Inte bara okunskap och tankelöshet. Den 8 november 2009

Både Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet publicerade igår FNB:s text med rubriken "Wallin ei usko salaiseen agendaan ruotsin aseman heikentämisessä" respektive "Wallin: Ingen hemlig agenda mot svenskan". Texten ingår även i dagens nummer av Hbl. Jag återger här ett stycke:

På finlandssvenskt håll har många beslut som anses försvaga de svenskspråkigas ställning väckt oro den senaste tiden. Till dem hör beslutet att stänga Ekenäs BB, att förvaltningsmässigt ansluta Mellersta Österbotten till finskspråkiga Uleåborg, polisreformen samt tvångsanslutningen av västra Sibbo till Helsingfors.

Stefan Wallin säger sig inte tro på en hemlig agenda mot svenska språket, utan ser bara tanklöshet och okunnighet. Inte heller jag skulle tala om hemlig agenda, men okunnighet och tanklöshet räcker nog inte som förklaring till varför svenska intressen den senaste tiden körts över.

Bevarandet av Östersundom som en del av Sibbo kan betraktas som ett svenskt intresse, men inkorporeringsbeslutet är inte automatsikt ett beslut som "försvagar de svenskspråkigas ställning". Lokalt sett är det uppenbart att de svenskspråkigas ställning redan nu försvagats innanför inkorporeringsområdet, men inkorporeringen kunde även ha stärkt svenskans ställning i övriga Sibbo och Östra Nyland. I själva verket försökte man från Helsingfors sida förhandla med Sfp om en lösning som skulle ha gynnat båda parterna. Jan Vapaavuri lovade i hemliga förhandlingar att Helsingfors skulle dra bort sitt krav på en sammanslagning av Östra Nylands förbund och Nylands förbund, ifall Sibbo frivilligt gick med på att avstå ett 3 000 hektar stort område. För tjugo år sedan kom man med liknande förslag, då Helsingfors inofficiellt föreslog en inkorporering av ett över 5 000 ha stort område. Jag citerar ur Pekka Myllyniemis Sibboutredning:

Genom detta arrangemang tryggas Helsingfors stads bostadsproduktion och undviks kanske ett kraftigt tryck på utflyttning till Sibbo för de finskspråkigas del. Omvänt torde lösningen kunna trygga att Sibbo förblir svenskspråkigt.

På 2000-talet är dylika arrangemang inte längre realistiska. Dels har Sfps:s ställning försvagats, dels är den svenskspråkiga befolkningen inte längre lika beredd att offra eventuella ekonomiska fördelar för de språk- och partipolitiska intressenas skull.

Fallet av Sibbo behöver inte ses som ett uttryck för en hemlig agenda mot svenska språket i Finland. Däremot är det uppenbart att Samlingspartiet lokalt medvetet och välorganiserat gick in för att stärka sina egna positioner när Sfp blev överkört i Sibbofrågan. En avog inställning mot svenska språket, finlandssvenskarna och Sfp torde här vara en drivande kraft. Detta avog har man tidigare varit politiskt korrekt nog för att inte uttrycka allt för öppet, men i samband med Sibbofrågan höll man inte tillbaka.

Centern har knappast på riksnivå någon hemlig agenda mot svenska språket. Däremot gjorde Centern först i samband med Sibbofrågan och senare i samband med förvaltningsreformen en omvärdering av det tidigare så viktiga samarbetet med Sfp. För att garantera Centerns och landskapens intressen gick Centern in för en ohelig allians med staden Helsingfors, samtidigt som man valde att offra samarbetet med Sfp. Här handlar det inte bara om Mari Kiviniemis tanklöshet och okunnighet. Den aktuella linjen har öppet godkänts av så väl Timo Kalli (se "Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006") som Matti Vanhanen.

I mitt inlägg "Sand i skidspåret. Den 29 januari 2009" berättade jag att man efter att Nordsjö hamn öppnats gjort en friluftsväg genom ett Naturaområde vid Borgarstrandsviken till räddningsväg för hamnens bangård. Problemet uppstod under skidsäsongen då vägen, där skidspåret från Svarta backen till Husö går, plogades och sandades. Nu håller Helsingfors på att lösa problemet genom att bygga en ny väg för skidspåret. Månne Nylands miljöcentral hade beviljat lov för en ny räddningsväg? Knappast vågade Helsingfors stad ta risken att be om lov för en räddningsväg innan hamnen togs i bruk.