Kapitulera? Aldrig! Den 6 december 2011


I över fem års tid har jag dagligen publicerat blogginlägg om fallet Sibbo. Undantaget är ett par dagar i augusti 2008, då jag var allt för sjuk för att skriva. För detta har det krävts uthållighet, envishet och kanske lite fanatism. Medierna har för länge sedan meddelat att tvisten om sydvästra Sibbo är över, men Sibbobloggaren har fortsatt sitt gerillakrig.





Idag på självständighetsdagen går mina tankar till krigsveteranerna och speciellt till den japanska soldaten Hiroo Onoda. Onoda fick i slutet av andra världskriget order om att leda ett gerillakrig på ön Lubang i Filipinerna. Då den japanska armén kapitulerade i augusti 1945 försökte amerikaner och filipiner övertyga Onoda om att kriget var över, men Onoda lät sig inte luras. Med hjälp av Onodas familj försökte man så sent som år 1972 övertyga honom om att kriget var slut, men Onoda gav sig fortfarande inte. Först år 1974 lät sig Onoda övertygas och gav upp sitt gerillakrig. Samma år publicerades självbiografin たった一人の30年戦争. Den svenska översättningen Kapitulera? Aldrig! Mitt trettioåriga krig gavs ut år 1975 liksom den finska översättningen Luutnantti Onodan sota.





I mitt inlägg "Helsingin metro automatisoidaan vuoteen 2012 mennessä. Den 4 december 2011" noterar jag att Borgåbladet publicerat en notis med rubriken "Sibbo vill vara självständigt". Uusimaa publicerade igår en betydligt längre text i samma ärende. Rubriken är "Sipoo selviää omillaan".


Uusimaa 5.12 2011


Google+ Followers