Naturskyddsområdet växer. Den 21 december 2007

Helsingin Sanomat har mitt på dagen publicerat FNB:S notis "Sipoonkorven luonnonsuojelualue laajenee". Det är Vanda - inte Helsingfors - som har bytt mark med staten, så att naturskyddsområdet innanför Sibbo storskog växer med 250 hektar. Med notisen har Helsingin Sanomat publicerat en karta med en avgränsning av Storskogen, enligt vilken gränsen i söder går vid Borgå motorväg. (Se ovan.) FNB:s notis bygger på Nylands miljöcentrals pressmeddelande med rubriken "Sipoonkorven luonnonsuojelualue laajenee 250 hehtaarilla". Yle publicerade redan den 5 december en notis med rubriken "Maanvaihto Vantaan ja valtion välillä varmistuu". Helsingfors hade tänkt sig ett liknande markbyte som Vanda nu förverkligat, men Helsingfors har kopplat samman skyddet av (delar av) Sibbo storskog med en annektering av sydvästra Sibbo. I Helsingfors väntar man ännu på domslutet från HFD.

Jag har svårt att förstå att man i Sibbo inte i högre mån försökt avvärja den planerade annekteringen genom att betona skyddet av Sibbo storskog och de värdefulla kulturlandskapen i Östersundom. I stället har man kopierat Helsingfors planer och hävdat att man kan förverkliga dem själv, fastän man från Helsingfors sida öppet har deklarerat att Helsingfors i första han är ute efter goda skattebetalare. Genom att redan våren 2006 göra upp planer för massiv bebyggelse i Östersundom och de södra delarna av Sibbo storskog skapade man bland Helsingforspolitikerna ett kompakt stöd för en annektering. Det är i någon mån begripligt att Samlingspartiet, SDP och Centern i Sibbo stöder Sibbos nya politiska linje. Ju snabbare Sibbo växer, desto snabbare förlorar Sfp makten och desto snabbare kan dessa partier själva ta över. Å andra sida har Samlingspartiet, SDP och Centern redan nu kuppartat tagit makten, fastän Sfp fortfarande har de viktigaste politiska posterna. Ett annan orsak för Samlingspartiet, SDP och Centern att tro på Sibbos nya tillväxtpolitik är att man vill skylla gränstvisten på Sfp:s (och de Grönas) traditionella politik. Det är inte så lätt att medge att man själv i gränstvisten låtit sig luras och utnyttjas av Helsingfors.

Genom att vintern 2006 "erbjuda Helsingforregionen samarbete" (HS 4.2.2006) möjliggjorde "oppositionen" i Sibbo den felaktiga uppfattningen att sammarbetet med Sibbo varit svårt. Bakom kulissena torde kommunens ledning ha förhandlat med Helsingfors, men det samarbetet har tydligen varit allt för känsligt att lyfta fram. Det är lika väl svårt att förstå att Sfp och De gröna ställt sig bakom den nya extrema tillväxtpolitiken, som Samlingspartiet, SDP och Centern enligt Jouko Tikkanens bok Sipoon Ryöstö försökte genomdriva redan våren 2006. Så länge Hannes Manninen satt kvar som bostads- och kommunminister och så länge statsrådet inte hade gjort sitt beslut fanns det ett visst befog för den politiken, men det finns det knappast längre.