Då jag igår gick igenom gamla blogginlägg noterade jag att Hufvudstadsbladet redan den 11 augusti hade en artikel om förhören av Cristel Liljeström och Markku Luoma den 9 augusti. Den 11 augusti hade mitt eget blogginlägg rubriken "Utpressning", men jag omnämnde Helsingfors utpressningsförsök i en enda sats. Artikeln i Hbl med rubriken "Sibbos ledning grillades" fanns på en undanskymdplats i tidningen och utpressningsförsöken är bara en bisak, som antyds indirekt. Jag citerar ur artikeln:
Hbl:s artikel torde basera sig på en muntlig återgivning av förhöret, för diskussionsprotokollet fanns först den 31 augusti. Hbl hade dock kommit över information som borde ha varit brännbart stoff. Ändå kom de stora rubrikerna först när protokollet hade läckt till Helsingin Sanomat. Den 15 september kunde man på löpsedlarna och paradsidan i Helsingin Sanomat läsa att "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon". Helsingin Sanomat drog på basen av förhörsprotokollet slutsatsen att "Sondeeraukseen perustuvaan valmisteluun näyttävät kuuluneen pakonomainen salailu ja kiristystä muistuttava uhkailu." Själv drog jag på min blogg i detta skede dock helt felaktiga slutsatser.
Förhörsprotokollet hade kanske något tidigare läckt till Hbl. Den 14 augusti ingick i Hufvudstadsbladet en ledare med rubriken "Politiskt drama i Sibbo" där det konstateras att det är Vapaavuori som är skyldig till att förhandlingarna fördes i hemlighet, ifall det inte var regeringens krav. Ledaren handlade huvudsakligen om den interna förtroendekrisen i Sibbo. Några utpressningsförsök omnämns däremot inte. Ur ledarartikeln framgick det att Hbl kommit över det 64 sidor lång förhörsprotokollet. I samma tidning ingick en liten notis med rubriken "'De ville ha hemliga samtal'". Notisen innehöll "plock ur förhören med Luoma och Liljeström". Här heter det även att "Protokollet postas till fullmäktigeledamöterna i dag." Speciellt sekretessbelagt var protokollet tydligen inte. Möjligen har protokollet läckt ut via någon kommunstyrelsemedlem. Jag har föreställt mig att diskussionsprotokollet är högst känsligt med tanke på att det här återges information ur konfidentiella samtal. Istället för att försöka bevara ett förtroendefullt förhållanmde till Helsingfors föredetta stadsstyrelseordförande, kunde man kanske lika bra ha satt dit honom med hjälp av förhörsprotokollet. Jag återger här i min tur (mindre brännbara) plock ur plocket:
På samma sida ingick en annan liten notis med rubriken "Jan Vapaavuori: 'Vi sonderade'". Jag återger även plock ur denna notis:
I själva verket torde man från Sibbos sida visst ha visat intresse att fortsätta diskussionerna, men av förekommen anledning gick Helsingfors ändå sin "egen väg". Varför Helsingfors valde att komma med sitt eget synnerligen dåligt förberedda förslag utan att diskutera med Sibbo framgår inte direkt ur diskussionsprotokollet, men på basen av protokollet är det möjligt att dra slutsatser.
Orsaken till att förhörsprotokollet postades till fullmäktigemedlemmarna var att man i Sibbo skulle rösta om förtroende för kommundirektör Markku Luoma och kommunstyrelseordförande Christel Liljeström. Skälet till förhöret med Luoma och Liljeström var en misstro mot kommundirektörens och styrelseordförandens sätt att sköta förhandlingar med Helsingfors utan att informera alla förtroendevalda. Avslöjandena om utpressningsförsök kom endast på köpet. Ur förhörsprotokollet kan man dra slutsatsen att Liljeströms av Vapaavuori tvingades att hålla Helsingfors hot på 5000 hektar och anbud på 3000 hektar konfidentiellt för att det senare alternativet skulle kunna komma på fråga. Ur detta perspektiv handlade Sibbos ledning helt rationellt.
