Jurister kritiserar HFD:s beslut. Den 16 februari 2008

Jag har hoppats på att jurister skulle ta en titt på HFD:s Sibbobeslut och kommentera beslutet. Kai Kalima, Kari Prättälä och Olli Mäenpää har visserligen för medierna gett sina kommentarer, men liksom jag har noterat på denna blogg, kan man inte av någon av dessa rättslärda förvänta sig en opartisk analys av beslutet. (Se "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008" och "Snäva kretsar. Den 10 februari 2008".) Erkki Mennola kommentarer över beslutet skall jag spara till ett senare inlägg. Juristen Jan Vapaavuoris kommentarer över det beslut som han betecknat som ett "riemastuttava päätös" har ingenting med juridik att skaffa. Däremot vågade sig Astrid Thors i egenskap av jurist i ett blogginlägg omedelbart efter att HFD publicerade beslutet ifrågasätta domarnas motiveringar. Jag citerar ur inlägget:

Dagens första nyhet idag var det tråkiga beskedet att HFD godkänt regeringsmajoritetens beslut att annektera sydvästra Sibbo. Det var klart att tröskeln skulle vara hög för HFD att underkänna annekteringsbeslutet, men därför hänvisade vi i vår reservation till juridiska omständigheter.

Men nog måste jag som jurist vara förvånad att domstolen gav en sådan betydelse åt ett regeringsbeslut, de sk riksomfattande målen för områdesanvändningen från år 2000. (Kommer någon ihåg vem som var den minister som föredrog dem då?). Vår argumentation var att man inte kunde underkänna Sibbos planering - men det tycker jag att domstolen nu gjort eftersom man säger att byggnationen bäst kan förverkligas inom Helsingfors. Det är detta som är det farliga i beslutet.

Min fantasi ger nog ingen EU-dimension åt detta som skulle ge det en möjlighet att föra till Luxemburg domstolen. Inte ser jag heller att det skulle finnas möjligheter att få ärendet till människorättsdomstolen i Strasbourg.

Jag kommenterade själv i mitt blogginlägg "Ett överraskande beslut. Den 15 januari 2008" genast efter HFD:s avgörande HFD:s hänvisning till de "riksomfattande målen för områdesanvändningen". I sig kunde markanvändnings- och byggnadslagen från 2000, som beslutet om de riksomfattande målen stöder sig på, ha en viss relevans, men att på basen av ett kort avsnitt i dokumentet "Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista" hitta de särskilt vägande skäl som inkorporeringen krävde är orimligt. Det framgår allt för tydligt att syftet med att påtala Helsingforsregionens "specialstatus" inte är att motivera statsrådets gränsbeslut i sig, utan att försöka hindra att beslutet blir ett prejudikat som kan tillämpas på andra håll i landet.

Mina egna fantasier om möjligheterna att föra vidare fallet Sibbo till europeiska instanser är inte lika begränsade som Thors, men så är jag inte heller jurist. Enskilda EU-medborgare har i fallet Sibbo inte fått det opartiska bemötande av statliga instanser som de har rätt till. I alla skeden av processen har ärendet handhavts av partiska eller jäviga utredare, tjänstemän, ministrar eller domare. Europakortet bör dock i första hand ses som en påminnelse till finska myndigheter om att deras förhavanden trots allt kan granskas. Det är min övertygelse att det går att kräva att HFD själv återtar sitt beslut. Frågan är om det finns en tillräckligt stor vilja att ställa detta krav.

Att minister Thors vågat sig på att kritisera HFD:s motiveringar är anmärkningsvärt, fastän hon gör det på bloggen. Det är inte helt oproblematiskt att ministrar kritiserar domstolarnas agerande, fastän justitiekanslern nyligen slog fast att det inte är olagligt för en minister att kritisera rättsväsendet. (Se "HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008".)

De journalister som tänker kotakta Thors med anledning av fallet Sibbo bör enligt min bedömning vara beredda på att använda henne som en icke namngiven källa och garantera källskydd. Om myglet kring Sibbofrågan skulle komma fram i maktmedierna i allt sitt omfång, skulla regeringen knappast kunna sitta kvar. Indirekt skulle tunga avslöjanden hota Thors egen ministerportfölj. Thors torde vara en av de få som känner till de hemliga förhandlingarna om en annektering av sydvästra Sibbo i juni 2006. Thors har även insikter i kopplingen mellan KSSR och Sibbofrågan, vilket jag noterat i blogginlägget "Hot. Den 9 oktober 2007". Som pricket på i:et har Thors varit jurist på Kommunförbundet, vars ledande jurister är huvudinblandade i Sibbohärvan.

Förutom Mennola, som framfört sin kritik av HFD:s Sibbobeslut i Turun Sanomat den 16 januari, har nu även professor Kaarlo Tuori kritiserat beslutet. Helsingin Sanomat har ikväll publicerat en artikel med rubriken "Professori: Sipoo-päätös sivuutti perustuslailliset oikeudet". Helsingin Sanomat skall imorgon publicera en artikel av Tuori.

Artikeln i morgondagens Helsingin Sanomat har redan väckt uppmärksamhet. Hufvudstadsbladet har en kvart i åtta publicerat FNB:s notis med rubriken "Professor: Sibbo-beslut trampade på grundlagsenliga rättigheter". Iltasanomat har publicerat notisen på finska under rubriken "Professori: Sipoo-päätös talloi perustuslaillisia oikeuksia". Under samma rubrik har MTV3 publicerat en något längre version av notisen. Uusi Suomi, Nelonen och Turun sanomat har publicerat notisen under rubriken "Professori: Sipoo-päätös sivuutti perustuslain".