Tarja Cronberg har meddelat att hon inte fortsätter som ordförande för De gröna efter partikongressen i maj. Samtidigt torde hon lämna regeringen. Cronberg, som inte invaldes i riksdagen, är en av de minisreae som röstade för en inkorporering av sydvsätra Sibbo. Samlingspartiet i Helsingfors må ha en stark position inom Samlingspartiet, men det är ingenting jämfört med den roll som de gröna i Helisngfors har inom De gröna. Cronberg var mera eller mindre tvungen att rösta för en inkorporering av sydvästra Sibbo. Enligt vad jag hört hade partiet på förhand tagit ställning i frågan. Enligt Cronberg var det däremot justitiekanslern som beslöt att beslutet var lagligt! (Se "Fegt av Cronberg. Den 14 juli 2007".) Även de samlingspartistiska ministrarna röstade enligt partiets beslut. Detta finner jag högst anmärkningsvärt med tanke på att statminister Matti Vanhanen ännu vid presskonferensen efter beslutet framhöll att "pääpaino oli oikeudellisella arvioinnilla" och påpekade att justitiekanslern inte tagit ställning till huruvida förslaget till ändring i kommunindelningen har juridiska förutsättningar. Vanhanen förklarade Centerns splittring i frågan med att varje minister skilt för sig först i samband med statsrådets sammankomst tog ställning, fastän han för sin del hävdade att regeringens juridiska bedömning baserade sig på tjänstemannaberedningen, som regeringen brukar förlita sig på. (Se "Osakliga grunder. Den 3 november 2007".) Vad statsministern inte noterade var att regeringen gjorde en juridisk bedömning i konflikt med den föredragande ministern. Det är synnerligen ovanligt.
Enligt min bedömning hade Vanhanen rätt och Cronberg fel. Det är märkligt att två ministrar kan ha så olika uppfattning om sin roll då statsrådet tar ett beslut. Men man kan spekulera om hur det hade gått om justitiekanslern klart hade gått in för en tolkning som hade gett grönt ljus för bindande partibeslut. Då borde väl även Centern ha tagit ett partibeslut. Enligt partisekreteraren Jarmo Korhonen röstade Vanhanen "enligt ministeransvarighetslagen och sitt samvete", fastän beslutet i sig stred mot partiets linje. (Se "Statsministerns samvete. Den 18 augusti 2007".) Ett partibeslut från Centerns sida kunde ha ändrat utgången i fallet Sibbo. För Vanhanens del skulle ett partibeslut mot en tvångsinkorporering ha varit synnerligen problematiskt med tanke på att han i juni 2006 (felaktigt) hävdade att Centern stöder en inkorporering.
Till skillnad från Cronberg meddelade Vanhanen härom dagen att han vill fortsätta som partiordförande och statsminister en period till. Frågan är om han fått fortsätta som statsminister om han inte stött ändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo. Att beslutsfattare fattar beslut som gynnar deras politiska karriär hör till demokratins väsen. Däremot är det synnerligen problematiskt då den egna politiska nyttan - eller partiets Helsingforskrets - kräver att en minister gör en bestämd juridisk bedömning.
Fallet Sibbo
Enligt min bedömning hade Vanhanen rätt och Cronberg fel. Det är märkligt att två ministrar kan ha så olika uppfattning om sin roll då statsrådet tar ett beslut. Men man kan spekulera om hur det hade gått om justitiekanslern klart hade gått in för en tolkning som hade gett grönt ljus för bindande partibeslut. Då borde väl även Centern ha tagit ett partibeslut. Enligt partisekreteraren Jarmo Korhonen röstade Vanhanen "enligt ministeransvarighetslagen och sitt samvete", fastän beslutet i sig stred mot partiets linje. (Se "Statsministerns samvete. Den 18 augusti 2007".) Ett partibeslut från Centerns sida kunde ha ändrat utgången i fallet Sibbo. För Vanhanens del skulle ett partibeslut mot en tvångsinkorporering ha varit synnerligen problematiskt med tanke på att han i juni 2006 (felaktigt) hävdade att Centern stöder en inkorporering.
Till skillnad från Cronberg meddelade Vanhanen härom dagen att han vill fortsätta som partiordförande och statsminister en period till. Frågan är om han fått fortsätta som statsminister om han inte stött ändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo. Att beslutsfattare fattar beslut som gynnar deras politiska karriär hör till demokratins väsen. Däremot är det synnerligen problematiskt då den egna politiska nyttan - eller partiets Helsingforskrets - kräver att en minister gör en bestämd juridisk bedömning.
Fallet Sibbo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar