Angående av ordnandet av hälsovårdsservisen i sydvästra Sibbo har Bogåbladet idag publicerat artiklar med rubrikerna "Sibbo säljer hvc-tjänster til Helsingfors för 200 000 euro" och "Helsovårdscentralen i Östra centrum redo för nya klienter".
Yle Melannyland har publicerat en notis med rubriken "660 000 helsingforsare år 2040", där det berättas om en färsk befolkningsprognos, som Helsingfors stads faktacentral har sammanställt. Jag citerar ur notisen:
I Helsingfors informationscentrals meddelande från igår heter det emellertid att "Uusi ennuste on yli 40 000 henkeä edellistä korkeampi vuonna 2040, josta pääosa selittyy liitosalueen vaikutuksella, mutta sen lisäksi myös luonnollista väestönmuutosta ja muuttoliikettä koskevia oletuksia on korjattu väestönkasvua lisäävään suuntaan."
Idag sänds Helsingfors stadsfullmäktigemöte för första gången direkt via Helsingforskanalen, som hade premiär med överborgmästarens invånarafton i Östersundom den 4 november. Diskussionsprotokollen från Helsingfors stadssfullmäktigemöten har varit en viktig informationskälla för denna blogg. Tyvärr publiceras diskussionsprotokollen ofta flera månader i efterskott. Hufvudstadsbladet har en usel bevakning av dessa möten, som bäst bevakas av Helsingin Sanomat, Helsingin uutiset och Yle. Tyvärr försummar Hbl även i övrigt bevakningen av lokalpolitiken, som enligt min mening är dagstidningens viktigaste samhällsuppgift. I en insändare i Hbl från den 31 oktober skrev fullmäktigeledamot Birgitta Dahlberg (sfp) följande:
Nyhetschefen Tommy Pohjola gav i sitt svar på insändarartikeln följande motivering till Hbl:s sätt att bevaka:
Tyvärr är det för sent att reagera när beslut som möjliggjorts av mygel, kohandel och inkonsekvens redan påverkar "stadsbornas vardag".
I senaste numret av Medborgarbladet ingick en artikel eller intervju där Huvfudstadsbladets förre chefredaktör Max Arhippainen förklarar eller försvarar tidningens linje. Jag återger här de inledande raderna:
När det gäller fallet Sibbo stödde Hbl Sibbo i ledarartiklar och gav Sibbo och Sibbobor möjlighet att framföra sina synpunkter. Däremot bedrev tidningen ingen undersökande journalistik om den politiska processen bakom besluten, fastän man på redaktionen hade dokument som innehöll potentiella scoop. Frågan är om den journalistiska linjen här inte var ett svepskäl för att inte behöva undersöka centrala bakgrundsfaktorer. Huvfudstadsbiadet undvek till skillnad från Helsingin Sanomat att dra några egna slutsatser angående myglet i den politiska processen. Inför statsrådets beslut i juni 2007 erbjöd jag Hbl stoff som gällde den politiska processen, men den ansvarige nyhetschefen var uppenbart irriterad över mina tips. Medveten om Hbl linje hade jag en plan B, som gick ut på att ställa upp som en byfåne eller ett "ansikte" i en intervju med Sibbobloggaren. Min förhoppning var att grejen skulle ge större publicitet åt avslöjanden på min blogg. Hbl lovade publicera intervjun dagen före statsrådets sammanträde, men den publicerades först samma dag som regeringen tog beslutet i Sibbofrågan. Om jag vetat om fördröjningen, hade jag knappast ställt upp på intervjun. En helt annan sak hade det varit om Hbl i likhet med vissa andra medier bett om mina synpunkter för en artikel om den politiska processen.
Fallet Sibbo
Yle Melannyland har publicerat en notis med rubriken "660 000 helsingforsare år 2040", där det berättas om en färsk befolkningsprognos, som Helsingfors stads faktacentral har sammanställt. Jag citerar ur notisen:
Befolkningsprognosen för år 2040 har justerats uppåt med 40 000 personer, jämfört med tidigare prognoser.
Som förklaring till det här anges annekteringen av sydvästra Sibbo som möjliggör befolkningsökningen.
I Helsingfors informationscentrals meddelande från igår heter det emellertid att "Uusi ennuste on yli 40 000 henkeä edellistä korkeampi vuonna 2040, josta pääosa selittyy liitosalueen vaikutuksella, mutta sen lisäksi myös luonnollista väestönmuutosta ja muuttoliikettä koskevia oletuksia on korjattu väestönkasvua lisäävään suuntaan."