Diskussionsprotokollet har skrivits ner av en framstående stenograf, som är anställd vid FNB. Med tanke på syftet bakom förhören och förhörsprotokollet utgör protokollet en högst pålitlig informationskälla. Jag undrar om inte utrdrag ur detta protokoll borde bifogas till anmärkningar till HFD angående statsrådets gränsbeslut.
Efter att ha kollat vad Hufvudstadsbladet skrivit om förhören av Luoma och Liljeström inser jag att det inte bör vara någon hemlighet att Vapaavuori från Helsingfors eller Samlingspartiets sida erbjöd Sibbo ett alternaiv på 3000 hektar och att Sibbo på köpet skulle få köpa Helsingfors mark i Nickby och stanna kvar i Östra Nylands förbund, såvida Sibbo frivilligt gick med på alternativet på 3000 ha. Med facit på hand är det lätt att konstatera att alternativet på ett 5000 ha stort område - oberoende av vad Soininvaara, Lehtipuu och Juurikkala kanske föreställde sig - inte var ämnat som annat än ett hot. Miljöministeriet har senare beviljat Sibbo rätt att inlösa marken i Nickby och inrikesministeriet har konstaterat att Helsingfors förslag på ett 5000 ha stort område inte uppfyller ett enda av de fyra alternativa allmänna förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen. Av ovannämnda diskussionsprotokoll och av nyhetsförmdlingen i Hbl och HS den 21 juni ifjol framgår det tydligt att från statsmaktens sida åtminsone Hannes Manninen ställde upp för att ge hotet på 5000 ha trovärdighet. Detta riskfyllda spel skulle den dåvarande kommunministern aldrig ha ställt upp på om han inte lovat ge Helsingfors sydvästra Sibbo i förhandlingarna om kommun- och servicestrukturreformen (KSSR).
Från Helsingfors sida har man flera gånger framhållit att "Sibbofrågan" hänger samman med KSSR-processen. Därför är det anmärkningsvärt att Manninen förnekat ett samband. Att Manninen redan i början av år 2006 informerades om Helsinmgfors planer eller önskemål medgav stadsdirektör Jussi Pajunen även i artikeln "Hallitus hyväksyi Sipoon rajasiirron", som Helsingin Sanomat publicerade på tidningens webbplats den 28 juni. Samtidigt lyftes Sdp:s huvudförhandlare i KSSR Rakel Hiltunen fram. Jag citerar ur artikeln:
Christel Liljeström har igår kväll på sin blogg kommenterat beredningen av Sibbo kommuns besvär över statsrådets beslut i annekteringsfrågan. Liljeström berättar att den juridiska expertis som kommunen har anlitat har olika upfattningar om Matti Vanhanens jäv. Själv drar jag slutsatsen att det är ytterst viktigt att kommunens besvär kompleteras med besvär av privatpersoner, så att alla relevanta fakta och synpunkter kommer med.
För övrigt rekommenderas signaturen Jyrkiks text "Uusi, uljas Suur-Suomi", som publicerades på Kauppalehtis webbplats den 17 juli.
Vid den andra lunchen hade Pajunen och Vapaavuori med sig två kartor, den ena ungefär som dagens krav, den andra med ett hälften så stort område. Villkoren för det senare var att Sibbo frivilligt skulle ge ifrån sig området, att Helsingfors skulle sälja sina övriga markområden till Sibbo och att man inte skulle ställa krav på att Sibbo lämnar Östnylands förbund.
Hbl:s artikel torde basera sig på en muntlig återgivning av förhöret, för diskussionsprotokollet fanns först den 31 augusti. Hbl hade dock kommit över information som borde ha varit brännbart stoff. Ändå kom de stora rubrikerna först när protokollet hade läckt till Helsingin Sanomat. Den 15 september kunde man på löpsedlarna och paradsidan i Helsingin Sanomat läsa att "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon". Helsingin Sanomat drog på basen av förhörsprotokollet slutsatsen att "Sondeeraukseen perustuvaan valmisteluun näyttävät kuuluneen pakonomainen salailu ja kiristystä muistuttava uhkailu." Själv drog jag på min blogg i detta skede dock helt felaktiga slutsatser.
Förhörsprotokollet hade kanske något tidigare läckt till Hbl. Den 14 augusti ingick i Hufvudstadsbladet en ledare med rubriken "Politiskt drama i Sibbo" där det konstateras att det är Vapaavuori som är skyldig till att förhandlingarna fördes i hemlighet, ifall det inte var regeringens krav. Ledaren handlade huvudsakligen om den interna förtroendekrisen i Sibbo. Några utpressningsförsök omnämns däremot inte. Ur ledarartikeln framgick det att Hbl kommit över det 64 sidor lång förhörsprotokollet. I samma tidning ingick en liten notis med rubriken "'De ville ha hemliga samtal'". Notisen innehöll "plock ur förhören med Luoma och Liljeström". Här heter det även att "Protokollet postas till fullmäktigeledamöterna i dag." Speciellt sekretessbelagt var protokollet tydligen inte. Möjligen har protokollet läckt ut via någon kommunstyrelsemedlem. Jag har föreställt mig att diskussionsprotokollet är högst känsligt med tanke på att det här återges information ur konfidentiella samtal. Istället för att försöka bevara ett förtroendefullt förhållanmde till Helsingfors föredetta stadsstyrelseordförande, kunde man kanske lika bra ha satt dit honom med hjälp av förhörsprotokollet. Jag återger här i min tur (mindre brännbara) plock ur plocket:
"De (Pajunen och Vapaavuori) accepterade inte något markanvändningsavtal. De sade uppriktigt att det här för deras del handlar om skattebasen och att de måste bredda sitt inkomstunderlag eftersom de bär ett stort ansvar för de svagare delarna av metropolområdet. Skattebasen måste stärkas för att trygga serviceproduktionen."
På samma sida ingick en annan liten notis med rubriken "Jan Vapaavuori: 'Vi sonderade'". Jag återger även plock ur denna notis:
Han [Vapaavuori] säger att hemlighetsmakeriet berodde på ärendets natur och på att kontakterna till Sibbo var informella och att man därför hade friare händer att diskutera.
- Då vi fick klara besked från Sibbo om att de inte var intresserade av att fortsätta diskussionerna om våra förslag gick vi vår egen väg och lämnade in en ansökan om gränsjusteringar, säger Vapaavuori.
I själva verket torde man från Sibbos sida visst ha visat intresse att fortsätta diskussionerna, men av förekommen anledning gick Helsingfors ändå sin "egen väg". Varför Helsingfors valde att komma med sitt eget synnerligen dåligt förberedda förslag utan att diskutera med Sibbo framgår inte direkt ur diskussionsprotokollet, men på basen av protokollet är det möjligt att dra slutsatser.
Orsaken till att förhörsprotokollet postades till fullmäktigemedlemmarna var att man i Sibbo skulle rösta om förtroende för kommundirektör Markku Luoma och kommunstyrelseordförande Christel Liljeström. Skälet till förhöret med Luoma och Liljeström var en misstro mot kommundirektörens och styrelseordförandens sätt att sköta förhandlingar med Helsingfors utan att informera alla förtroendevalda. Avslöjandena om utpressningsförsök kom endast på köpet. Ur förhörsprotokollet kan man dra slutsatsen att Liljeströms av Vapaavuori tvingades att hålla Helsingfors hot på 5000 hektar och anbud på 3000 hektar konfidentiellt för att det senare alternativet skulle kunna komma på fråga. Ur detta perspektiv handlade Sibbos ledning helt rationellt.
Diskussionsprotokollet har skrivits ner av en framstående stenograf, som är anställd vid FNB. Med tanke på syftet bakom förhören och förhörsprotokollet utgör protokollet en högst pålitlig informationskälla. Jag undrar om inte utrdrag ur detta protokoll borde bifogas till anmärkningar till HFD angående statsrådets gränsbeslut.
Efter att ha kollat vad Hufvudstadsbladet skrivit om förhören av Luoma och Liljeström inser jag att det inte bör vara någon hemlighet att Vapaavuori från Helsingfors eller Samlingspartiets sida erbjöd Sibbo ett alternaiv på 3000 hektar och att Sibbo på köpet skulle få köpa Helsingfors mark i Nickby och stanna kvar i Östra Nylands förbund, såvida Sibbo frivilligt gick med på alternativet på 3000 ha. Med facit på hand är det lätt att konstatera att alternativet på ett 5000 ha stort område - oberoende av vad Soininvaara, Lehtipuu och Juurikkala kanske föreställde sig - inte var ämnat som annat än ett hot. Miljöministeriet har senare beviljat Sibbo rätt att inlösa marken i Nickby och inrikesministeriet har konstaterat att Helsingfors förslag på ett 5000 ha stort område inte uppfyller ett enda av de fyra alternativa allmänna förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen. Av ovannämnda diskussionsprotokoll och av nyhetsförmdlingen i Hbl och HS den 21 juni ifjol framgår det tydligt att från statsmaktens sida åtminsone Hannes Manninen ställde upp för att ge hotet på 5000 ha trovärdighet. Detta riskfyllda spel skulle den dåvarande kommunministern aldrig ha ställt upp på om han inte lovat ge Helsingfors sydvästra Sibbo i förhandlingarna om kommun- och servicestrukturreformen (KSSR).
Från Helsingfors sida har man flera gånger framhållit att "Sibbofrågan" hänger samman med KSSR-processen. Därför är det anmärkningsvärt att Manninen förnekat ett samband. Att Manninen redan i början av år 2006 informerades om Helsinmgfors planer eller önskemål medgav stadsdirektör Jussi Pajunen även i artikeln "Hallitus hyväksyi Sipoon rajasiirron", som Helsingin Sanomat publicerade på tidningens webbplats den 28 juni. Samtidigt lyftes Sdp:s huvudförhandlare i KSSR Rakel Hiltunen fram. Jag citerar ur artikeln:
Pajunen valotti myös taustoja Sipoo-hankkeesta, jossa Helsingin puolella olivat aktiivisia kaupunginhallituksen silloinen puheenjohtaja Jan Vapaavuori(kok) ja valtuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen (sd).
Pajusen mukaan ajatus Lounais-Sipoon liittämisestä Helsinkiin ei tullut edelliselle hallitukselle todellakaan yllätyksenä. Kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk) kanssa asiasta oli puhuttu viimeistään vuoden 2006 alkukuukausina.
Pajusen mukaan ajatus Lounais-Sipoon liittämisestä Helsinkiin ei tullut edelliselle hallitukselle todellakaan yllätyksenä. Kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk) kanssa asiasta oli puhuttu viimeistään vuoden 2006 alkukuukausina.
Christel Liljeström har igår kväll på sin blogg kommenterat beredningen av Sibbo kommuns besvär över statsrådets beslut i annekteringsfrågan. Liljeström berättar att den juridiska expertis som kommunen har anlitat har olika upfattningar om Matti Vanhanens jäv. Själv drar jag slutsatsen att det är ytterst viktigt att kommunens besvär kompleteras med besvär av privatpersoner, så att alla relevanta fakta och synpunkter kommer med.
För övrigt rekommenderas signaturen Jyrkiks text "Uusi, uljas Suur-Suomi", som publicerades på Kauppalehtis webbplats den 17 juli.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar