett ett förlag till undantagslag har nyhetsflödet även idag dominerats av dramat i Tusby. Inte helt oväntat har några galenpannor utnyttjat situationen och skapat panik genom hotelser på Intenet. I Finland är det inte straffbart att planera brott, men hot om att brott planeras kan vara straffbara, fastän inga brott i verkligheten planeras. Straffet för olaga hot är upp till två års fängelse.

Hot och varningar är inte nödvändigvis straffbara. Ändå undrar jag hur lagligt det är att en minister hotar en kommun. På grund av kommunernas självstyrelse kan staten inte ge förordningar åt kommunerna. Staten kan utöva makt över kommunerna endast genom lagstiftning. Lika väl försökte statsminister Matti Vanhanen och kommun- och bostadsminister Hannes Manninen under föregående regeringsperiod påverka kommunernas planering och samarbete genom hot. Huruvida Manninen direkt hotade Sibbo vet jag inte, men det står klart att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori hotade sina kolleger i Sibbo att ministrarna bestraffar Sibbo, ifall kommunen inte går med på Helsingfors krav. Några dagar före Helsingfors inkorporeringsbeslut bekräftade Manninen hotet som Pajunen och Vapaavuori hade framfört. På denna blogg har jag gett belägg för att hotet uttryckligen var ett hot med syfte att pressa kommunfullmäktige i Sibbo att frivilligt avstå sydvästra Sibbo. Hotet visade sig senare vara en bluff, som kunde betecknas som ett utpressningsförsök.

Jag har tidigare i blogginlägget "'Selvyyden vuoksi'. Den 23 september 2007" nämnt att Vapaavuori i sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 påpekade att "Selvyyden vuoksi on vielä hyvä todeta, että eduskunta voi säätää lailla mistä tahansa kuntajaon muutoksesta ilman ehtoja." I normala fall skulle en speciallag för Sibbo inte vara realistisk. Kommun- och servicestrukturreformen gav dock i princip möjligheter för en tillämpning av moment tre i § 1 i kommunindelningslagen, som säger att en ändring av kommunindelningen även kan bestämmas genom lag. Sannolikheten för en dylik lag föreföll dock betydligt större än normal i samband med kommun- och servicestrukturreformen. Att Sibbofrågan faktiskt kopplades samman med KSSR framgår bl.a. ur Astrid Thors anförande vid riksdagens plenum den 15 mars 2006:

Viime aikoina on herättänyt suurta hämmennystä ja ihmetystä Helsingin seudulla ja Uudellamaalla, kun on vaikuttanut siltä ja sellaisia puheita on kuullut, että Helsingin seudun uudistukset oikeastaan ovat se tärkein syy, miksi Paras-hankkeeseen on lähdetty. Minun täytyy sanoa, että ne kuvat, mitä on annettu esimerkiksi Helsingin itäisen naapurin Sipoon kaavoitustilanteesta, ovat olleet hyvin tarkoitushakuisia. ... Tämä kummallinen käsitys on siis tullut, että nyt oikeastaan kaikki on kiinni Helsingin seudun kaavoituksesta. Kun Paras-hankkeeseen lähdettiin, olivat syynä aivan toiset seikat. Toivottavasti Sipoon todellinen tilanne tulisi myöskin hyvin esille.

Det är skäl att notera att Manninens strukturgrupp inte (formellt) hade uppnått enighet då Helsingfors den 21 juni 2006 tog sitt annekteringsbeslut. I ett pressmeddelande den 19 juni sade Manninen ännu att "Den av mig ledda strukturgruppen som beredde kommun- och servicestrukturreformen kunde inte behandla innehållet i ramlagen eftersom regeringsgrupperna inom beredningen inte har kunnat uppnå samförstånd." Den 21 juni var det meningen att strukturgruppen en sista gång skulle sammankomma, men Manninen fick en vecka extra tid. Följande vecka lyckades man plötsligt uppnå enighet. Sibbo fanns inte med i lagförslaget, men Sibbofrågan hade Manninen lovat ordna på annat sätt.

