Tre sammanslagningsivrare. Den 17 december 2011

Kunta-lehti publicerade igår en artikel av Hannu Lehtilä med rubriken "Kuntauudistuksen lyhyt historia". Artikeln ger en bra översikt av  kommunreformen från Hannes Manninen och KSSR (Paras) till Henna Vikkunen och kommunrevoten (kuntakapina).

Angående den nya kommunreformen har jag själv förundrat mig över att Samlingspartiet, socialdemokraterna och De gröna lät kommunsammanslagningsivrarna Jan Vapavuori, Jouni Backman och Osmo Soininvaara formulera kommunreformen i samband med regeringsförhandlingarna. Vapaavuoris, Backmans och Soininvaaras åsikter i den aktuella frågan är knappast representativa för respektive partier. Nu splittrar reformen inte bara regeringen utan i högsta grad även regeringspartierna internt. Speciellt gäller detta Samlingspartiet, vilket Lehtilä även noterar i sin artikel..

Ett prov på Vapaavuoris syn på kommunreformen ger talet "Kuntarajoja on tarkasteltava metropolialueellakin", som Vapaavuori höll den 24 augusti. I talet sade Vapaavuori bl.a. följande:

Pääkaupunkiseudun rakenteissa ei koskaan ole tapahtunut mitään olennaista ilman valtiovallan merkittävää osuutta. Kunnallispäättäjien poterot ovat liian syvällä ja itsekeskeinen ajattelu liian vahvaa, jotta kunnissa osattaisiin aidosti tavoitella alueen kokonaisetua - eikä se ehkä olekaan kunnan luottamushenkilöiden ensisijainen tehtävä.

Kuvaavaa jo pitkään vallinneelle asetelmalle on, ettei pääkaupunkiseudun kaupunkien yhdistymisen etuja ja haittoja ole koskaan selvitetty, vaikka kunta- ja hallintorakenteita koskevia selvityksiä on tehty kymmeniä. Seudun kuntarakenne on siis korosteisesti valtiovallan käsissä.

Vain valtiovallalla on mahdollisuus nähdä metropoliseutu sellaisena kokonaisuutena, jollaisena se on nähtävä. Seudun kansantaloudellisen merkityksen takia valtiolla on oikeus, jopa velvollisuus, puuttua alueen kuntarakenteisiin, jos se katsotaan tarkoituksenmukaiseksi.

Backman höll för sin del ett anförande om kommunreformen för landskapsfullmäktige för Etelä-Savon maakuntaliitto (Регион Южное Саво) den 28 november.



Backman ansåg att kommunstrukturen vid kommunreformen stärks så väl genom sammanslagningar av hela kommuner som genom delsammanslagningar


Det kan noteras att delsammanslagningar inte varit en metod inom ramen för KSSR. Här uppmuntrades endast hela kommuner att frivilligt gå samman. Delsammanslagningar - inklusive tvångsinkorporeringar - har accepterats endast för att möjliggöra sammanslagningar av hela kommuner som saknat en gemensam gräns. Sibbo är här ett unikt undantag, men så löstes Sibbofrågan formellt inte som en del av KSSR. Sydvästra Sibbo var priset som Manninen måste betala för att man skulle kunna enas om KSSR.

Backmans presentation från den 28 november finns även i en mera socialdemokratisk skrud.




Den tredje kommunsammanslagningsivraren Osmo Soininvaara skrev igår ett intressant blogginlägg med rubriken "Pääkaupunkiseudun kuntarakenne". Soininvaara talar här lite överraskande inte så mycket om kommunsammanslagningar. Tvärtom nämner han rentav möjligheten att splittra upp Helsingfors i fem kommuner. Det centrala ämnet i Soininvaaras blogginlägg är  en metropolförvaltning som ett alternativ till en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen. Jag citerar ur inlägget:

Mitä kuntia otettaisiin mukaan?

Vähintään perinteiset neljä pääkaupunkiseudun kaupunkia sekä mielellään Kirkkonummi. Kerava, jos Kerava haluaa, mutta sen vaihtoehtona olisi yhdistää Kerava, Järvenpää ja Tuusula kolmistaan. 

Soininvaara föreslår alltså att metropolförvaltnngen kunde omfatta Kyrkslätt och Kervo, men Sibbo nämner han inte.

Det största hotet mot Sibbo i samband med den nya kommunreformen torde vara att inte heller den nuvarande kommunministern vågar trampa Esbo på tårna och Helsingfors igen en gång kompenseras med en del av Sibbo.



Som väntat beslöt fastighetsnämnden i Helsingfors på sitt möte i torsdags att godkänna de tre förslagen till köp av fastigheter i Östersundom. (Jämför "Keskeisellä alueella. Den 14 december 2011".)


Google+ Followers