Valtiovarainministeriön sivukonttori. Den 5 december 2011

http://www.kunnat.net/fi/tietopankit/uutiskirjeet/kolumnit/2011/Sivut/kuntaliitto-ja-tulevaisuuden-suunnanvalinta.aspx

På denna blogg har jag starkt kritiserat kommunförbundet för dess roll i inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Efter fallet Sibbo borde det på kommunfältet inte finnas något förtroende för kommunförbundet, men förbundets roll i det aktuella fallet är inte allmänt känt. Under den gångna vintern har Finlands kommunförbund i samband med den nya kommunreformen dock fått utstå hård kritik. (Se t.ex. "Kuntakapina. Den 15 september 2011".) Kritiken gav kommunförbundet anledning att i november publicera ett meddelande med rubriken "Kommunförbundet driver kommunfältets intressen" ("Kuntaliitto ajaa kuntakentän etua"). I meddelandet framhålls kommunförbundets verkställande direktör Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma det som borde vara en självklarhet, nämligen att att "förbundet driver hela kommunfältets intressen också när det gäller kommunstrukturen". Vidare hävdar Mäki-Lohiluoma att "Förbundets linje avviker från regeringens riktlinjer till skillnad från vad som påståtts i offentligheten." (Jämför "Halmstrå. Den 23 april 2011".) Det samma skulle Mäki-Lohiluoma knappas våga påstå om kommunreformen KSSR, där regeringens och kommunförbundets linje varit identiska. I den av Hannes Manninen (c) initierade kommun-och servicestrukturreformen Paras hade kommunförbundet en central roll både när det gäller beredningen och förverkligandet av reformen.

Kritiken mot kommunförbundet i samband med kommunreformen utgör utgångspunkten för en kolumn av Kristina Wikberg med rubriken "Kommunförbundet och framtidens vägval" ("Kuntaliitto ja tulevaisuuden suunnanvalinta"), som publicerades på kommunförbundets webbplats senaste vecka. I kolumnen kan man bl.a. läsa följande:

Kommunförbundets roll har ifrågasatts på många forum. Man har tyckt att förbundet inte tillräckligt starkt bevakat de små kommunernas intressen. Andra har igen ansett att de stora kommunernas intressen inte kommer fram. En del har frågat sig vad man överhuvudtaget gör med ett förbund som också, liksom regeringen, tagit ställning för en kommunreform. Många kanske längtar tillbaka till tiden då det fanns tre kommunala centralorganisationer; Stadsförbundet, Suomen Kunnallisliitto och Finland Svenska Kommunförbund. Dessutom fanns Sjukhusförbundet, Kommunala arbetsmarknadsverket, Landskapsförbundens centralförbund och Förbundet för allmänna yrkesskolor. Det här var anno 1992, innan Finlands Kommunförbund grundades.

Att kommunförbundet skulle beskyllas för att inte lyfta fram de stora kommunernas intressen har jag inte noterat. Helsingfors stads revisorer ifrågasatte visserligen tidigare i år nyttan av medlemskapet i förbundet, men revisorerna hade inte förstått på vilket sätt kommunförbundet driver huvudstadens intressen. (Se "Nyttan av medlemskap i kommunförbundet. Den 6 maj 2011".) Att kommunförbundet beskyllts för att främja de stora städerna på de mindre kommunernas bekostnad har varit svårt att missa. (Se t.ex. "Kaupunkiliitto. Den 7 november 2011".) Min egen kritik mot kommunförbundet i samband med fallet Sibbo gäller dock inte i första hand förbundets prioritering av de stora städernas intressen. Den gäller istället förbundets intima samarbete med statsmakten.

Även kommunförbundets roll som en filial till finansministeriet (tidigare inrikesministeriet) har kommit i dagen i samband med den nya kommunreformen. (Se "Filial. Den 25 september 2011".) I adressen "Kuntakentän ääntä kuultava" påpekas med all anledning att "Liitto ei myöskään voi olla eräänlainen valtiovarainministeriön sivukonttori, joka jäseniinsä päin siirtyy palvelijan asemesta isännän kuviteltuun rooliin." Ett grundproblem är att kommunförbundets styrelse består av rikspolitiker, som sitter på flera stolar, men problemet gäller i högsta grad även kommunförbundets tjänstemän. På denna blogg har jag uppmärksammat hur vissa personer pendlat mellan uppdrag på kommunförbundet och ministeriet eller andra statliga instanser. Det är föga överraskande att kommunminister Henna Virkkunen till projektchef för kommunreformen kallade en anställd vid kommunförbundet.