Dagarna före Helsingfors beslut att föreslå ett område på 5000 hektar var pressen oerhört stor på Sibbo att acceptera Pajunens och Vapaavuoris erbjudande på ett endast 3000 hektar stort område. Av någon anledningen lyckades dock inte försöket att hota Sibbo att gå med på Helsingfors krav. Kanske berodde det trots allt på att Helsingin Sanomat den 20 juni antydde att Helsingfors förberedde ett initiativ till inrikesministeriet. Följden var att Pajunen till synes oförberedd plockade fram ett mycket fräckt men samtidigt obegripligt klantigt förslag på ett 5000 hektar stort område.

I efterhand kan vi konstatera att kommunindelningslagen visserligen ger möjlighet för riksdagen att genom lag bestämma om en ändring av kommunindelningen, men att även lagstiftningen måste underordnas grundlagar och internationella avtal.

Det är svårt att mygla. Den 8 november 2007

Fallet Sibbo visar att det är svårt att mygla. Då planerna måste hemlighållas kunde uppgifterna inte delegeras i tid. Resultatet är en iögonfallande oprofessionalism. Så väl Helsingfors gränsförslag från den 21 juni 2006 som utredningsman Pekka Myllyniemis förslag från den 30 november 2006 är ofattbart klantigt. En ironisk detalj är att gränsen i Helsingfors förslag följer fastighetsgränserna till havs men inte på land, medan gränsen i Myllyniemis förslag ungefärligen följer fastighetsgränserna på land, men inte till havs. En av många obesvarade frågor är hur gränslinjen i Myllyniemis förlag även på land hamnat på sidan om fastighetsgränserna, trots att avsikten uppenbarligen varit att ta fastighetsgränserna i beaktande.

Till inrikesministeriets motförklaring bifogades för första gången gränsförslaget utritat på grundkarta, där även fastighetsgränserna finns med. Att man inte tidigare använt grundkarta kan ha att göra med upphovsrätten, men det borde ha varit lätt att flytta gränslinjen från en grundkarta till en väg- eller adresskarta. Gränslinjer på digitala kartor görs ofta i vektorgrafik, som placeras ovanpå kartbilden i rastergrafik. Detta är även fallet då det gäller kartorna i den finska orginalversionen av Myllyniemis rapport. Till skillnad från kartbilden i rastergrafik behåller gränslinjerna i vektorgrafik sin skärpa då bilderna förstoras upp. Från kartbilagan som bifogats till inrikesministeriets prememoria går det även att ta bort kartbilden medan gränslinjerna lämnas kvar. (Se bilden ovan.)

Det är ofattbart att man på inrikesministeriet inte skulle ha klarat av att överföra en gränslinje från en grundkarta till en adresskarta utan att förvränga gränserna. Dessutom har man lyckats få gränslinjen för Ilaskivis förlag på rätt plats på samma kartbotten. Gränsförslaget måste därför i något skede ha kopierats av en amatör. Detta oprofessionella förfarande hade inte varit nödvändigt, ifall man inte hade haft någonting att dölja.

Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007

Trots skottdramat i Tusby skall jag hålla mig till ämnet och även idag skriva om fallet Sibbo. Jag hade ämnet för dagens blogginlägg klart för mig redan före jag en kvart i två efter en avslutad matematiklektion kollade nyhetena på Svenska Yle.
Erkki Mennola skriver i sitt expertutlåtande från den 24 juli bl.a. följande om statsminister Matti Vanhanens jäv:

Matti Vanhanen on itse haastatteluissa myöntänyt sopineensa jo keväällä 2006, ennen Helsingin kaupungin esitystä, puoluejohtajana silloisen valtiovarainministeri Eero Heinäluoman ja nykyisen valtiovarainministeri Jyrki Kataisen kanssa liitosasiasta. Tämä puolueiden välinen korkean tason sopimus, jonka todellinen tausta ja motiivi ovat toistaiseksi vielä jääneet tuntemattomaksi, on sittemmin ohjannut ratkaisevasti asian käsittelyä hallituksessa.

Förra året skrevs det mycket om att Helsingfors hade kommit överens om stadens annekteringsinitiativ med dåvarande kommunminister Hannes Manninen, statsminister Matti Vanhanen och dåvarande finansminister Eero Heinäluoma. Om den nuvarande finansministern Katainen talades det däremot inte. Efter statsrådets gränsbeslut avslöjade emellertid stadsdirektör Jussi Pajunen att även Katainen hade en central roll. Jag citerar ur artikeln "Hallitus hyväksyi Sipoo-liitoksen äänin 8-4", som Helsingin Sanomat publicerade den 29 juni 2007:

Pajunen valotti myös taustoja Sipoo-hankkeesta, jossa Helsingin puolella olivat aktiivisia kaupunginhallituksen silloinen puheenjohtaja Jan Vapaavuori (kok) ja valtuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen (sd).

