I Helsingin Sanomat den 14 juni motiverade statsminister Matti Vanhanen sitt beslut att jäva sig i Sibbofrågan med att han bl.a. i sitt tal vid bostadsmässan angav detaljerade riktlinjer för hur en gränsjustering bör förverkligas. (Se Vanhanens aktiva roll. Den 11 juli 2007.) Kanske av ännu större betydelse än de detaljerade föreskrifterna är dock att Vanhanen överhuvudtaget antydde att det behövs ett nytt förslag. I talet sade Vanhanen bl.a. att "Aluesiirtohanke tulee aikanaan valtioneuvostoon ja silloin selvinnevät täsmälliset liitoksen rajat." och vidare att "Rajojen suhteen on keskityttävä yhdyskuntarakentamiseen soveltuvaan maahan, tätä taustaa vasten olen valmis tarkastelemaan mm. saariston osuutta ratkaisussa." I själva verket skrev Vanhanen på sin blogg redan den 22 juni 2006 att "Aluesiirtohanke tulee aikanaa valtioneuvostoon ja silloin selvinnevät täsmälliset liitoksen rajat ..."
Vanhanen antydde alltså redan dagen efter Helsingfors annekteringsbeslut att det behövs ett nytt förslag. Kommunindelningslagen ger inte många alternativ till hur en gränjustering kan göras. Alternativen är att förslag görs av av fullmäktige i ett av förslaget berörda kommuner, av en enskild invånare i någon av de berörda kommunerna eller av inrikesministeriet, vilket i praktiken betyder en kommunindelningsutredare. Man kan fråga sig vilket alternativ Vanhanen hade i tankarna. Det märkliga är att medierna på morgonen den 21 juni innan Jussi Pajunen för Helsingfors stadsstyrelse lade fram sitt förslag kunde berätta att regeringen hade gett grönt ljus för en annektering av ett 5000 hektar stort område som sträckte sig ända fram till Sibbo å. Följande dag, det vill säga samma dag som Vanhanen för första gången kommenterade fallet Sibbo i sin blogg, sade Vanhanen i Helsigin Sanomat att "Tuen esitystä erittäin voimakkaasti" och vidare att "Keskustan ryhmä on sen kannalla." Där till lät Vanhanen förstå att "Helsinkiä on jopa rohkaistu esityksen tekemiseen."
Så väl från Helsingfors som från Vandas sida har det intygats att det var regeringen eller vissa ministrar som önskade att Helsingfors skulle komma med sitt förslag i brådskande ordning före midsommaren. Orsaken hävdades vara att den sittande regeringen villa hinna ta ett gränsbeslut före riksdagsvalet. Om det var så bråttom som man lät förstå, borde väl Helsingfors ha lagt fram ett förslag som hade så väl politiska som lagliga förutsättningar. Vanhanen tycks själv ha varit villig att ge detaljerade anvisningar. Så väl Helsingfors förslag som Vanhanens uttalde stöd för förslaget är således ytterst suspekt.
Av Vanhanens uttalanden på sin blogg och vid bostadsmässan att döma fanns det redan då Helsingfors kom med sitt ursprungliga förslag planer på ett "kompromissförslag". Vanhanen var den första som i offentligheten antydde möjligheterna till ett nytt förslag, men Helsingfors dåvarande stadsstyrelseordförande lär redan samma dag som Helsingfors kom med sitt förslag ha antytt att Sibbo kommunfullmäktige i samband med utlåtelserundan ännu skulle erbjudas möjligheten att godkänna ett förslsag på ett 3000 ha stort område. (Se Plan A, plan B och plan C. Den 4 juni 2007.)
Vanhanen har alltså inte bara varit "aktiivinen prosessin vauhdittaja", utan han har även spelat med i Helsingfors spel som gick ut på att med utpressning, hot och bluffande lura kommunfullmäktige i Sibbo att "frivilligt" ställa sig bakom ett förslag på ett 3000 ha stort område. Om Vanhanen kände till Pajunens och Vapaavuoris dubbelspel eller aningslöst lät sig utnyttjas av dem må vara osagt. I var dera fallet har Vanhanen på förhand bundit sig att hålla fast vid sitt stöd för en annektering, oberoende av vad som framkommit ur utredningar och utlåtanden. Det bör vara uppenbart att det från sibbobornas sida inte finns något förtroende för Vanhanens oberoende som domare då han röstade för utredningsmannens förslag. Genom att i egenskap av statsminister varit involverad i processen och försvarat Helsingfors har Vanhanen beskyddat Helsingfors från kritik och kritisk granskning.
I artikeln "Sipoo-päätös levittää pelkoa keskustan kenttäväen keskuudessa" i Helsingin Sanomat den 13 juni tog justitiekansler Jaakko Jonkka del i Jävdiskussionen. Jag citerar ur artikeln:
Julkisen kannanoton luoma esteellisyys on apulaisoikeuskansleri Jaakko Jonkan mukaan ministerin itse harkittava asia.
"Pääsääntöisesti se ei tee jääviksi", hän sanoo. Eri asia on, jos kannanotoillaan olisi ryhtynyt jommankumman osapuolen "asianajajaksi"
En närmare titt på Vanhanens ställningstagande i Sibbofrågan torde visa att statsministerns de facto har fungerat som Helsingfors försvarare. Jag skall återkomma till Vanhanens ställningstaganden.
För övrigt rekommenderas Karri Kokkos inlägg "Onko Matti Vanhanen uskottava pääministeri?" på Suomen Kuvalehtis webbsidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar