I sitt inledande anförande (esittelypuheenvuoro) vid remissdebatten om förslaget till ny kommunindelningslag anknöt kommunminister Mari Kiviniemis flera gånger indirekt till fallet Sibbo, eftersom lagarbetsgruppen i sin promemoria hänvisar till fallet Sibbo. Vissa påpekanden stämde dock föga överens med det "rättspraxis" som det aktuella fallet erbjuder. Jag citerar ur Kiviniemis anförande:
Kuntia yhdistettäessä luovutaan nykyisestä asian kaksinkertaisesta käsittelystä valtuustotasolla. Valtioneuvosto voisi siten ehdotuksen mukaan kuntien yhteisen esityksen tultua valtioneuvostoon päättää asiasta ilman uutta kuulemis- ja lausuntokierrosta. Nykyinen valtioneuvoston käynnistämä niin sanottu kenttäkierros ei käytännössä ole tuonut mitään uutta valtioneuvoston harkintaan vaikuttavaa tietoa kuntaliitoksen edellytysten täyttymisestä. Kuntaliitosprosesseissa siirrytään muutenkin pääsääntöisesti soveltamaan yleisiä hallinto-oikeudellisia periaatteita ja säännöksiä.
Kiviniemi talar här om förfarandet vid sammanslagning av hela kommuner, men enligt förslaget till ny kommunindelningslag skall partiella kommunsammanslagningar kunna göras enligt samma modell, så att inga möjligheter till anmärkningar erbjudes efter att de berörda kommunernas fullmäktigen tillsammans framlägger en framställning till ändring i kommunindelningen. Se bilden ovan, som är ur kommunindelningslagarbetsgruppens promemoria. Då en framställning görs av en enskild kommun kvarstår utlåtelserundan efter att att en framtällning gjorts till ministeriet. Se bilden nedan.
Enligt förslaget till ny kommunindelningslag skall däremot inte erbjudas möjlighet att (till berörda kommuner) göra anmärkningar efter att utredningsmannens förslag överlämnats till ministeriet. Eventuella anmärkningar görs istället efter att kommunindelningsutredaren gjort ett förslag till kommunerna. Istället bifogas kommunernas utlåtanden till utredningsmannens förslag. Se bilden nedan.
Påståendet "niin sanottu kenttäkierros ei käytännössä ole tuonut mitään uutta valtioneuvoston harkintaan vaikuttavaa tietoa kuntaliitoksen edellytysten täyttymisestä" är, trots att det i första hand gäller sammanslagningar av hela kommuner, anmärkningsvärt. Statrådets beslut i fallet Sibbo grundade sig på utredningsman Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Utredningen saknade dock all trovärdighet, då Myllyniemi direkt kopierat motiveringarna ur Helsingfors egen utredning samtidigt som han uppenbarligen missförstått en del av motiveringarna. Högsta förvaltningsdomstolen kunde i sitt beslut inte gärna hävda att Myllyniemis utredning utgjorde en tillräcklig grund för statsrådet beslut. HFD undviker i sitt hundra sidor långa beslut att kommentera påståendena om brister i Myllyniemis utredning, men antyder att bristerna i kommunindelningsutredarens framställning kompletteras av övrigt beredningsmaterial:
Framställningen är inte bristfällig på ett sådant sätt att statsrådets beslut om kommunindelningen borde upphävas till följd av fel i förfarandet. I detta sammanhang gäller det också att observera att beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning.
Det övriga beredningsmaterialet som HFD ansåg att kompletterade Mullyniemis utredning utgjordes uttryckligen av anmärkningar och utlåtanden som gjordes efter att Mylyniemis framställning överlämnades till inrikesministeriet. Dessa anmärkningar och utlåtanden innehöll minsann en hel del information, som borde ha haft betydelse för bedömningen av grunderna för inkorporeringen. En annan sak är att varken Arto Sulonen, som ansvarade för beredningen, eller majoriteten av ministrarna som deltog i statsrådetsbeslut, tog notis av den relevanta kompletterande informationen.
Inlägg