Pajusen mukaan ajatus Lounais-Sipoon liittämisestä Helsinkiin ei tullut edelliselle hallitukselle todellakaan yllätyksenä. Kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk) kanssa asiasta oli puhuttu viimeistään vuoden 2006 alkukuukausina.

Muita aktiivisia taustahahmoja olivat pääministeri Vanhanen ja silloinen valtiovarainministeri Eero Heinäluoma (sd). Nykyministereistä keskeinen hahmo oli lisäksi Jyrki Katainen (kok).

Pajunen avslöjar eventuellt här varför Katainen kände sig förpliktad att avbryta sin semester för att deltaga i gränsbeslutet och komma med ett motförslag till föredragande ministern Mauri Pekkarinens förslag. Man kan fråga sig om inte även Katainen på basen av Pajunens avslöjanden borde betraktas som jävig. Pajunens angivelse torde ha större vikt i sammanhanget än Katainens ställningstaganden i Helsinin Sanomat och Hufvudstadsbladet den 25 januari. Mera betydelsefullt finner jag det lika väl att Pajunen medger att Helsingfors hade diskuterat Sibbofrågan med Manninen redan i början av år 2006. I det skedet var det uttryckligen i samband med inrikesministeriets hörande angående KSSR som Helsingfors hade lyft fram annekteringsfrågan. Trots kraven från Helsingfors togs Sibbo emellrtid inte med i kommun- och servicestrukturrefomen, eller åtminstone inte i förslaget till ramlag. Det är fullständigt uppenbart att SDP:s huvudförhandlare Rakel Hiltunen som krav i förhandlingarna kring KSSR ställde att sydvästra Sibbo ansluts till Helsingfors eller åtminstone att Manninen uttrycker sitt stöd för förslaget till ny kommunindelning.

Östutvidgning för Samlingspartiet. Den 6 november 2007

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en notis med rubriken "Kokoomus perusti jo Lounais-Sipoon yhdistyksen". Jag citerar ur notisen:

Kokoomus aloitti Helsingin itälaajentumisen etuajassa eilen maanantaina.

Lounais-Sipoon kokoomuslaiset perustivat paikallisyhdistyksen alueelle, jonka valtioneuvosto on päättänyt liittää Helsinkiin. Korkein hallinto-oikeus ei ole vielä ottanut kantaa alueliitokseen.

I notisen berättas vidare att lokalavdelningen grundats av medlemmar i Samlingspartiet bosatta i Östersundom och att avsikten är att ändra hemort för föreningen från Sibbo till Helsingfors, ifall annekteringen förverkligas.

Så här på svenska dagen då tänker jag passa på att se språkpolitiska dimensioner i fallet Sibbo. Ur ett samlingspartistisk perspektiv är det i sig inget större problem med att det finns två nyländska landskapsdförbund eller att Östersundom hör till Sibbo och därmed till Östra Nyland. Problemt är att Sfp är största partiet i så väl Sibbo som i Östra Nyland. Liksom Pekka Myllyniemi föreslår i sin rapport, skulle en sammanslagning av de två nyländska landskapsförbunden innebära "Ruotsinkielisten aseman tasapainottuminen ja pääkaupunkiseudun osaamiskeskusten alueellisen vaikuttavuuden kasvu Porvoon alueella."

Sibbos påstådda samarbetsovilja handlar inte minst om att beslut som gäller Östnyland och Sibbo inte kan tas på Samlingspartiets interna möten. Därmed utgör Sibbos västgräns en politisk språkmur för Samlingspartiets inflytande. En utvidgning av Helsingfors och Huvudstadsregionen österut skulle inte minst betyda en östutvidgning för Samlingspartiet. Som en följd av annekteringshotet kan emellertid denna östutvidgning förverkligas även utan en annektering. Om Sfp vill förbli största partiet i Sibbo en tid framöver, skulle det gälla att satsa mindre på lyxiga villor och mera på socialt och ekologiskt boende.

Finland är inte Pakistan. Den 5 november 2007

De senaste dagarnas händelser i Pakistan visar betydelsen av maktfördelning. Trots att Finland i strikt bemärkelse inte är en rättsstat, så är maktfördelningen hos oss en garanti för den demokratiska ordningen. Då det gäller adminitrativa beslut, som riksdagen inte kan ändra på genom att regeringen avsätts, har Högsta förvaltningsdomstolen sista ordet. Domarna i Högsta förvaltningsdomstolen torde inte heller ha någonting att frukta, så vida de inte i likhet med Lauri Tarasti hoppas på att utnämnas till utredningsmän. Jag har därför svårt att föreställa mig att HFD inte skulle ogiltigförkölara statsrådets gränsbeslut. Partiledarna Matti Vanhanen, Jyrki Katainen och Tanja Cronberg röstade visserligen för en ändring i kommunindelningen, men de hade knappast egna intressen på spel. Istället torde samtliga tre ha agerat under påtryckningar från Helsingforspolitiker. Genom att de röstade för förslaget till ny kommunindelning har de gjort det som man krävde av dem. Om Vanhanen verkligen hade önskat se en annektering av sydvästra Sibbo, borde han ha förstått att jäva sig eller ordna med förhinder. Istället valde han efter påtryckningar från Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen (sdp) att deltaga i beslutet.

Hiltunens påtryckningar och beskyllningar om ansvarsflykt mot ministrar som tänkte jäva sig förefaller irrationella. Genom att pressa Vanhanen att deltaga i beslutsfattandet riskerade hon gränsbeslutet. Det verkar som om Hiltunen var mera mån om att Vanhanen höll sitt löfte om att stöda en annektering än att annekteringen förverkligades. Kanske hade hon förstått att gränsbeslutet skulle ogiltigförklaras oberoende av om en jävig statsminister deltog i beslutsfattandet eller ej. Jag citerar ur artikeln "Sipoo-päätös levittää pelkoa keskustan kenttäväen keskuudessa", som Helsingin Sanomat publicerade den 13 juni.

"Sehän on ydinasia, että ottaa kantaa. Ei se voi olla peruste jääviydelle", sanoo Helsingin kaupunginvaltuuston puheenjohtaja, kansanedustaja Rakel Hiltunen (sd).

Hiltunen pitää muiden kuin Helsingin kaupunginvaltuustoon kuuluvien jääväystä vastuunpakoiluna.

"Harvoin on sellaisia tilanteita, että voi kaikkien mieliksi tehdä", hän piikittää.

Hiltunen perää hallituksen sisäistä ryhtiliikettä. Hän on huolestunut siitä, että jääväyksien varjossa unohtuu, miten tärkeästä asiasta on kysymys - rakentamiseen kelpaavaan maan kaavoittamisesta asuntotuotantoon.

Julkisen kannanoton luoma esteellisyys on apulaisoikeuskansleri Jaakko Jonkan mukaan ministerin itse harkittava asia.

"Pääsääntöisesti se ei tee jääviksi", hän sanoo. Eri asia on, jos kannanotoillaan olisi ryhtynyt jommankumman osapuolen "asianajajaksi".

Sipoo-päätös ei Jonkan mukaan ole mikä tahansa poliittinen päätös. On erittäin mahdollista, että siitä myös valitetaan korkeimpaan hallinto-oikeuteen.

Jonkan mukaan jääväyksillä halutaan ehkä juuri poistaa se mahdollisuus, että korkein hallinto-oikeus kumoaisi päätöksen, jos joku päätöksentekoon osallistuneista olisikin jäävi.

"Päätöksentekijät ottavat huomioon, että tällainen riski on olemassa."

Trots Jonkas uttalande, tog Vanhanen risken och beställde av justitiekanslern ett utlåtande, som gav honom möjlighet att deltaga i gränsbeslutet. Om HFD ogiltligförklarar Sibbobeslutet på grund av Vanhanens jäv, så visar det att Vanhanens planer att jäva sig inte handlade om ansvarsflykt. Det borde Vanhanen inte ha någonting emot. Faller gränsbeslutet på andra besvärsgrunder, finns det alltid en tjänsteman på inrikesministeriet som man kan göra till syndabock.

Maximering. Den 4 november 2007

I expertutlåtandet från den 10 januari, som ingår i Sibbo kommuns besvär till Högsta förvaltningsdomstolen, skriver Erkki Mennola följande:

Vaihtoehdot ja niiden ominaisuuksien selostukset on määritelty suunnittelijakielellä ja paikallisten yksityiskohtien hallintaa osoittaen. Näin ollen ei ole uskottavaa, että kysymys olisi Myllyniemen itsensä valmistelemista vaihtoehdoista. Ne on laatinut joku muu taho.

I sitt kompleterande utlåtande från den 24 juli, som lika så bifogats till kommunens besvär, uttrycker Mennola det med följande ord:

Kuntajakoselvittäjä antoi geodeettisesti yksilöidyn esityksensä ”Vaihtoehto 2” , vaikka hänellä ei käytettävissään olleen aineiston pohjalta (esimerkiksi Helsingin kaupungin yleiskaavasuunnitelmien ja rakennussuunnitelmien puuttumisen ja oman puutteellisen paikallistuntemuksensa takia) ole voinut olla edes teoreettisia edellytyksiä alueen määrittelyyn.

Med undantag av havsgränsen förefaller gränserna för Pekka Myllyniemis två seriösa alternativ VE 1 och VE 2 vara ritade av en fackman. Det är svårt att tro att Myllyniemi, som när det gäller havsgränsen inte har förstått betydelsen av fastighetsgränser, själv skulle ha ritat gränsförslagen. Att gränslinjen är dåligt kopierad (se "Dåligt kopierad gränslinje. Den 20 augusti 2007"), tyder på att gränsen ursprungligen inte kommer från inrikesministeriet, utan att gränsförslagen, liksom gränserna för Ilaskivis hemliga förslag, har sändts utredningsmannen från Helsingfors stad.

I utredningsmannens officiella förslag VE 2 har den i sig obetydliga Bäckängsvägen en central roll. Alla fastigheter vid områdets östra gräns skall gå att nå via Bäckängsvägen, fastän vägen knappast skulle ha någon större betydelse i ett framtida bostadsområde på över 20 000 invånare. Här har man alltså eftersträvat en sammanhållning i samhällsstrukturen enligt rådande förhållanden. I övrigt har gränsen dragits så att den Helsingforsägda markens andel av området maximeras. Detta framgår ur kartorna ovan. Kartan till vänster har jag kopierat från planen för friluftleder samt naturinventering som Sibbo kommun publicerade tidigare denna vecka. Mark som ägs av Helsingfors är här färgat i grönt. Ur kartorna framagår att man även när det gäller arternativ VE 1 har försökt maximera den Helsingforsägda markens andel.

I inrikesministeriets motförklaring nämns ingenting om Mennolas påstående att Myllyniemi inte själv skulle ha definierat gränserna, men däremot hävdas det i förklaringen att "Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla." Lika väl är det uppenbart att man i utredningsmannens alternativ har försökt få med så mycket av Helsingfors markägendom som möjligt. Det är naturligtvis i Helsingfors ekonomiska intresse att staden äger mark som staden själv kan planera, men en väsentlig del av den Helsingforsägda marken innanför Myllyniemis alternativ är helt olämplig för bebyggelse. Man kan fråga sig om motivet inte här framför allt var att övertyga regeringen och den almänna opinionen om att Helsingfors redan äger de planerade bostadsområdena eller, så som statsministern uttryckte det, nästan 1000 hektar färdig tomtmark.

Osakliga grunder. Den 3 november 2007

I sitt expertutlåtande från den 10 oktober har Erkki Mennolas starkt kritiserat förfarandet då statrådet den 28 juni tog sitt gränsbeslut. Alla ministrar har inte förstått själva beslutsprocessen. Enligt Mennola är justitiekansler Jaakko Jonkka medskyldig till förbistringen. Om (tf) justitiekanslern skriver Mennola följande:

Hänen olisi tullut huomata, että tärkein osa päätöksenteosta on ratkaisu siitä, onko kuntajaon muuttamiselle kuntajakolain 3 ja 5 §:issä asetetut edellytykset. Tämän ratkaisun tekemisessä valtioneuvosto on paremminkin tuomioistuimen kuin hallintoviranomaisen asemassa. Poliittinen päätöksenteko rajoittuu tämän jälkeen siihen, että valtioneuvosto voi myös jättää liitoksen suorittamatta, vaikka edellytykset siihen periaatteessa olisivatkin olemassa.

Fastän statsminister Matti Vanhanen ännu vid presskonferensen efter beslutet framhöll att "pääpaino oli oikeudellisella arvioinnilla" och påpekade att justitiekanslern inte tagit ställning till huruvida förslaget till ändring i kommunindelningen har juridiska förutsättningar, skrev den gröna ministern Tarja Cronberg i ett inlägg på De grönas webbplats den 28 juli följande:

Mitä tulee päätöksen laillisuuteen, sen valvonnasta vastaa oikeuskansleri. Asia ei olisi ollut valtioneuvoston listalla päätösasiana, mikäli oikeuskanslerin tulkinta päätöksen laillisuudesta olisi ollut kielteinen. Luotan oikeuskanslerin ratkaisuun.

Justitiekanslern kunde inte ta ställning till huruvida juridiska förutsättningar för den aktuella gränsjusteringen förelåg, eftersom det uttryckligen var statsrådets uppgift att bedöma de juridiska förutsättningarna. Däremot kunde och borde JK ha ingripit med anledning av brister i beredningen av beslutet, men JK gav helt över ansvaret till inrikesministeriet att bedöma trovärdigheten i Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Även om JK, så som statsministern sade vid presskonferensen, inte hade någonting att invända mot inrikesministeriets beredning, återstod det för ministrarna att själva bedöma om juridiska förutsättningar fanns.

Vid presskonferensen sade statsministern att majoriteten av ministrarna baserade sin juridiska bedömning på tjänstemannaberedningen. I princip kunde väl statsrådet agera gummistämpel även i administrativa ärenden, men vid det aktuella beslutet hade den föredragande ministern föreslagit att juridiska förutsättningar inte fanns. Ministrarna måste alltså genom att rösta ta ställning mellan den juridiska bedömningen enligt inrikesministeriets skandalomsusade beredning och Mauri Pekkanens bedömning, som baserade sig på flera expertutlåtanden. Statsministerns motivering till att man valde att tro på beredningen som gjorts under "tjänstemannaansvar" var att statrådet brukar förlita sig på tjänstemannaberedningar. Men man brukar nog även lita på bedömningen som görs av föredragande minister.

Det var Jyri Katainen som vid statsrådets sammankomst föreslog att förslaget till gränsjustering godkänns, fastän föredragande minister utgående från en grundlig juridisk bedömning hade föreslagit att förslaget inte godkänns. Några motiveringar till sitt förslag gav Katainen inte vid presskonferensen. Tidigare hade Katainen dock till partikamraten Eero Seppänen från Sibbo sagt att Samlingspartiets linje är att annekteringen bör förverkligas. Fastän statsministern ännu vid presskonferensen motiverade Centerns splittring i frågan med att frågan huvudsakligen är juridisk och att den juridiska bedömningen gjordes först vid statsrådets sammankomst, hade Samlingspartiet som parti redan bundit sina ministrars att rösta för en ändring av kommunindelningen. Det kan noteras att Sfp vid partikongressen i Vanda undvek att göra ett ställningstagande i Sibbofrågan för att inte göra Stefan Wallin och Astrid Thors jäviga.

Om det hade förekommit juridiskt relevanta särskilt vägande skäl för en annektering borde dessa skäl mera än väl ha räckt till som motivering. Ändå gav ministrarna ännu efter statsrådets gränsbeslut politiska motiveringar, som saknar juridisk relevans. I det ovannämnda blogginlägget skriver Cronberg att "Perspektiivini Sipoon kehitykseen juontaa juurensa 80-luvulle aikaan, jolloin toimin yhdyskuntasuunnittelijana." Cronbergs motiveringar är snarast en apologi för ett synnerligen kontroversellt ställningstagande. Cronbergs antipatier för Sibbo utgör naturligtvis inga juridiska grunder för gränsbeslutet. Istället visar Cronbergs motiveringar att gränsbeslutet togs på osakliga grunder. Cronbergs syfte med att lyfta fram sina egna fördomar torde dock vara att ge en bild av att hon gjorde ett självständigt övervägande. I verkligheten agerade så väl Cronberg som Katainen under hård press från sina partikamrater i Helsingfors. Ville Itälä är ett varnande exempel på hur det kan gå för en partiordförande som hamnar i onåd hos Helsingforspolitikerna och torpeden Jan Vapaavuori.