Idag sänds Helsingfors stadsfullmäktigemöte för första gången direkt via Helsingforskanalen, som hade premiär med överborgmästarens invånarafton i Östersundom den 4 november. Diskussionsprotokollen från Helsingfors stadssfullmäktigemöten har varit en viktig informationskälla för denna blogg. Tyvärr publiceras diskussionsprotokollen ofta flera månader i efterskott. Hufvudstadsbladet har en usel bevakning av dessa möten, som bäst bevakas av Helsingin Sanomat, Helsingin uutiset och Yle. Tyvärr försummar Hbl även i övrigt bevakningen av lokalpolitiken, som enligt min mening är dagstidningens viktigaste samhällsuppgift. I en insändare i Hbl från den 31 oktober skrev fullmäktigeledamot Birgitta Dahlberg (sfp) följande:
Tidningen har länge negligerat sitt deluppdrag som hufvudstadens (och regionens) lokaltidning. Läsarna vet inte vad som är på gång, ifall de inte läser Helsingin Sanomat, för på Hbl kollar man inte regelbundet nämndernas eller fullmäktiges föredragningslistor.
Fanns där något på listan som man borde skriva om är inte en fråga mina journalistkollegor borde ställa efter stadsstyrelsemötet. Hbl sänder alltför sällan en reporter till huvudstadens fullmäktige. Radio Mellannyland är alltid där. Skärpning behövs alltså.
Nyhetschefen Tommy Pohjola gav i sitt svar på insändarartikeln följande motivering till Hbl:s sätt att bevaka:
I vår bevakning av kommunalpolitiken utgår vi stadsbornas vardag. De listor och möten som Birgitta Dahlberg nämner är en viktig källa till uppslag. Vi vill beskriva hur läsarna påverkas snarare än hur debatten gått. Läsarundersökningar visar att vi är på rätt väg. Hbl:s upplaga har under flera års tid ökat.
Tyvärr är det för sent att reagera när beslut som möjliggjorts av mygel, kohandel och inkonsekvens redan påverkar "stadsbornas vardag".
I senaste numret av Medborgarbladet ingick en artikel eller intervju där Huvfudstadsbladets förre chefredaktör Max Arhippainen förklarar eller försvarar tidningens linje. Jag återger här de inledande raderna:
Då politiker upplever att media inte låter de viktiga frågorna få synlighet är det oftast fråga om ett missförstånd. Idag är media mycket intresserad av samhällsfrågor, men mindre av att direkt referera politiska processer, betänkanden och uttalanden. Man är mer angelägen att rapportera om hur slutresultatet av besluten berör människor och väljarna, ”slutkonsumenterna”.
– Man vill alltså ge relevanta sakfrågor ett ansikte som gör att läsaren eller mediakonsumenten lättare kan ta åt sig innehållet. Omvänt betyder det förstås att politiker kanske får mindre direkt publicitet än vad de önskar, säger Arhippainen.
När det gäller fallet Sibbo stödde Hbl Sibbo i ledarartiklar och gav Sibbo och Sibbobor möjlighet att framföra sina synpunkter. Däremot bedrev tidningen ingen undersökande journalistik om den politiska processen bakom besluten, fastän man på redaktionen hade dokument som innehöll potentiella scoop. Frågan är om den journalistiska linjen här inte var ett svepskäl för att inte behöva undersöka centrala bakgrundsfaktorer. Huvfudstadsbiadet undvek till skillnad från Helsingin Sanomat att dra några egna slutsatser angående myglet i den politiska processen. Inför statsrådets beslut i juni 2007 erbjöd jag Hbl stoff som gällde den politiska processen, men den ansvarige nyhetschefen var uppenbart irriterad över mina tips. Medveten om Hbl linje hade jag en plan B, som gick ut på att ställa upp som en byfåne eller ett "ansikte" i en intervju med Sibbobloggaren. Min förhoppning var att grejen skulle ge större publicitet åt avslöjanden på min blogg. Hbl lovade publicera intervjun dagen före statsrådets sammanträde, men den publicerades först samma dag som regeringen tog beslutet i Sibbofrågan. Om jag vetat om fördröjningen, hade jag knappast ställt upp på intervjun. En helt annan sak hade det varit om Hbl i likhet med vissa andra medier bett om mina synpunkter för en artikel om den politiska processen.
Fallet Sibbo
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar